Avdelning Blå har två stora rum på avdelningen och två mindre rum. De mindre rummen är ett dinosaurierum och ett rörelserum. Ett av de stora rummen är det rum som ligger i fokus under observationerna det som även på denna förskola kallas “lekrummet”. Barnen har fri tillgång till rummet under dagen. Det andra stora rummet används till matrum och målarrum.
30
1. Dörr in till rummet
2. Trekantigt bord med en cd-spelare på 3. Stort lågt bord med sju låga stolar runt
4. Rektangulärt högt bord med draperi runt (ser ut som en koja)
5. Leksaksköksbänk med vask, ugn och skåp. i skåpen finns husgeråd i plast 6. Lågt litet bord med två låga stolar
7. Bokhylla med lådor som innehåller, dockor, dockkläder, leksaksmat och köksredskap 8. Plastlåda som ligger på golvet med en tågbana i trä och tillhörande tågvagnar
9. Bokhylla med pussel, lego och spel, hyllorna är vända in mot rummet 10. Låg pall
11. Bilmatta
12. En blå talva på väggen med fastlimmade plaströr i olika storlekar 13. Plastlåda på golvet med plast- och papprör i olika storlekar och färger 14. Stor blå madrass med kuddar, på väggen runt madrassen hänger små böcker
Analys
På avdelning Blå har barnen tillgång till hela rummet och inredningen i rummet är anpassad efter barnens höjd. Precis som på avdelning Röd finns det även här låga bord, hyllor och sto- lar som ger barnen möjlighet att själva kunna ta sitt material. Nordin-Hultman (2009) förkla- rar att material bör vara tillgängligt för barnen. Barnen ska inte behöva ropa på en vuxen för att få ner något från en hylla eller skåp. Det ska inte bli ett hinder för barnen att kunna få till- gång till material inte heller ska det vara ett hinder att kunna kombinera olika material (Nor- din-Hultman, 2009). Materialet på hyllorna är inte organiserat och det finns inte någon tydlig struktur över vad som finns på varje hylla. Materialet ligger löst i lådor eller direkt på hyllorna till exempel ligger tågbanan och legoklossarna i varsin back och plastdjur står på en hylla. Materialet är varierat och barnen kan flytta materialet från plats till plats, det konstrueras och används efter barnens fantasi och intresse. Röthle (2006) menar att ett varierat materialutbud inspirerar barnen till olika typer av aktiviteter. Tågen kan t.ex. bli ingredienser till tårta, klos- sar kan bli mat och papprören kan förvandlas till en tunnel eller tårta och så vidare.
En del av rummet har en köksbänk, här finns gott om tillhörande material såsom kastruller, bestick, slevar och plastmat. Röthle (2006) anser att material av detta slag är en utgångspunkt för sociala lekar. Barnen använder materialet till att laga mat, de utforskar och prövar materia-
31
let på olika sätt till exempel genom att smaka på gurkan, lägga gurkan i kastrullen eller kasta den på golvet. Ibland flyttas även materialet från köksdelen runt i rummet och hamnar på andra ställen, tallriken kan då bli en båt eller en hatt. Här kan vi se att materialet används på ett varierat och utforskande sätt. Björklid (2005) menar att barnens ska få möjlighet att själv få möblera runt i den fysiska miljön.
4.4 Lekar som kommer till uttryck
I detta avsnitt redogörs för analyserna av valda händelser på avdelning Blå. Händelserna är valda för att illustrera vilka lekar som kommer till uttryck i rummets olika delar. Händelserna är tagna från olika observationstillfällen.
Händelse 1
Det är tio barn i rummet. Anton går runt i rummet och tittar. Han stannar upp vid en av bok- hyllorna, han tar en kloss i handen tittar på den och lägger tillbaka den. Anton går vidare och stannar vid en annan bokhylla här hittar Anton en leksakstelefon som han tar i handen.
Anton tar leksakstelefonen mot örat och säger: “Min mamma ringer till mig, jag måste svara”. “Hej mamma vad heter du? träffar du min pappa?” frågar Anton. Anton lägger ifrån sig telefonen på byrån och går iväg.
