Moralisk differentiering

Vidare framgår det av intervjuerna att det finns en benägenhet hos de intervjuade ungdomarna att distansera sig själva från andra ensamkommande barn, vilket vi anser är värt att uppmärksamma. Det för analysen vidare till det begrepp som Elias och Scotson (1999) namngett moralisk differentiering. Moralisk differentiering tar fasta på maktbalansen mellan olika grupper i ett samhälle och ger samtidigt en inblick i hur gruppernas egna hierarkiska ordning är utformad. En av intervjupersonerna som talar om andra ensamkommande barn är Albin.

[...] men även det här som man ser ofta eller man hör det ofta… att ensamkommande barn jobbar inte, de sitter hemma och gör inte någonting.

Dom bränner bilar och dom gör det här och det här. Jag tänker jag måste visa det andra ansiktet. Alla sitter ju inte hemma liksom. Alla har inte kommit till Sverige för att få pengar.” - Albin

På ovanstående sätt klargör Albin under sin intervju att han inte är en av de ensamkommande barnen som kommit till Sverige för att missköta sig eller exploatera samhällets resurser. Det ger ett intryck av att han i allra högsta grad är medveten om, och har blivit påverkad av negativa gestaltningar av ensamkommande barn som kan ha förekommit i exempelvis mediala sammanhang. Albin känner alltså ett behov att ta avstånd från andra ensamkommande barn, som han framställer som mindre skötsamma än han själv. Därmed poängterar han att det inte är alla ensamkommande barn som missköter sig eller “kommit till Sverige för att få pengar” som han uttrycker det. Det talar också för att det är den andel individer inom gruppen ensamkommande barn som beter sig sämst som får representera gruppen i helhet under samhälleliga diskurser. Alla de som utbildar sig, arbetar och vill göra gott i samhället tvingas på så vis också bära med sig gruppens negativa stämpel. Något som också sker när de ensamkommande barnen anländer till Sverige är att de automatiskt ingår i en annan, mer allomfattande grupp som bland annat David har upplevt.

“Ibland glädjen finns ju inte riktigt, det är det som är lite svårt i Sverige. Vissa saker saknar man fortfarande för oavsett hur länge man bor i Sverige och vad man än gör så är man ju fortfarande invandrare ju. Det är lite såna saker som aldrig blir bra. Jag tror typ alla invandrare känner det här också.” - David

David har befunnit sig i Sverige åtta år, pratar bra svenska, äger ett eget företag och visar sig gång på gång vara en flitig och ambitiös samhällsmedlem. Ändå upplever

David att han behandlas annorlunda på grund av sin sammankoppling till gruppen invandrare genom sin utländska bakgrund. Säkerligen finns det ett ansenligt antal svenskfödda individer i Sverige som orsakat fler påfrestningar på samhället än vad David, de andra intervjupersonerna och många andra ensamkommande barn och invandrare någonsin gjort. Detta ser vi som en indikation på att det råder en ojämn maktbalans i samhället, där majoritetsbefolkningen har befogenhet att bestämma vilka individer som ska företräda respektive grupp. För de ensamkommande ungdomarna blir företagandet därmed också ett sätt för dem att motverka negativa gestaltningar och kompensera för andra i gruppen som inte är lika skötsamma. Det verkar heller inte enbart väsentligt för de ensamkommande ungdomarna att distansera sig från andra ensamkommande barn, dessutom känner flera ett behov av att, under intervjun försvara de inom gruppen som har hamnat på fel bana i Sverige.

“Jag har sett en del ensamkommande du vet som drabbas av dåliga kompisar och de börjar köpa hasch och massa såna dåliga saker. För vissa personer kan det vara nackdel och väldigt svårt att komma till Sverige som ensamkommande. Du vet ibland man känner sig helt ensam faktiskt och det tror jag påverkar jättemycket.” - Sebastian

Både utsagor från Sebastian, Linus och Adam ger uttryck för att de tar på sig ansvar när det kommer till att förbättra ensamkommande barn och invandrares ställning i samhället och motarbeta den ojämna maktbalansen. Detta gör ungdomarna genom att överkompensera för och försvara de individer som enligt samhället beter sig illa eller inte har möjlighet att bidra på samma sätt genom till exempel utbildning, arbete eller eget företagande. Något som tidigare nämnts i relation till deservingness är att de ensamkommande ungdomarna också lägger stort fokus på att uppvisa tacksamhet under intervjuerna och att de samtidigt vill klargöra att de har för avsikt att bidra till samhället.

