Negativt inställda

Det fanns pedagoger som ansåg att det var för tidskrävande att arbeta med de individuella utvecklingsplanerna i verksamheten och de känner sig osäkra på om det är den rätta arbetsformen för att gynna barns utveckling och lärande.

Av empirin att döma så var någon form av mall om barns utveckling och lärande vanligt förekommande. Det påpekades att det är viktigt att fokus läggs på barnets intresseområde, kompetenta sidor och förmågor och inte på deras brister. Användandet av den individuella utvecklingsplanen ska inte fungera som en ”fel-letare”.

Avprickningssystem med krysschema blir ett bedömningsunderlag vilket inte är i linje med förskolans läroplan som enbart har strävansmål. Pedagogerna som inte ser något samband mellan läroplanen och de individuella utvecklingsplanerna och menar att det endast finns strävansmål i förskolan och inte uppnåendemål som i grundskolans läroplan.

36

5 Slutdiskussion

Vår tanke är att detta kapitel ska vara personligt, ifrågasättande, kritiskt och lyfta fram det positiva och negativa med uppsatsen. Vårt val av metod diskuteras också här ur olika synvinklar. Hade vi exempelvis fått ett annat resultat om vi valt en annan metod? Avslutningsvis så kommer våra tankar som dykt upp under uppsatsens gång och förslag till vidare forskning.

Syftet med uppsatsen var att se om och hur arbetet med individuella utvecklingsplaner ser ut bland några pedagoger i förskolan. Följaktligen föll vårt val på kvalitativmetod för att på så sätt få svar på vårt syfte. Vi tycker och tror att det är pedagogerna som arbetar på förskolor med individuella utvecklingsplaner i vardagen som har erfarenhet och besitter värdefull kunskap. Genom användandet av mail nådde vi ut till 56 pedagoger ifrån olika kommuner i Sverige. Detta hade vi inte kunnat vid personliga intervjuer på grund av tidsbrist vilket hade lett till ett mer begränsat område. Som vi ser det är det inte lämpligt med ett begränsat område då risken är stor att samsynen på de individuella utvecklingsplanerna ofta är förankrad i förskolor och i kommuner. Det vill säga att i en kommun kan det vara så att alla förskolor arbetar efter samma typ av mall. Svarsfrekvensen blev tyvärr inte som vi hade hoppats på, då endast 41 procent svarade. Detta tror vi beror på många olika orsaker. Dels så var det sommarsemester och alla i vår urvalsgrupp skriver på sina egna c-uppsatser. I efterhand inser vi att om vi enbart skulle använda oss av en kvantitativ metod skulle vi ha valt en annan urvalsgrupp vilket kunde ha lett till en högre svarsfrekvens. Det vi hoppas och tror är att pedagogerna har svarat sanningsenligt på vår e-intervju, för alla som svarat valde själva att delta i undersökningen. Nu efteråt kan vi se brister i vårt utskickade intervjuformulär. Dels avsaknaden av frågan om fortsatt medverkan i undersökningen men även informationen om att svaren var konfidentiella.

Vi tycker att vi uppnått vårt syfte, att ta reda hur arbetet med och uppfattningen kring individuella utvecklingsplaner kan se ut bland några pedagoger i förskolan. Frågeställningarna som vi hade till vår hjälp i undersökningen har blivit besvarade.

Det fanns en önskan om en manual från till exempel Skolverket och - eller skolledare borde finnas så att alla förskolor använde sig av samma mall med klara riktlinjer och likvärdigt material. Detta ser vi både som en för- och nackdel. Fördelen kan vara att alla arbetar efter

37

samma riktlinjer då mallen är utformad på ett enhetligt sätt. Det kan dock vara problematiskt att utforma en mall som täcker barns utveckling och lärande genom förskoleåren och vidare upp i skolåren, eftersom alla barn inte kan passa in i en och samma mall. I den individuella utvecklingsplanen exempel B, se sidan 34, ser vi att det skulle vara möjligt att utforma en mall som passar till barn under förskoletiden.