Analys
De låga bokhyllorna ger Anton möjlighet att själv kunna välja det material som han intresse- ras av. På så sätt blir det inget hinder för Anton att få tillgång till det varierande materialet som finns på hyllorna. Anton blir intresserad av telefonen och väljer att leka med den. Lek- sakstelefonen inbjuder Anton till en låtsas handling och låtsasleken får ett tydligt uttryck. Knutdotter Olofsson (1999) menar att en låtsashandling ofta sker med ett substitut, det vill säga att handlingen ersätts med ett föremål. I denna händelse blir det tydligt att leksakstelefo- nen blir substitut för Antons handling, genom att han använder telefonen för att ringa sin mamma. Vidare menar författaren att leksakskopior av riktiga föremål stödjer barnen till att understyrka låtsashandlingens förtrollning och hålla kvar vid sin illusion. Anton håller telefo-
32
nen mot örat och låtsas prata med sin mamma, med hjälp av sitt tal förtydligar han sin hand- ling.
Händelse 2
Maj och Ella står vid spisen, de öppnar ugnen och tar ut två plast plattor. Ella tar en röd platta som är cirkelformad och Maj tar den blå plattan som är fyrkantig. Plattorna är genomskinliga och barnen kan se igenom dem.
Maj och Ella tar varsin platta och vandrar runt i rummet. Flickorna håller plattorna framför sina ansikten och skrattar. “Tittut”, säger Maj och tittar igenom plattan. “Tit- tut”, svarar Ella som också tittar igenom plattan. “Ska vi byta frågar Maj?” “Ja det kan vi”, svarar Ella. Ella och Maj byter plattor med varandra och fortsätter att leka tittut.
Analys
Plattorna som flickorna hittar i ugnen har inget bestämt syfte utan materialet används utifrån deras egna tankar, detta i sin tur skapar en aktivitet mellan flickorna. Maj och Ella vet inte vilken reaktion de kommer att få med sina handlingar utan det är vad flickorna gör med var- andra och med plattorna som skapar aktiviteten. Plattorna följer med barnen runt i rummet och de upptäcker att de kan se varandra igenom dem. Flickorna fångas av varandras blickar och visar glädje när de upptäcker varandra genom plattorna. På så sätt blir det tydligt att leken får ett lustfyllt uttryck. Maj börjar med att säga ”tittut” och Ella imiterar Majs handling. Flickornas handling visar att titt-ut-leken har kommit till uttryck. Flickorna bekräftar varandra och det uppstår ett fram och tillbaka samspel som kännetecknar titt-ut-lekens grundform (Röthle 2006). Maj och Ella byter plattor med varandra och handlingarna upprepas.
Händelse 3
Axel Julia och Maj har samlats runt det lilla bordet vid köksbänken. På bordet finns det slevar grytor, kastruller, tallrikar och bestick.
Axel håller en sked i handen som han stoppar i munnen och säger “Mmmmmmm!”. Julia står bredvid och låtsas lägga upp mat på sin tallrik från en kastrull. När hon lagt upp maten på tallriken börjar hon att låtsas äta. Bredvid Julia står Maj hon lägger låt-
33
sasmat i en gryta och stänger sedan grytan med ett lock. Därefter öppnar hon locket igen och blandar med en slev, stänger locket igen och lägger in den i spisen.
Analys
Axel, Julia och Maj leker bredvid varandra runt det lilla bordet. Barnens handlingar visar att de använder vardagliga situationer i leken som ligger nära deras verklighet, de lagar och äter låtsas mat vilket visar att det sker en låtsas lek. Axel stoppar en sked i munnen och låtsas äta. Handlingen är riktad mot honom själv vilket Knutsdotter Olofsson (2003) förklarar är ett ti- digt stadie i låtsaslekens utveckling. Likt Axel är de andra barnens handlingar också riktade mot dem själva. Axel, Julia och Maj låtsasleker parallellt och det sker inget socialt samspel, barnen leker med materialet och inte med sina kompisar. Analyserna visar att barnen inspire- rar och imiterar varandras agerande. De material som barnen erbjuds är rikt och varierat i form av låtsas mat och köksredskap. Ett rikt materialutbud av detta slag bör enligt Röthle (2006) inbjuda barnen till ett socialt samspel, men i detta fall sker leken individuellt.
