Den svenska identiteten
En deskriptiv analys av attityder kring nationell identitet
Kandidatuppsats i statsvetenskap Statsvetenskapliga institutionen Uppsala Universitet, höstterminen 2019
Författare: Matilda Björklund Handledare: Gina Gustavsson
Ord: 12929 Sidor: 43
Abstract
The overall purpose guiding this thesis was to assess the possibility of liberal nationalism in Sweden. In order to do that, a descriptive analysis of Swedish citizens attitudes regarding national identity is needed. National identity was assessed as an umbrella term consisting of four separate dimensions: national attachment, national pride, national chauvinism and a normative conception of national identity. The dimensions can be separated empirically and result in different consequences. It’s assumed that older people have stronger feelings about national identity compared to younger. This presumption was tested with a Chi2-test between people below and over 65 years old, acquired from a representative sample of the Swedish people.
The main result from this thesis was that overall the Swedish people have a strong attachment to their country, with over 90% feeling close or very close to Sweden. Most are also proud over their citizenship (over 90%), where a strong sense of pride originates from the way democracy works (80%). Attitudes about the normative conception of national identity showed that respect of political institutions and laws, language and culture are seen as important elements of a true Swede. Around 23% had chauvinistic attitudes. The result is however not conclusive since 40% of the respondents chose a non-saying alternative. This requires further investigation, preferably with a qualitive approach. Together with an ethnic conception of Swedishness, chauvinism is the part of national identity that clearly relates negatively to liberal nationalism.
In general, no clear differences were found when comparing older with younger. Except for the normative conception of national identity, where a statistic significant difference showed that older have higher demand and also a more ethnic understanding of citizenship. There was also a tendency that older identified more strongly with Sweden, and younger were prouder of how democracy works.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ________________________________________________________________________ 4 1.1 SYFTESFORMULERING ______________________________________________________________ 5 1.2 DISPOSITION _____________________________________________________________________ 6 2. TIDIGARE FORSKNING _____________________________________________________________ 7 2.1 NATIONELL IDENTITET SOM BEGREPP __________________________________________________ 7 2.2 TIDIGARE FORSKNING KRING SVERIGES NATIONELLA IDENTITET _____________________________ 8 2.2.1 Sverige i relation till andra länder _________________________________________________ 9 2.2.2 Attityder från Sveriges befolkning _________________________________________________ 10 2.3 SVERIGE –VARSOMHELSTARNAS LAND? ________________________________________________ 12 2.4 FORSKNINGSLUCKA ______________________________________________________________ 13 2.5 AVGRÄNSNING __________________________________________________________________ 14 3. BEGREPPSAPPARAT _______________________________________________________________ 15 3.1 NATIONELL ANKNYTNING, STOLTHET OCH CHAUVINISM __________________________________ 16 3.2 DEN NATIONELLA IDENTITETENS NORMATIVA INNEHÅLL __________________________________ 17 4. METOD ___________________________________________________________________________ 20 4.1 DATA _________________________________________________________________________ 20 4.2 OPERATIONALISERINGAR __________________________________________________________ 21 4.2.1 Dimension 1 - Nationell anknytning _______________________________________________ 22 4.2.2 Dimension 2 - Nationell stolthet __________________________________________________ 23 4.2.3 Dimension 3 - Nationell chauvinism _______________________________________________ 25 4.2.4 Dimension 4 - Normativ förståelse av nationell identitet _______________________________ 26 5. RESULTAT OCH ANALYS __________________________________________________________ 28 5.1 NATIONELL ANKNYTNING __________________________________________________________ 28 5.2 NATIONELL STOLTHET ____________________________________________________________ 30 5.3 NATIONELL CHAUVINISM __________________________________________________________ 32 5.4 NORMATIV FÖRSTÅELSE AV NATIONELL IDENTITET ______________________________________ 34 6. DISKUSSION _______________________________________________________________________ 35 6.1 KUNSKAPSLUCKOR OCH FÖRSLAG TILL FRAMTIDA FORSKNING _____________________________ 38 7. SLUTSATS _________________________________________________________________________ 39 8. KÄLLFÖRTECKNING ______________________________________________________________ 39
1. Inledning
Med Donald Trump som president i USA, Storbritanniens beslut att lämna EU, det
högerpopulistiska partiet AFD:s framgångar i Tyskland, National Front i Frankrike, Dansk Folkeparti i Danmark och Sverigedemokraternas framgångar i Sverige som bara några exempel, talas det om en ny tid med nationalistiska vågor som sveper över världen.
