Utnyttjandet av ett friskvårdserbjudande i Lunds Kommun - en kvantitativ undersökning

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Idrottsvetenskap

C-uppsats

Utnyttjandet av ett friskvårdserbjudande i

Lunds Kommun

– en kvantitativ undersökning

The use of a fitness offer in

The Municipality of Lund

– a quantitative study

Therese Östergren

Idrottsvetenskap 120 poäng Handledare:

Ledarskap Charlotte Ohlsson

Vårterminen 2006 Examinator:

Abstrakt

Många människor lever idag i en miljö som uppmuntrar till stillasittande (inaktivitet) och som motverkar fysisk aktivitet vilket föranleder till att friskvårdsinterventioner behöver göras. Mot den bakgrunden var syftet att undersöka vad som är drivkraften till att utöva fysisk aktivitet hos anställda i Lunds kommun, samt anledningar till varför fysisk aktivitet inte utövas med tanke på det friskvårdserbjudande som finns att tillgå för de anställda. Populationen var N=229 med en svarsfrekvens på 62 %. Metoden var enkätundersökning med hög andel fasta svarsalternativ. Analysverktyget var SPSS och de analyser som användes för att ta fram den deskriptiva statistiken var crosstabulationer. Frekvenstabeller användes i syfte att få reda på fördelningarna hos variablerna. Perspektiven self-efficacy och den transteoretiska modellen användes vid analysen av resultaten. Svaren visade att tidsbrist och begränsning av valmöjligheter var de största anledningarna till fysisk inaktivitet. En rimlig slutsats är att tidsbrist är ett förenklat svar av bristen på motivation. Motiven till att utöva fysisk aktivitet var hälsorelaterade, vilket ger en indikation på en medvetenhet om hälsovinsterna. Den vanligaste motionsformen var promenader. Kvinnor utövade styrketräning i större utsträckning än männen, och där skulle ett tänkbart antagande vara att det estetiska värdet av människokroppen även har stigit till de äldre ålderskategorierna.

Abstract

A lot of people live in an environment that encourages a sedentary behaviour which counteracts physical exercise, with the result that more fitness interventions are needed. The purpose of this study was to examine the reasons for physical exercise and reasons not to do exercise considering the fitness offers given to the employees at the Municipality of Lund. The subjects were N=229 and there were 62 % who answered. The method was a questionnaire survey with closed questions to a large extent. The tool of analysis used to interpret the descriptive statistics was cross tabulations in SPSS. Frequency tables were used for the purpose of finding out the spread within the variables. The theory of self-efficacy and the Transtheoretical Model and Stage of

Change were used to analyse the results. The findings showed that lack of time and limitations of options were the most frequent answers not to exercise. A reasonable conclusion therefore would be that lack of time is a simplified answer to lack of motivation. The reasons given to exercise were related with health which gives an indication of awareness about the benefits that come along with physical exercise. The most common type of activity was walks. Women did weight lifting to a greater extent than men, and an assumption would be that the esthetical value of the human body has reached the older categories.

Key words: physical exercise, sedentary behaviour, self-efficacy, motivation, lack of time

Innehållsförteckning

1. Bakgrund

5

1.1 Litteraturgenomgång

6

8

9

10

1.2 Syfte

13

1.3 Frågeställningar

14

1.4 Centrala begrepp

14

2. Metod

15

2.1 Genomförande

15

2.2 Bortfallsanalys

16

2.3 Statistiska analyser

17

3. Resultat

18

3.1 Motiv till fysisk inaktivitet

18

3.2 Anledningar till varför de är regelbundet fysiskt aktiva

21

3.3 I vilken form utövas den fysiska aktiviteten?

26

4. Diskussion

29

4.1 Motiv till fysisk inaktivitet

30

4.2 Anledningar till varför de är regelbundet fysiskt aktiva

32

4.3. I vilken form utövas den fysiska aktiviteten?

35

4.4 Konklusion

36

38

4.4.2 Förslag till vidare forskning

39

5. Referenser

40

Bilagor

bilaga A; Anledningar till att börja utnyttja friskvårdsbidraget.

bilaga B; Anledningar till att börja utnyttja friskvårdstimmen.

bilaga C; Följebrev

1. Bakgrund

Många människor lever idag i en miljö som uppmuntrar till stillasittande och som motverkar fysiskt aktivitet, bland annat kan det tilltagande datoranvändandet ses som en påverkande faktor till ett mer stillasittande liv. Ett av de allvarligare problemen som kan uppstå genom fysisk inaktivitet är en ökad förekomst av kroniska sjukdomar som t ex. hjärtinfarkt, högt blodtryck, vissa cancerformer, åldersdiabetes (typ2-diabetes), benskörhet och övervikt. Fysisk inaktivitet uppskattas stå för 6 procent av männens och 3 procent av kvinnornas totala sjukdomsbörda i Sverige (Fhi 1998:50). Enligt WHO: s världshälsorapport 2002 bidrog fysisk inaktivitet till 3,3 procent av hälsoförlusterna i västvärlden.

Fysisk aktivitet, motion och träning definieras i Folkhälsorapporten 2005. Fysisk aktivitet innefattar all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning. Denna definition inkluderar all typ av muskelaktivitet som till exempel städning, trädgårdsarbete, fysisk belastning i arbetet samt olika hobbyverksamheter som golf, svamplockning, motion och träning. Motion å andra sidan innebär en medveten fysisk aktivitet med avsikt att ge ett ökat välbefinnande, en framtida bättre hälsa eller helt enkelt för att det är kul att röra på sig. Träning innebär däremot en klar målsättning att öka prestationsförmågan i olika typer av fysiska aktiviteter. Vidare står det även att det är svårt att mäta den fysiska aktiviteten hos befolkningen, då många av de undersökningar som har gjorts har troligen mest mätt motion och träning enligt Folkhälsorapporten 2005.

Motionsvanorna har dock förbättrats i Sverige sedan i början av 80-talet, då 47 procent av den manliga och 43 procent av den kvinnliga befolkningen i åldersgruppen 16-74 år rapporterade att de motionerade regelbundet på fritiden jmf med en undersökning gjord år 2001/02 visade sig att 58 procent av männen och 60 procent av kvinnorna nu motionerade på sin fritid (Fhi 1998:50; 2002:33). För att man ska nå en mätbar hälsoeffekt av fysisk aktivitet är rekommendationen att utöva 30 minuters daglig fysisk aktivitet som motsvarar en snabb promenad enligt Folkhälsorapporten 2005. Då det bedrivs mer och mer hälsofrämjande arbete bland Sveriges kommuner (Fhi 2005:64) är det viktigt att ta reda på bakomliggande faktorer till vad det är som får individer till att utöva fysisk aktivitet respektive vad det är som gör att individer inte väljer att utöva det då det erbjuds, till exempel genom friskvårdstimme på arbetsplatsen.

Sammanfattningsvis kan man se en trend där den vuxna befolkningen i Sverige går mot en aktivare fritid, vilket kan bero på att kunskaperna har ökat om betydelsen av vad fysisk aktivitet medför för hälsan eller är det kanske så att det är en mindre andel vuxna som tränar mer. Trots denna ökning är högst 20 procent av befolkningen över 30 år är

tillräckligt fysiskt aktiva sett ur ett hälsoperspektiv (Fhi 1999:8, 2002:6), vilket föranleder till fler folkhälsointerventioner i syfte att öka den fysiska aktiviteten hos befolkningen. Mot ovanstående bakgrund bygger denna undersökning på ett samarbete med Lunds Kommun där anledningen är att ta reda på hur den friskvård som erbjuds till de anställda utnyttjas samt anledningar till varför den inte utnyttjas.