Det genomgripande som gick att utläsa av vår empiri var att man ville synliggöra barnets utveckling där dokumentationsmaterial är till en hjälp för pedagogen, barnet och föräldrarna. Pedagogerna såg materialet som en bas för observationer samt som en hjälp i de pedagogiska diskussionerna omkring barnet med pedagoger, föräldrar och barn. Andra vanliga arbetsredskap för pedagogerna som inte använde sig av individuella utvecklingsplaner var bland annat portfolio eller annat dokumentationsmaterial. En del använde sig av observationer av barnet i förskolans olika aktivteter och de använde observationerna som en hjälp i de pedagogiska diskussionerna och i olika former av samtal. Enligt vår uppfattning så är det bra med en gemensam pedagogisk grund att föra diskussioner runtomkring. Detta underlättar vid samtal både med föräldrar och mellan pedagoger. Därför anser vi att det är viktigt med någon form av dokumentationsmaterial som tydliggör barns utveckling och lärande.

En del pedagoger ansåg att det var tidskrävande att arbeta med de individuella utvecklingsplanerna och andra inväntade ett beslut om lagstadgandet för att använda dem. Att det är tidskrävande håller vi absolut med pedagogerna om och den tiden tas ifrån barngruppen. Detta tycker vi är synd då förskolorna redan har hög belastning och strama personalschema. Resultatet av detta blir stressade pedagoger och att de känner sig otillräckliga eftersom tiden och möjligheten att vara med barnen minskar.

Att de individuella utvecklingsplanerna täcker en stor del av barnets utvecklingsområden var önskvärt från pedagogerna. För att det ska bli en så heltäckande bild av barnets utveckling och lärande som möjligt talades det om att det sociala, motoriska, språkliga, intellektuella och även samspelet skulle finnas med i de individuella utvecklingsplanerna.

Förslagsvis kom det även fram att barnet själv efter egen förmåga skulle vara delaktig i utformningen av sina egna utvecklingsmål. Detta ser vi som en svår balansgång då det finns risk att barnet blir för kontrollerat av pedagogen och barnet blir avprickat i någon slags mall. Då läggs fokus på att utvärdera individen och inte på att utvärdera verksamheten som är en

38

del i förskolans uppdrag. Samtidigt så kan det vara en fördel då alla utvecklingsområdena bildar en helhet och hela barnet blir synligt och ingen glöms bort. Risken minimeras att något barn ska gå igenom hela förskoletiden utan att ha blivit uppmärksammad. Att barnet ska vara delaktig i sina egna mål efter sina egna förutsättningar ser vi som självklarhet eftersom det är barnet själv det handlar om och barnet vet bäst vad de är intresserade av och vill vidareutveckla. Pedagogerna uttryckte att de tillsammans använder sig av de individuella utvecklingsplanerna som ett verktyg att utforma verksamheten i gruppen så att varje barns behov blir tillgodosett. Vi anser att det arbetssättet kan gynna barngruppen för att det utgår från barnets nyfikenhet och intresse. På det sättet kan den rätt utformade individuella utvecklingsplanen vara till hjälp för verksamheten. Flera pedagoger påpekade att det är viktigt att lägga fokus på barns intresseområde, kompetenta sidor och förmågor och inte på deras brister genom att använda den individuella utvecklingsplanen som en ”fel-letare”. Det talades om att avprickningssystem med krysschema blir ett bedömningsunderlag vilket inte är i linje med förskolans läroplan som enbart har strävansmål. Vi tror och anser att det är lätt hänt för pedagogerna att bara fokusera på barnets brister då de individuella utvecklingsplanerna är utformade som ett avprickningssystem med uppnåendemål. Detta medför att barnets brister kommer i centrum och barnets kompetenta sidor och dess intresseområden kommer därmed lätt i skymundan.

