Modersmålsläraren svar

Jasmin trivs med sitt jobb och tycker att det är spännande men också krävande. Han säger att det är hög närvaro på lektionerna och eleverna kommer inte endast när de är sjuka. För honom visar det att eleverna tycker om att komma på undervisningen. Han har märkt att hans elever ofta växlar mellan två språk, dvs. att de pratar både svenska och sitt modersmål när de är ute, på gården eller i korridoren.

Han säger att modersmålsundervisningen stärker barns självkänsla och identitet och den kan positivt påverka deras känsla om kulturtillhörighet. För honom är modersmål viktigt för att eleverna ska kunna utveckla både sitt modersmål och det svenska språket. Han ser på barns tvåspråkighet som en fördel för dem och säger att många elever är väldigt stolta över att prata sitt modersmål. Inom deras verksamhet organiseras olika aktiviteter och föreställningar där aktivt deltar elever och deras föräldrar.

Han påpekar att han har träffat också elever som har upplevt sin tvåspråkighet som en nackdel för dem och de vill inte häva fram sitt modersmål. Enligt honom handlar det ofta också om elever vars föräldrar har en negativ inställning till modersmålet. En annan problematik, enligt honom, är att modersmålsundervisning bedrivs på eftermiddagen, när eleverna är trötta, föräldrarna har ofta inte tålamod att vänta på sina barn. Detta kan göra att eleverna förlorar motivation för modersmålsundervisning.

$#"

5.4.3 Analys och teoretisk tolkning

Utifrån resultaten från intervjuerna med mina fem elever framgick det att fyra elever förutom en elev deltog i modersmålsundervisningen. Tre elever trivdes på modersmålsundervisningen men en elev upplevde att de har mycket hemläxa och det var mycket tråkig för henne. En elev berättade att hon inte trivdes alltid och att det berodde på vilka lärare hade dem. En elev trivdes på sin modersmålsundervisning och tyckte om sin lärare. Variation i deras svar visade att eleverna hade olika attityd till modersmålundervisning och att det berodde mest på läraren och lärarens sätt att undervisa. I litteraturen står det att modersmålläraren skulle vara en viktig person för barnen. Ladberg (2003) betonar att modersmålslärare kan fungera som en trygghet och en förebild för barnen, att kunna barnens språk är viktigt för barnen. Ladberg (2003) anser att modersmålet har stor inverkan på barnen på olika sätt. Ladberg menar att om barnen uppmuntras och får möjlighet att utveckla modersmålet kommer modermålet och det nya språket att berika varandra (Ladberg 2003).

Arnberg (2004) framhåller att föräldrarnas attityd till tvåspråkighet är viktig eftersom föräldrar är modeller för sina barn och barn ofta imiterar deras attityder och beteende. Modersmålsläraren säger att föräldrar spelar stor roll i barns inställning till

modersmålsundervisning. Det som han framhåller i intervjun är att det är viktigt att föräldrarna engagerar sig och hjälper sina barn att lära sig sitt modersmål på ett riktigt och effektivt sätt så att de kan behålla sitt modersmål och sin kultur. Han säger att samverkan mellan hemmet och modersmålsundervisning visar alltid bra resultat på barn och på själv undervisningen. Ladberg (2003) skriver att det är viktigt att pedagoger har en bra kontakt med föräldrarna och samarbeta med dem. Enligt henne är det viktigt att bjuda in föräldrarna till delaktighet och försöka skapa en grund för förtroende och trygghet.

$$"

7. Diskussion

I mitt diskussionsavsnitt vill jag besvara och diskutera mina frågeställningar.

Min undersökning omfattar fem barn och en modersmålslärare och jag vill presentera resultaten som jag har fått från intervjuerna och diskutera dem.

Av mina fem intervjuade elever, tycks det som om samtliga (alla fem) har en positiv syn på sin egen två- och flerspråkighet. Fördelarna med att prata språken är att de kan behålla kontakt med hemlandet och kommunicera med utländska släktingar och vänner, att tillhöra två eller även tre kulturer och känna sig trygga i dem, att identiteten är både svensk och utländsk men inte antingen utländsk eller svensk, samhörighet med andra människor och förståelse för andra människor och olika kulturer. Ladberg (2003) betonar att människor som har en flerkulturell samt flerspråkig bakgrund kan utveckla förmågan att vara mer toleranta och att respektera andra människors kulturella skillnader och personliga åsikter.

