Även bland de negativa attitydpåståendena är det mest frekventa att
gymnasieeleverna besvarat attitydpåståendena med ”instämmer delvis”. Däremot är det två av påståendena som har många elever som har negativa inställningar. Dessa är ålderdomen medför oftast en begränsad rörelseförmåga samt äldres
sociala kontakter minskar med åren. I det förstnämnda påståendet är 35 % negativt inställda gentemot 2 % som är positiva. Att ålderdomen skulle medföra en begränsad rörelseförmåga hänger troligen samman med aktivitet. Liksom vid det positiva attitydpåståendet att äldre är väldigt aktiva får gymnasieeleverna med negativa inställningar utifrån tidigare forskning belägg för sina attityder. Detta på grund av att Samuelsson (2000) hävdar att äldre är inaktiva och att detta ökar med åldern. Att äldres sociala kontakter minskar med åren är det 25 % som kan
instämma med, medan endast 9 % inte instämmer med detta påstående. Vi har innan varit inne lite på detta då vi analyserade de positiva attitydpåstående om att äldre lätt får nya vänner samt att de har många vänner. Frågan är hur det kunnat bli fler negativa inställningar till att äldres sociala kontakter minskar med åren jämfört med att äldre lätt får nya vänner och att äldre har många vänner, vilka hade en tendens till ett mer jämt resultat mellan positiva och negativa attityder. En anledning skulle kunna vara att eleverna sett till den verklighetsbaserade
förklaringen, nämligen att äldre människor förr eller senare går bort och därigenom mister sina vänner och bekanta. I sin undersökning utifrån norska förhållanden kom Bondevik (1997) fram till att majoriteten av de äldre som var tillfrågade var nöjda med sin tillvaro gällande socialt nätverk Detta kan ligga till grund för det faktum som vi tidigare analyserat kring att äldre ha fler vänner idag än tidigare samt att endast en liten del anser sig ha ett litet umgänge.
I tre av påståendena har gymnasieeleverna övervägande positiva inställningar i förhållande till negativa. I påståendet att äldre har ofta dålig ekonomi, instämmer
hela 50 % inte alls till påståendet, medan 4 % håller med. Jönssons (2001) resonemang kring detta styrker de 50 % av gymnasieeleverna som anser att äldre faktiskt oftast har en god ekonomi. Han påpekar att samhället i början av 1900- talet såg äldre individer som ett samhällsproblem och att staten därav började höja standarden för dem. På grund av detta behövde äldre inte kopplas samman med fattigdom, vilket de tidigare gjort. Detta attitydpåstående är svårt att finna ”rätt” eller ”fel” svar på, då frågan om äldres ekonomi kan vara relativ, då dagens pensionssparande överlåter mycket av ansvaret på den äldre individen. Även i påståendet att äldre umgås sällan med sin familj har övervägande av eleverna positiva inställningar, nämligen 62 %, som inte kan instämma alls till påståendet. Detta mot 3 % som i detta påstående har en mer negativ inställning. Orsaken till de 3 % som har en negativ inställning till detta attitydpåstående kan diskuteras utifrån ålderism. Detta på grund av att ålderismen ofta beskrivs som en
schablonmässig åldersuppdelning som leder till en avhumanisering av äldre individer. Avhumaniseringen leder i sin tur ofta till en minskad position i
samhället för den äldre, men även i familjen. Vid detta fenomen inom ålderismen låter eleven i vårt fall alla äldre representera de mest vårdbehövande. Utifrån resultatet för detta påstående finns stöd att få utifrån tidigare forskning. Enligt både Socialdepartementet (1997/98:113) och Europabarometern (1992/93) har äldre människors familjenätverk stärkts och många träffar sina familjer varje dag eller varje fall någon gång i veckan. Även Statistiska centralbyrån (nr.122372, 2005) stöder dessa resultat och menar samtidigt att det är betydligt fler som uppgivit att de har ett nära umgänge med anhöriga, än de som uppgivit att de inte umgås alls med nära anhöriga. Samuelsson (2000) tar upp en annan aspekt för detta påstående. Han påpekar att det under 60- och 70- fanns tankar om att kärnfamiljen skulle upphöra och att detta i sin tur skulle resultera i att äldre blev mer isolerade. Han hävdar att undersökningar gjorda i just detta avseende visar att så ej blivit fallet, något som bekräftas av elevernas positiva attityder i detta
påstående.
