Underårigas misstänkta brottslighet

(1)

Underårigas misstänkta brottslighet

-En kvantitativ studie om kriminella karriärer mellan åren 15–18

Adam Nilsson och Victor Westling

2020

Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Kriminologi

Kandidatprogram i utredningskriminologi

Examensarbete för kandidatexamen i utredningskriminologi Handledare: Amir Rostami

Examinator: Lars Westfelt

(2)

Abstract

Title: Underaged suspected delinquency- A quantitative study about criminal

careers between the ages 15 to 18.

The purpose of this study was to investigate the criminal careers of underaged suspects and victims to these suspects through their suspected delinquency between the ages 15–18.

Quantitative research method where then used to analyse the dataset which contained 21 criminal suspects and 19 victims. The result was presented by using descriptive statistics. The result of the study showed that the sum for the category with delinquent suspects was at average suspected of 9,95 crimes/individual and the victims frequency showed 2,78 crimes/individual. This means that the delinquent suspects had a three times higher frequency to get registered as a suspect for a crime. We could also reveal that 8 of 19 victims had no criminal activities registered at all. This means that a victim-offender overlap could be seen among 11 victims. Among suspected delinquents where crimes against life & health the crime category with highest frequency. Among crime suspected victims drug offences possessed the highest frequency.

(3)

Sammanfattning

Studiens syfte var att undersöka underåriga mellan 15–18 års kriminella karriärer genom att studera både misstänkta gärningspersoner och brottsoffer till dessa gärningspersoners registrerade brottsmisstankar. Kvantitativ forskningsmetod användes sedan för att analysera datamaterialet som omfattade 21 misstänkta gärningspersoner och 19 brottsoffer. Resultatet presenterades med hjälp av beskrivande statistik. Studiens resultat påvisade att summan av de brottsmisstänktas genomsnittliga brottsmisstankar var 9,95 misstankar/person och för misstänkta brottsoffer 2,78 misstankar/person. Detta innebar att de brottsmisstänkta individerna hade 3 gånger högre risk att registreras som misstänkt för ett brott. Det framkom även att 8 av 19 brottsoffer inte hade några registrerade brottsmisstankar alls, vilket innebar att en överlappning återfanns bland 11 brottsoffer. Bland brottsmisstänkta var brott mot liv & hälsa den mest frekventa brottskategorin medan brottsmisstänkta brottsoffers mest förekommande brottsmisstanke var narkotikabrott.

(4)

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till UC Mitt på Nationella Operativa Avdelningen hos Polismyndigheten som har varit vänliga och tillmötesgående sedan första dagen vi klev in där, ni vet vilka ni är. Inom ramen för detta examensarbete vill vi tacka Maria Lönegård för ditt ständiga godkännande av saker som vi behövt. Det är även en person till vi vill lyfta fram extra och det är Ulrika Kvarnström. Stort tack Ulrika för allt bollande och hjälp med saker och ting vi fått av dig, det har varit guld värt du är grym.

Vill vi givetvis tacka vår handledare Amir Rostami. Tack för all vägledning och feedback under resans gång Amir, du har gett oss många saker att tänka på inför framtiden.

(5)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING ... 1 1.2.SYFTE ... 2 1.3.FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2 1.4.AVGRÄNSNINGAR ... 2 1.5.BEGREPPSFÖRKLARINGAR ... 3 1.6.DISPOSITION ... 4 2. TIDIGARE FORSKNING ... 4

2.1.KRITERIER FÖR VETENSKAPLIGA ARTIKLAR OCH LITTERATUR ... 4

2.2.LIFELONG CONVICTION PATHWAYS AND SELF-REPORTED OFFENDING: TOWARDS A DEEPER COMPREHENSION OF CRIMINAL CAREER DEVELOPMENT ... 5

2.3.THE DURATION OF CRIMINAL CAREERS:HOW MANY OFFENDERS DO NOT DESIST UP TO AGE 61? ... 6

2.4.CONTINUITIES AND CHANGES IN CRIMINAL CAREERS ... 7

2.5.AN INTRODUCTION TO LIFE-COURSE CRIMINOLOGY ... 8

2.6.VIKTIMOLOGI, ROLLBLANDNING OCH ÖVERLAPPNING ... 9

2.7.BROTTSLINGEN SOM BROTTSOFFER? ... 9

2.8.REPEAT OFFENDING AND REPEAT VICTIMIZATION:ASSESSING SIMILARITIES AND DIFFERENCES IN PSYCHOSOCIAL RISK ... 10

2.9. THE OVERLAP BETWEEN OFFENDING AND VICTIMIZATION AMONG ADOLESCENTS: RESULTS FROM THE SECOND INTERNATIONAL SELF-REPORT DELINQUENCY STUDY ... 11

2.10.THE DEVELOPMENTAL NATURE OF THE VICTIM-OFFENDER OVERLAP ... 11

3. TEORI ... 13

3.1STÄMPLINGSTEORIN ... 13

3.2.THORNBERRY &KROHNS INTERAKTIONISTISKA TEORI ... 15

4. METOD ... 17 4.1.TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 17 4.2.URVAL ... 17 4.3.BORTFALL ... 19 4.4.ANALYSMETODER ... 19 4.5.RELIABILITET ... 21 4.6.VALIDITET... 22 4.7.GENERALISERBARHET ... 23 4.8.ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ... 24 5. RESULTAT ... 26 5.1.BROTTSMISSTÄNKTA ... 26 5.2.BROTTSOFFER ... 32

5.3.BROTTSMISSTÄNKTA OCH BROTTSOFFER ... 37

6. ANALYS & DISKUSSION ... 40

6.1.ANALYS AV RESULTAT ... 40

6.2.FÖREKOMMER ÖVERLAPPNING & ROLLBLANDNING? ... 41

6.3.KRIMINELLA KARRIÄRER ... 42

6.4.RESULTATETS TEORETISKA ANKNYTNING ... 44

6.5.FRAMTIDA FORSKNING ... 46

6.6.METODOLOGISKA FÖRDELAR OCH NACKDELAR ... 47

(6)

1

1. Inledning

Att kartlägga och försöka förstå sig på varför ungdomar dras in i brottslighet och en kriminell livsstil är något som har dragit till sig mycket uppmärksamhet inom det kriminologiska fältet. Sarnecki (2014 s.134) beskriver att denna forskning tog fart ordentligt i Sverige under efterkrigstiden med många studier inom ämnet som resultat. Den främsta anledningen till att just ungdomsåren har intresserat forskare genom historien fram tills idag är att brottsligheten hos en person brukar vara som mest intensiv under de åren (Brå, 2017 s.39).

Begreppet kriminella karriärer är ett ämne som forskare inom kriminologin har ägnat mycket tid åt att förstå och förklara (Carlsson & Sarnecki, 2016 s.11–12). Vederbörande begrepp fick fäste inom kriminologin efter att publikationen ”Criminal careers and career criminals” publicerades år 1986 (a.a.). Publikationen gav en definition på vad kriminella karriärer innebär samt vilka delar av en persons händelser som bör undersökas för att kartlägga den kriminella karriären. Inom forskningen på ämnet finns det ett starkt fokus på hur den kriminella karriären ser ut och när den är som mest intensiv. Carlsson och Sarnecki (2016 s.108) beskriver att den kriminella karriären ofta både startar och når sin kulmen under tonåren. Det är just den korta period som vi valt att belysa och undersöka i studien, det vill säga både de misstänkta gärningspersonernas och brottsoffrens eventuella kriminella karriärer. Ytterligare ett steg i kartläggningen av kriminell utveckling tog fart när livsförloppsstudier, eller Life-Course Criminology som det även benämns introducerades. Dessa studier och teoretiska förklaringsmodeller har ofta ett bredare perspektiv med fokus på vilka risk- och skyddsfaktorer som gör att människor utvecklar ett kriminellt beteende eller inte, samt varför och varför inte de tar sig ur den kriminella livsstilen (Farrington, 2005 s.3–4).

Även den viktimologiska forskningen har på senare år växt fram som ett centralt inslag i det kriminologiska forskningsfältet. Enligt Heber, Tiby och Wikman (2012 s.18–19) kretsar den viktimologiska forskningen kring att samla kunskap om aspekter rörande maktfördelning, utsatthet samt offerskap och resurser. Det är en gren inom kriminologin som de senaste åren fått en allt mer central roll i takt med att frågor rörande offerskap och hur det ska hanteras växt fram (a.a.).