Statsvetaren och författaren till boken Den svenska väljaren 2014 Magnus Hagevi beskriver det som en ”mottrend mot efterkrigstidens frihetstänkande, 68-vänstern och gröna vågen”
(Haggren, 2018). Mats Knutsson, inrikespolitisk kommentator, noterade inför det senaste riksdagsvalet att Sverige fått ett nytt politiskt landskap där retoriken kring invandring och flyktingpolitik, integration, brott och straff hårdnats och fått allt mer plats i debatterna (Knutsson 2018). Uppkomsten av den libertär-auktoritära skalan (GAL-TAN) vittnar om ett förändrat politiskt landskap, där forskningen behöver ta hänsyn till fler dimensioner än den ekonomiska fördelningspolitikens höger-vänster skala. GAL-TAN är uppbyggd kring att värden som grön, alternativ och libertär (gal) står i direkt motsats till traditionell, auktoritär och nationalistisk (tan) (Hooghe m.fl. 2002, 966). Denna uppsats fokuserar på N:et i skalan som står för nationalism, men motsätter sig idén att det är ett värde som automatiskt står i kontrast till liberalism.
Ingemar Lindberg, f.d. statssekreterare och utredare för LO, diskuterar socialdemokratins försvagning i ljuset av en för tunn debatt om nationalismens värden. En ökad nationell solidaritet kan syfta till en annan nationalism än den förknippad med Sverigedemokraterna som menar att svenska kulturvärden hotas med ökad invandring. Just nu ”förs diskussionen på Sverigedemokraternas planhalva”, menar han (Lindberg 2019). De som röstar på
Sverigedemokraterna verkar i högre grad värdera etniska aspekter, såsom att ha svenska förfäder och att ha bott i Sverige under lång tid, som en viktig del av svensk identitet (Oscarsson 2019). Ett större stöd för Sverigedemokraterna ger därmed upphov till en debatt om konservativ nationalism (Larsen 2017). Björn Östbring, statsvetare och författare till Migrationspolitiska dilemman (2019), uttrycker ett behov av liberal nationalism i Sverige:
”Staten bör reglera migration och medborgarskap i syfte att landets invånare ska förenas av något mer än att blott vistas på samma stats territorium […] så att invånarna formas av (och
gemensamt omformar) ett samhälle som är ”nationellt” i sin utsträckning” (Östbring 2019).
Men vad vet vi om potentialen för detta i Sverige? Kan nationalism och liberalism samexistera?
Sistnämnda frågan kommer inte detta fördjupningsarbete ge ett definitivt svar på. Istället argumenteras för att svaret förutsätter bättre kunskap om Sveriges nationella identitet.
Fördjupningsarbetet kommer med hjälp av Gustavsson (2019b) samt Huddy och Khatib (2007) visa att begreppet nationell identitet rymmer flera separata dimensioner. Dessa kan separeras empiriskt och har olika konsekvenser, och således behöver attityder från Sveriges befolkning analyseras utifrån varje dimension. Det finns empirisk forskning som visar hur stark nationell identitet ökar valdeltagandet, stödet för välfärdsstaten och människors
benägenhet att hjälpa andra behövande samhällsmedborgare (se Huddy, Del Ponte 2019, 9 för referenser). Samtidigt finns chauvinistiska aspekter1 av nationell identitet som istället leder till minskat politiskt engagemang, ökad främlingsfientlighet och minskad solidaritet (se
Gustavsson 2019b, 65 för referenser). Människors attityder kring nationell identitet skiljer sig avsevärt beroende på vilken dimension av begreppet som undersöks.
1.1 Syftesformulering
Denna uppsats tar avstamp i forskningen kring nationell identitet. Dagens förändrade politiska läge ger utomvetenskaplig relevans till att forska vidare kring ämnet. Ett övergripande syfte är att fördjupa debatten kring liberal nationalism – finns det skäl att tala om en sådan i Sverige?
