Framöver redogörs för de metodologiska utgångspunkter som avhandling-ens empiriska delar analyserats utifrån. Kapitlet inleds med en beskrivning av det empiriska materialet och insamlingen av det, de urvalskriterier och avgränsningar som beaktats och applicerats, samt den vetenskapsteoretiska grunden för kvalitativ respektive kvantitativ forskning. Därefter följer en redogörelse för den kritiska diskursanalysen och integrerandet av en film-vetenskapligt orienterad visuell analys, samt den kvantitativa innehållsanaly-sens grunder och genomförande.
Genomgående har avhandlingsarbetet präglats av ett ständigt urvalsreflekterande rörande allt från empiriskt material, årtal, till variabler för innehållsanalysen kring aktörer och tillhörighet. Motiveringar till dessa urval redogörs för i den närmaste delen. Det praktiska genomförandet be-skrivs kronologiskt, det vill säga med utgångspunkt i val av empiriskt mate-rial och de årtal som använts för empiriska nedslag, för att därefter följas av kriterier inom det empiriska materialet.
Tillvägagångssätt och empiriskt material
Utgångspunkten för avhandlingen var initialt att använda tre tidsperioder genom historien för att studera skillnader i den journalistiska praktiken ut-ifrån ett mer allmänt plan (jfr Ekecrantz & Olsson 1994). Under arbetes gång blev det dock tydligt att detta empiriska val skapade problem för den diskursanalytiska ansatsen som min metodologiska plan inbegriper.60 Därför användes istället de tre tidsperioderna som grund för att identifiera de mest dominerande politiska sakfrågorna inom respektive period. Därmed fick analysen bättre förutsättningar för att konkretisera den journalistiska 60 Det resulterade i en alltför generell och rörig framställning och analysen blev lidande.
struktionen av medierade politiska diskurser vid olika tidpunkter av histo-rien och skapa större förståelse för denna process.
De årtal som används för empiriska nedslag är 1978, 1987 och 2005. Motiveringen till valet av just dessa år utgår från ett strategiskt förfarande. Ett grundläggande kriterium har varit att undvika valår, då det redan finns väl etablerad forskning på området (se bl.a. Asp 1990, Asp & Esaiasson 1996, Esaiasson 2002, Nord & Strömbäck 2003). Istället har jag valt att koncentrera mig på den vardagliga kontexten, såväl journalistiskt som poli-tiskt, och därför använt årtal och månader som betraktats typiska för just en mer rutinmässig journalistisk rapportering.
Den empiriska resan börjar under hösten 1978. Mot slutet av 1970-talet har Sveriges Televisions nya kanal etablerats och dess nyhetsprogram
Rap-port hunnit bli en central del i dess verksamhet. Samtidigt är det en tid då
journalistikens professionaliseringsprocess går på högvarv vilket innebär ett naturligt intresse för det journalistiska arbetet, formen och presentationen (Djerf-Pierre & Weibull 2001). Utifrån en mer praktisk aspekt förhåller det sig även så att arkiverat material från år tidigare än 1978, gällande nyhets-sändningar från Aktuellt och Rapport, inte finns tillgängligt i samma utsträck-ning som från just detta år och framåt. Även detta faktum har beaktats vid val av startpunkt för den empiriska resan.
Nästföljande år som valts (1987) betraktas som en passande tidpunkt med tanke på den uppkommande konkurrenssituation som Sveriges Televi-sion var på väg att möta. Radiomonopolet hade redan brutits och televisio-nen stod nu inför samma utmaning (Hadenius 1998). Den omgivande kon-textens nya förutsättningar för journalistikens framställning av politiska ny-heter ligger till grund för valet av detta årtal. Dessutom är det ett medvetet val att inte studera inledande år av 1990-talet, vilket är en tid då jämförelser mellan nya aktörers (TV4) tv-journalistiska former och public service-kana-lernas motsvarighet har redovisats i andra studier (se Edin 2000, Strömbäck & Jönsson 2007).
