Barnbibliotekarien Hanna menar att samverkan inom folkbiblioteksverksamheten är fördelaktig då det samlar olika kompetenser. Att det finns en mångfald av kom- petenser att tillgå styr de involverade aktörernas föreställningar och uppfattningar om vad som är möjligt att utföra i det gemensamma arbetet och får konsekvenser för hur planering och genomförande utformas. Som exempel lyfter Hanna fram kol- legan Kristines samarbete med pedagoger från Kulturskolan och menar att relat- ionen samlar kompetenser och resurser i en kompetenspool, och att det ger folk- biblioteket kontinuerlig tillgång till kompetenser som de själva saknar och som sträcker sig utanför den egna professionen. Den breddade kompetensen anser hon i sin tur höjer kvaliteten på de aktiviteter och projekt som genomförs och att just kompletterandet och delandet av kunskap är en utav de största fördelarna med att samverka (Hanna, Intervju 5, 2017).
Hanna ger också uttryck för fördelarna med samordning i planerandet av akti- viteter och projekt tillsammans med andra verksamheter. Med utgångspunkt i den gemensamma utställningslokalen folkbiblioteket driver tillsammans med litteratur- huset Trampolin och Konsthallen, menar Hanna att samordningen innebär att an- svaret kan fördelas och planeringen ske mer långsiktigt än tidigare och att lokalen på så sätt ständigt fylls av relevanta och högkvalitativa utställningar utan att ställa för höga krav i fråga om resursåtgång på de enskilda verksamheterna som ingår (Hanna, Intervju 5, 2017).
Samordnandet av det kommunala läsfrämjande arbetet motiveras på liknande sätt, där aktörerna genom att samordna planeringen har möjlighet att arbeta läsfräm- jande på ett mer enhetligt, konsekvent och strategiskt sätt över hela kommunen. Hanna menar att folkbiblioteksfilialerna som ofta är ensambemannade, genom sam- ordningen också ges en större känsla av delaktighet och upplevelse av att vara i samspråk med litteraturhuset Trampolin och folkbibliotekets huvudenhet. Samord- ningen innebär också ett stöd för filialerna då de aktiviteter som planeras vandrar runt i kommunen veckovis och de lågt bemannade filialerna behöver då inte själva stå för planering, tillgång till resurser och genomförande (Hanna, Intervju 5, 2017).
Litteraturhuset Trampolin ingår i en rad olika samverkansrelationer, både in- ternt inom Sandvikens Kulturcentrum, men också med externa aktörer. Verksam- hetsutvecklaren Malin menar att hon och kollegan Anna ofta är drivande i de projekt de genomför tillsammans med andra aktörer och hon ser det som en del av littera- turhusverksamhetens uppdrag att sammanföra andra kulturverksamheter och kul- turutövare i kommunen och länet, vilket överensstämmer med det förhållningssätt som uttrycks i verksamhetens handlingsprogram (Malin, Intervju 1, 2017).
Som en del av verksamhetens uppdrag, har litteraturhuset Trampolin instiftat olika planeringsgrupper, dels kring barn- och ungdomsverksamheten inom Kultur- centrum generellt, dels tillsammans med folkbibliotekets barnbibliotekarier och re- presentanter från folkbibliotekets filialer. Även om litteraturhuset varit drivande
bakom tillkomsten av dessa grupper så menar Malin att varje aktör och enskild in- divid påverkar det gemensamma arbetet utifrån sina egna individuella och profess- ionella ståndpunkter:
Ganska mycket har vi varit drivande, eftersom vi har haft det uppdraget på något sätt. Så har vi ju initierat, för flera år sedan, en grupp här, där vi jobbar med barn och unga. Men sen har det börjat löpa ner genom Kulturcentrum också. […] Men alla är ju drivande utifrån sin ståndpunkt. […] Så det kan vara…det kan vara lite olika. Men ganska mycket projekt som vi är inblandade i är vi ganska drivande själva (Malin, Intervju 1, 2017).
Enligt Malin är ett av de främsta motiven bakom samverkan med en annan aktör möjligheten för de ingående parterna att dra fördelar i den egna verksamheten. Detta motiv kommer till uttryck i litteraturhusets relation till kommunal skola och för- skola där parterna motiveras att samverka utifrån möjligheten att uppfylla de egna verksamheternas målsättningar:
[…] det är ju bra att det finns många vuxna som kan erbjuda olika ingångar till det liksom. Så känner nog jag. […] vi gör ju mycket saker som vi utformar, där vi liksom kollar på kursplaner, läroplaner och försöker så här ’ja men det här, det går att få in i de här ämnena’, och sådär. För annars så hade de ju inte tid i skolan för någonting som inte går att ’få in’ liksom. […] vi tänker ju mycket ämnesgränsöverskridande med de grejer vi jobbar [med]. […] På det sättet önskar vi väl också att hjälpa skolan med olika metoder, att jobba på det sättet (Malin, Intervju 1, 2017).
