I Strävan efter en hållbar framtid Ensamkommande barn som blir egenföretagare i Sverige

I Strävan efter en hållbar framtid

Ensamkommande barn som blir egenföretagare i Sverige

Kandidatuppsats

Abstrakt

Author: Eric Bredman & Daniel Carlsson

Title: In pursuit of a sustainable future – Unaccompanied minors who become self- employed in Sweden

Between the years 2010-2015 Sweden received well over 50 000 unaccompanied minors. Many of these young migrants, who arrived without any guardian, have faced numerous adversities and challenges both prior to, and during their journeys to Sweden.

After their arrival in Sweden many of the unaccompanied minors are met with new challenges and adversities such as solitude, mistrust from the majority society and adapting to new school and labor market systems. However, in the face of these new adversities, it seems like unaccompanied minors - rather than young migrants who arrived with guardians - are better equipped to overcome and thrive from the new adversities (Çelikaksoy & Wadensjö, 2019). In this research we have specifically directed our focus to those unaccompanied minors who, after their arrival in Sweden, have started their own company.

The aim for this study is therefore to explore entrepreneurship among young adults, who arrived in Sweden as unaccompanied minors. Furthermore we wish to examine how these young adults have faced imminent expectations from the majority society in Sweden and what impact entrepreneurship has had, when it comes to living up to these expectations. During the course of this study a handful of semi-structured interviews have been conducted with young adults between the ages of 20-27, who arrived in Sweden as unaccompanied minors. By using resilience and deservingness as our main theoretical approach to the collected data we come to conclusions which emphasize that entrepreneurship is a strategic trajectory for the unaccompanied minors to legitimate their intentions and prove their worth.

Nyckelord

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

2 Syfte och problemformulering 3

3 Tidigare forskning 3

3.1 Migranters möjlighet till arbete 3

3.2 Ensamkommande barn och utsatthet 5

3.3 Känsla av tillhörighet för migranter och ensamkommande barn i Sverige 5 3.4 Unga mirgranter och tiden efter uppehållstillstånd i Sverige 6

3.5 Migranter och egenföretagare 7

3.6 Förtydligande inför vidare läsning 8

4 Teoretiska utgångspunkter 9

4.1 Resiliens 10

4.1.1 Närbelägen kronisk motgång 11

4.1.2 Avlägsen kronisk motgång 12

4.1.3 Intensiv motgång 12

4.1.4 Förlikningsprocess 12

4.1.5 Bättre-än-förväntat utfall 12

4.2 Deservingness 12

4.3 Moralisk differentiering 14

5 Metod 14

5.1 Tillvägagångssätt 15

5.2 Urval 17

5.3 Bearbetning av materialet 17

5.4 Etiska övervägande 18

5.5 Presentation av intervjupersoner 19

5.6 Metodologiska överväganden 20

6 Resultat och analys 21

6.1 Resiliens 22

6.1.1 Motgångar 23

6.1.2 Förlikning 25

6.1.3 Sammanfattning resiliens 28

6.2 Deservingness 29

6.2.1 Egenföretagande som intäkt för deservingness 29

6.2.2 Att ge tillbaka 31

6.2.3 Att anpassa sin identitet 33

6.2.4 Sammanfattning deservingness 36

6.3 Moralisk differentiering 36

7 Slutsatser 39

8 Diskussion 41

Källförteckning 43 Bilagor

1 Inledning

Mellan åren 2010-2015 anlände nästan 55 000 asylsökande ensamkommande barn till Sverige enligt Statistiska centralbyrån (2020). Aldrig tidigare har Sverige tagit emot lika många ensamkommande barn som under denna femårsperiod. För många av dessa barn har flykten till Sverige varit en resa med livet som insats, där de tvingats förlita sig helt och hållet på människosmugglare (Svenska dagbladet, 2015). Över öppna hav i gummibåtar och genom farliga bergspass har de transporterats och många har mist sina liv. Trots dessa överhängande risker är det ändå hundratusentals barn som varit beredda att ta chansen i hopp om att skapa bättre förutsättningar för sitt eller sin familjs framtida liv. Ensamkommande barn som kommer till Sverige nämner att människosmugglare ofta målat upp en bild av Europa och Sverige som fantastiska och fruktbara för barns framtidsutsikter inom exempelvis skola och arbete (ibid). Frågan är i vilken utsträckning människosmugglarnas bild överensstämmer med verkligheten och om det överhuvudtaget finns någon sanning i den. I exempelvis en artikel från 2018 förmedlas att allt fler asylsökande ensamkommande barn begår självmord, vilket skulle kunna vara en indikation på att människosmugglarnas idealiserade bild av Sverige stämmer föga överens med verkligheten (SVT, 2018).

Samtidigt finns det också ensamkommande barn som tagit sig till Sverige och utbildat sig, börjat arbeta och i vissa fall även startat egna företag. I en studie från 2019 tyder resultat på att det till och med är mer troligt att ensamkommande barn blir anställda än barn som anlänt till Sverige med vårdnadshavare (Çelikaksoy & Wadensjö, 2019). Detta menar forskarna bland annat kan bero på att ensamkommande barn uppvisar resiliens, det vill säga motståndskraft och återhämtningsförmåga vid motgångar på ett annat sätt än andra barn i deras ålder. Det finns dock förvånansvärt lite forskning i anknytning till ensamkommande barn och deras förhållande till arbetsmarknaden efter de blivit beviljade uppehållstillstånd. Än mindre när det kommer till ensamkommande barn och företagande.

I samband med införandet av den nya gymnasielagen 2018 fick många ensamkommande barn med utvisningsbeslut möjlighet att stanna kvar i Sverige för att slutföra sin gymnasieutbildning och fick därmed också en ny chans att bli beviljade uppehållstillstånd. Lagen innebar samtidigt att en hel del krav ställdes på ungdomarna som omfattades av den. Exempelvis har de alla sex månader på sig att bli självförsörjande efter det att gymnasiestudierna är avklarade. För att lyckas med detta har de två alternativ, det första innebär att erhålla en anställning och det andra alternativet att starta ett eget företag som ger tillräckligt med ekonomiska resurser för att bedömas som självförsörjande (Migrationsverket, 2020). Detta menar vi är en intressant ingång till forskning i anslutning till ungdomar som kom till Sverige som ensamkommande barn men som nu blivit vuxna. I synnerhet har vi fått ett intresse för att veta mer om de ensamkommande barnen som startat egna företag och ta reda på hur de resonerar kring sitt företagande i förhållande till samhällets förväntningar på dem. En sådan undersökning är relevant eftersom vi vill påstå att ensamkommande barn har fler överhängande förväntningar på sig när de anländer till Sverige och att gruppen överlag är präglad av negativa gestaltningar. Därigenom står de inför större utmaningar än andra individer i samhället som har för avsikt att starta egna företag.

Denna studie ämnar därför studera ensamkommande barns erfarenheter och upplevelser av att komma till Sverige samt undersöka hur de ensamkommande barnen, genom sitt företagande, förhåller sig till det svenska majoritetssamhällets förväntningar och gestaltningar. Förhoppningen är att kunna bidra till att täcka upp kunskapsluckor inom forskning kring ensamkommande barn och tiden efter de beviljats uppehållstillstånd.

Ensamkommande barn har de senaste åren blivit en mycket omdiskuterad grupp i samhället. Detta ser vi som en indikation på att forskning som berör denna grupp är välbehövlig, inte minst för att undvika att helt och hållet påverkas av exempelvis mediala, politiska eller allmänna common-sense förklaringar som kopplas samman med

2 Syfte och problemformulering

Syftet med studien är att utforska egenföretagande hos unga vuxna som kommit till Sverige som ensamkommande barn genom att ta del av deras upplevelser och erfarenheter. På så sätt vill vi få kunskap om hur gruppen bemöter majoritetssamhällets syn på ensamkommande barn samt hur de ensamkommande förhåller sig till de förväntningarna som ligger framför dem efter deras ankomst till Sverige. Dessutom vill vi få en uppfattning av hur de ser på sitt egenföretagande och vilka effekter företagandet har för majoritetssamhället syn på dem. För att uppnå studiens syfte har vi formulerat följande forskningsfrågor:

• Hur beskriver ensamkommande barn, som idag är vuxna, sina erfarenheter och upplevelser av att komma till Sverige?