1.1 Litteraturgenomgång

En viktig aspekt inom området fysisk aktivitet är att titta på vad det är som får folk att börja motionera. Enligt en meta-analys av Willis & Campbell (1992) är det lätt att locka till sig folk men dock svårare att behålla dem, vilket syftar på motivationen. Det gäller människans benägenhet att sluta med en aktivitet när den inte längre känns intressant,

drop out fenomenet (Willis & Campbell, 1992). Då författarna studerade varför individer slutade att träna visade den främsta anledningen bland vuxnas brist på tid och att det tog för mycket tid att ta sig till och från anläggningen vilken de tränade på. Förutom tidsbrist och lång resväg var en annan anledning undermåliga träningsanläggningar med dåliga redskap (Goodrick, Hartung, Warren, & Hoepfel, 1984, ref. ur Willis & Campbell, 1992), eller att folk påstod att de inte kunde utöva fysisk aktivitet på grund av att de inte har tillgång till den träningsutrustning som behövdes (Willis & Campbell, 1992). I denna studie uppgav de intervjuade också att anläggningarna inte passade just deras ändamål. När människor ofta säger att anläggningarna inte är tillgängliga, tyder det på att de inte ligger rätt till geografiskt sett (Willis & Campbell, 1992). Perspektivet tillgänglighet är mycket viktigt. I en finsk studie som omfattar 1708 st chefer (Teraslinna, Partanen, Koskela & Oja, 1969, ref. ur Willis & Campbell, 1992) resulterade det i att de som bodde närmast en anläggning var mer villig att delta i olika fysiska aktiviteter än de som bodde längre bort. Studien visade också att det inte bara var närheten till anläggningen som var viktig utan det var också viktigt vilken typ av service anläggningen kunde erbjuda. Som småbarnsförälder var det till exempel viktigt om det fanns barnpassning, för att denne skulle kunna ägna

tid till att motionera. Stillasittande vuxna som har rekryterats till pågående träningsprogram kommer med största sannolikhet att falla ifrån (drop-out fenomenet) om de en dålig förmåga att hålla fast vid rutiner som träning. Om de kan motivera sig själva att träna och har höga förväntningar om snabba resultat som de vill uppnå genom aktivitet som träning, kan det vara en riskfaktor att ha en låg nivå av självförmåga om resultat uteblir (Desharnis et. al., 1986, ref. ur Bandura, 1997). Att förvänta sig för mycket för fort när resultatet uteblir kan snabbt dämpa motivationen till att bli en hängiven utövare av fysisk aktivitet (Bandura, 1997). Ett antal studier och undersökningar visar att deltagarprocenten i utövandet av individuella sporter är låg och har sjunkit de senaste åren. Det minskade antalet är även större bland kvinnor än män. Samma studier visar att ungefär 50 % av dem som påbörjar ett träningsprogram med hjälp av instruktör eller börja träna på egen hand faller ifrån (drop-out) inom tre månader (Dishman, 1988; Engström, 1999; Koivula, 1999; Willis & Campbell, 1992). Det verkar som fysisk och psykologisk hälsa och välmående inte är tillräckligt starka orsaker för att de som har kapacitet till att utöva fysisk aktivitet ska göra det regelbundet (Koivula, 1999).

Enligt en studie gjord av Riksidrottsförbundet om Svenskars motions- och idrottsvanor (2003) visade det sig att 77 % av hela befolkningen svarade att de motionerade minst en gång i veckan och att nästan 65 % minst 2 gånger i veckan. De som ingick i undersökningen var 4000 personer i åldrarna 7-70år och där svarsfrekvensen uppgick till 64 %. Samma studie visade dock att benägenheten att motionera regelbundet minskade med åldern fram till 30-40 års ålder. Studien visade samtidigt att kvinnor motionerar mer än män, välutbildade mer än de med lägre utbildning och välavlönade mer än lågavlönade. Den typiska svenska motionären är en välutbildad och välavlönad yngre kvinna i tätort medan soffliggaren är en lågutbildad och lågavlönad man i glesbygden (FoU 2004:5). Den populäraste motionsformen var promenader. Motiven till att ägna sig åt idrott var mer hälsorelaterat än tävlingsrelaterat, dock angav männen i någon större utsträckning att tävlingsmomentet var en större dragningskraft än hälsoaspekten (14 % jämfört med 7 %). Motiveringar som att hålla mig i form och för att det är roligt var dominerande. Mest markant var detta bland storstadskvinnor med postgymnasial utbildning. Och att männen i högre grad än kvinnorna ansåg att umgänget med andra människor är skäl till att idrotta. Motionsvanor avspeglar levnadsvillkor och social position. Bland medelålders visade det sig i en rapporterad

studie att den egna utbildningsnivån, bostadsorten och vänners motionsutövning var mycket tydligt relaterade till benägenheten att ägna sig åt motion (Engström, 1999). Under de senaste decennierna har andelen motionsutövare ökat betydligt mer bland tjänstemän än bland arbetare. Högutbildade motionerar dessutom betydligt mer än lågutbildade. Motionsvanor är kopplade till livsstilen i stort. Oavsett utbildningsnivå har de som motionerar en mer hälsofrämjande livsstil än de som inte motionerar. De som är fysiskt aktiva tänker oftare på att äta näringsriktigt och röker också betydligt mindre än de som är fysiskt inaktiva (SOU 1999:137; 2000:91). Vidare framkommer det samtidigt att de dagliga aktiviteterna i det moderna samhället ställer allt mindre krav på fysisk ansträngning. Detta avspeglas i en stadigt ökande förekomst av övervikt i befolkning. I USA (2000) ansågs bland den vuxna befolkningen att 56.4% var överviktiga jämfört med 45 % 1991 (Weinberg & Gould, 2003). Samma undersökning visade också att 19,8 % ansågs vara rejält överviktiga (livshotande) år 2000 kontra 12 % 1991. Studien påvisade även att över 50 % av den vuxna amerikanska befolkningen är totalt inaktiva och av dem är det troligtvis att endast 10 % kommer att påbörja någon form av aktivitet regelbundet vilket här är 3ggr/v i minst 20 minuter långt träningsprogram. Studien visade även att endast 10-15 % av den vuxna amerikanska befolkningen deltog i någon form av fysisk aktivitet. En rapport av Marcus & Lewis (2003) visade att endast 25 % av den amerikanska befolkningen utövade fysisk aktivitet i nivå med det som är rekommenderat, minst 30 minuter om dagen.

1.1.1 Teorier

Det finns olika teorier inom hälsopsykologin som förklarar beteendet och varför människan agerar som den gör och detta utifrån olika faktorer. Faktorerna är bland annat attityd, kontroll, självförmåga, självkänsla, härdighet, känsla av sammanhang och socialt stöd (Andersson, 2002). Dessa faktorer ligger till grund för den grad av motivation som infinner sig hos en individ och en del av dessa kommer därför att här att redovisas närmare. Teorin om kontroll i detta fall handlar om personlig kontroll vilket är viktigt att förtydliga här, för kontroll framstår som ett centralt begrepp i många teoretiska modeller för hälsa och hälsobeteende. Personlig kontroll brukar räknas som något positivt, något som ökar chanserna att bevara eller uppnå god hälsa. Samtidigt är det rimligt att anta, att personlig kontroll inte alltid är något positivt eller önskvärt. Vid en akut sjukdom eller någon annan svår yttre påverkan från omgivningen kan det i vissa

fall vara bättre att ge upp den personliga kontrollen eller ha en delad kontroll tillsammans med inom området kunnig person (Andersson, 2002).

