Naturvärden

Ytterligare en aspekt, som planerare behöver ta hänsyn till vid kyrkogårdsplanering, är ekosystemtjänster. Intervjuperson 1 menar bland annat att de rekreativa värden kan bli ännu starkare om kyrkogården besitter ett rikt djur- och naturliv.

Alltså mår naturen bra här och det är mycket ekosystemtjänster så kommer också folk, och de rekreativa värdena blir större. Så de går hand i hand, så rätt hanterat så blir det ingen intressekonflikt utan då bidrar de till varandra. (Intervjuperson 1)

Vidare menar intervjuperson 1 att minneslundar, det vill säga parkliknande och kollektiva gravplatser, ökar de rekreativa värdena.

I en minneslund (...) för det första blir det mer rekreativa värden och det är mer utformat av en landskapsarkitekt tror jag (...) och det ska bli fler små rum i den här parken, ja det blir ju mer som en park! Och det bjuder ju in till mer vistelsevärden och rekreation för allmänheten. (Intervjuperson 1)

Det är fortsättningsvis flera av intervjupersonerna som ser en ökad trend av kollektiva gravplatser. Intervjuperson 2 tror att detta beror på att “när folk flyttar, har flyttat väldigt mycket, så är det många som inte vill ha en grav som de ska sköta om”. Likaså menar representanten från Svenska kyrkan.

Sen vet jag ju inte för jag tänker också att det här kollektiva som ju säkert har varit

populärt och där många tycker att ‘ja men det är väl jättebra då behöver inte anhöriga hålla på och sköta och dona efter, och gå till graven och sånt där man kan besöka vilken minneslund som helst i princip’. (Intervjuperson 5)

Att kollektiva gravplatser ökat i popularitet kan delvis förstås av att allt fler byter hemort. Enligt Massey (1991) förändras den starka lokala platskänslan i takt med att nya förutsättningar uppkommer. Det skulle således innebära att människor kan gå till en kollektiv gravplats, i en annan stad, och ändå kunna sörja sin bortgångne släkting, då platskänslan inte enbart är förankrad i en specifik plats.

6. Diskussion

Huruvida urbana kyrkogårdar kan planeras för att även fungera som rekreationsområde är, som resultatet visar, en komplex fråga. I tidigare forskning antyder bland annat Grabalov och Nordh (2020) att rekreationsmöjligheterna på skandinaviska kyrkogårdar skulle ligga närmare till hands till följd av sekulariseringen. Resultatet för denna studie visar dock att utmaningarna, som från början kanske uppfattades som religiöst förankrade, fortfarande kvarstår. Under intervjuerna blev det tydligt att kyrkogårdar idag har samma primära funktion som innan Sverige blev sekulariserat. Samtliga intervjupersoner såg kyrkogårdar i första hand som en gravplats. En av planerarna beskriver dessutom att människor alltid kommer att känna respekt på en plats där det finns lämningar av människoben, att det är en del av vår natur. Flera planerare menade även att kyrkogårdar är den enda platsen i vårt samhälle där människor kommer i kontakt med döden, men också meningen med livet. Studiens resultat går i linje med beskrivningen av kyrkogården som ‘den filosofiska parken’ (Grabalov & Nordh, 2020), en plats som är unik vad gäller spiritualitet, känsla och normer. Trots att kyrkogårdarna idag inte har samma religiösa prägel, är det fortfarande en plats som frambringar spirituella och känslomässiga värden. Något som utmanar argumentet om att sekulariseringen skulle underlätta utvecklingen av rekreativa värden på kyrkogården.