• Hur resonerar ensamkommande barn, som idag är vuxna, kring sina erfarenheter av att vara egenföretagare i Sverige?

• Hur förhåller sig ensamkommande barn, som idag är vuxna, till det svenska samhällets syn och förväntningar på ensamkommande barn?

3 Tidigare forskning

3.1 Migranters möjlighet till arbete

I Larssons omfattande studie om migranters möjligheter till integration på arbetsmarknaden (2015) har Arbetsförmedlingen och andra aktörers hantering av rådande integrationspolitik analyserats. Det visade sig bland annat att ett överhängande problem för handläggare på Arbetsförmedlingen var att de inte klarade av att uppnå målen som infördes i samband med att den nya etableringsreformen trädde i kraft 2010, eftersom resurserna helt enkelt inte räckte till. Målet och kravet från regeringen var att få så många migranter som möjligt i arbete för att kunna redovisa ett positivt resultat.

Den höga arbetsbelastningen och det kontinuerliga samarbetet mellan handläggare från Arbetsförmedlingen och integrationsenheten har gjort att arbetsuppgifterna blivit svåra att hinna med. Det har i sin tur resulterat i att det blivit omöjligt för handläggarna att

utföra helt överensstämmande politiska handlingar i kontakt med sina klienter. Detta får direkta konsekvenser för migranter och deras möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. Dessutom visar studien på att det i politisk diskurs är migranterna själva som blir syndabockar för hög arbetslöshet inom gruppen, detta eftersom politiker vill undvika att kritisera eller beskylla rådande integrationspolitik (Larsson, 2015).

Arbetsmarknadspolitik är något som återkommer på flera ställen inom forskning som riktar sig mot migration. Ennerberg (2017) har exempelvis forskat om den ovannämnda etableringsreformen som infördes 1 december 2010. Ennerberg visar i sin studie att reformen som syftade till att underlätta nyanländas etablering i Sverige, är problematisk och inrymmer flera tvetydigheter. Den eftersträvade dels individuell utveckling för att nå högre utbildning men samtidigt att påskynda inträdet till arbetsmarknaden för nyanlända. Dessa två punkter menar Ennerberg (2017) motsäger varandra eftersom många nyanlända pressas till att ta arbeten som kräver låg eller ingen utbildning med otrygga anställningsformer, vilket i sin tur resulterar i att nyanländas väg till högutbildade arbeten försvåras. Dessutom lämpade sig reformen bättre för vissa nyanlända vilket Ennerberg (2017) illustrerar genom att hon urskiljer fem olika typer av nyanlända migranter och sedan hänvisar till deras olika möjligheter och svårigheter under etableringsperioden.

Med utgångspunkt i både Ennerberg (2017) och Larssons (2015) forskning, som behandlar arbetsmarknadspolitik, blir det tydligt att denna är under ständig förändring och att reformer och lagändringar påverkar migranters tillvaro och möjligheter i Sverige. Reformen från 2010 har sedan Ennerbergs och Larssons studie genomgått förändringar, vilket illustrerar arbetsmarknadspolitikens föränderliga karaktär (Migrationsinfo, 2019). Detta menar vi är ett spår som bör undersökas i specifik anknytning till ensamkommande barn eftersom det finns lagar som också står i direkt anknytning till denna grupp (exempelvis nya gymnasielagen).

3.2 Ensamkommande barn och utsatthet

Ett mönster som blivit tydligt vid läsningen av tidigare forskning är att ensamkommande barn är en utsatt grupp i samhället, vilket kan påverka deras möjligheter för dels framtida studier och arbete men rimligtvis även för företagande. I en forskningsartikel från i år beskrivs exempelvis hur ensamkommande barn etiketteras som deserving eller undeserving i det svenska samhället (Wernesjö, 2020 s.390).

Majoritetssamhället granskar ensamkommande barn och bedömer att somliga av dem är eftertraktade och har gjort sig förtjänta av sin plats i samhället (deserving), eller alternativt som icke önskvärda och som belastningar för samhället (undeserving) (ibid).

Ensamkommande barn i Sverige utsätts även för fientlighet, vilket bland annat märks tydligt på internetforum som har granskats under netnografiska studier. Här framställs ensamkommande barn exempelvis som bidragstagande parasiter eller soldater som skickats till Sverige för att utplåna “den vita rasen” (Hirvonen, 2013 s.84).

Ett normaliserat misstroende mot ensamkommande barn är långt ifrån den enda anledningen till att de är en utsatt grupp i samhället. Utöver trauman kopplade till ursprungslandet eller resan till Sverige, uttrycker många ensamkommande barn att asylprocessen varit ett orosmoment som skapat psykiska påfrestningar. Svensson (2017) beskriver att asylprocessen i synnerhet var en faktor som påverkade skolgången för barnen och att till exempel klasskamraters besked på asylansökan blev till tyngande påminnelser om tillfälligheten i deras egna situation.

3.3 Känsla av tillhörighet för migranter och ensamkommande barn i Sverige

Ett generellt mönster som framträder ur tidigare forskningsarbeten är att tillhörighet är väsentligt för ensamkommande barn och deras framtidsutsikter på arbetsmarknaden. Att inte känna tillhörighet till det land man bor i påverkar migranternas psykiska hälsa oavsett om de kommer med familjemedlemmar eller själva (Hirvonen, 2013).

Migranters psykiska hälsa är i många fall redan nedsatt eftersom många kommer från

exempelvis krigsdrabbade länder där de har tvingats ta sig igenom traumatiska händelser. Utanförskap i samhället bidrar alltså till ytterligare försämrat psykiskt mående. Dessutom ter det sig även som att arbetsmarknaden och utbildning påverkar migranters hälsa. I exempelvis en artikel menar forskarna att arbetsmarknaden i kombination dåliga utbildningsmöjligheterna tendera att påverkar migranterna hälsa och sociala liv negativt. Då många upplever att det är svårt att komma in på arbetsmarknaden tendera det att påverkar dem individuellt och leda till kriminalitet, missbruk och utanförskap i samhället (Berg, Almqvist, Hjern & Rostila, 2018).

I Brace (2013) kritiseras också det sociala kontraktet i samhället ur ett arbetsperspektiv för migranter. Här åskådliggörs att samhällets sätt att konstruera individer till migranter är problematiskt. En migrant uttrycker i detta sammanhang att vissa individer får leva som “utlänningar” i hela sitt liv, trots att de bott i ett land i flera decennier (Brace, 2013). Tidigare forskning där ensamkommande barn har intervjuats i Sverige och Finland beskriver också att ensamkommande barn är i behov av att arbeta med sin egen identitet och tillhörighet i det nya landet. I Sverige försvåras detta ofta på grund av ensamkommande barns situation som innefattar en tillfällig samvaro med ovisshet för sin egna och andras situation (Kaukko & Wernesjö, 2017). För att ge ensamkommande barn en känsla av tillhörighet och egenvärde krävs det välfungerande och varaktiga relationer där barnen upplever att de får det stöd de behöver, samt ansvar som de är kapabla att klara av.

