Nationella provens formativa funktion

9.1.1 Formativ bedömning för elever

Erfarenheten hos lärarna i studien visar att resultaten av de nationella proven till övervägande del används summativt och används formativt endast i samband med utvecklingssamtalen i slutet på vårterminen av årskurs 3. De menade att det var så kort tid kvar av läsåret att de inte hann använda sig av resultatet på ett formativt sätt i undervisningen. Dock berättade flera informanter att man vid samtalen kommenterade resultaten och sedan förde en diskussion för att tydliggöra elevens styrkor och även visa på förbättringsmöjligheter. Man menade att detta gav eleven möjlighet att använda informationen formativt.

Formativ bedömning ska, enligt Björklund Boistrup (2013), Jönsson (2012) och Lundahl (2009) vara framåtsyftande där återkopplingen är viktig. Eftersom informanterna berättade att tid till sådan återkoppling inte fanns, förutom vid utvecklingssamtalen, kan man fundera över i vilken mån de nationella proven för eleverna framåt i sin kunskapsutveckling. För att eleven ska ha möjlighet att ta till sig och förstå denna återkoppling är det dessutom av största vikt att detta sker i ett, för eleven tydligt sammanhang (Hattie & Timperley, 2007).

Två av lärarna i vår studie uttryckte att de nationella proven bara är en del av kunskapsbedömningen hos en elev och att det inte får vara det enda avgörande. Dessa lärares erfarenheter och uppfattningar får stöd i Petterssons (2013) åsikter där hon anser att lärares bedömning av elevers kunskaper bäst sker genom att kontinuerligt studera dem i deras dagliga arbete och inte vid enskilda, tillrättalagda provtillfällen. Även Björklund Boistrup (2013) poängterar att elever måste få visa sina kunskaper på olika sätt och i olika situationer för att en rättvisande bedömning ska kunna göras. Vid de nationella proven ges inget utrymme för detta utan där bedöms en enskild prestation vid ett visst tillfälle och både Bagger (2015) och Lundahl (2016) ifrågasätter huruvida proven är formativa i någon bemärkelse alls. Informanterna beskrev dessutom att många elever uppvisar nervositet i samband med de nationella proven. En informant uttryckte att proven ibland bedömer hur eleven hanterar själva provsituationen och inte vad denne besitter för kunskaper. Detta fenomen har även Bagger (2015)

uppmärksammat i sin studie där hon beskriver att förutom att bedöma viss kunskap, bedöms till stor del även själva prestationen. Trots ovanstående beskriver Hirsch (2016) utifrån sin studie, att en stor majoritet av lärarna ansåg att eleverna var positiva till de nationella proven i årskurs 3.

Informanterna i vår studie berättade att det fanns vissa elever som inte genomförde de nationella proven, men som ibland hade möjlighet att prova vissa uppgifter utan att bedömas enligt rättningsmallen. Då upplevde lärarna att det gav större möjligheter att använda sig av dessa tillfällen på ett formativt sätt tillsammans med eleven. Läraren kunde förklara och diskutera uppgifterna tillsammans med eleven och därefter resonera kring fortsatt lärande och på så sätt använda sig av det i sin kommande undervisning vilket även informanterna i Lundahls (2016) studie beskriver. Vid dessa tillfällen uppstod lärsituationer där läraren hade möjlighet att stötta och hjälpa eleven att definiera och tolka uppgifterna, en form av ”scaffolding”, som bland andra Säljö (2000) beskriver. Det innebär att lärande uppstår genom att läraren bryter ner uppgiften och visar eleven genom språk, handling och artefakter, hur man kan ta sig an densamma och gå vidare för att så småningom klara uppgiften på egen hand.

9.1.2 Formativ bedömning för lärares undervisning och skolans verksamhet

Hattie (2012), Lindström (2013), Lundahl (2009), Pettersson (2013) och Westlund (2015) beskriver alla att formativ bedömning bäst gynnar elevers inlärning. Om lärare använder resultatet från de nationella proven genom att utvärdera den egna undervisningen på ett formativt sätt så skulle detta ge dem redskap att förändra, förbättra och utveckla densamma. På så sätt skulle de nationella proven gynna elevers kunskapsinhämtande i ett längre perspektiv tack vare att läraren gör dessa förändringar och förbättringar och anpassar sin undervisning till elevernas aktuella kunskaper. I studien som vi genomfört framkom dock att endast en av lärarna medvetet gjorde en liknande utvärdering och formativ förbättring av sin undervisning utifrån klassens resultat. Hodgen och Wiliam (2012) menar att formativ bedömning utvecklar elevernas lärande, men först när lärare reglerar och anpassar undervisningen för att möta elevernas behov.

