Mimiken är den icke-verbala resurs som alla lärarna verkar arbeta mest likt med. Även om samtliga lärare har olika uttryck verkar alla arbeta med liknande strategi i mimiken. De gester som kan göras rymliga inom mimiken är framförallt reglerande- och symbolgester. Lärare 2, 3 och 4 använde mimiken i symbolgester då de antingen medvetet eller omedvetet påtagligt ofta log när eleverna besvarade en fråga eller svarade rätt.
Jung och Choi (2016) talar om “the face is the mirror of the mind”, vilket vidare förklaras som att ansiktet säger saker som ord inte kan säga. Jung och Choi (2016) talar vidare om att ansiktet fungerar som ett verktyg för att skapa känslor hos eleverna. Visar man som lärare ett glatt leende kan det tolkas som att läraren är känslosam och snäll. Att ha ögonkontakt menar Jung och Choi (2016) signalerar att man är intresserad av eleverna och vad de har att säga. Nilsson & Waldemarson (2011, s.43) menar att ögonkontakt är viktigt i inledningsskedet av en konversation och efter hand brukar man undvika ögonkontakt. Mimik kan därför ses som ett effektivt sätt att skapa förtroende och ett gott socialt klimat. Både Jung och Choi (2016) och Nilsson & Waldemarson (2011, s. 36) beskriver ansiktet som “the mirror of the mind” eller “Själens spegel” för att förklara att det är genom ansiktsuttrycken man uttrycker sina känslor.
Då lärarnas mimik är det som observerats kan det därför vara angeläget att beakta deras egna känslor vad gäller mimik, vilket således också kan härledas till deras uppfattningar om hur de använder sig av den. Lärare 1 påstår att han själv har ett neutralt och tråkigt ansiktsuttryck som han inte tänker på så mycket. Lärare 2 uttrycker att han försöker ha ett glatt
ansiktsuttryck samtidigt som han vid regler försöker ha ett mer allvarligt ansiktsuttryck. Lärare 3 talar också likt lärare 2 och lärare 1 om känslor som förmedlas via ansiktsuttrycken och menar att hon försöker utstråla glädje. Lärare 4 menar som sagt tidigare att de icke- verbala resurserna, mimik inkluderat, ska vara överdrivna och kopplar detta till energi. Han vill förmedla en positiv känsla oavsett vad hans egentliga sinnestillstånd egentligen är som. Likt litteraturen talar alla lärare om mimik som en icke-verbal resurs för att förmedla känslor.
46
I detta avseende verkar det onekligen som att lärarna är medvetna om sin mimik och delar dessutom uppfattning om vilken betydelse den har.
6.4 Personligt avstånd
Vid jämförelser mellan de olika lärarnas icke-verbala kommunikation framgår det att samtliga har både likheter och skillnader i sin icke-verbala kommunikation. En icke-verbal resurs som det rådde olikheter kring mellan lärarna var personligt avstånd. Utifrån observationens utfall tenderar lärare 1 att placera sig vid sidan om eleverna när han möter dem en och en. Lärare 2 däremot valde i större utsträckning att placera sig framför och nära eleverna.
Nilsson (2011, s.38-39) talar om personligt avstånd utifrån ett ledarperspektiv. Avståndet man vill ha är förankrat i den personliga integriteten. Således är det avstånd och den placering man önskar ha högst individuell (Nilsson, 2011, s.39). Det finns dock enligt Nilsson (2011, s.38) en grundläggande modell för att förstå avstånd. I denna modell finns tre sfärer- intim-,
perosnlig- och offentlig sfär. Dessa sfärer kan ses som utrymmen som människor har omkring
sig vilka är olika stora.
I den intima sfären släpps i regel endast nära personer in. Denna sfär eller avstånd kan betraktas som det utrymme som finns från kroppen till det avstånd som man har vid regelrätta hälsningar. Den personliga sfären definieras som det avstånd som finns mellan två människor då man hälsat. Sträcker man ut händerna kan man nudda den andra personen, men man har fortfarande kvar sitt eget utrymme. Detta avstånd har man i regel till de som är bekanta. Den
offentliga sfären är avslutningsvis den vidaste sfären som man har till ytliga bekanta eller
främlingar (Nilsson, 2011, s.38).
Vidare menar Nilsson (2011, s. 39) att det avstånd man intar kan användas som medel för att hävda sig. Om man går för nära någon kan det upplevas som hotfullt och påträngande. Den person som då upplever obehag menar Nilsson (2011, s.39) tenderar att rygga tillbaka och skydda sig genom att exempelvis lägga armarna i kors eller trycka ihop benen. Dock är det svårt att dra slutsatsen att mer relationsinriktade lärare befinner sig närmare sfärer än andra då lärare 4 under observationen intog ett stort avstånd samtidigt som han utifrån intervjun kan tolkas som relationsinriktad. Det avstånd som lärare 4 hade var det allra största avståndet. Han är också den lärare som använde sig av stört gester i konversationer en och en. Det avstånd han tog gav upphov till ett utrymme för större gester. Lärare 3 som också likt lärare 2 och 4 beskriver att hon vill bli betraktad som glad och positiv tenderar i stor utsträckning möta eleverna från sidan, men i vissa sammanhang även framifrån. Det framgår även i intervjun då
47
hon menar att det är högst individuellt och beroende på sammanhanget hur elever vill bli bemötta. Detta talar även Gelang (2008, s.33). I retoriska sammanhang menar hon att det inte finns en objektiv eller säker sanning som fungerar i alla situationer, vetenskapen måste här förhålla sig till hur talaren hanterar situationer och omständigheter som är föränderliga. (Gelang, 2008, s.33).