3.4 Unga mirgranter och tiden efter uppehållstillstånd i Sverige

I avhandlingen Ensamkommande men inte ensam av Maria Hessle (2009) studeras ensamkommande barn och ungdomar som kommit till Sverige under en tioårsperiod, för att ta fasta på hur deras socialisation och etablering har sett ut. Studien visar att ensamkommande barn och ungdomar som stannat i Sverige i över tio år, med några få undantag, har etablerat sig till en gynnsam situation. En gynnsam situation definieras enligt Hessle som ett tillstånd där de ensamkommande barnen/ungdomarna har beviljats

ett permanent uppehållstillstånd, svenskt medborgarskap, en sysselsättning (arbete eller studier) och stabila sociala relationer efter egna behov. När det gäller sysselsättning är det cirka 75 procent som är sysselsatta i arbete, studier eller eget företagande. Dessutom har cirka 80 procent av de som ansökt om medborgarskap i Sverige fått det beviljat (Hessle, 2009, s.89). En annan intressant del av studien visar att när ensamkommande barn eller ungdomar kommer till Sverige har ungefär 75 procent av dem redan släktingar i landet. Relationer till släkt och familj har visat sig var en viktig del för ensamkommande barn och ungdomar för att de ska kunna ha en gynnsam etablering i mottagarlandet (Hessle, 2009, s.143-144). I Wallin och Ahlström (2005) utförs också en uppföljningsstudie av unga migranter i Sverige. Denna studie undersöker hur ensamkommande unga vuxna upplever att deras livssituation och mående var, sju år efter de erhållit uppehållstillstånd. Det visar sig att majoriteten av unga migranter som anlänt till ett nytt land upplever att de är välintegrerade. Samtidigt finns det en andel som fortfarande känner sig utanför i samhället och därav ofta lider av ett nedsatt psykiskt mående.

3.5 Migranter och egenföretagare

I doktorsavhandlingen Liv och arbete i pizzabranschen studeras personer med invandrarbakgrund i Sverige som är verksamma inom pizzabranschen. Hultman (2013) fördjupar sig i hur deras liv ser ut samt hur deras väg in i pizzabranschen har sett ut.

Avhandlingen lägger fokus på två olika sociologiska aspekter - organisatoriska och demografiska - vilket visar på att pizzabranschen i Sverige är en något egendomlig bransch. De två sociologiska aspekterna bottnar i att branschen består av småföretag och att människor som inte är födda i Sverige arbetar med det i större utsträckning än svenskfödda. Studien undersöker även i denna bemärkelse hur pizzabranschen som ett sociologiskt fenomen upprätthålls.

Kraven för att arbeta eller starta eget i pizzabranschen är låga och det krävs ingen speciell utbildning. Det krävs inte heller ett särskilt stort ekonomiskt kapital för att

starta en pizzeria, även om flera i studien ansåg att det utgjorde ett av de största hindrena för att starta en ny pizzeria. Vid finansieringen av nya pizzerior har immigranter exempelvis kunnat få ekonomiskt stöd av sin familj eller vänner alternativt använda sparade pengar eller lösa avbetalningsplaner med fastighetsägare. Vad det gäller språkkunskap i svenska är det många som upplever att den varit bristfällig vid uppstarten av pizzeriorna, men det beskrivs däremot aldrig som ett hinder för att blir framgångsrik inom branschen (Hultman, 2013).

Människor som arbetar inom pizzabranschen kommer oftast från länder där det råder oregelbunden skolning och där den generella utbildningsnivån är låg. Detta i kombination med att många helt saknar arbetslivserfarenhet i Sverige gör att det finns begränsade arbetsmöjligheter för dessa människor, eftersom utbildning och arbetserfarenhet är kvalifikationer som väger tungt på den svenska arbetsmarknaden (Hultman, 2013). Immigranter som kommer till Sverige tar till olika strategier för att ta sig förbi dessa begränsningar och lösa sin försörjningsproblematik i sin strävan efter att uppnå ”ett bra liv”. Pizzabranschen och andra branscher, där det går att hitta snabba och enkla organisatoriska koncept, blir på så vis ett sätt för immigranter att etablera sig på arbetsmarknaden på ett autonomt sätt. Hultman (2013) poängterar även att immigranter värdesätter egenföretagande eftersom det ger möjlighet till att kunna vara självständig.

Immigranter som nyligen har kommit till Sverige eller ett annat nytt land tenderar också att dras till människor som har liknande kultur. Pizzabranschen är således en lösning som dyker upp på ett naturligt sätt för många immigranter, då pizzabranschens miljö domineras av människor med invandrarbakgrund (ibid).

3.6 Förtydligande inför vidare läsning

Innan vi tar oss vidare i studien är det av betydelse att klargöra vilka individer vi avser när vi talar om ensamkommande barn. Definitionen av ensamkommande barn lyder under denna studie enligt följande: “Ensamkommande barn är under 18 år och vid

ankomsten till Sverige skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som anses vara vårdnadshavare.” (Brunnberg, 2008 s.219)

Den nya gymnasielagen nämns också löpande under denna studie och avser en komplettering som infördes 2018 till den dåvarande gymnasielagen. Kompletteringen gav ett antal utvisningshotade ensamkommande ungdomar en ny möjlighet till uppehållstillstånd (Riksdagen, 2018). För att omfattas av den nya gymnasielagen behövde de ensamkommande bland annat haft en långdragen asylprocess hos Migrationsverket och påbörjat en godkänd gymnasieutbildning i Sverige. De ensamkommande ungdomar som erhållit uppehållstillstånd genom den nya gymnasielagen har alltid blivit tilldelade ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som sedan följts upp med ytterligare krav för möjligheten att förlänga sitt uppehållstillstånd. När ungdomarna väl avslutat sin gymnasieutbildning har de max sex månader på sig att bli fast anställda eller starta ett eget företag som enligt Migrationsverkets bedömning är lämpliga för att kunna ansöka om förlängt eller permanent uppehållstillstånd (Migrationsverket, 2020).

4 Teoretiska utgångspunkter

Under den inledande delen av studien har vi använt oss av ett antal spårhundsbegrepp (Sensitizing concepts). Spårhundsbegrepp som teoretiska utgångspunkter skapar ett fördelaktigt förhållningssätt till fältet eftersom det förespråkar anpassning och utveckling av nya frågor. Vikten ligger alltså på att utforska fältet snarare än att fråga ut det (Rennstam & Wästerfors, 2015). De spårhundsbegrepp som använts i denna studie är följande: Deservingness, resiliens, och den socialekologiska teorins användning av mikro-, meso-, makro- och exosystem. Efter de första intervjuerna genomfördes utvärderades samtliga spårhundsbegrepp utifrån dess bärkraft i empirin och relevans till studiens syfte. Det visade sig att resiliens och deservingness var lämpliga för att ge förklaringskraft åt det empiriska underlag vi samlat in. I detta avseende bedömde vi även att begreppet moralisk differentiering var mer lämplig än den socialekologiska teorins användning av mikro-, meso-, makro- och exosystem.

4.1 Resiliens

Resiliens har visat sig vara svårdefinierat eftersom många forskare har lagt till egna tolkningar av begreppet. Van Breda (2018) argumenterar för att resiliens, till viss del, har blivit ett tomt ord som kan fyllas med i princip vilken innebörd som helst. Därför är det väsentligt att förtydliga begreppets relation till den egna studien. Begreppet har sina rötter inom studier som fokuserat på att undersöka människans sociala sårbarhet, exempelvis genom att titta på genetiska och miljömässiga aspekter. Under dessa studier uppmärksammades att utfallet av att en människa, exempelvis haft en plågsam uppväxtmiljö, inte alltid blev negativ för dennes sociala utveckling. Det fanns tvärtom människor som till synes frodats av dessa motgångar. När detta uppdagades benämnde forskarna dessa människor som osårbara och oöverkomliga vilket ledde till att resiliens tog ett nytt spår, där en individ även kunde befinna sig i ett så kallat resilient tillstånd.

