4 Brott med hedersmotiv
4.2 Närmare om hedersrelaterat våld och förtryck samt hedersrelaterad brottslighet
4.2.1 Vad är hedersrelaterat våld och förtryck?
Hedersvåld är något som har diskuterats i Sverige sedan senare hälften av 1990-talet och fått stor uppmärksamhet från 2000-talet och framåt. Bland annat morden på Sara Abed Ali (1996), Pela Atroshi (1999), Fadime Sahindal (2002) och Abbas Rezai (2005) fick betydande genomslag i massmedia och bidrog till att heders-relaterat våld fördes upp på samhällets dagordning. Företeelsen kom alltså initialt att uppmärksammas som en följd av ett antal heders-relaterade mord och fokus låg därför till en början på det hedersrela-terade våldet. Därefter har uppmärksamheten breddats till att även avse andra former av förtryck och man talar numera ofta om heders-relaterat våld och förtryck.
Begreppet hedersrelaterat våld och förtryck är emellertid om-debatterat och inom forskningen på området har olika förklaringar till företeelsen framförts. En konsensus kring hedersbegreppets betydelse och dess relation till våldsutövning saknas fortfarande. Tre huvudsakliga perspektiv kan däremot urskiljas, vilka har lyft fram olika förståelser av och förklaringar till hedersrelaterat våld och för-tryck.1
För det första förekommer ett kulturellt perspektiv som tolkar hedersrelaterat våld genom att fokusera på kulturella och värderings-mässiga skillnader. Våldet grundar sig enligt detta perspektiv på en s.k. hedersideologi. Den andra förståelsen av våldet består av genus- eller könsperspektivet. Inom detta perspektiv är man kritisk mot att våldet sammankopplas med en särskild kultur, etnisk grupp eller religion. Kvinnors utsatthet för våld förstås i stället som en konse-kvens av mäns globala strukturella överordning. Den tredje inrikt-ningen är det intersektionella perspektivet som har växt fram senare
1 NCK (Nationellt centrum för kvinnofrid) (2010), Hedersrelaterat våld och förtryck – en kunskaps- och forskningsöversikt, förordet och s. 9.
SOU 2018:69 Brott med hedersmotiv
än de andra perspektiven och studerar våldet genom att analysera hur kön, ras/etnicitet och klass hänger samman.2
En fråga som ibland har diskuterats är varför hedersrelaterat våld och förtryck bör uppmärksammas särskilt och skiljas från annat våld inom familjen, t.ex. mäns våld mot kvinnor. Det har m.a.o. inte alltid gått att finna enighet i frågan om det är meningsfullt att skilja ut hedersrelaterat våld och förtryck som en särskild kategori av våld och förtryck. Vissa av forskarna som företräder genus- eller köns-perspektivet och det intersektionella köns-perspektivet har vidare ifråga-satt att begreppet överhuvudtaget används för forskningssyften.3 Som ett led i kritiken av hedersbegreppet har det ibland även fram-förts att användningen av detta kan riskera att stigmatisera vissa grupper.
Meningsskiljaktigheterna bör dock inte överdrivas. De allra flesta är eniga om att det är meningsfullt att tala om ett kollektivt våld som i första hand utövas av män och som framför allt riktas mot unga kvinnor, men som kan understödjas av andra i familjen eller släkten.
De tre perspektiven möts även i huvudsak i förståelsen av våldet och förtrycket som grundat i patriarkal makt. Man kan även finna en hel del andra gemensamma forskningsresultat. Bland annat visar forsk-ningen att det inte finns någon automatisk koppling mellan religiös hemvist och hedersvåld och förtryck samt att företeelsen inte är kopplad till en viss religion.4 Hedersförtryck förekommer m.a.o. inom många kulturer och religioner men är vanligare förekommande bland människor med ursprung från vissa regioner.5
Vidare framstår enigheten som större nu än när problematiken kring hedersrelaterat våld och förtryck först började diskuteras i Sverige.6 De allra flesta som arbetar praktiskt med hedersfrågor är eniga om att det finns många personer i Sverige, särskilt ungdomar, som lever under begränsningar som har att göra med hedersnormer.7 Det finns även en tydlig politisk konsensus om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Både föregående och nuvarande
2 Ibid, s. 9 och 18–36.
3 Brå (2012), Polisens utredningar av hedersrelaterat våld, s. 7 och NCK (2010), s. 17 och 29.
4 Brå (2010), Mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, s. 122 f. och NCK (2010) s. 42.
5 Hederskulturer finns i hela världen men tenderar att vara mer förekommande bland män-niskor med ursprung från de regioner som ligger i ett bälte från Nordafrika genom Mellan-östern till Centralasien och den indiska subkontinenten. Se Kriminalvården (2013), Heders-relaterat våld och förtryck – Kunskapsöversikt och kartläggning av aktörer, s. 12.