Slutligen används 2005 som kronologisk slutpunkt för det empiriska materialet. Vid denna tid har digitaliseringen gjort att konkurrensen mellan mediekanaler ökat avsevärt. Mer än någonsin förr har behovet att utmärka sig i ett bredare medielandskap blivit centralt (Picard 2005). I det politiska Sverige har den borgerliga sidan gått samman och bildat Allians för Sverige för att på allvar kunna utmana den socialdemokratiska regeringen vid valet
2006.61 Hur Sveriges Television genom nyhetsprogrammen hanterar dessa återigen förändrade förutsättningar och hur det yttras i de journalistiska texterna, är därför av givet intresse för denna avhandling.
För respektive år har journalistiska texter från en avgränsad tremånadersperiod använts för analys. De tre månader som valts är septem-ber, oktober och november. Sammanlagt rör det sig alltså om nio månaders empiriskt material. Inom detta har Rapports respektive Aktuellts huvudsänd-ning varje dag integrerats i analysen. Beroende på vilket av de årtal som åsyftas så har sändningstiden för dessa huvudsändningar varierat, men genomgående har Rapports huvudsändning legat mellan 19.30 - 20.00 och
Aktuellt mellan 21.00 och 22.00 med vissa variationer i start och sluttid.
Ef-tersom en sändning per nyhetsprogram och kanal per dag varit det grund-läggande valet har det totala antalet sändningar som beaktats vid den empi-riska insamlingen uppgått till 546 stycken. Samtliga av dessa har analyserats utifrån en övergripande nivå där syftet varit att finna och definiera inslag som behandlar inrikespolitik. Praktiskt har det inneburit att alla nyhetssänd-ningar i sin helhet har studerats var för sig och de sändnyhetssänd-ningar som innehöll någon form av inrikespolitiskt inslag valdes ut för nästa analytiska steg. Dessa uppgår till 390 st.
Att kunna avgränsa vilken typ av inslag som kan betraktas inrikespolitisk eller inte har varit såväl tidskrävande som komplicerat. Men i huvudsak har ett par grundläggande kriterier använts som urvalsprinciper. För det första har det krävts (1) ett innehåll mellan på- och avannonsering där en eller flera politiska företrädare fått uttala sig. Den eller de företrädare har kunnat re-presentera såväl riks- som kommunbaserade politiska partier, där det sist-nämnda enbart gäller yttranden i frågor som på något sätt inbegripit riksor-ganisationen. Exempel på sådana tillfällen är vid partistämmor och kongres-ser där ombud från landets kommuner anslutit och fått tillträde till inter-vjumikrofonen.
För det andra (2) måste innehållet avisera en tydlig inrikespolitisk inrikt-ning. Inslag där till exempel utrikesministern uttalat sig i en internationell konflikt eller liknande har räknats bort och således inte ingått i analysen. Istället har nyhetsinslag med en inhemsk politisk kärna som fokus på områ-den som till exempel arbetsmarknad, skola och omsorg, ekonomi och 61 Den politiska kontexten under 2000-talets inledande år präglas av upplösning av och misstro till den parlamentariska politiken, vilket resulterat i en snabb framväxt av globala enfrågerörelser samt mindre och riktade partier som inte låter sig placeras in på en traditionell höger/vänsterskala (jfr Dahlgren 2009).
ter, miljö, invandring och partipolitiska debatter valts ut för analys. Dessa två övergripande kriterier har väglett insamlingen av empiriskt material och alltså resulterat i 390 stycken nyhetsinslag som behandlar inrikespolitik.