1.1.2. Self-efficacy

Det finns en teori som handlar om självförmåga (self-efficacy) vilket enligt Bandura (1997) bygger på två centrala begrepp. Den ena är individens tillit till den egna förmågan att ha kontroll över en bestämd situation eller att handla på ett bestämt sätt (efficacy expectation). Det kan i hälsosammanhang till exempel vara att börja motionera. Den andra är tilltron till att beteendet ifråga kommer att leda till ett bestämt resultat för individen (outcome expectation) att till exempel minska risken för övervikt. Här är individens självförmåga specifikt relaterad till olika beteende, vilket gör att den kan vara hög i relation till vissa handlingar och låg med avseende på andra. Här kan det vara av vikt att skilja mellan förmågan att utföra uppgiften (task efficacy), att till exempel kunna utföra all den träningsaktivitet som krävs och förmågan att följa ett uppgjort träningsschema (scheduling efficacy), att öva bestämda gånger i veckan och ta igen missade pass. Den ena typen av självförmåga (efficacy expectation och outcome expectation) relaterar till avsikten att vara fysisk aktiv är viktig när det gäller att komma igång med träning, medan den andra typen av självförmåga (task efficacy och scheduling efficacy) har mer att göra med hur individen faktiskt klarar av att regelbundet ägna sig åt fysisk träning och de faktorer som kan lägga hinder i vägen. Samtidigt hävdar Bandura (1997) i sin teori att en person som tvivlar på sin förmåga att utföra en viss handlig, avstår från det så länge detta tvivel finns kvar. Omvänt kan tilliten till den egna förmågan innebära, att individen ger sig i kast med uppgifter som andra inte tror på. Uppfattningen om den egna självförmågan avgör hur mycket energi som läggs ned och hur pass ihärdig individen är att övervinna de hinder som finns för det vilket ska uträttas (Andersson, 2002). Bedömningen av självförmågan påverkas enligt Bandura (1997) också av faktorer som verbal information, övertalning och individen fysiologiska tillstånd där orsak kan vara trötthet på grund av sjukdom. Träning måste utövas regelbundet för att hälsovinsterna med fysisk aktivitet ska underhållas (Wilmore & Costill, 2004). För stillasittande personer som börjar aktivera sig krävs en stark självkontroll för att fortsätta med den fysiska aktiviteten regelbundet om inte aktiviteten är förknippad med ett personligt värde som gör det lättare att ta till

sig så att den nya vanan blir en del av livsstilen (Bandura, 1997). Det kan vara svårt för individer att bibehålla nya hälsovanor när fördelarna slutar att visa sig kort efter ett träningspass, eftersom det krävs tålamod och en hög andel självkontroll samt fokus för att fortsätta (Bandura, 1997). Kondition och träning är en färskvara som måste underhållas regelbundet för att hälsovinsterna ska kunna bibehållas (Wilmore & Costill, 2004). Därför kan det vara svårt för individer med en stillasittande livsstil att anamma en ny aktiv livsstil när inte resultaten kommer direkt (Tuscon & Sinyor, 1994, ref. ur Bandura, 1997). Forskningen har fokuserat på strukturerade former av aerobisk träning i syfte att kunna identifiera de psykosociala faktorer som används hos människan när träning anammas (Bandura, 1997). Om individer med en stillasittande livsstil ska ändra på sina vanor måste de tro att de är kapabla till att göra träning till en regelbunden vana. Interventioner som är designade till att få folk att börja motionera regelbundet måste skräddarsys för att anpassas till den upplevda förmågan, percieved efficacy (Bandura, 1997; Hassmén, Hassmén & Plate, 2003; Iso-Ahola & St. Clair, 2000).

Det finns studier som påvisar att betydelsen av socialt stöd för hälsa och välbefinnande är bland de viktigaste faktorerna för att aktivitet ska uppstå (Andersson, 2002; Bandura, 1997; Marcus et al., 1992; Marcus & Lewis, 2003). Speciellt viktigt är stödet från en yrkesgrupp med likartade uppgifter, mål och intressen som individen själv såg som viktigt. Sambandet mellan socialt stöd och hälsa är starkt, vilket visar vikten av att ha en trygg omgivning.

1.1.3. Transteoretiska modellen

Enligt den transteoretiska modellen (The stages of Motivational Readiness for Change

Model) vilket är en modell som kan användas för att dela in människor, i olika stadier beroende hur de tar till sig en ny vana (Prochaska, Redding & Kerry, 2002). Forskare har applicerat dessa studier på fysisk aktivitet (Dunn et al., 1997, ref ur Marcus & Lewis, 2003; Marcus, et. al., 1992). Modellen består av fem olika stadier, se figur 1:

Figur 1 visar de olika stadierna i den Transteoretiska modellen av Prochaska et al. (2002)

1. Förnekelsestadiet (Precontemplation) - där individer inte erkänner ett existerande problem och funderar inte på någon förändring

2. Begrundandestadiet (Contemplation)- där individer accepterar problemet och funderar på förändring

3. Förberedelsestadiet (Preparation)- där individer planerar för en snar förändring 4. Handlingsstadiet (Action) - där individer aktivt påbörjat och upprätthåller

förändringen

5. Aktivitetsstadiet (Maintenance) - där individen fortsätter att upprätthålla beteendet och undviker återfall

Målet i varje stadium är att gå vidare till nästa stadium. Beroende på hur individen uppfattar och känner inför fysisk aktivitet är beroende på vilket stadium denne befinner sig på. Det innebär att metoder och tekniker för beteendeförändring måste anpassas till individens förändringsstadium. Återfall innebär att individen faller tillbaka till ett tidigare stadium, vilket är vanligt före en övergång till nästföljande stadium (Faskunger, 2001). Styrkan med denna modell är att den på ett flexibelt sätt beskriver när förändringar i attityder, intentioner och beteenden sker. Tyngden i att använda sådana faktorer när det gäller förändring i beteende, ligger i att dessa är förändringsbara, i motsats till traditionella faktorer som ålder och kön (Faskunger, 2001). Studier stödjer applicerbarheten av den transteoretiska modellen på träningsbeteenden (O´Hea, Boudreaux, Jeffries, Carmack- Taylor, Scarinci, & Brantley, 2004; Murphy, 1993; Vanden Auweele et al.1996). O´Hea et. al (2004) undersökte hur självförmågan (self-efficacy) påverkades i den transteoretiska modellen och hur den ändrades i de olika stadierna beroende på var de olika subjekten i studien befanns sig. Resultaten visar att ca 50 % av deltagarna (N=554) gick vidare till ett stadium från ett annat vilket visade att

självförmågan påverkar individers sätt att ta till information och därigenom göra en förflyttning till ett annat stadium (O´Hea et. al., 2004).

Marcus et al.(1992) har identifierat kognitiva processer som används under de olika stadierna av förändring. Det innebär ökad kunskap som att exempelvis läsa om att bli fysiskt aktiv för att på så sätt bli medveten om risker, innebörden av att vara fysiskt inaktiv är ohälsosamt odyl. Ordet kognition kommer från latinets cognito och betyder ungefär att ”uppfatta, tänka, lära känna” (Hassmén et al., 2003). Det handlar om vad som händer i hjärnan i form av tänkande, tolkning, inlärning och minne. Inom motivationsforskningen är det kognitiva synsättet numera det dominerande (Hassmén et al., 2003) och detta perspektiv omfattar flera teorier som exempelvis behandlar attributioner som inre och yttre motivation. Vid utövandet av fysiska aktiviteter såsom träning och sport har inre och yttre motivation visat sig olika beroende på vilken inställning individer har till det (Fredrick-Recascino & Schuster-Smith, 2003; Johansson, 1997). Inre motivation var förknippat med en högre mängd träningstillfällen och dagar per vecka i deltagande av en aktivitet som verkligen uppskattades såväl som högre mängd av upplevd tillfredställelse och kunskap av den valda aktiviteten (Fredrik & Ryan, 1993). Samma studie visar att yttre motivation var positivt förknippat med oro samt att det var negativt förknippat med självkänslan.

Iso-Ahola & St. Clair (2000) har gjort studie som avhandlar en teoretisk modell vilken bygger på att motivation är den primära orsaken för att utövning av fysisk aktivitet ska uppstå. Motivation i sin tur är bestämd av upplevda hinder och situationsbestämda attraktioner. Den sekundära är kunskap och värderingar om fysisk aktivitet medans erfarenheten från den sociala omgivningen i tidiga år och det biologiska anlaget är av tertiär natur. Vidare tar forskarna (Iso-Ahola & St. Clair, 2000) upp frågan till vilken grad träningsmotivationen är kognitiv eller en automatisk företeelse hos människan. Kunskap och värderingar om träning och fysisk aktivitet avgör om hinder uppfattas som hinder. Ett exempel är om en individ har en stark tilltro till vikten av träning så blir ett hinder i vardagen inte till ett hinder om inte denne tillåter det. Anledningar som ett möte med en vän eller om individen mår litet dåligt förbises och träning genomförs ändå om tilltron är stark. Men om inte individen har någon större kunskap om fysisk aktivitet eller någon speciell attityd skulle denne lättare ha dessa hinder som en ursäkt för att inte hinna träna.

