Var arbetet med miljöhänsyn befinner sig i dag samt vad som tenderar att främja respektive motverka att miljöhänsyn tas i produktstandarder.
Syftet med denna studie har varit att med utgångspunkt i utredningen om miljöhän- syn i standarder från 1997 övergripande kartlägga var standardiseringsarbetet be- finner sig idag ifråga om miljöhänsyn i produktstandarder samt vad som tenderar främja respektive motverka att miljöhänsyn tas i produktstandarder. Som ett led i att besvara dessa frågor har hittills standardiseringsprocessen och standardiserings- systemet med dess olika aktörer och förekomsten av miljöfrämjande strukturer belysts tillsammans med de svenska standardiseringsorganens incitament, kunska- per och resurser för att arbeta med miljöhänsyn i produktstandarder.
Mot denna bakgrund och utifrån ytterligare uppgifter och intryck som förmed- lats vid de genomförda intervjuerna skall besvarandet av nämnda frågor avslutas genom att ett antal grundläggande slutsatser presenteras om var arbetet med miljö- hänsyn i produktstandarder befinner sig idag och hur framtiden ser ut samt vad för faktorer som specifikt kan antas främja respektive motverka miljöhänsyn i produkt- standarder. Understrykas bör att eftersom studien endast är av övergripande karak- tär så skall de aktuella slutsatserna och faktorerna ses som tentativa och mer som en utgångspunkt för en mer utförlig framtida utvärdering än som slutliga svar.
6.1 Övergripande slutsatser
1. Svenskt standardiseringsarbete styrs i praktiken helt av det europeiska och in- ternationella standardiseringsarbetet.
I praktiken allt svenskt standardiseringsarbete sker idag i ett europeiskt och interna- tionellt sammanhang. Det svenska nationella standardiseringsarbete som sker idag är försumbart och handlar även det oftast om standarder som är tänkta som för- söksballonger på den europeiska eller internationella arenan. Det innebär att arbetet med miljöhänsyn i standarder måste ske genom samlade internationella åtgärder. Ensidigt svenskt, eller ens gemensamt nordiskt, arbete med miljöhänsyn förblir otillräckligt oavsett hur framsynt och omfattande det än är. Däremot kan eget fram- synt arbete med miljöhänsyn ge ökad trovärdighet och kraft vid försök att driva frågan internationellt. SIS betecknar sig själv, tillsammans med standardiseringsor- gan från bland annat Danmark, Holland och Tyskland, som drivande och ledande vad gäller arbetet med miljöhänsyn i standarder.
2. Det europeiska och internationella standardiseringsarbetet bygger på intres- sentstyrda konsensusförhandlingar, som medför att de minst miljöprogressiva in- tressenterna kan fördröja arbetet med att främja miljöhänsyn i produktstandarder.
Det europeiska och internationella standardiseringsarbetet sker inom ramen för privaträttsliga standardiseringsorgan i form av konsensusförhandlingar mellan olika intressenter, som t.ex. storföretag, myndigheter och konsument- och miljöor- ganisationer, med olika incitament för att ta miljöhänsyn i standardiseringsarbetet. Konsensus innebär att alla blir ”rimligt nöjda” och att om någon eller några intres- senter starkt motsätter sig ett förslag de anser skada miljön måste deras synpunkter tas upp till diskussion. Det innebär att den eller de intressenter med minst incita- ment för att ta miljöhänsyn kan komma att bestämma nivån på miljöhänsyn i en standard, för att intressenterna gemensamt skall kunna nå en samförståndslösning.
3. Det europeiska och internationella standardiseringssystemet som helhet är täm- ligen väl rustat med olika former av strukturer för att kunna främja miljöhänsyn i produktstandarder.
Under de senaste ca 10–15 åren har det på olika nivåer i det europeiska och inter- nationella standardiseringssystemet tillkommit olika former av strukturer för att främja miljöhänsyn i produktstandarder. Dessa strukturer, som beskrivits mer ut- förligt ovan, är av normativt, strategiskt och operativt orienterad karaktär. Med
normativt orienterade strukturer avses särskilda policydokument, organisations-
stadgar etc. hos standardiseringsorganen som betonar vikten av och ansvaret för att ta miljöhänsyn i standardiseringsarbetet, t.ex. grundläggande riktlinjer inom CEN och CENELEC. Inom EU har också EU-kommisionen angett vikten av och ansva- ret för att ta miljöhänsyn i det europeiska standardiseringsarbetet i form av ett sär- skilt meddelande samt skrivningar i EU:s miljöhandlingsprogram. Med strategiskt orienterade strukturer avses hos standardiseringsorganen särskilt inrättade rådgi- vande och koordinerande organ som har till uppgift att driva på och samordna standardiseringsorganens arbete med miljöhänsyn i standardiseringsarbetet, t.ex. Strategic Advisory Body for the Environment (SABE) hos CEN och Advisory Committee on Environmental Aspects (ACEA) hos IEC. Med operativt orienterade strukturer avses slutligen t.ex. olika miljöchecklistor, ”guidelines” samt stödenheter (”helpdesk”) för de personer som arbetar i standardiseringsorganens tekniska kommittéer med att konkret utarbeta standarder. Sammantaget får det internationel- la standardiseringssystemet sägas vara väl rustat med olika former av strukturer för att främja arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder. Undantaget görs av tele- kommunikationsområdet som framgått av den tidigare beskrivningen. Orsaken är att standarderna inom detta område främst är av icke-materiell karaktär som inte har någon påverkan på den yttre miljön. Miljöhänsyn ses därför som en icke-fråga av standardiseringsorganen och dess intressenter inom telekommunikationsområ- det.