Ett liknande resonemang förs av bibliotekarien Johanna som ofta deltar i utforman- det och genomförandet av projekt tillsammans med litteraturhuset Trampolin. Hon menar att projekten ofta riktar sig mot just förskolor och skolor och att det därför finns ett intresse och en medvetenhet kring att på ett tydligt sätt utgå från de styr- dokument och riktlinjer som ligger till grund för dessa verksamheter, för att legiti- mera och motivera dessa aktörers deltagande (Johanna, Intervju 2, 2017).
I samverkansrelationer med skola och förskola motiveras man inom litteratur- husverksamheten sålunda av dels regionala direktiv, dels av ett verksamhetsupp- drag att sammanföra olika verksamheter i samverkansaktiviteter och projekt i syfte att stödja och utveckla de mer traditionella aktörernas arbetsmetoder. Folkbiblio- teket kan i relationen till aktörer inom skolväsendet också motiveras utifrån den egna verksamhetens möjlighet att nå högre måluppfyllnad och behovsbemötande. Barnbibliotekarien Kristine menar att hennes främsta uppdrag som barnbiblioteka- rie är att nå ut till så många barn och unga som möjligt och att det uppdraget moti- verar henne att knyta starka relationer till kommunens lärare och pedagoger. Genom samverkan med dessa upplever hon sig kunna göra en utförligare behovsanalys av målgrupperna och folkbibliotekets roll i samverkan blir sedan att bistå pedagoger och lärare med kompetens och material i arbetet med att bemöta de behov som identifierats (Kristine, Intervju 4, 2017).
Kristine beskriver lärare och pedagogers roll i denna form av samverkan som ett slags förmedlare, genom att de har daglig kontakt med barnbibliotekariernas målgrupper utgör de en kanal för direktkommunikation med barn och unga i rollen
som elever. Det rör sig enligt Kristine om en tvåvägskommunikation där skolan förmedlar en ökad kännedom om målgrupperna till folkbiblioteket och de i sin tur kan via skolan nå ut till målgrupperna på ett vidgat och mer effektivt sätt. Kristine upplever en tendens att den egna verksamheten i vanliga fall endast når ut till de individer som redan har ett etablerat intresse för folkbiblioteket och menar att sam- verkan inneburit ett sätt att överbrygga denna begränsning i den egna verksamheten (Kristine, Intervju 4, 2017).
Bibliotekarien Johanna menar att uppkomsten av litteraturhuset Trampolin haft en betydande inverkan på arbetet mot barn och unga inom Kulturcentrum, kommu- nen och regionen i stort. Hon anser att verksamheten har unika förutsättningar ifråga om resurser och utbud av aktiviteter och att dessa förutsättningar är en anledning till att externa aktörer väljer att ingå i samverkan med dem. Litteraturhuset Tram- polin utgör också en viktig immateriell resurs genom att stödja övriga kommunala verksamheter med vilka de delar målsättningar och målgrupper. Hon lyfter fram samverkan mellan litteraturhuset och skolan som exempel:
[…] jag tycker att det är väldigt härligt det här, just med [att] litteraturhuset Trampolin då har så mycket möjlighet att fokusera på de estetiska uttrycksmedlen och att man har…jag tänker bara på resurserna man har här i huset liksom. […] Alltså det finns så mycket gratis här, att göra roliga projekt på och det har man ju…den begränsningen har man ju om man jobbar i skolan till exempel. […] då blir ju litteraturhuset Trampolin ett väldigt tillskott i kommunen, att man kan jobba nära, att…det är en väldig fördel för lärare att kunna komma hit eller ha samarbeten med Trampolin tänker jag (Johanna, Intervju 2, 2017).
Johannas resonemang knyter an till det behov av att utnyttja olika estetiska uttrycks- former i det läsfrämjande arbetet mot barn och unga som uttrycks i litteraturhusets handlingsprogram. Även om behovet av multimodalitet återfinns inom andra verk- samheter som arbetar läsfrämjande, så som skola och folkbibliotek, så har dessa verksamheter på grund av striktare styrning inte samma möjligheter att nyttja såd- ana metoder. Därför menar Johanna att litteraturhuset Trampolins viktigaste funkt- ion i kommunen är att komplettera existerande verksamheter genom att ge dem till- gång till mer multimodala arbetsmetoder och således gemensamt uppnå en högre behovstillfredsställelse hos de gemensamma målgrupperna i kommunen (Johanna, Intervju 2, 2017).
Verksamhetsutvecklaren Anna menar att den fysiska utformningen av loka- lerna i litteraturhusets öppna verksamhet är specifikt utformade för att vara en miljö som varken är bibliotek eller skola:
Jag tänker att det blir någon slags mellanting, för hela den här miljön är ju byggd för att den inte ska vara skola och inte ska vara bibliotek, utan det ska ju vara något slags ’mittemellan’. Man ska ju känna när man kommer hit att, ’wow, vad är det här? Det här är någonting helt annat!’ (Anna, Intervju 3, 2017).
Förhållningssättet innebär att litteraturhusets kompletterande roll gentemot skola och folkbibliotek också tar sig uttryck i den fysiska utformningen av lokalerna.