Det tredje påståendet som har övervägande positiva inställningar är äldre är ofta
ensamma. 20 % är mer positivt inställda gentemot 9 %, vilka är mer negativt inställda och instämmer helt i påståendet. Studie utförd i Norge bekräftar till viss del de 9 % som tror att äldre faktiskt är ensamma. Denna studie resulterade i att hälften av alla tillfrågade uppgav att de någon gång eller ofta kunde känna sig ensamma. Resultatet kan ha berott på att många i undersökningen nyligen mist vänner och bekanta och även sina möjligheter till aktiviteter (Bondevik, 1997) Samuelsson (2000) beskriver fenomenet ensamhet och minskat nätverk som en följd av försämrad hälsa och dålig ekonomi. Enligt Tornstam (2005) är det de yngre som ofta antar att ensamhet är det vanligaste upplevda problemet bland äldre, medan de äldre själva anser att brott är mest vanligast. Han menar dock på att det kan bero på att de äldre underskattade sina problem med ensamhet (a a). I påståendet om att äldre är ofta sjuka är det relativt jämt mellan de som instämmer helt till påståendet (12 %) och de som inte kan instämma alls till det (10 %). Vi tolkar det så att detta påstående kan kopplas till påståendet att
ålderdomen medför en begränsad rörelseförmåga och därigenom även det positiva påståendet att äldre är väldigt aktiva. Enligt Samuelsson (2000) finns det en klar koppling mellan dålig hälsa och ekonomi samt äldres upplevda ensamhet och sociala nätverk. Han menar även att äldre blir mindre aktiva med åldern, vilket kan ha sin grund i att de oftare är sjuka och har hälsoproblem. Samuelsson (2000) menar att 50 % av alla äldre har begränsade möjligheter att kunna utföra
aktiviteter till följd av ohälsa. Detta skulle kunna vara en förklaring till att gymnasieeleverna har en blandad syn av positiva samt negativa inställningar till påståendet. Det kan även förklara varför så pass många som 75 % instämmer delvis till påståendet. Jönsson (2002) menar att vi i livet lär vi oss att äldre hör ihop med sjukdom och död, vilket har lett till att vi skapat en viss distans till ålderdomens besvär och på grund av det skapat negativa attityder och stereotypt tänkande om äldre.
5.3 Sammanfattning attitydpåståendena
Vid hopslagningen av attitydpåståendena visar resultatet att det vanligaste är att gymnasieeleverna har både positiva och negativa gentemot äldre, närmare 57, 1 %. Detta betyder att flertalet elever har besvarat de flesta attitydpåståenden med ”instämmer delvis”. Jönsson (2001) och Andersson (1997:14) kan ha en förklaring till detta. De menar att synen på äldre har genom forskning präglats av en beständig balansgång mellan positiva samt negativa inställningar till
ålderdomen och äldre. Jönsson (2001) tror att detta kan bero på att samhället vid ett stadium valde att inte längre likställa äldre med misär och istället betrakta äldre med både positiva och negativa ögon. Andersson (1997:14) skriver om en
undersökning som gjordes av 4000 sagor där utfallet blev att 98 % handlade om yngre. I de sagor som äldre dock fanns representerade, agerade de som antingen väldigt goda eller elaka. Andersson (1997:14) hävdar därigenom att denna
tvetydighet av äldre har genomsyrat västerländska böcker och skrifter i över 2000 år. Om vi antar att gymnasieeleverna läst och hört denna litteratur är det knappast konstigt att eleverna till största del svarat ”instämmer delvis” till både de positiva och negativa påståendena. Orsakerna till dessa blandade positiva samt negativa attityder kan ha sin grund i den bild media förmedlar. Detta hävdar bland annat Ivre (1979) som genom undersökningar kommit till insikt med att de två massmedierna, tv och radio, utgör en grundläggande förställning om just massmedia som attitydskapare. Andersson (2002) menar att det genomförts undersökningar för att få bort stämpeln av media som attitydskapare, men att dessa resultat varit dubbeltydiga. Det visade delvis på att det finns negativa stereotyper av äldre och dels på det motsatta. Däremot upptäcktes att det
