MUSIKLÄRARE ELLER MUSIKER-LÄRARE?

I min analys så presenterar jag två skilda ståndpunkter kring musiklärarens eller musiker- lärarens identitet. Den ena synen upplever musiklärarprofessionen som en förlängning av musikeryrket där musikläraren är en musiker-lärare som inte gör särskilt stor skillnad mellan att vara musikutövare eller musiklärare. För den andra synen fokuseras en identifiering som musiklärare där musikutövandedelen inte lika mycket står i symbios med lärandedelen av musikläraryrket utan där lärandedelen premieras. Bernard (2005) använder sig av begreppet musiker-lärare där betydelsen av att vara skapande och utövande musiker ofta påpekas som viktig i yrkesutövandet som musiklärare. Stephens (2007) syn på musikläraren som en individ som bör kunna anta olika roller vid olika tillfällen på ett fördelaktigt sätt liknar den idé som Roberts (2007) presenterar, nämligen att oavsett vilken musiksituation som en musiklärare befinner sig i så väljer hen att presentera den identitet som passar in vid rätt tillfälle och bör kunna skapa parallella identiteter både som lärare och musiker som ska kunna fungera tillsammans. Medan Bernard (2005) tydligt understryker att det är viktigt att musiker-läraren får lägga mer tyngdvikt vid just musiken och den personliga utvecklingen menar både Roberts (2007) och Bouij (2007) att lärandedelen av musiklärarens identitet måste få ta minst lika stor plats och ha minst lika hög status som musikdelen. Bladh (2004) föreslår att det viktigaste är

att musiklärarna kan anpassa sig till att inneha identiteter både som musiker och musiklärare inom sin kompetens så länge som de kan relatera till sig själva i sina sociala sammanhang inom varje kontext. Dessa olika syner visar på en pågående diskussion kring musiklärarens identitet som verkar vara svår att avgöra om det skulle finnas några rätt eller fel. Min studie visar att de olika synsätten kring en musiklärares identitet som presenteras ovan alla är av relevans, då det i min studie både finns deltagare som identifierar sig som musiker-lärare mer i linje med Bernards idéer, men också deltagare som identifierar sig främst som lärare. Till viss del går det att koppla ihop de olika synerna ovan till min studies olika deltagares beskrivningar av sig själva men främst tycker jag att deltagarna framstår som individer med olika mycket inslag ifrån flera av de olika teorierna kring musikläraridentiteten. Detta eftersom jag upplever att de i sina beskrivningar av sina egna identiteter är mer komplexa än att de stämmer in på bara en av de ovan nämnda synsätten.

Jag vill göra en koppling mellan vad som tydligast skiljde deltagarna i studien åt samt den svårighet jag har haft i att hitta nutida forskning kring detta ämne. Detta för att det är de två deltagare som har arbetat längst som mer identifierar sig i enlighet med Bernards (2005) beskrivning av musiker-lärare. Samtidigt verkar mer forskning bedrivas kring ämnet under mitten av 2000-talet, vilket numera är för mer än 10 år sedan. De andra två deltagarna som har arbetat en kortare tid ser sig mer som lärare först och främst. Jag hävdar inte på något sätt att jag kan dra någon vedertagen generaliserande slutsats kring detta baserat enbart på min studie men det är ändå intressant att se att det verkar vara så att vi i vår tid går mot en syn på musikläraren där lärarprofessionen premieras över musiklärarens egen musikaliska

utveckling. Det bör också nämnas att båda dessa deltagare är tvåämneslärare och inte skiljer särskilt mycket på sina olika lärarroller. Detta kan ju också vara en variabel som påverkar att just dessa två musiklärare främst identifierar sig som lärare. Ännu mera intressant blir det när det kopplas till att de flesta lärarutbildningar i Sverige numera är tvåämnesutbildningar, vilket då kanske i sin tur leder till ett skapande av den allmänna lärarrollsidentiteten. Samtidigt som detta är vad som går att skönja utifrån min studie så har alltså inte musiker-lärare diskuterats lika flitigt inom forskningen på ett större plan. Den senaste forskningen jag hittade kring ämnet var Pellegrinos, Conways och Millicans (2018) undersökning som visar att

musikutövandet kan förändras i musikundervisningens värld till att oftare ske i samspel med undervisningen samt bli styrd utav det aktuella sammanhanget, vilket stämmer mer överens med synen som skiljer på musikutövande och undervisning.

Resultatet från min studie visar på att det här ämnet är högst aktuellt fortfarande idag och att det går att argumentera för att mer nutida forskning kring ämnet borde bedrivas. Baserat på

min studie kan jag inte presentera någon idé bakom utvecklingen inom diskursen utan uppmanar istället till vidare forskning för att se om mina resultat verkligen kan stämma och vad det i sådana fall kan bero på. Vad allt detta kring musiklärarens eller musiker-lärarens identitet innebär i praktiken blir för mig flera olika sätt att uppleva ett ämne och en profession på där det inte finns något sätt som är rätt eller fel. Även om utvecklingen verkar kunna gå åt det ena hållet så kommer säkerligen vissa musiklärare ändå att anse att det är viktigt att vara utövande musiker medan andra kommer att tycka att så länge undervisningen sker med rätt elevfokus så räcker det minst lika långt med ett större fokus på enbart lärarrollen. Det är en debatt som verkar för svår för att bestämma ett rätt sätt, vilket gör att min slutsats blir att alla de sätt som jag har presenterat och även flera andra sätt borde kunna anses vara korrekta sätt att tänka kring och bedriva musikundervisning. Hur detta påverkar musikundervisningens pedagogiska situationer har jag svårare att sia om men det verkar som att för att få grepp om musik som fenomen i relation till musik som undervisningsämne krävs det att varje

musiklärare får sätta sin egen prägel på sättet hen bedriver sin undervisning på.