Några pedagoger önskar att man i arbetslaget ska utforma en bra individuell utvecklingsplan utifrån förskolans läroplan, Lpfö 98, för att den ska kunna vara till hjälp för barn, föräldrar och pedagoger. För att detta ska fungera i praktiken ser vi vikten av att pedagoger i förskolan ska få möjlighet och tid till diskussioner men även tid till att reflektera. Allt för materialet som blir framtaget ska fungera som en hjälp i den dagliga verksamheten och inte som ett stressmoment. Detta kommer på sikt att gynna både barn, föräldrar, pedagoger och verksamheten i stort vilket kan leda till kvalitetshöjning, anser vi. Pedagogerna som ser sambandet mellan de individuella utvecklingsplanerna och förskolans läroplan, Lpfö 98, menar att de är sammankopplade. För oss är detta en förutsättning och nödvändighet för en bra utformad individuell utvecklingsplan, då vi är ålagda att utforma verksamheten på förskolorna efter styrdokumenten.

Det som förvånade oss mycket i vår undersökning var att få pedagoger på förskolorna använde sig av individuella utvecklingsplaner som ett verktyg för att dokumentera barns utveckling och lärande. Vår föreställning var att alla pedagoger använde sig av individuella

39

utvecklingsplaner då förskolorna där vi arbetar är ålagda av kommun och rektorer att använda materialet. Här kan vi tydligt se hur vår arbetsmiljö har påverkat vårt synsätt då vi förutsatte att de flesta förskolor använder sig av individuella utvecklingsplaner.

Det som vi känner är oroväckande är att så många pedagoger anser att kontrollen på barn sker genom de individuella utvecklingsplanerna. Menar pedagogerna att vi inte ser barnets utveckling och lärande utan detta material frågar vi oss. Bottnar detta i personalbrist och eller för stora barngrupper, okunskap, outbildad personal, eller är det bara som en säkerhet för pedagogen att pricka av barnet på ett papper? Det är viktigt att pedagogerna får fortbildning i ämnet och kunskap om hur barnforskningen förändras. Det är väldigt viktigt med de pedagogiska diskussionerna ute på förskolorna så att alla kan sträva åt samma mål.

Inledningsvis nämndes frågan om föräldrarna vet att de har rätt att säga nej till att deras barn ska ha en individuell utvecklingsplan och om de blir tillfrågade angående detta. Här har vi båda väldigt dåliga erfarenheter. Ingen av oss har någonsin i våra verksamheter tillfrågat föräldrarna om deras samtycke till att upprätta en individuell utvecklingsplan till barnet. Denna information undanhålls ifrån föräldrarna, vilket vi tycker är märkligt, då föräldrarna endast samtycker till att de individuella utvecklingsplanerna får överflyttas till annan avdelning eller till grundskolan. Vi som pedagoger ställer oss frågan om föräldrarna nekar till användandet av individuella utvecklingsplaner och kommunen ålägger förskolorna att upprätta dessa planer till hela barngruppen, hur blir det då?

Vår fundering är också varför de individuella utvecklingsplanerna har hamnat i förskolorna när det egentligen är till för grundskolan. Kan det bero på att förskolor har följt med i skolans individuella utvecklingsplansvåg, då många förskolor är i område med både grundskolor och förskolor tillsammans? Eller är det kommuner och ledningsgrupper som har infört detta arbetsredskap till sina förskolor för att på sätt ha kontroll över pedagogernas arbete? Kan det ha med samhällsutvecklingen i stort att göra eller är det ett tecken på att alla barn ska diagnostiseras på ett eller annat sätt? Är det så att pedagogerna vill få mer makt över föräldrarna eller synliggöra för ledningsgrupper vad barnet kan genom de individuella utvecklingsplanerna på ett tydligare sätt? Är det så att de individuella utvecklingsplanerna blir en kvalitetssäkring över barnets utveckling och lärande så att det blir tydligt för alla utomstående? Vi frågar oss också om pedagogerna har blivit tillfrågade eller varit delaktiga i utformningen av de individuella utvecklingsplanerna? Detta är en viktig del eftersom det är