Nästa steg i det metodologiska förfarandet var att utifrån samtliga dessa inslag utföra en kvantitativ innehållsanalys som ligger till grund för senare kvalitativa närläsningar av specifika inslag som rör de diskurser som domi-nerat vid de aktuella tillfällena. Med andra ord är samtliga av de tabeller med kvantitativa resultat som presenteras i avhandlingens kapitel sex baserade på det totala antalet inslag av inrikespolitisk nyhetsförmedling i de båda nyhetspro-grammen. Anledningen till detta metodologiska val är att kunna skapa ett väl underbyggt material som kan ligga till grund för kvalitativa textanalyser.
Risken för en förenkling av ett så pass heterogent och nyansrikt empi-riskt material som en deskriptiv kvantitativ innehållsanalys kan inleda till är uppenbar. Men eftersom tanken aldrig varit att enbart utifrån denna inne-hållsanalys försöka dra generaliserbara slutsatser, utan istället använda re-sultaten som grund för kvalitativt diskursanalytiska läsningar av de journa-listiska texterna, betraktas undersökningen som högst relevant att integrera i analysen.62
Slutligen handlar det om de specifika diskurser som använts som fallstu-dier inom det empiriska materialet för varje nedslag. Kriteriet gällande valet av dessa har varit tydligt. Den för undersökningsperioden mest domine-rande inrikespolitiska sakfrågan, det specifika ämne som kvantitativt före-kommer mest under de tre undersökningsmånaderna, har valts ut för diskursanalytisk närläsning. I det empiriska materialet från hösten 1978 är det kärnkraftsfrågan och den efterföljande regeringskrisen som dominerar den inri-kespolitiska nyhetsrapporteringen. Tyngdpunkten ligger på de regeringsför-handlingar som följer efter den sittande borgerliga regeringens upplösning (se Vedung 1979).
Under hösten 1987 är det istället den ekonomiska politiken som dominerar det empiriska materialet. I likhet med många andra länder genomgår Sverige en finanskris och avregleringar i olika samhällssektorer skapar oroligheter på
62 Dessutom finns det en ambition om att genom integration av kvantitativ metodik i den kvalitativt inriktade diskursanalys som används, kunna utvidga den metodologiska plattformen och skapa en bredare kunskapsmässig grund till att utveckla studiet av utvalda politiska diskurser. Detta är även något som Fairclough (1995a:54) förespråkar för att göra diskursanalysen än mer fruktbar. Ambitionen återspeglas även genom valet att inbegripa en humanistiskt orienterad visuell analys av nyhetstexterna (se Monaco 2000, Rose 2001).
finansmarknaden (Hadenius 2003). Det socialdemokratiska regeringspartiet står i centrum för det politiska agerandet utifrån nya ekonomiska förutsätt-ningar.
Slutligen under hösten 2005 är det inrikespolitiskt och journalistiskt fo-kus på skolan och skolpolitiken. Inrikespolitiska nyhetsinslag som i någon form behandlar skolan uppkommer vid denna tid ofta med anledning av en rapport som Skolverket tidigare under hösten presenterat och som diskute-rar skillnader mellan friskolor och den kommunala skolan. Kvalitetsbegrep-pet sätts i centrum och frågor som rör skolan förekommer frekvent i ny-hetsrapporteringen.
Dessa tre sakfrågepolitiska diskurser ligger med andra ord till grund för den diskursanalytiska analysmodell som utarbetats med inspiration från bland annat Fairclough (1992, 1995a, 1995b), Monaco (2000) och Rose (2001) och som applicerats på empirin. Sammanlagt har detta urval resulte-rat i 48 stycken nyhetsinslag som valts ut för närläsningar. Dessa har tran-skriberats i sin helhet där såväl bildbeskrivning, klipp, bildformat och kame-ravinklar som språk och tonläge hos aktörerna beskrivs och analyseras.63 Den kvalitativa tolkningens innebörd
Oavsett vilken typ av studie som ska göras inom såväl samhällsvetenskaplig, humanistisk eller naturvetenskapligt orienterad forskning, återkommer dis-kussioner och argumentationer kring begreppen kvalitativa respektive kvan-titativa forskningsmetoder. Ett försök att på en grundläggande nivå skilja dem åt är att prata om standardisering/icke-standardisering (Alvesson & Sköldberg 1994:10). Denna typ av skiljelinje måste ändå betraktas som allt-för oskarp. Kvalitativ metodik utgår från studiesubjektens position eller perspektiv samtidigt som kvantitativa metoder ofta blir föremål för forska-rens åsikter om vilka kategoriseringar som ska göras och placeras i centrum för processen (se t.ex. Bryman 1989).