Lärarna ansåg det vara positivt att de gamla proven kunde användas i undervisningen genom att man arbetade med uppgifter tillsammans i klassen. Då upplevde de att eleverna utmanades i gemensamma resonemang och på så sätt skapade lärtillfällen liknande Dysthes (2010) och

perspektiv krävs samarbete och kommunikation för möjlighet till lärande, vilket lärarna upplevde kom till stånd i dessa situationer. Lärarna upplevde att förberedelserna inför proven blir tillfällen för lärande, vilket är en styrka med de nationella proven.

Rektorerna ansåg att det var viktigt att analysera provresultaten och att utvärdera skolans verksamhet formativt för att få till stånd en utveckling av undervisningen på skolan. En av lärarna uttryckte dock att hennes upplevelse var att enda syftet med analysen av de nationella proven var att det summativa resultatet skickades till huvudmannen och till Skolverket. Här har rektorer tillsammans med personal en stor utvecklingspotential genom att tillvarata den information som framkommer utifrån resultaten av de nationella proven.

Lärarna upplevde att de blev stressade och framför allt styrda av de nationella proven. Detta medförde att proven fick en mer kontrollerande funktion än ett utvecklande av de enskilda elevernas kunskaper, vilket även Lundahl (2009) beskriver. I Baggers (2015) studie framkom att lärare kunde uppfattas som provtagare utifrån resultatet i förhållande till den egna undervisningen, vilket ökade stressen. Trots ovanstående uppfattningar uttryckte flera lärare i vår studie att det var värdefullt att genomföra gamla prov både för sin egen och för elevernas skull. Flera av informanterna ansåg dessutom att provens uppgifter, tillsammans med bedömningsanvisningarna var bra, men att dessa uppgifter istället skulle kunna finnas samlade i en “kunskapsbank” för att användas formativt i den reguljära undervisningen.

9.1.3 Formativ överlämning

Det fanns en önskan hos informanterna om att mottagande lärare skulle använda sig av resultaten från de nationella proven formativt, men de upplevde att de endast användes summativt vid överlämning och att detta framförallt avsåg elever i behov av stöd. Denna information om bedömning av en elevs kunskapsnivå kan vara viktig för den fortsatta undervisningen, men bör göras med viss försiktighet så att det inte blir ett dömande av denne i stället. Eftersom Hattie (2012) menar att effektiv undervisning handlar om att analysera och reflektera för att förbättra densamma skulle detta kunna ske genom att överlämnande och mottagande lärare gjorde detta gemensamt. Vi ser att man exempelvis skulle kunna samarbeta över stadiegränserna genom att rätta de nationella proven tillsammans. Förslagsvis kan lärarna som ska ta emot blivande fyror vara med och rätta proven för årskurs 3. Då får de tidigt information om eleverna och får möjlighet att använda resultaten formativt i sin kommande undervisning.

9.1.4 Lära för prov eller lärandemål

Lärarna förberedde eleverna inför de nationella proven bland annat genom att låta dem genomföra gamla prov, eftersom de ville att eleverna skulle se hur proven kunde vara upplagda. Detta gjordes på ordinarie lektionstid i stället för annan undervisning. Fokus på de nationella proven gör att stoffet av kunskap minskar kraftigt menar Haertel och Herman (2005) och även Lundahl (2009). Det finns risk för att bredden av kunskap minskar till förmån för den kunskap som proven testar. Detta görs ofta omedvetet för att undervisningen ska bli så lik de nationella proven som möjligt och för att eleverna på så sätt ska ha större möjlighet att uppnå de kunskapsmål som proven kräver. Denna form av high stake tests, som de nationella proven är, gynnar oftast inte en positiv självbild av det egna lärandet utan fokus blir på det mätbara och detta går emot mycket av det vi idag vet om kunskapsutveckling (Bagger, 2015, Lundahl, 2016, Pettersson, 2013, Westlund, 2015). Eleverna kan bli stressade och oroliga inför de nationella proven och har då inte förmågan att prestera sitt bästa och får då känslan av att ha misslyckats.