Näringsbrist hos människa och djur

I materialet kan vi se förändringar som möjligen kan tyda på näringsbrist hos djuren. Utöver de skeletala förändringarna så finns det också en märkbar variation i mankhöjd hos både får och get. Den största mankhöjdsdifferensen som uppvisas på vuxna får uppgår till 11,5 cm medan vuxna getter uppvisar en differens på 6,9 cm. Näringstillgång är en viktig faktor bakom storleken på djur (Vretemark 1997:122). Man kan därför ställa sig frågande till om dessa

storleksskillnader är naturliga variationer. Möjligtvis är de tecken på att människorna inte hade möjlighet att införskaffa en tillräckligt stor mängd vinterfoder för att djuren skulle växa till sin fulla storlek. En annan möjlighet är att man höll en annan typ av får som förekom i Visby.

Ännu ett tecken på att människorna i kv. Apoteket 4-5 upplevde svårare tider ser vi i den slaktade hunden som undersöktes i en tidigare studie (Westholm & Sigvallius 1982:51). Att döda hundar förekommer i arkeologiska material är inte ovanligt. Däremot att de skulle slaktats och konsumerats är mycket ovanligt. Vår uppfattning om att hunden var viktigare som ett verktyg och vän stöds av att fynd av hund är vanligare i form av nedgrävningar än matavfall (Vretemark 1997:143) Fyndet av den slaktade hunden kan indikera en period av nöd eller fattigdom och att människorna av desperation tvingades äta sin hund

(Westholm & Sigvallius 1982:51). 7.2.3.3 Kvarteret förändras

Under slutet av 1200-talet förändras kv. Apoteket 4-5 bokstavligen från grunden i och med att nya stenhus uppförs. Om det är en förändring till följd av de

handelspolitiska överenskommelserna mellan Magnus Ladulås och gutarna under slutet av 1200-talet (Yrwing 1940:67f) eller om anledningen till

förändringen grundar sig i de spår efter en brand som uppvisats på fynd från kv. Apoteket 4 (Falck 1974:123f) är svår att se. Vad som händer är att nya

stenbyggnader anläggs ovanpå resterna av träbebyggelsen varav flera fortfarande står kvar (Engeström 1988:145f; Falck 1973:130, 1988:128f; Westholm & Sigvallius 1982:45).

8 Slutsats

Är Zeder och Pilaars (2010) och Zeder och Laphams (2010) metod för att skilja mellan får och get möjlig att tillämpa i materialet?

Av resultatet och diskussionen kring metoden att döma är metoderna i hög grad möjliga att tillämpa i materialet. Både får och getter har påvisats vilket gör det möjligt att besvara resterande av kandidatuppsatsens inledande

frågeställningar. Däremot kan man ju inte med säkerhet säga hur tillförlitliga resultaten är. Därför bör dessa metoder utvärderas med hjälp av genetisk artidentifiering.

Vilken information hade gått förlorad om man inte gjort en uppdelning mellan får och get utan använt den traditionella metodbedömningen får/get?

Genom att göra en uppdelning har ingen av arterna fått tolkningsföreträde och vi kan konstatera att både får och get har funnits på platsen. Det innebär också att de metoder som är direkt associerade med antingen får eller get resulterar i ett mer tillförlitligt resultat. Med en större mängd ben identifierade har det också varit möjligt att få fram fler åldersbedömningar för får och get i materialet.

Genom uppdelningen i får och get har det också skapats ett större underlag för framtida jämförelser med andra material. Detta hade varit omöjligt om man konsekvent använt sig av bedömningen får/get på samtliga ben.

Fragmenteringsgraden har inneburit försvårande omständigheter även för de använda metoderna. Hade de mer traditionella metoderna använts hade en tydligt mindre mängd ben kunnat identifieras, vilket i sin tur skulle innebära att en mindre mängd osteologiska metoder applicerats och slutligen skulle ge ett svagare resultat.

Hur förhåller sig förekomsten av får och get i jämförelse med andra medeltida stadsmaterial?

Resultatet har jämförts med lokaler där en artbedömning för både får och get har utförts. Förhållandet får – get i kv. Apoteket 4-5 uppvisar nära likheter med stadsmaterial från fastlandet men främst från de samtida lokalerna Lödöse samt kv. Hertigen i Söderköping.

Vad kan fynden av får och getter berätta om de medeltida människor som levde i kv. Apoteket 4-5?

Utifrån resultat och diskussion kan vi komma till olika slutsatser. Utifrån

resultatet är det troligt att man slaktade får och getter på samma plats som man konsumerade dem. Även en skiftande slaktteknik har observerats och spår finns av att man rökt fårfioler.

Det är sannolikt att människorna i kv. Apoteket 4-5 höll egna får och getter. Troligen producerade dessa får och getter mjölk och ull för att slutligen

konsumeras eftersom man tillät får och getter överleva över flera vintrar när det är som svårast att utfodra dem.