De kvalitativa metoderna betraktas här som ett samlingsnamn för de angreppssätt som inte är kvantitativa.64 Som forskare är man ”intresserad av hur något är beskaffat, det vill säga vilken natur eller vilka egenskaper något 63 Återigen bör dock betonas att de delar som handlar om kvantifierade innehållmässiga resultat baseras på det totala antalet inrikespolitiska inslag (390 st) oavsett sakfrågepolitisk inriktning.
64 Hit räknas alltså till exempel djupintervjuer, deltagande observation, fältstudier samt närläsningar och analyser av texter.
har”(Hartman 2002:272). Att söka efter egenskaper hos ett fenomen och hitta vissa kvaliteter är grunden i den kvalitativa forskningen, allt för att vi ska kunna förstå den företeelse vi undersöker (ibid. s. 273). Således befäster en kvalitativ tradition betydelsen av begreppet tolkning.65
Inom till exempel litteraturvetenskapen ryms ett antal ambitiösa definitioner. Monroe Beardsley beskriver till exempel ”critical interpreta-tion” som ”a statement that purports to declare the 'meaning' of a work of art” (Beardsley 1981: 9). Detta bör ses i ljuset av att all förståelse ursprungli-gen var resultat av en tolkning, medan en mer modern uppfattning skulle hävda att tolkningen kommer till hjälp om den omedelbara förståelsen skulle klicka (jfr Gripsrud 2002:176ff).
Tolkning har i de flesta västerländska språk sitt ursprung i interpretation, som i sin tur kan föras tillbaka till ett latinskt verb för att gå in emellan. Den som tolkar förutsätts med andra ord gå in mellan texten och läsaren för att klargöra vad texten kan betyda och förmedla mening för en större förståelse (Palm 2002). För att uppnå en bredare vetenskapsteoretisk utgångspunkt inom en grundläggande humanistiska forskningstradition krävs att tolk-ningsbegreppet kopplas till den hermeneutiska vetenskapssynen, vilket ofta utgör den ontologiska grunden för humanistiskt orienterad forskning (Kjö-rup 1999).
Hermeneutik som översättning
Hermeneutik är tolkning och läran om tolkning (Alvesson & Sköldberg 1994).66 Det började med den ursprungliga innebörden, den klassiska tolk-ningsprincipen att det står något men betyder något annat: texten har dolda betydelser (Petersson 2002). Paul Ricoeur, en av mest erkända teoretikerna inom den hermeneutiska vetenskapstraditionen, beskriver senare tolkningen av litterära, filosofiska, berättelser och dikter i termer som kan liknas vid översättning. För att nå fram till och förstå något främmande behövs en undersökningsväg, nämligen tolkningen. Han skriver “distanciation is not a 65 Begreppet i sig tenderar vara så taget för givet och ingrott i den kulturella kontexten att många forskare inte känt behovet att just definiera eller avgränsa det. Det är nödvändigt att försöka undvika missförstånd kring innebörden (Hartman 2003:186).