Negativa effekter på självkänsla och identitet kan uppstå om föräldrarna har negativ

inställning till modersmål eller ställer höga krav på barnen samt om samhället visar negativa attityder till tvåspråkighet (Skolverket 2002). Arnberg (2004) framhåller att samhället bör stödja tvåspråkighet och dubbelkulturell tillhörighet inte bara inom familjen utan också i förskolan och skolan och i samhället och själva allmänt. Jag vill påpeka att det som kan väldigt påverka självkänsla hos dessa elever är samhällets inställning till deras olika språk och kulturer. Visar samhället alltid bra inställning? Är det bara skolans ansvar eller samhällets också? Jag har tidigare nämnt att Sverige är ett mångkulturellt samhälle där människor möts med olika språk och kulturella bakgrunder. Det kan ge flera möjligheter till en positiv utveckling men det kan också öka risken för olika etniska och sociala konflikter. Det beror mycket på samhällets inställning till de olika kulturerna. I litteraturen kan man hitta ett helt spektrum av bekräftelse hur stor roll samhällets inställning har till tvåspråkighet och flerspråkighet samt till deras tillhörighet till olika kulturer. ”Attityder på skol- och

$%"

minoritetsspråket och minoritetskulturen företrädas i klassrummet, i kursmaterialet, i massmedierna osv.” (Arnberg, 2004, s.35).

Att fostra ett barn tvåspråkigt är inte en enkel uppgift för föräldrarna och det kräver tid och tålamod. Föräldrarna bör visa en positiv syn mot flerspråkighet och mångfald, så att barnet kan uppleva och reproducera en positiv attityd genom att följa föräldrarnas exempel.

(Arnberg, 2004). Samtidigt tycker jag att vi pedagoger bör hjälpa föräldrarna att bli medvetna om hur själva viktigt det är att prata sitt modersmål med sina barn. Vi som pedagoger har viktig roll att uppmuntra föräldrarna att prata modersmål med sina barn och uppfostra sina barn som två- flerspråkiga personer.

Från intervjuerna med mina elever tycks det att de var trygga i sin hemmiljö och med sina olika språk. Jag antar att det berodde på föräldrarnas attityd och motivation för att uppfostra sina barn på ett mångkulturellt sätt. De föräldrarna som läste böcker för sina barn på deras modersmål uppmuntrade deras språkutveckling på minoritetsspråk, precis som Arnberg (2004) framhåller. Alla elever som intervjuades träffar regelbundet sina kusiner eller kompisar som pratar samma modersmål. Arnberg (2004) skriver för att befrämja barnens inlärning av minoritetsspråk, som ofta är det språk som barnen har mindre kontakt med utanför hemmet, är det viktigt att de träffas med andra jämnåriga barn och vuxna som pratar barnets minoritetsspråk.

Två av de fem elever som jag intervjuade var trespråkiga eftersom föräldrarna kommer från olika länder och pratar sina respektive språk med dem. När det gäller deras olika språkliga bakgrund, i deras fall, dominerar mammans språk, de pratar aktivt rumänska med sina mammor och umgås med vänner som pratar samma språk. Sofie kan lite persiska men pratar inte så ofta och Jonas pratar ibland arabiska med sin pappa. De lyckades också att uppnå en nivå av språkliga färdigheter i andra föräldrars respektive språk för alla vardagliga praktiska syften. Arnberg (2004) skriver: ”Många familjer står inför en trespråkig situation i hemmet. Ett antal undersökningar har visat att det också är möjligt att uppnå en ganska hög grad av skicklighet i tre språk” (Arnberg, 2004, s.60).

