Motivering utifrån kursplanen

3.1.2 Motivering utifrån kursplanen

Samtliga idrottslärare anser att bollspel har en berättigad plats i undervisningen. Dock har deras främsta motivering, bollspelets popularitet i och utanför skolan samt att det är roligt, inte någon direkt anknytning till den rådande kursplanen. Ett sådant förhållningssätt kan medföra att skolans idrottsundervisning tappar sin legitimitet och framstår som en lekstuga där eleverna får leka av sig innan allvaret (de andra ämnena) börjar igen. Av Pelles svar framgår även att bollspelets utrymme i undervisningen till stor del beror på eleverna: “beror helt på vilken klass det är, det finns klasser där alla tycker det är roligt med bollspel, det finns klasser där väldigt få tycker om bollspel, då har man nog mindre bollspel än annars”.

Självklart är det bra om det går att anpassa undervisningsinnehållet utefter elever och lärares intresse men det är viktigt att betona värdet av kunskap i den gällande kursplanen för att legitimera ämnet (Ekberg, 2009 refererad i Londos, 2010, s. 32). En lärare bör kunna motivera sitt val av undervisningsinnehåll, speciellt om det är ett återkommande innehåll som utgör en betydande del av undervisningen vilket bollspel enligt många undersökningar är och gör (se exempelvis Skolinspektionen, 2010; Londos, 2010).

De intervjuade idrottslärarnas svar på frågan hur de motiverar sitt användande av bollspel utifrån kursplanen för idrott och hälsa för grundskolans senare år fokuserade kring

kunskapsområdet Rörelse i kursplanens centrala innehåll. En av de intervjuade lärarna, Kalle, verkade vara hyfsat påläst gällande kursplanen och gjorde en direkt anknytning till en del av det centrala innehållet medan de andra två inte framstod som lika insatta. Ingen av lärarna utnyttjade heller möjligheten att ta hjälp av kursplanen som fanns till förfogande under intervjun.

Kalle nämner “komplexa rörelser i lekar, spel och idrotter”, vilket är ett direkt citat ur

kursplanen, i sin motivering (Lgr11, 2011, s. 53). Han menar vidare att inkludering av en boll är av stor vikt för att uppfylla den ovan nämnda delen av kunskapsområdet Rörelse. Många lekar, spel och idrotter går att utöva utan boll men att helt utesluta bollar från undervisningen kan tyckas synd då det ändå är ett redskap som kan utnyttjas i många olika aktiviteter. Att använda en boll i undervisningen behöver inte heller nödvändigtvis betyda att man spelar någon av de inom föreningsidrotten erkända bollsporterna. Bollen är exempelvis även väl lämpad till olika former av lekar och träffspel. Det finns dessutom en rad olika varianter av bollar vilket gör att man kan anpassa typ av boll efter aktiviteten. Ska eleverna exempelvis spela killerboll och därmed träffa varandra med bollen är det lämpligt att ha en mjuk och lätt boll som inte når höga hastigheter och kan ge skador.

Pelle nämner även han rörelse som en motivering till att inkludera bollspel i

idrottsundervisningen. Han ger dock ingen tydlig hänvisning till kursplanen och uttrycker även viss osäkerhet kring huruvida bollspel har en berättigad plats i idrottsundervisningen eller inte: “däremot finns det inget i kursplanen att man ska ha bollspel så som jag uppfattar det”. Han är alltså införstådd med att bollspel inte är “ett måste” att ha med i undervisningen men har valt att inkludera det ändå, framförallt för att det är ett nöje och att många tycker det

35

är roligt. Pelle berättar även att han tror att hans elever tycker det är för lite bollspel i

idrottsundervisningen och att de gärna skulle vilja ha mer. Precis som diskuterats ovan är det en god tanke att ge eleverna inflytande och låta dem vara med och bestämma

undervisningsinnehåll, men läraren har det yttersta ansvaret och måste se till att rådande kursplan följs och får därmed inte följa elevernas önskningar i allt för stor utsträckning.

Sven är även han inne på begreppet rörelse när han ska motivera bollspel som

undervisningsinnehåll i idrottsundervisningen. Hans motivering är dock tveksam och lite luddig: “det är väl dom här skall röra dig allsidigt med olika fysiska aktiviteter, ska väl få in allt. Den förmågan man ska träna”. Man kan förstå att det är idrottsundervisningens syfte om att ge eleverna “förutsättningar att utveckla sin förmåga att röra sig allsidigt i olika fysiska sammanhang” som Sven syftar till (Lgr11, 2011, s. 51). Men frågan är vad han menar med “få in allt”? Med hänvisning till bollspelets stora utbredning i samhället uttrycker Sven klart och tydligt att han anser att bollspel har en berättigad plats i skolans idrottsundervisning, hans motivering är dock inte direkt övertygande. Vad är allt? Som lärare bör man veta syfte och mål med undervisningen för att sedan utifrån detta välja lämpligt undervisningsinnehåll och kunna motivera sin undervisning. När Sven fick frågan vilken typ av bollspel han använder i undervisningen angav han bl.a. handboll och innebandy samt att syftet med dessa två bollspel var att träna öga-hand-koordination och kastteknik respektive klubbteknik. Detta är inget som ordagrant finns med i kursplanen, men både koordination och teknik för hur man kastar och använder en klubba kan mycket väl tänkas innefattas i kursplanens allsidiga och komplexa rörelser. Det som förundrade lite var att Sven efter att ha berättat syftet med innebandy la tyngd på att det var få elever som var duktiga på att spela innebandy och att de därför behövde träna på det. Varför då? Kan man fråga sig. Det finns inget i kursplanen som säger att

innebandy är viktigt att lära sig i idrottsundervisningen. Det finns vidare i stort sett ingen aktivitet som är specifikt omnämnd i kursplanen. Detta implicerar att aktiviteterna i sig inte spelar någon roll utan att det är vad aktiviteterna främjar och utvecklar hos eleverna som är av betydelse.