Vanden Auweele, Rzewnicki & Van Mele (1996) har i sin studie gjort ett försök till att förstå varför individer inte deltar i träning och fysisk aktivitet samt ett försök i att bestämma vad om kan få dem att bli aktiva. Studien har fokuserat på vad det är som hindrar för en individ att frångå ett stillasittande liv till en mer aktiv livsstil förändringen från förnekelsestadiet till förberedelsestadiet (Prochaska et. al., 2002) enligt den transteoretiska modellen. Största anledningen var att det kräver för mycket energi och tid vilket samtidigt var det mest frekventa svaret i enlighet med Dishman (1988). Generellt visade studien väldigt låga resultat vilket tyder på att respondenterna inte anser att de har något problem. Av de tillfrågade svarade 60% att de inte hade någon oro för sin hälsa. Det gör att man kan placera dem i förnekelsestadiet enligt den transteoretiska modellen. Det är osannolikt att dessa frivilligt skulle förändra sin livsstil (Vanden Auweele et al., 1996).

Det är kognitiva aspekter som formar motivationen hos individer vilket samtidigt formas utifrån sin omgivning. Det innebär självförmågan (self-efficacy), att utifrån tillit till den egna förmågan att ha kontroll över en bestämd situation eller att handla på ett bestämt sätt. Det kan i hälsosammanhang till exempel vara att börja motionera. Det gör att appliceringen av den transteoretiska modellen på olika individer delar in dem i olika stadier beroende på vilken attityd de har till olika vanor som i den här studien ämnar rikta sig åt, motivation till fysisk aktivitet och amotivation till det.

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka vad som är drivkraften till att utöva fysisk aktivitet hos anställda i Lunds kommun samt anledningar till att fysisk aktivitet inte utövas hos vissa kommunanställda med anledning av det friskvårdserbjudande som finns att få för de anställda.

1.3 Frågeställningar

• Vilka motiv har de kommunalanställda i Lunds kommun till fysisk inaktivitet och vad skulle få dem att börja utöva fysisk aktivitet?

• Varför är vissa personer regelbundet fysiskt aktiva och finns det ålders- och könsskillnader hos dessa mot den övriga populationen?

• I vilken form utövas den fysiska aktiviteten?

1.4 Centrala begrepp

Friskvårdstimmen innebär att en timme per vecka står till de anställdas förfogande att

utöva fysisk aktivitet. Regeln är dock att den får endast utnyttjas i samband med lunchen, ej i anslutning till före eller efter arbetstid. Det går bra för dem att dela upp timmen till flera tillfällen exempelvis 2*30 minuter eller 3*20 minuter etc.

Friskvårdsbidraget innebär subventionerat pris på den typen av motionsform de

anställda väljer att utöva. Bidraget omfattar löpning, simning, gymnastik, vattengymnastik, styrketräning, boll- och racketsporter (vissa utvalda) och annat som massage.

2. Metod

Populationen för undersökningen var kommunanställda inom Tekniska förvaltningen och Kommunkontoret. De utför varierande arbetsuppgifter allt från traditionella kontorsarbeten vilket innebär en stor del stillasittande till en spridning av mer fysiska arbeten som parkarbete. Undersökningsgruppen omfattade 229 personer och de ingick i två olika förvaltningar men inom samma organisation. Urvalet av populationen skedde genom kontakt med friskvårdsansvariga på Tekniska förvaltningen och Kommunkontoret, där det diskuterades fram. Från början var det tänkt att undersökningen enbart skulle ha omfattat Tekniska förvaltningen, ca 90 personer, men efter ytterligare diskussioner blev beslutet att det skulle omfatta en förvaltning till, Kommunkontoret, då intresset ökade för denna undersökning. Fördelen att göra en större undersökning är att resultatet får en större tillförlitlighet vilket jag kommer att diskutera senare i metodavsnittet.

Metoden i studien var en enkätundersökning med hög andel fasta svarsalternativ dvs. en hög grad av strukturering (Gratton & Jones, 2004). Då en undersökning omfattar ett större antal personer innebär det att svaren kan sammanställas på ett effektivt sätt vilket är tidsbesparande i jämförelse med frågor med öppna svarsalternativ. Valet av enkätform i denna studie gjordes delvis att det ligger en tidsaspekt i beslutet. Nackdelen med enkäter är att det inte går att ställa kompletterande frågor som vid intervjuer, därför fanns några öppna frågor som gav respondenten en möjlighet att fylla i något som denne tycker är viktigt. Jag valde att låta respondenterna vara anonyma med tanke att ingen ska få känna sig utpekad och genom att ha anonyma svar tror jag att det är större chans att de talar sanning om de vet att ingen kan få redan på vad just den personen har svarat.

2.1 Genomförande

Formuleringen av enkäten gjordes i samarbete med kontakter på Kommunen. Ett första utkast skrevs som reviderades så att formuleringen av frågorna passade syftet och kommunens intresse. Kommunens intresse ligger ju i att se hur den friskvård som erbjuds används bland de anställda. Efter att sista revideringen av enkäten var färdig skickades den ut med internposten till de anställda inom de utvalda förvaltningarna där tidsfristen var 2 veckor. Fördelen med att enkäterna skickades ut med internposten var att det blev ett kostnadseffektivt sätt samt att när den skickades var det troligt att

enkäten uppfattades med större dignitet och mer seriös vilket samtidigt kunde öka chanserna till en att svarsfrekvensen blir hög (Patel & Davidsson, 2003).

Eftersom mina kontakter på Kommunen är väl insatta i hur deras friskvård fungerar gör att deras medverkan till att revidera och formulera frågorna, visar på att enkäten borde ha god validitet vilket innebär att frågorna verkligen ställer de frågor jag avser att ställa (Gratton & Jones, 2004). Vid enkätstudier är det svårt att säkerhetskälla tillförlitligheten, reliabiliteten, i förväg (Gratton & Jones, 2004). Därför förklarades begrepp och instruktioner gavs på enkäten så att de individer som besvarade enkäten uppfattade den som jag hade tänkt mig. För att eliminera sådana problem som missuppfattning gjordes en mindre pilotstudie innan enkäten skickades ut på personer med samma förutsättningar som urvalsgruppen. Det visade sig inte vara några större frågetecken förutom några formuleringar vilket kunde förebyggas genom att testa den i förväg.

2.2 Bortfallsanalys

Från början var det tänkt att studien skulle omfatta 280 personer men efter att en del personer var tjänstelediga, sjukskrivna och på andra sätt inte närvarande vid sin tjänst omfattade sedan det slutgiltiga antalet 229 personer. Det var ca 90 personer från Tekniska förvaltningen där jag fick in 66st enkäter och på Kommunkontoret arbetade 139 personer från vilka jag fick in svar från 77st. Det innebär att den totala svarsfrekvensen uppgick till 62 %. Inom Tekniska förvaltningen var svarsfrekvensen 73 % och Kommunkontoret 55 %, alltså högre inom Tekniska förvaltningen. Anledningen till skillnaderna i svarsfrekvens kan vara att Tekniska förvaltningen är mindre och de kanske har ett större intresse av detta område eller så var det mer tillgängliga på sin arbetsplats. En anledning till att det nästan var 39 % i externt bortfall totalt kan vara att enkäten delades ut under en tvåveckorsperiod då det infaller många helgdagar. Det är en period då många tar ut flera dagars ledighet och på så sätt inte är tillgängliga. Eller så är det ett rent ointresse eller så har de inte haft tid. Glömska är en mänsklig faktor så mina kontakter på Kommunen skickade därför ut en påminnelse via mail till de anställda inom Kommunkontoret.

