Jag tror att Miljöpartiet av flera anledningar tjänar som det bästa jämförelseobjektet för den här uppsatsen och därför har jag också valt att studera Initiativets interndemokrati i
förhållande till dem. Till att börja med finns det många likheter mellan partierna. Det tidiga Miljöpartiet började som en rörelse som var en reaktion på att många kände sig svikna av de etablerade partierna i framförallt miljöfrågorna.9 De har vidare haft en ambition att vara ett alternativ till andra partier, både i sakpolitik och sett till organisationsstruktur.10 De har en uttalad ambition att vara ”Sveriges mest öppna parti” och framhåller det faktum att många har varit med i skapandet av deras politik.11 Sammantaget kan det därför antas att Miljöpartiet bör vara det av de traditionella partierna som har högst grad av interndemokrati. Det är även Åsa Lundgrens slutsats i den artikel hon skrev 1990 när Miljöpartiet var det alternativa partiet. Då
9 Miljöpartiets hemsida, Historia.
10 En tidig bild av miljöpartiets ambitioner går att läsa om i Lundgrens artikel som visserligen skrevs 1990 men ändå tecknar en intressant bild av ett ungt parti som vill förändra.
hade Miljöpartiet en organisationsform som för tiden var oortodox bland de politiska
partierna. De hade exempelvis ingen partistyrelse med syftet att motverka maktkoncentration inom partiet.12 Enligt min mening ett tydligt uttryck för hur de ville visa på hur de värdesatte den interna demokratin. Även om de numera har övergett idén om att inte ha någon
partistyrelse så fortsätter de att betona vikten av den interna demokratin. De vill att avstånden mellan medlemmen och de som har makten centralt ska vara litet, vilket jag tolkar som ett värdesättande av den interna demokratin.13 Sammantaget framträder således bilden av Miljöpartiet som det mest interndemokratiska riksdagspartiet vilket även har visst stöd i senare forskning.14
Varför är det då intressant att jämföra Initiativet med det av de traditionella partierna som är mest interndemokratiskt? Svaret är för det då blir lättare att generalisera resultaten till resten av partierna. Resultaten beträffande relationen Initiativet–Miljöpartiet går då att generalisera till relationen Initiativet–andra politiska partier. Om Miljöpartiet agerar på samma sätt som Initiativet faller deras systemkritik lite platt eftersom det då bör gå att åstadkomma förändring genom Miljöpartiet. Detta eftersom om de två studieobjekten är lika varandra avseende interndemokrati finns det, precis som Michael Wernstedt själv uttryckt det, inget behov av Initiativet i svensk politik.15 Om det finns skillnader mellan partierna och dessa visar sig vara betydande med resultatet att Initiativet är mer interndemokratiskt än Miljöpartiet går det att alltså att säga att Initiativet är mer interndemokratiskt än andra partier.
Av framförallt praktiska skäl har jag även nödgats göra en ytterligare begränsning när det gäller valet av jämförelseobjekt. Dels med hänsyn till vad som ryms inom ramen för en uppsats på kandidatnivå men också svårigheten att få tag i personer att intervjua. Det faktiska jämförelseobjektet för uppsatsen kommer därför att vara Miljöpartiets lokala avdelning i Solna kommun. Jag tror inte att resultaten av den anledningen kommer att bli sämre. Det går dock självfallet att argumentera för att det vore mer ändamålsenligt att jämföra med
Miljöpartiets riksorganisation eftersom Initiativet strävar efter att komma in i riksdagen och inte bara i kommunfullmäktige. Det är visserligen en rimlig invändning men jag menar att uppsatsen syfte inte går förlorat utan snarare i viss mån kan sägas stärkas av