Ytterligare en motivering till att ha bollspel som innehåll i idrottsundervisningen ges av Pelle då han nämner begreppen ledarskap, organisering och genomförande. Dock tillägger han direkt efter sin motivering att detta inte längre är en del av kursen. Detta stämmer inte...I kursplanen står det exempelvis att idrottsundervisningen syftar till att eleverna ska “ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att planera, praktiskt genomföra och värdera idrott och andra fysiska aktiviteter utifrån olika synsätt på hälsa, rörelse och livsstil” (Lgr11, 2011, s. 51). Detta skulle mycket väl kunna tänkas genomföras med hjälp utav bollspel. Exempelvis låta elever planera en liten bollspelsturnering för klassen. Då krävs planering och

organisering, indelning av lag, tillrättaläggning av material och spelplaner, eventuellt domare och någon som poängför matcherna etc. Pelle ger alltså en god motivering till inkluderandet av bollspel i idrottsundervisningen men är inte tillräckligt insatt i rådande kursplan för att kunna hävda sin motivering.

Två av de intervjuade idrottslärarna, Pelle och Kalle, hänvisar även till hälsoperspektivet i sin motivering till att inkludera bollspel i idrottsundervisningen. Det de syftar till då är att främja

36

eleverna till fysisk aktivitet samt att få upp deras intresse för att röra på sig. Kalle lägger även tyngd på att han tycker det är viktigt att gå igenom många olika bollspel för att öka

möjligheten till att eleverna hittar något som passar för dem och som de gillar samt kan fortsätta med även senare i livet. Detta knyter väl an till det som står i kursplanen om att ämnet syftar till att eleverna ska utveckla ett intresse för att vara fysiskt aktiva samt ges förutsättningar för att utveckla goda levnadsvanor. Enligt kursplanen har positiva upplevelser av bl.a. rörelse under uppväxtåren stor betydelse för om vi blir fysiskt aktiva senare i livet (Lgr11, 2011, s. 51). Detta kan vara det som ligger till grund för att de intervjuade

idrottslärarna lägger stor vikt vid att de inkluderar bollspel för att det är roligt och populärt bland eleverna. Vidare står det i kursplanen även att eleverna, genom undervisningen ska få möta många olika slags aktiviteter vilket också delvis uppfylls med hjälp av bollspel som undervisningsinnehåll. Anmärkningsvärt är att Kalle betonar att det är viktigt att gå igenom många olika bollspel, det kan tyckas vara lika viktigt att exempelvis gå igenom många olika friidrottsgrenar. Anledningen till detta kan naturligtvis vara att hela intervjun tematiseras kring just bollspel. Men tittar man på de insamlade terminsplaneringarna så kan man tydligt se att olika typer av bollspel premieras framför alla andra moment. Detta styrks även av mer omfattande undersökningar som gjorts av bl.a Londos (2010) och Skolinspektionen (2010).

Idrottslärarnas syfte att använda bollspel för att det är roligt och populärt bland eleverna samt för att de då förhoppningsvis hittar en aktivitet som passar dem och som de kan fortsätta med efter skolan kan delvis kritiseras med hänvisning till Engströms (2009) undersökning som visar på att sambandet mellan idrottsvanor i tonåren och motionsvanor i medelåldern inte är speciellt starkt. Han belyser dock att undersökningens spridning var relativt liten och att detta kan ha haft inverkan på resultatet (s. 71). Det finns även undersökningar från bl.a. Finland och USA som tyder på att barn och ungdomar som tidigt befattas med en aktiv livsstil tenderar att behålla den med in i vuxenlivet (refererad i Raustorp, 2004, s. 11f). Vidare är ju låg aktivitet bättre än ingen alls och det finns en rad olika medicinska undersökningar som visar på att fysisk aktivitet motverkar livsstilssjukdomar som exempelvis hjärt-och kärlsjukdomar, fetma, högt blodtryck och benskörhet. Även kortvarig aktivitet, så som att exempelvis gå upp för trappor eller en backe kan beaktas ur ett hälsoperspektiv (Rønholt i Annerstedt, Peitersen & Rønholt, 2001, s. 335; Engström, 2009, s. 9f, NCFF, 2005, s. 19).

Ett ytterligare argument för att ett främjat intresse för bollspel kan leda till att eleverna fortsätter med det på fritiden och på så vis blir fysiskt aktiva i större utsträckning är

bollspelets stora utbredning och därmed stora möjlighet att kunna spela det på fritiden, både i och utanför föreningsidrotten. Raustorp (2004) betonar vikten av att “prioritera fysiska

aktiviteter som går att utöva under hela livet” (s. 11). Många bollspel betraktas inte heller som en lek på det sättet att man bör sluta i en viss ålder, utan det anses snarare eftersträvansvärt att kunna fortsätta så länge som möjligt.

Ett annat tema som kan skönjas i en av intervjuerna och som det står mycket om i den litteratur vi läst samt som vi praktiserat under vår egen lärarutbildning är anpassade

spelregler. Pelle berättar att de på hans skola använder sig av begreppet målspel istället för bollspel och att man då inte behöver använda en boll utan istället exempelvis kan använda