66 Under hermeneutikbegreppets huvudsakliga utvecklingsfas, från Schleiermacher till Heidegger, är det inte alltför kontroversiellt att påstå att dess innebörd förändrats från tolkningsteori och metodlära till mer filosofiska beslut kring den tolkande människan (jfr Kjörup 1999).
quantitative phenomenon; it is the dynamic counterpart of our need, our interest, and our effort to overcome cultural estrangement. Writing and reading take place in this cultural struggle. Reading is the pharmakon, the 'remedy' by which the meaning of the text is 'rescued' from the estrange-ment of distanciation and put in a new proximity, a proximity which sup-presses and preserves the cultural distance and includes the otherness within the owness” (Ricoeur 1976:43). Genom att minska den av Ricoeur be-nämnda distanseringen mellan originaltext och mottagare blir översätt-ningen (genom att byta ut ordet reading med translation ovan) en metod att införliva texten på ett nytt sätt.67
Empirisk vägledning av metod
Utifrån denna hermeneutiska förståelse av den metodologiska ansatsen är det även relevant att nyansera metodbegreppet.68 Metod handlar om vilka typer av val forskaren gör inom ramen för sin empiriska grund. Snarare än att fokusera på de särskilda tekniker som forskaren tillämpar på sitt material bör tyngdpunkten istället förläggas på det sätt man närmar sig materialet, hur man söker svar och vill nå insikter angående den empiriska delen (Al-vesson & Deetz 2000). 69
Inom humaniora och ämnestraditioner som verkar där inom, som till exempel filmvetenskapen, har tankar om metod och perspektiv i forsk-ningsprocessen och studiet av till exempel spelfilmer under lång tid för-handlats och omförför-handlats. Kristin Thompson (1995) belyser hur metoden sällan prövas utan istället används som grund för en förutfattad mening och tillämpas i ett demonstrativt syfte. Därmed riskerar man som forskare gå miste om studieobjektets komplexitet och istället hamna i ett självbekräf-tande förhållningssätt. Studieobjektet ska, bland annat enligt Thompson (1995), beaktas utefter dess förutsättningar att pröva metoden. Detta ställ-ningstagande är centralt även för denna avhandling. Den metodologiska
67Ord som är främmande för mottagaren blir genom översättarens utbyte till begrepp och tecken inom en välbekant referensram, förståerliga och därmed enklare att ta till sig.
68 Efter grekiskans méthodos; av meta (efter) och ho´dos (väg) – alltså de steg längs en väg man företar sig eller hur man går tillväga när man gör något (se Alvesson & Deetz 2000)
69 Begreppen metod och perspektiv kan ibland vara svåra att hålla isär. Ett perspektiv på det som analyseras är till skillnad från metoden (där en specifik serie procedurer används i analytiska processer) en serie föreställningar om gemensamma drag hos olika fenomen samt inbegriper ett intresse för den procedur som utförs av åskådaren för att förstå fenomenets relation till samhället.
plattformens struktur med kombinerande av ett flertal metoder och teore-tiska skolor har anammats med avsikt att utöver finna kunskap om empirin även försöka förstå den analytiska modellens fördelar och brister (jfr Eriks-son 2002, Fairclough 1995a). Metoden bör enligt mig anpassas utefter det empiriska studieobjektet.70 För att överföra presenterade tankegångar till denna avhandling framstår det relevant att konstatera att den politiska ny-hetsjournalistiken har använts som inspiration för såväl frågeställningar som de medföljande metodologiska valen. Metoden har anpassats till den empi-riska kärnpunkten som frambringat relevanta och intressanta frågeställ-ningar. I det närmaste beskrivs avhandlingens tre metodologiska moment. Faircloughs kritiska diskursanalys
Den huvudsakliga metodologiska ansatsen bygger på Norman Faircloughs modell för kritisk diskursanalys (Fairclough 1992, 1995a, 1995b). Resone-mangen kring ambitionen att betrakta diskursanalysen som kritisk härstam-mar från den koppling som Fairclough gör till härstam-marxistiskt influerade teoreti-ker, bland annat Althusser och Gramsci. De tankegångar som dessa och likasinnade inom tanketraditionen framförde har inspirerat Fairclough till att belysa ideologiska dimensioner och effekter av de diskurser som analyseras, framförallt de olika typer av dominansförhållanden som framträder. Han menar att dessa dominansförhållanden i ett senmodernt samhälle upprätt-hålls genom just diskurser (Fairclough & Wodak 1997:272).