12 Lundgren (1990) s 57f.
13 Miljöpartiets hemsida, Skolarbeten. 14 Se Bolin (2015) s 118.
jämförelseobjektet är en lokalavdelning. De har, på grund av sin storlek, troligen bättre förutsättningar att vara interndemokratiska än riksorganisationen. Lokalavdelningen reproducerar då riksorganisationens ambitioner om att vara demokratiska samtidigt som de verkar närmare medlemmarna, och folket, vilket bör skapa gynnsamma omständigheter för att förverkliga ambitionerna. Att ha lokalavdelningen som jämförelseobjekt medför då eventuellt att man kan jämföra med en del av Miljöpartiet som kan vara mer interndemokratiskt än riksorganisationen. Detta är enkom positivt för uppsatsens resultat eftersom om det visar sig att Initiativet är mer interndemokratiskt än Miljöpartiet i Solna så gäller det med största sannolikhet även för riksorganisationen. Det ska även tilläggas att även om Initiativets
ambitioner är att komma in i riksdagen så är de ännu inte så många medlemmar. Därför är det också enligt min mening rimligare att jämföra deras interndemokrati med en lokalavdelning som är närmare dem till medlemsantal. Detta står dock inte utan motsägelser. Initiativet har ju en ambition att verka på den nationella politiska arenan och för att lyckas med det måste de med all sannolikhet bli en större organisation. Av den anledningen kan det argumenteras för att man ändå borde jämföra Initiativet med en organisation med fler medlemmar. Problemet är att de idag endast har de medlemmar de har och med tanke på deras speciella sätt att
2 Teoretisk bakgrund
Hur man ska mäta graden av interndemokrati är en avgörande fråga för den här uppsatsen. Eftersom en jämförande fallstudie ska genomföras är det viktigt att presentera en enhetlig analytisk modell som går att använda på de båda valda fallen.
Jag kommer därför att först kort redogöra för hur jag förstår Michels tes om oligarkins järnlag för att därefter nyansera begreppet och förklara hur det ska omsättas i den här uppsatsen. Till min hjälp har jag det analysverktyg som Jan Teorell använde i sin avhandling samt Robert A. Dahls demokratiska idealtyp. Jag kommer kort redogöra för huvuddragen för att därefter anpassa teorierna inom ramen för den här uppsatsen. Slutligen presenterar jag hur jag har valt att operationalisera begreppen oligarki och interndemokrati.
2.1 ”Oligarkins järnlag”
”Every party organization represents an oligarchical power grounded upon a democratic basis.”16
Ordet oligarki kommer från grekiskan oligarchiʹa och betyder få (oligo) härskar (aʹrchō). Det brukar beskrivas som ett fåtalsvälde och innebär att en koncentrerad och begränsad grupp människor av olika skäl har makten inom en organisation.17 Robert Michels teori om ”oligarkins järnlag” är i sig ganska enkel. Han menade att alla partier inte faktiskt styrs av medlemmarna utan av en maktelit vilket begreppsligt gör de till en oligarki då det är en organisation som styrs av ett fåtal.18
Trots den demokratiska grunden som politiska partier vilar på menade Michels att de förr eller senare utvecklas till oligarkier. Anledningen menade han är det nödvändiga ledarskapet, som är oförenligt med demokrati i sig.19 Han argumenterar för att partiet i sig blir en entitet med egna mål och intressen, vilka inte nödvändigtvis överensstämmer med medlemmarnas. En byråkratisering av partiet är därför oundviklig.20 Hans slutsats blir således att politiska partier
16 Michels (2001) s 241. 17 NE, oligarki.
18 Michels (2001) s 241 jfr NE, oligarki. 19 Michels (2001) s 240.
är sådana typer av organisationer som ger upphov till att de valda representanterna härskar över de som har valt dem. Organisation är därför detsamma som oligarki även om ordningen i grunden var demokratisk.21
Michels tes om oligarkins järnlag myntades för mer än 100 år sen men står sig än idag. Teorell kallar den ”en seglivad tes i diskussionen om partiernas inre liv”.22 En målande
beskrivning som ligger väl i linje med den forskning som gjorts på området som i all väsentlig grad tagit sin utgångspunkt i ”oligarkins järnlag”.23 Likt tidigare forskning börjar jag därför med att i den här uppsatsen ta avstamp i just denna tes.
2.2 Interndemokrati – tidigare forskning
2.2.1 Teorells analysmodell
Teorell fokuserar på samspelet mellan partiledningen och medlemmarna som han menar tillsammans utgör partiets beslutsfattande. Teorell beskriver det som att det alltid finns (och alltid kommer att finnas) ett samspel mellan ett partis ledning och dess organisation i stort. Mindretalet kommer alltid att representera (och därmed i viss mån styra) det stora flertalet.24 Tre särskilda aspekter av relationen mellan partiledningen och medlemmarna utgör grunden för Teorells analysverktyg; påverkan, påverkansmöjligheter och möjligheter till
ansvarsutkrävande.25
Med påverkan ska förstås det faktiska inflytande som medlemmarna har över partiets politiska beslut, både direkt och indirekt. Ett uttryck för full demokrati i den här kategorin skulle motsvaras av beslutsfattande som innebär ett stort inslag av indirekt påverkan från medlemmarna. Detta innebär att beslutsfattarna förmås att agera i enlighet med
medlemmarnas vilja. Motsatsen, uttrycket för oligarki, blir således att något sådant inflytande inte utövas och att beslutsfattarna kan fatta vilka beslut de vill även om de möter motstånd från medlemmarna.26
21 Michels (2001) s 241. 22 Teorell (1998) s 12.
23 Se Teorell (1998) s 12–18 där han redogör för den forskning som gjorts både internationellt och nationellt fram till 1998.