Forskare beskrev det som “Individuals who adapt to extraordinary circumstances, achieving positive and unexpected outcomes in the face of adversity" (Van Breda, 2018 s.3). Resiliens är utifrån detta perspektiv enbart ett utfall av ett händelseförlopp som saknar förklarande kraft. Det är därför väsentligt att forskning även tar fasta på resiliens som en process och inte bara som ett utfall. I denna studie kommer på så vis resiliens hänvisa till processen i helhet medan resilient kommer användas för att beskriva processens utfall.

Figur 1: Resiliens som process och utfall (Van Breda 2018 s.4)

Van Breda (2018) urskiljer tre steg/komponenter som är avgörande för forskning kring resiliens. Det första steget är motgång, följt av en förlikningsprocess och avslutningsvis ett bättre-än-förväntat utfall. Under denna studie kommer alla dessa tre komponenter vara centrala och sättas i kontext till ensamkommande barn som i Sverige har blivit egenföretagare. Tidigare forskning talar för att ensamkommande barn är en utsatt grupp av individer som fått genomlida flera olika motgångar i sina liv. Resiliens bidrar i detta avseende till att ge förklaringskraft åt ensamkommande barns egenföretagare, eftersom egenföretagande i sig rimligtvis skulle kunna tolkas som ett bättre-än-förväntat utfall.

Det föreliggande resultat- och analyskapitlet fokuserar alltså på en grupp av individer som idag befinner sig i ett resilient tillstånd. Det är däremot vägen till det resilienta tillståndet, det vill säga processen i helhet, som studien har för avsikt att bidra med ökad kunskap kring.

4.1.1 Närbelägen kronisk motgång

En beskrivning av en motgång inom resiliensteori som har en fastställd startpunkt, pågår över en längre tid och kan påverka flera livsaspekter hos en individ, benämns som en

“närbelägen kronisk motgång” (översatt från engelska). Krig och naturkatastrofer är exempel på motgångar som tillhör denna kategori (Van Breda, 2018 s.5).

4.1.2 Avlägsen kronisk motgång

Avlägsen kronisk motgång är en beskrivning av en motgång inom resiliensteori som inte har någon fastställd startpunkt, som ofta pågår från födsel till vuxen ålder och som kan sätta djupa spår i en individs liv. Fattigdom och familjevåld kan exemplifiera denna typ av motgång (Van Breda, 2018 s.5).

4.1.3 Intensiv motgång

Detta begrepp används för att beskriva en motgång inom resiliensteori som har en fastställd startpunkt, pågår under en relativt kort period och som har begränsad effekt på en individs liv. Några exempel på intensiva motgångar är överfall och olyckor (Van Breda, 2018 s.5).

4.1.4 Förlikningsprocess

Avser den process där en individ överkommer en motgång och samtidigt förändrar eller till och med drastiskt transformerar samma motgång. Förlikningsprocessen är på så vis ett sätt för individen att utmana sina tidigare motgångar och skapa en förmåga att ta makt över sin situation (Van Breda, 2018).

4.1.5 Bättre-än-förväntat utfall

Detta är en alternativ benämning för ett “bra utfall” inom resiliensforskning, eftersom definitionen av vad som är ett bra utfall inom en population kan variera och ofta bli normativ (Van Breda, 2018).

4.2 Deservingness

Teorin deservingness avser ett fenomen som innebär att människor delas upp i en dikotomi, där den ena grupperingen betraktas som deserving och innefattar de individer som anses ha gjort sig förtjänta att ta del av samhällets resurser. En individ som befinner sig i denna grupp är alltså önskvärd inom samhället. Deserving kopplas ofta samman med specifika beteende och handlingar som är idealiserade i ett samhälle, en individ kan exempelvis anses vara deserving genom att han eller hon har arbetat och betalat skatt. Undeserving värderas den grupp vara som av samhället inte anses gjort sig värdiga eller förtjänta av att till exempel ta emot ett samhälles välfärdsinsatser. En

individ som av olika anledningar inte kunnat eller inte haft intentioner att bidra till samhället befinner sig ofta inom denna grupp (Nielsen, Frederiksen & Larsen, 2019).

Under tidigare studier har teorin deservingness tillämpats på olika samhällsgrupper, vilket har uppmärksammat några återkommande faktorer som är avgörande för att ses som deserving. För att en grupp i samhället ska ses som deserving behöver denna uppfylla ett eller flera av så kallade deservingnesskriterier. Det första kriteriet är kontroll och innebär att en individ som är i mindre kontroll över sin situation ofta ses som mer deserving. Attityd avser att en individ som visar mer tacksamhet i ett samhälle ses som mer deserving. Ett tredje kriterium är reciprocitet som hänvisar till ömsesidighet, det vill säga att en individ som ger tillbaka till samhället ses som deserving. Ett annat kriterium är identitet som menar att en individ vars identitet är närmare belägen “vår egen” är mer deserving. Avslutningvis bedöms en individ generellt sett som mer deserving när denne är i ett större behov av stöd och hjälp (Nielsen, Frederiksen & Larsen, 2019). Dessa kriterier är också centrala för de ensamkommande ungdomarna som deltagit i denna studie eftersom de behöver förhålla sig till samtliga kriterier och bevisa för omgivningen att de är deserving.

Det sätt på vilket deservingness används i relation till migration illustreras bland annat i Wernesjö (2020) där teorin appliceras på ensamkommande barn och deras utsagor.

Wernesjö (2020) visar att ensamkommande barn sedan länge varit en grupp som fått uthärda majoritetssamhällets missförtroende och generellt sett hamnat inom gruppen undeserving. I Hemmaty (2019) används deservingness för att belysa vilken betydelse migranters statusförklaring har för deras möjligheter i Sverige och hur detta kan skifta över tid. En migrant som till exempel kommit till Sverige för att arbeta kan ses som mer deserving än en migrant som flytt från krig och förföljelse. Deservingness synliggör på ett tydligt sätt både i Wernesjö (2020) och Hemmaty (2019) hur relevant denna teori kan vara i anknytning till migration och integration. I synnerhet är det Wernesjös tillämpning av teorin som den egna studien kommer ta avstamp i, med tanke på att bägge studier relaterar till ensamkommande barn och deras utsagor.

När det kommer till deservingness och dess anknytning till företagande tänker vi att ett incitament för att bli egenföretagare skulle kunna vara att ses som, och bli kategoriserad som deserving i samhället. För att tillämpa deservingness till denna studie kommer det följaktligen vara väsentligt att ta fasta på hur ensamkommande barn beskriver sig själva, sin roll som egenföretagare samt hur de upplever att bemötandet från majoritetsbefolkningen har varit. Teorin deservingness kommer i synnerhet ligga till grund för att besvara studiens andra och tredje forskningsfråga men är samtidigt relevant även för den första forskningsfrågan.

4.3 Moralisk differentiering

Moralisk differentiering är ett av begreppen Elias och Scotson (1999) använder sig av för att beskriva sociala hierarkier. De menar att utsatta samhällsgruppers sämsta medlemmar vad gäller exempelvis uppförande, etik och moral får representera hela gruppen och alla dess medlemmar. Motsatsen gäller för samhällets priviligerade grupper där den andel som har god etik, moral och uppförande får representera den stora massan. Detta perspektiv är relevant för att belysa hur ensamkommande ungdomar pratar om sin egen grupp och hur de identifierar sig själva i förhållande till andra. På så sätt skapas en bild av ensamkommande ungdomars position i samhället, vilket är användbart för att få en initial inblick i hur deras framtidsutsikter som egenföretagare i Sverige ser ut.

