Nackdelar

Vår tredje frågeställning utformades i syfte att förstå vilka nackdelar som de tillfrågade lärar- na upplever med användningen av skönlitteratur som metod i historieundervisningen. Vi ställde frågan för att få en nyanserad bild, då vi fann en risk att vi genom våra frågor annars skulle kunna få en enbart en positiv bild. Vi menar att alla metoder förmodligen har både för och nackdelar. I en studie, som denna, är det väsentligt att dessa framkommer.

Den främsta nackdelen med skönlitteratur i historieundervisningen är, enligt de tillfrågade lärarna, den organisatoriska delen. De menar att det tar tid att förbereda sig och det kan vara svårt att få tag på skönlitterära böcker. Tidsbristen tror vi kan vara en av de orsakerna att inte användandet av skönlitterära texter förekommer mer än det gör. Lärarna behöver, enligt oss, avsätta mer förberedelsetid än om de strikt hållit sig till faktaboken. Detta för att läromedlet

52

Hermansson, Adler, Magnus (2004): Stockholm, sid. 21-24.

53

ofta erbjuder färdiga instuderingsfrågor och en studiehandledning vilket inte den skönlitterära boken gör. Givetvis beror det på lärarnas eget engagemang och intresse för ämnet. Lärarens uppdrag är komplext därmed påverkas lärarnas didaktiska val av fler faktorer som inte ryms inom denna studie. Dock fick vi uppfattningen att merparten av de intervjuade hade ambition av att vilja arbeta mer med skönlitteratur. Vi tror att lärarnas arbete med den skönlitterära tex- ten i historieundervisningen, givetvis gäller det även i andra ämnen, skulle kunna underlättas av ett nära samarbete skolbiblioteket. Som vi nämnde i vår analys tog endast en av de tillfrå- gade lärarna upp den källkritiska aspekten som en nackdel. Detta förvånade oss eftersom lä- rarhögskolan i Malmö, under vår utbildning, betonat hur viktigt det är att eleverna får ta del av källkritik i historieundervisningen. Denne lärare nämnde att det var viktigt att diskutera vem som skrivit berättelsen och i vilket syfte. Vi håller med lärarens resonemang eftersom författare till skönlitteratur inte är bundna till att skriva vetenskapligt. De får och kan fritt an- vända sin fantasi. Vi instämmer helt med Queckfeldts och Hermansson Adlers påpekande om att skönlitteratur inte är ett rent källdokument utan att det är författarens tolkning av histori- en.54 Om inte detta tydliggörs för eleverna är risken att eleverna får en falsk historisk verklig- hetsbild. Vår slutsats är att läraren måste ha tillräckligt med historisk ämneskunskap för att kritiskt granska undervisningsmaterialet.

7.4 Historiemedvetande

Vår fjärde frågeställning tog upp om de tillfrågade lärarnas arbete med skönlitteratur bidrar till att fördjupa elevernas historiemedvetande. Resultatet visar att lärarna har bristande kun- skap om innebörden av begreppet historiemedvetande. Enbart två av de intervjuade lärarna såg detta i ett framtidsperspektiv. Drar vi paralleller med tidigare nämnd Hermansson Adlers kritiska inställning till begreppet historiemedvetande och resultatet av lärarnas kunskap om begreppet, kan vi observera att begreppet inte är helt självklart. Dock betonar kursplanen i historia att historiemedvetandet är ett allmänt begrepp. Historieundervisningen i skolan ska sträva efter att förvärva ett historiemedvetande som underlättar tolkning av händelser och ske- enden i nutid samt skapar en beredskap inför framtiden.55 För att kunna arbeta mot att utveck- la historiemedvetande, anser vi, att det är en förutsättning att lärarna är insatta i begreppets innebörd samt att kursplanen följs.

54

Hermansson, Adler, Magnus (2004): Stockholm, sid. 179. Queckfeldt, Eva (2004): Lund, sid. 79.

55

Dock menar vi att lärarna, trots bristande medvetenhet om begreppet, ändå arbetar mot ett fördjupat historiemedvetande. Vår slutsats är att lärarna är ovana att sätta ord på sin praktiska teori. En brist i vår studie kan vara att vi inte bad dem att teoretiskt motivera sina ställningsta- ganden. Vår uppfattning är dock att resultatet inte har påverkats av detta.

För att förstå om lärarnas arbete bidrar till att fördjupat historiemedvetande måste deras svar sättas i relation till presenterad teori. Tidigare har Eliassons (2004) tre villkor till fördjupat historiemedvetande nämnts, se 3.2, vilka närmare diskuteras nedan. Vi anser att de tillfrågade lärarnas arbete med skönlitteratur i historieundervisningen till stor del uppfyller dessa villkor. Dock varierar graden av detta från lärare till lärare. En av förutsättningarna är att lärarna arbe- tar aktivt med skönlitteratur i historieundervisningen, vilket framkommit att inte samtliga till- frågade gör.

Beaktar vi det första villkoret, i Eliassons teori, vilket innebär att undervisningen utgår från elevens referenser och den verklighet de lever i, samt där frågor om identitet spelar en viktig roll,56 så relaterar några lärare till detta konkret. Två av lärarna uttrycker delar av villkoret när de säger att syftet med skönlitteratur i historieundervisningen är att eleverna lättare kan identi- fiera sig i skönlitterära texter eftersom det handlar om riktiga människor.