Innan en sådan fråga kan besvaras krävs större förståelse för hur svenskar uppfattar sin nationella identitet. Liberal nationalism förutsätter några viktiga saker som ska undersökas närmare; Först och främst är liberal nationalism beroende av att medborgarna ser nationell identitet som betydelsefullt, dvs. att de upplever sig vara en del av nationens identitet. För det andra måste denna gemenskap vara av liberal karaktär, och inte etnisk och uteslutande till sitt innehåll. Nationalism kan då utgöra den sammanhållande kraft som behövs för att samhället ska fungera på ett bra sätt (Miller, Ali 2014, 238). Men samtidigt som nationalism kan ha positiva implikationer för demokrati och social välfärd finns även chauvinistiska aspekter som riskerar att istället polarisera samhället och minska människors tillit. Begreppets inneboende motsättning skapar en utmaning för liberal nationalism:
”att skapa en ’öppen’ nationalism baserad på kulturell gemenskap, stark nog för att stödja demokrati och social rättvisa, men utan att exkludera minoriteter, speciellt invandrare vars kultur skiljer sig från den nationella majoriteten” (Gustavsson, Miller 2019, 13, egen översättning).
Utifrån bristen på konsensus om teoretiska definitioner i forskningen kring nationell identitet (Metinger 2018, 429) blir det nödvändigt att förtydliga att det finns olika sätt att se och mäta nationell identitet i ett land. Detta fördjupningsarbete analyserar nationell identitet som ett paraplybegrepp med underliggande och åtskiljande dimensioner (Gustavsson 2019b,
Gustavsson och Stendahl, 2019). Även om det finns mycket forskning kring nationell identitet har ingen på ett systematiskt sätt kartlagt hur det ser ut i dagens Sverige. Detta utgör
uppsatsens inomvetenskapliga relevans och genom en deskriptiv analys av Sveriges nationella identitet sökes svar på följande frågeställning:
Hur ser svenskars attityder ut när det gäller nationell identitet i Sverige?
- Är det någon skillnad i attityder utifrån åldersfördelning: yngre jämfört med äldre?
Uppsatsen beaktar således den demografiska aspekten åldersfördelning. Motiveringen för detta kommer bland annat från Pew Research Center som i sin rapport What it takes to truly be ’one of us’ hittar en signifikant skillnad mellan åldersgrupper i hur människor ser på nationell identitet (Stokes 2017). Det verkar finnas en tendens att äldre människor erhåller en starkare nationell identitet, inte sällan åt det chauvinistiska hållet (Huddy, Del Ponte 2019, 47). Ålder är därför något som bör tas hänsyn till för att få en tydlig bild av attityder kring nationell identitet i Sverige.
1.2 Disposition
I fördjupningsarbetets inledande del har syfte och frågeställning med inom respektive utomvetenskaplig relevans presenterats. Kapitel 2 går igenom tidigare forskning i ämnet, identifierar en forskningslucka och förklarar varför vissa avgränsningar kommer göras.
Kapitel 3 består av en begreppsapparat som förklarar de dimensioner som begreppet nationell identitet analyseras utifrån, följt av metod och operationalisering av dimensionerna. För varje
dimension diskuteras för och nackdelar med vald operationalisering. Kapitel 5 visar undersökningens resultat, följt av en analys och diskussion. Kapitel 7 består av en kortare summering av arbetet och dess resultat.
2. Tidigare forskning
2.1 Nationell identitet som begrepp
Definitionen av begreppet nationell identitet är inte självklar. Enkelt vore att kalla det för en känsla av gemenskap hos medlemmar inom nationen. En nationell identitet skapas då utifrån människors idéer och syn på samhörighet (Parekh 2006, 230,231). Frågan är vad som formar och utgör grunden för denna känsla. Utifrån ett primordialt perspektiv ses nationell identitet som förutbestämd utifrån biologiska blodsband, medan mer moderna inriktningar ser kärnan till nationell identitet som dynamisk och föränderlig (Johansson 2005, 7). McIver (2003, 57) menar att begreppet är svårdefinierat på grund av att det, likt alla former av identitet, är kontextuellt och måste studeras i relation till andra identiteter. Anderson (1993, 21) menar att befolkningens nationella medvetande härstammar från en kulturell konstruktion, och att nationell identitet är synonymt med en imaginär gemenskap, imaginär eftersom
”medlemmarna av även den minsta nation aldrig kommer att känna, träffa eller ens höra talas om mer än en minoritet av övriga medlemmar”.