24 Teorell (1998) s 28. 25 Teorell (1998) s 28. 26 Teorell (1998) s 28 ff.
De två andra dimensionerna av analysmodellen tar sikte på det institutionella.
Påverkansmöjligheter handlar om vilka möjligheter som står till buds för medlemmarna att
påverka. Fokus ligger här på vilka faktiska möjligheter att påverka som förelåg innan ett beslut fattades.27 Teorell exemplifierar denna kategori med att visa på att det finns olika sätt på hur och på vilket sätt ett parti agerar för att söka ett mandat för en viss ståndpunkt. Ju fler möjligheter till påverkan som finns/ges desto mer demokratisk är beslutsprocessen.28
Den tredje och sista delen av Teorells analysverktyg är möjligheter till ansvarsutkrävande och den tar sikte på om och på vilket sätt beslutsfattare kan få stå till svars för sina beslut. I en oligarkisk organisationsstruktur skulle det inte finnas några möjligheter att ställa företrädare till svars för sina beslut. Företrädarna skulle vidare varken förklara eller försvara sina beslut. I motsats till detta skulle den mest interndemokratiska ledningen presentera och motiverar sina beslut öppet för medlemmarna som samtidigt har formella möjligheter att utkräva ansvar efter att beslut har fattats. 29
Sammanfattningsvis menar Teorell att man kan tolka de tre dimensionerna som ”demokratins tre försvarslinjer i beslutsfattandet”.30Man kan konstruera det som ett frågeformulär med följande tre frågor: (1) Har beslutets innehåll faktiskt kunnat påverkas? (2) Har det funnits möjligheter att påverka beslutet? (3) Finns det möjlighet att utkräva ansvar? Om samtliga svar är nekande har man att göra med en renodlad oligarki.31
2.2.2 Dahls idealtyp
Robert Dahls demokratiska idealtyp är vida känd inom statsvetenskapen. Den består av fem kriterier som beskrivs nedan. Kriterierna är tänkta som en standard mot vilken
beslutsprocesser i alla typer av organisationer kan utvärderas. Dahl menar att just dessa kriterier är nödvändiga för att medlemmarna i organisationen ska anses vara politiskt jämlika, som är en nödvändighet för att en organisation ska vara demokratisk.32 Dahl menar dock att ingen organisation de facto uppfyller alla kriterier men att de tjänar sitt syfte väl som en
27 Teorell (1998) s 30 f.
28 Se Teorell (1998) s 32 figur 1.1 för en överskådlig bild av detta agerande. 29 Teorell (1998) s 34 f.
30 Teorell (1998) s 35. 31 Teorell (1998) s 36.
måttstock för alla organisationer som påstår sig vara demokratiska.33 Dahls demokratiska idealtyp för proceduriell demokrati presenteras i punktform med en tillhörande kort förklaring nedan34:
- Effektivt deltagande: Medlemmarna måste ha jämlika och effektiva möjligheter att göra sin röst hörd i organisationen och för de andra medlemmarna under den politiska processen.
- Jämlikt inflytande i beslutsprocessens avgörande skede: Alla medlemmar ska ha lika möjligheter att rösta när ett beslut slutgiltigt ska tas. Möjligheten ska dessutom vara effektiv och alla röster måste räknas som lika.
- Upplyst förståelse: Tar sikte på varje medlems möjlighet att göra ett informerat val. Medlemmarna måste därför, med hänsyn till praktiska möjligheter, ha samma effektiva tillgång till information om alternativa val för beslutet.
- Kontroll över dagordningen: Medlemmarna måste ha den exklusiva möjligheten att avgöra hur, och om de vill, vilka ärenden som ska tas upp på dagordningen. I sin essens handlar detta kriterium om folkstyre av organisationen då den möjliggör förändring av organisationen i stort. Det slutliga ordet ska därför alltid finnas hos medlemmarna som själva bäst bestämmer sin egen kompetens.
- Inklusivt demos: Alla vuxna och permanenta medlemmar ska ha jämlika och fullständiga rättigheter att delta i organisationen i enlighet med de fyra första kriterierna.