“[...] så jag hade som mål att jag vill ju starta mitt eget företag för att nå mina mål. Ett av målen var så klart att ge tillbaka till samhället för allt som det gjort för mig från min första dag här i Sverige” - Linus

Utifrån Linus och flera av de andras utsagor verkar det alltså som att de känner sig pressade att förmedla positiva bilder av sig själva för att undvika de negativa föreställningar som associeras med gruppen ensamkommande barn och invandrare. Ensamkommande barn och invandrare är två ytterst heterogena grupper men deras respektive ställning tycks ändå baseras på och determineras utifrån en handfull individers beteende och handlingar från vardera grupp. Detta menar vi synliggör en pågående moralisk differentiering i Sverige mellan svenskfödda och ensamkommande barn/invandrare. Beskrivningar som antyder att alla inom gruppen är belastningar för samhället och enbart befinner sig i Sverige för att utnyttja dess välfärdssystem är vanligt förekommande i diverse forum på bland annat sociala medier. De ensamkommande ungdomarna som låtit sig intervjuas i denna studie är levande bevis på att detta är en helt felaktig bild. Det faktum att de ensamkommande ungdomarna under sina intervjuer kände ett behov av att förtydliga sina roller och sitt deltagande i samhället menar vi återspeglar ett överhängande misstroende som ensamkommande barn upplever i Sverige idag.

7 Slutsatser

De tre tidigare kapitlen under resultat och analys har redogjort för varsin teoretisk ingång till ensamkommande barn och företagande i Sverige i syfte att besvara studiens tre forskningsfrågor. Den första frågan avser ensamkommande ungdomars erfarenheter och upplevelser av att komma till Sverige och har besvarats genomgående under resultat- och analyskapitlet. Baserat på de utsagor som förmedlats i denna studie beskriver ungdomarna att deras upplevelser av att komma till Sverige dels bestått av känslor av tacksamhet, lycka och hopp inför framtiden. Samtidigt beskriver de

egenföretagande ungdomarna att de under sin tid i Sverige har präglats av utmaningar såsom ensamhet, ovisshet och misstroende från majoritetsbefolkningen. Här menar vi emellertid att de ensamkommande ungdomarna i studien visar att de är utrustade med erfarenheter, resurser och strategier som ger dem möjlighet att behärska nya utmaningar som de ställs inför i Sverige. Tidigare motgångar, nya sociala gemenskaper, släkt- och familjerelationer samt en inre drivkraft är exempel på sådana erfarenheter, resurser och strategier de ensamkommande ungdomarna besitter.

I denna studie har det också framgått att det finns varierande incitament för de ensamkommande ungdomarna att starta företag i Sverige. Vissa har på eget bevåg sett en möjlighet till att stå på egna ben, skapa ekonomiska vinstmöjligheter, inspirera andra människor och bidra till samhället. Andra har istället upplevt företagandet som något påtvingat eftersom företagandet för dessa ungdomar är en sista utväg för att erfordra ett permanent uppehållstillstånd i Sverige. Oavsett vilken drivkraft som ligger bakom företagandet talar intervjupersonerna om att de sedan uppstarten av företaget upplevt ett förändrat beteende från individer i sin omgivning. Det ensamkommande ungdomarna beskriver att företagandet bland annat gjort att de känt sig mer respekterade och uppmärksammade på ett positivt sätt. Utifrån vår tolkning kan detta bero på att entreprenörskap i sig har en positiv konnotation i det svenska samhället och kan utstråla att en individ till exempel är arbetsvillig och driftig. Det illustrerar hur egenföretagandet kan bli en intäkt för de ensamkommande ungdomarna att betraktas som deserving i Sverige.

