Mina egna förslag på utveckling och förändring

Lek prioriteras ofta bort av vuxna. Vuxna har en stor och viktig del i detta arbete att barnet ska bli en kompetent lekare och på så sätt stärkas och gå framåt i sin utveckling. Tänk om förskolan kunde förmedla mera av detta till alla som är verksamma inom förskola och skola. Jag tror att man måste börja med att lära föräldrar och barn att det är förskolan de kommer till varje dag inte ”dagis” och vilja använda läroplanen för förskolan, Lpfö 98, i det dagliga arbetet och förmedla dess budskap till föräldrar och barn hur viktigt det är att leka. Winicott (1981) menar att det är viktigt att det finns en positiv attityd till leken han menar också att det bara är i lekandet som barnet eller den vuxne kan vara kreativ. Jag var på en inspirerande föreläsning av Inge-Mari Svensson. Hon framhöll om och om igen hur viktigt det var att använda Lpfö 98 i dialog och i utvecklingssamtalen med föräldrarna. De ser också behovet hos barnen av att leka för att förstå och utvecklas. Efter att jag har berättat om lekarbete så är föräldrarna ännu mer intresserade av leken och barnens utveckling. Jag ser att barnen som fått lekarbete där jag arbetar har utvecklat sin lek och ökat sitt självförtroende. Barnen tar verkligen med sig förhållningssättet från lektillfället ut i barngruppen utan att avslöja vad de gör vid lektillfällena. Jag kommer att börja arbeta med lek som specialpedagogisk metod till hösten i mitt arbete och jag hoppas det kan få flera barn att komma underfund med leken och dess förhållningssätt innan de ska börja skolan. Folkman och Svedin (2003) ”menar att ett

arbetssätt med leken i fokus har en gynnsam inverkan på hela barngruppen och utvecklar alla barns lek ett sådant arbetssätt sprider ringar på vattnet i form av arbetsglädje och nya insikter till de vuxna” (s.119) Lillemyr (2002) skriver att pedagogen redan från början ha sina begränsningar klart för sig i kraft av att vara vuxen. Dessutom menar han att det är viktigt att pedagogen verkligen inser vad lek och helhetssynen på lärande är, och vidare menar han att pedagogerna bör känna till hur leken utvecklas med åldern. Han tycker att man kan säga att förskollärare och grundskollärare behöver en baskompetens i lek. Knutsdotter Olofsson (2003) menar också att barn som störs för mycket i leken blir störda i den inre uppbyggnaden av leken. Därför har jag funderat över om vi i förskolan kanske skapar ett behov hos barnen av att lära sig leka på grund av att vi tycker att det finns viktigare saker att göra, än att just leka. Wiklund och Jancke (2007) menar att leken är viktig för barns utveckling och lärande. De säger vidare att ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan. I leken och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras barnens fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande. Deras förmåga att samarbeta och lösa problem stimuleras också. De säger också att barnet kan i den skapande och gestaltande leken, får möjlighet att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter. Till sist menar de att förskolan skall främja lärande som förutsätter en aktiv diskussion i arbetslaget om innebörden i begreppen kunskap och lärande. Vi som vuxna förmedlar massor med saker till barnen varje dag. Barnen tar in allt vi gör, säger, kroppsspråk, tonfall i olika situationer och sedan leker de dessa situationer. Vi vuxna har ett stort ansvar i hur barnen uppfattat omvärlden och hur de agera i olika situationer. Jag tycker att tanken är spännande att barnen går in i de olika rollerna de leker och agerar efter vissa regler och attityder gentemot dessa när de har chansen att förändra och hittar på andra sätt att var en viss roll. Barnen blir kanske inte accepterade då och hamnar utanför lekens villkor. Vad händer med de barnen som inte kan leka? Hur upptäcker vi dem och vad gör vi för att hjälpa dem i deras lek? Med de barn som inte kan leka av en eller annan orsak så måste vi ta reda på om de kan förstår leksignaler, har de de grundläggande lekarna; Nu kommer jag och