Nationell identitet kan alltså ses som en kulturell föreställning och diskuteras ”utifrån sociala band och kulturella faktorer” (Johansson 2005, 10), men den kan även ses som skapad ovanifrån, där politiska makthavare styr identitetsprocessen. Hur politiker värderar nationell identitet speglas sedan av normbildning och traditioner på den lägre nivå som samhällets befolkning utgör. Nationell identitet kan ”förstås i termer av etniska band, sociokulturell likhet eller politiska initiativ” (Johansson 2005, 30). Olika syn på begreppet ger upphov till olika sätt att undersöka det, vilket tidigare forskning i ämnet kommer att visa (se avsnitt 2.2 nedan). Vanligt är att använda ett statsvetenskapligt perspektiv och i sammanhanget fokusera på ideologier, policy- och medborgarskapsfrågor. Detta fördjupningsarbete är emellertid intresserad av nationell identitet i termer av människors attityder. Likt Bonikowski och DiMaggio (2016) som analyserar attityder kring nationell identitet i USA använder
föreliggande arbete ett socialpsykologiskt perspektiv. För att värdera potentialen kring liberal
nationalism i Sverige är det människors attityder som behöver stå i centrum, och inte hur politiken kring till exempel Sveriges gränser är utformad.
Socialpsykologisk forskning om gruppbeteenden har bidragit med värdefulla insikter till forskning kring nationell identitet. Tajfel och Turner (1979) visar genom social identitetsteori att grupptillhörighet är viktigt för människors självidentifikation. Genom att vara medlem i en grupp konstrueras en social kategori som särskiljer ett ”vi” från ett ”dem”. Att identifiera sig med nationen leder därför till en typ av ”in-group bias” (Huddy, Del Ponte 2019, 40).
Grupptillhörighet har visat sig vara en viktig motivator till lojalitet och att vilja hjälpa andra människor inom gruppen. Experiment har visat att människor som inte känner varandra men påminns om en gemensam social identitet blir mer villiga att dela resurser, även på egen bekostnad (för referenser se Gustavsson 2019b, 61). Gruppidentitet leder således till en omdefiniering av jaget och får oss att bortse från enbart individuella preferenser.
En liberal nationalist menar att idén bakom liberala och demokratiska institutioner förutsätter en gemensam identitet bland samhällets medborgare. Eftersom välfärdsstaten bygger på frivilligt resursdelande och demokratin på en förväntan att människor följer lagar (även om de är stiftade av politiska motståndare) blir det demokratiska välfärdssystemet beroende av medborgarnas tillit och känsla av gemenskap. Nationen består således av något mer än människor som slumpmässigt råkar befinna sig på samma plats. Liberala nationalister menar att nationell identitet kan likställas med ett osynligt lim som binder samman en nations medborgare. Att detta motiverar människor att vilja uppnå social rättvisa har senare kallats
”the national identity argument” (Miller, Ali, 2013).
2.2 Tidigare forskning kring Sveriges nationella identitet
Det finns flera sätt att empiriskt undersöka Sveriges nationella identitet. Ett sätt är att studera identitetsprocesser på elitnivå, och se hur policyprocesser formar det svenska samhället utifrån hur politiker värderar Sveriges nationella identitet. Heinö (2009, 11) visar hur värden som anti-nationalism och individualism länge varit centrala för diskursen kring svensk nationell identitet. Sverige är enligt The Atlas of European Values Europas mest social- liberala land där den politiska och kulturella eliten länge anammat en anti-nationalistisk ideologisk ståndpunkt. Jensen, Fernandez och Brochmann (2017, 618) belyser skillnader i nordiska länders integrationspolitik utifrån politikers skilda sätt att värdera nationell identitet.
Sveriges integrationsprocess representerar ett administrativt och byråkratiskt tillvägagångssätt
präglad av hög grad frivillighet: Nationell kultur värderas som en privat angelägenhet, och inget som samhällsinstitutioner kräver att nya medborgare tar till sig. Begrepp som
nationalitet har en historia av restriktiv politisk användning eftersom det länge förknippats med etniska aspekter och som en motpol till ett liberalt och mångkulturellt samhälle.
Fernández (2019, 684) menar att Sverige karaktäriseras av Ideological thinness:” low convergence between the institutional design of citizenship and existing ideology/ies of belonging and inclusion”. Genom att i en analys av medborgarskap och svensk identitet skilja på yta (institutionell design) och innehåll (ideologi, identitet) kommer han fram till en
intressant slutsats: I Sverige är det lätt att få medborgarskap på grund av en liberal lagstiftning i fråga, men substansen av svensk kultur är desto mer svårtillgänglig för utomstående.
