produktstandarder
En lägesbeskrivning
En lägesbeskrivning
Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se
Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln
Naturvårdsverket Tel 08-698 10 00, fax 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se
Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se
ISBN 91-620-5654-9.pdf ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2006 Elektronisk publikation
Förord
Genom att ta miljöhänsyn när en ny standard för en produkt, tjänst m.m. utformas, eller när en redan existerande standard revideras, kan stora miljövinster göras som främjar en hållbar ekologisk samhällsutveckling. Att få in miljöhänsyn i standardi-seringsarbetet är därför viktigt i det långsiktiga miljöarbetet. En statlig utredning i slutet av 1990-talet föreslog åtgärder för en ökad integrering av miljöhänsyn i det svenska standardiseringsarbetet1. Idag knappt tio år efter utredningens förslag
pre-senterats saknas en samlad kunskapsbild av hur miljöhänsyn i standarder främjas i det internationaliserade svenska standardiseringsarbetet.
Denna studie är en kartläggning och lägesbeskrivning över det aktuella arbetet med att främja miljöhänsyn i standarder. Kunskapsbilden utgör underlag för berör-da personer på Naturvårdsverket att bedöma eventuella framtiberör-da insatser på stan-dardiseringsområdet från verkets sida.
Studien har genomförts av Per Larsson och Bengt Gustafsson, enheten för stra-tegier och utvärdering, på uppdrag av enheten för miljöekonomi och hållbar pro-duktion och konsumtion där Karin Klingspor varit ansvarig. Samtliga Naturvårds-verket.
Stockholm oktober 2006 Naturvårdsverket
Innehåll
FÖRORD 3
1 SAMMANFATTNING 7
2 INLEDNING 9
2.1 Miljöhänsyn i standarder 9 2.2 Syfte och frågeställningar 10
2.3 Målgrupp 10
2.4 Metod och underlag 10
2.5 Avgränsningar 11
2.6 Disposition 11
3 STANDARD OCH MILJÖHÄNSYN 13
3.1 Standarder och standardisering 13
3.2 Miljöhänsyn 14
4 STANDARDISERINGSPROCESSEN 17
4.1 Inledning 17
4.2 Mandaterade standarder 17 4.3 Standardiseringsorganens arbete – från förslag till färdig standard 18 4.4 Främjande av miljöhänsyn i olika stadier av standardiseringsprocessen 20
5 STANDARDISERINGSSYSTEMET OCH DESS STRUKTURER FÖR
MILJÖHÄNSYN I PRODUKTSTANDARDER 21
5.1 Inledning 21
5.2 Svensk nivå 22
5.3 Europeisk nivå 26 5.4 Internationell nivå 34
6 MILJÖHÄNSYN I PRODUKTSTANDARDER – NÅGRA TENTATIVA
SLUTSATSER 37
6.1 Övergripande slutsatser 37 6.2 Specifika faktorer som kan antas motverka miljöhänsyn i produktstandarder 40 6.3 Specifika faktorer som kan antas främja miljöhänsyn i produktstandarder 41
1 Sammanfattning
I denna studie har arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder övergripande kart-lagts. Studiens tentativa slutsatser visar på att allt svenskt standardiseringsarbete idag sker inom ramen för ett tämligen väl sammanvävt europeiskt och inter-nationellt standardiseringssystem. Det europeiska och internationella standardise-ringsarbetet, som domineras av storföretag, baseras på intressentstyrda konsensus-förhandlingar. Det medför att de minst miljöprogressiva intressenter kan fördröja arbetet med att främja miljöhänsyn i produktstandarder. När det annars gäller möj-ligheterna att främja miljöhänsyn i produktstandarder så är det europeiska och internationella standardiseringssystemet idag som helhet tämligen väl rustat med olika former av miljöfrämjande normativa, strategiska och operativa strukturer. Dessa strukturer har gradvis vuxit fram under de senaste 10–15 åren. De normativa riktlinjer som finns om beaktande av miljöaspekter i standardiseringsarbetet är frivilliga att följa.
Problemet är att dessa miljöfrämjande strukturer inte fullt ut är integrerade och inte brukas systematiskt i standardiseringsarbetet. Som ett resultat av detta är inte heller flertalet av dagens produktstandarder vare sig miljöanpassade eller
miljöbe-dömda.
Arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder handlar idag emellertid i allt stör-re utsträckning om att fullt ut söka integstör-rera och systematiskt använda de stör-redan eta-blerade miljöfrämjande strukturerna. I vilken utsträckning nämnda arbete kommer att krönas med framgång är omöjligt att besvara, men det får nog inte anses orim-ligt att anta arbetet i bästa fall kommer att ta lika lång tid som det tog att etablera de miljöfrämjande strukturerna, dvs. en 10–15 år.
2 Inledning
2.1 Miljöhänsyn i standarder
Många av dagens miljöproblem är djupt invävda och rotade i olika tekniska lös-ningar på material- och produktnivå. Dessa löslös-ningar är eller kan förr eller senare förväntas bli föremål för en eller flera typer av standarder. Genom att ta särskild miljöhänsyn när en ny standard utformas eller när en redan existerande standard för en produkt revideras kan stora miljövinster göras genom att eventuella miljöpro-blem redan på ett tidigt stadium helt eller delvis kan undvikas. Att föra in miljö-hänsyn i standardiseringsarbetet är därför mycket viktigt i det långsiktiga arbetet mot att nå en hållbar ekologisk samhällsutveckling.
Mot denna bakgrund tillsattes en statlig offentlig utredning i slutet av 1990-talet med uppgift att föreslå metoder för att påskynda integreringen av miljöhänsyn i allt svenskt standardiseringsarbete, med beaktande av att i stort sett alla i Sverige gällande standarder utarbetas i europeisk och/eller internationell samverkan. Det kortsiktiga målet med utredningens förslag var att bygga upp en kompetent och aktiv basverksamhet för arbete med miljöhänsyn i de svenska standardiseringsor-ganen. Det långsiktiga målet var att man utifrån denna bas från svensk sida skulle driva frågan om miljöhänsyn i standardiseringsarbetet så att den blir en naturlig och dokumenterad del i arbetsprocessen fram till en nationell, europeisk eller global standard som är miljöbedömd. Av en antagen standard skall det närmare bestämt framgå att den genomgått en miljöbedömning för att identifiera, utmärka och om möjligt åtgärda punkter som kan ge negativa miljöeffekter vid tillämpningen av standarden.2 Förslagen för att uppnå nämnda mål omfattade främst olika former av uppmaningar till myndigheter och standardiseringsorgan att driva frågan om miljö-hänsyn direkt och indirekt i standardiseringsarbetet.3 Utredningen fick emellertid
ett svalt mottagande och merparten av dess förslag kom heller inte att omsättas i praktiken. Idag knappt tio år efter att utredningens förslag presenterades saknas det en samlad kunskapsbild av hur miljöhänsyn i standarder främjas i det svenska
2
SOU 1997:173. Miljöhänsyn i standarder. Betänkande av Utredningen om miljöhänsyn i det svenska
standardiseringsarbetet, s 33.
3
Bland annat följande förslag presenterades i utredningen (SOU 1997:173. s 15-16): a) att alla led-ningsorgan inom staten och näringslivet uttalar vikten av miljöhänsyn är en viktig och prioriterad fråga, b) att alla statliga myndigheter får i uppdrag att arbeta för att generella regler om miljöhänsyn kommer in i avtal, regelverk och överenskommelser som har bäring på standardiseringsfrågor, c) att svenska representanter som deltar i utarbetande av EG/EU-direktiv får i uppdrag att arbeta för att miljöhänsyn kommer in i direktiven och in i mandaten till de europeiska standardiseringsorganen (CEN/CENELEC) som har att utarbeta standarder kopplade till direktiven, d) att berörda statliga myndigheter bör medver-ka i miljögranskning av remisser som berör standardiseringsfrågor, e) att statens representanter i de svenska standardiseringsorganen får i uppdrag att bevaka och driva frågor om miljöhänsyn inom orga-nen, f) att de svenska standardiseringsorganen bygger upp administrativa regler och rutiner i linjeorga-nisationen för att föra in miljöhänsyn i standarder och att uppgifter om miljöarbete bör ingå i standardise-ringsorganens årsredovisningar, g) att de svenska standardisestandardise-ringsorganens representanter i de inter-nationella standardiseringsorganen får i uppdrag att driva och bevaka miljösynpunkter, h) att de svens-ka standardiseringsorganen bildar ett gemensamt kompetenscentrum för miljöarbete och att regeringen ger ekonomiska medel för att hålla särskilda utbildningskurser i miljöhänsyn för de projektledare och experter (från företag, myndigheter och organisationer) som deltar i de tekniska standardiseringskom-mittéerna.
standardiseringsarbetet. Eller med andra ord, var befinner sig arbetet med miljö-hänsyn i standarder idag?