6 SOU 2014:49 s. 215.
7 Brå (2010), s. 29.
Brott med hedersmotiv SOU 2018:69
regering har tagit initiativ till insatser för att förebygga hedersrela-terat våld och förtryck och dess olika uttrycksformer.
I Handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (skr.
2007/08:39) fastslog regeringen att hedersrelaterat våld och förtryck är oacceptabelt och lyfte då fram sådana förhållanden som är speci-fika för företeelsen. Även i Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid (skr. 2016/17:10) sägs det att heders-relaterat våld och förtryck ska upphöra, varvid regeringen pekar på vad som särskilt utmärker sådant våld och förtryck. Också FN har uppmärksammat hedersproblematik särskilt i ett antal resolutioner.8
Likaså arbetar man inom olika myndigheter, exempelvis inom rättsväsendet, särskilt mot hedersrelaterat våld och förtryck. Även här hålls detta begrepp isär från andra sätt att kategorisera våld, såsom mäns våld mot kvinnor och annat våld mot närstående.
Begreppet hedersrelaterat våld och förtryck är alltså numera tydligt etablerat och även om det inte alltid ges ett helt enhetligt innehåll beskrivs det ofta på ungefär samma sätt.9 Hedersrelaterat våld och förtryck kan således generellt beskrivas som kopplat till s.k.
hedersnormer, vilka bygger på starka patriarkala och heteronorma-tiva föreställningar. Kännetecknande är bl.a. att individens intresse anses vara underordnat familjens, att individens handlingar anses påverka hela familjens anseende och att individens sexualitet är hela familjens angelägenhet. Till normerna hör bl.a. uppfattningen att familjens rykte och anseende är avhängigt kvinnliga familjemedlem-mars kyskhet och oskuld samt deras faktiska och påstådda beteende i förhållande till dessa ideal. Vad som här sägs om familjen kan även gälla släkten eller en annan jämförbar grupp, t.ex. en klan.
Hedersrelaterat våld och förtryck grundar sig således i föreställ-ningar om heder som inte delas av gemene man. Heder är vanligtvis ett begrepp med en positiv innebörd och den betydelse som heder ges i detta sammanhang är naturligtvis inte något som utredningen kan ställa sig bakom. Användningen av begreppet heder är dock
8 Se t.ex. FN:s generalförsamlings resolution 55/66, Avskaffande av brott mot kvinnor i hederns namn.
9 Den beskrivning av hedersrelaterat våld och förtryck som följer bygger bl.a. på uppgifter från offentligt tryck så som SOU 2014:49, SOU 2015:55, skr. 2007/08:39 och skr. 2016/17:10 samt Socialstyrelsens utbildningsmaterial från 2014, Vänd dom inte ryggen. Uppgifter har vidare hämtats från hedersförtryck.se, regeringen.se, nck.se och polisen.se. Även utredningens direk-tiv (dir. 2017:25) har beaktats.
SOU 2018:69 Brott med hedersmotiv
vedertagen när det kommer till att beskriva det våld och förtryck som vi avhandlar här.
Kontroll av kvinnor och flickor utifrån hedersnormer sträcker sig från begränsningar i vardagen rörande klädsel, umgänge och rörelse-frihet till styrning av val beträffande utbildning, arbete, äktenskap och skilsmässa. I sin mest extrema form kan hedersnormerna leda till allvarlig brottslighet, såsom t.ex. hot om våld och våld, inklusive dödligt sådant. Det förekommer också att pojkar och, främst unga, män är utsatta för hot, kontroll och begränsningar samt äktenskaps-tvång som har sin bakgrund i hedersnormer. Även denna grupp kan alltså drabbas av allvarlig brottslighet i hederns namn om en oönskad partner väljs eller om ett sexuellt beteende som anses avvikande förekommer. Hbtq-personer är därför en särskilt utsatt grupp i detta sammanhang eftersom dessa kan ses som ett hot mot familjens heder.
I familjer som lever med hedersnormer är det oftast männen som bestämmer. Det är även främst männen som utövar våldet och förtrycket och då företrädesvis mot unga kvinnor. Men även kvinnor kan delta i våldet. Vad gäller pojkar och yngre män får dessa ofta i uppgift att bevaka och kontrollera sina syskon (speciellt systrar) och kusiner samt ibland även sina mödrar, t.ex. om föräldrarna är skilda.
