Micro

8.1.1. Tematiseringar baserade på nyckelord

I detta microavsnitt behandlas de teman som abstraheringen av nyckelorden gav upphov till. Även andra ord och fraser som sticker ut ur materialet, som rubriker och

kommentarer tolkas och diskuteras. ²³ Feminism, kvinnlighet, miljö, natur, genus, ekologi, patriarkat, makt, förtryck, jämlikhet, politik, ideologi, kultur, forskning, filosofi, biologi, sexualitet, sociologi, teologi och kamp är de teman som framträder tydligast i det skrivna innehållet i texterna. Betraktar man dessa teman utan att känna till ekofeminism sedan tidigare sammanfaller de ändå väl med vad som kan sägas vara en diskurs om ekofeminism i STP. Jag skulle till och med säga att de sammanfaller med den tidigare forskningens framställning av ekofeminism. Att feminism är det största

24temat som framträder tydligast är inte så konstigt med tanke på att ekofeminism är just en feministisk inriktning. Feminismens framträdande roll är även en indikation på att ekofeminism ur ett paradigmatiskt perspektiv tilldelas tillhörighet till feminism mer än

21 Se avsnittet Innehållsanalys om Faircloughs trestegsmodell.

22 För specifik sammanfattning av Innehållsanalys och Visuell textanalys se Appendix 1.

23 Se avsnitt Tema för de 20 listade tematiseringarna och Appendix 3 för alla nyckelord.

24 Feminism som tema framträder i samtliga fall i de analyserade artiklarna.

27 ekologi, som också ingår i ordets uppbyggnad med prefixet eko. Tematiseringarna natur och kvinnlighet anknyter till den historiska föreställningen om kvinnan som stående närmare naturen. Denna historiska samhörighet mellan natur och kvinna härstammar från forntidens genusetikettering av naturens element som hon, Moder Jord och fruktbarhetsgudinnor (Merchant 1983). Ekofeminismen menar att denna forntida föreställning är vad som gett upphov till en fortsatt bild av kvinnan som stående närmare naturen (Hedström 2007). Temana patriarkat, makt och förtryck fortsätter att anknyta till denna teori och dess utveckling. Under industrialismens togs föreställningen om kvinnan som stående närmare naturen tillvara av Martin Luther och Francis Bacon (Ibid.). De använde denna föreställning till att rättfärdiga ett förtryck mot både kvinnor och natur. De menade att kvinnan genom sin mytologiska närhet till naturen var en lägre stående varelse som kunde utnyttjas på samma vis som naturen utnyttjades.

Tematiseringarna ideologi och teologi anknyter även de till denna historiska

framställning. Luther och Bacon gav upphov till en ideologi om den vita mannen. De påstod att den vita mannen var Gud. Denna självupphöjning ledde till ett självutnämnt herravälde och en tro på att stå över, ha rätt att utnyttja och härska över allt levande på jorden (Mies, Shiva 2016).

Politik och jämlikhet som tema anknyter till att ekofeminism framställs som en politisk inriktning ibland tillsammans med Miljöpartiet och ibland med Feministiskt Initiativ.

Även EU och andra svenska politiska partier figurerar i artiklarna. I den politiska kontexten är jämlikhet ett tema som återkommer i förhållande till feminism. Temat miljö pekar på ekofeminismens miljöpolitiska strävan. Den är inget som skyltas med i STP utan förekommer som ett sidospår till dess feministiska diskurs. Genus och forskning är två andra teman som framträder tydligt och anknyter till genusforskning och ekofeminismen som akademisk inriktning. I materialet återfinns artiklar som

behandlar vetenskapliga avhandlingar som berör ekofeminism och artiklar som anlägger ett vetenskapligt perspektiv gällande ekofeminism. Temat forskning hör även ihop med ekologi och filosofi. Dessa tre teman strålar samman i ekosofi som är en ekologisk och filosofisk akademisk inriktning där ekofeminism ingår. Sociologi som tema ingår även i den vetenskapliga diskursen runt ekofeminism, men även i den allmänna debatten om sociokulturella och socioekonomiska faktorer i ett politiskt sammanhang rörande jämställdhet och rättvisa. Även temat kultur ingår i debatten om sociokulturella

28 betingelser. Ekofeminism figurerar frekvent på kultursidor i samband med konstnärliga uttrycksformer och ekofeminister utpekas tillhöra kultureliten.

Biologi är ett tema som förekommer runt ekofeminism dels i dess ekologiska diskurs och dels som en missvisande faktor gällande värderingar. Särartsfeminism är en inriktning som anser att de biologiska skillnaderna mellan könen är avgörande för vad män och kvinnor är lämpade för, vilket är en uppfattning ekofeminismen motarbetar.

Med prefixet eko tillskriver sig ekofeminism den ekologiska sfären vilken är

närbesläktat med den biologiska sfären. Denna tillskrivelse i kombination med myten om kvinnan och naturen där ordet natur är metonymiskt med biologi, gör att

ekofeminism ibland förväxlas med särartsfeminism (Ahlborg, Milling 2008).