Får och getters tillvaro utifrån kv. Apoteket 4-5 har varit skiftande. De rum som grävts fram har varit tillräckligt stora för att hysa flera får eller getter. Däremot har flera skeletala förändringar observerats, bland annat en skada på ett mellanfotsben. Flera ben uppvisar också morfologiska utseenden som kan antyda att fåren varit utsatta för undernäring. Utifrån ett tidigare fynd av en slaktad hund och att hund mycket sällan ses som matavfall i nordiska material finns det indikationer på att även människorna någon gång led av svält och i desperation tvingades äta hund.

9 Sammanfattning

Att kunna se skillnad mellan ben från get och ben från får har länge varit problematiskt. Främst har zoologer, arkeozoologer och osteologer stått inför dessa problem och fått nöja sig med att artidentifiera benen till får/get.

Svårigheterna består i att benen närmast är identiska med varandra och att de ben som hittas under arkeologiska utgrävningar sällan är välbevarade.

Nyligen har studier av Zeder & Pilaar och Zeder & Lapham visat lovande resultat utifrån karaktärer på ben tillhörande moderna får och getter.

Den här kandidatuppsatsen syftar till att utvärdera dessa metoder utifrån ett material daterat till sen vikingatid och tidig medeltid från kvarteret Apoteket 4-5 i Visby. Utöver metodutvärderingen ska också resultatet leda till information kring djurhushållning, slakt och status med fokus på användandet av får och getter.

Resultatet utifrån Zeder & Pilaars samt Zeder & Laphams metoder har visat sig vara komplicerade. Det är tydligt att Zeder & Pilaars metod för att skilja mellan får och get utifrån underkäke och underkäkständer har visat sig svår att

använda på materialet på grund av fragmentering, tandslitage och svaga kriterier vilket också påverkar dess tillförlitlighet. Resultatet från Zeder & Laphams metod för postkraniala benelement har visat både tillförlitlighet och otillförlitlighet. En jämförelse med resultat från en pilotstudie som genomfördes under 2011 vid Högskolan på Gotland där metoden undersöktes med stöd av DNA visar att en korrekt bedömning har gjorts på vissa benslag medan en felaktig bedömning har gjorts på andra. Det är tydligt att den planerade undersökningen med hjälp av DNA kan vidareutveckla metoderna och öka tillförlitligheten.

Undersökningen av benen har även resulterat i ny kunskap kring användandet av får och getter i kv. Apoteket 4-5. Analysen tyder på att man höll djur I syfte att i första hand producera mjölk och ull för att till sist slakta och konsumera djuren. Större delen av slakten tros ha utförts i kvarteret även om det finns spår efter att man införskaffade kött utifrån. Förhållandet mellan antalet får och getter har jämförts med samtida lokaler på fastlandet vilka uppvisar ett liknande

förhållande mellan får och get.

Livet i kv. Apoteket 4-5 har inte alltid varit enkelt. Förändringar på benen har uppmärksammats vilka kan tyda på att några av djuren led av näringsbrist. En tidigare studie har också visat att människorna någon gång ätit en hund vilket stödjer en tanke på att både människor och djur upplevt både bättre och sämre år. Under slutet av 1200-talet e Kr rivs träbebyggelsen och stenhus uppförs som står kvar ännu idag.

10

Referenser

Andersson, G. 1976. Visbys äldsta medeltid belyst av det arkeologiska materialet. Gotländskt arkiv, 1976. ss. 140-141

Boessneck, J., Müller, H.-H. & Teichert, M., 1964, Osteologische

unterscheidungmerkmale zwischen Schaf (Ovis aries Linné) und Zeige (Capra hircus Linné). Kühn-Archiv, 78 (1-2), ss. 1-129

Boessneck, J. 1969. Osteological differenses between sheep (Ovis aries Linné) and goat (Capra hircus Linné). I: Brothwell, D. & Higgs, E. (eds.) Science in Archaeology. Praeger: New york, ss. 331-358

Baker & Brothwell. 1980. Animal Diseases in Archaeology. Academic Press.

During, E., 1996. Osteologi – Benens vittnesbörd. ARKEO-Förlaget: Gamleby

von den Driesch, A. 1976. A Guide to Measurement of Animal Bones from Archaeological Sites. Peabody Museum Bulletin 1. Peabody Museum of Archaeology and Ethnology. Harward University.

Engeström, R. 1988. Visby. Medeltidsstaden 71. Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer: Stockholm

Falck, W. 1971. Visby, Kv. Apoteket 4. Gotländskt arkiv, 1971. ss. 94

Falck, W. 1973. Aktuellt – Verksamheten vid Riksantikvarieämbetets

Gotlansundersökningar (RAGU) 1972 – 73. Gotländskt arkiv, 1973. ss. 127-135

Falck, W. 1974. Medeltidsavdelningen 1973 - 74. Gotländskt arkiv, 1974. ss. 119-128

Falck, W., 1988. Visby förr i tiden. Bokförlaget Hanseprodukten AB: Visby

Hofreiter, M., Serre, D., Poinar, H., Kuch, M. & Pääbo, S., 2001. Ancient DNA. Nature, 2. ss. 353-359.