Barnens tillhörighet mellan två olika kulturer var mycket intressant för mig. Jag ville undersöka om det fanns påverkan av de olika kulturerna på deras självkänsla och identitet i jämförelse med de övriga elevernas tillhörighet till två kulturer. De fyra eleverna visade inga konstigheter att använda sitt modersmål och för de var det roligt att kunna ett språk till. En av de eleverna berättade att för honom var det roligt att prata sitt modersmål i skolan mellan

$&"

andra barn. För en elev kändes det konstigt att prata sitt modersmål framför andra människor. Ladberg (1996) tar upp språkens olika status i samhället och olika syn på tvåspråkighet. ”Men ännu idag lär sig massor av barn att hålla inne med sitt språk för att inte bli utsatta för förakt eller för att inte verka konstiga och annorlunda. Fortfarande händer det ofta att barn försöker dölja för omvärlden vilka de verkligen är” (Ladberg, 1996, s.110). Varför? Har deras språk olika status i samhället? Har t.ex. arabiska och engelska samma status? Om de har olika status är frågan varför och vem har satt upp dessa värderingar? Sådana frågor bör lyftas upp i

samhället och väcka funderingar hos alla som jobbar med barn. Jag tycker att vi pedagoger har stor roll i detta. Genom att skapa olika situationer för barn att prata sitt modersmål visar vi till de att deras språk är viktig för dem, för oss och för hela samhället.

Utifrån elevernas svar på mina frågor angående modersmålsundervisning visades det en variation i deras svar och det ledde till att eleverna hade olika inställningar till

modersmålsundervisningen. Tre elever trivdes på modersmålsundervisningen men en elev upplevde att de har mycket hemläxa och det var mycket tråkig för henne. En elev berättade att hon inte trivdes alltid och att det berodde på vilka lärare hon hade. En elev trivdes på sin modersmålsundervisning och tyckte om sin lärare.

De positiva inställningarna till modersmålsundervisningen visar att undervisningen bidrar till utveckling av personlighet, trygghet och självkänsla hos eleverna. Den bidrar till att eleverna lättare förstår sin egen kultur samt underlättar integrationen i samhället (Skolverkets

hemsida). Om modersmålsläraren har en bra relation med sina elever kan läraren var god förebild för eleverna. (Ladberg 2003).

De negativa inställningarna till modersmålsundervisningen bland barnen tyder på att

modersmålslärarna har ett pedagogiskt undervisningssätt som skiljer sig från det de barnen är van vid. Ett annat problem är att undervisningen bedrivs på otacksam tid, på eftermiddagen när eleverna är trötta. (Skolverket 2002). Jag tycker att modersmålslärarna bör ha möjligheter till kompetensutveckling så att kunna främja elevens språkutveckling och väcka intresse för modersmålundervisningen. Jag tycker att alla pedagoger kan bidra till att eleverna får större motivation att komma till undervisningen genom att prata med de och framhålla hur viktig modersmålsundervisningen är.

$'"

7.1 Avslutande slutsatser

Intervjuerna med mina fem elever och en modersmålslärare hjälpte mig att skapa en bild över vilken uppfattning har eleverna om sin tvåspråkighet och om sig själva som tvåspråkiga. Jag kan konstatera att resultaten som jag kom fram i min underökning visade att alla fem elever hade en positiv syn på sin egen två- och flerspråkighet och en klar uppfattning om sig själva som två- flerspråkiga.

Mina observationer tyder på att barnens uppfattning om sin kulturella identitet och självkänsla i förhållande till sin två- eller flerspråkighet. Intervjuerna med eleverna hjälpte mig att skapa en bild över hur de upplevde sin två eller flerkulturella tillhörighet. Det som jag kom fram till i mitt arbete var att mina fem elever upplevde att deras dubbel kulturella bakgrund var ingen nackdel för dem och att de mådde bra i sin tillhörighet till olika kulturer. Det borde

undersökas vidare om alla två- flerspråkiga barn har samma upplevelse.

Av min undersökning framgick det att de intervjuade barnen hade olika uppfattningar om sin modersmålsundervisning. Det visade sig en variation i deras svar på mina frågor angående modersmålsundervisningen. Vissa av elever tyckte om sin modersmålundervisning men upplevde att det var mycket hemläxa. Det uppfattade eleverna som mycket jobbigt för dem. Som blivande lärare i Sverige kommer jag att möta elever från olika kulturer och för mig är det oerhört viktigt att skaffa tillräckligt med kunskap om deras självkänsla och välmående så att jag kan kunna bemöta dem på rätt sätt. När vi pedagoger möter barnen med respekt lägger vi grunden för barnens trygghet. Med respekten växer barnens integritet som är enormt viktig. Varje människa är unik och lärarens uppgift är att lära barnen respektera varandra och

acceptera olikheter emellan dem. Jag känner att jag lärde mig oerhört mycket under undersökningen och mitt intresse för ämnet ökade ännu mer.