Normativ förståelse av nationell identitet

Tabell 5 visar hur svenska respondenter svarat på följande fråga: Vissa säger att följande

saker är viktiga för att betraktas som riktigt svensk. Andra säger att de inte är viktiga. Hur viktigt tycker Du att var och en av följande saker är? utifrån uppdelningen av en civic,

kulturell och etnisk förståelse av nationell identitet.

Tabell 5. Tre typer av den nationella identitetens innehåll, frågor ställda av European Values

Study 2017

n Samtliga N Yngre n Äldre Diff

Civic Ja 1108 97% 760 97% 348 99% 2%** Nej 29 3% 27 3% 2 1% 2%** Totalt 1137 100% 787 100% 350 100% Kulturell Ja 984 82% 663 79% 321 90% 11%*** Nej 210 18% 173 21% 37 10% 11%*** Totalt 1194 100% 836 100% 358 100% Etnisk Ja 173 14,5% 90 11% 83 23% 12%*** Nej 1021 85,5% 746 89% 275 77% 12%*** Totalt 1194 100% 836 100% 358 100% *** p <0,001, ** p <0,01, * p <0,05

Hela 97% av Sveriges befolkning kan sägas ha en ’civic’/medborgerlig förståelse av

svenskhet. För respondenter under 65 år ligger motsvarande siffra på 97% och för

signifikant (p <0,01). Utifrån diskussionen som fördes under avsnitt 4.2.2 var dessa höga siffror väntat, ett starkare kriterium för ’civic’ hade behövts för att få fram en frekvens på de personer som endast har en ’civic’ förståelse och inte samtidigt etnisk.

Att kunna tala svenska och att dela svensk kultur är avgörande för 82% av Sveriges befolkning. Äldre tycker detta är något viktigare än yngre (90% jämfört med 79%) och skillnaden är statistiskt signifikant (p <0,001).

Vad gäller en etnisk förståelse tycker 14,5% att det är viktigt för en svensk att vara född i Sverige och att ha svensk släkt. Skillnaden mellan yngre och äldre respondenter är statistisk signifikant (p <0,001), där äldre i högre grad har en etnisk förståelse.

6. Diskussion

För att lyfta blicken och säga något om det uppsatsen inleddes med, ett förändrat politiskt läge där diskussionen om nationalism verkar föras på ”Sverigedemokraternas planhalva”

(Lindberg 2019), har uppsatsens syfte varit att kartlägga attityder kring nationell identitet, med ett övergripande syfte är att nyansera debatten kring liberal nationalism och dess

potential i Sverige. Studiens resultat ger visst empiriskt stöd för att liberalism och nationalism kan samexistera i Sverige. Slutsatser som att 1) nationell anknytning är viktigt för de allra flesta svenskar och 2) genomsnittssvensken är stolt över sitt medborgarskap, vilket speglas av en politisk stolthet över hur demokratin fungerar, är positivt från ett liberalnationalistiskt perspektiv. Det talas ibland om att konservativ nationalism är på uppgång vilket bidragit till ökad betoning kring etniska aspekter av svensk identitet (Larsen 2017). Denna uppsats fann emellertid att endast 14,5% av Sveriges befolkning anser att vara född i Sverige och att ha svensk släkt är viktigt för att bli betraktad som svensk. Övervägande del av Sveriges

befolkning värderar respekt för politiska institutioner och lagar, språk och kultur som viktigt för att vara svensk, i jämförelse med etniska aspekter. En liberal nationalist hade dock önskat att fler än 37% tog avstånd från chauvinism, vilket kan sägas utgöra den mörka sidan av nationalism.

För att undersöka nationell identitet har det visat sig viktigt att tänka på frågornas utformning. Forskare har upprepade gånger kommit till skilda slutsatser på grund av bristande konsensus

operationalisering använts för att mäta det Gustavsson (2019b) med faktoranalys visat är olika dimensioner. En liberal typ av nationalism förutsätter att medborgarna känner nationell

anknytning och kulturell gemenskap, utan att det spiller över till chauvinism, som istället avser attityder som överlägsenhet och fientlighet mot utomstående. Nationell anknytning är den enda dimension av nationell identitet som tveklöst relaterar till liberal nationalism (Gustavsson och Stendahl 2019, 20). I Sverige är detta högst relevant då denna undersökning visar hur endast ca 8% av befolkningen tog avstånd från att känna sig nära eller mycket nära Sverige. Detta står i kontrast till den undersökning som Kvartal och Inizio gjorde 2018 (Kvartal 2018), där slutsatsen var att 70% av Sveriges befolkning anser att nationsgränsers betydelse är överspelade. Skillnaden i undersökningarna verkar bero på olika

operationaliseringar, där Kvartal och Inizio utformade enkäten så att respondenterna behövde välja mellan lokal samhörighet och att känna samhörighet till världen. Befintligt

examensarbete har visat att samma land kan ha hög genomsnittlig anknytning till flera nivåer samtidigt, exempelvis hög anknytning både till Sverige och Europa. En bärande del av Goodharts teori går ut på att en fjärdedel av befolkningen ser nationsgränser som oviktigt (Goodhart 2017). Det är ett påstående som utifrån denna undersökning inte finner stöd i svensk kontext.