Innehållet i denna korta sammanfattning utvecklas självfallet vidare av Dahl men det går att konstatera att återkommande nyckelbegrepp är likhet/jämlikhet och effektivitet. Att det är centrala termer för att beskriva demokrati är ganska självklart. Dahl har mött kritik från Teorell som menar att dessa kriterier, om uppfyllda, ger oss definitionen på en perfekt fungerande direkt demokrati men säger inget om hur en representativ demokrati ska omsätta kriterierna.35
2.3 En diskussion om tidigare analysmodeller
Det finns i den tidigare forskningen inget enhälligt svar på hur en analysmodell för att mäta oligarki och demokrati i ett parti bör se ut. Michels tes om oligarkins järnlag utgör som nämnt ett naturligt grundantagande för den tidigare forskningen i stort men också specifikt för den
33 Dahl, On Democracy (2015) s 42. 34 Dahl, On Democracy (2015) s 37 f. 35 Se Teorell (1998) s 27.
här uppsatsen. Med anledning av detta ställs jag, likt den tidigare forskning som gjorts, inför problematiken att definiera vari det ”oligarkiska” ligger.36 Michels själv är inte konsekvent i sin användning i begreppet av oligarki varför det, trots att det intuitivt kan kännas ”fel”, är nödvändigt att ge begreppet ett substantiellt innehåll med hjälp av andra referenser.37
Teorell har på ett, enligt min mening, mycket framgångsrikt sätt valt att se begreppet oligarki i ljuset av sin motsats demokrati. På så sätt kan man konstruera ett analysverktyg där
”oligarki” och ”demokrati” utgör varsin ände av ett spektrum. Objektet för det man ska mäta kan då beskrivas som mer eller mindre oligarkiskt eller demokratiskt då det som Teorell påminner om brukar sägas utgöra en grad- och inte en artskillnad mellan begreppen.38 Det är svårt, om inte omöjligt, att teckna en fullödig och numrerad skala som sträcker sig från oligarkisk till demokratisk varför detta inte heller kommer att göras inom ramen för den här uppsatsen. Resultaten av analysen kommer därför att begränsas till att ange om partierna är mer eller mindre demokratiska eller oligarkiska.
Eftersom jag kommer att använda mig av samma metod som Teorell, dvs. se begreppet oligarki i ljuset av demokrati, ställs även jag inför samma problem att definiera vad demokrati är. En entydig definition saknas vilket medför att jag i likhet med Teorell kommer använda mig av en uppsättning olika tolkningar av begreppet.
Teorell avfärdar användandet av Robert Dahls demokratiska idealtyp som han anser vara för inriktad på att beskriva direkt demokrati och inte en representativ demokrati vilket han menar är en brist vid studiet av interndemokrati inom ett parti.39 Han tycks mena att ett parti, i samspelet mellan partiledning och partimedlemmar, bättre studeras genom att ha utgångspunkt i att det fungerar som en representativ demokrati.40
I motsats till Teorell väljer jag att inte avfärda Dahls teori lika snabbt. Detta framförallt av två anledningar. För det första då partier kan betraktas som ett litet demokratiskt system i sig. De är ju i sin essens sådana organisationer som Dahl beskriver och därför går det bra att studera
36 Jfr Teorell (1998) s 25.
37 Se Teorell (1998) s 25 f. med hänvisningar (bl.a. fotnot 69 avseende Michels användning av begreppet).
38 Teorell (1998) s 26 med hänvisningar, särskilt fotnot 71. 39 Teorell (1998) s 27.
hur deras interna demokrati ser ut med hjälp av just Dahls kriterier för proceduriell
demokrati.41 För det andra har undersökningsobjektet för den här uppsatsen ett uttalat mål om att organisera sig annorlunda och mer demokratiskt varför det är viktigt att lyfta in den
direktdemokratiska aspekten i just detta fall. Det kan även finnas ett värde i att rent generellt avgöra om och hur ett partis direktdemokrati fungerar och inte endast låsa sig vid att titta på partiet som en representativ demokrati.
Min lösning för detta specifika undersökningsobjekt blir således att jag låter Dahls idealtyp komplettera Teorells modell. Måttet på demokrati i den här uppsatsen kommer därför skilja sig från Teorells modell då jag med hjälp av Dahls idealtyp kommer att lyfta in en aspekt av direktdemokrati som han valt att bortse från.