5 Metod

Till denna studie, som fokuserar på ensamkommande barn och företagande, har kvalitativ metod bedömts vara det mest givande. Forskningsfrågorna som tidigare presenterats, förmedlar att studien vill besvara hur ensamkommande barn beskriver, resonerar och förhåller sig till specifika företeelser. Av denna anledning har det varit väsentligt att ge de ensamkommande barnen utrymme att berätta fritt om varje fenomen utifrån sin egen världsbild. Detta är något som vi bedömde vara svåråtkomligt med en kvantitativt inriktad studie, där det ofta finns begränsat utrymme för att förmedla

upplevelser som går utanför ramarna i exempelvis en enkätundersökning (Ahrne &

Svensson, 2015). Vi kom istället fram till att semistrukturerade intervjuer var den bäst lämpade datainsamlingsmetoden för detta ändamål. Under ett tidigt skede av studien har vi därför sammanställt en intervjuguide som har stått till vårt förfogande under varje intervju. Intervjuguiden skapades utifrån vår operationalisering av de forskningsfrågor som studien ämnar besvara, samt de riktlinjer som Ahrne och Svensson (2015) förespråkar. De teman som valdes ut och formgav intervjuerna var resiliens, deservingness och moralisk differentiering (se bilaga 1). Det var också centralt att ställa frågor i enlighet med studiens syfte men ändå lämna utrymme för följdfrågor som kan uppstå under intervjuer. Ahrne och Svensson menar också att forskningsfrågorna i en studie visar vilken metod som är lämplig att använda och att kvalitativa metoder är ett bra alternativ om man vill samla in kunskap om ett specifikt samhällsfenomen existerar, hur det fungerar och i vilka sammanhang det förekommer (Ahrne & Svensson, 2015 s.10-14).

5.1 Tillvägagångssätt

För att samla in datamaterial har vi följaktligen använt oss av semistrukturerade intervjuer. En styrka med intervjuer är att det fångar en persons uppfattningar och erfarenheter kring ett samhällsfenomen. Dessutom samlas samtidigt andra väsentliga komponenter in såsom språkbruk, normer, emotioner och hur intervjupersonen gör saker i praktiken samt vilka rutiner de har. En fördel med semistrukturerade intervjuer har även varit att vi kunnat anpassa frågor och deras ordningsföljd under intervjuernas gång. Detta har gjort att intervjuerna har upplevts mer naturliga och troligtvis fått dem att påminna om en vardaglig konversation mellan två människor. Det har också möjliggjort att vi kunnat få en bredare bild av ett fenomen eftersom det inte funnits ett behov av att hålla sig strikt till ett specifikt ämne (Ahrne & Svensson, 2015 s.38-39). En annan positiv del med intervjuer är att forskaren kan ha ett reflexivt förhållningssätt till sitt forskningsfält; när nya mönster uppenbarar sig finns det möjlighet att genomföra ytterligare intervjuer för att undersöka dess relevans och betydelse. Följaktligen blir det

möjligt för forskaren att hoppa mellan analys och intervju på ett lättillgängligt sätt (Ahrne & Svensson, 2015 s.53-54).

Totalt har fem intervjuer genomförts med ensamkommande ungdomar som i Sverige har blivit företagare. Alla intervjuer har skett digitalt via datorn på grund av den pågående Covid-19 pandemin. Informanterna har vid fyra av fem tillfällen ändå haft möjlighet att spela upp ett videoflöde på sig själva från sina datorer, vilket har gjort att vi kunnat ta fasta på både ansiktsuttryck och kroppsrörelser under intervjuerna. Detta har dels gjort att intervjuerna blivit mer naturliga och samtidigt har det blivit lättare för oss att tolka svaren från informanterna. Vi har efter överensstämmelse med informanterna dessutom spelat in samtliga intervjuer för att underlätta arbetet med att transkribera. Varje intervju varade mellan 30-50 minuter men det fanns utrymme för informanterna att prata längre om de ville.

Under intervjuerna har vi upplevt att vår egna bakgrund har påverkat intervjupersonerna till viss del. Vi syftar då specifikt på att vi båda två är svenskfödda och tillhör majoritetsbefolkningen. Detta kan exempelvis ha resulterat i att intervjupersonerna, som tillhör en utsatt grupp i samhället, haft svårt för att gestalta negativa bilder av Sverige eller dess befolkning. I flera fall har intervjupersonerna inledningsvis beskrivit Sverige som nästintill fläckfritt, där ingenting dåligt har hänt dem. Senare under intervjuerna har det däremot framgått att de blivit utsatta för flera orättvisor och diskriminerande handlingar. Detta är något som vi tagit i beaktning under bearbetningen och analysen av materialet. Intervjupersonernas sätt att beskriva Sverige, sig själva, andra ensamkommande barn och sitt företag har på så vis blivit intressanta och givande delar av detta arbete. Den effekt som vår egen bakgrund har haft på intervjuerna kan alltså samtidigt gett oss en nyttig inblick i hur förhållandet mellan majoritetssamhälle och ensamkommande barn ser ut i Sverige idag.

5.2 Urval

Under urvalsprocessen har vi använt oss av snöbollsurval då vi sedan tidigare har kontakt med ett antal ensamkommande barn som startat egna företag. På så sätt har ett snöbollsurval varit ett lämpligt alternativ när det kommer till att hitta intervjupersoner till vår studie. Ett snöbollsurval är ett icke slumpmässigt urval där forskaren kontaktar personer som sedan tidigare känner till och passar in för att undersöka studiens fenomen och besvara dess frågeställningar. De första intervjupersonerna tipsar sedan forskaren om andra personer som är lämpliga i anknytning till studiens undersökningsområde.

5.3 Bearbetning av materialet

Under denna studie har vi i ett tidigt skede riktat fokus mot att bemöta tre vanligt förekommande problem inom kvalitativ forskning. Dessa tre är kaosproblemet, representationsproblemet och auktoritetsproblemet. Det förstnämnda innebär att det under kvalitativa studier produceras stora mängder datamaterial som behöver sorteras.

Representationsproblemet syftar på att det inte finns utrymme att återberätta allt som sagts under studiens datainsamling, därav finns det ett behov av att reducera materialet för att få med det som anses mest väsentligt. Avslutningsvis anspelar auktoritetsproblemet på att det som forskare kan vara svårt att hävda sig gentemot tidigare forskning. För att bemöta detta problem behöver forskaren argumentera med hjälp av de empiriska belägg som formats under studien (Rennstam & Wästerfors, 2015 s.12-13). Att sortera, reducera och argumentera är således centralt för kvalitativa studier och har även funnits i åtanke vid bearbetningen av det empiriska materialet under denna studie.

För att bearbeta vårt datamaterial har vi dels använt oss av en metod som kallas excerpt-commentary units. Det innebär att vi redogjort för vår argumentering genom att först lyfta fram empiriska utdrag och sedan varva dessa med analytiska kommentarer.

Excerpt-commentary units hjälper forskare att få fram det som ämnas belysas i studien på ett lättbegripligt sätt både när det kommer till begrepp och teorier men även för att förklara varför något är analytiskt viktigt (Rennstam & Wästerfors, 2015 s.49-52). För

att analysera vårt datamaterial har vi använt oss av Jaber F. Gubrium och James A.

Holsteins analysmetod som kallas för analytic bracketing. Med denna metod fokuserar forskaren inte enbart på vad-frågor i sin analys utan även frågor som berör hur någonting görs av människor i ett samhälle, är centralt under analysen (Rennstam &

Wästerfors, 2015 s.53-56). Under analysen i denna studie har vi på så vis ställt frågor som dels tagit fasta på vad karaktäriserar ensamkommande ungdomar i Sverige som väljer att bli egenföretagare. Andra frågor har varit av mer konstruktivistisk karaktär och inriktat sig på hur till exempel majoritetssamhällets fördomar har påverkar ensamkommande barn i Sverige. Rennstam och Wästerfors (2015) framhäver att det genom Gubrium och Holsteins analysmetod blir möjligt att mot slutet av studien besvara varför-frågor såsom exempelvis varför ensamkommande barn väljer att bli egenföretagare i Sverige. Gubrium och Holsteins menar att analytic bracketing är en analysmetod som kan analysera den sociala verkligheten utan att det blir bristfälligt jämfört med andra analysmetoder (Rennstam & Wästerfors, 2015).