Intervjupersonerna har också talat om andra ensamkommande barn och i vissa fall distanserat sig från den andel av gruppen som misskött sig i samhället. Detta menar vi beror på det allmänna misstroende som de ensamkommande barn fått (och fortfarande får) utstå, vilket kommer till uttryck i flera av deras utsagor (exempelvis Adams bankbesök). Utifrån våra tolkningar är detta även tecken på att det råder en ojämn maktfördelning i samhället, där de mest exemplariska samhällsmedborgarna inom majoritetsbefolkningen får representera hela gruppen och de minst exemplariska inom

Utöver att distansera sig själva från andra ensamkommande barn synliggörs även en del andra strategier som de ensamkommande ungdomarna i studien använt sig av för att legitimera sin egen vistelse i Sverige. För att bli betraktade som deserving av majoritetsbefolkningen ter det sig i synnerhet vara två beståndsdelar som är av yttersta vikt. Det är dels väsentligt för de ensamkommande ungdomarna att uppvisa en vilja av att bidra till samhället, vilket direkt anknyter till deservingnesskriteriet reciprocitet. Företagandet utgör därmed en viktig grund för de ensamkommande ungdomar som deltagit i denna studie och deras deservingness. Den andra beståndsdelen handlar om anpassningsförmågan till det svenska samhället, vilket i studien illustrerats av intervjupersonernas vilja att passa in, förändra delar av sin identitet och hålla en ständigt positiv attityd. På detta sätt har vi kunnat skapa oss en uppfattning av hur de ensamkommande ungdomarna förhåller sig till det svenska samhällets syn och förväntningar på dem från den dag då de anlänt till Sverige. Avsaknaden av distinkta kopplingar till övriga deservingnesskriterier, såsom kontroll och behov, menar vi talar för att den humanitära synen på mottagande av ensamkommande barn tynar i takt med att majoritetssamhällets misstroende ökar. En något oroväckande insyn i detta avseende är att, utifrån rådande deservingnesslogik, skulle en tolvårig analfabetisk pojke som blivit sexuellt utnyttjad kunna ses som mindre förtjänt av att stanna i Sverige än en läsvan och hårt arbetande jihadist.

8 Diskussion

Syftet med denna studie var att utforska hur ensamkommande barns beslut att bli egenföretagare har påverkats av upplevelser från både tiden före Sverige och den inledande tiden efter de anlänt till Sverige. Med utgångspunkt i detta har fem ungdomar intervjuats som kom till Sverige som ensamkommande barn. Samtliga av dessa ungdomar är män som under sin vistelse i Sverige varit bosatta i de södra delarna av landet. I detta avseende hade det varit idealiskt att även ha med egenföretagande kvinnor som kom till Sverige som ensamkommande barn samt intervjupersoner som bosatt sig i andra delar av Sverige. Det hade exempelvis kunnat skapa mer variation

bland de företag som de ensamkommande ungdomarnas startat, eftersom det i andra delar av landet möjligtvis skulle kunna finnas ett större behov av företag inom andra branscher. Att inkludera unga ensamkommande kvinnor skulle eventuellt kunna resultera i att andra deservingnesskriterier blivit mer framträdande och således bidragit till en annan insyn. Det är i alla fall inte helt otänkbart att majoritetssamhällets syn på ensamkommande barn variera beroende på kön.

Ett förslag till vidare studier som berör ensamkommande barn och egenföretagande är att öka antalet informanter och välja ett annat urvalsalternativ för att få ett mer nyansrikt material. Under denna studie har den rådande Covid-19 pandemin dels försvårat möjligheten till att hitta fler informanter och dels rimligtvis också hämmat flera ensamkommande barns visioner om att starta egna företag i Sverige. På så vis finns det förhoppningsvis bättre förutsättningar att skriva mer omfattande och ingående studier kring samma ämne i framtiden.

För vidare forskning hade det också varit intressant att undersöka om det, som ett resultat av det senaste decenniets höga migration till Sverige, har skapats nya invandrarnischade branscher likt pizzabranschen som nämns i Hultman (2013). I denna studie har majoriteten av de ensamkommande ungdomarna startat företag som är inriktade mot träindustri, vilket skulle kunna indikera att det är en blivande invandrarnischad bransch. Det är förvisso möjligt att snöbollsurvalet i denna studie har orsakat en överrepresentation av företag inriktade mot träproduktion. Icke desto mindre finner vi det intressant att flera av de ensamkommande ungdomarna i denna studien har inriktat sig mot samma spår.