Genom att elever bl.a. möter barn i deras egen ålder i sin litteraturläsning som kan ha likvär- diga problem anser vi att man även utgår från elevens referenser och verklighet. Här stödjer vi oss på Hermansson Adler som menar att elever via skönlitteratur får leva sig in i andra perso- ners tankar, viljor och villkor.57 Vi menar att de sedan kan referera till sin egen vardag.

En del av de tillfrågade lärarna låter eleverna välja böcker själva. Då, menar vi, att de till viss del tar vara på elevernas intresse. När litteraturen sedan diskuteras kan lärarna utgår från ele- vernas referenser. De kan ges möjlighet att relatera till sin egen verklighet kopplad till den historiska. Det krävs dock, som nämnt tidigare, att lärarna har kunskap om skönlitteratur och att de läser och är insatta i den litteratur man skall arbeta med.

56

Eliasson, Per (2004): Lund, sid. 297-300.

57

När det gäller Eliassons andra villkor då tidsdimensionerna då –nu- sedan ska kopplas ihop med varandra,58 kan vi se att flertalet av de tillfrågade lärarna tar upp ett då och nu perspektiv genom att de nämner att eleverna kan lära sig hur man levde förr. De beskriver även att ele- verna kan se skillnader och likheter mellan hur vi lever i dag och hur människor levde förr genom att de kan identifiera sig med människorna i böckerna. Detta tydliggör också när Queckfeldt visar att den skönlitterära boken ger läsaren samhörighet över tid och rum. Vidare beskriver hon att man genom den historiska romanen kan bli medveten om att dåtid en gång varit nutid.59 Detta förutsätter, som vi nämnt, att lärare diskuterar kring olikheter för att ele- verna lättare skall göra dessa kopplingar.

Det villkor vi framförallt anser att skönlitteraturläsning uppnår är det tredje villkoret, att det ska finns verkliga människor med i det historiska stoftet. Detta villkor kommer in som en na- turlig del eftersom man i skönlitterära böcker möter människor och får leva sig in i deras livs- situation. Flera av lärarna betonar i sina svar vikten av att få kunskap om den lilla människan.

Om vi utgår utifrån det genealogiska perspektivet tar Queckfeldt upp att den historiska roma- nen sätter känslor och människors liv i fokus. Detta kan göra det möjligt för läsaren att identi- fiera sig med de historiska personerna. Queckfeldt visar att man genom att läsa en historisk roman kan få kunskap om det förflutna och att händelser har skett i kronologisk ordning,60 vilket tyder på det genetiska perspektivet. Utifrån Queckfeldts resonemang drar vi slutsatsen att man genom att läsa historisk roman får både det genealogiska och genetiska perspektivet. I denna studie har vi sett att skönlitteratur kan ge en levande bild av historien och dess aktörer. Att levandegöra historien och dess medverkanden tror vi kan fånga elevernas intresse för hi- storia och få dem att känna att de är en del av historien.

Som vi tidigare tagit upp, menar Eliasson, att det är via förening mellan de båda perspektiven genetiska och genelogiska som historiemedvetande fördjupas.61 Fast skönlitteratur innehåller fragment som lutar åt det genetiska perspektivet så anser vi att skönlitteratur i största del utgår från det genelogiska perspektivet. Slutsatsen vi drar utifrån Eliassons och Queckfeldt resone- mang är att skönlitteratur i kombination med facklitteratur kan bidra till att fördjupa historie- medvetande.

58

Eliasson, Per (2004): Lund, sid. 297-300.

59

Queckfeldt, Eva (2004): Lund, sid. 69.

60

Queckfeldt, Eva (2004): Lund, sid. 69.

61

Vi har båda stort intresse av att arbeta med skönlitteratur både i historieundervisningen och i övriga ämnen. Arbetet med skönlitteratur i undervisningen är något som vi i vårt framtida yrkesliv kommer att använda som pedagogiskt verktyg. I och med detta examensarbete kän- ner vi att vi har fått mer kunskap om hur vi ska kunna utforma denna undervisning. Vi tycker även att vi har fått mer kännedom om hur vi kan arbeta för att fördjupa elevernas historie- medvetande och hur skönlitteratur kan vara en del av detta.

Vi finner att studiens frågeställningar i stort har blivit besvarade dock är vi inte helt säkra på att sanningshalten i det lärarna uttrycker är helt korrekt. Det finns alltid möjlighet till feltolk- ningar samt att lärarna framställer sig på ett mer fördelaktigt sätt än det som görs konkret i själva klassrumssituationen. Den eventuella felkällan skulle kunna överbryggas om komplet- terande observationer hade gjorts. Under den tidsperiod som studien omfattar har detta varit svårt att genomföra då vi i sådana fall hade behövt ställa krav på att lärarna just då skulle ha arbetat med skönlitteratur i historieundervisningen. Risken är att vi inte fått veta vad lärare spontant anser om att använda skönlitteratur i historieundervisningen.

Om vi skulle gå vidare med vårt arbete hade vi tyckt det varit intressant att observera under en längre tid hur några lärare lägger upp sin historieundervisning och se hur mycket de verkligen arbetar med skönlitteratur och vilket syfte. Vi skulle då även utöka vårt material genom att göra fler lärarintervjuer.

Denna undersökning har varit var väldigt intressant och lärorik. Vi har båda stort intresse av att arbeta med skönlitteratur integrerat i historieundervisningen. I och med detta examensarbe- te känner vi att vi har fått mer kunskap och ett verktyg för detta. Vi tycker även att vi har fått mer kännedom om hur vi kan arbeta för att fördjupa elevernas historiemedvetande och hur skönlitteratur kan vara en del av detta.