5.4 Etiska övervägande

Under denna studie har vi noga tagit hänsyn till, och följt de fyra forskningsetiska grundprinciperna. I enlighet med konfidentialitetskravet har alla personuppgifter som vi samlat in förvarats på ett sätt som gjort dem oåtkomliga för utomstående (Vetenskapsrådet, 2002). Inledningsvis har alla informanter som deltagit tilldelats ett fiktivt namn. En viktig aspekt har dessutom varit att kunna lyfta fram vilken typ av företag informanterna äger. Det gjorde samtidigt att vi var tvungna att undanhålla andra personuppgifter för att värna om informanternas anonymitet. Därför har till exempel ursprungsland, tidigare hemland och nuvarande bostadsort inte redogjorts under studien.

Vid den inledande kontakten med varje informant har studiens övergripande syfte presenterats. Detta har vi gjort för att säkerhetsställa att informationskravet har tillgodosetts på ett fördelaktigt sätt. Här har vi också haft i åtanke att det eventuellt skulle kunna finnas språkliga barriärer som resulterat i att studiens intention blivit

svårförståelig. Av denna anledning har vi tänkt på att vara extra tydliga när vi beskrivit vår studie och lämnat utrymme för ytterligare frågor från de potentiella informanterna.

Alla informanter har också blivit tillfrågade om de kunnat tänka sig att delta i denna studie. Det har alltså varit helt frivilligt för dem att medverka, vilket är viktigt för att följa samtyckeskravet. Med nyttjandekravet i åtanke har vi också klargjort för informanterna att det insamlade materialet endast kommer att användas i relation till denna studiens forskningssyfte och inte för andra ändamål såsom privat bruk eller andra forskningsstudier.

5.5 Presentation av intervjupersoner

Sebastianär 21 år gammal och kom till Sverige för ungefär fem år sedan. Han har läst en gymnasieutbildning inriktad mot träproduktion och startade därigenom ett företag för ungefär ett år sedan. Företaget producerar tv-bänkar, hyllor och diverse andra träartiklar.

Sebastian har ett tillfälligt uppehållstillstånd genom den nya gymnasielagen. Han är osäker på om han kommer fortsätta med företaget i framtiden men han säger att han tycker om att arbeta själv för att det blir lättare att styra sitt liv

Adam är 22 år gammal och kom till Sverige för ungefär sex år sedan. Han har läst samma gymnasieutbildning som Sebastian och tillsammans äger de ett företag ihop. När han anlände till Sverige bodde han på ett kommunalt boende men nu bor han tillsammans med ett antal kompisar. Framtiden med företaget säger han, precis som Sebastian, är oviss på grund de krav som ställs på de ensamkommande för att få fortsatt uppehållstillstånd via nya gymnasielagen efter det att gymnasiestudierna är avklarade.

Albin är 24 år gammal och kom till Sverige för ungefär sju år sedan. Likt de ovan nämnda informanterna har även Albin gått en gymnasieutbildning inriktad mot träproduktion. Han driver idag ett företag som tillverkar möbler och inredning. Albin har sedan flera år tillbaka permanent uppehållstillstånd i Sverige. Han ser positivt på framtiden som företagare och har planer på att företaget ska växa i rask takt.

Linus är 27 år gammal och kom till Sverige för ca 15 år sen. Sedan två år tillbaka äger han en spel och tobaksbutik. Idag är det två personer som arbetar i butiken tillsammans med Linus varav en av dem är deltidsanställd. Linus är osäker på sin framtid som butiksägare och vill eventuellt testa att starta upp ett företag inom en annan bransch istället.

David är 26 år gammal och kom till Sverige för ungefär tio år sedan. Han äger idag ett företag som hyr ut ljud och ljus till olika evenemang. Företaget var från början ett UF- företag som han startade med sina kompisar under gymnasiestudierna på ett el- och energiprogram. David har sedan flera år tillbaka permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Han är positivt inställd till framtiden som egenföretagare och har som mål att inom en närbelägen framtid, öppna upp en ny lokal.

5.6 Metodologiska överväganden

Under denna studie har vi ställts inför flera utmaningar till följd av Covid-19 pandemin.

Det har exempelvis varit svårt att få kontakt med personer som fullständigt överensstämde med studiens urvalsram. Detta har resulterat i att vi bland annat fått nöja oss med ett lägre antal intervjuer än vad vi initialt hade räknat med, vilket rimligtvis kan ha gjort att det i studien finns en avsaknad av nyans. Att forska under en pågående pandemi är samtidigt inte en enkel uppgift och vi har trots allt uppnått ett resultat som vi är nöjda över med tanke på de rådande omständigheterna. Med etik- och säkerhetsaspekter i beaktning har det heller inte varit möjligt att genomföra våra intervjuer på plats, därför har vi ansett att digitala intervjuer har varit ett lämpligt alternativ. Intervjuerna har enligt vår egen uppfattning inte förlorat någon kvalitet till följd av detta och alla elektroniska redskap har under studiens arbetsgång fungerat smärtfritt.

När det kommer till snöbollsurvalet har vi haft reflekterat över att det skulle kunna lett oss till personer som befunnit sig i samma umgängeskretsar. Det kan göra att intervjupersonerna har liknande värderingar och tycke, vilket kan resultera i att intervjupersonerna svara likadant eller liknande på frågorna i intervjuerna. Vi är även medvetna om att ett snöbollsurval kan leda till att intervjupersonerna kommer från samma geografiska område och därmed minskas fördelningen på materialet (Ahrne &

Svensson, 2015). Dock som vi har nämnt ovanför har den rådande pandemin gjort det svårt med urvalet och vi anser ändå att vi med ett snöbollsurval kan få ett någorlunda representativt urval.

Ett annat övervägande vi haft i beaktning har varit av språklig karaktär och innefattat användandet av hemland kontra ursprungsland när vi talar om det landområde där intervjupersonerna tidigare befunnit sig. Hemland anser vi bör användas med försiktighet eftersom det kan vara känslomässigt laddat. Det antyder att en individ känner sig mer hemmastadd och förtrogen till ett specifikt land än andra länder.

Ursprungsland är istället ett rimligt alternativ för att hänvisa till det land där intervjupersonen kommer ifrån. Däremot har det under denna studie visat sig att det funnits begränsningar med att enbart använda ursprungsland som beskrivning. Det framgick nämligen att flera av intervjupersonerna lämnat sitt ursprungsland, där de varit bosatta under en kort period men som de i en tidig ålder lämnat. Merparten av sitt liv har de spenderat i ett annat land utan något medborgarskap, men som de ändå beskrivit som mer av ett hem än sitt ursprungsland. På så sätt har det alltså funnits ett behov av att använda både ursprungsland, för att hänvisa till det första landet de bodde och har medborgarskap i, men också hemland för att markera att det är det land där de bott men som de inte har medborgarskap i. Avslutningsvis har vi även rättat grammatiska fel i transkriberingen för att underlätta läsningen av de citat som kommit till användning.

6 Resultat och analys

Under denna del av studien kommer resultaten från vår datainsamling att presenteras och varvas med analytiska kommentarer som är kopplade till de teoretiska

utgångspunkter som tidigare redogjorts för. Datamaterialet är insamlat från fem semistrukturerade intervjuer som har fått genomföras via datorprogram med hänsyn till den pågående Covid-19 pandemin. Intervjupersonerna i denna studie är unga vuxna mellan 20-27 år som har kommit till Sverige som ensamkommande barn. De är samtliga bosatta i de södra delarna av Sverige och har under sin vistelsetid i landet startat egna företag. Flera av intervjupersonerna i denna studie har studerat på gymnasieprogram med inriktning mot träindustri, vilket innebär att majoriteten av företagen också är orienterade mot träproduktion. Inledningsvis tillämpas teorin resiliens med dess tillhörande komponenter på datamaterialet som avslutas med en redogörelse för och diskussion om teorins relevans till företagande hos unga vuxna som kom till Sverige som ensamkommande barn. På samma sätt kommer sedan övriga teorier att presenteras och behandlas i texten. Avslutningsvis diskuteras samtliga teorier och dess relevans dels till varandra men även i relation till företagande hos de unga vuxna.