Händelse 4
Bella sitter på den blå madrassen, hon reser sig upp och går fram till lådan med alla rören som ligger bredvid.
Bella tar ett långt gult rör och ställer det på höjden. Bella lämnar röret och går fram till lådan med tågen, hon plockar upp två tåg ur lådan. Hon håller tågen i handen och går tillbaka till rö- ret. När hon är framme vid röret stoppar hon ner ett tåg i taget i röret. Tågen faller genom röret ner på golvet. “Jag gör tårta”, säger Bella stolt och hämtar fler föremål att lägga i röret.
Analys
Materialet i lådan fångar Bellas uppmärksamhet och hon väljer att närma sig det. Rören som ligger i lådan har inget förutbestämt syfte och Bellas handlingar med röret visar att hon ut- forskar och använder sina egna idéer till hur röret ska användas. Bella hämtar tågen som lig- ger lite längre bort och lägger i röret. Bella har möjlighet att använda materialet på flera olika sätt utifrån sina egna idéer. Bellas handlingar och ord visar att hon använder sin fantasi och förvandlar materialet så att det passar hennes lek. Hon låtsas laga en tårta med föremålen och detta visar att Bella är inne i en låtsas lek med materialet. Vi kan se att tillgängligheten till
34
material med ett oförutbestämt syfte ger Bella möjligheten till det som Knutsdotter Olofsson (2013) beskriver att allt går att transformeras bara barnet får tillgång till material.
Händelse 5
Rasmus sitter på bilmattan och börjar plocka fram delar till tågbanan ur lådan.
Rasmus testar sig fram och försöker sätta ihop delarna av tågbanan. Han lyckas sätta ihop fyra bitar. Han kopplar samman ett lok och tre vagnar, sen kör han med tåget fram och tillbaka. Efter en stund reser han sig upp och tar ett långt plast rör. Han läg- ger det på golvet bredvid sitt bygge. Tåget kör in i plast röret och ut på andra sidan. “Tunnel!” ropar Rasmus.
Analys
Rasmus handlingar visar att han går in i en konstruktionslek då han bygger ihop tågbanan och tågen. Rasmus leker med materialet när han kör med tåget fram och tillbaka. Det kan tros att Rasmus vill utveckla sin lek vidare genom att hämta röret. När Rasmus hämtar röret blir röret ett nytt material och leken får möjlighet att utvecklas vidare. Rasmus kör in tåget i röret och då händer det något och konsekvenserna gör att det skapas en ny aktivitet. Tåget åker igenom röret och utifrån Rasmus inre föreställningar av en tunnel förvandlar han röret med sin fantasi till en tunnel. I detta skede blir låtsasleken synlig och går ihop med konstruktionsleken. Det upplevs som att leken i sig ger Rasmus en lustkänsla och spänning och på så sätt får leken en stark dragningskraft som Lillemyr (2013) beskriver det.
35
5 Diskussion
I detta kapiteldiskuteras studiens metodval och vilken betydelse metoden har haft i studien. Vidare diskutera resultatet av analyserna samt vilka slutsatser som vi har kommit fram till för att nå studiens syfte.