(7)

2

barnoch deras misstänkta brottslighet. Uppdraget för oss syftade till att kartlägga hur många

barn som varit placerade i Polisens arrester under år 2018, samt varför och under hur lång tid de befann sig i polisarresten. Kartläggningen genomfördes med bakgrund av att barnkonventionen sedermera implementerades i svensk lagstiftning 1 januari 2020 och ska således beaktas i myndigheternas verksamhetsutövning hädanefter (Barnombudsmannen, 2020 s.4 & 7). Under denna kartläggning tyckte vi oss kunna skönja hur dessa barn kunde ha en gedigen brottskarriär trots dess ringa ålder. Det ville vi då undersöka närmare i denna studie och således föddes utkastet till ovanstående idé redan under praktiken, men har sedermera reviderats för att även tillhandahålla det viktimologiska perspektivet.

1.2. Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur underåriga mellan 15 år tills dagen de fyller 18 års kriminella karriärer ser ut. Genom att undersöka individernas registrerade misstankar om brott kan information om deras eventuella kriminella karriärer synliggöras. Vi syftar även till att undersöka hur de eventuella brottsliga karriärerna ser ut för brottsoffren till de misstänkta gärningspersonerna mellan samma åldersspann. Syftet är även att upptäcka likheter och skillnader mellan gärningspersoner och brottsoffers eventuella kriminella karriärer.

1.3. Frågeställningar

● Hur ser de misstänkta gärningspersonernas kriminella karriär ut mellan de är 15–18 år? ● Hur ser brottsoffrens till de misstänkta gärningspersonernas kriminella karriär ut mellan

de är 15–18 år?

● Finns det likheter respektive skillnader i de misstänkta gärningspersonernas och brottsoffrens kriminella karriärer?

1.4. Avgränsningar

(8)

3

hos Polismyndigheten, för att på så vis studera deras kriminella karriärer mellan det specifika åldersspannet. Vi har även avgränsat oss genom användningen av särskilda brottskoder och val av år, något som redogörs för under rubriken urval. I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att det är individernas misstänkta brottslighet som undersökts, vilket betyder att de inte är dömda för brotten. Således gör vi heller inte anspråk på att beskriva den faktiska brottsligheten bland dessa individer.

1.5. Begreppsförklaringar

Misstänkt gärningsperson - En individ som är misstänkt för brott i urvalet och innehar således brottsmisstankar.

Brottsoffer - En individ som är ett brottsoffer i urvalet men innehar eventuellt egna brottsmisstankar.

15–18 år- Med detta åsyftar vi genomgående under studiens gång att 15–18 år innebär att individerna som studerats åldersintervall går från dagen de fyller 15 år tills dagen de fyller 18 år.

(9)

4

2. Tidigare forskning

1.6. Disposition

(10)

5

2.1. Kriterier för vetenskapliga artiklar och litteratur

Litteraturgenomgången har genomförts via sökningar i databasen Discovery. För alla sökningar har kriterierna ”peer review” och ”fulltext” markerats och begränsat sökområdet, för att således finna vetenskapligt granskade studier i sin helhet. Vi har även begränsat oss till ämnet kriminologi i sökningarna efter vetenskapliga studier. Sökorden som använts i databasen Discovery är följande: Criminal career criminology med 3219 träffar, Criminal careers criminology Farrington med 225 träffar, victimology overlap Life-Course med 8 träffar och Criminology overlap and adolescents med 253 träffar. Samt overlap criminology med 1202 träffar.

Anita Hebers (2012 s.179) studie ”Brottslingen som brottsoffer” fann vi genom tidigare använd kurslitteratur och kapitlet återfinns i boken ”Viktimologisk forskning- Brottsoffer i teori och metod” av Heber, Tiby och Wikman från år 2012. Vi har även använt oss av Carlsson och Sarneckis (2016) bok ”Introduction to Life-Course Criminology” som vi hittade genom att söka efter litteratur inom det kriminologiska fältet för Life-Course på Google. I referenslistan på ovan nämnda bok fann vi Carlssons (2014) avhandling ”Continuities and changes in criminal careers ”och har således använt metoden kedjesökning i enlighet med Rienecker och Stray Jørgensens (2018 s. 151) rekommendationer.

Under avsnittet för kriminella karriärer redogörs det för studier med kopplingar till både internationell såväl som svensk kontext. Den internationella forskningsgenomgången har sin utgångspunkt i datamaterialet för ”The Cambridge study in delinquent development” och den svenska forskningsgenomgången har sin utgångspunkt i ”The Stockholm life-course project”. Detta för att både bidra med det internationella och det svenska forskningsperspektivet på studier gällande livsförloppskriminologi och kriminella karriärer.

2.2. Lifelong conviction pathways and self-reported offending: Towards a

deeper comprehension of criminal career development

(11)

6

jämförts med dessa fyra olika brottskarriärer för att sedermera se om det finns en samstämmighet kopplad till den självrapporterade brottsligheten (Basto-Pereira & Farrington, 2020 s.296). Studien utgår från ”The Cambridge study in delinquent development” som innefattade 411 män från London och startade 1961, dessa män har sedermera följts upp under årens lopp genom intervjuer och uppföljningar på individernas kriminalstatistik (Basto-Pereira & Farrington, 2020 s.290–291).

De mest centrala resultaten i studien innefattar exempelvis att trots avsaknad av officiella domar påvisade mer än hälften av de icke dömda individerna en tämligen diger lista med självrapporterad brottslighet (Basto-Pereira & Farrington, 2020 s.296–297). I ungdomsåren påvisades det att brott så som olika typer av överfall och vandalism var vanligt förkommande, för att senare övergå till bedrägerier under vuxen ålder (a.a.). Basto-Pereira och Farrington (2020 s.297) klargör ändock att de individer med fällande domar även hade en högre andel självrapporterad brottslighet, där brottsligheten kunde anses som mer varierad samt av en allvarligare grad.

Inom begreppet versatile serious recidivist där individerna hade både officiella domar och självrapporterad brottslighet visade studien att de individerna som startade sin brottslighet vid en låg ålder utfördes det sista brottet vid en högre ålder (Basto-Pereira & Farrington, 2020 s.296–297). Detta gällde vid olika typer av överfall. Det kan jämföras med personerna i studien som enbart hade självrapporterad brottslighet, där det första brottet skedde vid en högre ålder och det sista brottet vid en lägre ålder inom samma brottskategori (a.a.). Basto-Pereira och Farrington (2020 s.299) poängterar att samtliga av dessa brottsliga karriärer vanligtvis startar vid 10 årsåldern med vandalism och snatteri för att sedermera avslutas runt 35–40 årsåldern med olika typer av bedrägerier. Däremot skiljer sig de brottsliga karriärerna åt när det gäller olika riskfaktorer som återfinns i barndomen, för att kunna predicera individens brottslighet (Basto-Pereira & Farrington, 2020 s.299)

2.3. The duration of criminal careers: How many offenders do not desist up

to age 61?

(12)

7

brottsregister har även kontrollerats kontinuerligt till dess att de blev 61 år gamla. Denna undersökning utgår därmed från den välkända ” The Cambridge study in delinquent development” (Farrington, 2019 s.1 & 9–10).

Farrington (2019 s.11–12) beskriver att studiens resultat påvisade att sannolikheten att dömas för brott är högst mellan åldersspannen 14–16 år tätt följt av 17–20 år. Sannolikheten för att begå ett brott minskade därmed desto äldre individerna blev. De vanligaste brottstyperna bland dessa unga personer var olika varianter av stölder och inbrott. Den genomsnittliga brottskarriären varade i 12,6 år, där medelåldern på individen vid första brottet minskade när den kriminella karriären blev längre (Farrington,2019 s.13–14). De 15 män med längst karriärer startade vid 13,8 års genomsnittlig ålder och slutade vid en genomsnittlig ålder av 58,5 år och hade således en genomsnittlig brottskarriär på 44,7 år. De individer som begick sitt första brott mellan åldrarna 10–20 år hade en genomsnittlig brottskarriär på 15,20 år, vilket var signifikant större än de som begick sitt första brott senare där karriären varade i genomsnitt 4,07 år (Farrington, 2019 s.13–14). Därmed fastslår Farrington (2019 s.17) att åldern vid det första brottet kan påverka hur lång den brottsliga karriären blir samt att sannolikheten att begå brott minskar desto äldre individen blir.