40

pedagogerna som besitter kunskap om barns utveckling och lärande och arbetar i verksamheterna. Vi tycker det är mycket viktigt att det sker kontinuerliga diskussioner i arbetslagen kring de individuella utvecklingsplanerna. Detta för att utformningen ska bli så gynnsam för barnet som möjligt. Problematiken som kvarstår angående de individuella utvecklingsplanerna är dock att de är svåra att anpassa till förskolans verksamhet, vilket tyder på ett felaktigt dokumentationsmaterial att använda sig av enligt oss. Vi hävdar att det är lätt hänt att dokumentera något som är integritetskänsligt i den individuella utvecklingsplanen. Vilket i praktiken betyder att sekretesslagen träder i kraft och då ska den förvaras inlåst och enligt sekretesslagen ska handlingen registreras. Av vår erfarenhet angående de individuella utvecklingsplanerna så vet inte föräldrar om detta dilemma, att den individuella utvecklingsplanen betraktas som en allmän handling, fast att den i många fall borde vara hemlig. Det är alltså fullt möjligt för både dig och mig, myndigheter med flera, att läsa vilket barns individuella utvecklingsplan som helst! Kan det vara så att ditt barn är kontrollerat? Och vill vi detta?

Om vi hade gjort om undersökningen så hade vi funderat en gång till över vår urvalsgrupp eftersom så få svarade. Förståelsen finns över de pedagoger som avböjde att svara på grund av olika orsaker. Vi tror att en trolig orsak kan vara att alla hade fullt upp med sitt uppsatsskrivande. Å andra sidan så är urvalsgruppen väl förtrogen med frågeställningarna och spridda över Skåne och några få utspridda i övriga Sverige. Vi fick ta del av informanternas arbetssätt och tankar kring individuella utvecklingsplaner genom svaren vi fick in.

Som vidare forskning i frågan om de individuella utvecklingsplanerna skulle det vara intressant att undersöka vad föräldrarna eller grundskoleelever anser om dessa? Samt hur pedagogerna skulle ha ställt sig om föräldrarna nekat till användandet av individuella utvecklingsplaner? En annan inriktning på vidare forskning skulle kunna vara varför de individuella utvecklingsplanerna har brett ut sig till förskolorna under de senaste åren.

41

6 Referenslitteratur

Ejlertsson, Göran (2005). Enkäten i praktiken. En handbok i enkätmetodik. Lund: Studentlitteratur

Elfström, Ingela (2006). IUP i förskolan? Förskoletidningen/ FortbildningsFörlaget: Fortbildning AB

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen Dag, (2001). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur

Forsell, Anna (2005). Boken om pedagogerna. Stockholm: Liber AB

Gedin, Marika & Sjöblom, Yvonne (1995). Från Fröbels gåvor till Reggios regnbåge. Stockholm: Bonnier Utbildning

Gesell, Arnold & L.Iig, Frances (1943). En vägledning vid uppfostran I hem och lekskolor. Stockholm: Lindbergs tryckeri

Gesell, Arnold & L.lig, Frances (1946). Barn åren fem till nio. Stockholm: Bonniers Jancke, Harriet & Klang-Mattsson, Elisabeth (1999). Utvecklingssamtal. Stockholm: Förskolans Förlag

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsförlaget i Uppsala AB.

Malmström,Sten & Györki, Irèn & Sjögren, Peter A(1994). Bonniers svenska ordbok. Stockholm: Bonnier Alba AB

Utbildningsdepartementet (1994). Lpo 94 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Fritez

Utbildningsdepartementet (1998). Lpfö 98 Läroplanen för förskolan. Stockholm: Fritzes Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Pramling Samuelsson, Ingrid (2006). IUP i förskolan? Förskoletidningen/ FortbildningsFörlaget: Fortbildning AB

Repstad, Pål. (1999). Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur

Ryen, Anne (2004). Kvalitativ intervju från vetenskapsteori till fältstudier. Malmö: Liber AB Skolverket (2005). Allmäna råd och kommentarer- Kvalitet i förskolan. Stockholm:

42

Sommer, Dion (1996). Barndomspsykologi. Utveckling i en förändrad värld. Vällingby : Runa Förlag AB.

Taguchi, Hillevi (1997). Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm: HLS Förlag. Trost, Jan (2001). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur

Vallberg Roth, Ann-Christin & Månsson, Annika (2006). IUP i förskolan? Förskoletidningen/ FortbildningsFörlaget: Fortbildning AB

Wehner-Godée, Christina (2000). Att fånga lärandet. Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber AB

Zetterström, Agneta (2003).Att arbeta med IUP. Stockholm: Gothia