Nedsänkta växtbäddar

Växtbäddar kan ta emot och rena dagvatten från hårdgjorda ytor. Genom infiltration i mark, avdunstning och upptag i växtligheten hjälper anläggningarna till att rena och fördröja regnvatten. I Figur 12 och 13 ges exempel på växtbäddar i gatu- och i bostadsnära miljö.

Figur 12. Exempel på Regnbäddar/Växtbäddar i gatumiljö. Foto: Sweco.

Figur 13. Exempel på växtbäddar i bostadsnära miljö. Foto: Sweco.

Vid konstruktion bör växtbäddarna anpassas efter de specifika förhållandena som gäller för den plats där anläggningen ska placeras. Faktorer som spelar in är typ av växter (enklare växter, buskar eller träd), den omgivande marktypen (lera eller genomsläpplig mark) samt djup och läge för dagvattenanläggningen. Volymen dagvatten som ska utjämnas och renas avgör även djup på anläggningen och vilken typ av anslutning som ska användas.

Det finns enligt Boverket rekommendationer om att bräddmöjlighet bör anordnas så att vatten aldrig blir stående högre än 0,2 m. Stockholm Vatten och Avfall rekommenderar att jordlagret består av en sandbaserad växtjord med minst 0,5 m djup. Detta är dock

beroende av växtval. En viss fördröjningsvolym finns även i jorden.

Figur 14 visar en enkel tvärsektionsskiss av förslag till utformning av nedsänkta växtbäddar.

Figur 14. Principskiss för nedsänkt växtbädd med fördröjning ovanpå bädden. (Illustration WRS, källa: http://www.stockholmvattenochavfall.se/dagvatten/)

För denna utredning föreslås en nedsänkning på växtbäddar på 0,1 m. Stockholm Vatten och Avfall rekommenderar att jordlagret består av en sandbaserad växtjord med minst 0,5 m djup. Porositeten i jorden antas vara 16%. För att beräkna ytbehov av nedsänkta växtbäddar används ekvation nedan.

ä ä ( ) = ^{ä ä} ( )

( ) ∗ +

”Aväxtbäddar” blir anläggningens ytbehov i m²; ”Uväxtbäddar” är den erforderliga

fördröjningsvolymen i m³; ”d” är anläggningens djup på jordlagret i m; ”n” är porositet i jordlagret; och ”ds” är djup på nedsänkning i m.

tak. Resultatet redovisas både för ett scenario där flödet inte får öka i jämförelse med före exploatering och för ett scenario där flödet bör likna naturmarksavrinning.

Tabell 9. Erforderlig yta (m²) för nedsänkta växtbäddar både vid anläggning av gröna tak samt utan anläggning av gröna tak. Resultatet redovisas för ett scenario där flödet inte får öka i jämförelse med före exploatering och för ett scenario där flödet bör likna naturmarksavrinning.

Erforderlig fördröjningsvolym

Figur 15 nedan visar den uppskattade yta som behövs vid anläggning av växtbäddar på kvartersmark både när ingen gröna tak anläggs och när gröna tak anläggs på hälften av takytorna.

Figur 15. Uppskattad yta för anläggning av nedsänkta växtbäddar både när gröna tak anläggs på hälften av takytorna och när ingen gröna tak anläggs (under förutsättning att djupet på jordlagret blir 0,5 meter, djupet på nedsänkning av växtbädden blir 0,1 m och att porositeten i jorden är 16%).

6.2.2 Skelettjord

För skelettjordar är principen att de är uppbyggda med makadam som kan utgöra underbyggnad för väg och trottoar (så kallat rotvänligt bärlager). Skelettjorden är

yteffektiv eftersom den till största delen anläggs under hårdgjorda ytor. Det innebär att luft och vattentillförseln begränsas. Detta åtgärdas genom att luftbrunnar sätts i det så kallade luftiga bärlagret som tar in luft och som också släpper in vatten. Luftbrunnar kan med fördel placeras i ränndalar.

Skelettjorden kan utformas med 1) finjord nerspolad i skelettet, 2) helt utan finjord, eller 3) med biokol istället för finjord. Utformning 1 innebär att den huvudsakliga

utjämningsvolymen ligger i det luftiga bärlagret. Endast 1/3 av det luftiga bärlagret kan användas som utjämningsvolym på grund av materialvolymen. Skelettjorden har stor kapacitet för infiltration och genomsläppligheten har uppmätts till 100 mm/h (enligt

Stockholms stad har sett en ökad prestanda hos skelettjordarna genom inblandning av biokol (utformning 3). Biokolen fungerar som ett reningsfilter, men skapar också goda förutsättningar för svampar och mikroliv i substratet (Dagvattenguiden, 2018). Om skelettet blandas med biokol blir utjämningsvolymen i skelettjorden större än vid nedspolning av jord.

Dagvatten från trafikerade ytor innehåller höga halter föroreningar och bör renas och fördröjas. Detta gör skelettjordar till en optimal lösning att koppla in i anslutning till vägytor i utredningsområdet. Reningseffekten beror av vald storlek i förhållande till

avrinningsområdets reducerade area. I Figur 16 presenteras en sektionsritning av en skelettjord med ett träd, men de går även att utforma utan träd. Skelettjordar utformas med fördel som en längsgående sammanhållen anläggning längs med en väg eller GC-bana.

Figur 16. Exempel på utformning av skelettjord med trädplantering.

Kvartersmark - Skelettjord under parkeringen

Erforderlig fördröjningsvolym vid parkeringsytan, under förutsättning att flödet inte får öka i jämförelse med före exploatering, blir 21 m³. För att ta hand om den

fördröjningsvolymen, och under förutsättning av makadamlagret på skelettjorden har en dränerbar porositet på 30%, behövs en volym på skelettjord på 70 m³. Om djupet på anläggningen blir 1 m då erfordras en utbredning på 70 m²under parkeringsytan (se Figur 17 nedan för en uppskattning av erforderlig yta för skelettjord på kvartersmark).

Erforderlig fördröjningsvolym för att omhänderta dagvatten från parkeringsyta, under förutsättning att flödet bör likna naturmarksavrinning, blir 25 m³. För att uppnå detta erfordras en utbredning på 83 m² för skelettjord (när djupet på anläggningen blir 1 m och den dränerbara porositeten på makadamlagret 30%).

Allmän platsmark – Skelettjord under trottoaren

Erforderlig fördröjningsvolym i allmän platsmark blir 6 m³ under förutsättning att flödet inte får öka i jämförelse med före exploatering. För att ta hand om den fördröjningsvolymen, och med 30% dränerbar porositet på makadamen, behövs en volym på skelettjord på 20 m³. Om djupet på anläggningen blir 1 m då erfordras en utbredning på 20 m² för

skelettjorden.

Erforderlig fördröjningsvolym i allmän platsmark, under förutsättning att flödet bör likna naturmarksavrinning, blir 39 m³. För att ta hand om den fördröjningsvolymen behövs en volym på skelettjord på 130 m³. Om djupet på anläggningen blir 1 m erfordras därför 130 m² för skelettjorden.

Se Figur 17 nedan för en uppskattning av erforderlig yta för skelettjord på allmän platsmark)

Figur 17. Uppskattad yta för anläggning av skelettjord på kvartersmark och allmän platsmark baserad på erforderlig fördröjningsvolymen (under förutsättning att anläggningsdjup blir 1 meter och att den dränerbara porositeten på makadamlagret är 30%).