2.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är därför att mot bakgrund av nämnda utrednings målsättningar och förslag göra en uppföljning och lägesbeskrivning av hur miljöhänsyn i pro-duktstandarder idag främjas i det svenska standardiseringsarbetet. Detta sker ge-nom en aktörs- och strukturanalys av standardiseringssystemet. Gege-nom studien möjliggörs bland annat en identifiering av grundläggande problem och möjligheter för att miljöhänsyn tas vid utarbetande av nya eller vid revidering av existerande standarder. Kunskap om dessa problem och möjligheter är viktiga för vidare an-strängningar att främja miljöhänsyn i standarder och för en hållbar ekologisk sam-hällsutveckling. Studien vägleds av följande huvudfrågor:
1. Hur ser standardiseringsprocessen och standardiseringssystemet ut i stort? 2. Var befinner sig arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder idag och hur
ser den närmaste framtiden ut?
3. Vad tenderar främst att främja respektive motverka främjandet av miljö-hänsyn i produktstandarder?
2.3 Målgrupp
Målgruppen för studien är handläggare på Naturvårdsverket som berörs av standar-diseringsarbete inom deras arbetsområden samt andra intressenter utanför verket som har intresse av att få en samlad och dokumenterad kunskapsbild över det aktu-ella arbetet med att främja miljöhänsyn i produktstandarder.
2.4 Metod och underlag
Studiens uppföljning och lägesbeskrivning av främjandet av miljöhänsyn i pro-duktstandarder har som nämnts ett aktörs- och strukturperspektiv, dvs. vem är de aktuella aktörerna i standardiseringsarbetet och vad för inre och yttre organisatoris-ka förhållanden i form av regler och rutiner etc. påverorganisatoris-kar aktörernas vilja och för-måga att främja miljöhänsyn i standarder. I studien är det tre analysnivåer som är aktuella när det gäller aktörer. För det första, den svenska nationella nivån i form av svenska standardiseringsorgan och regeringens och dess standardiseringspolitik eller frånvaron av densamma. För det andra, den europeiska nivån i form av euro-peiska standardiseringsorgan, EU-kommissionen och dess standardiseringspolitik samt NGO:s på miljöområdet och deras arbete med miljöhänsyn standarder. För det tredje, den globala nivån i form av globala standardiseringsorgan.
Underlag till studien har inhämtats dels genom intervjuer med representanter för svenska standardiseringsorgan, projektledare i ett standardiseringsorgans tek-niska kommittéer samt med representant för Kommerskollegium. Dels har underlag inhämtats genom analys av standardiseringsorganens beskrivningar av sin
verksamhet, med fokus på miljöarbetet, på sina hemsidor och i olika former av dokument.
2.5 Avgränsningar
Studien avgränsas på vissa centrala punkter. Som framgår av syftet och frågeställ-ningarna så gör studien endast en uppföljning och lägesbeskrivning av hur miljö-hänsyn i standarder främjas inom det internationaliserade svenska standardise-ringsarbetet. Således utvärderar studien inte i vilken omfattning och i vilken grad miljöhänsyn de facto tas i det dryga tusentalet standarder som antas årligen i Sveri-ge Sveri-genom det europeiska och internationella standardiseringsarbetet. Därav följer också att studien inte utvärderar vilka eventuella effekter miljöhänsyn i standarder hittills har haft på den yttre miljön. Däremot kommer resultatet av projektet för-hoppningsvis kunna utgöra en utgångspunkt för eventuella nämnda typ av utvärde-ringsstudier i framtiden.
2.6 Disposition
Studien har följande uppläggning. I nästa kapitel – Standard och miljöhänsyn – diskuteras fenomenen och begreppen standarder och standardisering samt miljö-hänsyn i standardisering. I kapitel 3 – Standardiseringsprocessen – belyses gene-rellt hur en standard utarbetas inom ett standardiseringsorgan samt var under stan-dardiseringsarbetets gång som åtgärder för att främja miljöhänsyn i standarder är möjliga. I kapitel 4 – Standardiseringssystemet och dess strukturer för miljöhänsyn
i produktstandarder – belyses ur ett svenskt perspektiv det internationella
standar-diseringssystemet med dess olika standardiseringsorgan och med fokus på före-komsten av olika strukturer för främjande av miljöhänsyn i standarder. I kapitel 5 –
Miljöhänsyn i produktstandarder – några tentativa slutsatser – presenteras mot
bakgrund av de tidigare kapitlen och kunskap från de genomförda intervjuerna ett antal slutsatser om var arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder ur ett svenskt perspektiv befinner sig idag och vad för problem och möjligheter som omgärdar standardiseringsarbetet.
3 Standard och miljöhänsyn
Diskussion kring fenomenen och begreppen standarder, standardisering och miljöhänsyn i standarder.
3.1 Standarder och standardisering
Med en standard avses i denna studie en, inom ramen för ett officiellt standardise-ringsorgan, överenskommen och dokumenterad normgivande rekommendation att göra något på ett visst bestämt sätt för att lösa ett återkommande problem.4 Ett
konkret exempel på standard är ett bestämd format på pappersark (A4, A5 etc.) så att de passar till de flesta kuvert, pärmar, lådor, skrivare, kopieringsmaskiner m.m. Till olika kategorier av standarder hör t.ex. produktstandarder, materialstandarder, tjänstestandarder, funktionsstandarder, gränssnittstandarder m.m. När det gäller frågan om standarder och hänsyn om miljön talar man vidare vanligen om direkt och indirekt miljöstandardisering.5 Direkt miljöstandardisering utgörs av
framta-gande av standarder som är inriktad mot att användas som direkta verktyg i miljö-arbetet, t.ex. miljöledningssystem ISO 14000. Indirekt miljöstandardisering utgörs istället av att föra in miljöhänsyn i standarder som inte utgör direkta verktyg i mil-jöarbetet, t.ex. standard för bilbatterier. I denna studie ligger fokus främst på främ-jande av indirekt miljöstandardisering ifråga om produktstandarder. Till de över-gripande målen för standardisering i allmänhet brukar främst räknas att:
• främja rationell och effektiv tillverkning, förvaring, handel etc. genom sä-kerställande av utbytbarhet, kompabilitet, modulisering och handhavande utifrån fastställda mått, dimensioner, storlekar och utföranden,
• skydda och främja människors hälsa, säkerhet, och den yttre miljön genom att normera egenskaper, funktioner, kvalitet, säkerhet för varor, processer, system och tjänster,
• underlätta kommunikation genom att skapa entydiga begrepp med defini-tioner och termer,
• undanröja nationella särlösningar för att främja fri handel över nations-gränser.6
Standarder har så gott som alltid funnits i form av mynt-, vikt-, mått-, väg- och byggstandarder, men det är först i samband med industrialiseringen under 1800-talets senare del som en specialiserad och organiserad standardiseringsverksamhet växte fram. Denna standardiseringsverksamhet är numera nästan helt internationa-liserad, vilket skall beskrivas närmare nedan. Idag förekommer standarder på alla områden i samhället och utgör en förutsättning för ett fungerande samhällsliv. Antalet standarder ökar också i takt med den tekniska utvecklingen och
4
Jmf. Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=314040 (2005-11-03) och http://ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=314053 (2006-01-02).
5
SOU 1997:173, s 70. 6
utvecklingen. Nya standardiseringsområden tillkommer hela tiden. I Sverige finns det idag mellan 15–20 000 olika gällande standarder varav cirka 2000 är mandate-rade och ca 1 700 nya och revidemandate-rade standarder tillkommer i snitt varje år.7
3.2 Miljöhänsyn
Med miljöhänsyn avses i studien, i linje med den aktuella utredningen, alla åtgärder som begränsar [negativ] påverkan på den yttre miljön.8 Det kan när det gäller
pro-duktstandarder främst innebära att:
• standarden undviker att föreskriva användning av ämnen som är skadliga för miljön samt sätter gränser för utsläpp till luft, vatten och mark under produktens hela livscykel, dvs. tillverkning (inklusive utvinning av råva-ror), transporter (inklusive emballage), användning samt bortskaffande, • standarden utformas så att den begränsar mängden avfall en process eller
produkt ger upphov till samt främjar återanvändning och återvinning av en produkt,
• standarden underlättar separering och identifiering av produkter och ingå-ende material,
• standarden motverkar en onödigt hög energi- och resursförbrukning för en process eller produkts framställning,
• standarden föreskriver en sådan utformning av en produkt att riskerna för miljön minimeras vid olyckor och missbruk,
• standarden föreskriven en sådan utformning av en process eller produkt att störande buller begränsas.9
Åtgärder för att främja miljöhänsyn i själva standardiseringsarbetet kan för studiens del i sin tur delas upp i externa respektive interna åtgärder i förhållande till de berörda standardiseringsorganen och deras arbete. De externa åtgärderna kan kom-ma från olika politiska och opinionsbildande aktörer som regeringar och deras myndigheter, olika former av mellanstatliga/överstatliga organ som EU-kom-missionen och olika fackorgan inom FN samt från NGO:s inom miljörörelsen. Åtgärderna riktar sig till standardiseringsorganen i syfte att få dessa att i ökad grad beakta miljöaspekterna när standarder utarbetas inom deras ramar. Exempel på åtgärder kan t.ex. vara:
• officiella policys/riktlinjer, deklarationer och ställningstaganden som upp-muntrar och understryker vikten av miljöhänsyn,
• krav på miljöhänsyn i lagstadgad/mandaterade standarder, • ekonomiskt stöd för att främja miljöhänsyn i standarder samt • opinionsbildning med krav på ökad miljöhänsyn.