5.1 Metoddiskussion
Genom de observationer som gjordes i studien upplevde vi att det gav oss goda förutsättning- ar för att gå in i barnens livsvärld och utifrån metodvalet kunde vi få en större förståelse över vilken betydelse miljön har för barnens lek på respektive avdelning. Under observationerna fortsatte barnen med att sysselsätta sig med saker som de brukade göra, vilket vi tolkade som att barnen kände sig trygga i observatörernas närvaro. En bidragande faktor till detta kan vara att observatörerna var kända för barnen sedan tidigare. När vi reflekterade kring observatio- nerna kände vi att det ibland var svårt att hinna skriva ner allt. Det hände mycket i rummet och vår vana att skriva protokoll var inte så stor. Nu i efterhand kan vi se att om möjligheten att använda videoinspelning som redskap kunde observationerna blivit rikare på innehåll. Ge- nom videoinspelning hade det varit möjligt att titta och analysera det som hände fler gånger. Att det var två observatörer som observerade under varje observationstillfälle underlättade dock arbete, vilket vi kunde se när bådas anteckningar sammanställdes. Genom att vara två gav det oss mer innehållsrika anteckningar och händelserna kunde återberättas med större reliabilitet. Som tidigare nämnts skulle intervjuer kunna vara ett komplement till våra obser- vationer. Detta skulle kunna ge oss en inblick i pedagogernas tankar och funderingar gällande hur de olika miljöerna ger betydelse för barns lek. Dock anser vi att med enbart observationer har vi kunna gå mer på djupet i våra observationer och fått svar på våra frågeställningar.Vi är väl medvetna om att urvalet av förskolor hade betydelse för resultatet som redovisas i studien. Resultatet utgår endast från de aktuella avdelningarna och det hade kunnat se annorlunda ut om andra förskolor hade deltagit eller om flera avdelningar hade varit med i studien.
36
5.2 Resultatdiskussion
Vårt syfte med denna studie var att vi ville få en ökad förståelse för vilken betydelse, samt vilka förutsättningar, olika miljöer har för barns lek. Vi ville undersöka närmre hur barns lekmiljö bidrar till utvecklade av deras lek och hur detta visade sig i praktiken på de valda avdelningarna. För att närma oss vårt syfte valde vi att analysera de skilda fysiska miljöerna för att sedan sammanställa och jämföra likheter och skillnader.
Vi kunde tydligt se att en gemensam nämnare för de båda avdelningarna var att barnen er- bjöds en självinstruerande miljö. Den självinstruerande miljön synliggjordes på båda avdel- ningarna då bord, stolar och material befann sig i barnens höjd och att barnen kunde själva hämta det material de ville ha. Trots att de båda avdelningarna hade en självinstruerande miljö fanns det olikheter i hur materialet presenterades. På avdelning Röd var stora delar av mate- rialet strukturerat, alla saker hade sin plats. På avdelning Blå var materialet ostrukturerat och sakerna hade ingen speciell förvaringsplats. Röthle (2006) lyfter vikten av en självinstrueran- de och tydlig miljö och, menar att inredningen ska vara tillgänglig och tydlig så att barnen lätt ska kunna orientera sig och hitta det material de vill leka med.
För att upprätthålla ordning och struktur valde förskollärarna på avdelning Röd att låta barnen använda materialet inom givna område genom att t.ex. limma fast material på bordet samt tydliggöra att materialet endast fick användas inom detta område. På avdelning Blå fick bar- nen använda materialet fritt i rummet. Analyserna visade att de barn som hade möjlighet att använda material fritt, utan ett förutbestämt syfte, gav dem förutsättningar för en mer intensiv och varaktig lek. Genom att ha limmat fast materialet på bord visar analyserna att det hindra- de barnen, precis som Röthle (2006) skriver, att bli inspirerade, uppleva utforskning samt se utmaningar i sin lek. I exemplet med Ola och tågbanan på avdelning Röd kan vi se att det fast- limmade materialet gjorde Ola oinspirerad och inte gav honom förutsättningar för en vidare- utvecklad lek. De fastlimmade bitarna gav inte Ola möjlighet att experimentera och utforska, han gick snabbt vidare till nästa lek. I händelsen med Rasmus på avdelning Blå visade analy- sen att när Rasmus använde materialet fritt, kunde han till skillnad från Ola tillföra nytt mate- rial i sin lek, vilket vi såg gav honom mer varaktighet och utmanande lek. Rasmus kunde ge- nom att tillföra nya element utveckla sin lek till en låtsaslek. Knutsdotter Olofsson (2003) förklarar att i leken behövs föremål att leka med som ger tillåtelse till att användas på många olika sätt.