6.1 Resiliens

När en individ drabbas av en omtumlande motgång är det vanligt att han eller hon lider av konsekvenser från denna och blir negativt påverkad under en lång period eller till och med under resten av livet (Van Breda, 2018). Ett barn som exempelvis växer upp i en miljö med våld och droger kommer troligtvis lida av diverse konsekvenser till följd av sina undermåliga uppväxtförhållanden (ibid). Det är således ett förväntat utfall av en sådan motgång. Säg istället att barnet lyckas överkomma motgången utan några omfattande konsekvenser, eller kanske till och med frodas av sina uppväxtförhållanden och blir starkare. Det skulle i sådant fall utgöra ett exempel på ett så kallat bättre-än- förväntat utfall. De ensamkommande ungdomarna i denna studie som startat egna företag i Sverige har onekligen åstadkommit ett bättre än förväntat utfall. Då de tagit sig igenom åtskilliga motgångar både tiden före Sverige, under resan till Sverige men även när de anlänt till Sverige. Det föreliggande kapitlet av studien kommer mer ingående studera den process som lett fram till de ensamkommande ungdomarnas positiva utfall.

I samband med detta beskrivs också de ensamkommande ungdomarnas erfarenheter och upplevelser av att komma till Sverige, vilket behandlar studiens första forskningsfråga.

6.1.1 Motgångar

Alla intervjupersoner talar om att livet innan de kom till Sverige på många sätt har varit utmanande, hemskt och präglade av motgångar. Det har inte enbart varit tillvaron i de tidigare hemländerna som orsakat lidande för de egenföretagande ungdomarna, utan resan till Sverige beskrivs ofta som en livsfarlig och omtumlande händelse i deras liv.

Flera av intervjupersonerna talar särskilt om etappen mellan Turkiet och Grekland som inneburit en riskfylld båtresa över Medelhavet. En av intervjupersonerna uttrycker denna del av resan på följande sätt:

“[...] men jag åkte helt ensam. Båten den var så liten och den var bara av typ plast eller gummi eller något. Sen det var kanske 35 stycken och med barn kanske 40 stycken så det var livsfarligt så jag skulle aldrig testa igen.”.

- Sebastian

Här beskriver Sebastian alltså en del av resan från sitt ursprungsland till Sverige och har i intervjun betonat att det varit den värsta etappen på grund av kvaliteten på färdmedlet och antalet passagerare. Sebastian framhäver även i anknytning till detta att händelsen har påverkat honom djupt med långa perioder av påfrestande tankar och drömmar. En annan intervjuperson som också talar om en plågsam resa till Sverige är Albin. Albin berättar att han, precis som Sebastian, rest mellan Turkiet och Grekland i en liten båt, men att det krävdes flera försök innan han lyckades ta sig till Grekland och sedan vidare i Europa. Under några av resorna orsakade sprickor i båten att resan avbröts och vid ett av dessa tillfällen överlevde endast fem personer av totalt cirka 50 passagerare. När Albin väl tog sig till Grekland de första gångerna blev han tillbakaskickad till Turkiet av grekiska myndigheter. Det som avslutade hans resor mellan Grekland och Turkiet var

att han blev tillfångatagen och fängslad i ett grekiskt fängelse. När vi frågar om tiden i fängelset ges följande utsaga:

“Den var väldigt tuff, jag var ju... jag vägde ungefär 76 kg i början. När jag kom ut jag vägde ungefär 48 kg, så det var ju väldigt tufft. Det var massor med bråk och jag måste säga också att jag tappade väldigt mycket minne där om allt som jag har gjort tidigare och jag fick ju lite sjukdomar också, så jag glömde saker och mådde väldigt dåligt tills jag kom ut. När jag kom till Sverige jag hade glömt de flesta sakerna, hade glömt namn på personer och väldigt många andra minnen.” - Albin

I detta uttalande tydliggör Albin att tiden i fängelset var präglat av motgångar som visar på konsekvenser, både för hans fysiska hälsa genom att han tappade vikt, och även för hans psykiska hälsa eftersom han glömde bort namn och händelser. I enlighet med van Breda (2018) tillhör tiden i fängelset och resan över Medelhavet två avskilda kategorier av motgångar. Albins fängelsetid stämmer överens med beskrivningen av en närbelägen kronisk motgång, eftersom det fanns en definitiv startpunkt och denna motgång pågick över längre tid (18 månader). Resorna över Medelhavet stämmer däremot mer överens med det som van Breda (2018) kategoriserar som en intensiv motgång, eftersom de pågick under en kortare period. I Albins fall, där han tvingades genomföra båtresan flera gånger, skulle det dock kunna argumenteras för att mängden resor gör att kategorin närbelägen kronisk motgång stämmer bättre överens. Detta åskådliggör också en något självklar men ändå viktig poäng när det gäller motgångar - dess betydelse kan variera från individ till individ. Vidare är det flera av intervjupersonerna som berättar om att de under sin tid i sitt tidigare hemland behandlats illa till följd av att de varit av ett annat ursprung än landets majoritetssamhälle.

“Där jag bodde det var rasism och sånt så folket där som var från

<hemlandet> kunde kolla ner på dig för du var från <ursprungsland> så du får inte göra det här och inte det här till exempel i Sverige om du vill du köpa hus, bil och sen skriva kontrakt och sånt… men om jag skulle varit i

<hemlandet> och jag skulle köpa bil eller hus eller någon viktig sak så jag skulle hämta en <person med medborgarskap i hemlandet> som kunde skriva på” - Sebastian

Med detta citat vill vi tala för att Sebastian exemplifierar en avlägsen kronisk motgång, då det saknas en definitiv startpunkt och motgången har präglat hans liv under alla år som han befunnit sig i det tidigare hemlandet. Övergrepp, våld, rasism och riskfyllda resor är bara några exempel på motgångar som de unga intervjupersonerna har fått erfara som barn. Vi menar att dessa händelser, i majoriteten av fallen, skulle resultera i långvariga negativa effekter för en individ. Där exempelvis utbildning, integration och arbetsförhållanden försvåras till följd av dessa händelser. Ändå har samtliga intervjupersoner tagit sig till, och bosatt sig i ett främmande land, lärt sig språket, och startat egna företag i ett byråkratiskt snårigt Sverige. Detta är evidens för att de ensamkommande ungdomarna i denna studie har lyckats överkomma de motgångar som de tampats med i sina ursprungsländer, hemländer och resor till Sverige. Det tar oss in på nästa steg av resiliensprocessen som kallas för förlikning.

6.1.2 Förlikning

För att nå ett bättre-än-förväntat utfall tar sig individer genom en så kallad förlikningsprocess, där motgångar utmanas och skapar positiva utfall (van Breda, 2018).