7
http://www.sis.se/DesktopDefault.aspx?tabid=22&menuItemID=24. Av de ca 1300 nya och reviderade standarderna publiceras SIS ca 1300 och SEK ca 400 per år.
8
SOU 1997:173, s 14. 9
Jmf. SOU 1997:173, bilaga 2.2, s 99-107 samt SIS/Naturvårdsverket, Standarder och miljö – hör det
De interna åtgärderna är effekter av de externa åtgärderna och/eller av interna be-dömningar och överväganden inom standardiseringsorgan som ytterst riktar sig till deltagarna (experter etc.) i deras tekniska kommittéer och det praktiska standardi-seringsarbetet. Exempel på åtgärder kan t.ex. vara:
• policybeslut och deklarationer om vikten av miljöhänsyn, t.ex. i standardi-seringsorganens stadgar och allmänna riktlinjer,
• administrativa regler och rutiner för det praktiska standardiseringsarbetet, t.ex. bruket av miljöchecklistor,
• informations- och utbildningsinsatser rörande betydelsen av miljöhänsyn riktad till berörda personer i standardiseringsarbetet samt
• organisatoriska stödfunktioner, t.ex. särskild stödenhet (”helpdesk”) för miljöfrågor.
4 Standardiseringsprocessen
Standardiseringsprocessen och var i denna process främjande av miljöhänsyn främst kan tänkas vara aktuellt.
4.1 Inledning
Arbetet med att ta fram en produktstandard varierar från några månader till flera år. Normalt tar det 2–5 år att ta fram en standard på internationell nivå.10 Det som bestämmer tiden för att ta fram en standard är dess omfattning och komplexitet, men framförallt hur omfattande intressemotsättningarna är kring standarden och därmed hur mycket arbete som behöver läggas ned på förhandlingar för att jämka samman olika åsikter och ståndpunkter. Framtagande eller revidering av en stan-dard sker på frivillig basis och genom konsensusinriktade förhandlingar mellan representanter från företag, myndigheter, organisationer m.fl. som har intresse av tillkomsten och utformningen av standarden i egenskap av tillverkare, användare, konsumenter etc. Detta är grundläggande för att förstå de problem och möjligheter som styr arbetet med miljöhänsyn i standarder. Kostnaderna för att utarbeta en standard bärs av deltagande företag, myndigheter m.fl. genom särskilda projektav-gifter samt kostnader för arbetstid och resor.11 Härtill kommer också i vissa fall
generella anslag från stat samt EU-kommissionen på europeisk nivå.
Arbetet med att utarbeta en standard sker inom ramen för och administreras av särskilda privaträttsliga standardiseringsorgan på svensk nationell, europeisk och global nivå (se nedan). I standardiseringsorganen sker det konkreta standardise-ringsarbetet inom sakområdesindelade så kallade tekniska kommittéer och deras arbetsgrupper. Vid europeiskt och internationellt standardiseringsarbete utgör det nationella standardiseringsorganens tekniska kommittéer och arbetsgrupper van-ligtvis en spegelorganisation av de berörda internationella standardiseringsorga-nens tekniska kommittéer och arbetsgrupper. De nationella tekniska kommittéerna bevakar de internationella standardiseringsorganens tekniska kommittéernas arbete och skickar utvalda representanter till dessa kommittéer för deltagande i deras arbete. Den internationella nivån återspeglas och länkas på så sätt samman med den nationella nivån.12
4.2 Mandaterade standarder
13Standardiseringsarbetet inom EU är av central betydelse för Sverige. Inom EU spelar nämligen standarder en särskild roll för verkställigheten av många direktiv och för att uppnå målet om en inre europeisk marknad utan handelshinder. Stan-dardiseringsarbetet inom EU är därför ofta av ”mandaterad” karaktär. Det innebär att de europeiska standardiseringsorganen får i uppdrag av EU-kommissionen att utifrån ett av kommissionen framtaget mandat utarbeta en harmoniserad standard
10
http://www.sis.se/DesktopDefault.aspx?tabid=22&menuItemID=24 11
SOU 1997:173, s 85 samt http://www.sis.se/DesktopDefault.aspx?tabid=22&menuItemID=24 12
SOU 1997: 173, s 35. 13
för unionens medlemsländer. I mandatet anges vilka krav som gäller för den öns-kade standarden och den legala ram inom vilken standarden skall användas. Inom den legala ramen kan även andra direktiv än det aktuella ingå eller andra mer all-männa riktlinjer som standardiseringsorganen skall beakta. EU:s arbete med stan-darder följer på flertalet områden den så kallade ”Nya metoden”14 som innebär att endast väsentliga krav till skydd för liv, hälsa, säkerhet och miljö anges i direktiv och i mandaten till standardiseringsorganen. De tekniska detaljspecifikationerna överlåts till standardiseringsorganen att utarbeta och sedan fastställa i de harmoni-serade standarderna.
EU-kommissionens mandat till standardiseringsorganen utarbetas i en särskild kommitté. Förslaget till mandat förankras i medlemsländerna genom överläggning-arna med nationella representanter från departement och myndigheter. I dessa över-läggningar deltar från svensk sida representanter från Näringsdepartementet och Kommerskollegium efter att först diskuterat genom förslaget till ett mandat med berörda standardiseringsorgan och föreskrivande myndigheter. Godtar det berörda europeiska standardiseringsorganet mandatet och arbetet med att ta fram en stan-dard påbörjas ett stanstan-dardiseringsprojekt inom dess ramar. Ett stanstan-dardiserings- standardiserings-mandat från EU-kommissionen behöver emellertid inte alltid innebära att en helt ny standard behöver arbetas fram. Det kan nämligen konstateras att en befintlig standard uppfyller mandatets krav och därför kan kvalificera som harmoniserad standard. En harmoniserad standard blir automatiskt nationell svensk standard. Tilläggas skall att det på europeisk nivå förekommer en betydande andel standarder som inte är mandaterade och därmed inte legalt förankrade i något EU-direktiv. Alla europastandarder överförs dock till nationell standard inom alla CENs med-lemsländer.
4.3 Standardiseringsorganens arbete – från
förslag till färdig standard
15Utöver de särskilda förhållanden som omgärdar standardiseringsarbetet med man-daterade standarder inom EU så följer det praktiska arbetet i standardiseringsorga-nen på europeisk och global nivå samma grundmönster vad gäller stegen i standar-diseringsprocessen. Dessa steg är förenklat:
Förslag
En standard tar vanligen sin början i att någon medlem, eventuellt i en redan existe-rande teknisk kommitté, i ett standardiseringsorgan kommer till insikt om att det finns ett behov av en standard inom något specifikt område. Insikten formuleras därefter till ett formellt förslag om att påbörja ett standardiseringsprojekt. Om för-slaget väcks inom ett nationellt standardiseringsorgan lämnas det vidare till ett europeiskt eller internationellt standardiseringsorgan.
14
Se ”Rådets resolution av den 7 maj 1985 (85/C 136/01) om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder ”samt http://www.newapproach.org
15
Det europeiska eller internationella standardiseringsorganet låter utifrån det formella förslaget sina medlemmar, dvs. de nationella standardiseringsorganen i medlemsländerna, rösta om huruvida ett standardiseringsarbete skall påbörjas eller ej. I fallet med mandaterade standarder riktar EU-kommissionen sin begäran direkt till berörda europeiska standardiseringsorgan. Om medlemmarna ställer sig positi-va till den aktuella begäran påbörjas standardiseringsarbetet.
Standardiseringsprojekt startar
Standardiseringsarbetet tar formen av ett specifikt projekt som det utarbetas en särskilt arbetsplan för. Om det inte finns en teknisk kommitté inom det aktuella sakområdet så bildas en ny sådan. Kommittén får ansvaret för standardiseringspro-jektet, men det praktiska arbetet med att ta fram en standard utföres vanligen av en arbetsgrupp. Deltagarna till arbetsgruppen, de tekniska experterna, utses av de berörda tekniska kommittéerna i de nationella standardiseringsorganen i medlems-länderna.