2.3 Statistiska analyser

Valet av instrument för att analysera resultatet föll på SPSS (Statistical Package for the Social Sciences), ett statistikprogram (Wahlgren, 2005). De analyser som användes för att ta fram den deskriptiva statistiken var crosstabulationer, när de olika variablerna skulle jämföras. Resultaten presenterades i form av stapeldiagram och för att se förhållandet mellan dem. Frekvenstabeller användes i syfte att få reda på fördelningarna hos variablerna.

3. Resultat

Respondenterna som kom att ingå i studien var mellan 24 och 65 år. För att underlätta undersökningen delades undersökningsgrupperna in i tre olika åldersintervall. Åldersintervallerna var indelade i 21-35 år, 36-50 år och 51år eller äldre. Det var 54,9 % kvinnor och 45,1 % män. Beträffande deras levnadssituation var 75,7 % gifta,

20,8 % ensamstående och 3,5 % särbo. Antalet medverkande var 144 st men 3 st angav inte sin ålder vilket innebär ett internt bortfall. Med internt bortfall menas med att om en respondent lät bli att svara på en fråga i enkäten enligt Patel & Davidsson (2003).

Det är viktigt att påpeka att de två förvaltningarna som ingick i studien inte har samma valmöjligheter när det gäller att utöva friskvårdserbjudandet. Kommunkontoret kan endast välja en del av friskvårderbjudandet men Tekniska förvaltningen däremot kan välja båda. Detta är centralt för att förstå de resultat som den deskriptiva statistiken visar. I fortsättningen på resultatredovisningen kommer Kommunkontoret att förkortas

KK samt Tekniska förvaltningen TK.

3.1 Motiv till fysisk inaktivitet.

Svaren i frågan vad som skulle få respondenterna att börja utnyttja friskvårdserbjudandet visar resultatet att när det gällde friskvårdsbidragets del att totalt svarade 73 personer, vilket är 50,7 %, se bil. A. Eftersom svarsfrekvensen var låg i denna fråga presenteras båda förvaltningarnas svar tillsammans. Den största anledningen var om de ”fick utnyttja båda delarna”, dvs. både friskvårdsbidraget och friskvårdtimmen, med en svarsfrekvens på 34,2 %. Detta resultat omfattar dock endast KK, återigen på grund av deras begränsade valmöjlighet. Utöver det visade resultatet att den andra vanligaste anledningen, där både TK och KK svarat, var om det ”omfattade valbara aktiviteter” totalt 13,7 %. Lika stor var även anledningen ”andra orsaker” vilket innebar att man önskade kunna få bidrag till utrustningen istället eller få hjälp med barnvakt. Därefter visar resultatet att anledningarna på 11 % vardera var ”om de ökade i vikt” och ”om det var rätt typ av aktivitet där man kunde känna sig bekväm”. De andra svarsalternativen var väldigt låga varför de ej presenteras här. Svarsfrekvensen för friskvårdstimmens del var N= 45 (31,3 %) vilket är lågt men kan förklaras med att det är många som utnyttjar den, se bil. B. Resultatet visar dock att största anledningen till att börja utnyttja denna del av friskvårdserbjudandet var ”annat” med en svarsfrekvens på 51,1 %. ”Annat” innebar exempelvis ”om det fick användas i anslutning till och från

arbetet” och ”om det var schemalagt”. Därefter var det ”om inte mina dagliga aktiviteter var så jobbiga”. Återigen redovisas den totala summan av båda förvaltningarnas svar på grund av den begränsade valmöjligheten och den låga svarsfrekvensen.

På frågan vad det är för anledningar till att inte utöva fysisk aktivitet visar resultaten från de båda avdelningarna gällande friskvårdsbidraget att på KK (Kommunkontoret) var den största anledningen att de utnyttjar friskvårdstimmen istället, vilket kan förklaras med deras begränsade valmöjligheter (38,2 %) Se fig.2. Den andra största anledningen är motivationsbrist på 7,9 % samt att ”bidraget inte omfattar mina intressen” på 7,9 %. De andra anledningarna var en väldigt låg svarsfrekvens på vilket gör att det endast redovisas. På TK (Tekniska kontoret) var de två största anledningarna tidsbrist samt att de utnyttjar friskvårdstimmen istället där de båda svaren hade en svarsfrekvens på 7,9 %. Den tredje största anledningen var att bidraget inte omfattade deras intressen på 6,6 %. N var 76st och det interna bortfallet var 68st.

an n an o rs a k fb b id ra g et o m fa tt a r in te m in a in tr es se n u tn y tt ja r fr is kv år d s ti m m en is tä lle t o m st ä n d lig t o m b y te , d u sc h et c vi ll in te lä g g a d e n en er g in s o m k rä vs p å m in f ri ti d k rä ve r fö r m k t en er g i e ft e r e n ar b e ts d a g m o ti v a ti o n sb ri s t ti d s b ri s t

Inte utnyttjar friskvårdsbidraget, varför?

TK KK KK TK KK TK KK TK KK TK KK TK KK TK KK TK 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0%

Figur 2 visar vilka anledningarna som respondenterna i TK och KK valde för att inte utnyttja

friskvårdsbidraget. N=76

Den andra frågan i enkäten som berör frågeställningen att inte utöva fysisk aktivitet är varför de inte utnyttjar friskvårdtimmen. N var 56st och det interna bortfallet var 88st

vilket kan förklaras med att det är en hög andel av respondenterna som utnyttjar friskvårdstimmen, totalt 61,5 % hos KK (Kommunkontoret) och 76,4 % hos TK (Tekniska kontoret). Resultaten visar att den största anledningen till att friskvårdstimmen som endast får utnyttjas i samband med lunch inte används, är att de utnyttjar friskvårdsbidraget istället med en svarsfrekvens på 35,7 %, se fig. 3. Eftersom TK inte har svarat på den frågan blir resultatet missvisande vilket gör att det är viktigt att återigen påpeka på de begränsade valmöjligheter som KK har. Den andra största anledningen till att man ej utnyttjar friskvårdstimmen var ”tidsbrist” med en svarsfrekvens på 30,3 %, totalt sett över båda förvaltningarna vilket motsvarar en tredjedel. Det ska tilläggas att på TK var svarsfrekvensen på denna fråga mycket låg, därför redovisas det totala utfallet. Den andra anledningen var motivationsbrist på 10,7% där endast KK har svarat. Därefter var det anledningar som ”det krävde för mycket energi” med en total svarsfrekvens på 8,9 %. Resterande anledningar visar en mycket låg svarsfrekvens vilket gör att de endast redovisas i fig. 3.

a n n a n o rs a k f t u tn y tt ja r fr is k v å rd s b id ra g e t is tä ll e t o m s tä n d li g t m e d ta n k e p å o m b y te , d u s c h e tc k rä v e r fö r m k t e n e rg i m o ti v a ti o n s b ri s t s c h e m a te k n is k a o rs a k e r ti d s b ri s t

Varför inte utnyttja friskvårdstimmen?

TK KK KK TK KK TK KK TK KK TK KK TK KK TK 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0%

Figur 3 visar vilka anledningarna som respondenterna i TK och KK valde för att inte utnyttja

3.2 Anledningar till varför de är regelbundet fysiskt aktiva.

På frågeställningen om vad det är som motiverar respondenterna till att utövar fysisk aktivitet regelbundet visar resultaten på att det största motivet var att de ”mår bra av fysisk aktivitet” med en svarsfrekvens på 50,8 %. Det andra största motivet var att ”hålla mig i form” på 28 %, därefter följt av motiveringen ”roligt” med en svarsfrekvens på 7,6 % (se fig. 4).

Anledning till regelbunden fysisk aktivitet

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%

hålla mig iform gå ned i vikt tycker om att tävla roligt

mår bra av fysisk aktivitet hälsokäl

annat

Figur 4 visar anledningarna till att utöva fysisk aktivitet regelbundet. N=132

I sambandet mellan kön och motiv visar resultaten att bland män och kvinnor att största anledningen är att de mår bra av fysisk aktivitet. Dock anger männen i litet större utsträckning att de har motivet att ”hålla mig i form” än vad kvinnorna gör (29,3 % jmf 27 %) samt att gå ned i vikt (6,9 % jmf 2,7 %). Männen anger även i större utsträckning att det är roligt som motiv än kvinnorna (12,1 % jmf 4,1 %).