2.2.1 Sverige i relation till andra länder
Ett annat sätt att studera svensk nationell identitet är att titta på hur Sverige förhåller sig till andra länder. Forskningsfältet som klassificerar och jämför nationer har länge dominerats av Hans Kohns (1944) distinktion mellan en etnisk respektive ’civic’/medborgerlig nationalism.2 Kohn menade att länder i östra Europa anammat principen om blod (Fernandez 2019, 678) där det anses att etnisk tillhörighet, som att ha förfäder födda i landet, är grunden till nationell tillhörighet. I motsats sägs länder i västra Europa värdera principen om jord, där nationell tillhörighet baseras på huruvida man accepterar landets konstitution och respekterar dess politiska institutioner och lagar. Den nationella identitetens innehåll blir utifrån detta synsätt dynamisk och föränderlig, medan ett etniskt perspektiv är mer statiskt.
Forskare som jämför flera länder använder ofta data från International Social Survey Programme (ISSP) som 1995, 2003 och 2013 genomfört undersökningar under namnet National identity med frågor som syftar till att studera hur människor identifierar sig själva utifrån ett globalt, nationellt och etniskt perspektiv. Sverige är ett av de länderna som
undersökts, vilket gör att Sverige går att hitta i flertalet studier om nationell identitet, även om Sverige inte var det huvudsakliga objektet för analys. Larsen (2017) använder en reviderad version av Kohns klassificering och visar bland annat med hjälp av multiclassification analysis i en analys av 44 länder hur Sverige är det land vars folk är mest ”civic minded”
(s.984). Jeong (2016) testade en annan form av Kohns dikotomi genom att inkludera länder från Asien i analysen. Sverige valdes tillsammans med Norge och USA som representanter
för västvärlden, medan China, Taiwan och Sydkorea representerade öst. Resultaten gav stöd åt Kohns klassificering, och Sverige, Norge och USA hade i detta jämförande perspektiv en
’civic’ förståelse av nationell identitet. Ariely (2012) analyserade 63 länder utifrån olika dimensioner av nationell identitet, för att sedan undersöka relationen mellan globalisering och nationell identitet. Internationellt sett placeras Sverige långt ner på samtliga dimensioner som mätte gradskillnader av nationalism (9% av befolkningen höll med i påståendet om att Sverige är bättre än andra länder), patriotism (37% var väldigt stolt över att vara svensk), etnisk identitet (14% ansåg att en riktig svensk har svenska förfäder) och nationell identifikation (41% kände sig väldigt nära Sverige) - med undantag från den sist nämnda dimensionen:
svenskar verkar ändå känna sig nära sitt land i relativt hög utsträckning. Andra länder med liknande resultat var Nederländerna och Tyskland (Ariely 2012, 470). Sveriges internationellt sett låga profilering vad gäller nationell stolthet (Sverige rankades på plats 31 av 33 länder) kan enligt Smith och Kim (2006, 129) förklaras av att Sverige historiskt associerat nationell stolthet med nationalistisk extremism och rasism. Detta är i enlighet med det Jensen m.fl.
(2017) skriver om svenska makthavares försiktighet vad gäller användningen av begrepp som nationalitet.
I rapporten What It Takes to Truly Be ’One of Us’ framtagen av Pew Research Center 2017 och som studerar attityder och trender i Europa, USA, Canada, Australien och Japan, står Sverige ut på flera områden. I en värdering av vad som utgör nationell identitet är Sverige det land vars befolkning lägger minst vikt vid följande aspekter: Att vara född i landet, att tillhöra landets religion, att dela landets kultur. Ålder verkar också utgöra en vattendelare för
uppfattningar och attityder kring nationell identitet. Sett från ett europeiskt mått baserat på 10 länder (där Sverige är ett av länderna) finns statistiskt signifikanta skillnader i hur de äldsta respektive yngsta ser på nationell identitet. Äldre respondenter tycker det är viktigare att vara född i landet för att vara en del av dess befolkning, jämfört med yngre. Äldre respondenter fäster även större vikt vid att dela landets kultur (Stokes 2017, 5).
2.2.2 Attityder från Sveriges befolkning
Ett tredje, och för denna uppsats det mest självklara sätt att undersöka svensk nationell identitet, är att titta på attityder från Sveriges befolkning. Till skillnad från mycket av tidigare forskning som fokuserat på länder som enheter, och hur dessa relaterar i ett internationellt perspektiv, vill denna uppsats fokusera på skillnader inom Sveriges gränser. Larsen (2017, 982) betonar vikten av att titta på variation inom landsgränser, och riktar kritik mot Kohn för
att bara se nationer som en enhet. Internationell sett visar Larsen hur Sverige placeras längst ut på ’civic’-etnisk-skalan, men att det ändå finns stora skillnader inom landet. Ett större stöd för Sverigedemokraterna har givit upphov till en debatt om konservativ nationalism, vilket bidragit till ökad betoning av etniska aspekter kring nationell identitet. Följaktligen blir det intressant att undersöka hur Sveriges befolkning ser på nationell identitet med data som tar hänsyn till Sverigedemokraternas ökade inflytande i svensk politik.