Förslag utarbetas
Arbetsgruppen med dess experter utarbetar ett förslag till standard inom det aktuel-la området. I fallet med mandaterade standarder utarbetas försaktuel-laget utifrån det fast-ställda mandatets grundläggande krav på skydd för liv, hälsa, säkerhet och miljö.
Remiss
När arbetsgruppen utarbetat ett förslag till standard skickas det sedan ut på remiss för att samla in synpunkter från projektets alla deltagande företag, organisationer m.fl. i de olika nationella standardiseringsorganen i medlemsländerna samt från andra berörda parter utanför projektet, tex. olika sakkunniga instanser och nationel-la myndigheter.
Remissvar
När remissvaren inkommit analyserar arbetsgruppen dessa och utarbetar vid behov ett reviderat förslag till standard.
Röstning
Det reviderade förslaget till standard skickas till de berörda nationella standardise-ringsorganen i medlemsländerna för en slutlig omröstning. Rösterna är viktade utifrån befolkningsmängden i medlemsländerna på samma sätt som inom EU.
Fastställelse
Om omröstning bland de berörda nationella standardiseringsorganen i medlems-länderna faller ut till fördel för standardiseringsförslaget kan det slutligen faststäl-las som en standard. Om det är en europeisk standard fastställes den automatiskt som nationell standard inom Sverige och övriga EU-länder. Om det är en global standard avgör varje medlemsland i ISO om förslaget ska överföras till nationell standard. Om en rent svenskstandard ska fastställas i Sverige måste Nämnden för Svensk Standard ge sitt godkännande.
Publicering
Den fastställda standarden offentliggörs och publiceras sedan för kommersiell försäljning till dem som har intresse av att tillämpa standarden i sin tillverkning etc. Intäkterna för försäljningen går tillbaks till standardiseringsorganens verksamhet.
4.4 Främjande av miljöhänsyn i olika stadier
av standardiseringsprocessen
Mot bakgrund av beskrivningen ovan kan främjande av miljöhänsyn i standarder antas vara möjligt vid främst följande stadier under standardiseringsprocessen.
• Vid mandaterade standarder, när innehållet och texterna till ett direktiv ut-arbetas samt när mandaten till en standard utut-arbetas inom EU-kommis-sionen. Här kan det i EU:s direktivgrupper verkas för att miljöhänsyn beak-tas i utformningen av direktiven och mandaten.
• Vid mandaterade standarder, när EU-kommissionen förankrar förslaget till ett standardiseringsmandat i överläggningar med nationella representanter från departement och myndigheter. Här kan berörda representanter verka för miljöhänsyn genom att påpeka brister i mandatförslaget vad avser mil-jöhänsyn.
• Vid standardiseringsorganens utarbetande av ett förslag till standard och bearbetning av remissvaren till förslaget. Här handlar det om de strukturer i form av regler och rutiner, informations- och utbildningsinsatser samt eventuell olika stödfunktioner som omgärdar de tekniska kommittéerna och deras arbetsgrupper och i vilken grad strukturerna är utformade för att inrikta kommittéerna och arbetsgruppernas arbete mot miljöhänsyn i stan-darder. Här inryms givetvis också direkt pådrivande insatser från enskilda parter.
• Vid avgivande av remissvar och omröstning. Här kan berörda nationella standardiseringsorgan, myndigheter m.fl. uttrycka missnöje med bristande miljöhänsyn i den aktuella standarden. Förslag till eventuella förändringar bör dock framföras på ett tidigare stadium, eftersom standardiseringspar-terna sällan eller aldrig har möjlighet att göra några större förändringar i en redan nådd konsensusöverenskommelse.
5 Standardiseringssystemet och
dess strukturer för miljöhänsyn
i produktstandarder
Det internationella standardiseringssystemet ur ett svenskt perspektiv med fokus på förekomsten av olika strukturer för främjande av miljöhänsyn i standarder.
5.1 Inledning
Det svenska standardiseringssystemet är fullt invävt i det europeiska och interna-tionella standardiseringssystemet (se illustrationen nedan). I stort sett alla svenska standarder som tillkommer i dag, är som tidigare nämnts, utarbetade på europeisk eller internationell nivå. Standardiseringssystemets nationella, europeiska och in-ternationella nivå samverkar genom att standardiseringsorganen på lägre nivåer är medlemmar i standardiseringsorgan på högre nivå. Olika standardiseringsorgan på en och samma nivå samverkar dessutom vid behov med varandra. Standardise-ringssystemets olika nivåer samverkar också genom att olika styrdokument (t.ex. riktlinjer för miljöhänsyn) som utarbetats på en nivå även används på andra nivåer i systemet. Ur detta perspektiv kan standardiseringssystemet beskrivas som ett täm-ligen väl sammanhållet system.
Figur 1. Det europeiska och internationella standardiseringssystemet ur ett svenskt perspektiv.
Nedan skall de olika standardiseringsorganen samt andra för systemet relevanta aktörer och deras miljöfrämjande strukturer beskrivas. Eftersom denna studie har ett svenskt perspektiv så kommer fokus i beskrivningen att ligga på den svenska nationella nivån samt i vilken mån de svenska standardiseringsorganen anser sig ha
ISO International Organization for Standardization ITU International Telecom-munication Union IEC International Electro- technical Commission CEN
European Committee for Standardization
ETSI
European Telecom-munications Standard
CENELEC
European Committee for Electrotechnical SIS Swedish Standards Institute ITS Informationstekniska standardiseringen SEK Svenska Elektriska Kommissionen
incitament, kunskap och resurser för att arbeta med frågan om miljöhänsyn i standarder.
5.2 Svensk nivå
Någon statlig standardiseringspolitik i form av lagar eller förordningar för standar-disering finns inte i Sverige, till skillnad mot i vissa andra länder. I Sverige har man från statligt håll överlåtit frågor om standardisering till standardiserings-organen och andra intressenter såsom myndigheter, näringsliv, fackföreningar, ideella konsument- och miljöorganisationer m.fl. Idag är också det politiska intres-set för frågan om miljöhänsyn i standarder, och standardiseringsfrågor rent gene-rellt, ytterst lågt enligt flertalet av studiens intervjupersoner. Staten bidrar emeller-tid med visst ekonomiskt stöd till standardiseringsorganen. En del av detta stöd har tidigare varit öronmärkt för att standardiseringsorganen skulle arbeta med frågan om miljöhänsyn, men så är längre inte fallet. Idag utgår inget särskilt statligt stöd till standardiseringsorganen för att främja arbetet med miljöhänsyn i standarder.
Huvudman för svensk standardisering är Sveriges standardiseringsråd (SSR). SSR erkänner svenska standardiseringsorgan och tillhandhåller ett register över gällande standarder i Sverige. Medlemmar i SSR är staten, Sveriges kommuner och landsting, Svenskt näringsliv, Svensk handel samt Svenska bankföreningen. Idag har SSR inlett ett arbete med att ta fram en frivillig nationell standardiseringspoli-cy. Hur denna policy kommer att se ut och vilket värde som styrdokument denna kommer att få hos standardiseringsorganen är oklart. Av SSR godkända standardi-seringsorgan som svarar för svenskt standardiseringsarbete nationellt och i europe-iskt och internationellt samarbete utgörs av SIS (Swedish Standards Institute), SEK (Svenska Elektriska Kommissionen) samt ITS (Informationstekniska standardise-ringen).16
5.2.1 SIS 17
SIS är det centrala standardiseringsorganet i Sverige och samarbetspartner i de europeiska och internationella standardiseringsnätverken med medlemskap i CEN på europeisk och ISO på internationell nivå. SIS är en ideell medlemsbaserad före-ning med ca 1 450 företag och organisationer som medlemmar. SIS bildades år 2001 då sju tidigare standardiseringsorganisationer gick samman. SIS ansvarar för standarder inom följande områden:
• Bygg och anläggning • Hälso- och sjukvård • Informationshantering • Industriteknik
• Ledningssystem
• Materialteknik • Miljö och Energi
• Tjänster och personlig säkerhet • Utveckling
16
Sveriges standardiseringsrådets hemsida: http://www.svenskstandard.se/ 17
Incitament, kunskap och resurser
Från SIS sida säger man sig idag ha miljöhänsyn i standarder högt upp på sin dag-ordning och att man tillsammans med bland annat Danmark, Nederländerna och Tyskland är drivande i dessa frågar på framförallt europeisk nivå. SIS anser vidare att medvetandegraden om miljöhänsyn hos dess medlemmar generellt har höjts över tiden. Idag finns det inget uttalat motstånd mot att arbeta med miljöfrågor, men inledningsvis fanns det farhågor hos medlemmarna om att miljöfrågorna skul-le förlänga och därmed fördyra standardiseringsprocessen. Samtidigt säger man från SIS sida att det oftast är svårt att få gehör för allmänna möten och workshops om miljöfrågor, oftast krävs det att dessa knyts till standardiseringsarbetet inom en specifik teknisk kommitté.