Vad gäller nationell chauvinism, som är den dimension som relaterar negativt till liberal nationalism, är examensarbetets resultat inte lika lätt att tolka. Ca 23% visade på

chauvinistiska attityder, ca 37% tog avstånd och ca 40% valde ett intetsägande

svarsalternativ: varken instämmer eller tar avstånd. Detta är intressant i sig, och något som bör tas upp i framtida forskning. Hur ska en sådan passiv hållning tolkas? Kanske har det att göra med det som bland annat Heinö (2009, se rubrik 2.2) skriver om den försiktiga diskursen kring nationell identitet i Sverige, och att respondenterna agerar efter en social desirability

effect där passivitet i frågan utgör en norm. Om 23% innehar chauvinistiska attityder är en

hög eller låg siffra är svårt att svara på. För en internationell jämförelse skulle denna

dimension behöva mätas genom samma fråga i fler länder. Vad gäller potentialen för liberal nationalism bör chauvinistiska attityder hållas på så låg nivå som möjligt. Att inte ens hälften av Sveriges befolkning tar avstånd till chauvinism är mindre önskvärt ur det perspektivet.

Det är tydligt att de flesta svenskar är stolta över sitt medborgarskap, sett till den generella frågan om stolthet (över 90% svarade mycket eller ganska stolt). Med tanke på tidigare forskning som visat att stolthet historiskt associerats med högerextrema åsikter i Sverige, och

att Sverige internationellt sett placerats lågt vad gäller attityder om stolthet (Smith, Kim 2006, 129), är resultatet förvånande. Det kan dock vara missvisande att jämföra resultat från olika studier om detta tema eftersom det inte finns konsensus kring vad som menas med stolthet eller hur det bör mätas. Förutom en generell stolthetsfråga har Smith och Kim (2006) inkluderat frågor som enligt det befintliga examensarbetet anser mäta chauvinism. Den generella stolthetsfrågan har också fått mycket kritik för att vara vag och ospecificerad, och för att råda klarhet i vad svenskar associerar med stolthet skiljer detta examensarbete i

enlighet med Hjerm (2003) på politisk respektive kulturell stolthet, vilket mättes med hjälp av ett index av frågor från ISSP 2013. Resultatet visar att ca 55% av Sveriges befolkning känner politisk stolthet, och ca 45% kulturell stolthet. Hjerm (2003) menar att politisk stolthet leder till minskad främlingsfientlighet, och Gustavsson och Stendahl (2019) skriver att stolthet är en viktig komponent för politisk tillit, som vidare kan minska populism. Även om Hjerm (2003, 427) visar att kulturell stolthet är associerat med ökad främlingsfientlighet utgör Sverige ett undantag. Höga siffror både för politisk och kulturell stolthet kan alltså ses som positivt för liberal nationalism i Sverige. Men är 55% och 45% verkligen att tolka som höga siffror? En svaghet med att lägga ihop flera frågor till ett index visade sig i stort bortfall. Tittat på endast stolthet över hur demokratin fungerar, och stolthet över Sveriges konst och kultur, uppgår resultatet istället till 80% respektive 70%. Detta speglar att de flesta svenskar känner stolthet över hur demokratin fungerar.

Vad gäller skillnader i ålder är resultaten från denna undersökning i linje med tidigare forskning som kommer fram till att äldre människor känner starkare nationell anknytning (Gustavsson 2019b, 72), men hittar inget stöd för att detta drar åt det chauvinistiska hållet, som Huddy och Del Ponte (2019, 47) såg tendens till. Äldre personer verkar istället ha högre krav än yngre vad gäller den nationella identitetens innehåll, med högre frekvens både för ’civic’, kulturell och etnisk förståelse. Vad gäller etnisk förståelse uppgår skillnaden till 12 procentenheter, vilket är den största observerade skillnaden för samtliga dimensioner. Utifrån Pew Research Centers rapport (Stokes, 2017) kunde en förväntat sig tydligare åsiktsskillnader mellan yngre och äldre än vad som visade sig vara fallet i Sverige. Även om skillnad mellan grupperna gällande svarsfördelning på frågor om nationell anknytning var tydligt signifikant så var skillnaden i antal endast 3 procentenheter. Även om äldre känner starkare anknytning, betyder inte det att yngre känner svag anknytning. Tack vare stort underlag för

datamängd som används. En annan fördel är att den svenska populationen kunnat speglas via ett slumpmässigt urval.