4. Det europiska och internationella standardiseringssystemets befintliga struktu- rer för att främja miljöhänsyn i produktstandarder är inte fullt ut integrerade och brukas inte systematiskt i standardiseringsarbetet. Som ett resultat av detta är inte heller det stora flertalet av dagens produktstandarder vare sig miljöanpassade eller miljöbedömda.
Förekomsten av normativa, strategiska och operativa strukturer i det europeiska och internationella standardiseringssystemet för att främja miljöhänsyn i produkt- standarder är en nödvändig, men inte tillräcklig förutsättning för att miljöhänsyn i slutändan kommer att tas i standardiseringsarbetet. Det krävs nämligen också att strukturerna systematiskt integreras och systematiskt tillämpas i standardiserings- arbetet, så att de inte endast stannar vid att bli ett pliktskyldigt och verkningslöst utanpåverk. I vilken mån de aktuella strukturerna (miljöchecklistor, miljöriktlinjer etc.) är integrerade och systematiskt tillämpas i standardiseringsarbetet är en myck- et omfattande och svår fråga att besvara. Men utifrån det underlag som studien har haft tillgång till och de uppfattningar som framkommit vid de gjorda intervjuerna så är de befintliga strukturerna för miljöhänsyn inte fullt integrerade och brukas inte systematiskt inom det europeiska och internationella standardiseringssystemet som helhet. T.ex. brukas befintliga miljöchecklistor och miljöriktlinjer inte syste- matiskt och kontinuerligt inom CEN eller ISO. Inte heller passerar alla förslag till standarder från CEN:s tekniska kommittéer dess stödenhet för miljöfrågor (help- desk) för kommentarer, utan endast vissa av förslagen. Det nämnda förhindrar inte att det undantagsvis förkommer ett systematiskt bruk av vissa miljöfrämjande strukturer. Inom IEC måste t.ex. alla tekniska kommittéer inför varje nytt standar- diseringsprojekt dokumentera hur standarden kan tänkas påverka den yttre miljön (”ecological environment”).
I utredningen om ”Miljöhänsyn i standarder” (SOU 1997:173) talar man om miljöanpassade respektive miljöbedömda standarder som mål för arbetet med mil- jöhänsyn i standarder. Med miljöanpassade standarder avses att olika miljöriktlinjer och miljöchecklistor används vid utformningen av standarden, men där själva pro- cessen hur nämnda miljöfrämjande strukturer brukats ej dokumenterats och redovi- sats. Med miljöbedömda standarder avses i sin tur standarder som genomgått en process för att identifiera, utmärka och om möjligt åtgärda punkter som kan ge negativa miljöeffekter vid standardens tillämpning. Därtill kommer att processen och dess resultat skall vara dokumenterade i den slutliga publicerade standarden. Att miljöfrämjande strukturer, som miljöriktlinjer och miljöchecklistor, inte brukas systematiskt i det europiska och internationella standardiseringssystemet medför att produktstandarder idag inte når målet att vara miljöanpassade, annat än undantags- vis. När det gäller målet med miljöbedömda standarder är svaret helt entydigt. Inga produktstandarder når målet att vara miljöbedömda, eftersom någon miljöbedöm- ning inte genomförs inom något standardiseringsorgan.
5. Det europeiska och internationella standardiseringssystemet befinner sig idag vad gäller arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder i ett läge där arbetet för- skjutits från att etablera miljöfrämjande strukturer till att mer handla om att fullt ut söka integrera och systematiskt bruka de redan existerande strukturerna.
De senaste ca 10–15 åren har det europeiska och internationella standardiseringssy- stemet som nämnts främst etablerat olika former av miljöfrämjande strukturer utan att i någon egentlig omfattning lyckats integrera och systematiskt bruka dessa i standardiseringsarbetet. Men det verkar nu som om tyngdpunkten i arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder förskjuts mot att i större utsträckning försöka integrera och systematiskt bruka de befintliga miljöfrämjande strukturerna. Enligt SIS har man t.ex. under senare tid inom CEN på allvar börjat diskutera möjlighe- terna att ha miljöbedömda standarder. EU-kommissionen har också under de senas- te åren börjat sätt press på de europeiska standardiseringsorganen och andra berör- da intressenter att mer utförligt integrera miljöhänsyn i standarder. Hur lång tid det kommer att ta tills olika miljöfrämjande strukturer är integrerade och brukas sys- tematiskt i så hög grad att flertalet produktstandarder är miljöanpassade eller mil- jöbedömda är förstås omöjligt att svara på. Men det är väl inte orimligt att anta att det i bästa fall minst kommer att ta lika lång tid som det tagit att etablera de olika existerande miljöfrämjande strukturerna, dvs. ca 10–15 år. Dvs. om det överhuvud- taget låter sig göras. Parallellt med denna integreringsprocess kommer förstås ock- så arbetet med att utveckla och revidera existerande strukturer att fortsätta.