När det gäller frågan om kompetens för att arbeta med miljöhänsyn anser SIS att de inom organisationen besitter god kunskap och kompetens i frågan. Kunska-pen och kompetensen finns framförallt att hämta inom deras verksamhetsområden Miljö och Energi (som dock inte omfattar produktstandarder i så stor utsträckning) samt att deras projektledare utbildas om miljöhänsyn i standarder (se nedan). Emel-lertid finns det en hel del kunskapsbrister bland experterna i deras tekniska kom-mittéer. När det gäller resurser för att arbeta med frågan om miljöhänsyn finner SIS att deras utbildningsverksamhet härvid är resurskrävande både finansiellt och per-sonellt. SIS saknar det finansiella stöd som man tidigare fick från staten för att arbeta med utbildning om miljöhänsyn i standarder. Under ett par års tid (1999 och 2000) kunde SIS, utgående från formuleringar i regleringsbrevet från regeringen till standardiseringen, avsätta en viss del av det statliga anslaget för intern utbild-ning inom området miljöhänsyn i standarder. Det totala statsanslaget påverkades inte av denna fördelning. När formuleringarna i regleringsbrevet ändrades så för-svann denna möjlighet och i dag finansieras därför den verksamhet som bedrivs på annat sätt.
Strukturer för miljöhänsyn inom SIS
När det gäller miljöhänsyn anger SIS i riktlinjerna för sin verksamhet att de skall ”eftersträva att standardisering och standarder bidrar till en hållbar utveckling ge-nom att stötta resurssnåla flöden och säkra produkter av hög kvalitet”18. För att
främja och möjliggöra efterlevandet av nämnda riktlinjer har SIS vidtagit följande åtgärder: folder, kurser och utbildningar, informationsträffar och workshops samt pilotprojekt.
Miljöhänsyn i standarder kommer även i framtiden att vara ett prioriterat områ-de inom SIS. Ett av SIS övergripanområ-de mål 2006-2010 är att verka för att områ-de produk-ter SIS producerar och säljer ska bidra till en hållbar utveckling. Att införa miljö-hänsyn i de standarder som utvecklas är en metod för att uppfylla detta mål. För att följa upp det långsiktiga målet skrivs varje år en handlingsplan gällande miljöhän-syn i standarder, där konkreta mål för verksamheten ställs upp.
18
Folder
SIS har i samarbete med Naturvårdsverket tagit fram en 12-sidig folder ”Standar-der och miljö – hör det ihop?” Fol”Standar-dern riktar sig till projektledare och experter som deltar i det svenska, europeiska och internationella standardiseringsarbetet. I fol-dern påpekas inledningsvis betydelsen av att ta miljöhänsyn vid framtagandet av nya standarder. Därefter ges generella rekommendationer för hur man som projekt-ledare och expert i ett standardiseringsprojekt kan ta miljöhänsyn vid framtagande av en standard. Härvid presenteras också en checklista om tio punkter med generel-la rekommendationer rörande miljöhänsyn i standarder. Därefter presenteras kort-fattat olika initiativ, t.ex. i form av vägledande dokument och checklister, för ökad miljöhänsyn som tagits fram hos de olika europeiska och internationella standardi-seringsorganen. Initiativen inom det europeiska standardiseringsorganet CEN pre-senteras mer utförligt, framförallt dess miljöchecklista. Vägledning ges också för hur man skall fylla i checklistan på ett korrekt sätt. Foldern avslutas med uppma-ningar om att på olika sätt driva frågan om miljöhänsyn i det internationella stan-dardiseringsarbetet och att delta i SIS utbildning om miljöaspekter i standarder.
Kurser och utbildningar
SIS ger sedan 1999 en kurs om miljöaspekter i standarder. Kursen, som är avsedd för projektledare och experter som deltar i det europeiska och internationella stan-dardiseringsarbetet, syftar till att ge deltagarna en ökad förståelse för hur standarder kan påverka miljön, både kortsiktigt och långsiktigt. Kursen ges vid behov. 103 personer har hittills gått kursen, inkluderat i princip alla av SIS ca 60 projektledare. Som nämnts ovan fick SIS inledningsvis pengar från staten för att bedriva utbild-ning om miljöhänsyn i standarder, så är inte längre fallet. SIS satsar numera egna pengar för att driva miljöfrågorna. Miljöfrågor ingår också som en del av en obliga-torisk introduktionsutbildning för alla anställda vid SIS.
Informationsträffar och workshops
För att tydligare nå ut med frågan om miljöhänsyn i standarder till de tekniska experterna från medlemsföretagen etc. har SIS informationsträffar och workshops med de tekniska kommittéerna. År 2005 hade man t.ex. tio olika möten samt en workshop med byggsektorn.
Pilotprojekt
SIS har tidigare, tillsammans med Naturvårdsverket och miljödepartementet, givit finansiellt och kunskapsmässigt stöd (genom det tidigare omnämnda statsanslaget och genom att Naturvårdsverket och miljödepartementet deltagit i styrgruppen för Miljöhänsyn i standarder (MHIS)) till ett antal europeiska standardiseringsprojekt under svensk ledning för att mer påtagligt introducera och föra in miljöhänsyn i standardiseringsarbetet. Dessa pilotprojekt har nu lagts ned främst av finansiella orsaker, men även för att man från SIS sida anser att målen med dessa pilotprojekt är uppnådda. De grupper som omfattades av satsningen fick hjälp att granska de standardförslag som utvecklades utifrån ett livscykelperspektiv före publicering.
De resulterande standarderna bedömdes vara skrivna på ett sådant sätt att negativ miljöpåverkan i möjligaste mån undvikits.
5.2.2 SEK 19
SEK är standardiseringsorgan på el-området i Sverige med medlemskap i standar-diseringsorganen CENELEC på europeisk och IEC på internationell nivå. SEK prioriterar dock sin internationella medverkan till IEC, varvid medverkan i CENELEC i första hand syftar till överföring av IEC-resultat till europeisk stan-dard och kompletteringar till stöd för europeisk lagstiftning där internationellt in-tresse saknas. Standarder på el-området kan gälla terminologi, dokumentation, klassificering och andra övergripande frågor, innehålla fordringar på mått, säker-het, prestanda eller andra egenskaper, eller beskriva utförande, provning eller an-vändning av olika slags elektriska produkter eller anläggningar. SEK som bildades redan 1937, med rötter tillbaks till 1907, är en ideell medlemsbaserad förening med företag, organisationer och myndigheter som medlemmar.
Incitament, kunskap och resurser
Från SEK sida säger man sig inte ha miljöhänsyn i standarder högt upp på sin dag-ordning, eftersom man endast i begränsad utsträckning känner sig berörd. Man menar närmare bestämt att standarderna på SEK:s område vanligtvis handlar om säkerhet i avseende hur en produkt skall fungera och inte om hur en produkt skall tas fram. Och det är i det senare fallet som miljöhänsynen enligt SEK främst blir aktuell i standardiseringsarbetet. Men även om man som svenskt standardiserings-organ inte direkt har miljöhänsyn högt på sin dagordning så faller det naturligt och självklart enligt SEK att arbeta med de miljöfrämjande strukturer som finns inom de europeiska och internationella standardiseringsorganen, främst IEC. Ett utslag av detta är att SEK låtit sammanställa alla inom deras område förekommande euro-peiska och internationella styrdokument vad gäller miljöhänsyn i standarder samt vid konstruktion av elektriska produkter. De sammanställda och i flertalet fall ock-så översatta styrdokumenten har i form av en handbok skickats ut till SEK:s samt-liga medlemmar. Tilläggas kan också att SEK enligt egen utsago inom IEC varit initiativtagare till en guide om miljöfrämjande materialdeklaration (IEC guide 113, se nedan). Enligt SEK möter miljöhänsyn i standarder, i de fall det är aktuellt, inget motstånd hos dess medlemmar.
SEK ser frågan om kompetens och resurser för att arbeta med miljöhänsyn i standarder som ovidkommande, eftersom man till skillnad mot SIS inte aktivt ar-betar med frågor om miljöhänsyn genom att anordna särskilda utbildningar för projektledare och experter i de tekniska kommittéerna. SEK har härvid heller inget samarbete med SIS genom att t.ex. deras projektledare får gå på SIS kurser.