förekommer en underrepresentation av äldre i media i förhållande till de antal som äldre utgör i samhället. Tornstam (2005) hävdar att illustrationen som visar de äldre i media endast visar den bild som redan existerar i samhället, medan
Magnússon (2007) menar att medievärlden ofta framhåller en bild av de äldre som kanske inte alltid stämmer. På grund av denna diskussion finns det belägg för elevernas tvetydiga bild av äldre, det vill säga både positiva och negativa attityder. Som undersökare kan vi även se resultatet av elevernas attityder på ett annat sätt. Den kategorisering som anses förekomma och som ska leda till att de flesta äldre tilldelas likartade egenskaper och beteenden, anser vi inte helt stämmer överens med de resultat som vi kommit fram till. På grund av detta skulle resultatet kunna stå för en mångfasetterad bild av de äldre, då de flesta eleverna verkar har både negativa och positiva attityder gentemot dem.
Trots att de flesta har både positiva och negativa attityder gentemot äldre är det ändå fler som har positiva attityder (37,8 %) gentemot de som har negativa (5,1 %) enligt vår definition. Tornstams (2005) studier motsäger vårt resultat till viss del, då han menar att yngre människor ofta tillskriver äldre fler allvariga problem som de själva inte anse sig ha, något som vi tolkar som att yngre ofta har
belägg, då två amerikanska forskare under 1950-talet studerade yngre människors attityder gentemot äldre. Precis som oss använde de sig av attitydpåståenden gällande äldre och ålderdomen och fann att negativa attityder i form av fördomar och myter var frekventa (Simovici, 1979). Jönsson (2001) skriver om att äldre förr i tiden förknippades med negativa tongångar, så som att de var hjälpbehövande och veka. Detta menar även Gaunt (1979), men hävdar samtidigt att den svenska kulturen alltid präglats av övervägande negativa attityder gentemot äldre. Jönsson (2001) skriver om ålderismen, diskrimineringen av äldre, och menar att det egentligen både kan innebära positiva och negativa särbehandlingar. Att individer tenderar att ha mer positiva bilder av äldre behöver inte betyda att dessa attityder är sanna. Därmed tror vi att de eleverna med mestadels positiva attityder omedvetet kan vara påverkade av ålderismen. Jönsson menar dock att vi oftast använder begreppet för att uttrycka de negativa föreställningarna. Han härleder de negativa attityderna ungdomar har gentemot äldre till det samstämmiga
imageproblemet, där ungdomar anstränger sig för att distansera sig från ålderdomen. Även det motsägelsefulla imageproblemet kan härledas till de negativa attityderna som faktiskt existerar bland eleverna, även att det endast är 5,1 %. Detta imageproblem beskriver han som samhällets försök med att försöka uppvärdera äldres status, vilket egentligen visar på ett dolt förakt mot svaghet (a a). Att kunna producera och bidra med något till samhället anses vara viktigt och de som inte kan producera ser vi ner på, vilket kan resultera i negativa attityder. Attitydbildningens orsaker kan skönjas även i de samhälleliga strukturerna. De individuella orsakerna förkastas till förmån för samhälliga orsaker. Vi tror härmed att elevernas attityder är i detta sammanhang är påverkade av den politik som förs gentemot de äldre och som menar på att de äldre behöver speciell hjälp vilket resulterar i en negativ bild av ålderdomen.