Avslutningsvis påvisar även Farrington (2019 s.15–16) att sannolikheten att återfalla i brottslighet efter tidigare dom minskar för varje år som går från sista domen. Sannolikheten att individen återfaller i brottslighet efter 10 år är 20% respektive 19% efter 15 år. Det var inte förrän efter 30 år sannolikheten minskade påtagligt till 8% respektive 6% vid 40 år efter senaste domen. I och med detta ifrågasätter Farrington (2019 s.18) Sampson och Laubs argument för att alla individer upphör helt med brottslighet någon gång.

2.4. Continuities and changes in criminal careers

(13)

8

liknande studier vilka redogör för att ett högre antal riskfaktorer i unga år ökar risken för utvecklandet av en kriminell karriär (a.a.). Däremot finns det vissa individer i materialet med många riskfaktorer som inte utvecklar en kriminell karriär. Det får Carlsson (2014 s.104) att dra slutsatsen att materialet har begränsningar då det finns faktorer som inte går att påvisa i den aktuella studien. Således drar Carlsson även slutsatsen att alla faktorer som kan påverka en livssituation kan ha lika stor påverkan på utfallet av livsförloppet. I del två ligger fokuset på vändpunkter i de kriminella karriärerna. Carlsson (2014 s.105) beskriver att vändpunktsbegreppet kan vara användbart för att förstå kriminella karriärer. Däremot argumenterar Carlsson för att man ska vara försiktig med att dra slutsatser om vändpunkterna eftersom det är många faktorer som kan påverka på olika sätt.

Den tredje delen av avhandlingen handlar om tillfälliga uppehåll i de brottsliga karriärerna (Carlsson, 2014 s.106–107). Där argumenteras det för att det går att dela upp dessa uppehåll i två olika delar. Carlsson menar på att uppehållen dels kan uppstå oplanerat där slumpen tycks ha en stor påverkan. Den andra typen av tillfälliga kriminella uppehåll uppstår då personen gör ett aktivt försök till förändrad livsstil men misslyckas och dras in i den kriminella karriären igen. Den sista delen i avhandlingen rör en studie om den maskulina identitetens påverkan på den kriminella karriären. Där menar Carlsson (2014 s.108) att de som lyckas bryta den kriminella livsstilen ofta utvecklar en annan syn på maskulinitet som snarare omfattar en roll som familjefar i motsats till kriminell och våldsam manlighet.

2.5. An Introduction to Life-Course Criminology

Inom ramen för ”Stockholm life-course project” framkom en rad intressanta resultat gällande kriminella karriärer kopplade till en svensk kontext. Carlsson och Sarnecki (2016 s.101) beskriver hur kriminalitet vid en låg ålder kan vara en prediktion för längre brottskarriärer innehållande fler brott. Det går att jämföra med Farringtons (2019 s.13–14) slutsatser gällande sin studie med datamaterialet från ”The Cambridge study in delinquent development”. Där framgår att liknande resultat angående en tidig brottsdebut kan anses vara en prediktion och således även riskfaktor, för en längre brottskarriär med fler brottstyper inkluderat.

(14)

9

mellan 15–16 år var i genomsnitt misstänkta för 4,7 brott samt de mellan 17–18 år var i genomsnitt misstänkta för 11,5 brott mellan åldrarna 15–65 år (Carlsson & Sarnecki, 2016 s. 101–102). En intressant aspekt gällande denna studie är att Carlsson och Sarnecki (2016 s.101– 102.) lyckades identifiera så kallade ”late-bloomers”. Dessa individer startade sin brottsliga karriär mellan åldrarna 17–18 år och hade ett genomsnitt på 11,5 misstänkta brottsliga förseelser mellan de studerade åren i deras liv från 15–65 år (Carlsson & Sarnecki, 2016 s.102). Det framgår således att en tidig brottsdebut generellt sett leder till en mer extensiv framtida brottslig karriär för dessa individer.

2.6. Viktimologi, rollblandning och överlappning

Viktimologin har gradvis tagit en allt större plats inom den kriminologiska diskursen och forskningen. Viktimologin bidrar med kunskap och förståelse för hur brottsoffer och närstående påverkas psykiskt och fysiskt av utsattheten för brottslighet (Heber, Tiby & Wikman, 2012 s.18–19). Forskarna inom ämnet har även börjat intressera sig för eventuella likheter mellan brottsoffer och gärningsperson vilket benämns som rollblandning eller överlappning (a.a.).

2.7. Brottslingen som brottsoffer?

Anita Heber (2012 s.179) har i studien ”Brottslingen som brottsoffer” undersökt hur kopplingen mellan begreppen brottsling och brottsoffer kan se ut. Studien vill även undersöka hur de olika rollerna påverkar varandra samt om en person kan identifiera sig både som brottsling och brottsoffer.

(15)

10

detta vill Heber undersöka hur personerna ser på de olika rollerna och även undersöka deras egen utsatthet.

Heber kommer i studien fram till två genomgående teman efter att ha analyserat intervjuerna. Den första slutsatsen är att stämplingseffekten tycks ha ett stort inflytande på de intervjuade brottslingarnas chans till upprättelse om de själva blir utsatta för brott (Heber, 2012 s.194– 195). Många anger att de inte får samma bemötande och hjälp från bland annat rättsväsendet i de fall de är brottsoffer. Heber (2012 s.194–195.) menar att det kan ha att göra med stämplingseffekten efter de gånger de själva var gärningsperson. Den andra slutsatsen som Heber drar är att det inte tycks finnas en hög grad av överlappning mellan brottsofferskap och gärningsmannaskap. De som har blivit dömda för ett våldsbrott identifierar sig inte som brottsoffer om de själva blir utsatta för ett brott (Heber, 2012 s.195–196). Det förklarar Heber med att det råder vissa hierarkier mellan de olika begreppen. I det aktuella fallet kan därför inte de dömda våldsbrottslingarna identifiera sig som offer eftersom offerskapet är underordnat gärningsmannaskap i dess samhälleliga kontext (a.a.).

2.8. Repeat Offending and Repeat Victimization: Assessing Similarities and

Differences in Psychosocial Risk

I studien undersöker Fagan och Mazerolle (2011) vilka faktorer som kan påverka att ungdomar begår och blir utsatta för brott. De vill undersöka om det finns skillnader i livssituationen som påverkar om ungdomarna blir brottsoffer eller gärningsperson. Det genomfördes med ett datamaterial innehållande drygt 1000 ungdomar under 18 år hemmahörandes i delstaten Queensland, Australien (Fagan & Mazerolle, 2011 s.738). Personerna har svarat på enkäter om deras livssituation samt eventuell brottslighet och brottsofferskap genom ett samarbete med deras skolor. Några av dessa skolor var för ungdomar med redan dokumenterade problem. Dessa togs med i urvalet för att få med ”högriskungdomar” i materialet (a.a.).

(16)

11

eller gärningspersoner. Vad som avgjorde utifall en person fastnar i ett offerskap eller gärningsmannaskap såg däremot annorlunda ut (Fagan & Mazerolle, 2011 s.749). Den största anledningen till att det uppstod ett upprepat gärningsmannaskap d.v.s. en kriminell karriär var umgänge med andra kriminella medan den starkaste indikatorn på upprepat brottsofferskap var låg självkontroll.

2.9. The overlap between offending and victimization among adolescents:

Results from the second international self-report delinquency study

Chad Posicks (2013) studie syftar till att undersöka den eventuella kopplingen mellan brottsofferskap och gärningsmannaskap. Det genomförs med ett teoretiskt avstamp i strain, kontrollteorier och inlärningsteorier med hypotesen att personer som upplever starkt offerskap eller gärningsmannaskap kommer från ungefär liknande demografiska förhållanden (Posick, 2013 s.111). Materialet i studien bygger på ca 52 000 ungdomars självrapporterade brottslighet i årskurserna 7–9 från 30 olika länder.