Förlikningsprocessen tar sig i uttryck på olika sätt hos de ensamkommande ungdomarna som intervjuats i samband med studien. Några av de strategier och resurser som används för att förlika sig med motgångar kommer nu att lyftas fram och diskuteras i detta avsnitt. I relation till frågor gällande upplevelser från tiden före Sverige och dess effekt på intervjupersonen samt dennes företag, har Albin gett följande utsaga:

“[...] och många gånger jag har ju varit i olika svåra situationer, men jag har aldrig gett upp och jag vill ju vara en förebild för andra. Jag vill ju kunna inspirera andra ungdomar att man kan ju lyckas genom att man kämpar, genom att man har ett mål och vision. Då vill det till det att man vill kämpa i livet, då kan man nå sitt mål i livet... om man har en vilja.” - Albin

Här ger alltså Albin ett intryck av att han klarat sig igenom tidigare motgångar och på sätt och vis utmanar dem genom att ständigt blicka framåt med hjälp av sina mål och visioner samt strävan efter att motivera andra i sin närhet. Detta menar vi ger en tydlig inblick i hur Albins förlikningsprocess har sett ut; efter att ha varit med om motgångar såsom traumatiska båtresor, fängelsetid och så vidare, har han funnit en inre vilja att förbättra sin livssituation. I Albins fall har förlikningsprocessen alltså skett redan innan han kom till Sverige. Det finns samtidigt intervjupersoner som ger uttryck för att förlikningsprocessen har ägt rum i Sverige. En av intervjupersonerna beskriver att en nyfunnen social gemenskap har varit en tillgång när det kommer till att förlika sig med motgångar. Det har funnits gott om personer med liknande livssituationer i de ensamkommande barnens närhet och tillsammans har de kunnat stötta och vägleda varandra.

“När jag kom till Sverige var jag helt ensam och jag visste inte vad som skulle hända med mig. Men sen kom jag till <stad> och fick flytta in på

<HVB-boende>, där jag fick träffa många nya kompisar [...]. Det var fint faktiskt, vi kunde hjälpa varandra och jag kände mig som hemma i en ny familj liksom.” - Sebastian

Detta citat från Sebastian åskådliggör den strategi som han har använt sig av för att överkomma sin ensamhet. Ensamheten grundar sig i avsaknaden av familj och släkt i Sverige. Där har kontakten med andra ensamkommande barn blivit en resurs både för Sebastian men säkert för flera av de andra ensamkommande barnen runt omkring honom som befunnit sig i liknande situationer. I Çelikaksoy och Wadensjö (2019) som nämndes i inledningen av denna studie uppmärksammas att det är mer troligt att ensamkommande barn blir anställda än barn som kom till Sverige med vårdnadshavare.

En stark känsla av gemenskap med jämnåriga som befinner sig i samma situation, likt den Sebastian upplever, skulle rimligtvis kunna vara en av anledningarna till att ensamkommande barn lyckas bättre på just arbetsmarknaden. Tillsammans kan de hjälpa varandra att överkomma nya motgångar, utmaningar eller hinder som de möts av exempelvis i skolan, på migrationsverket eller arbetsmarknaden. Adam beskriver också att “Det är stor skillnad om man kommer med familj eller ensam för man måste börja från noll, men jag har alltid kämpat. Jag vill inte ge upp.”. Att hitta ny social samhörighet och att ha tydliga målsättningar för framtiden kan följaktligen vara betydelsefulla komponenter för att de ensamkommande barnen ska kunna förlika sig med de motgångar de gått igenom.

I Hessle (2009), som nämndes i tidigare kapitel (se 3.4), framhävs relationer till släkt och familj som betydelsefulla för ensamkommande barns etablering i mottagarlandet.

Detta har också illustrerats av utsagor från några av de ensamkommande ungdomarna i den egna studien, där framförallt relationen till familjen lyfts fram som signifikant.

Linus berättar exempelvis om hur hans familjesituation har påverkat honom och hans liv i Sverige.

“Du vet jag åkte från <hemland> och lämnade mina småsyskon och min mamma för att kunna hitta jobb och hjälpa dem. Det var mycket svårt alltså... man kände mycket ansvar och stress för det kostade mycket att bli

smugglad hit till Sverige också du vet, så det var bråttom att tjäna pengar och skicka till familjen.” - Linus

I denna utsaga beskriver Linus hur hans familjesituation har gjort att han känt ett överhängande ansvar för familjens överlevnad. Familjens utsatta situation tolkar vi som den pådrivande kraft som i Linus fall blivit har gjort att han motiverats till att förlika sig med motgångar, bland annat under resan till Sverige. Han berättar exempelvis om kompisar som inte överlevde resan och att han i samband med deras bortgång ständigt oroade sig över vad som skulle hända med hans familj om han inte heller överlevde resan till Sverige. Detta menar vi ger en annan aspekt av hur förlikningsprocessen kan utspela sig för de ensamkommande ungdomarna. I Linus exempel tycks relationen till familjen främst vara förknippad med ansvar, men rimligtvis bör även familje- och släktrelationer också vara en tillgång som bidrar med hjälp och stöd för de ensamkommande ungdomarna. Några av intervjupersonerna har till exempel haft sällskap av mostrar och kusiner, vilket har varit en väsentlig resurs före, under och efter resan till Sverige.

6.1.3 Sammanfattning resiliens

Utifrån de utsagor och tolkningar som presenterats i detta kapitel har nu den process som kan resultera i diverse varianter av ett bättre-än-förväntat utfall illustrerats från ensamkommande ungdomars perspektiv. Under samtliga intervjuer visar de unga vuxna som kommit till Sverige som ensamkommande barn att de gått igenom flera omskakande motgångar som skulle kunna orsaka permanenta skador på ett barn. Här uppvisar istället intervjupersonerna att de lyckats ta sig igenom och förlikat sig med motgångarna med hjälp av olika strategier, resurser och drivkrafter. På olika sätt åskådliggörs sedan vad som inom resiliensteori kallas för ett bättre-än-förväntat utfall.

Allt från att inte ha rädsla för vatten efter livsfarliga båtresor över Medelhavet, till att ha startat företag i Sverige kan i denna kontext etiketteras som ett bättre-än-förväntat utfall.

Det bör samtidigt tilläggas att trots att intervjupersonerna visar prov på att vara

resilienta, har motgångarna givetvis satt sina spår. Adam säger bland annat “[...] för fortfarande här i Sverige när jag ser polisen blir jag nervös.” och hans instinktiva tanke när han ser polisen är att springa, på grund av att bli tillfångatagen av polisen i sitt tidigare hemland innebar att antingen bli deporterad till ursprungslandet eller betala pengar för att slippa det.

6.2 Deservingness

Under denna del av resultat och analys har vi applicerat teorin deservingness till vårt datamaterial. Det har framgått av intervjuerna att deservingness som spårhundsbegrepp har haft relevans för att förstå ensamkommande barns företagande. Dels när det kommer till vad intervjupersonerna talar om men även för hur intervjupersonerna exempelvis framställer sig själva eller talar om sitt företag. I Wernesjö (2020) uppmärksammas att ensamkommande barn är en grupp i det svenska samhället som sedan många år tillbaka har varit utsatta för ett överhängande misstroende. Detta misstroende är något som de ensamkommande barnen blir tvungna att förhålla sig till i strävan efter att berättiga sin närvaro i Sverige. I de kommande avsnitten behandlas några av de strategier som de ensamkommande ungdomarna i studien har använt sig av för att förbättra sina möjligheter att betraktas som deserving. De ensamkommande ungdomarnas egenföretagande kommer här även att sättas i kontext. Dessutom förs en diskussion och problematisering kring den nya gymnasielagen hur den har påverkat ensamkommande barns situation i samhället.

6.2.1 Egenföretagande som intäkt för deservingness

För att vinna majoritetssamhällets förtroende ter det sig nästan vara underförstått att ensamkommande barn är i behov av att visa framfötterna och inte låta deras tidigare liv påverka dem. Flera tidigare nämnda citat belyser att de ensamkommande ungdomarna under sina liv tagit sig igenom en mängd traumatiska händelser och motgångar. De citaten i sig exemplifierar att intervjupersonerna framställer sig själva på ett sätt som gör att de uppfyller deservingnesskriteriet behov. Albin förmedlar detta under sin intervju när han talar om sina inledande känslor av att komma till Sverige.