Om de inte uppfyller förväntningarna om kontroll av familjens flickor och kvinnor kan de själva drabbas av våld och förtryck. Det innebär att när man talar om heder som ett motiv för våld och förtryck är det inte nödvändigtvis gärningspersonens egen uppfattning om heder som åsyftas eftersom denne kan ha förmåtts att agera utifrån någon annans föreställning om heder.
Även om hedersnormer ses som patriarkala finns det särdrag som gör att hedersrelaterat våld och förtryck inte enbart kan förstås som mäns våld mot kvinnor eller annat våld mot närstående. Till att börja med drabbar hedersrelaterat våld och förtryck även män och det kan dessutom i vissa fall rikta sig mot utomstående. Men också i övrigt utskiljer det sig. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket känne-tecknas nämligen av att det ofta är kollektivt utövat eller förankrat.
Vidare är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet ofta central.
Våldet och förtrycket kan alltså beskrivas som kollektivbaserat (flera gärningspersoner) till skillnad från annat våld mot närstående som är individbaserat (en gärningsperson). Det kan även beskrivas som förankrat i en bredare krets (det är socialt accepterat i det samman-hang i vilket det utövas och stöds av t.ex. familjen) till skillnad från
Brott med hedersmotiv SOU 2018:69
annat våld mot närstående som fördöms (det ogillas av gärnings-personens och offrets anhöriga). Slutligen är det hedersrelaterade våldet och förtrycket ofta planerat till skillnad från annat våld mot närstående.
4.2.2 Hur definieras hedersrelaterad brottslighet?
Hedersrelaterat våld och förtryck tar sig en rad uttryck, från mer subtila inskränkningar i de utsattas levnadsvillkor till det brottsliga.
Om en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv införs kommer bestämmelsen endast att träffa handlingar som redan är straffbelagda. Sådan hedersrelaterad brottslighet kan i allmänhet beskrivas som brott riktade mot någon – ofta en släkting – som, enligt gärningspersonens och övriga släktens uppfattning, riskerar att vanära eller har vanärat gärningspersonens, släktens eller gruppens heder, i syfte att förhindra att hedern skadas eller förloras alternativt för att reparera eller återställa den skadade eller förlorade hedern. Både Åklagarmyn-digheten och PolismynÅklagarmyn-digheten använder sig av en sådan definition i sin verksamhet.10
Liknande definitioner används också av myndigheter i bl.a. Norge och Storbritannien. I Norge beskrivs hedersrelaterat våld (æresrela-tert vold) som ” … overgrep mot et individ som familien opplever at har vanæret dem, eller som de frykter at skal vanære dem. Volden har som mål å forhindre ærestap eller å gjenopprette tapt ære”.11 I Storbritannien återfinns bl.a. följande beskrivning: ”The terms honour crime or honour-based violence or izzat embrace a variety of crimes of violence (mainly but not exclusively against women), including assault, imprisonment and murder where the person is being punished by their family or their community. They are being punished for actually, or allegedly, undermining what the family or community believes to be the correct code of behaviour”.12
10 Åklagarmyndigheten (2006), Hedersrelaterat våld – Handbok, s. 6 och Rikspolisstyrelsen (2009), Hedersnormer och hedersrelaterat våld, s. 8.
11 Barne-, ungdoms- og familiedirektoratet (2017), Æresrelatert vold,
https://www.bufdir.no/vold/Tvangsekteskap_og_aresrelatert_vold/Kunnskap_og_ressurser/
Aresrelatert_vold/ (hämtad 2018-06-01).
12 HM Government (2014), The right to choose: Multi-agency statutory guidance for dealing with forced marriage, s. 5.
SOU 2018:69 Brott med hedersmotiv
Ett hedersrelaterat brott är alltså en gärning som har sin grund i att någon anses ha vanärat eller riskerar att vanära någon annans heder (i betydelsen anseende inom en grupp) och motivet för brottet är att skydda eller återupprätta denna heder. Termerna brott med hedersmotiv och hedersrelaterad brottslighet kan alltså användas synonymt för att beskriva samma företeelse. Med heder menas det anseende, rykte, värde, ställning etc. som exempelvis en person eller en familj har, främst i andras ögon. Om en person gör något som leder till att familjen förlorar heder, vilket avgörs utifrån patriarkala och heteronormativa föreställningar, kan det förstöra familjens an-seende och sociala kontakter inom den egna gruppen.
4.3 Straffvärdebedömningen av hedersrelaterad