Posick (2013 s.118) redogör i resultatet av studien att de aktuella teorierna som använts även kan förklara viktimisering på ett adekvat sätt. Även i denna studie likt Fagan och Mazerolle (2011) var låg självkontroll en stark indikator på upprepat offerskap. Posick (2013 s.118) lägger även till umgänget som en av de starkaste indikatorerna för offerskap. Det gör att Posick drar slutsatsen att de kriminologiska teorierna inte bara fungerar som förklaring av brottslighet, utan även överlappningen mellan att vara brottsling och att utsättas för brott. Den starkaste överlappningen mellan offerskap och gärningsmannaskap fanns för våldsbrott och egendomsbrott (Posick, 2013 s.119). Den sista slutsatsen som Posick drar av resultatet är att teorierna strain, kontrollteorier och inlärningsteorier dessutom kan användas för att förklara viktimisering (a.a.). Även om de tycks vara aningen bättre på att förklara varför folk begår brott anser Posick att de är tillräckliga för att likaväl förklara viktimiseringen.

2.10. The Developmental nature of the victim-offender overlap

(17)

12

sedermera dessa individers utsatthet för brott och egen brottslighet samlats in och kompletterats med statistik från brottsregistret (a.a.).

(18)

13

3. Teori

3.1 Stämplingsteorin

Stämplingsteorin utgår från att orsaken till brottslighet återfinns i det etablerade samhället och dess krav det ställer på individen (Sarnecki, 2014 s. 202). Stämplingsteorin anser att brottslighet definieras av de faktiska sociala förhållandena och inte orsakas av dessa, vilket är en skillnad gentemot flertalet andra kriminologiska teorier (a.a.). Således ligger fokuset inom stämplingsteorin på hur samhället reagerar på en individs avvikande handlingar. Därmed kan delar av stämplingsteorins utgångspunkter härledas till den symboliska interaktionismen. Inom den symboliska interaktionismen anses individers identitet, självbild, värderingar och attityder med flera, existera och modereras av den sociala kontexten samt i interaktion med andra individer (Akers, Sellers & Jennings, 2017 s.144).

Lemerts (1998 s. 200–201) stämplingsteori om sekundär avvikelse innebär att en avvikande handling som får en stark reaktion från samhället kan leda till ett stigma. Det kan senare leda till en sekundär avvikelse och således ytterligare stigmatisering av individen. Den sekundära avvikelsen kan beskrivas schematiskt genom de olika sekvenserna nedan (a.a.).

• En första avvikande handling, (primär avvikelse). • Sociala straff

• Ytterligare avvikande handlingar • Hårdare straff och konsekvenser

• Ytterligare avvikande handlingar gentemot de som straffar den avvikande

handlingen

• Toleransen gentemot avvikaren tar slut, formell kontroll tar vid och samhället stämplar individen

• Avvikarens självbild som avvikare stärks genom stigmatisering från samhället och formella straff

• Avvikarens beteende och självbild accepteras av individen och individen agerar utefter den rollen och sociala statusen

(19)

14

ytterligare kriminalitet på grund av dessa omständigheter (a.a.). Den sekundära avvikelsen kan även leda till att brottsligheten blir än mer mångfacetterad med större variation i brottstyperna, vilket härrör till den förändrade självbilden som kriminell (Akers, m.fl., 2017 s. 147).

(20)

15

3.2. Thornberry & Krohns interaktionistiska teori

Thornberry som konstruerade den första upplagan av den interaktionistiska teorin ville skapa en bredare förklaringsmodell inom fältet för life-course och varför personer hamnar och fastnar i en kriminell livsstil. Utvecklingen av teorin drevs bland annat på av idén att fler av de interaktionistiska processerna mellan människor och institutioner påverkar en individ på ett sätt de andra teorierna har misslyckats att förklara (Sarnecki, 2014 s.256). Thornberry integrerade därför de klassiska förklaringsmodellerna sociala band och inlärningsteori för att få med fler aspekter. Teorin skapades även ur en kritik mot att många av de vedertagna teorierna endast förklarar kausaliteten åt ett håll (Akers, m.fl., 2017 s.319). Enligt den interaktionistiska teorin kan alltså arbetslöshet skapa kriminalitet men kriminaliteten kan även skapa arbetslöshet. Thornberry skapade senare tillsammans med Krohn en reviderad version av sin teori för att bredda förklaringsmodellen ytterligare. I den reviderade upplagan delar Thornberry och Krohn (2005 s.190) upp utvecklingen av den kriminella karriären i olika åldersspann. Några av indelningarna som Thornberry och Krohn arbetar efter är åldrarna 6–12, 12–16 och 16–25. Det är viktigt att i detta sammanhang påtala att de olika åldersspannen är ungefärliga, bland annat benämns gruppen 12–16 ibland som ”tonåren” vilket då blir åldrarna 13–19. Under åren 6–12 förklarar Thornberry och Krohn (2005 s.191–193) enligt den interaktionistiska teorin att viktiga faktorer för barnet är dess karaktär och relationen till föräldrar. Även plats för uppväxtområde spelar en stor roll för det eventuella utvecklandet av kriminalitet. När individen sedan går in i nästa fas som är tonåren ska fler faktorer som påverkar läggas till enligt teorin. I denna fas spelar bland annat umgänget med andra ungdomar en stor roll (Thornberry & Krohn, 2005 s.194–195). En annan intressant del som författarna tar upp under denna period är att ungdomen måste balansera en autonomitet samtidigt som de behöver förhålla sig till vuxna såsom föräldrar och lärare. I konflikten mellan att å ena sidan utveckla egna tankar och självständighet samt förväntningen att tillfredsställa äldre personer i närheten kan problem uppstå för ungdomen (a.a.).

(21)

16

(22)

17

4. Metod

I denna studie som syftar till att undersöka hur misstänkta gärningspersoner mellan åldrarna 15–18 år och brottsoffren till dessa misstänkta gärningspersoner mellan 15–18 år kriminella karriärer ser ut, samt om det finns likheter och skillnader mellan dem. För att genomföra det har forskningsstrategin kvantitativ metodik valts ut. Edling och Hedström (2003 s.10) beskriver att kvantitativ forskningsstrategi anses vara både en metod och ett system för att samla in och analysera observationer. Det blir passande i studien som innehåller registerdata från Polismyndigheten. Bryman (2011 s.150–151) klargör hur kvantitativ forskningsmetodik åsyftar insamling av numeriska data och att relationen mellan teori och forskning är av deduktiv ansats och innehar ofta epitetet av att vara positivistiskt i sin kunskapssyn. Därav anser vi att utefter de formulerade forskningsfrågorna och syftet med studien möjliggör den kvantitativa forskningsansatsen undersökningar av dessa aspekter och adekvat analysering av det insamlade datamaterialet.

4.1. Tillvägagångssätt

Under rubrikerna i avsnittet beskrivs det hur tillvägagångssättet har sett ut under genomförandet av studien. Det omfattar delar såsom kriterier för urvalet och hur detta rent tekniskt gått till och ser ut, där beskrivs även datamaterialet i sin helhet. Det redogörs även för bortfall samt analysverktyg och analysmetoder. Redogörelser och diskussioner kring studiens reliabilitet, validitet och generaliserbarhet samt etiska förhållningssätt återfinns under detta avsnitt.

4.2. Urval

(23)

18

vilka finns nedtecknade i kapitel 3–7 i brottsbalken (a.a.). För att filtrera datamaterialet användes följande kriterier för slagningen i IT-systemet Status:

• Ärenden för år: 2018 • Brottskategori: Våldsbrott

• Brottsområde: B1 Brott mot person, tillgrepps- och skadegörelsebrott • Brottskoder:

· 0304 Försök till mord eller dråp utan användning av skjutvapen mot man · 0308 Försök till mord eller dråp med användning av skjutvapen mot man · 0310 Fullbordat mord eller dråp utan användning av skjutvapen mot kvinna · 0311 Fullbordat mord eller dråp utan användning av skjutvapen mot man · 0313 Fullbordat mord eller dråp med användning av skjutvapen mot man • Information om misstänkt gärningsperson:

· Ålder vid brottstillfälle 15, 16, 17 · Män och kvinnor

• Ärendestatus: Avslutad & öppen • Information om Målsägande:

· Ålder vid brottstillfälle 15,16,17 · Män och kvinnor

Skälet till att ovanstående brottskoder valdes ut som urvalsram är att tidigare forskning har visat på att desto grövre brottslighet individer är delaktiga i kan påvisa en tidig brottsdebut och fungerar som riskfaktor för att bli livsstilskriminell (Carlsson & Sarnecki,2016 s. 104). Vissa brottskoder som var med i körningen i Status selekterades bort automatiskt av programmet då det inte fanns några ärenden kopplade till dem, dessa redovisas således inte ovan.