Sambandet mellan de olika åldersintervallerna och motiv till att regelbundet utöva fysisk aktivitet visar att majoriteten i alla tre intervallerna svarade att de mår bra av fysisk aktivitet, en total svarsfrekvens på 51,2 %. Det andra motivet stämmer väl överens med tidigare redovisade resultat, för att hålla sig i form på 27,9 %. I det yngsta åldersintervallet, 21-35 år, visar resultatet att motivet ”roligt” är det största efter de ovan presenterade motiven, vilket sedan sjunker i åldersintervallet, 36-40 år, för att slutligen öka något igen i det äldsta åldersintervallet. Anledningen ”gå ned i vikt” är lägst i det

yngsta åldersintervallet för att sedan öka successivt ju högre upp i åldersintervallerna det går. I det äldsta intervallet är det största motivet efter ”mår bra av fysisk aktivitet” och ”hålla mig i form”, är ”av hälsoskäl som att sänka blodtryck etc.”.

På frågan om de utövade vardagsmotion som att gå eller cykla till jobbet visade resultaten att 74,1 % svarade ja. N var 139 (96,5 %). Se tabell 1

vardagsmotion Count % ja N=103 74,1% nej N=36 25,9%

Tabell 1 visar antalet respondenter som utövar vardagsmotion. N=139

Vid en jämförelse mellan män och kvinnor visar resultatet att kvinnorna i litet större utsträckning går eller cyklar till arbetet (45,3 % jmf 28, 7 %). Se fig. 5. Vid en jämförelse mellan de olika åldersintervallerna och kön visar att kvinnorna i de två äldsta åldersintervallerna är de som mest utövar vardagsmotion genom att cykla eller gå till arbetet. nej ja vardagsmotion 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0% Pe rc en t nej ja man kvinna kön nej ja ja nej man kvinna kön nej ja ja nej man kvinna kön 51 eller äldre 36-50 21-35 ålder

Figur 5 visar fördelningen mellan kön och åldersintervaller angående att utöva vardagsmotion. N=139

På frågan om respondenterna även tränade de dagar de inte hade någon lust visade resultatet att 49,6 % svarade ibland, 27,8 % ja och 22,6 % nej, se fig. 6. Vid en jämförelse mellan åldersintervallerna och könen visar resultaten att alla tre grupperna svarade med majoritet ”ibland”. Det resultat som avviker från i det yngsta

åldersintervallet i förhållande till de övriga är att flertalet nej i jämförelse med ja (8,5 % jmf 4,6 %). Det äldsta åldersintervallet svarade flertalet ja istället för nej (12,3 % jmf 5,3 %). Den mellersta åldersintervallen följer det totala resultatet men med en mer jämn fördelning. Kvinnorna i de två högre åldersintervallerna svarade i högre utsträckning än männen att de ibland tränar de dagar då de inte har någon lust.

51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 12,5% 10,0% 7,5% 5,0% 2,5% 0,0% 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 man kvinna 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 man kvinna 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 man kvinna ibland nej ja

Tränar du även de dagar när du inte har någon lust?

Figur 6 visar fördelning mellan kön och ålder angående att träna de dagar de inte har lust. N=133

Följdfrågan till ovanstående var vad som drev respondenterna till att träna trots att de inte hade någon lust. Resultatet visade att anledningen ”annat” hade högst svarsfrekvens på 31 %. N var 100 (69,4 %) se fig. 7. Annat innebar anledningar som ”känns bra när jag är klar” och ”välbefinnande känsla”. Även andra orsaker som att hundar och hästar var tvungna att få sin motion var anledningar. Den andra största drivkraften var ”dåligt samvete” med en svarsfrekvens på 29 %. Därefter var anledningen ”uppsatta mål” på 23 % och 15 % svarade ”rubbar mina rutiner” samt 2 % svarade ”grupptryck”.

51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 10,0% 8,0% 6,0% 4,0% 2,0% 0,0% P e rc e n t 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 51 el ler äl d re 3 6-50 2 1-35 10,0% 8,0% 6,0% 4,0% 2,0% 0,0% annat grupptryck rubbar mina rutiner uppsatta mål dåligt samvete

Vad är det som driver dig?

k v in n a m a n k ö n

Figur 7 visar fördelning mellan kön och ålder angående anledningar till vad det är som driver

respondenterna till att träna trots att de inte har lust. N=100

Vid en jämförelse visar resultatet att kvinnorna i större utsträckning svarade ”annat” som motiv (21 % jmf 10 %). Det ska tilläggas att det var 54 % kvinnor som svarade på denna fråga och 46 % män. Anledningen ”dåligt samvete” var också litet högre svarsfrekvens hos kvinnorna jämfört med männen (17 % jmf 12 %). Männen svarade i litet större utsträckning på alternativen ”uppsatta mål” och ”rubbar mina rutiner”, 13 % jmf 10 % respektive 9 % jmf 6 %.

I de olika åldersintervallerna visar resultatet att i det äldsta intervallet är ”dåligt samvete” den största drivkraften på 14,4 %. Anledningen ”annat” visade sig ha en svarsfrekvens på 12,4 % hos de två äldsta åldersintervallarna. Det yngsta åldersintervallet hade lägst svarsfrekvens i denna fråga vilket förklaras med att de var mindre i antalet än de andra åldersintervallerna. Resultatet i denna grupp visar en relativt jämn spridning över de olika svarsalternativen, högst hade ”annat” med 6,2 %.

både och enbart enskilt

enbart i grupp

Utövar du i grupp eller enskilt?

60,0% 50,0% 40,0% 30,0% 20,0% 10,0% 0,0%

Figur 8 visar fördelning över antalet respondenter som svarade på hur de utövar sin fysiska aktivitet.

N= 130

På frågan om de utövar sin fysiska aktivitet i grupp eller enskilt visar resultatet att 54,6 % av respondenterna gör både och, se fig. 8. Litet mer än en tredjedel (35,4 %) utövar enbart enskilt och 10 % utövar enbart i grupp.

Tabell 2 visar resultatet på hur ofta friskvårdsbidraget används bland de anställda i förhållande till ålder. Bidraget används mest frekvent av det äldsta åldersintervallet, 15,5 % använder det 2-3ggr/v jämfört med de andra. Där ligger även den grupp av respondenterna som använder det oftast, 4-5ggr/v. I åldersintervallet 36-50 år är det 25,9 % som utnyttjar bidraget 0-1ggr/v, vilka är de som utnyttjar bidraget mest totalt 37,9 %.

ålder

21-35 36-50 51 eller äldre Total 0-1ggr/v 13,8% 25,9% 13,8% 53,4% 2-3ggr/v 12,1% 8,6 % 15,5% 36,2% 4-5ggr/v 1,7 % 5,2 % 6,9 % utnyttjar friskvårds-

bidraget, hur ofta?

6ggr/v eller mer 1,7 % 1,7 % 3,4 % Total 25,9% 37,9% 36,2% 100,0%

Tabell 2 visar frekvensen över hur ofta respondenterna utnyttjar friskvårdsbidraget och ålderfördelning.

Tabell 3 visar resultatet på hur friskvårdstimmen används bland de anställda i förhållande till ålder. Resultatet visar att det är de två äldsta åldersintervallerna utnyttjar friskvårdstimmen mer frekvent än det yngsta intervallet (38 % och 37 % jmf 25 %).

ålder

21-35 36-50 51 eller äldre Total mycket sällan 3,3 % 3,3 % 4,3 % 10,9% ibland 4,3 % 9,8 % 5,4 % 19,6% ofta 5,4 % 10,9% 12,0% 28,3% Utnyttjar friskvårdstimmen, hur ofta? alltid 12,0% 14,1% 15,2% 41,3% Total 25,0% 38,0% 37,0% 100,0%

Tabell 3 visar frekvensen över hur ofta respondenterna utnyttjar friskvårdstimmen och ålderfördelning.