Oscarsson (2019) skriver i sin blogg Politologerna: Statsvetenskaplig analys av svensk politik om resultatet från en valundersökning gjord vid senaste riksdagsval, som ännu inte finns tillgänglig för allmänheten. Det är en delstudie av ett stort internationellt samarbetsprojekt som heter Comperative Study of Electoral Systems (CSES). Frågorna är inspirerade av andra undersökningsinstitut som mäter nationell identitet (såsom ISSP). Svaren är ett bra sätt att visa vad Sveriges befolkning associerar med ’svenskhet’. Eftersom undersökningen använder slumpmässigt urval kan resultatet generaliseras och ge en bild av Sveriges befolkning.
85% av Sveriges befolkning tycker det är mycket viktigt att respektera politiska institutioner och lagar för att kunna betraktas som svensk. Lägger man till den andel som valt ganska viktigt uppgår siffran till 98%. Vikten i att kunna tala svenska når nästan samma enighet, och Oscarsson drar slutsatsen: ”att äga språket och att följa Svea rikets lag är de bärande
elementen i svenska folkets egen definition av vad det innebär att vara svensk” (Oscarsson 2019).
Att ha bott större delen av sitt liv i Sverige värderar 42% som viktigt eller ganska viktigt av den svenska identiteten, att vara född i Sverige: 25% och att ha svenska förfäder: 12%. De som värderar kristendom till en viktig eller ganska viktig del av svensk identitet är endast 9%.
Oscarsson delade även upp dessa resultat utifrån vilket parti som respondenterna röstade på, och kommer fram till att: ”Vad som utgör svenskhet eller är del av en nationell identitet är inte lika viktigt för alla. För somliga är det helt enkelt en icke-fråga i jämförelse med andra politiska stridsfrågor. För andra är det vår tids allt annat överskuggande fråga” (ibid).
En stor skillnad mellan väljargrupper är att de som röstar på Sverigedemokraterna också i högre grad värderar etniska aspekter såsom att ha svenska förfäder och att ha bott i Sverige under lång tid, som en viktig del av svensk identitet. 24% anser det mycket viktigt att vara
född i Sverige (på andra plats kommer Socialdemokraterna med 8%) och 11% att ha svenska förfäder (på andra plats kommer Socialdemokraterna med 5%).
2.3 Sverige – Varsomhelstarnas land?
David Goodhart (2017) har utvecklat en teori för att förklara varför vi på senare tid sett en allt mer fragmenterad och instabil politik, med syfte på bland annat Brexit och USA:s senaste presidentval. Med hjälp av idealtyperna Någonstansare och Varsomhelstare3 menar Goodhart att människors sociala erfarenheter och kulturella identitet spelar roll för ens politiska
åskådning och hur representerad man känner sig av politiken. En Någonstansare har fått sin politiska åskådning ”någonstansifrån”– de fäster stor vikt vid trygghet och tradition och känner en stark samhörighet med sin lokala hemort. En typisk Någonstansare är en person som bott på samma ställe hela livet, oftare från landsbygden, och är skeptisk mot
globalisering. Den andra idealtypen består av Varsomhelstare, en mer globaliserad liberal grupp som identifierar sig med andra än från sitt lokala samhälle, har rest mycket och därmed får sitt politiska förhållningsätt var som helst-ifrån. Enligt teorin är klyftan mellan dessa grupper den huvudsakliga förklaringen till att partier med populistisk profilering vinner allt starkare stöd. Goodhart uppskattar att ca 50% av britterna kan kategoriseras till
Någonstansare, medan endast 25% tillhör gruppen Varsomhelstare. Resterande personer befinner sig någonstans däremellan (Goodhart, 2017).
Även om teorin är av popurlärvetenskaplig karaktär och utgår från Storbritannien, används begreppen i svensk kontext för att förstå Sverigedemokraternas ökade popularitet. Katarina Barrling (2018) menar att det ökade stödet för Sverigedemokraterna ligger i att de är det enda renodlade Någonstans-partiet, medan alla andra partier rört sig mot en Varsomhelst-
profilering. Istället för att tala om höger-vänster skalan verkar konflikter i politiken
härstamma från mer existentiella frågor som känslan av identitet och samhörighet. Tidskriften Kvartal (2018) bygger vidare: ”Vi har fått en dimension i svensk politik som är ett kulturkrig snarare än en sakdebatt”.