Sexualitet som tema tar sig uttryck i sexualiseringen av kvinnor som skriver om

ekofeminism och kvinnor som skrivs om gällande ekofeminism. Även i rubriksättningar och med profana ordval i texterna. Som exempel kan nämnas ordet knulla som

förekommer minst två gånger i en artikel av Nina Lekander²⁵ (Expressen 2012) där hon intervjuat Germaine Greer,²⁶ som refererar till sig själv som välknullad. Vid ett annat tillfälle figurerar ekofeminism tillsammans med rubriken ”Hon för in genuset i

klimatdebatten” (Eskilstuna-Kuriren 2010). Ordet genus är metonymiskt med kön och syntagmen för in är metonymiskt med ordet penetrera. Detta ger upphov till en mytbildning om att det är något sexuellt som anspelas på. Sexualisering förekommer även frekvent i de textbindande funktionerna i analysen av den visuella

kommunikationen, som till exempel att en bild på en sexdocka placerats i den analyserade artikelns spatiala närhet. Inom den ekofeministiska teorin förklaras sexualiseringen av kvinnor som en del av det patriarkala maktsamhällets metodiska förtryck och hegemoni. Detta går även att anknyta till den forskning som berör

samband mellan sexualitet och natur (Mies 2014: 169). Där talas om den vita mannens behov av att erövra oförstörd natur och oförstörda kvinnor. Mies menar att den

civiliserade världen gett upphov till en naturlängtan som i mannens huvud utspelar sig på samma vis som sexfantasier. Dessa fantasier lever den civiliserade vita mannen ut

25 Nina Lekander är en svensk författare, kritiker och journalist som figurerar i materialet 3 ggr och som både skriver själv och skrivs om gällande ekofeminism.

26 Germaine Greer är en australisk akademiker, författare och känd feminist.

29 genom sexturism till länder där kvinnor är ekonomiskt beroende av prostitution. Där kan mannen precis som i pornografin förtingliga kvinnan till kroppsdelar att förtära. I dessa sammanhang drabbas männen ofta av en form av regression och återgår till spädbarnsstadiet. Vilket kan sägas vara en önskan att genom dessa anonyma kvinnliga undersåtar återgå till naturen/livmodern (Mies 2014:171)²⁷.

Kamp är så slutligen det sista temat som noterats. Kampen tar sig uttryck i jämställdhetskampen, miljökampen och kampen mot de kapitalistiska patriarkala

maktstrukturerna. Även i kampen om individens rättigheter till ett personligt uttryck och kampen mot könsnormer. Kampen synliggörs både i kvällstidningarnas debatter och de flertalet längre artiklarna om enskilda kvinnors kamp. En av dessa kvinnor var Helene von Druskowitz som Claudia Lindén skrev om i SvD (2014). I denna artikel

förekommer orden mentalsjukhus och sinnessjukhus. Druskowitz var en aktiv feminist samtida med Nietzsche²⁸. Hon satt inspärrad på ett mentalsjukhus som straff från patriarkatet för sina frispråkiga publikationer. Detta att peka ut frispråkiga kvinnor som psykiskt sjuka är ett systematiskt patriarkalt maktutövande som även tar sig uttryck genom STP i ett tidsmässigt närliggande perspektiv. Feminister beskrivs bland annat som ”fula, galna och omseglade.” (Eder-Ekman, Expressen 2006). Att tala om kvinnors utseende är även det en del av förtingligandet. Galenskap och fulhet kan anknytas mytologiskt till häxor och häxbränning är ett tema som återkommer (Miljömagasinet 2005, Sydsvenskan 2007). Återigen är det Francis Bacon som refereras till i egenskap av den mest idoga häxbrännaren och förespråkaren för denna ritual. Häxlika figurer och eld har figurerat runt ekofeminismvid två tillfällen i STP, utan direkt hänvisning till

häxbränning men där den antyds i en konnotativ bemärkelse. Det ena tillfället i Metro-Göteborg där artikeln bredvid handlade om en trähusbrand. Det andra i Uppsala Nya Tidning som publicerade en illustration av olika typer av feminister där flera kan sägas ha ett häxlikt utseende. En av de illustrerade feministerna tänder eld på vad som ser ut att föreställa en porrtidning. Vilket även kan betraktas som en protest mot sexualisering och förtryck av kvinnor genom porr. Häxbränningens förekomst i STP har en

27 Mies menar också att den moderna civiliserade mannen inte är kapabel att leva ut detta regressionsbehov i ett jämlikt förhållande på hemmaplan.

28 Druskowitz relation med Nietzsche beskrivs som att de var samarbetande motparter som bidrog till en radikalisering av varsitt läger i det eskalerande könskriget.

30 demoniserande effekt på ekofeminism och kvinnor i allmänhet. Den kan också betraktas som en kvarleva av det förtryck som historiskt och mytologiskt betraktat kvinnan som psykiskt sjuk/hysterisk av naturen, ett farligt naturväsen som likt elden måste kväsas.

Tankegångar som ansågs hota patriarkatets samhällsstruktur kvästes genom förtal, stigmatisering, inlåsning eller ren avrättning. Detta metodiska förtryck ledde till att kvinnan under industrialismen tvingades in ett ekonomiskt beroende av mannen. Där han kunde hålla henne likt naturen under kontroll. Den moderna civilisationens formande som kan ses som en abstraktion av förhållandet mellan människa och natur.

För att upprätthålla denna civilisation och bemästra den omgivande vilda naturen var den vita mannen tvungen att bemästra kvinnan som för honom representerade naturen i civilisationen (Mies 2014:168).