N=92

3.3 I vilken form utövas den fysiska aktiviteten?

På frågan om respondenterna utövar någon form av fysisk aktivitet som inte omfattar bidraget var det 62,1 % som svarade ja, se tabell 4. N var 132 (91,7%). På KK var det 37,1% som svarade ja och 18,2% nej, totalt med en svarsfrekvens på 55,3%. På TK var det 25 % ja och 19,7 % nej med en svarsfrekvens på 44,7 %. Totalt med de båda förvaltningarna svarade 62,1% ja. De aktiviteter som utövas vilka inte omfattas av bidraget är till stor del golf, ridning och fotboll.

utövar ngn form som inte omfattar bidraget ja nej Total KK 37,1% 18,2% 55,3% förvaltning TK 25,0% 19,7% 44,7% Total 62,1% 37,9% 100,0%

Tabell 4 visar svarsfrekvensen över KK och TK på frågan om de utövar någon form av fysisk aktivitet

Friskvårdbidraget omfattade flera olika aktiviteter och på frågan vad respondenterna utnyttjade blev resultatet att styrketräning var den mest frekventa aktiviteten på 31,1 % se fig. 9. Den näst vanligaste aktiviteten var gymnastik med en svarsfrekvens på

21,3 %. En jämförelse mellan könen visar att kvinnorna i större utsträckning utövar styrketräning än männen (19,7 % jmf 11,5 %). Resultatet visar också att kvinnorna även utövar simning i större grad (11,5 % jmf 4,9 %). Männen utövar boll- och racket sporter i större grad än kvinnorna (11,5 % jmf 4,9 %).

an na_t bo ll- o ch ra_ck ets_po rte_r sty_rk etr_än in_g va tte_ng ym na stik gy_m na stik sim nin_g lö_pn in_g

I vilken form friskvårdsbidraget utnyttjas.

m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0%

Figur 9 visar fördelningen över vilka aktiviteter som används bland de respondenter som utnyttjar

På frågan hur friskvårdstimmen utnyttjades blev resultatet att det som utnyttjades mest frekvent var promenader med en svarsfrekvens på 53,8 % och därefter styrketräning på 15,4 % se fig. 10. En jämförelse mellan könen visar inga större skillnader utan de följer det fullständiga svaret.

an na_t ba dm in_to n sim nin_g sty_rk etr_än in_g gy_m na stik pro_m en ad jo gg_in g

I vilken form friskvårdstimmen utnyttjas.

m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na m an kv_in na 30,0% 25,0% 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0%

Figur 10 visar fördelningen över vilka aktiviteter som används bland de respondenter som utnyttjar

4. Diskussion

Min reflektion över denna studie är att validiteten i enkäten inte riktigt motsvarade mina förväntningar. Istället framkom andra infallsvinklar som fick mig att börja tänka i större perspektiv vilket dock var intressant. Frågorna i enkäten besvarade likväl de frågorna jag avsåg från början att ställa. En del frågor borde ha formulerats annorlunda och med en rakare utformning samt att vissa saknades. En del frågor hade inte ens ha behövts vara med men tanken var att det var bättre att fråga om för mycket än för litet för att till sist inse att det var för litet empiri att arbeta med. Reliabiliteten i studien anser jag dock vara god med tanke på att respondenterna inte hade några frågor om dess betydelse, vilket var en indikation på att det var tydliga angivningar från min sida. Tillförlitligheten anses dock vara ok med tanke på att den deskriptiva statistiken visar att det var totalt en svarsfrekvens på 62 % som svarade på enkäten. Däremot känns det viktigt att ta upp att en del av respondenterna inte ansåg att enkäten var anonym vilket jag påpekade att den var i mitt följebrev (se bilaga C). De menade på att bakgrundsfrågorna var väldigt utpekande då det på en del avdelningar jobbar väldigt få personer. Det skulle vara lätt att spåra en person baserat på deras ålder, kön och avdelning. Min avsikt var inte att redovisa dessa detaljerat utan de det var enbart empiri för analysen av resultaten. Bakgrundsvariabeln ålder omvandlades till åldersintervaller i resultatredovisningen för att visa ett mer överskådligt resultat. En negativ aspekt som visade sig när analysen av svaren gjordes, var att den ena förvaltningen hade begränsade valmöjligheter. Resultaten på frågorna som berörde motivationsaspekten baserades mest på begränsningen av valmöjlighet. Därför blev det fokus på de svarsalternativ som berörde motivationen istället för svarsalternativen som ”jag utnyttjar friskvårdsbidraget istället” eller ”jag utnyttjar friskvårdstimmen istället”. En del variablers resultat har utelämnats då de inte har varit väsentliga för resultaten som omfattar syftet.

Majoriteten av respondenterna återfanns i det äldsta åldersintervallet, 51år eller äldre vilket innebar 41,1 %. I det yngsta åldersintervallet, 21-35år, utgjorde 22,7% av respondenterna och i det mellersta, 36-50år var det 36,2%. Könsfördelningen var ganska jämt fördelad med 54,9 % kvinnor och 45,1 % män.

4.1 Motiv till fysisk inaktivitet.

På frågeställningen till vad det är som får respondenterna till att välja att inte utöva fysisk aktivitet visar resultaten litet olika beroende på vilken del av friskvårdserbjudandet det gäller. För friskvårdbidragets del var den största anledningen motivationsbrist utöver svaret att de använder sig av det andra alternativet (se fig. 2). Det var något som respondenterna fick utöva på sin fritid vilket är en viktig aspekt som spelar in vid en jämförelse med friskvårdstimmens resultat, där den mest frekventa anledningen var tidsbrist (Dishman, 1988; Willis & Campbell, 1992). De andra anledningarna var motivationsbrist och att det krävde för mycket energi vilka är motiv som går hand i hand. Att man tycker att det kräver för mycket energi är oftast ett resultat av motivationsbrist. Det är dock inte klart om denna faktor är relaterad till den upplevda mentala trötthet som kan bero på de krav som ställs i det vardagliga livet då majoriteten av respondenterna är gifta och har familj eller om det är relaterat till upplevd fysisk utmattning som beror på dålig kondition. Det kan också vara så att tidsbrist är en acceptabel ursäkt i dagens samhälle som tenderar att bli alltmer stressat (Fhi 2005:64). Tidsbrist är ett förenklat svar av bristen på motivation eller en indikation på dålig planering av sin tid (Vanden Auweele et al., 1996). Svaren i denna studie stödjer de resultat som återfanns i Vanden Auweele et al. (1996) studie om att förstå de hinder som ligger till grund för att utöva fysisk aktivitet. Det viktigt att komma ihåg att antalet som svarade på den frågan var lågt (N=76 jmf N=56). Det är en aktivitet som får utnyttjas i samband med lunchen under en arbetsdag vilket gör det mer lättillgängligt att anamma än om man måste göra det på sin fritid. Den låga svarsfrekvensen överlag på frågorna som berör motivation och varför man inte utövar fysisk aktivitet tyder på att alternativen respondenterna hade att välja på i enkäten inte tyckte att de passade på dem eller fann att de inte har behov av att börja aktivera sig därför hade ett ointresse av att fylla i något av alternativen. Den gruppens agerande stöder den studie Vanden Auweele (1996) gjorde. Motivation är den primära orsaken till att utövning av fysisk aktivitet ska uppstå och den är i sin tur bestämd av upplevda hinder som i detta faller brist på tid (Iso-Ahola & St. Clair, 2000)

Svaren i frågan vad som skulle få respondenterna att börja utnyttja friskvårdserbjudandet visar resultatet att när det gällde friskvårdsbidragets del att anledningen med den största svarsfrekvensen var ”om de fick utnyttja båda delarna”.