Jordbruksverket, 2011. Jordbruksstatistik årsbok 2011 – med data om livsmedel. Sveriges officiella statistik

Myrdal, J. 1999. Det svenska jordbrukets historia – Jordbruket under feodalismen. Natur och Kultur/LTs förlag: Sverige

O’Connor, T. 2000. The Archaeology of Animal Bones. Sutton Publishing Limited: Storbritannien.

Payne, S. 1985. Morphological Distinctions Between the Mandibular Teeth of Young Sheep, Ovis, and Goats, Capra. Journal of Archaeological Science, 12. ss. 139-147.

Prummel, W. & Frisch, H-J. 1986. A Guide to Distinction of Species, Sex and Body Size in Bone of Sheep and Goats. Journal of Archaeological Science, 13. ss. 567-577.

Schmid, E. 1972. Atlas of Animal Bones. Knochenatlas. Elsevier.

Schramm, Z. 1967. Kosci dlugie a wysokosc w klebie u kozy. I: Roczniki wyzszei szkolu rolniczej ro Poznaniu. Vol. 36. Warsawa. Sigvallius, B., 1988. Husdjur på förhistoriska boplatser – en utvärdering av

osteologiska undersökningar. Gotländskt Arkiv, 1988. ss. 39-46

Silver, I. A. 1969. The Ageing of Domestic Animals. I: Science in Archaeology. Eds. Brothwelll, D. & Higgs, E. 2nd ed. A Selective review of the literature, with suggestions for further studies and alternative applications. London.

Sjödin, E., 1970. Getter – Avel, utfodring, skötsel, ekonomi. LTs förlag: Stockholm

Sten, S. 1988. Kosthållning och pälsjakt – osteologins vittnesbörd. I: Mogren, M. & Svensson, K. 1988. Bondeplågarens borg. Riksantikvarieämbetet/UV: Stockholm. ss. 149-162

Teichert, M. 1975. Osteometriche Untersuchungen zur Berechnung der Wiederristhöhe bei Schafen. I: Clason, A. T. (Red.), 1975. Archaeological Studies. Amsterdam.

Vretemark, M. 1982. Kött från husdjur och vilt, från fågel och fisk. I:

Helgeandsholmen. 1000 år i Stockhom ström. Red. G. Dahlbäck. Monografier utgivna av Stockholms kommun, 48. Stockholm. Vretemark, M. 1997. Från ben till boskap. Kosthåll och djurhållning med

utgångspunkt i medeltida benmaterial från Skara. Skrifter från Länsmuseet Skara, nr. 25. Skara.

Welinder, S., Pedersen, E. A. & Widgren, M. 1998. Det svenska jordbrukets historia – Jordbrukets första fem tusen år. Natur och Kultur/LTs förlag: Sverige

Westholm, G & Sigvallius, B. 1982. Måltidsrester berättar… Benmaterial från grävningen i kvarteret Apoteket i Visby osteologiskt undersökt. I: Gotländskt Arkiv, 1982. ss. 45 – 56.

Yrwing, H. 1978. Gotlands medeltid. Gleerupska Univ.-bokhandeln: Lund.

Zeder, M. & Pilar, S. 2010. Assessing the reliability of criteria used to identify mandibles and mandibular teeth in sheep, Ovis, and goat, Capra. Journal of Archaeological Science, 37. ss. 225-242.

Zeder, M. & Lapham, H., 2010. Assessing the reliability of criteria used to identify postcranial bones in sheep, Ovis, and goats, Capra. Journal of Archaeological Science, 37. ss. 2887-2905.

Opublicerat

Fraser, M., 2011. Genetisk utvärdering av osteologisk artbedömningsmetod för får, Ovis aries, och get, Capra hircus. Pilotstudie utförd i kurserna HAR719, HAR311 och HOS704. Högskolan på Gotland

(Opublicerat)

Fredriksson, E., 2005. Bland slaktavfall och måltidsrester. C/D-uppsats i osteologi, Högskolan på Gotland: Visby

Gustavsson, S. 2011. Vivesholm - Djurbenen belyser den gotländska medeltida borgens husdjurshållning samt husgrundernas

användningsområden.Uppsats i arkeologi med osteologisk inriktning, Högskolan på Gotland: Visby

Tack

Ett varmt tack vill jag rikta till mina handledare Sabine Sten och Magdalena Fraser för det stöd och den hjälp jag har fått vilket ligger till grund för denna kandidatuppsats. Ett tack riktas också till Margareta Kristiansson för den praktiska handledningen i osteologilaboratoriet under våren.

Ett särskilt tack går till min far för den bild som nu pryder framsidan. Jag vill heller inte glömma att nämna resten av min familj och vänner.

11

Appendix

11.1.1 Förklaring för Appendix 2