Strukturer för miljöhänsyn inom SEK
I SEK:s stadgar eller formella strategier förekommer inga riktlinjer för att och hur arbete med miljöhänsyn i standarder skall bedrivas i standardiseringsarbetet.20
19
Däremot har som ovan nämnts SEK sammanställt och spridit en handbok om mil-jöhänsyn till alla sina medlemmar. I handboken ”Elektriska produkter – konstruk-tion och material med hänsyn till miljön” som publicerades hösten 2005 understry-ker SEK inledningsvis vikten av miljöhänsyn vid all produktplanering, konstruk-tion och standardisering av elektriska och elektroniska produkter.
SEK Handbok 441, Elektriska produkter – Konstruktion och material med hänsyn till miljö
Handboken är uppdelad i tre delar. Den första delen syftar till att ge en mer över-gripande syn på miljöhänsyn inom SEK:s verksamhetsområde och innehåller IEC:s guide 109 ”Införlivande av miljöaspekter i produktstandarder” samt IEC guide 114 ”Miljöhänsyn vid konstruktion och utveckling av elektriska produkter” (se IEC nedan). Den andra delen syftar till att belysa miljöhänsyn genom materialdeklara-tion och innehåller IEC guide 113 ”Frågeformulär för materialdeklaramaterialdeklara-tion – väg-ledning” samt IEC, PAS 61906 ”Procedure for declaration of materials in products of the electrotechnical and electronic industry” Den tredje delen syftar till att bely-sa miljöhänsyn och märkning av produkter och innehåller SS-EN 50419 ”Märkning av elektriska och elektroniska produkter i enlighet med artikel 11(2) i direktiv 2002/96/EG (WEEE).
5.2.3 ITS 21
ITS är standardiseringsorgan på telekommunikationsområdet i Sverige med med-lemskap i ETSI på europeisk och ITU på internationell nivå. De standarder som ligger inom ITS ansvarsområde är vanligen inte produktstandarder utan handlar i huvudsak om klassificeringar, mått, terminologi, systemstandarder m.m. ITS syss-lar med andra ord inte med standarder för fysiska produkter. Frågan om miljöhän-syn i standarder betraktas också av ITS som ovidkommande vad gäller deras verk-samhet. Miljöhänsyn är heller ingen fråga som uppmärksammas av ITS vare sig på policyplanet eller på det konkreta handlingsplanet. Att standarder på telekommuni-kationsområdet har obetydlig påverkan på den yttre miljön betonas också av den danska naturskyddsföreningen i deras rapport ”Green Wishes to Standardization” (2004): ”As telecommunication standards are of less relevance to the environment, they have been left out in this paper.”22
5.3 Europeisk nivå
Standardiseringsorganen på europeisk nivå utgörs av det centrala standardiserings-organet CEN (European Committee for Standardization) samt CENELEC (Europe-an Committee for Electrotechnical St(Europe-andardization) och ETSI (Europe(Europe-an Tele-communications Standard Institute). Andra viktiga aktörer på europeisk nivå när det gäller standardisering är ECOS (European Environmental Citizens Organisation
20
SEK Kalender 2005. 21
ITS hemsida: http://www.its.se/ 22
for Standardisation), UNECE (United Nations Economic Commission for Europe) samt EU-kommissionen.
5.3.1 CEN 23
CEN är en icke-statlig medlemsbaserad standardiseringsorganisation, vars med-lemmar utgörs av nationella standardiseringsorgan från 29 europeiska länder. För-utom dessa 29 fullvärdiga medlemmar finns det åtta olika anknutna medlemmar som representerar kemiindustrin, tillverkningsindustrin, konsumentintressen, medi-cinsk teknik, små- och medelstora företag, fackföreningen, verkstadsindustrin samt miljöintressen (ECOS). Därtill kommer att EU-kommissionen och
EFTA-sekretariatet är knutna till CEN som rådgivande organ. CEN har ett nära samarbete med EU inom främst områdena fri handel, offentlig upphandling, forskning och utveckling, konsument- och arbetsskydd samt miljövård. EU-kommissionen kan på uppdrag av unionens medlemsländer göra en förfrågan till CEN om att utifrån ett fastställt ”mandat” ta fram en eller flera standarder som skall ligga till grund för verkställigheten av ett EU-direktiv, vilket beskrivits ovan. När det gäller samarbete med andra standardiseringsorgan så har CEN nära samarbete med CENELEC och ETSI på europeisk nivå och ISO (se nedan) på internationell nivå. CEN utarbetar standarder inom följande sektorer:
• Allmänna standarder
• Energi, bränsle och vattenförsörj-ning m.m.
• Föda
• Försvar och säkerhet • Hälso- och sjukvård • Hälsa och säkerhet • Kemi
• Konsument
• Maskinteknik och tryckkärl • Materiel
• Miljö • Tillverkning • Tjänster
• Transport och förpackning • VVS
Strukturer för miljöhänsyn i CEN
När det gäller miljöhänsyn i standarder anger CEN i sina grundläggande riktlinjer att produkter, samt även processer och tjänster, i varierande grad har påverkan på miljön under hela sin livscykel. Utformningen av standarden för en produkt kan därför ha stor betydelse för produktens inverkan på miljön. Standarder utvecklade av CEN skall därför i sin tur bidra till att minska den negativa inverkan av en pro-dukt på miljön. Vidare anger CEN i sina riktlinjer att det är organisationens teknis-ka kommittéer och dess arbetsgruppers ansvar att utifrån CEN:s miljöguide (CEN Guide 4: Guide for the inclusion of environmental aspects in product standards) identifiera och bedöma en standards eventuella miljöpåverkan och hur denna på-verkan kan minimeras. Vid behov av hjälp kan de tekniska kommittéerna och deras arbetsgrupper vända sig till CEN:s helpdesk för miljöfrågor. CEN:s riktlinjer är dock inte bindande utan helt frivilliga för dess medlemmar att följa. För att främja
23
och möjliggöra efterlevnaden av sina riktlinjer för att främja miljöhänsyn i standar-der har CEN vidtagit följande åtgärstandar-der: strategiskt rådgivande organ för miljöfrå-gor, stödenhet (helpdesk) för miljöfråmiljöfrå-gor, miljöriktlinjer och checklistor samt pla-ner på miljöutbildning.
Strategiskt rådgivande organ för miljöfrågor
CEN har inrättat ett särskilt rådgivande organ ”Strategic advisory body for the environment” (SABE) för att stödja dess arbete med miljöfrågor. SABE har uppar-betade kontakter med bland annat EU-kommissionens miljödirektorat, Europeiska miljöbyrån (EEA) och EU:s gemensamma forskningscentra och dess miljöinstitut. SABE inrättades 1998 med uppgift att:
• förmedla information om miljöfrågor mellan alla berörda parter inom CEN för att främja samsyn i en aktuell fråga,
• koordinera miljöfrågor hos CEN:s tekniska kommittéer för undvika dub-belarbete och främja transparens och öppenhet vad gäller miljöfrågor, • utarbeta CEN:s strategi i olika miljöfrågor
• genom kontinuerlig dialog med EU:s institutioner identifiera områden var europeisk standard kan främja gemensam europeisk miljöpolitik,
• utgöra en brygga mellan EU:s initiativ på miljöområdet och internationella standardiseringsinitiativ på miljöområdet samt
• ge råd till CEN:s tekniska styrelse (CEN Technical Board) i miljöfrågor och bevaka arbetet i de tekniska kommittéer inom CEN och ISO som arbe-tar med direkt miljöstandardisering.
För att fullgöra sina uppgifter inrättar SABE efter behov särskilda ”SABE-team” som får ansvar för en specifik fråga under en avgränsad tid. Teamen avrapporterar sina åtgärdsförslag till SABE. Medlemmar i SABE utgörs av mellan 50 och 60 delegater från CEN:s olika medlemskategorier som fattar beslut i konsensus.
Stödenhet (Helpdesk) för miljöfrågor
CEN har inrättat en särskild stödenhet (”helpdesk”) för att främja och underlätta tagande av miljöhänsyn vid det löpande standardiseringsarbetet i dess tekniska kommittéer och arbetsgrupper. Stödenheten som inrättades 1999 ger service till alla som är involverade i arbetet med att skriva nya eller revidera rådande standarder i kommittéer och arbetsgrupper genom att besvara frågor och ge vägledning inom miljöområdet. Stödenheten har inga formella befogenheter att utöva någon form av kontroll över CEN:s tekniska kommittéer, men den kan göra kommentarer till före-slagna standarder som de tekniska kommittéerna är skyldiga att besvara. Stödenhe-ten kan på så sätt bidra till att föra upp eller hålla kvar frågan om miljöhänsyn på de tekniska kommittéernas dagordning. Stödenheten ger också service vid framta-gande av sektorsvisa miljöriktlinjer (se nedan). Till stöd för sin service arbetar stödenheten med att bygga upp ett europeiskt nätverk av miljöexperter som kan tillfrågas vid behov. Stödenheten har emellertid sedan dess tillkomst och fram tills nyligen fungerat bristfälligt pga. stor personalomsättning och osäker finansiering.