Frågan är dock om kyrkogårdens starka spirituella och känslomässiga värden även innebär en generell överenskommelse om kyrkogårdens platskänsla. Studiens resultat antyder att det på kyrkogården förekommer spänningar mellan besökare, inte minst om deras besöksändamål är olika. Ett talande exempel, som flera intervjupersoner hänvisar till, är Skogskyrkogården i Stockholm, där platskänslorna hos de sörjande och pulkaåkande besökarna var tydligt åtskilda. Likaså menar Grabalov (2018) att kyrkogården får allt fler besökare med andra syften än gravbesök. Flera intervjupersoner beskriver fortsättningsvis exempel på där olika normer kan komma i konflikt, både medborgare emellan och inom planeringen. Vilken generation man tillhör uppfattas exempelvis påverka vilket typ av platskänsla kyrkogården anses ha. En planerare beskriver att äldre kollegor hade större respekt än yngre i mötet med Svenska kyrkan och vid planering av kyrkogårdar. Det uppmärksammas även att yngre personer skräpar ner mer vid kyrkogårdsbesöken. Att skillnaderna i platskänsla kan ses som en generationsfråga, framträder även i tidigare forskning. Skår et al. (2018) beskriver exempelvis att yngre personer använder kyrkogården i mer rekreativa syften än vad äldre gör. Det fanns också indikationer på att människor som har en anhörig begravd på platsen även har svårare att uppleva någon form av rekreation (Lai et al., 2020). Det kan vara en anledning till varför äldre personer, som i regel förlorat fler närstående, kan antas ha större respekt för kyrkogårdens primära funktion. Oavsett vilken anledning som ligger till grund för eventuella spänningar pekar studiens resultat på att kyrkogården behöver planeras och utformas på ett sätt som tydligt förmedlar platsens funktion och normer. I syfte att utöka kyrkogårdens rekreativa funktion, utan att skada den traditionella funktionen, kan tre huvudsakliga strategier urskiljas hos planerarna. Mycket handlar om intervjupersonernas syn på kyrkogårdarnas unika förutsättningar, vilket innebär att de kan erbjuda olika typer av rekreation. Den första strategin handlar om att parkliknande rekreation även kan förekomma på kyrkogårdar. I praktiken menar planerarna att det förutsätter

större kyrkogårdar där det är möjligt att skapa hierarkier i ytorna. Det ska vara tydligt vilka aktiviteter som är avsedda att utföras var. Det kan även handla om att platsen får olika funktioner vid olika tidpunkter. Både tidigare forskning och studiens resultat menar att en utökad rekreativ funktion kan leda till ökat slitage och mindre lugn på kyrkogården. Att planera för olika aktiviteter på speciella ytor kan vara en lösning på ett sådant problem. Den andra strategin handlar om att bygga vidare på de känslomässiga och spirituella värdena och låta dessa vara rekreationen, genom att utveckla möjligheten att filosofera och reflektera. Den tredje och sista strategin handlar om att anpassa rekreationen efter kyrkogårdens traditionella funktion och platskänsla. Detta skulle innebära att kyrkogården inte uppmuntrar alla rekreativa aktiviteter, utan bara de som är möjliga att utföra utan att störa det som uppfattas som den primära funktionen. Ett exempel är att anlägga gångvägar, men hindra cykling.

Att skapa flexibla kyrkogårdar är någonting som Grabalov och Nordh (2020) framhåller som en metod för att uppnå mer rekreativa värden utan att inkräkta på de spirituella och känslomässiga värdena. Intervjupersonernas strategier skulle följaktligen erbjuda ett svar på vad flexibla kyrkogårdar faktiskt skulle kunna innebära i praktiken. Strategi två är dessutom intressant i förhållande till tidigare forskning och frågan om vad rekreation egentligen är. I både Quinter och Duinkers (2019), Grabalovs (2018) och Skårs et al. (2018) studier förstås rekreation ofta som något som från början inte finns på kyrkogården, eller som är i konflikt med kyrkogårdens traditionella syfte. Det talas exempelvis om fotboll, jogging och picknick. Vårt resultat behandlar bland annat hur denna typ av rekreation kan erbjudas på kyrkogården, men lyfter också det kanske mest väsentliga - att vi eventuellt behöver förändra vår syn på vad rekreation behöver vara. Resultatet antyder nämligen att de spirituella och känslomässiga värdena också är rekreativa värden. Att utöka kyrkogårdens traditionella funktion behöver således inte vara så kontroversiellt som tidigare forskning på många sätt förutsatt.

