På frågeställningen till vad det är som får respondenterna till att välja att inte utöva fysisk aktivitet visar resultaten litet olika beroende på vilken del av friskvårdserbjudandet det gäller. För friskvårdbidragets del var den största anledningen motivationsbrist utöver svaret att de använder sig av det andra alternativet (se fig. 2). Det var något som respondenterna fick utöva på sin fritid vilket är en viktig aspekt som spelar in vid en jämförelse med friskvårdstimmens resultat, där den mest frekventa anledningen var tidsbrist (Dishman, 1988; Willis & Campbell, 1992). De andra anledningarna var motivationsbrist och att det krävde för mycket energi vilka är motiv som går hand i hand. Att man tycker att det kräver för mycket energi är oftast ett resultat av motivationsbrist. Det är dock inte klart om denna faktor är relaterad till den upplevda mentala trötthet som kan bero på de krav som ställs i det vardagliga livet då majoriteten av respondenterna är gifta och har familj eller om det är relaterat till upplevd fysisk utmattning som beror på dålig kondition. Det kan också vara så att tidsbrist är en acceptabel ursäkt i dagens samhälle som tenderar att bli alltmer stressat (Fhi 2005:64). Tidsbrist är ett förenklat svar av bristen på motivation eller en indikation på dålig planering av sin tid (Vanden Auweele et al., 1996). Svaren i denna studie stödjer de resultat som återfanns i Vanden Auweele et al. (1996) studie om att förstå de hinder som ligger till grund för att utöva fysisk aktivitet. Det viktigt att komma ihåg att antalet som svarade på den frågan var lågt (N=76 jmf N=56). Det är en aktivitet som får utnyttjas i samband med lunchen under en arbetsdag vilket gör det mer lättillgängligt att anamma än om man måste göra det på sin fritid. Den låga svarsfrekvensen överlag på frågorna som berör motivation och varför man inte utövar fysisk aktivitet tyder på att alternativen respondenterna hade att välja på i enkäten inte tyckte att de passade på dem eller fann att de inte har behov av att börja aktivera sig därför hade ett ointresse av att fylla i något av alternativen. Den gruppens agerande stöder den studie Vanden Auweele (1996) gjorde. Motivation är den primära orsaken till att utövning av fysisk aktivitet ska uppstå och den är i sin tur bestämd av upplevda hinder som i detta faller brist på tid (Iso-Ahola & St. Clair, 2000)
Svaren i frågan vad som skulle få respondenterna att börja utnyttja friskvårdserbjudandet visar resultatet att när det gällde friskvårdsbidragets del att anledningen med den största svarsfrekvensen var ”om de fick utnyttja båda delarna”.
Detta resultat omfattar dock endast KK, återigen på grund av deras begränsade valmöjlighet. Utöver det visade resultatet att den andra anledningen, där både TK och KK svarat, var om det ”omfattade valbara aktiviteter”. Dessa är dock anledningar som berör den begränsade valmöjligheten vilket gjorde att fokus föll på de anledningar som var relaterade till motivationsaspekten. Anledningar som ”om de ökade i vikt” och ”om det var rätt typ av aktivitet där man kunde känna sig bekväm”, visade sig vara de mest frekventa. De som svarade på dessa frågor visar tendens till att ha en tanke på att börja utöva någon form av aktivitet. Det gör dem applicerbara på den transteoretiska modellen (Prochaska et. al., 2002; O´Hea et. al., 2004; Marcus et. al., 1992; Murphy, 1993; Vanden Auweele et al.1996). Beroende på vilken attityd individerna har till fysisk aktivitet avgör vilket stadium denne placeras i. Den gruppen av respondenter som svarade på denna fråga skulle kunna placeras in i begrundandestadiet vilket innebär att de accepterar att de har något dilemma och funderar på förändring, i enlighet med Marcus & Lewis (2003) redogörelse. Dessa individer skulle behöva bli försedda med specifik information om hur man kommer igång med att utöva fysisk aktivitet och få råd om hur man gör det till en del av ens vardagliga liv. Det är samtidigt viktigt för dem att är inse att små förändringar kan göra mycket nytta, exempelvis vardagsmotion som att börja gå eller cykla till arbetet. Åker man buss; hoppa av någon eller några hållplatser tidigare och gå eller behöver man ta bilen till arbetet; parkera en bra bit längre bort så är man tvungen till att promenera en bit. Ett vanligt argument även här är tidsbrist och då kan det med fördel uppmuntras med att dela upp aktiviteten under dagen (Marcus & Lewis, 2003). För att man ska uppnå en mätbar hälsoeffekt är rekommendationen för att fysisk aktivitet 30 minuters aktivitet per dag enligt Folkhälsorapporten 2005. Det innebär att individerna med fördel kan dela upp den på tre omgångar som exempelvis 3st 10minuters promenader, vilket då inte kanske skulle kännas lika tidsödande. För individer i detta stadium handlar det om att ha tillit till den egna förmågan att kunna ta kontroll över situationen och börja handla därefter (Bandura, 1997). Tilltron till att beteendet ifråga kommer att leda till ett bestämt resultat för individen som att exempelvis minska risken för övervikt vilket var en av anledningarna som respondenterna hade angivit.
Resultatet i denna undersökning visar dock att största anledningen till att börja utnyttja friskvårdstimmen var ”annat” som innebar ”om det fick användas i anslutning till och från arbetet”, ”om det var schemalagt”.Mer än hälften hade angett det svarsalternativet
vilket indikerar på att de är benägna att börja men på grund av begränsningar som att endast få utnyttjas under lunchrast utesluter många förmodade utövare.