Ur de olika analysmomenten framträder en mångsidig bild av ekofeminism i STP som kan peka på en diskurs. Denna diskurs kantas av konflikter, maktspel, desinformation, dolda agendor och tysta år. Till en början framställdes ekofeminism som en ny gren inom miljörörelsen men övergick snabbt till att bli utpekat som ett stort feministiskt hot mot det patriarkala maktsamhället. Att ekofeminism upplevdes som ett hot kan handla om att den ideologiska civilisationskritik den framför är riktad mot det patriarkala maktsamhället i den del av diskursen som berör dess feministiska anspråk. Därefter dubblas detta hot genom att skuldbelägga patriarkatet inte bara för förtrycket av kvinnor utan även av natur. Vilket i sin tur innebär att männen i dagens samhälle skuldbeläggs kollektivt för miljöförstöringen. Detta är naturligtvis inte en välkommen skuld. Må så vara att det patriarkala maktsamhällets skövling och industrialisering av naturen de facto är att skylla för miljöförstöringen, men av de män som inte tillhör den generation som har bidragit till detta upplevs anklagelsen som orättvis. Dock sitter denna
generations män i maktpositioner på grund av den historiska framväxten av en patriarkal maktstruktur som de vill upprätthålla och beskydda i en slags patriarkalisk
självbevarelsedrift som tar sig uttryck STP. Samtidigt är ekofeminismen beroende av uppmärksamhet från STP och den makt de fortfarande besitter. Denna uppmärksamhet
37 Rosengård är ett bostadsområde i Malmö som kännetecknas av det höga antalet invånare med invandrarbakgrund.
39 skapas genom provokativa utspel från både anhängare och belackare av ekofeminism i STP. Med debatten som drivmedel förs kampen vidare och denna blossar upp som mest i genusdebatten. När den tystnar hänvisas ekofeminism till miljörörelsen eller teologin, vilket inte genererar lika mycket uppmärksamhet. De personer som är mest tongivande i skapandet av en ekofeministisk diskurs inom STP är kanske inte de med flest antal omnämningar utan de som får mest gehör. Här framträder Lotta Hedström, Gudrun Schyman, Bertil Torekull och Nina Lekander som de mest tongivande personligheterna inom STP. De professionella identiteter som är starkast inom ekofeminism är författare, politiker och forskare. Ekofeminism framställs som en politisk och filosofisk ideologi med något religiösa undertoner som bottnar i historiska föreställningar från flera olika tidsperioder. Från antiken med Aristoteles och Platon till industrialismen med Luther och Bacon till förra sekelskiftets svenska kvinnliga författare Elin Wägner och Ellen Key. Ruether och d’Eaubonne lyser med sin frånvaro i framställandet av ekofeminism i STP. Här hänvisas huvudsakligen till svenska representanter för ideologin och utländska endast när de besöker Sverige.
9.1. De tysta åren
Under 5 av de 11 undersökta åren publicerades inte en enda artikel i STP om
ekofeminism. I ett försök att utröna vad de tysta åren beror på har jag närmare studerat intilliggande årtal och åren emellan specifikt i detta syfte. Kanske medierades något om ekofeminism där som föranledde en tystnad?
9.1.1. 1996 och 1997
1995 skrevs endast en artikel i STP där ekofeminism omnämns som ett kommande ämne att diskutera i ett kyrkligt sammanhang. Därefter blev det tyst i två års tid. Nästa gång figurerade ekofeminism i radikalfeministiska sammanhang. 1998 och 1999 omskrevs ekofeminism i anknytning till anarkafeminism. Valerie Solanas38 omnämns och ordet ’manshat’ används. Man framhäver de civilisationskritiska aspekterna av ekofeminism med Elin Wägner som historisk förebild. Att nämna Valerie Solanas är göra ett metonymiskt paradigmskifte och tillskriva ekofeminister mordiska egenskaper.
38 Valerie Solanas försökte 1968 mörda Andy Warhol genom att skjuta honom med tre skott.
40 Wägner får plötsligt Hitlerlika konnotationer där denna nya personifikation drivs av ett manshat som vill störta den civilisation manssamhället byggt upp. De kyrkliga
undertonerna raderades bort och ersattes med en hotbild. Genom användandet av prefixet eko anknyter ekofeminism till ekologi vilket enligt Torbjörn Fagerström, naturvetare och författare, ger ekologin som vetenskap ett dåligt rykte. Efter detta följer ett års tystnad.
9.1.2. 2000
Nästa sammandrabbning varar i 10 år. Detta decennium inleds med apokalyptiska inslag och ekofeminismen figurera på samma sidor som bomber, talibaner och mördare. Ett tema som återkommer från tidigare med Solanas, men här i en textbindande funktion och inte direkt uttalat, men mer krigiskt. Mordoffer som Fadime omnämns i direkt anknytning till ekofeminism precis som häxbränning. Detta förstärker hotbilden mot ekofeminism. Miniatyrer och dubbletter dyker upp som tema runt ekofeminism i form av dockskåpsdockor, två flickor klädda exakt likadant, tvillingar och mikroskopiska fotografier. Ekofeminism tilldelas en klädstil. Denna förminskning av ekofeminismen kan symbolisera förtingligandet av kvinnan. Genom att införa ett miniatyrtema runt ekofeminism signalerar STP att detta är något barnsligt som ska ses ned på.