Fortsättningsvis är det dock konstaterat i resultatet att kyrkogårdarna idag sällan har någon annan funktion än gravplats. En planerare menar att kyrkogårdarna ses som “stora hål” i stadsbilden, vilket talar för att platsen inte är en naturlig del av stadens rörelsestråk. Om kyrkogårdens rekreativa men också övriga funktion förtydligas, kan detta förändras menar intervjupersonerna. Planerarna menar att en del av lösningen ligger i att förstå hur platserna idag används och skulle kunna användas. Detta konstaterar även Skår et al. (2018). En förändrad användning av kyrkogårdarna, som enligt planerarna med planeringens hjälp kan främja de rekreativa värdena på kyrkogården, är efterfrågan på kollektiva gravplatser. Intervjupersonerna konstaterar att färre är intresserade av att ha en egen gravplats som ska skötas om och att fler vill kunna sörja sina anhöriga även från andra platser än där de ligger begravda, som ett resultat av att människor flyttar i allt större utsträckning. Denna utveckling bekräftas också av tidigare forskning som antyder att kremering och antalet minneslundar ökat i Skandinavien (Grabalov & Nordh, 2020; Santarsiero et al. 2000). Uppdraget för planeringen blir alltså att dels tillgodose besökare med kollektiva gravplatser som sköts av kyrkan, dels att ge utrymmen för sorg och reflektion som inte är kopplad till specifika gravplatser. Flera av intervjupersoner menar att dessa går hand i hand med en utökad rekreation. Att fler väljer att

Dessutom upptar kremering mindre plats på kyrkogården (Santarsiero et al., 2000), vilket skulle kunna öka möjligheterna att skapa en mer flexibel kyrkogårdsanvändning. Å andra sidan har det visat sig, både i resultatet och i tidigare forskning, att planering enbart kan skapa förutsättningar för en viss användning, hur platsen sedan används styr medborgarna själva. Likaså behöver vi skilja på vad som är kulturellt och vad som är fysiskt acceptabelt (Quinter & Duinker, 2019). Hur planerarna än utformar platsen så kan normerna, och således platskänslan som social konstruktion, fortfarande ha stor påverkan på hur platsen används. Det är viktigt att komma ihåg att kyrkogårdar aldrig kan ersätta parker, vilket både resultatet och tidigare forskning pekar på. Intervjupersonerna poängterar fortsättningsvis att platsens primära funktion och platskänsla ska värnas om och tillgodoses. Samtidigt framhålls en viss oro kring att de känslomässiga och spirituella värdena ska överskuggas av den planering som blir ett resultat av nya kommersiella intressen. Urbana kyrkogårdars centrala placering har i många städer inneburit att fler gör anspråk på deras mark. Platsen blir alltså även föremål för turister - ett besöksmål som ska ligga i anslutning till restauranger och lekplatser. Ett tydligt exempel på när Svenska kyrkan frångår sin starka kulturella identitet är förslaget om att anlägga en toalett för besökare intill en av kyrkobyggnadens, ur ett religiöst perspektiv, mer känsliga delar. Ett annat exempel är deras försäljning av mark för exploatering eller deras planer att anlägga ett utegym. Att kyrkogården planeras och utvecklas för att erbjuda fler funktioner är kanske inte så konstigt. Precis som Massey (1991) diskuterar kan normerna kring platsers funktion förändras, vilket i sin tur kan påverka de lokala platskänslorna. Att kyrkogårdens platskänsla blir föremål för kommersialisering går i samma riktning som den övriga stadsplaneringen. I tidigare forskning exemplifieras utmaningarna kring kyrkogårdens unika kulturella betydelse med den aktivitetsdag som förekom i London, där lekar och tävlingar anordnades (Quinter & Duinker, 2019). Parallellt med att tydliggöra kyrkogårdens komplexa känslomässiga betydelse kan detta också vara ett exempel på när kyrkogårdens platskänsla tas i anspråk för kommersialisering.

Kyrkogården är som sagt en känslig plats med många olika platskänslor. Flera planerare menade att man inom planeringen och politiken undviker att ta i frågan, just av den här anledningen. Det kan vidare ses som en anledning till varför kyrkogården som plats sällan behandlas i kommunens strategiska planeringsdokument. Intervjuerna tyder nämligen på att kyrkogården sällan är prioriterad bland övrig samhällsplanering, vilket bekräftar det Lai et al. (2020) redan antytt. Fortsättningsvis visar resultatet att samarbetet mellan Svenska kyrkan och planerare varierar. Ibland kan det dessutom betraktas som bristande eller helt obefintligt, vilket också kan ses som en orsak till att platserna inte utvecklats till att få en större rekreativ funktion i samhället. Det verkar även råda viss oenighet kring vilken aktör som är mest förändringsbenägen. En del planerare anser att det är Svenska kyrkan eller församlingarna som är de konservativa i frågan. Även i denna studie verkar representanten från Svenska kyrkan var den som är minst benägen att utveckla kyrkogårdens rekreativa funktion. Andra planerare menar å andra sidan att det i många fall är medborgarna som motsätter sig utvecklingen av rekreativa kyrkogårdar. Samtidigt framkommer det under intervjuerna att planerare inte alltid vågar ta diskussionerna med Svenska kyrkan, och Svenska kyrkan menar i sin tur att de inte alltid bjuds in till dialog.