För att kunna blottlägga faktorerna bakom och den textuella konstruktionen av detta behövs analyser av såväl text som kontext, och det är i detta avseende som den kritiska diskursanalysen lämpar sig synnerligen väl som verktyg. I kombination med en visuell analys av den tv-journalis-tiska användningen av bilden som betydelsebärande element, genom
70 Den inom filmvetenskapen välkände teoretikern Boris Ejchenbaum uttrycker ställningstagandet på följande vis: ”Begreppet ’metod’ måste återföras till dess tidigare anspråkslösa betydelse av närmande, användbar för studiet av vilka konkreta problem som helst. Genom att hålla fast vid en enda princip, baserad på temat, materialet och sättet vilken frågan ställs på, kan metoderna inom det formella studiet bli så varierande som önskas. Begreppet ’metod’ användes ursprungligen inom textstudier, studier av poesi eller av särskilda perioder/…/. Vi intresserar oss inte för metoderna utan för en princip. Du kan uppfinna hur många metoder som helst, men den bästa metoden kommer att vara den som du tror bäst kan tjäna ditt syfte.” (Ejchenbaum 1979:51)
position, kameravinklar och kamerarörelser, ljus- och ljudsättning, klippning och så vidare, ger den möjligheter till en förståelse för hur det visuella bidrar till tv-journalistikens upprätthållande av medierade politiska diskurser. Dessutom bidrar det till en förståelse för vilka relationer och dominansför-hållanden som skapas mellan de tre huvudaktörerna i den politiska kommu-nikationskedjan; politiker, journalister och medborgare/publik (se Ström-bäck 2001).
Gemensamma drag inom kritisk diskursanalys
Det är en utmaning att söka gemensamma tolkningar av diskursbegreppet och istället måste den tillskrivna betydelsen kopplas till det forskningsfält inom vilket analysen görs. Fairclough talar om kritisk diskursanalys utifrån två olika betydelseramar. Dels som en benämning på det faktiska angreppssätt han utvecklat och dels som den breda teoretiska riktning inom det diskurs-analytiska fältet, till vilken hans eget angreppssätt tillsammans med flera andra hör (Fairclough 1995a, 1995b, Fairclough & Wodak 1997).71 Inom de olika angreppssätt som ingår finns såväl likheter som skillnader och Winther-Jörgensen & Phillips (2000:67ff) skisserar fem gemensamma drag som förenar angreppssätten inom en bredare kritisk-diskursanalytisk rikt-ning.72
1/ Sociala och kulturella processer och strukturer har en delvis lingvistisk-diskursiv
karaktär. Den sociala världen konstitueras genom diskursiva praktiker, vilka
utgörs av processer där texter produceras och konsumeras, skapas och tol-kas. Dessa diskursiva praktiker ses samtidigt som viktiga sociala praktiker där såväl identiteter som relationer tillskrivs social betydelse. Samtidigt för-utsätts en förekomst av samhälleliga fenomen som inte är av lingvistisk-dis-kursiv karaktär, eftersom det är dislingvistisk-dis-kursiva praktiker i vardagen som bidrar till social och kulturell förändring.73 Diskurs ses inte enbart som ett resultat av tal och skrift utan innefattar också bilder och bildspråk. Den visuella semiotiken blir i detta avseende av särskilt intresse och dess egenskaper ska 71 Analysmetoder som ingår är förutom Faircloughs egen kritiska diskursanalys till exempel diskurshistorisk metod (Wodak 1991), läsanalys (Maas 1989), socialsemiotik (Hodge & Kress 1988, Kress & van Leeuwen 2006, Kress, Leitie-Garcia & van Leeuwen 1997) och