Detta resultat omfattar dock endast KK, återigen på grund av deras begränsade valmöjlighet. Utöver det visade resultatet att den andra anledningen, där både TK och KK svarat, var om det ”omfattade valbara aktiviteter”. Dessa är dock anledningar som berör den begränsade valmöjligheten vilket gjorde att fokus föll på de anledningar som var relaterade till motivationsaspekten. Anledningar som ”om de ökade i vikt” och ”om det var rätt typ av aktivitet där man kunde känna sig bekväm”, visade sig vara de mest frekventa. De som svarade på dessa frågor visar tendens till att ha en tanke på att börja utöva någon form av aktivitet. Det gör dem applicerbara på den transteoretiska modellen (Prochaska et. al., 2002; O´Hea et. al., 2004; Marcus et. al., 1992; Murphy, 1993; Vanden Auweele et al.1996). Beroende på vilken attityd individerna har till fysisk aktivitet avgör vilket stadium denne placeras i. Den gruppen av respondenter som svarade på denna fråga skulle kunna placeras in i begrundandestadiet vilket innebär att de accepterar att de har något dilemma och funderar på förändring, i enlighet med Marcus & Lewis (2003) redogörelse. Dessa individer skulle behöva bli försedda med specifik information om hur man kommer igång med att utöva fysisk aktivitet och få råd om hur man gör det till en del av ens vardagliga liv. Det är samtidigt viktigt för dem att är inse att små förändringar kan göra mycket nytta, exempelvis vardagsmotion som att börja gå eller cykla till arbetet. Åker man buss; hoppa av någon eller några hållplatser tidigare och gå eller behöver man ta bilen till arbetet; parkera en bra bit längre bort så är man tvungen till att promenera en bit. Ett vanligt argument även här är tidsbrist och då kan det med fördel uppmuntras med att dela upp aktiviteten under dagen (Marcus & Lewis, 2003). För att man ska uppnå en mätbar hälsoeffekt är rekommendationen för att fysisk aktivitet 30 minuters aktivitet per dag enligt Folkhälsorapporten 2005. Det innebär att individerna med fördel kan dela upp den på tre omgångar som exempelvis 3st 10minuters promenader, vilket då inte kanske skulle kännas lika tidsödande. För individer i detta stadium handlar det om att ha tillit till den egna förmågan att kunna ta kontroll över situationen och börja handla därefter (Bandura, 1997). Tilltron till att beteendet ifråga kommer att leda till ett bestämt resultat för individen som att exempelvis minska risken för övervikt vilket var en av anledningarna som respondenterna hade angivit.

Resultatet i denna undersökning visar dock att största anledningen till att börja utnyttja friskvårdstimmen var ”annat” som innebar ”om det fick användas i anslutning till och från arbetet”, ”om det var schemalagt”.Mer än hälften hade angett det svarsalternativet

vilket indikerar på att de är benägna att börja men på grund av begränsningar som att endast få utnyttjas under lunchrast utesluter många förmodade utövare.

4.2 Anledningar till regelbunden fysisk aktivitet.

På frågeställningen om vad det är som motiverar respondenterna till att utöva fysisk aktivitet regelbundet visar resultaten på att de dominerande motiveringarna är ”mår bra av fysisk aktivitet” med en svarsfrekvens på 50,8 % samt ”hålla mig i form” på 28 %. Det indikerar på att motiven till att utöva fysisk aktivitet regelbundet är mer hälsorelaterat än idrottsrelaterat hos majoriteten av respondenterna vilket stödjer resultaten av studien gjord på svenska folkets motionsvanor (FoU 2004:5). Vid analysen av dessa resultat fanns det inga signifikanta skillnader förvaltningarna sinsemellan vilket resulterade att fokus lades på helheten istället. Det tredje motivet var att det var roligt vilket tyder på att det upplevs som ett nöje och i det sin tur är förenat med känsla av att må bra. Ett intressant resultat vid en jämförelse mellan könen är dock att männen i större utsträckning anger motivet att ”hålla mig i form” än vad kvinnorna gör samt att ”gå ned i vikt”. Det motsäger resultatet i Koivula (1999) som i sin studie fann att de anledningarna till varför män och kvinnor utövar fysisk aktivitet baserades på stereotypa anledningar. Med stereotypa anledningar menas exempelvis att män utövar fysisk aktivitet för tävlingsinstinkten och duktighet medan kvinnan är aktiv på grund av kroppsrelaterade orsaker som att gå ned i vikt eller sociala faktorer (Engström, 1999; Frederick- Recascino & Schuster-Smith, 2003; Willis & Campbell, 1992). Även om det är av intresse med ett bra utseende för båda könen ansen det vara viktigare för kvinnan att ha ett snyggt yttre (Koivula, 1999). En annan iakttagelse vid jämförelse av könen visar resultatet att männen i större utsträckning anger det är roligt än kvinnorna, vilket är i enlighet med flera tidigare studier (Koivula, 1999; Iso-Ahola & St. Clair, 2000; FoU 2004:5).

Sambandet mellan de olika åldersintervallerna och motiv till att regelbundet utöva fysisk aktivitet visar att majoriteten i alla tre intervallerna svarade att de mår bra av fysisk aktivitet. I det yngsta åldersintervallet, 21-35 år, visar resultatet att motivet ”roligt”är det största efter motiven ”mår bra av fysisk aktivitet” och ”hålla mig i form” vilket sedan sjunker för att öka något i det äldsta intervallet. Att gå ned i vikt är

samtidigt lägst i det yngsta intervallet vilket tillsammans med ”roligt” tydligt påvisar att det är ett nöje istället för ett måste för att vara fysiskt aktiv. Ju äldre respondenterna är desto mer frekventa blir motivet som ”hälsoskäl” vilket tyder på en medvetenhet om hälsoaspekterna kring fysisk aktivitet (Fhi 1998:50; 2002:33). De inser betydelsen för hälsan av att vara aktiva. Resultatet på frågan om de utövade vardagsmotion som att gå eller cykla till jobbet svarade majoriteten ja, 74,1 % vilket ytterligare är en indikation på att de visar en medvetenhet kring fysisk aktivitet. Eftersom det var 96,5 % som svarade på frågan visar det på en god uppslutning. En närmare analys visar att det är de två äldre åldersintervallerna som utövar vardagsmotion mest samt att kvinnorna i litet större utsträckning går eller cyklar till arbetet än männen. Att det är så pass god anslutning kan bero på var arbetsplatsen är belägen, platsens geografiska läge har stor betydelse (Teraslinna et. al., 1969, ref. ur Willis & Campbell, 1992).

På frågan om respondenterna även tränade de dagar de inte hade någon lust visade resultatet att nästen hälften av respondenterna tränade ändå ibland och nästan en tredjedel svarade ja. Det tyder på en god självförmåga och deras beteende stödjer Banduras (1997) teori om self-efficacy. Förmågan i detta fall handlar om att regelbundet klara av att ägna sig åt fysisk träning regelbundet och klara av de faktorer som kan lägga hinder i vägen. Beroende på hur pass ihärdig individen är att övervinna de hinder som finns avgör huruvida träningspasset utförs eller inte. Iso-Ahola & St. Clair (2000) menar på att kunskap och värderingar om träning och fysisk aktivitet avgör om hinder uppfattas som hinder, vilket stämmer väl överens med respondenternas svar. Det stödjer samtidigt de andra funna resultaten i studien om att exempelvis de äldre som tränar gör det för att de mår bra och för att hålla sig i form vilket är indikationer på att de besitter en viss kunskap om betydelsen för att vara fysiskt aktiv eller att de börjar få ålderskrämpor.

Vid en jämförelse mellan åldersintervallerna och könen visar resultaten att alla tre grupperna svarade med majoritet ”ibland” på frågan om de även tränade de dagar då de inte har någon lust. Det resultat som avviker är att i det yngsta åldersintervallet svarade flertalet nej jämfört med ja. Det var tvärtemot resultatet i det äldsta åldersintervallet där flertalet svarade ja istället för nej. Det visar att ju äldre respondenterna är desto mer drivna är de. Den mellersta åldersintervallen följer det totala resultatet men med en mer jämn fördelning. Kvinnorna i de två högre åldersintervallerna svarade i högre