2.4 Min analysmodell – en kombination av Teorell och Dahl
Utifrån nedanstående teoretiska kategorier kan jag operationalisera begreppen oligarki och
demokrati. Inom kategorierna kan jag sedan visa på den gradskillnad som finns mellan
begreppen. De övergripande kategorierna har jag valt att kalla påverkansmöjligheter och
delaktighet/tillgänglighet. Innan jag utvecklar innehållet i kategorierna ska vissa
avgränsningar i förhållande till framförallt Teorells modell förklaras. Eftersom det parti som är föremål för den här uppsatsens granskning är i startgroparna av sitt politiska liv är det enligt min mening mer intressant att fokusera på hur de avser att öppna för medlemmarna att påverka snarare än den faktiska påverkan som har utövats. Av den anledningen bortser jag från Teorells kategori påverkan och koncentrerar mig istället på de institutionella möjlighet att påverka som finns.
2.4.1 Påverkansmöjligheter
Genom att mäta vilka påverkansmöjligheter som medlemmarna har går det att säga något om interndemokratin inom partiet. Påverkansmöjligheter är dock ett vitt begrepp varför det krävs en förklaring av vad jag menar med det inom ramen för den här uppsatsen. Teorell utforskade främst vilka möjligheter som finns för medlemmar att påverka ledningens beslutsfattande genom att studera samspelet dem emellan. Jag vill här också lyfta in Dahls kriterier om ”jämlikt inflytande i beslutsprocessens avgörande skede” samt ”effektivt deltagande” för att undersöka vilka möjligheter som finns för medlemmar att direkt påverka beslut, inte endast
genom att påverka ledningen. Det gäller både sådana institutionella möjligheter som finns i partiernas styrningsdokument men också den rent faktiska beslutsprocessen. Genom att
komplettera med Dahls kriterier lyfter jag således in en aspekt av direktdemokrati anpassat för att mäta just det valda studieobjektens interndemokrati.
Vad menar jag då med påverkansmöjligheter och hur ska det praktiskt mätas? Det jag menar är rent konkret vilka möjligheter som står medlemmarna till buds när de vill påverka partiets politik, främst sakpolitiken men också partiet i sig. Avseende det senare kan det handla om hur företrädare för partiet utses och vilka processer som leder fram till det valet, till
exempelvis kandidatlistor inför val, val till styrelseposter eller andra betydelsefulla roller. När det gäller sakpolitiken kan det handla om något större som till exempel vilka möjligheter till inflytande som medlemmarna har över partiprogrammets innehåll. Det kan dock lika gärna handla om möjligheter att besluta om hur den dagliga politiken ska föras genom exempelvis kampanjer eller andra aktiviteter.
Om det finns stora möjligheter att påverka så kan man anta att det är ett tecken på att partiet har en hög grad av interndemokrati. Ett perfekt interndemokratiskt parti skulle då ha en partiledning som konsulterade medlemmarna inför alla frågor medan ett fullskaligt oligarkiskt parti motsatsvis aldrig skulle konsultera medlemmarna innan beslut fattas. Denna tolkning ligger väldigt nära Teorells modell eftersom den modellen då fokuserar på samspelet mellan partiledningen och medlemmarna.42 I ljuset av Dahls kriterier bör man även se
påverkansmöjligheter i relation till medlemmarnas möjligheter att direkt påverka beslut. Förutom att endast bli konsulterade skulle även medlemmarna i ett perfekt fungerande
interndemokratiskt parti då ha möjlighet att direkt påverka beslut inom partiet, stora som små. I ett helt oligarkiskt parti skulle dock beslut fattas utan någon möjlighet för medlemmarna att varken påverka beslutsfattarna eller besluten i sig. För att få en bättre överblick av det jag vill undersöka har jag i tabell 2.1 försökt sammanfatta hur påverkansmöjligheter ska tolkas.
Fokusområden: Påverkansmöjligheter:
Organisationsstruktur I vilken grad möjliggörs påverkan?
Beslutspolicy Vilka möjligheter att påverka finns under
beslutsprocessen?
Föra upp sakfrågor på dagordningen Vem har möjlighet att göra detta? När?
Tabell 2.1. Sammanfattning av påverkansmöjligheter.
2.4.2 Delaktighet/Tillgänglighet
I Dahls idealtyp finns två kriterier som legat till grund för den här teoretiska kategorin;
upplyst förståelse och inklusivt demos. Delaktighet och tillgänglighet är två begrepp som ryms
väl inom dessa kriterier och som enligt min mening bättre än Dahls kriterier fångar det jag vill undersöka inom ramen för den här uppsatsen. Delaktighet ska förstås som medlemmarnas