Musikämnets betydelse

I detta avsnitt diskuteras musikämnets betydelse för elevers mående och stressnivå i förhållande till den tidigare forskning som presenterats i studien. Dessutom kommer kreativitet och dess bidragande faktor till elevers personliga och samhälleliga utveckling diskuteras i förhållande till Vygotskijs synsätt på kreativitet, lärande och utveckling.

6.1.1 Musikämnets betydelse för en individs mående och stressnivå

I resultatet framkommer att musik och musikämnet har olika betydande roller för eleverna. Det som kan läsas av är att det har någon form av betydelse oavsett om det är i positiv eller negativ klang. Många elever använder musiken för att må bättre vid nedstämdhet genom att antingen lyssna till musik eller utöva musik via instrument eller sång. Detta resultat, tillsammans med Toyoshima, Fukui och Kuda (2011) studie där de menar att musikundervisning kan förbättra den mentala hälsan, skulle kunna ge en grund för musikämnets rätt och betydande roll för ungdomar idag. Däremot hävdar Linneman, Wenzel, Grammes, Kubiak och Nater (2018) istället att det inte går att dra en generell slutsats i huruvida musiklyssning och musikutövande faktiskt påverkar till exempel stressnivån hos en person eller inte då flera faktorer spelar in. Till exempel upptäckte de att stressnivån minskade när en person lyssnade på musik med andra människor i närheten vilket innebär att det lika gärna kunde ha varit personerna runt omkring som minskade stressnivån och inte musiken i sig. Detta stärker också Payne, Lewis, McCaskill (2020, s.

55) som skriver att just musikstudenter upplever mer stress än andra studenter. Huruvida detta beror på själva musiken eller de krav som personerna sätter på sig själva framkommer inte. Resultatet i denna studie visar på att många elever upplever en hög grad av stress samtidigt som ytterst få elever menar på att musiken hjälper dem att minska

för vårt tänkande och därmed också vårt lärande. Enligt resultatet så varken bidrar till eller minskar musikämnet stressnivån bland eleverna och utifrån dessa tankar skulle det kunna hävdas att musikämnet inte behövs i det syftet att stärka den mentala hälsan bland eleverna, vilket går emot Toyoshima, Fukui och Kuda (2011). Scheid (2009, s. 109) beskriver hur musikelever från ett estetiskt program förklarar att musiken och det program de valt ger glädje, utvecklar deras kreativitet och ökar gruppkänslan. Ord som gemenskap och samhörighet kopplas samman med ökad självkänsla och dessa aspekter är några komponenter som bidrar till att en elev trivs bättre och mår bättre mentalt (Wienstein, 1995). Även i detta resultat framgår att åtminstone de elever som går estetiska programmet – musik anser att programmet och ämnet i sig skapar en familjär känsla med mycket trygghet och acceptansen och toleransen för olikheter är stor. Detta skulle återigen hävda att musikämnet behövs för en individs skoltrivsel och personliga mentala hälsa.

Vad det är i musiken som skapar denna familjära känsla framgår inte lika tydligt. Det troliga är att det är en form av miljö som har byggts upp under längre tid bland lärare och elever och denna miljö har sin grund i att vara accepterande och just familjär. Trots att många upplever musikämnet som glädjefyllt finns också de elever som uttrycker att musikundervisningen mest var ett ämne att ta sig igenom och därmed inte fann någon större glädje i att gå på lektionen. Med tanke på vad den tidigare forskning kommit fram till och vad resultatet i denna studie visar råder det en oenighet om huruvida musikämnet ska ha mer eller mindre plats i skolplanen vad avser en elevs mående och stressnivå.

Anledningen till detta skulle kunna vara att det inte forskats tillräckligt på just detta område eller att de studier som gjorts har haft infallsvinklar eller metoder som gjort det problematiskt att komma till kärnan för vad musik gör med oss som personer. Många studier har gjorts men olika komponenter som till exempel människor runt om och andra situationsbundna företeelser har spelat roll i resultatet.

6.1.2 Musikämnet och kreativitet

Musikämnets roll har som konstaterats förändrats under det senare århundradet (Bouij, 2014, s. 79-81 & Nilsson, 2011, s. 86). Däremot har syftet med undervisningen varit ungefär densamma, nämligen att utbilda elever till att bidra till och delta i det kulturella och samhälleliga livet. Några skillnader inom musikämnets syfte har dock blivit tydligare, nämligen fokuset på begreppen kreativitet och samarbete. Detta är något som blivit alltmer viktigt i musikundervisningen till exempel genom att en del av kursplanen handlar om att eleverna ska få arbeta med musikskapande. I resultatet framkommer att två elever

anser att musikämnet hjälper dem att utveckla deras kreativitet och problemlösningsförmåga. Även Scheid (2009, s. 86) kom fram till detta där hans informanter svarat att musikämnet utvecklar deras kreativitet samt stärker gruppkänslan.