C-uppsatsen Somewhere och Anywhere i det svenska samhället: En kvalitativ studie för att förstå medborgares upplevda påverkan över den politiska dagordningen utefter Goodharts
3 Denna uppsats använder den svenska översättningen på Goodharts idealtyper Somewheres och Anywheres
teori menar att teorin är applicerbar även i en svensk kontext (Purontaka 2019). Slutsatsen bygger på ett fåtal djupintervjuer med personer från olika delar av Sverige. En undersökning som eftersträvar statistisk generaliserbarhet är den som tidskriften Kvartal lät göra
tillsammans med opinionsundersökningsföretaget Inizio inför det svenska riksdagasvalet 2018 (Kvartal 2018). Över 2500 personer intervjuades med målet att kartlägga Sveriges befolkning utifrån en ny kulturdimension, med inspiration från Goodharts teori. Med avstamp från denna teori blir resultatet förvånande. 70% av Sveriges väljarkår visade sig tillhöra Varsomhelst- gruppen, vilket enligt Goodharts teori borde vara ca 25%. Detta tyder på att flertalet av Sveriges medborgare anser att nationalstatens gränser inte har någon större betydelse. I undersökningen dras skiljelinjen genom att respondenterna fick välja mellan påståendena Jag har mest gemensamt med andra på min hemort eller Jag har mest gemensamt med andra som är som jag oavsett var de bor i världen. Respondenter som valde det första alternativet kategoriserades till Någonstansare, medan respondenter som valde det andra påståendet ansågs tycka att nationsgränser inte har någon betydelse (Varsomhelstare).
I kontrast till Kvartals undersökning fastslår Gustavsson och Miller (2019, 4) att nationell anknytning är viktigt för majoriteten av Sveriges befolkning. Utifrån en analys av data från ISSP under perioden 1995 till 2013 svarar majoriteten av Sveriges befolkning att de känner sig väldigt nära (ca 30% år 1995, ca 40% år 2013) eller nära (ca 85% år 1995, ca 90% år 2013) sitt land. Detta är resultat som står sig även vid kontroll för utbildning och hur man röstar på höger-vänster skalan. Det motsäger alltså Goodharts idé om ett en lågutbildad samhällsgrupp med stark nationell anknytning skulle stå i kontrast till en högutbildad grupp för vilka nationsgränser anses sakna betydelse.
Undersökningar som pekar åt olika håll rörande betydelsen av nationell anknytning belyser frågan: Hur ser det egentligen ut med den svenska identiteten?
2.4 Forskningslucka
Även om det finns mycket forskning kring nationell identitet är fältet spretigt vad gäller attityder kring Sveriges nationella identitet. Tidigare forskning har främst använt en snittnivå av attityder för att kunna positionera Sverige i en internationell kontext, eller endast fokuserat på Kohns dikotomi mellan ’civic’ och etnisk förståelse av nationell identitet. Detta
fördjupningsarbete vill istället jämföra attityder utifrån fler och separata dimensioner av nationell identitet inom Sverige, och speciellt beträffande skillnader mellan yngre och äldre.
Som redogjorts för ovan har Sverige länge utmärkt sig internationellt som ett liberalt och mångkulturellt land, och makthavare har använt ord som nationalism med försiktighet.
Svensk kultur är inget som tvingas på nyanlända och Sveriges befolkning verkar inte bry sig nämndevärt mycket om etnisk tillhörighet som ett krav för att vara svensk. Däremot kan nationell identitet ses som en process i förändring, och med ett större fokus på nationalism och sociokulturella värden i den politiska debatten behöver den svenska identiteten analyseras i nytt ljus. Anser svenskar att nationsgränsers betydelse är överspelad, som undersökningen av Kvartal och Inizio föreslår, eller är frågor rörande nationell anknytning viktiga? Det saknas en enighet om hur nationell identitet bör mätas, och således krävs en bättre förståelse för
begreppet. Med bakgrund från tidigare forskning saknas även en systematisk kartläggning av Sveriges nationella identitet som tar hänsyn till olika dimensioner av begreppet.