(24)

19

gärningspersoner och brottsoffer. Detta eftersom det handlade om två olika ärenden som individen var misstänkt gärningsperson i samt brottsoffer. Denna person diskuteras det djupare om under avsnitt 6.2, vilket skapar en förståelse för varför inte individen plockades bort från urvalet. Statistiken vi sedermera erhållit innehöll variabler om dessa individer så som kön, ålder, brottsdatum vid misstänkt brottsgärning och brottskod. Vi har alltså erhållit samma statistik för både de misstänka gärningspersonerna och brottsoffrens registrerade brottsmisstankar som fanns med i de 17 ursprungliga ärendena.

Vi kan med tydlighet argumentera för att detta alltså är ett icke-sannolikhetsurval som inte utgörs av några sannolikhetsprinciper (Bryman, 2011 s.194). Bryman (2011 s.195) menar att icke-sannolikhetsurval kan vara acceptabelt utefter vissa förutsättningar. Det är delvis en anledning till att vi valde denna typ av urval. Det finns dock negativa aspekter kring icke-sannolikhetsurval som är värda att beröra. Datamaterialet som sedermera ligger till grund för resultatet är svårt att generalisera. Däremot kan resultatet agera språngbräda till ytterligare forskning på området samt att resultatet kan kopplas till redan existerande resultat inom samma område (Bryman, 2011 s.195). Det aktuella urvalet är således anpassat utefter det formulerade syftet och forskningsfrågor studien innehar.

4.3. Bortfall

Djurfeldt, Larsson och Stjärnhagen (2018 s.108) beskriver att bortfall kan vara en faktor som skapar osäkerhet kring tolkningen av resultatet gällande kvantitativa studier. Det gäller främst i studier som använder sig av metoden för surveyundersökningar och liknande (a.a.). Då denna studie använder sig av redan existerande myndighetsregister som datakälla och ett antal kriterier är författade gällande urvalsramen, lider inte denna undersökning av problematiken med bortfall, då det helt enkelt inte finns något. Det bidrar således till att resultatet som redovisas inte omgärdas av en osäkerhet kring bortfall. Under avsnittet 4.2 ovan beskrivs datainsamlingens kriterier och avgränsningar närmare.

4.4. Analysmetoder

(25)

20

m.fl. (2018 s.39) beskriver att statistiska undersökningar är lämpliga vid förklaringar av händelsemängder inom ramen för sociala betingelser. Därmed ger Excel oss möjligheten att förklara detta genom den beskrivande karaktären på undersökningen. Forskningsfrågorna vilka finns presenterade, är frågor som går att besvara med hjälp av den beskrivande statistikens verktygslåda. Det kan beskrivas genom univariat analys vilket betyder att det studeras en variabel åt gången, något som fördelaktigt kan genomföras i Excel. På grund av forskningsfrågornas karaktär behöver vi därmed inte gå längre in på djupet än vad den beskrivande statistiken kan erbjuda oss. Excel klarar även av att hantera korstabellsanalyser vilket går under namnet pivottabeller där skillnaden är att fler variabler kan inkluderas än om det vore en frekvenstabell d.v.s. univariat analys. Pivottabellerna syftar därmed till den

bivariata analysen och möjliggör en analys av variablersom kan presenteras genom exempelvis

pivottabeller och stapeldiagram (Djurfeldt, m.fl., 2018 s.137). Vi vill därmed klargöra att vi håller oss inom den beskrivande statistikens ramar.

För att undersöka syfte och frågeställningarna i den aktuella studien på ett tillfredställande sätt har materialet bearbetats för att möjliggöra en tydlig redovisning av resultatet. Det första åtgärden som materialet har bearbetats med är univariat analys. Metoden innebär att ett material bearbetas och redovisas på ett beskrivande sätt (Djurfeldt m.fl., 2018 s.39). I det steget redovisas de olika variablerna var för sig, utan att de korskörs med andra variabler som finns inom materialet. Att börja med en univariat analys är enligt Djurfeldt m.fl. (2018 s.39) ett bra och enkelt sätt att beskrivande redovisa olika typer av kvantitativa data. Resultatet redovisas i form av tabeller och diagram.

(26)

21

• Bedrägeribrott

• Brott mot allmän ordning • Brott mot allmän verksamhet • Brott mot frihet och frid • Brott mot trafikbrottslagen • Brott mot vapen & knivlagen • Narkotikabrott

• Sexualbrott • Skadegörelsebrott

• Stöld, rån & andra tillgreppsbrott • Brott mot liv & hälsa

Resultaten för de bivariata analyserna redovisas med korstabeller och diagram. Fördelen med användningen av korstabuleringsanalyser är att resultaten kan redovisas på ett tydligt sätt med hjälp av frekvensfördelningen mellan de olika variablerna (Djurfeldt, m.fl., 2018 s.142). Det finns även möjlighet att redovisa resultaten i antal och i procentandelar. Med tanke på urvalets begränsade antal individer kommer analysen inte använda sig av olika kausala sambandsmått. Det eftersom studiens syfte är att redovisa eventuella skillnader och likheter för just de individer som ingår i urvalet. Syftet är med det sagt är inte att undersöka styrkan på de samband som kan finnas mellan variablerna. För att genomföra relevanta analyser med sambandsmått hade en större andel individer behövt ingå i urvalet för att kunna dra trovärdiga slutsatser.

4.5. Reliabilitet

(27)

22

För att öka studiens replikerbarhet och tillförlitlighet har vi valt att visa på en transparent forskningsprocess där alla delar tydliggörs noggrant hela vägen från urval till presentationen av resultatet (Bryman, 2011 s. 49). Genom användningen av Polismyndighetens registrerade brottsmisstankar som statistisk datakälla vill vi påtala att detta kan ha en negativ effekt på reliabiliteten. Bryman (2011 s. 307–308) beskriver att ett problem med olika typer av brottsstatistik är tidsmässiga variationer där medias bevakning av olika brottstyper kan spela in samt polisens resurser vid just det tillfället. Även skillnader i hur ett brott definieras kan förändras över tid, vilket vi ser i denna studie där vissa brottskoder från 2018 numera har utgått eller ersatts (Bryman,2011 s.308). Interbedömarrealibiliteten syftar till överrensstämmelsen mellan olika observatörers bedömningar när exempelvis data ska kategoriseras (Bryman, 2011 s.160). Interbedömarrealibiliteten i studien torde dock vara god. Då kategoriseringen som skett gällande brottskoder tar sitt avstamp i klassificeringen av brotten i brottsbalken utefter Brås (2019b) kategorisering. Därav har inga subjektiva bedömningar skett i det avseendet.

4.6. Validitet

Det finns olika begrepp och mått för att se till att en studie är utformad på ett tillfredsställande sätt. Ett av dessa är validitet vilket enligt Djurfeldt, m.fl. (2018 s.104) är ett begrepp för att undersöka om studien kan ge svar på de grundläggande frågeställningarna den är baserad på. För att uppnå validitet krävs det att forskarna lyckas överföra deras teoretiska förståelse, olika relevanta begrepp samt antaganden och frågeställningar in i studien. Görs det på ett korrekt sätt kan studien anses som giltig (a.a.).

(28)

23

den ekologiska validiteten. Begreppet syftar till att förklara om forskningsprocessen i sig har haft en påverkan på resultatet. En sådan påverkan kan var att en person under en intervjusituation inte känner sig bekväm vilket kan leda till att personen svarar annorlunda på frågorna gentemot om den hade känt sig bekväm (a.a.). Begreppet är något som främst blir relevant under en studie med kvalitativ ansats där interaktion mellan forskare och forskningsobjekt finns med.

