Genomsnittliga brottsmisstankar
6. Analys & diskussion
6.6. Metodologiska fördelar och nackdelar
De fördelar som återfinns med att arbeta med kvantitativ metod och den beskrivande statistiken är att vi fördelaktigt kan knyta an syftet och frågeställningar till studiens resultat på ett adekvat sätt. Studien kan även anses ge stort utrymme för vidareutveckling. Där den beskrivande statistiken kan vara en inledning till mer avancerade statistiska metoder för att undersöka en sådan population studien innehar, dock vore det fördelaktigt med ett större urval. Avslutningsvis innehåller studien även väldigt utförliga beskrivningar av hela forskningsprocessen, vilket leder till en ökad reliabilitet och validitet trots avsaknad av mätningar och dylikt.
Den valda metodens begränsningar anser vi härrör studiens urval som är utplockat efter strikt formulerade kriterier, vilket således har en negativ effekt på generaliserbarheten i studien. Det kan även argumenteras för att urvalet är väldigt litet till antalet, vilket är en effekt av de upprättade kriterierna. De brottsmisstänkta individerna vi valde att utgå ifrån var dessutom misstänkta för någon typ av grovt våldsbrott. Det kan då vara en av anledningarna till att de brottsmisstänktas kriminella karriärer kan anses som extensiva trots sin ringa ålder och något som troligtvis inte speglar en större population inom samma åldersspann. Ytterligare en begränsning med studien är att vi talar om stämplingseffekter trots att vi inte mätt effekten, utan analyser och slutsatser baserar sig på tolkningar av den beskrivande statistiken. Det kan anses som en svaghet studien innehar eftersom vi inte har med statistiska mått på stämplingseffekten. Studien kan även beskyllas för att vara könsblind då könen inte redovisas separat. Då antalet flickor enbart uppgick till 4 och endast under kategorin för brottsoffer. Därav anser vi att en könsfördelning inom studien inte är fördelaktig eftersom antalet är så pass begränsat att slutsatser kring könsliga aspekter blir olämpliga.
48
6.7. Avslutning
Att studera individers kriminella karriärer kan vara en kan vara en viktig del i att förstå mekaniken bakom varför vissa individer inleder, fortsätter eller avslutar en kriminell karriär. Levnadsåren 15–18 är centrala för den fortsatta risken att leva i en kriminell livsstil under de resterande åren i en individs liv. Den individ med flest registrerade misstankar som finns representerad i materialet har varit misstänkt för 33 olika brott innan sin 18 års dag. Det kan ibland vid denna typ av studier glömmas bort att det finns människoöden bakom redovisade tabeller och diagram. Att en ung människa tycks vara inblandad i så pass många olika ärenden som misstänkt utan att samhället har lyckats få stopp på det måste ur ett samhälleligt och allmänmänskligt perspektiv ses som ett stort misslyckande. Individen själv, dess omedelbara närhet, dess offer samt samhället i stort blir förlorare när en ung människa sugs in i ett liv kantat av kriminalitet. Men hjälp av studier som denna och andra på temat kan kunskap tillföras fenomenet, vilket förhoppningsvis kan bidra med att så pass unga individer inte inleder eller lyckas avsluta en redan påbörjad kriminell karriär.
49
7. Referenslista
Akers, R.L., Sellers, C.S. & Jennings, W.G. (2017). Criminological theories: introduction, evaluation, and application. (Seventh edition.) New York, NY: Oxford University Press.