Musikämnet kan också vara en plats där elever får utvecklas med varandra och med sin lärare i till exempel ensemblespel där samarbete och kommunikation är betydande faktorer för att komma fram till ett resultat. Dessa musikpedagogiska metoder som förevisande sker därmed som aktiviteter och interaktioner mellan människor och bildar enligt Vygotskij så som Strandberg (2017, s. 11) beskriver, grunden för utveckling och lärande. Det kan därmed talas för att musikämnet och dess förmåga att utveckla kreativitet bland elever är viktigt för deras gruppkänsla vilket bidrar till deras trivsel i skolan. Några elever svarar i enkäten att musikämnet på grund av möjligheten att utvecklas kreativt borde vara obligatoriskt. Detta är mycket intressant då dessa svar även kom från elever som inte går estetiska programmet musik. En elev som läser till snickare menar alltså att han eller hon behöver musikämnet för att utveckla sin kreativitet och problemlösningsförmåga vilket är användbart i dennes kommande yrke. Likaså skriver Barret och Baker (2012, s. 251-253) att elever genom musik utvecklar sin problemlösningsförmåga och har nytta av den i övriga uppgifter i livet. Detta visar på musikämnets betydelse för elevernas utveckling inte bara inom musikutbildning utan också för deras personliga utveckling och övriga kunskapsområden. Till och med en snickare behöver kreativiteten för att utföra sitt jobb på ett ännu bättre sätt. Det skulle kunna tala för att kreativiteten och musikämnet som tränar kreativiteten behövs för elevers framtida liv och i olika yrkesgrupper. Läkare, ingenjörer, kockar, listan kan fortsätta, skulle därmed kunna gynnas av musikämnet och den kreativitet den utvecklar.

De så kallade kulturella redskap som en människa samlar på sig hjälper individen att fortsätta utveckla sin kreativitet och aktivitet i lärandet. Detta bidrar vidare till att samhället får möjlighet att utvecklas då individen inte längre är en passiv mottagare utan en aktiv, kreativ lärande person (Lindqvist, 1999). Enligt Wallerstedt, Lagerlöf och Pramling (2014, s. 28) så handlar kreativitet också om hur relationen mellan det kollektiva och det individuella ser ut. Lärande sker i grupp, tillsammans med människor och därför blir det viktigt hur gruppens dynamik ser ut. Miljön i skolan bör vara trygg där elever känner att de kan få göra misstag utan att bli dömda. En sådan miljö kan klassas som en

gruppen inger ökar möjligheterna att utforska sin kreativitet vilket leder in på de yttre faktorer som spelar in i musikundervisning.

6.1.3 Musikämnets betydelse för kultur- och samhällslivet

Bouijs (2014, s. 79) beskrivning av musikämnet som övning i kyrkosång och Nilssons (2011, s. 86) beskrivning av musikämnet som övning i musikskapande visar på att ämnets innehåll har förändrats genom tiderna. Trots det så har syftet med undervisningen varit ungefär densamma, nämligen att utveckla elever till att bidra till och delta i musikaliska sammanhang och i kulturlivet. I början av 1900-talet innebar detta att stärka kyrkosången då det var en stor del av kultur- och samhällslivet. Det fanns fler genrer och kulturer vid denna tid även om musikämnets innehåll inte behandlade dessa olika genrer och kulturer.

Dagens musikundervisning lyfter fram olika kulturer och musikgenrer vilket kan bidra än mer till en ökad förståelse för olika kulturer. Vad gäller samhällslivet så syns musikämnets nytta för detta genom exemplet med snickaren som nämnts innan.

Musikämnet mögliggör även att elever bidrar till musikämnet vilket syns i en elevs svar som skriver ”Jag analyserar all musik som jag lyssnar på för att lära mig själv att skriva egen musik mm”. Detta citat visar på att musikämnet och framförallt musiklyssning spelar roll för skapandet av musik och skapandet av ny musik är något som bidrar till utveckling av kulturlivet. Detta skulle även kunna kopplas till Vygotskijs tankar om att människan genom att skapa nytt är med och utvecklar samt förändrar vår samtid (Strandberg, 2017, s. 99).