För att i högsta mån uppnå ovanstående kriterier vad det gäller validitet för studien har vissa åtgärder vidtagits. Det handlar främst om att det har klargjorts hur processen har gått till samt vilket material som använts för att svara på de grundläggande frågeställningarna och syftet. Den kriminella utveckling ska beskrivas genom att använda oss av material från Polisens misstankeregister. Antalet misstankar som är registrerade kan skilja sig åt från den faktiska brottsligheten bland dessa individer. Därmed gör vi inte anspråk på att beskriva dessa individers faktiska brottslighet utan snarade förmedla en bild av hur deras eventuella kriminella karriärer ser ut genom att granska misstankar om brott. Genom att med tydlighet definiera vilket problem som ska undersökas och med vilken typ av kunskap som används kan det bidra en tydlighet som skapar en förutsättning för en giltig undersökning (Djurfeldt, m.fl., 2018 s.104).

4.7. Generaliserbarhet

(29)

24

generaliserbarhet om att få information och förståelse för just de individer och företeelser som ingår i urvalet (a.a.). Det går även att härleda till den beskrivande statistikens funktion i studien.

4.8. Etiska ställningstaganden

De forskningsetiska ställningstaganden som det tagits hänsyn till i studien har sin utgångspunkt i de fyra huvudkraven som Vetenskapsrådet (2002) presenterar gällande forskningsetiska principer. Huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Det finns inga aktiva deltagare i studien och således har information inhämtats från polisens egna register och dokumentation. Det innebär att tillstånd och samtycke har erhållits från Polismyndigheten, vilket gör att vi tillgodosett Vetenskapsrådets (2002 s.7) rekommendation gällande förhållningssättet till informationskravet. Förfrågan om uttag av statistik samt erhållet godkännande från myndigheten återfinns i bilaga 2 och bilaga 3. Eftersom informationen erhållits genom redan befintliga myndighetsregister har det inte inhämtats samtycke från respektive individ i studien, det i enlighet med samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002 s.9). Vidare beskriver även Vetenskapsrådet (2002 s.9) hur forskning utan samtycke kan vara fördelaktigt då det handlar om känsliga uppgifter för individerna, vilket denna studie kan anses göra då det handlar om underåriga och delvis mycket grova brottsmisstankar.

Konfidentialitetskravet har beaktats genom noggrann anonymisering av Polismyndigheten innan vi tillhandahöll individerna i datamaterialet, vilket innebär att en identifiering av individerna omöjliggjorts (Vetenskapsrådet, 2002 s.12–13). Avidentifieringen förtydligas även i bilaga 3. Det förfarandet har genomförts i enlighet med studiens syfte och således har kodningen utgått efter det. Ansvariga för studien har även genomgått en kortare utbildning i informationssäkerhet hos Polismyndigheten samt signerat sekretessförbindelse med tidigare nämnd myndighet. Avslutningsvis hänvisar Vetenskapsrådet (2002 s. 14) till nyttjandekravet, vilket innebär att insamlat datamaterial inte får användas till annat än det vetenskapliga syftet studien i fråga innehar. I studien har de insamlade personuppgifterna enbart använts i syfte med studien och är inte avsedda för icke-vetenskapligt bruk eller något kommersiellt syfte.

(30)

25

(31)

26

5. Resultat

Under följande rubrik kommer studiens resultat presenteras och sammanfattas med visuella

hjälpmedel samt förklarande textsättning. Resultatdelen är tematiserad utefter

brottsmisstänkta, brottsoffer och brottsmisstänkta och brottsoffer tillsammans. Det för att lättare kunna få en överblick av resultatet.

5.1. Brottsmisstänkta

Tabell 1. Frekvenstabell över antalet brottsmisstänkta individer och antalet brottsmisstankar för varje individ. Antal individer Antal misstankar 3 2 2 3 1 4 3 5 1 7 1 10 2 11 2 13 2 14 1 15 1 16 1 21 1 33 Totalt: 21 Totalt: 209

(32)

27

Tabell 2. Brottsmisstänktas antal brottsmisstankar i mängd och procent kopplat till brottskategori.

Brottskategori Antal misstankar Andel i %

Bedrägeribrott 1 0,5%

Brott mot allmän ordning 2 1,0%

Brott mot allmän verksamhet 14 6,7%

Brott mot frihet & frid 13 6,2%

Brott mot trafikbrottslagen 19 9,1%

Brott mot vapen & knivlagen 20 9,6%

Narkotikabrott 53 25,4%

Sexualbrott 2 1,0%

Skadegörelsebrott 5 2,4%

Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 14 6,7%

Brott mot liv & hälsa 66 31,6%

Totalsumma 209 100,00%

(33)

28

Diagram 1. Medelåldern för olika brottskategorier bland brottsmisstänkta.

Diagram 1 ovan visar medelåldern för de olika brottskategorierna bland de misstänka gärningspersonerna. Lägst medelålder bland kategorierna finns hos bedrägeribrotten på 15 år. Rån, stöld och andra tillgreppsbrott samt skadegörelsebrott följer sedan med genomsnittsåldrarna 15,8 år vardera. Sedan följer en rad olika kategorier i spannet mellan 16– 17 år. Högst medelålder bland kategorierna för de misstänkta har sexualbrotten med 17 år.

(34)

29

Tabell 3. Vilka brott som misstänkta gärningspersoner varit misstänkta för uppdelat på ålder, andel brottsmisstankar för varje brottskategori och procentuell andel.

Ålder/misstanke-kategori

Andel misstankar per

ålder Andel i %

15 43 20,57%

Bedrägeribrott 1 0,48%

Brott mot allmän ordning 1 0,48%

Brott mot allmän verksamhet 1 0,48%

Brott mot frihet & frid 2 0,96%

Brott mot trafikbrottslagen 2 0,96%

Brott mot vapen & knivlagen 4 1,91%

Narkotikabrott 13 6,22%

Skadegörelsebrott 2 0,96%

Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 5 2,39%

Brott mot liv & hälsa 12 5,74%

16 81 38,76%

17 85 40,67%

Brott mot allmän ordning 1 0,48%

Sexualbrott 2 0,96%

Totalsumma 209 100,00%

(35)

30

(36)

31

Diagram 2. Age-Crime kurva över brottsmisstänktas genomsnittliga antal brottsmisstankar fördelat på ålder.

Diagram 2 är en så kallad ”Age-Crime kurva” över de brottsmisstänkta i urvalet. Värdet för ett år innebär således att individerna i genomsnitt var misstänkta för så många brott under det levnadsåret. Vid 15 år är siffran för individerna i det aktuella urvalet 1,95. Sedan följer en ökning till genomsnittet 3,86 för år 16. En ökning förekommer även till det 17:e och sista året som vi har undersökt, men den ökningen är avstannande i jämförelse med ökningen mellan 15 år och 16 år. Mellan åren 16 och 17 skiljer det 0,19 i det genomsnittliga värdet medan det värdet mellan 15 år och 16 år ligger på 1,91.

1,95 3,86 4,05 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 15 16 17 A nta l b rott Ålder

(37)

32

5.2. Brottsoffer

Tabell 4. Frekvenstabell över antalet brottsmisstänkta brottsoffer och antalet brottsmisstankar för varje individ. Antal individer Antal misstankar 8 0 2 1 1 4 4 2 1 3 1 4 1 9 1 10 1 14 Totalt: 19 Totalt: 50

(38)

33

Tabell 5. Brottsmisstänkta brottsoffers antal brottsmisstankar i mängd och procent kopplat till brottskategori.

Brottskategori Antal misstankar Andel i %

Brott mot allmän verksamhet 2 4%

Brott mot frihet & frid 7 14%

Brott mot liv & hälsa 8 16%

Brott mot trafikbrottslagen 4 8%

Brott mot vapen & knivlagen 4 8%

Narkotikabrott 19 38%

Skadegörelsebrott 3 6%

Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 3 6%

Totalsumma 50 100%

(39)

34

Diagram 3. Medelåldern för olika brottskategorier bland brottsoffren

I diagram 3 tydliggörs hur genomsnittsåldern för den misstänkta brottsligheten fördelar sig gentemot de åtta olika brottskategorierna. Genomsnittsåldern för både Stöld, rån & andra tillgreppsbrott samt skadegörelsebrott var 15,7 år. Sedan steg genomsnittsåldern gällande narkotikabrott till 16,1 år. Genomsnittsåldern steg även för brott mot vapen & knivlagen samt brott mot frihet och fred till 16,3. Brott mot trafikbrottslagen men även brott mot liv & hälsa erhöll båda samma genomsnittsålder på 16,5 år. Avslutningsvis steg genomsnittsåldern vid brott mot allmän verksamhet till 17 år.