Barnombudsmannen. (2020). Dom tror att dom vet bättre barnet som rättighetsbärare. Stockholm: Barnombudsmannen. Hämtad 7/4–2020. Från:
https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-nedladdning/arsrapport-2020.pdf
Basto-Pereira, M. & Farrington, D.P. (2020). Lifelong conviction pathways and self-reported offending: towards a deeper comprehension of criminal career development. British Journal of Criminology 60(2), :285–302) DOI: 10.1093/bjc/azz03
Beckley, A.L., Caspi, A., Arseneault, L.,Barnes, J.C., Fisher, H.L., Harrington, H., … Moffitt, T. E.(2018). The Developmental Nature of the Victim-Offender Overlap. J Dev Life Course Criminology.4:24–49. DOI 10.1007/s40865-017-0068-3
Brottsförebyggande rådet. (2017). Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2015. (Brå rapport 2017:5). Hämtad 17/4–2020. Från:
https://www.bra.se/download/18.4a33c027159a89523b1ae6a8/1557227832989/2017_5_Brott sutvecklingen_i_Sverige_fram_till_ar_2015.pdf
50
Brottsförebyggande rådet. (2019a). Kriminalstatistik 2018 anmälda brott preliminär statistik. Hämtad 5/5–2020: Från:
https://www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e2922/1548315169366/Sammanfattnin g_anmalda_prel_helar_2018.pdf
Brottsförebyggande rådet (2019b). Klassificering av brott. Anvisningar och regler version 7.2.(Elektronisk resurs) Brå: Brottsförebyggande rådet. Hämtad 5/5–2020: Från:
https://www.bra.se/download/18.7d27ebd916ea64de530d0ac/1576675852400/2019_Klassific ering_av_brott_v8_0.pdf
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga:2. Malmö: Liber.
Carlsson, C. (2014). Continuities and Changes in Criminal Careers. Stockholm University: Department of Criminology.
Carlsson, C. & Sarnecki, J. (2016). An introduction to life-course criminology. Los Angeles: Sage.
Djurfeldt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2018). Statistisk verktygslåda 1: samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Edling, C. & Hedström, P. (2003). Kvantitativa metoder: Grundläggande analysmetoder för samhälls- och beteendevetare. Lund: Studentlitteratur.
51
Farrington, D.P. (2005). Introduction to Integrated Developmental and Life-Course Theories of Offending. In Farrington, D.P. (ed.). Integrated developmental & life-course theories of offending. (pp.1–14) New Brunswick, N.J: Transaction Publishers.
Farrington, D.P. (2019). The Duration of Criminal Careers: How Many Offenders Do Not Desist up to Age 61? Journal of Developmental and Life-Course Criminology. 5:4–21. DOI: 10.1007/s40865-018-0098-5
Fagan, A.A. & Mazerolle, P. (2011) Repeat Offending and Repeat Victimization: Assessing Similarities and Differences in Psychosocial Risk. Crime & Delinquency 57(5), 732 -755. DOI: 10.1177/0011128708321322
Heber, A. (2012). Brottslingen som brottsoffer? I Heber, A, Tiby, E & Wikman, S. (Red.). Viktimologisk forskning: Brottsoffer i teori och metod. (s.179–199) Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Heber, A, Tiby, E, & Wikman, S. (2012). Inledning. I Heber, A, Tiby, E & Wikman, S. (Red.). Viktimologisk forskning: Brottsoffer i teori och metod. (s.17–24). Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Lemert, E.M. (1998). Secondary Deviance. Criminology theory: selected classic readings. (Eds.). Williams, F.P. & McShane, M.D. (pp.198-203) (2nd ed). Cincinnati, OH: Anderson Pub. Co.
Posick, C. (2013). The Overlap Between Offending and Victimization Among Adolescents: Results From the Second International Self-Report Delinquency Study. Journal of Contemporary Criminal Justice 29(1),106 –124. DOI: 10.1177/1043986212471250
52
Rienecker, L. & Stray Jørgensen, P. (2018). Att skriva en bra uppsats. (Upplaga 4). Stockholm: Liber.
Sarnecki, J. (2014). Introduktion till kriminologi 1 Brottslighetens omfattning, karaktär och orsaker. Lund: Studentlitteratur.
Thornberry, T.P. & Krohn, M.D. (2005). Applying interactional theory to the explantion of continuity and change in antisocial behavior. In Farrington, D.P. (Ed.). Integrated developmental & life-course theories of offending. (pp.183–209) New Brunswick, N.J: Transaction Publishers.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Hämtad 23/4–20. Från:
53