En distinktion mellan en allmän term ”miljöpåverkan” och de mera specifika ”effekt” och ”konsekvens” är av betydelse för precisionen i diskussioner om miljöpåverkan. När det gäller ”effekt” avses sådana följder som är vetenskapligt påvisbara genom t.ex. statistiska samband eller kausal förklaring medan ”miljökonse- kvens” avser sådana effekter som också genom någon värdering bedöms som betydelsefulla; skillnaden svarar mot distinktionen mellan ”effect” och termen ”impact” i betydelsen ”significant effect” i den internationella MKB-litteraturen (Emmelin 1996). Distinktionen finns antydd men inte logiskt fullföljd i t.ex. ”Boken om MKB” (Boverket mfl. 1996) och implicit i Miljöbalkens begrepp ”betydande miljöpåver- kan”. Ingendera termen innebär med nödvändighet ”negativ påverkan” även om detta ofta är underförstått.
Direkt påverkan
En orsak till den omfattande friluftslivsforskningen i USA är oron för negativ miljöpå- verkan av ett ökande friluftsliv och naturturism. Vegetationsslitage, nedskräpning, störningar på djurliv tilldrog sig uppmärksamhet som naturvårdsproblem men efterhand också i ökande utsträckning som en fråga om hot mot naturupplevelse och områdens värde för rekreation och turism. Också miljöproblem kopplade till olika aktiviteter i naturen liksom anläggningars miljöproblem har fått betydande forskningsmässig uppmärksamhet. Farhågor för överexploatering har gällt såväl från friluftsliv som från turism. Effekterna av t.ex. slitage är lätt påvisbara i anslutning t.ex. till större anlägg- ningar och innefattar slitage runt stigar, erosion i alpinanläggningar, i anslutning till stigar och rastplatser osv. (se t.ex. Hammitt & Cole, 1998; Eddington & Eddington, 1986; McCool & Moisey, 2001; Leung et al., 2001) Påståenden finns också att t.ex. omfattning och mönster av fjällvandring i Sverige påverkats negativt av regional överexploatering (Bäck 1986). Kausalsambanden är emellertid svåra att påvisa (Emmelin 1997) och indirekta, alternativa förklaringar som bottnar i allmänna förändringar av friluftslivs- och ferievanor förefaller bättre underbyggda (Fredman & Heberlein 2003a). Ett viktigt problem med att påvisa sådana konsekvenser Problemen med att påvisa sådana effekter hänger också samman med brist på longitudinella studier – se kap 5.
Påverkan på naturen av friluftsliv och turism var under relativt lång tid huvudfokus för svensk naturvårdsrelaterad friluftslivsforskning (Emmelin 1997). Tre huvudtyper av påverkan som tilldragit sig uppmärksamhet är:
• Vegetationsslitage • Nedskräpning • Störningar på djurliv
Den internationella litteraturen innehåller en god del om vattenförorening från lägerplat- ser både som miljöpåverkan och som hälsoproblem, smittspridning, erosion av stigar och därav följande grumling av vattendrag osv. (Hammitt & Cole 1998).Även om sporadiska rapporter förekommit om t.ex. hälsoproblem i vatten längs med vandringsleder har vi inte sett anledning referera internationell litteratur om detta. Nedskräpning, latrinhantering osv. är väldokumenterade problem, speciellt i hårt utnyttjade rekreationsområden, men utredningar och forskning om detta eller miljövänliga lösningar – typ multrum o dyl – har vi bedömt som utanför vårt uppdrag.
Slitage
Studier av t.ex. vegetationsslitage mm utfördes bl.a. kopplat till diskussionerna om Kiruna-Narvikvägen (Emanuelsson 1984) och åsattes i vissa fall den missvisande beteckningen miljökonsekvensbedömning (Bäck & Strömquist, 1987). Också andra studier av slitage i fjällterräng har gjorts i någon grad i anslutning till arbetet med den sk fjällplanen t.ex. i Grövelsjön . Svårigheten att koppla slitagestudier till upplevelse och till
den Brinck 2000). En orsak är att många studier haft vegetationssociologiska utgångs- punkter och bedömning av slitage är därför inte enkelt kopplat till upplevelse.
Förvaltningsinriktade översikter över slitageproblematiken finns i arbeten från Fjäll- forskningsinstitutet (Bergstedt et al. 1999; van den Brinck, 2000) Inom FRL-projektet utfördes flera olika typer av slitagestudier (Wallsten 1988; Vistad, 1993) med utgångs- punkten att utveckla enkla metoder och kategorier som både kan vara planerings- och förvaltningsrelevanta, enkla att upprepa samt möjliga att koppla till brukarundersökning- ar.
