Nederländerna

Ett system för stöd vid korttidsarbete, Werktijdverkortung, har funnits i Nederländerna sedan 1946. Systemet är avsett för särskilda eller exceptionella händelser utanför normal affärsrisk, där företaget inte längre kan erbjuda full arbetstid. Som exempel på sådana händelser nämns natur- eller väderhändelser, bränder, översvämningar eller utbrott av fågelinfluensa.

Basen i systemet är konsultationer mellan arbetsmarknadens parter och staten. Regleringen av stödet sker i lag men är relativt begränsad.

Administrationen av stödet är delegerad till Uitvoeringsinstituut Werknemersverzekeringen, UWV, som är den myndighet som han-terar arbetslöshetsförsäkringen under social- och arbetsmarknads-ministeriet (www.uwv.nl).

Under lågkonjunkturen efter finanskrisen infördes särskilda och tidsbegränsade stöd till korttidsarbete. I ett första skede komplet-terades det ordinarie systemet med tilläggskriterier som möjlig-gjorde stöd även vid ekonomisk konjunkturnedgång. I ett andra skede (april 2009–juli 2011) utformades ett nytt tidsbegränsat system kallat Deeltijd WW, som beskrivs närmare nedan (Eurofound 2010).

Villkor för stöd

Reglerna för nuvarande och stadigvarande system, Werktijdverkortung, anger två villkor som måste uppfyllas: att företaget i fråga har drabbats av en oförutsedd händelse utöver det normala (normal affärsrisk) och att arbetstidsminskningen bedöms uppgå till minst 20 procent under en period av 2 till 24 veckor. Uppfylls dessa villkor får arbetsgivaren ett tillstånd för att tillämpa korttidsarbete med statlig ersättning under en period av 6 veckor. Om situationen då inte har förbättrats kan företaget ansöka om en förlängning. Stöd medges inte för till-fälligt anställda.

I de båda tillfälliga systemen efter finanskrisen gällde följande villkor och regler. I det första systemet, WW med tillägg, gällde ett kriterium om minst 30 procent i minskad omsättning för att be-rättiga företaget till stöd. I det andra och nya systemet, Deeltijd WW,

System i andra länder SOU 2018:66

44

var att företagen erbjöd kompetensutveckling till de arbetstagare som omfattades av korttidsarbete.

I stället för ekonomiska kriterier infördes två olika sanktioner i systemet. Den ena sanktionen innebar att företag blev återbetal-ningsskyldiga om de tidigare än beräknat återtog personal i produk-tion som omfattats av korttidsarbete. Den andra sankproduk-tionen innebar en återbetalningsskyldighet om företaget sade upp personal under eller strax efter en period av korttidsarbete. Syftet med sanktionerna var att förhindra ett överutnyttjande av stödet samt att säkerställa att stödet skulle nå just de företag som behövde tillfälligt stöd men som var långsiktigt lönsamma.

I samtliga system gällde att anställda måste ha varit anställda en viss tid (minst 26 av 36 veckor) innan korttidsarbete införs, vilket motsvarade kraven i arbetslöshetsförsäkringen. Även deltidsarbete var stödberättigande.

Ansökan om stöd

Ansökan om stöd sker i två steg. Företaget ansöker först om ett tillstånd för att tillämpa korttidsarbete (jfr ovan) hos social- och arbetsmarknadsdepartementet (www.szw.nl/werktijdsverkortung).

Som framgick ovan gäller tillståndet i 6 veckor. I nästa steg ansöker företaget om arbetslöshetsersättning för den personal som berörs hos ansvarig myndighet, UWV. Informationsmaterial och färdiga ansökningsblanketter finns enkelt tillgängliga på nätet. Myndig-heten betalar sedan ut ersättningen till arbetsgivaren, som betalar ut lön och ersättningen till arbetstagaren.

För de tillfälliga stöden efter finanskrisen gällde följande. Efter att avtal ingåtts om korttidsarbete skulle arbetsgivaren lämna en ansökan om stöd fyra veckor före genomförandet. Parter utsåg också vilka som skulle tas ut i korttidsarbete. (Om parterna inte kom överens kunde arbetsgivaren ansöka om medling hos regeringen.).

Ansökan handlades av UWV som utbetalade stödet till arbetstagaren.

SOU 2018:66 System i andra länder

Ersättningsnivåer och stödperiod

Ersättningsnivåerna i systemet är densamma som i den ordinarie arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen uppgår till 75 procent under de första två månaderna och därefter 70 procent upp till ett tak på 185,46 euro per dag (2010). Ersättningen utbetalas till företaget som i sin tur betalar ut lön och ersättning till de anställda, alternativt direkt till den anställde. (Vid den högsta tillåtna minskningen av arbets-tiden, 50 procent, och den lägre ersättningsnivån om 70 procent, fick de anställda en inkomst motsvarande 85 procent av ordinarie lön.)

När det gäller stödperioder för företagen gäller i det permanenta systemet en kort stödperiod, i första hand 6 veckor men med möjlig-het till förlängning och orsakerna till störningen består.

För de tillfälliga stöden under krisåren fanns en miniminivå för stödet satt till 26 veckor. Maximal stödperiod berorodde på hur många anställda som omfattades av åtgärden enligt principen att ju fler som omfattades av korttidsarbete och fick ersättning, desto kortare tidsperiod. Tre fasta nivåer, 39, 52 och 65 veckor tillämpades.

Skälet för denna begränsning var delvis budgetmässiga, men också antagandet att företagen i första hand behövde skydda ett begränsat antal personer.

På total nivå löpte WW med tillägg under perioden december 2008 till april 2009. Programmet Deeltijd WW introducerades i april 2009, avbröts efter några månader när medlen förbrukats, åter-infördes igen i juli 2009 med nya regler och ny budgetram och var tänkt att avslutas i december 2009. Därefter skedde två förlängningar fram till att programmet avslutades i juli 2011.

Ersättningen vid korttidsarbete utgörs i praktiken av arbetslös-hetsersättningen.

Anpassningar av stödet under finanskrisen

Som ovan beskrivits ovan kompletterades och infördes nya tillfälliga stödsystem för korttidsarbete under finanskrisåren. Enligt tidigare uppgifter omfattades 7 800 företag och 76 000 anställda av korttids-arbete under perioden april 2009 till december 2010. Merparten av

System i andra länder SOU 2018:66

46