37
Analyserna av miljöerna visade att avdelning Röd hade en stor golvyta där det fanns tillgång till grovmotoriskt material i form av stora kuddar. Miljön på avdelning Blå erbjöd ingen stor golvyta och inget grovmotoriskt material. Analyserna visade att den stora golvytan och det grovmotoriska materialet på avdelning Röd gav förutsättningar för sociala lekar. Barnen lekte med varandra och kuddarna fungerade som rekvisita i deras lekar. Barnen på avdelning Blå, som inte hade tillgång till en stor golvyta samt grovmotoriskt material, gav uttryck för lekar med föremål istället för med kompisar och det skapades inget socialt samspel i leken. Knuts- dotter Olofsson (1999) menar att stora lekrum med grovmotoriskt material inbjuder till vilda motoriska aktiviteter som sällan leder till låtsaslek. Vidare menar författaren att de lekar som skapas i denna miljö snabbt avbryts av de andra barnens vilda aktiviteter. Detta är inget som har synliggjorts i denna studies analyser men vi såg att miljön inbjöd till långvariga sociala lekar.
Gemensamt för de båda avdelningarna var att deras miljöer gav förutsättningar för konstruk- tionslek och låtsaslek, men trots likheter visar analyserna att dessa lekar skiljer sig åt. På av- delning Röd inbjöd miljön med sina stora golvytor och grovmotoriska material till social kon- struktionslek och låtsaslek, som i flera fall utvecklades vidare till en rollek. Avdelning Blå gav förutsättningar för ensam eller parallell konstruktionslek samt låtsaslek och analyserna visade att socialt samspel var begränsat. Anledningen till att det sker ett socialt samspel i le- ken på avdelning Röd och inte på avdelning Blå ser vi i likhet med det som Röthle (2006) lyfter. Hon menar att ett grovmotoriskt material som till exempel kuddar ger förutsättningar för kroppslig och social lek. Vidare menar författaren att detta material används för sociala leker där barnen jagar varandra, härmar varandra, springer och samlas omkring. Detta är nå- got analyserna visar stämmer väl med avdelning Röd. Vi kunde också se att avdelnings Röds miljö med kuddar gav barnen bättre utrymme för att gå in i rollekar, vilket inte skedde på av- delning Blå. Då barnen på avdelning Blå fastnade för de små föremålen var de inte lika be- nägna att söka yttre kontakt med sina kamrater. Vi såg dock att ”plastplattorna” på avdelning Blå, som flickorna lekte med, ledde till ett socialt samspel, genom titt-ut-leken. Denna lek utvecklades dock inte vidare till varken låtsaslek eller rollek.
Utifrån studiens resultat har vi kunnat se att miljön har betydelse för vilken lek som kommer till uttryck. Avdelningarna i studien visar att det finns skillnader i förskolornas miljö samt att barnen på detta vis inte fick likvärdiga förutsättningar för sin lek. Det blev tydligt utifrån de två avdelningar som deltar i studien att den lek som kom till uttryck på den avdelning där bar- nen hade tillgång till grovmotoriskt material och stor golvyta gav dem större förutsättningar
38
för ett socialt samspel i leken. I studien visar det sig att förskolans material bör vara varierat i form av både finmotoriskt och grovmotoriskt material samtidigt som materialet bör vara själv- instruerande och fritt, så barnen kan använda det hur de vill i sin lek.
5.3 Slutsatser
Genom att ha studerat våra analyser vidare har vi blivit medvetna om att det inte enbart är den fysiska miljön på avdelningarna som bidrar till att leken vidareutvecklas. Det blev tydligt att miljöer där barn och vuxna lever tillsammans i en livsvärld, beroende av varandra där de in- teragerar utifrån olika dimensioner, gav dem olika förutsättningar. Vi kan se att yttre faktorer så som barngruppens sammansättning, verksamhetens struktur och förskollärarnas förhåll- ningssätt har betydelse för vilka förutsättningar leken får i förskolan. Under arbetet med den- na studie dök det upp nya frågeställningar och vi blev nyfikna på att undersöka vidare vilken betydelse dessa yttre faktorer samspelar och har betydelse för barns lek. Vi anser det intres- sant och yrekesrelevant att mer precis studera vidare vilka förutsättningar ger förskolelärarna barns lek? vilken betydelse har verksamhetens struktur för barns lek?
Genom studien har vi blivit medvetna om att det är av stor vikt att vi som blivande förskollä-