5.4 Erfarenheter och dess samband med attityder
I denna undersökningens tidiga skede hade vi en uppfattning om att erfarenhet med äldre människor på ett eller annat skulle ge en mer sann bild av de äldres faktiska tillvaro. Vi ansåg att i desto fler sammanhang som gymnasieeleverna på ett eller annat sätt umgicks med äldre, desto mer mångfacetterad bild av dem skulle de ha. Anledningen till detta antagande har vi utifrån vår egen erfarenhet. De olika erfarenheterna vi har utav de äldre har gjort vår bild av dem skiftande. Nu i efterhand har vi fått erfara att verkligheten är mer komplex än så. Resultaten vi fått genom den undersökning vi utfört är tvetydiga. Stapeldiagrammet kan tolkas som om det kan finnas ett litet samband mellan hög erfarenhet och mer positiva attityder. Med andra ord kan det tydas som om, desto högre erfarenheter eleven har, desto mer positiva attityder tenderar de att ha gentemot de äldre. I huruvida om vårt resultat berodde på slumpen eller inte genomförde vi ett så kallat chi-2 test. Testen visade på att resultatet vi erhållit lika gärna kunde bero på slumpen.
När det gäller om huruvida det finns ett samband mellan erfarenheter och attityder har de olika forskarna som vi tidigare redovisat olika åsikter. Dels kan det tolkas som om erfarenheterna har betydelse för hur vi uppfattar omvärlden och dess skeenden och dels nämner Jönson (2006) att likartade erfarenheter kan ge olikartade tolkningar. Det kan vara så att det finns en sanning i båda dessa perspektiv. Att umgås med andra människor måste på ett eller annat sätt påverka vår uppfattning i en eller annan riktning. Detta behöver dock inte betyda att
erfarenheterna som personen får ut av denna interaktion nödvändigtvis måste leda till en sann bild av personen de möter. En person som umgås mycket med någon mor och/eller farföräldrar och även har ett arbete som innebär ständiga möten med äldre behöver inte ha sanna och positiva attityder gentemot äldre. Likaså behöver den som har liten erfarenhet av äldre ha mindre sanna kunskaper. I en C – uppsats skriven av Persson (2003) framkom det att attityder inte alltid bottnar i
erfarenheter, men allt oftare i beteenden som funnits tidigare. Tidigare erfarenheter behöver således inte spela någon stor roll.
Då vi alla människor är olika kan tolkningen av olika skeenden, trots likartade erfarenheter, bli olika. Även att två personer arbetat på samma arbete och träffat samma äldre individer kan dessa två uppfatta de äldre på olika sätt.
Vi som undersökare har en uppfattning om att människors erfarenheter och dess påverkan kan leda till olika attityder. Vi tror även att kunskap och erfarenhet till stor del hänger samman varvid även kunskap skulle kunna bidra till olika attityder. Tornstams (2005) empiriska forskningsresultat från 1981, 1984 och 1985, visar på en hög okunskap om äldre bland informanterna och att denna okunskap ofta i sin tur kan generera till negativa inställningar som inte
överensstämmer med verkligheten. Forskning visar på att de med hög utbildning och utbildningslängd tenderar att ha lägre kunskaper om äldre liksom de med låg utbildning har en högre kunskap. Orsaken till detta kan vara att de kunskaperna som eleverna fått under utbildningen förmedlar en felaktig bild av de äldre. Andra studier, bland annat de två amerikanska forskarnas resultat på 50-talet, tyder på att många av informanterna med höga kunskaper om äldre likställde äldre med dålig hälsa, ensamhet och förfall, med andra ord negativa föreställningar (Simovici, 1979). Kunskaper och erfarenheter kan på många sätt hänga samman, men utifrån de forskningsresultat från de två amerikanska forskarna från 1950 – talet,
tenderade yngre med mer erfarenhet av äldre ha övervägande positiva attityder, jämfört med de yngre med höga kunskaper som förenade äldre med negativa föreställningar.
6. SAMMANFATTNING
Syftet med vår undersökning har varit att ta reda på gymnasieelevers attityder till äldre. Vi har genom vår undersökning, i form av kvantitativ metod med enkäter, samt studerad litteratur fått svar på de frågor vi ställt och därmed har syftet med vår uppsats uppnåtts.
• Karaktäriseras gymnasieelevers attityder gentemot äldre av positiva eller negativa bilder och hur överensstämmer dessa med tidigare forskning på området?
