I 2017 års fall framgick ur bouppteckningen att tillgångarna i boet uppgick till cirka 400 000 kronor, vilket skulle ge borgenärerna bättre utdelning om dessa tillgångar hade redovisats i skuldsaneringen under tiden gäldenären levde.183
Tingsrättens bedömning att dödsboet inte ansvarar för gäldenärens avbetalningar enligt betalningsplanen samt att det skulle vara oförenligt med skuldsaneringens syfte att ge borgenärerna rätt till omprövning av ett beslut efter gäldenärens död, grundade sig i att det inte finns något lagstöd för en sådan ordning. Den lagstadgade bestämmelsen om omprövning tar sikte på när gäldenären är vid liv. Enligt Tingsrätten verkar betalningsplanen endast som ett verktyg för gäldenärens avbetalningar under skuldsaneringen. Tingsrättens bedömning skedde enligt en ändamålsenlig tolkning av skuldsaneringslagen. Det kan dock ifrågasättas hur tillfredställande domstolens bedömning är, om endast ett av skuldsaneringens ändamål tas i beaktande? Det kan snarare anses problematisk, för en situation som är oreglerad, att endast se till ett av ändamålen. Gäldenärsintresset är inte det enda syftet med skuldsaneringen och bör därför inte vara det avgörande vid en bedömning av en oreglerad situation. Borgenärsintresset
180 Se Syftet med en skuldsanering, 2.6.
181 Se Grundläggande principer och värderingar för skuldsaneringsinstitutet, 2.5 och Skuldsaneringsförfarandet
(Innebörden av en skuldsanering), 2.4.
182 Se Successionsrättsliga värdegrunder och principer, 6.3.
48
gör sig gällande även i det fall gäldenären avlider under skuldsaneringen och det framkommer att det finns tillgångar i boet eller att dödsboet inte erlagt betalningar enligt planen. På grund av brist på lagstöd borde domstolen istället motiveras till att beakta borgenärskollektivets intresse på ett mer skyddsvärt sätt än att förbise det helt. Skuldsaneringsinstitutets ena syfte bör inte utesluta det andra syftet vid gäldenärens frånfälle.184
Hovrätten tog i beaktande frågan om betalningsförsummelsen, som inte ansågs vara ringa, var ett skäl att upphäva beslutet, vilket skulle vara till borgenärernas fördel. Hovrätten ansåg att rättsverkningarna av skuldsaneringen består även vid gäldenärens frånfälle, såväl skyldigheten för dödsboet att fullfölja betalningsplanen. Det innebär att hovrätten beaktade det civilrättsliga problemet som uppstår mellan gäldenären och borgenärerna i den aktuella situationen. Gäldenären är en generisk beteckning, alltså en rättslig position, för när en juridisk eller en fysisk person åtagit sig en förpliktelse att betala till någon annan. Därför går förpliktelserna av skuldsaneringen över på dödsboet. Det ansågs däremot inte att betalningsförsummelsen var sådan som omfattas av omprövningsreglerna, eftersom det inte är fråga om en avsiktlig underlåtenhet av betalning när gäldenären avlider. Hovrätten tog, till viss del, hänsyn till borgenärsintresset avseende skuldsaneringens förpliktelser som går över på dödsboet. Borgenärerna medgavs trots det inte rätt till omprövning med motivering att betalnings- försummelsen inte kunde hänföras till dödsboet. Det kan således synas underligt att hovrätten å ena sidan fann dödsboet skyldigt att fullfölja betalningsplanen men å andra sidan att betalningsförsummelsen var en orsak hänförlig till gäldenärens bortgång. I och med gäldenärens bortgång slutade avbetalningarna enligt planen, men i och med att dödsboet omedelbart träder in när gäldenären avlider och förpliktas att fullfölja planen, bör försummelsen av betalningarna således hänföras till dödsboet. Hovrättens bedömning kan följaktligen anses motstridig och ofullständig.185
Enligt Högsta domstolen förändras inte det civilrättsliga förhållandet mellan borgenärerna och dödsboet. I bedömningen har gäldenärspositionen tagits i beaktande, för vilket dödsboet träder in i gäldenärens rättsliga position avseende förpliktelserna att fullfölja skuldsaneringens betalningsplan. Högsta domstolen har dock i sin bedömning stöttat ett visst ändamål mer, nämligen att dödsboets avvecklingssyfte väger tyngre än en omprövningsrätt på grund av universalsuccession. Ett upphävande av beslutet genom omprövning ansågs därför inte skäligt. Enligt Högsta domstolen är istället en lösning enligt 21 kap. ärvdabalken mindre komplicerad.
184 Se Tingsrättens bedömning, 5.3. 185 Se Hovrättens bedömning, 5.4.
49
Trots den motiveringen kom Högsta domstolen fram till att betalningsplanen spelar en betydande roll efter gäldenärens frånfälle och skyldighet föreligger för dödsboet att fullfölja planen. Samtidigt som betalningsplanen har en betydande roll underlåter domstolen borgenärerna rätten till omprövning i det fall fullföljande av planen inte sker. Sagda visar på att Högsta domstolen kopplat omprövningsbestämmelserna till gäldenären som person, vilket torde innebära att det är där problematiken uppstår i domstolens bedömning. Den döde gäldenären är inte en fysisk person längre, utan utgör istället ett dödsbo. Dödsboet är till för att avveckla den avlidnes ekonomiska förpliktelser, i vilket skuldsaneringen inräknas. Underlåter dödsboet skyldighet att följa planen bör således omprövningsbestämmelserna kunna göras gällande mot dödsboet, på det sätt de kunde göras gällande mot gäldenären när denne var vid liv.186
Skiljaktige justitierådet Edlund anförde att skuldsaneringsborgenärernas intresse i förhållande till dödsboets avvecklingssyfte väger tyngre. Han anförde att principen om universalsuccession inte inskränks av någon bestämmelse i skuldsaneringslagen, vilket innebär att borgenärerna kan hävda samma rättigheter mot dödsboet som tidigare kunde göras gällande mot gäldenären. I Edlunds bedömning har en vidare syn på gäldenärs-begreppet anbringats, vilket innefattar att omprövningsbestämmelserna således ska gälla även mot dödsboet. Möjligheter till omprövning måste därför lämnas öppet, i det fall det framkommer att gäldenären kan ha förfarit illojalt under skuldsaneringen, eller i det fall dödsboet inte fullföljer betalningsplanen och försummelsen inte är ringa.187
7.4 Betalningsplanens roll och borgenärers omprövningsrätt