I Hultmans och Wallstens (1988) undersökningar i Långfjället och Rogen ingick studier stigslitage och av slitage på lägerplatser – studierna är bara partiellt redovisade (Wallsten 1988; Vistad 1993; Ullring 1989). Vid Uthussjön har dessa senare följts upp av Vistad (1993). Slitageförsök gjordes av Nisja (1988, 1989) i några olika representativa vegetationstyper för att se närmare på sambandet mellan bruksintensitet och effekt. Metodstudier gjordes av Ullring (1989) avseende bruk av temakartor och vegetationsso- ciologiska ordinationsmetoder som underlag för planläggning och förvaltning. Ullring konstaterar att analyser med utgångspunkt enbart från terrängens och vegetationens egenskaper inte ger något användbart underal för planering, vilket också diskuteras av van den Brinck (2000) Studier och metodutveckling görs inom Fjäll-Mistra, men detta finns ännu inte rapporterat.
Slitage på vegetation och mark är det förvaltningsproblem som, i relation till förvalt- ning av naturområden för friluftslivsbruk, har tilldragit sig störst forskningsintresse (Cole 1987; Hammitt & Cole, 1998; Merriam, 1993; Emmelin, 1997; Ullring, 1989). Grunden till intresset för just vegetationsslitage hänger i liten grad samman med någon kunskap om vad utövarna av friluftsliv själva upplever som mest problematiskt. Förutom på problemets faktiska existens och påtaglighet torde fokus bero av flera olika samverkande faktorer: sammanfallet mellan naturförvaltning och friluftslivsförvaltning, dominansen av naturvetenskaplig kompetens, den dominerande förvaltningskulturen. Tillgången till metodik inom växtsociologi, flygbildsanalys, datateknik mm, som lett till investeringar i kompetens och dyrbar utrustning för produktion av vegetationskartor och andra typer av temakartor, har också betydelse för denna gren av naturresursförvaltningen.
I forskningen om vegetationsslitage är det framförallt de ekologiska och edafiska faktorerna samt intensitet av bruk samt i någon grad fördelning i tid som vanligen framhålls. Som inom andra områden av friluftslivsforskningen har brukarnas beteenden som faktor knappast analyserats (Mannning 1999; Aas, 1991). När det gäller att beskriva och förklara förloppen i slitage och revegetering är detta knappast något stort problem.
De beteenden, som har betydelse i förloppen, är oftast lättförståeliga t.ex. den solfjäder- formiga spridningen där en stig passerar en efterhand söndertrampad myr. Vägval när nya stigar dras eller spontant uppkommer kan i och för sig vara av intresse t.ex. den ofta kommenterade skillnaden mellan turiststigar, som söker sig upp på högre punkter också i liten skala, och gamla stigar gjorda av samer eller nybyggare, som söker sig mera energieffektivt genom terrängen.13 För analys av möjliga åtgärder för att förhindra och begränsa slitage eller reparera uppkomna skador är däremot kunskaper om olika brukares beteenden väsentliga. Detta framgår inte minst om man studerar de råd rörande åtgärder, som ges i litteraturen, framförallt då den skandinaviska, där kunskaper om brukares beteende har spelat en obetydlig roll: litteraturen diskuterar olika åtgärder, men knappast om dessa har förutsättningar att lyckas i förhållande till bruksmönster, brukarnas sätt att uppföra sig eller förväntade reaktioner på olika åtgärder (Emanuelsson, 1984; Fremstad, 1987; Nisja, 1988 och Ullring, 1989).14 Åtgärder som tekniskt och biologiskt sett kan förväntas ha effekt kan bli verkningslösa om de företas utan någon kunskap om brukarnas reaktionsmönster och beteenden.
Ett stort antal faktorer påverkar slitageförloppet och modifierar det på olika sätt. • Vegetationens sammansättning och slitstyrka.
• Jordmånens egenskaper • Fuktighetsförhållanden • Terrängens lutningsgrad • Tidpunkten för slitaget • Typ av aktivitet
• Frekvens och intensitet i belastningen
• Beteenden under olika delar av processens utveckling
Litteraturen fokuserar mycket tydligt på de vegetationssociologiska faktorerna och i någon grad på de edafiska faktorerna. Ambitionen i den förvaltningsinriktade, botaniska litteraturen om slitage är ofta att för fram kriterier eller indikatorer på slitagekänslighet, som kan användas utifrån växtsociologiska analyser, eventuellt kompletterade med vissa edafiska nyckelfaktorer. Processernas förlopp sökes förklarat som funktion av dessa där slitage betraktas som en tämligen odifferentierad påverkansfaktor. Betydelsen av slitage för de olika aspekterna på naturförvaltning och friluftsliv diskuteras vanligen inte utifrån någon tydlig mål- eller problemformulering. I huvudsak är det i amerikansk förvaltnings- litteratur som det finns någon explicit diskussion om sambandet mellan vegetationsslitage och brukarnas upplevelser (Cole, 1993; 1999; Hammitt & Cole 1998).