Här tydliggörs två strategier för att bekämpa ekofeminism inom STP. Den ena består av mordhot och att tillskriva ekofeminism tillhörighet med terrorister, den andra av
förminskning och nedtystning. En del av förminskningen och nedtystningen består i att förpassa ekofeminismen till teologiska diskussioner. I samband med att Feministiskt initiativ bildas och Hedström skriver sin rapport blossar nya konflikter upp.
Anti-feminismen är under denna tidsperiod på uppgång. Samboförhållanden med djur dryftas inom politiken och förtalskampanjer bedrivs där personangrepp florerar. Feminister kallas för fula, galna, sekteristiska och manshatande igen. Samtidigt befinner sig en annan del av ekofeminismen i den mer socialt accepterade miljörörelsen. När
ekofeminism skrivs om i dessa sammanhang är tongångarna mer välvilliga. En välvilja som upphör när kritik riktas mot de kapitalistiska patriarkala maktstrukturerna. När Hedström på en föreläsningsturné berättade om hur en grupp kvinnor i Indien fått en Coca-Cola fabrik på fall samtidigt som det på Stockholms kulturfestival framfördes att
41 klimatdebatten tystas ned av kapitalistiska intressen ledde detta till en omedelbar
tystnad i STP om ekofeminism under ett helt år.
9.1.3. 2011
2012 återkommer ekofeminism i ett vetenskapligt sammanhang. Teorin bakom ekofeminism börjar tydliggöras i STP. Teorin om sambandet mellan förtrycket av kvinnor och exploateringen av natur, den vita mannen, industrialismen och den
kapitalistiska patriarkala maktstrukturens framväxt. Feminismen och miljörörelsen sägs konvergera i ekofeminismen i en gemensam strävan att ställa detta historiska
missförhållande till rätta. Det dröjer inte länge förrän debatten urartar igen. Lekander och Greer ger ekofeminism grova sexuella konnotationer. Lekander sägs beskrivit ekofeminism i stil med ’förhållandet mellan människa och natur i allmänhet och kvinna och häst i synnerhet’. Därefter pådyvlas ekofeminister psykisk sjukdom och utmålas som besatta fanatiker. Angela Aylward ges utrymme att diskutera dualistisk
härskarideologi och poststrukturalism i försök att återta en vetenskaplig diskurs.
Därefter tystade Torekull 39debatten för ännu ett år framöver med sin desinformativa framställning där ekofeminism likställdes med särartsfeminism.
9.1.4. 2015
2016 började ekofeminismen smyga in i STP igen, på kafferep i Alingsås. Ett mönster börjar framträda. Den första tystnaden varade i två år och följdes av två års aktivitet.
Den andra tystanden varade ett år och följdes av 10 års aktivitet. Den tredje tystnaden varade även den i ett år och följdes av tre års aktivitet, vilket åtföljdes av ytterligare ett års tystnad. Straffas ekofeminism med medietystnad när den gör väsen av sig genom att kritisera det kapitalistiska patriarkala maktsamhället? Det kapitalistiska patriarkala maktsamhället som här representeras av STP. Detta antagande om en slutsats sammanfaller med förföreställningen inom denna uppsats att STP kastar en
medieskugga över ekofeminism som en del av det patriarkala förtryck ekofeminismen kritiserar. Det intressanta som framkommit i denna undersökning är att de patriarkala maktstrukturer som ekofeminismen motarbetar har synliggjorts. Sett ur ett större
39 Se avsnittet Meso.
42 perspektiv framstår STP som ett kommunikationsmedel för denna maktstruktur, som använder mediet i förtryckandet av andra samhällsgrupperingar och som internt kommunikationsmedel. I den visuella textanalysen framkommer att det existerar en kommunikation i mediet som synliggörs genom textbindande funktioner och indexikala tecken i siduppslagen. I denna fullt synliga och därför undanskymda kanal kan dolda budskap och övergripande hegemonier kommuniceras som gäller vissa införstådda grupperingar. Genom att undvika klartext säkras den kodade kommunikationen från att bevisas existera. Detta förfarande faller in i ett processuellt perspektiv inom strategisk kommunikation där hantverksskickligheten används för att gynna de meningsskapande processerna inom en socialkonstruktivistisk epistemologi (Falkheimer, Heide 2013: 79).
Förutom att grundligt undersöka ekofeminismens framställning i STP, dess diskurs och maktrelationer har denna uppsats har bidragit till en mediehistorisk återblick då
materialet sträcker sig över en period om 11 år. Uppsatsen bidrar även till
kunskapsutvecklingen kring hur konflikter, debatter och maktrelationer formas över tid.
STP kan sägas ha ett ambivalent förhållningssätt till ekofeminism, där man dels vill välkomna de feministiska tongångarna men inte ge dem för mycket plats. Då STP ändock är att betrakta som ett utdöende medium är även dess makt falnande.
Ekofeminismens har i denna uppsats inte undersökts i andra medier än STP mer än en allmän sökning på sociala media vilket resulterade i några Facebookgrupper. Frågan som kvarstår runt ekofeminism är om den lyckas överleva Torekulldebatten 2014 eller om denna satte stopp för ideologin för en längre tid framöver i Sverige. Man kan också betrakta det som att genusdebatten och maktkampen med STP är en distraktion som förleder uppmärksamheten från det måhända viktigare miljöarbetet.