Resultatet tyder på att de flesta gymnasieelever som vi genomförde
undersökningen på ha både positiva och negativa attityder gentemot äldre. Detta resultat får på ett sätt stöd av tidigare forskning, då både Jönsson (2001) och Andersson (1997:14) menar att synen på äldre alltid präglats av en balansgång mellan positiva och negativa inställningar. De hävdar även att denna tvetydighet har genomsyrat böcker, vilket vi tror kan ha bidragit till elevernas både positiva
och negativa attityder och inställningar till äldre. Dels kan resultatet bero på att eleverna har en mångfasetterad bild av äldre och på det sättet inte verkar utföra en så stor kategorisering som forskning och litteratur tyder på. Eleverna har med andra ord en mer sann bild av verkligheten än.
• Vad kan attityderna ha för orsaker?
Vi hade inte med orsaksfrågan i vår enkät och därmed inte heller i
resultatredovisningen. Svaret på denna frågeställning har vi istället funnit i studerad litteratur samt tidigare forskning. En av de orsaker vi valt att fokusera kring är media som attitydskapare. Undersökningar visar, bland annat att media, som tv och radio, är två stora attitydskapare (Ivre, 1979). Samtidigt visar andra undersökningar på att det delvis finns negativa stereotyper av äldre och dels på det motsatta (Andersson, 2002). Som andra orsaker till gymnasielevers attityder har vi även valt att fokusera på ålderism samt attitydbildning och kategorisering.
Ålderismen (Jönsson, 2001) som innebär en särbehandling i positiv eller negativ form som oftast hänger samman med diskriminering. Utifrån ålderismen har vi kunnat analysera vissa resultat av attitydpåståenden. Även attitydbildningen och kategoriseringen har vi kunnat härleda till det empiriskt insamlade materialet. Även om de flesta av eleverna verkade ha en mångfasetterad bild av äldre kunde vi ändå förklara de övervägande negativa attityderna med ovanstående begrepp. Odén (1993) och Tornstam (2005) menar att denna kategorisering ständigt sker, vare sig vi är medvetna om den eller inte. Istället för att uppfatta verkligheten som den är väljer vi ofta att uppfatta vår verklighet efter de behov vi har av att uppfatta den.
• Finns det några samband mellan gymnasieelevernas tidigare erfarenheter kontra deras attityder gentemot äldre?
Resultatet av denna fråga visar på att det kan finnas ett litet, men inte signifikant samband mellan hög erfarenhet och mer positiva attityder. Med andra ord kan det tolkas som att ju större erfarenheter eleven har, desto mer positiva attityder tenderar de att ha gentemot de äldre. En del forskning gjorda i ämnet tyder på att det faktiskt ofta är så. För att få klarhet i om den uppkomna skillnaden i resultatet berodde på slumpen eller om det faktiskt fanns en statistisk skillnad genomförde vi ett så kallat chi-2 test. Testet visade på den lilla uppkomna skillnaden i
resultatet lika gärna kunde bero på slumpen, vilket på så vis går emot forskningen som bland annat två amerikanska forskare genomförde på 1950-talet, och som behandlade yngres attityder gentemot äldre (Simovici, 1979). Detta resultat visade tydligt att de med mer erfarenhet oftare hade positiva attityder gentemot äldre. Däremot kan även vårt resultat få belägg, då en C-uppsats skriven av Persson (2003), vilken handlade om uppfostran och auktoritära attityder hos
gymnasieelever, framhöll att attityder inte alltid bottnar i erfarenheter.
Som konklusion har våra informanter, gymnasieeleverna, inte så negativa attityder gentemot äldre som många forskningsresultat visar på. Detta kan tolkas som att eleverna som vi utförde vår undersökning på inte nämnvärt tagit fasta på de orsaker som vi tar upp i uppsatsen, nämligen ålderism, attitydbildning,
kategorisering och media. Inte heller gymnasieelevernas höga erfarenheter, tycks efter påvisning från chi-testet, ha något samband med positiva attityder. Den uppkomna skillnaden i resultat kan lika gärna bero på slumpen.
7. SLUTDISKUSSION
I de flesta undersökningar kan olika moment ifrågasättas, vårt är inte undantaget.