(40)

35

Tabell 6. Vilka brott som brottsoffren varit misstänkta för uppdelat på ålder, andel brottsmisstankar för varje brottskategori och procentuell andel.

Ålder/misstanke kategori

Andel misstankar

per ålder Andel i %

15 11 22%

Brott mot frihet & frid 2 4%

Brott mot liv & hälsa 2 4%

Brott mot vapen & knivlagen 1 2%

Narkotikabrott 2 4%

Skadegörelsebrott 2 4%

Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 2 4%

16 18 36%

Brott mot trafikbrottslagen 2 4%

Narkotikabrott 14 28%

17 21 42%

Brott mot allmän verksamhet 2 4%

Brott mot liv & hälsa 6 12%

Brott mot trafikbrottslagen 2 4%

Narkotikabrott 3 6%

Skadegörelsebrott 1 2%

Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 1 2%

Totalsumma 50 100%

(41)

36

Diagram 4. Age-Crime kurva över brottsoffers genomsnittliga antal brottsmisstankar fördelat på ålder.

I diagram 4 visar Age-Crime kurvan för brottsmisstänkta brottsoffer att 15 åringar är i genomsnitt misstänkt för 0,61 antal brott, för 16-åringar är siffran 1 och för 17 åringar 1,67. Antalet brottsmisstankar stiger således för varje ålderskategori.

0,61 1 1,67 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 1,6 1,8 15 16 17 A nta l b rott Ålder

(42)

37

5.3. Brottsmisstänkta och Brottsoffer

Diagram 5. Det genomsnittliga antalet brott för misstänkta gärningspersoner och brottsoffer mellan åldersspannet 15–18 år.

(43)

38

Tabell 7.Vilka brottskategorier individerna har varit misstänkta för uppdelat på misstänkta gärningspersoner & brottsoffer, samt ålder vid misstanken.

Ålder/misstanke-kategori Andel misstankar Gärningsperson Andel misstankar Brottsoffer 15 43 11 Bedrägeribrott 1 0

Brott mot allmän ordning 1 0

Brott mot allmän verksamhet 1 0

Brott mot frihet & frid 2 2

Brott mot trafikbrottslagen 2 0

Brott mot vapen & knivlagen 4 1

Narkotikabrott 13 2

Skadegörelsebrott 2 2

Stöld, rån & andra tillgreppsbrott 5 2

Brott mot liv & hälsa 12 2

16 81 18

Brott mot trafikbrottslagen 12 2 Brott mot vapen & knivlagen 6 1

Narkotikabrott 21 14

17 85 21

Brott mot allmän ordning 1 0

Brott mot trafikbrottslagen 5 2

Brott mot vapen & knivlagen 10 2

Narkotikabrott 19 3

Sexualbrott 2 0

Totalsumma 209 50

(44)

39

misstankar bland brottsoffren, vilket tydliggör skillnaden mellan grupperna. Bland 17 åringarna utgör brott mot liv & hälsa den största posten gällande antalet brottsmisstankar för både misstänkta gärningspersoner och brottsoffer. För de misstänkta gärningspersonerna utgjorde brott mot liv & hälsa 34 brottsmisstankar av totalt 85 misstankar det levnadsåret. Bland brottsoffren var respektive antal brottsmisstankar inom den kategorin 6 av totalt 21 misstankar det levnadsåret. Narkotikabrott fortsatte utgöra en stor post bland de misstänkta gärningspersonerna där antalet brottsmisstankar uppgick till 19, vilket är en marginell minskning jämfört med 16 åringarna. Medan för de 17 åriga brottsoffren sjönk siffran radikalt jämfört med 16 åringarna, där det totala antalet narkotikabrott under detta levnadsår enbart uppgick till 3.

Diagram 6. Age-Crime kurva med ett genomsnitt för både gärningspersoner och brottsoffers misstänkta brottslighet, fördelat på ålder.

För att tydliggöra eventuella skillnader och likheter mellan de olika kategorierna av individer innehåller diagram 6 en samkörning mellan de ovan redan redovisade Age-Crime kurvorna. Här går det att utläsa en högre frekvens i brottsligheten bland de misstänkta gärningspersonerna. Trenden för båda kurvor är att misstankefrekvensen stiger med åren. I kurvan för misstänkta gärningspersoner finns den största ökningen i värdet mellan 15 och 16 år till skillnad från kurvan för brottsoffren där den störta ökningen sker mellan de är 16 och 17 år. 0,61 1 1,67 1,95 3,86 4,05 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5 15 16 17 A nta l b rott Ålder

Age-Crime kurva

(45)

40

6. Analys & diskussion

6.1. Analys av resultat

Av de ovan redovisade resultaten finns det några intressanta slutsatser att koppla till hur ungas kriminella karriärer kan tänkas se ut. En av de tydligaste tendenserna som finns att avläsa i de tabeller och diagram som redovisas är att de som var misstänkta för de brott som ingick i urvalet har fler misstankar om brott än brottsoffren hade på sig mellan åren 15–18. De misstänktas genomsnittliga registrerade misstankar ligger på 9,95 medan siffran för brottsoffren ligger på 2,78. Det betyder alltså att de misstänkta har över 3 gånger så hög frekvens vad det gäller att registreras som misstänkt för ett brott. Ett annat resultat värt att påtala här är att 8 av de totalt 19 brottsoffren inte hade några misstankar registrerade på sig.

En annan del av resultatet som är intressant att kolla extra på är vilka brottstyper individerna har i sitt misstankeregister. Där visar resultatet att olika typer av narkotikabrott är vanligt förekommande för både de misstänkta gärningspersonerna och brottsoffren. För brottsoffren är narkotikabrotten de mest förkommande misstankarna med hela 38% av de totala misstankarna. Bland de misstänkta gärningspersonerna är narkotikabrotten den näst mest frekventa misstanken med 25,4% av totalen. En skillnad i de registrerade misstankarna går att hitta på brottskategorin brott mot liv & hälsa. Det är en kategori som innehåller olika former av våldsbrott såsom exempelvis misshandelsbrott och försök till mord/dråp. För de misstänkta ligger andelen av den totala delen som utgörs av brott mot liv & hälsa på hela 31,6%, att jämföra med samma kategori bland brottsoffren där siffran är 16%. Det är även intressant att granska hur dessa våldsbrott är fördelade över levnadsåren 15–18 för de misstänkta vilket redovisas i tabell 3. Där går det att utläsa en ökning av dessa brott vid stigande ålder. Vid 15 års ålder står brott mot liv & hälsa för 5,74% av alla misstankar totalt. Vid 16 års ålder ligger den andelen på 9,57% och vid 17 år 16,27%. Detta indikerar därmed att individerna tenderar att bli involverade i eller misstänkta för våldshandlingar i en ökande takt under perioden i deras liv som studien syftat till att undersöka. Samma tendens gäller för brottsoffren även om underlaget inte är lika stort vad det gäller de individerna.

För att undersöka de misstänkta och brottsoffrens kriminella utveckling är det intressant att

studera deras Age-Crime kurvor som redovisas i diagram 6. Där finns en trend som gäller för

(46)

41

åren 15–18. Även om urvalsgruppen brottsoffer börjar på en lägre nivå följer de individerna en utvecklingstakt som påminner om gruppen med brottsmisstänkta.

En annan intressant betraktelse från ovan redovisade tabeller och diagram finns i hur många registrerade misstankar de individer som har flest på sig. Bland de misstänka gärningspersonerna finns det en individ som mellan levnadsåren 15–18 är registrerad som misstänkt i 33 olika ärenden. Bland brottsoffren har den individ med högst notering 14 misstankar registrerade. Eftersom de individerna sticker ut från resten av individernas antal misstankar kan de betraktas som outliers. En outlier är ett värde i materialet som sticker ut från resten vilket gör att det kan påverka resultatet i studien (Edling & Hedström, 2003 s.168). Vi vill även påtala att om de brottsoffer som hade 0 brottsmisstankar på sig selekterats bort, hade brottsfrekvensen för övriga brottsmisstänkta brottsoffer kunnat se annorlunda ut. Det valde vi inte att göra eftersom resultatet inte skulle spegla det redan snäva urval vi arbetade med.