Under senare tid har stödenhetens finansiering säkrats genom CEN:s och EU-kommissionens försorg; och stödenheten gör nu ett bra arbete enligt SIS.
Miljöriktlinjer och checklistor
CEN har tagit fram dokumentet “CEN Guide 4 - Guide for the inclusion of envi-ronmental aspects in product standards” som stöd för att integrera miljöaspekterna i standardiseringsarbetet. Dokumentet, som är avsett för alla som praktiskt arbetar med att skriva standarder, har följande angivna syfte:
• att beskriva miljöaspekterna i produktstandarder och relationerna mellan produktstandarder och miljöpåverkan
• att hjälpa till att undvika införandet av egenskaper i produktstandarder som kan ha en negativ miljöpåverkan,
• att framhålla att integrering av miljöhänsyn i standarder är en komplex process som kräver en avvägning mellan olika motstridiga intressen, • att rekommendera bruket av livscykelanalys när miljöaspekter skall
integ-reras i en produktstandard.
För att uppnå angivna syften innefattar dokumentet:
• en presentation av ett antal förhållanden som måste tas i beaktande vid skrivning av standarder för att åstadkomma en väl avvägd balans mellan den aktuella produktens funktion och dess miljöpåverkan,
• en redogörelse för hur egenskaper i en standard kan påverka miljön under olika stadier av en produkts livscykel,
• en beskrivning av olika tekniker för att identifiera och bedöma miljöpåver-kan av olika egenskaper av produktstandarder,
• en belysning av hur man kan minska den miljöpåverkan som följer av en produktstandards egenskaper samt
• en livscykelbaserad miljöchecklista för användning vid standardiseringsar-betet samt en rekommendation att denna miljöchecklista ifylld medföljer förslaget till en standard när den går ut på remiss.
I dokumentet uppmanas CEN:s alla olika standardiseringssektor att vid behov ta fram egna sektors- eller områdesspecifika miljöriktlinjer. Idag har det tagits fram sektors- eller områdesspecifika miljöriktlinjer för hälso- och sjukvård, tryckkärl samt gasanvändning. Den nämnda frivilliga miljöchecklistan används enligt SIS endast sporadiskt bland CEN:s tekniska kommittéer.
Förutom dokumentet CEN Guide 4 har CEN även en broschyr tagits fram, ”CEN Standardization and the Environment”, som riktar sig både till dem som praktiskt arbetar med att skriva standarder och till en bredare intresserad allmänhet. I broschyren redogörs varför CEN arbetar med att värna miljön genom standardise-ring, kopplingen mellan standarder och EU:s miljöpolitik, vad de nationella stan-dardiseringsorganen gör för att främja miljöhänsyn i standarder, vem som arbetar med miljöfrågor inom CEN (t.ex. SABE) och vad man gör, vilka olika typer av
standarder det finns, vilka olika styrande dokument det finns internationellt vad gäller miljöhänsyn i standarder samt CEN:s miljöchecklista och anvisningar om hur man fyller i den samt allmänna rekommendationer vad gäller miljöhänsyn i standarder (hämtat från CEN Guide 4).
Inplanerad utbildning om miljöhänsyn
Med stöd från EU-kommissionen planerar CEN att mot slutet av 2006 genomföra en utbildning om miljöhänsyn i standarder för medlemmarna i de tekniska kommit-téerna. SIS kommer att delta i utformningen av denna utbildning. Påpekas kan här, att enligt SIS så har CEN hittills endast haft en enda workshop om miljöhänsyn. Problemet är att det är svårt att få medlemmarna i de tekniska kommittéerna att avsätta tid för denna typ av workshops vid deras sammankomster.
5.3.2 CENELEC 24
CENELEC är en icke-statlig medlemsbaserad standardiseringsorganisation inom området elektroteknik. Dess medlemmar utgörs av nationella standardiseringsorgan från 28 europeiska länder. Förutom med de nationella medlemsorganen har
CENELEC ett mycket nära samarbete med CEN på europeisk nivå och IEC på internationell nivå. Som i fallet med CEN kan EU-kommissionen på uppdrag av unionens medlemsländer göra en förfrågan till CENELEC om att utifrån ett fast-ställt ”mandat” ta fram en eller flera standarder som skall ligga till grund för verk-ställigheten av ett EU-direktiv.
När det gäller miljöhänsyn i elektrotekniska standarder har CENELEC särskilt fastlagda riktlinjer. Enligt dessa riktlinjer (CENELEC Environmental Policy Sta-tement) erkänner CENELEC betydelsen av miljöhänsyn och att organisationen därför genom sitt standardiseringsarbete skall verka för att miljöhänsynen i elektro-tekniska produkter fortlöpande skall förbättras. Vidare utgör samarbete med andra standardiseringsorgan och sammankoppling med deras miljöarbete en central del av CENELEC:s miljöarbete, främst gäller det CEN och IEC. CENELEC skall av-slutningsvis också ha ett nära samarbete med EU-kommissionen när det gäller standardisering och europeisk miljöpolitik.
Dessa riktlinjer för miljöhänsyn finns mer utförligt redovisade i skriften ”CENELEC and Environmental Standardization. Statement of Environmental Prin-ciples, October 1997”. Skriften innehåller dock inga mer konkreta miljöchecklister eller dylikt. Istället slås det fast att CENELEC inte har någon avsikt att utveckla några egna riktlinjer och checklistor för det konkreta standardiseringsarbetet, utan förlitar sig istället härvid på IEC:s ”Guide 109 – Environmental Aspects of Electro-technical Produkt Standards” (se nedan). CENELEC strävar också att höja kunska-pen och intresset för miljöfrågor hos dess tekniska kommittéer och arbetsgrupper genom att ge ut nyhetsbladet ”ECONEWS”.
24
Arbetsgruppen ”Environmental Standardisation”
För att institutionellt understödja sitt miljöarbete har CENELEC inrättat en särskild arbetsgrupp, ”CENELEC BT Working Group 85-3: Environmental standardisa-tion”, för miljöfrågor. Arbetsgruppen skall föra en dialog med och stödja
CENELEC:s tekniska styrelse och tekniska kommittéer i frågor som rör miljö och standarder samt i övrigt koordinera organisationens miljöfrämjande standardise-ringsarbete. Arbetsgruppen har även tagit fram och underhåller en särskild miljöda-tabas. Databasen, som ska bli öppet tillgänglig på Internet under hösten 2006, in-nehåller alla avsnitt i standarder från CENELEC som inin-nehåller fordringar, prov-ningar eller liknande som medför någon påverkan på miljön.
Inplanerad utbildning om miljöhänsyn
Med stöd från EU-kommissionen kommer troligen CENELEC i likhet med CEN att mot slutet av 2006 genomföra en utbildning om miljöhänsyn i standarder för medlemmarna i de tekniska kommittéerna.
5.3.3 ETSI 25
ETSI är en icke-statlig medlemsbaserad standardiseringsorgan inom området in-formations- och kommunikationsteknologi, hit hör bland annat telekommunikation, (radio- och tv)sändning, medicinsk elektronik. Dess medlemmar utgörs av natio-nella standardiseringsorgan från 55 länder både inom och utanför Europa. För ETSI gäller samma sak som för ITS. De standarder som ligger inom ETSI:s ansvarsom-råde berör inte produktstandarder utan handlar i huvudsak om klassificeringar, mått, terminologi, frekvenser m.m. ETSI:s arbete och standarder inom dess område har därför föga miljöpåverkan. Miljöhänsyn är heller ingen fråga som uppmärk-sammas av ETSI vare sig på policyplanet eller på det konkreta handlingsplanet.
5.3.4 ECOS 26
ECOS (European Environmental Citizens Organisation for Standardisation) är en sammanslutning av europeiska ideella miljövårdsorganisationer som bildades 2002 för att stärka miljöfrågornas roll i det europeiska standardiseringssystemet. ECOS arbetar med att föra in miljöaspekterna i standardiseringsarbetet och i färdiga stan-darder genom att delta i CEN och CENELEC:s verksamhet. ECOS är officiell samarbetspartner (Associate respektive Cooperating Partner) till CEN och CENELEC och skickar i mån av resurser experter till deras tekniska standardise-ringskommittéer.
ECOS samarbetar även nära med EU-kommissionen när det gäller europeisk miljöpolitik och standardisering. ECOS erhåller ekonomiskt stöd från EU-kom-missionen. ECOS har dock ingen långsiktig finansiering säkrad. Inledningsvis fick ECOS finansiering på treårig basis, men nu är man endast finansierad på ett års basis. ECOS upplever en mycket stor resursbrist som resulterar i att de endast har möjlighet att slå larm och skapa uppmärksamhet kring arbete med standarder som
25
ETSI:s hemsida: http://www.etsi.org/ 26
är särskilt dåliga för miljön. ECOS har med andra ord inte möjligheter att kontinu-erligt följa och bevaka miljöaspekterna i alla de hundratals tekniska kommittéer som ständigt finns bland de europeiska standardiseringsorganen utan endast göra akutinsatser. Från SIS sida påpekades också att de uppfattade att ECOS hade svårt att utöva ett verkningsfullt inflytande i standardiseringsarbetet, inte minst eftersom de oftast kom in för sent i standardiseringsprocessen.