tar dig, tittut, titta där är lampan. Skapa ögonkontakt med dessa barn. Detta är lekar som man kopplar till yngre barn än de på förskolan. Dessa lekar går att leka med äldre barn som inte kommit på vad det innebär att leka. De har inte förstått det här med leksignaler. Folkman och Svedin (2003) skriver följande ”Ibland var det svårt att förstå hur mycket barnen sakande av den enkla, första lekens grunder och att många av deras tillkortakommanden kunde vara uttryck för sådana brister” (s. 44-45). Jag har reflekterat rätt mycket över detta med hur mycket barnen tror att de får bestämma och välja när de är på förskolan. Hur mycket

bestämmer de över sin tid i det här med att leka och välja vad de vill göra. Bestämmer vuxna vad som är viktigt och i så fall viktigt för vem. Eldholm och Svenberg (2006) har sammanfattat detta på ett bra sätt i lekarbetet bestämmer barnet och löser de problem de stöter på under lektillfället. Eftersom det är lekpedagogens förhållningssätt att kommentera sparsamt så att barnet kan hålla kvar sina inre bilder. Som lekpedagog får man inte tolka barnens lek och skapande. Detta med lekregler tror jag är en av de viktigaste grunderna som barnen måste lära sig för att så småningom kunna fungera i samhället. Jag tror att ju tidigare man upptäcker barn som inte kan leka och samspela med sin omgivning och kan ge dem stöd genom till exempel lekarbetet så kan man förebygga många svåra situationer och stunder för barnet. Jag försöker lyssna och kommentera barnens lek mer sparsamt nu när jag befinner mig i min vanliga pedagog roll på förskolan där jag arbetar, allt eftersom jag utvecklas i min roll som lekpedagog. Det är roligt att se hur de löser olika situationer och om de vill att man ska delta eller inte. Barn är väldigt kreativa i leken också. Winicott (1981) ”Det är i lekandet och enbart i lekandet som barnet eller den vuxne kan vara kreativ och använda hela sin personlighet, och det är enbart genom att vara kreativ som individen kan finna självet” (S. 92). Det gäller bara att våga stå för leken inför föräldrar och övriga pedagoger och kunna svara på varför vi leker i förskolan och i skolan och att man faktiskt lär sig och utvecklas genom leken. Leken har alltid känts viktig för mig och har fått tagit stor plats och tid i mitt arbete. Barnen tränar allt i leken. De tränar språket, kommunikation, regler, löser konflikter och socialiserar men framförallt har de roligt och växer som individer. Nu har jag ännu mera belägg för att barn utveckla enorm mycket genom att leka efter allt jag har lärt mig i arbete med den här underökningen. Lekarbete syftar till att titta på det friska hos barnet, det borde alla som jobbar med barn tänka på oavsett om barnet får lekarbete eller inte. Om alla hade begreppet KASAM som Sandén och Borg (2007) nämner som betyder känsla av sammanhang i åtanke, oavsett barnets problematik, skulle det skapa en annorlunda attityd för barnen i deras lek och utveckling. På så sätt inkluderas lekarbetsmetoden i den vanliga verksamheten och gagnar alla barns utveckling.

7 FORTSATT FORSKNING

Detta med leken och dess betydelse för barns utveckling tycker jag är jättespännande. Eftersom jag ska börja arbeta med lek som specialpedagogisk metod till hösten skulle det vara intressant att se om det sker en förändring bland flera föräldrar och framförallt bland övriga pedagoger kring barns lek. Det skulle vara intressant att genomföra denna undersökning en gång till men med ett större urval. Förskolan där metoden har varit relativt ny i denna undersökning skulle också vara med i nästa undersökning. Då kunde man göra en jämförande undersökning om förändringar i pedagogernas uppfattning om lekarbete i förskolan. En annan undersökning skulle kunna vara att intervjua föräldrar om deras tankar om barns utveckling genom leken. Eller så skulle man kunna intervjua föräldrarna om deras uppfattning om lekarbete i förskolan. Man skulle kunna intervjua barnen om deras uppfattning om lek eller lekarbete. Man skulle kunna observera dem i leken med olika metoder och försöka se vad de gör när de leker. Det finns forskning på detta område som behandlar barns lek och varför det är bra för barns utveckling att leka. Det finns dock inte så stor kännedom om lek som specialpedagogisk metod i olika verksamheter och det skulle därför vara mest intressant att göra fortsatt forskning inom detta område.

8 REFERENSER