Det är mycket som tyder på att intervjupersonerna har olika upplevelser kring dagens samarbete. Det finns inte heller några gemensamma strategier för hur en utöka rekreativ funktion på kyrkogården ska implementeras. Både studiens resultat och tidigare forskning pekar på att planerare saknar gemensamma begrepp eller verktyg för att kunna hantera den spirituella och känslomässiga aspekten vid kyrkogårdsplanering. Därmed kan det argumenteras för att begreppet platskänsla skulle kunna användas i syfte att förstå denna dimension. Vidare kan det argumenteras för att resultatet skulle kunna tillämpas på andra offentliga platser, såsom sjukhus. Det vill säga platser, där flera skilda platskänslor och värden kan behöva samexistera.

7. Slutsatser

Idag är kyrkogårdsplaneringen förknippad med svåra ställningstaganden, där små förändringar riskerar att påverka de spirituella och känslomässiga värdena. Hur kyrkogårdsutvecklingen ska gå till råder det delade meningar om, och mycket tyder på att samarbetet mellan de involverade aktörerna emellanåt är bristande. Vidare påverkas urbana kyrkogårdar av nya typer av anspråk, där platsens spirituella värden exempelvis blir föremål för kommersialisering. Ytterligare ett resultat pekar på att Sveriges förändrade begravningstradition, med kollektiva gravplatser, kan bidra till utvecklingen av rekreativa och flexibla kyrkogårdar, då kollektiva gravplatser dels upptar mindre plats, dels främjar rekreativa värden i sig.

De utmaningar som kretsar kring planeringen och utvecklingen av rekreativa kyrkogårdar grundar sig i första hand på de olika platskänslor, anspråk och intressen som finns av och på platsen. Vidare verkar inte sekulariseringen ha förenklat processen vid planering av rekreativa kyrkogårdar, som tidigare forskning antytt. Att kyrkogården inte har samma religiösa förankring tycks inte minskat de spirituella och känslomässiga värdena. Fortsättningsvis ligger en utmaning i de urbana kyrkogårdarnas centrala placering, där kyrkogården involveras, och behöver involveras, i övrig stadsplanering utan att den primära platskänslan går förlorad. En annan utmaning handlar om att lyckas styra användningen genom planering, vilket har visat sig vara svårt då det i slutändan är användarna och deras syn på platsen som har störst påverkan. Kyrkogårdens olika värden kan vid planeringen balanseras genom att utgå från platsens unika egenskaper. Här kan tre strategier urskiljas. Den första innebär att skapa hierarkier i ytorna eller planera för olika funktioner vid olika tidpunkter. Den andra strategin handlar om att bygga vidare på de känslomässiga och spirituella värdena då de är rekreativa i sig, och således förändra sin syn på vad rekreation i själva verket är. Den sista strategin innebär att anpassa rekreationen efter platsens huvudsakliga funktion, och då uppmuntra till aktiviteter som inte stör den primära platskänslan. Andra möjliga lösningar handlar om att integrera Svenska kyrkans visioner i de kommunala plandokumenten, och därmed formulera gemensamma mål och ett starkare samarbete. För att kunna balansera de rekreativa, spirituella och känslomässiga värdena vid kyrkogårdsplanering behöver planerare slutligen verktyg och begrepp, en funktion som platskänsla skulle kunna fylla.

Referenslista

Alvesson, M., & Sköldberg, K. (2017). Tolkning och reflektion : vetenskapsfilosofi och kvalitativ metod (Tredje upplagan). Studentlitteratur.