6.2. Förekommer överlappning & rollblandning?

I Hebers (2012 s. 179) studie ”brottslingen som brottsoffer” undersöks om det förkommer rollblandning mellan begreppen gärningsperson och brottsoffer bland ett antal intervjuade ungdomar. I resultatet påvisar Heber att det finns olika typer av överlappning men att det tycks finnas en hierarki mellan begreppen som gör att brottsofferskapet är underordnat. Den slutsatsasen drar även Fagan & Mazerolle (2011) i sin studie om ämnet. Även Posick (2013) undersöker begreppen och menar på att både brottsoffer och gärningsperson ofta kommer från liknande förhållanden och har en likartad bakgrund utifrån olika kriminologiska teorier. Går det att identifiera någon överlappning mellan offerskap och gärningspersonskap vad det gäller individernas brottsliga karriärer som denna studie har syftat att undersöka? För det första går det att konstatera vissa skillnader mellan kategorierna av individer. Brottsfrekvensen är betydligt högre bland de som var misstänkta i de ärenden vi har undersökt. Men samtidigt har det visat sig att över hälften (11 av 19) av de som var brottsoffer i materialet har en eller flera misstankar registrerade på sig. Att frekvensen av misstankar stiger med åren är även det ett faktum som talar för att det finns likheter mellan de misstänkta och brottsoffrens kriminella karriärer.

(47)

42

ursprungliga 17 ärendena. Samtidigt förekom individen som brottsoffer i ett annat av de 17 ärendena. Att hitta en individ som förekommer som både misstänkt och brottsoffer kan vara ett exempel på att det råder en överlappning i just det fallet. Det kan vara ett intressant resultat även om det ska påtalas att det finns problem med att dra slutsatser baserade på ett unikt fall. Den individen har således räknats med bland både misstänkta gärningspersoner och brottsmisstänkta brottsoffer. Till viss del kan detta anses som problematiskt, vi menar dock att denna upptäckt är ytterst relevant vid beaktning av studiens syfte och frågeställningar. Även för andelen misstankar om brottskategorin narkotikabrott finns det vissa likheter som kan tala för att båda grupper individer ägnar sig åt narkotikahandel samt missbrukar narkotika. Med detta sagt går det inte att utropa att det råder en fullständig överlappning mellan att vara gärningsperson och brottsoffer. Däremot går det finna vissa likheter som kan tala för att det finns en viss överlappning mellan begreppen brottsoffer och gärningsperson.

6.3. Kriminella karriärer

Inom ramen för den tidigare forskningen där Farrington (2019 s. 11–12) klargjorde att sannolikheten att dömas för brott var högst mellan åldersspannen 14–16 år och därefter 17–20 år, går det att dra paralleller till resultatet för denna studie. Inom både kategorin för

brottsmisstänkta gärningspersoner och brottsmisstänkta brottsoffer ökade antalet

brottsmisstankar för varje levnadsår. Det framgår tydligt i tabell 3 och 6 samt respektive Age-Crime kurva för båda kategorierna. Därav går det att finna viss samstämmighet mellan de två olika studiernas resultat. Farrington (2019 s. 13–14 & 17) fastslog även att de individer som begick sitt första brott mellan 10–20 års åldern hade en genomsnittlig brottskarriär på 15–20 år. Där åldern för det första brottet var en viktig predicerande faktor i hur lång den brottsliga karriären skulle bli. Resultatet applicerat på den här studien skulle då kunna tolkas som att dessa underåriga individer mellan 15–18 år med misstänkt brottslighet riskerar att hamna i kriminella karriärer som sträcker under en längre tidsperiod. Det finns dock viss problematik med denna typ av jämförelser mellan studierna då urvalen och dess metoder skiljer sig åt samt tidsperspektiven på dem.

(48)

43

(49)

44

6.4. Resultatets teoretiska anknytning

Utifrån stämplingsteorins utgångspunkter gällande primär-och sekundär avvikelse där en avvikande handling får en reaktion från samhället vilket kan leda till ett stigma och den sekundära avvikelsen (Lemert,1998 s. 200–201). Det kan innebära att individen skapar en negativ självbild och ett avvikande beteende, vilket betyder att en individ stämplad som kriminell utvecklar ytterligare kriminalitet på grund av de ovanstående faktorerna (Akers, m.fl., 2017 s.144). Om vi applicerar de teoretiska utgångspunkterna på resultatet i studien kan vi därmed öka förklaringsgraden i beskrivningarna av de brottsmisstänktas och de brottsmisstänkta brottsoffrens kriminella karriärer. Utifrån de båda gruppernas Age-Crime kurvor kunde vi utläsa att brottsmisstankarna steg i takt med att åldern steg. Därav är det möjligt att argumentera för att det kan finnas en viss stämplingseffekt inom båda grupperna, det diskuteras och problematiseras även djupare senare i avsnittet. Samhällets reaktioner på den primära avvikelsen kan bidra till ett avvikande beteende och en negativ självbild och sedermera den sekundära avvikelsen. Då en individ stämplas som kriminell genom att brottsmisstankar riktas mot den kan det leda till ytterligare kriminalitet. Det är något som skulle kunna påverkat mängden brott i dessa underårigas kriminella karriärer.

(50)

45

grupperna är därmed ingen slump, utan kan vara ett utfall av en stämplingsprocess som lett till mer mångfacetterad brottslighet och ökade brott mot andra individer.

En intressant aspekt gällande stämplingsteorin kopplad till resultatet i denna studie är att brottsmisstankar i myndighetsregister istället för självrapporterad brottslighet likt den tidigare forskningen används som utgångspunkt för de underårigas kriminella karriärer. Resultatet i denna studie skulle kunna betyda att en officiell brottsmisstanke har en större stämplingseffekt på en individ än vad enbart den självrapporterade brottsligheten innehar. Det eftersom individen har haft kontakt med Polisen som då blir symbolen för samhällets bestraffning av den avvikande individen. Bevisligen har flertalet individer haft denna myndighetskontakt. Det resultat om en starkare stämplingseffekt vid registrerad brottsmisstanke kan knytas an till Basto-Pereira och Farringtons (2020 s.296–297) studie där officiella brottsdomar och självrapporterad brottslighet tillsammans påvisade en längre kriminell karriär för individerna än gruppen med enbart självrapporterad brottslighet. Vi är dock medvetna om att det är vanskligt att dra slutsatser kring en stämplingseffekt när några exakta mätningar på den inte utförts. Med det sagt går det inte att dra slutsatsen att det är stämplingen som påverkat mängden brottsmisstankar bland individerna, då det finns flertalet faktorer som påverkar brottsligheten mellan åren 15–18.

Med resultaten från den genomförda studien är förhoppningen att tillföra mer kunskap till hur individer utvecklar kriminella karriärer i unga år. Kunskapen bidrar till att förståelsen breddas ytterligare tillsammans med vilka risk och skyddsfaktorer som enligt tidigare studier har en omfattande påverkan mellan åren 15–18. Thornberry och Krohns (2005) interaktionistiska teori bidrar med kunskap om hur man kan förstå processen i en individs utvecklande av en kriminell karriär. Med den teoretiska förklaringsmodellen samt kunskap om hur dessa individers kriminella utveckling kan se ut finns möjligheter att på ett djupare plan förstå och motverka att utvecklingen av en kriminell livsstil uppstår och kan fortgå. Tidigare har forskningen med life-course ansats slagit fast att kriminella karriärer ofta når sin kulmen mellan åren 15 och 19 (Carlsson & Sarnecki, 2014 s.147). Med denna studie tillförs kunskap om hur dessa viktiga år i en individs utveckling och dess kulmen kan se ut. Med kunskapen om vilka typer av misstänkt brottslighet och dess omfattning ser ut kan studiens resultat bidra med att öka kunskapen om underårigas kriminella karriärer.