5.3.5 UNECE 27
FN:s ekonomiska kommission för Europa, ECE, utgör ett perifert diskussions- och samarbetsforum för policyfrågor om standardisering och tekniska bestämmelser i det europeiska standardiseringssystemet. ECE samarbetar med de internationella standardiseringsorganen ISO och IEC och verkar för att nå överenskommelser om olika allmänna rekommendationer rörande det internationella standardiseringsarbe-tets inriktning. I de rekommendationer som ECE enats om har dock inga rört mil-jöhänsyn i standarder.
5.3.6 EU-kommissionen 28
EU och EU-kommissionen är en central politisk aktör i det europeiska standardise-ringssystemet och för frågan om miljöhänsyn i standarder. Inom EU spelar nämli-gen som tidigare beskrivits standarder en särskild roll för verkställigheten av många direktiv och för att uppnå målet om en inre europeisk marknad utan han-delshinder. När det gäller miljöhänsyn i europeiska standarder klargjordes det i EU:s sjätte miljöhandlingsprogram från 2002 att det skulle eftersträvas att miljö-skyddskrav integrerades i den europeiska standardiseringsverksamheten. Mot den-na bakgrund presenterade EU-kommissionen 2004 meddelandet ”Integrering av miljöaspekter i europeisk standardisering” (Bryssel den 25.02.2004, KOM (2004) 130 slutlig). I meddelandet lyfter EU-kommissionen fram ett antal aspekter som den anser vara viktiga för främjandet av miljöhänsyn i standarder.
• EU-kommissionen anser t.ex. att det är viktigt att öka medvetenheten om standarders betydelse för miljön och det allmänna miljötänkandet hos de aktörer som är delaktiga i standardiseringsprocessen. Inte minst hos den tekniska expertisen. EU-kommissionen föreslår därför att den tekniska ex-pertis som deltar i standardiseringsarbetet ges utbildning i hur produkter kan påverka miljön under sin livscykel och annan relevant miljökunskap. Samtidigt bör intressenter som företräder olika former av miljö- och kon-sumentintressen ges utbildning i standardiseringsarbetets förfarande så att de lättare kan ta del i standardiseringsprocessen och få gehör för sina in-tressen. Om förslag till lämpliga utbildningsinsatser presenteras är kom-missionen beredd att ge ekonomiskt stöd till standardiseringsorganen för genomförande av dessa insatser. EU-kommissionen har som tidigare
27
http://unece.org/leginstr/stand.htm 28
EU-kommissionens hemsida om standarder:
nämnts också gett stöd för utbildning inom CEN och CENELEC under 2006.
• EU-kommissionen anser t.ex. att det är viktigt att de standardiseringspro-jekt som är av särskild betydelse för miljön ges särskild prioritet hos de eu-ropeiska standardiseringsorganen och dess nationella medlemmar. EU-kommissionen anser också att den för egen del framöver bör ge stor tyngd åt miljöaspekterna i de standardiseringsmandat som ges till de europeiska standardiseringsorganen. Alla intressenter i standardiseringsprocessen uppmanas dessutom att utveckla indikatorer så att standarder som på ett tillfredsställande sätt har främjat miljöhänsyn kan identifieras.
• EU-kommissionen anser t.ex. att det är viktigt att öka olika intressenters medverkan i standardiseringsprocessen för att en standard i slutändan skall få en bred acceptans. Framförallt gäller det att öka medverkan av intressen-ter som företräder olika former av konsument-, hälso- och miljöintressen. Eftersom många av dessa intressenter är icke-statliga organisationer med begränsade resurser för resor etc. anser EU-kommissionen att dessa bör få offentligt ekonomiskt stöd för att kunna medverka i standardiseringsarbetet mer aktivt. På europeisk nivå har EU-kommissionen för egen del inlett ett samarbete med ECOS (European Environmental Citizens Organisation for Standardisation) och ger organisationen ekonomiskt stöd för att de skall ta en aktiv roll i det europeiska standardiseringsarbetet.
• EU-kommissionen anser t.ex. det viktigt att de verktyg (checklistor, miljö-databaser etc.) för främjande av miljöhänsyn i standarder som utvecklats av standardiseringsorganen fortsätter att utvecklas, men framförallt att de används på ett systematiskt sätt i standardiseringsarbetet. Kommissionen har därför avsikt att sprida god praxis och stödja verktyg som redan har vi-sat sig vara effektiva när det gäller att främja miljöhänsyn i standarder.
Det skall påpekas att EU-kommissionens meddelande om integrering av miljö-aspekter i europeisk standardisering är kopplat till dess riktlinjer vad gäller integre-rad produktpolitik och som redovisas i meddelandet ”Integreintegre-rad produktpolitik. Miljöpåverkan ur livscykelperspektiv (KOM (2003)302 slutlig)”. För att följa upp utvecklingen av arbetet med att främja miljöhänsyn i standarder har
EU-kommissionen beslutat om att ha kontinuerligt återkommande workshops och mö-ten i frågan. Den senaste workshopen med titeln ”The challenge of stakeholder involvement in order to integrate environmental aspects into European standardisa-tion” hölls i början av december 2005. Noteras kan att flertalet av dem som inter-vjuades för studien uppfattade att EU-kommissionens engagemang för miljöhänsyn i standarder i hög grad var seriöst och av stor betydelse.
5.4 Internationell nivå
Standardiseringsorganen på internationell nivå utgörs av det centrala standardise-ringsorganet ISO (International Organization for Standardization) samt IEC (Inter-national Electrotechnical Commission) och ITU (Inter(Inter-national Telecommunication Union).
5.4.1 ISO 29
ISO är en icke-statlig medlemsbaserad organisation med 156 nationella standardi-seringsorgan som medlemmar. Det gör ISO till världens största standardiseringsor-gan. ISO verkar inom flertalet standardiseringsområden förutom områdena elektro-teknik och telekommunikation och har bland annat nära samarbete med världshan-delsorganisationen WTO.
När det gäller miljöhänsyn i standarder är ”ISO Guide 64 - Guide for the inclu-sion of environmental aspects in product standards” det styrande dokumentet inom ISO. “ISO Guide 64” introducerades 1997 och utgör den direkta förlagan till det tidigare beskrivna CEN-dokumentet ”CEN Guide 4”. Det övergripande syftet med ”ISO Guide 64” är således likt ”CEN Guide 4” att sätta fokus på produktstandar-ders betydelse för miljöarbetet och för hur man undviker att utarbeta standarder som får negativa konsekvenser för miljön. Dokumentet är således också avsett för de som praktiskt arbetar med att utarbeta standarder i de tekniska kommittéerna och inbegriper en livscykelbaserad beskrivning av olika miljöpåverkande aspekter som bör beaktas när standarder utarbetas och hur man i standardiseringsarbetet kan bedöma och begränsa dessa aspekters påverkan på miljön.
När det gäller miljö och standard gäller för övrigt att ISO mest är fokuserad på direkt miljöstandardisering genom standardserien ISO 14000, som primärt gäller miljöledningssystem för företag och organisationer och handlar om hur deras verk-samhet i minsta mån negativt skall påverka miljön och hur man kontinuerligt skall arbeta för att man skall ta miljöhänsyn i sin verksamhet. Det finns emellertid inga direkta kopplingar i ISO:s standardiseringsverksamhet mellan direkt miljöstandar-diseringen i form av ISO 14000-serien och indirekt miljöstandardisering i form av bruket av ISO Guide 64 vid utarbetande av produktstandarder inom ISO. Dock kan det påpekas att den tekniska rapporten ”ISO TR 14062 Environmental management – Integrating environmental aspects into product design and development” inom ISO 1400-serien indirekt har bäring på produktstandarder. Dokumentet, som är avsett både för beslutsfattare på policynivå och experter, beskriver ur ett miljöled-ningsperspektiv hur begrepp och rådande rutiner för miljöhänsyn kan integreras i produktdesign och utveckling.
ISO:s arbete när det gäller miljöhänsyn i produktstandarder anses av SIS inte vara särskilt proaktivt och systematiskt samt inte i nivå med t.ex. CEN, även om man tidigt tog fram ISO Guide 64. Dock håller ISO på med en revidering av ISO guide 64 med stort bistånd från svensk och dansk sida. ISO rättar sig också inte sällan efter CEN när det gäller frågor om miljöhänsyn.
29