Azaryahu, M. & Foote, K. E. (2009). Sense of place. Kitchin, R. & Thrift, N. (red.). International Encyclopedia of Human Geography. Oxford: Elsevier Ltd, 96-99.

Begravningslag (1990:1144). Kulturdepartementet. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-

lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/begravningslag-19901144_sfs-1990-1144[hämtad 2021- 03-22]

Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology 3(2), 77–101. DOI: 10.1191/1478088706qp063oa.

Brehm, J., Eisenhauer, B., & Stedman, R. (2013). Environmental Concern: Examining the Role of Place Meaning and Place Attachment, Society & Natural Resources, 26(5), 522-538. DOI:

10.1080/08941920.2012.715726

David, M. & Sutton, C. D. (2016). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.

Grabalov, P. (2018). Public life among the dead: Jogging in Malmö cemeteries. Urban Forestry & Urban Greening, 33, 75–79. DOI: 10.1016/j.ufug.2018.01.027

Grabalov, P., & Nordh, H. (2020). "Philosophical Park": Cemeteries in the Scandinavian Urban Context. Socialni Studia. 17, 33-54. DOI: 10.5817/SOC2020-1-33.

Hedblom, M., Hedenås, H., Blicharska, M., Adler, S., Knez, I., Mikusiński, G., Svensson, J., Sandström, S., Sandström, P. & Wardle, D. A. (2020). Landscape perception: linking physical monitoring data to perceived landscape properties. Landscape Research, 45(2), 179-192. DOI: 10.1080/01426397.2019.1611751

Kulturmiljölag (1988:950). Kulturdepartementet. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-

lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kulturmiljolag-1988950_sfs-1988-950[hämtad 2021-03- 22]

Kvale, S., Brinkmann, S., & Torhell, S.-E. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun (Tredje [reviderade] upplagan). Studentlitteratur.

Lai, K. Y., Sarkar, C., Sun, Z. & Scott, L. (2020). Are greenspace attributes associated with perceived restorativeness? A comparative study of urban cemeteries and parks in Edinburgh, Scotland. Urban Forestry & Urban Greening, 53, 2-9. DOI: 10.1016/j.ufug.2020.126720

Malm, V. (18 januari 2021) Klart man får åka pulka på Skogskyrkogården. Expressen.

https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/klart-man-far-aka-pulka-pa-skogskyrkogarden/ [hämtad 2021-04-12]

Relph, E. (1976). Place and placelessness. London, UK: Pion Limited.

Ryan, G. W., & Bernard, H. R. (2003). Techniques to Identify Themes. Field Methods, 15(1), 85–109. DOI: 10.1177/1525822X02239569

Sehlin, A. (17 januari 2021). Allt fler pulkaåkare på Skogskyrkogården väcker kritik. SVT. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/kyrgardsforvaltningen-vadjar-om-ett-stopp-pa- pulkaakandet [hämtad 2021-04-12]

Santarsiero, A., Cutilli, D., Cappiello, G., & Minelli, L. (2000). Environmental and legislative aspects concerning existing and new cemetery planning. MICROCHEMICAL JOURNAL, 141, 1–3. DOI: 10.1016/S0026-265X(00)00110-7

Skår, M., Nordh, H. & Swensen, G. (2018). Green urban cemeteries: more than just parks.

Journal of Urbanism: International Research on Placemaking and Urban Sustainability, 11(3), 362- 382. DOI: 10.1080/17549175.2018.1470104

Stedman, R. C. (2003). Is It Really Just a Social Construction?: The Contribution of the Physical Environment to Sense of Place. Society & Natural Resources, 16(8), 671-685. DOI:

10.1080/08941920309189

Tuan, Y. (1974). Topophilia: a study of environmental perception, attitudes, and values. Englewood Cliffs, N.J.: Prentice-Hall.

TT (30 januari 2021) Pulka på kyrkogården splittrar besökarna. Aftonbladet.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/JJlAw6/pulka-pa-kyrkogarden-splittrar-besokarna [hämtad 2021-04-12]

Vetenskapsrådet (2019). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet. Stockholm.

Quinton, J. M., & Duinker, P. N. (2019). Beyond burial: researching and managing cemeteries as urban green spaces, with examples from Canada. Environmental Reviews, 27(2), 252–262. DOI: 10.1139/er-2018-0060