2.5 Avgränsning
Denna uppsats undersöker endast på Sverige. Intressant för framtida forskning vore att utifrån dimensionerna av begreppet nationell identitet göra samma undersökning i fler länder. Detta skulle ge en mer nyanserad bild av Sverige i en internationell kontext. Fortsättningsvis tar inte uppsatsen hänsyn till olika tidsaspekter. Eftersom ett övergripande syfte är att utvärdera potentialen för liberal nationalism i dagens Sverige bör så ny data som möjligt användas.
Detta kommer styra undersökningen och valet av data till operationaliseringen.
Ett socialpsykologiskt perspektiv används då fördjupningsarbetet fokuserar på nationell identitet i termer av mänskliga attityder. Den demografiska aspekten som undersöks är åldersfördelning, eftersom en skillnad i attityder kan tänkas föreligga mellan yngre och äldre respondenter. Det hade varit intressant att ta hänsyn till flera aspekter såsom stad kontra land, eller om det föreligger någon skillnad bland människor som nyligen flyttat till Sverige kontra de som fötts i Sverige. Men med tanke på arbetets omfattning och tidsbegränsning lämnas detta till framtida forskning.
3. Begreppsapparat
Den här uppsatsen utgår från Andersons (1993) definition av nationell identitet som en imaginär gemenskap, och syftar till att undersöka hur Sveriges befolkning ser och värderar denna gemenskap. För att kunna mäta nationell identitet bryts begreppet ned till fyra olika dimensioner: nationell anknytning, nationell stolthet, nationell chauvinism och en normativ förståelse av nationell tillhörighet som antingen kan vara etnisk, ’civic’ eller kulturell.
För att motivera användningen av olika dimensioner visar Gustavsson (2019b) med hjälp av faktoranalys att de tre förstnämnda dimensionerna skiljer sig åt empiriskt (den fjärde
dimensionen är inte ett mått på styrkan av nationell identitet, utan avser en normativ förståelse av dess innebörd och diskuteras under rubrik 3.2). Faktoranalys är en statistisk metod som används då man har anledning att tro att det finns en bakomliggande variabel som påverkar samtliga av de variabler man är intresserad av (Sundell, 2009). I detta fall skulle en persons förståelse för nationell anknytning, stolthet och chauvinism egentligen spegla samma underliggande förståelse för nationell identitet, och det skulle därmed vara omotiverat att separera begreppet till olika dimensioner. Gustavsson (2019b, 66) använde data från The LISS panel 2013 vilket är en online- undersökning från 7000 individer i Nederländerna. Kvalitén på undersökningen är bedömd som minst lika hög som liknande undersökningar gjorda med hjälp av personliga intervjuer. Likt tidigare studier som fokuserat på USA (Huddy och Khatib 2007) hittas stöd för att de olika dimensionerna av nationell identitet bör separeras. Stolthet ska inte förknippas med ett mått på hur starkt man identifierar sig med nationen, och personer som känner hög grad nationell stolthet tycker inte nödvändigtvis att deras land är bättre än andra länder (chauvinism). Att endast mäta nationell identitet utifrån ett och samma mått vore därmed att misstolka mönstret i hur människor ser på nationell identitet (Gustavsson 2019b, 70). Då man talar om nationell identitet är det alltså nödvändigt att specificera vilken del av begreppet man avser.
Det finns alltså stöd utifrån forskning gjord i USA och Nederländerna att begreppet nationell identitet bör delas upp och mätas i olika dimensioner. Detta fördjupningsarbete ser anledning att generalisera resultatet till att gälla även i Sverige. Nederländerna liknar Sverige på flera olika områden: båda har en lång tradition av att vara en välfärdsstat med hög institutionell
tillit och klassificeras ofta tillsammans vad gäller skalan som mäter attityder om nationell identitet från en ’civic’ – etnisk förståelse (Larsen 2017, 986, Ariely 2012, 470).
3.1 Nationell anknytning, stolthet och chauvinism
Den första dimension av nationell identitet utgörs av nationell anknytning. I diskussionen kring liberal nationalism är en fundamental första fråga huruvida människor anser att nationsgränser spelar roll. Det bör inte tas för givet att alla medborgare identifierar sig med nationen. Goodhart (2017) talar om en grupp medborgare som anser att nationens gränser är överspelade, och istället kan beskrivas som globaliserade världsmedborgare. Ett icke-
platsbundet perspektiv utgör en viktig del i deras politiska förhållningssätt.
Gustavsson och Stendahl (2019, 20) visar hur nationell anknytning är positivt relaterat till människors tillit, och det här även visat sig leda till ökat politiskt engagemang och support för välfärdsstaten (Gustavsson 2019b, 65). Därmed blir nationell anknytning en viktig
förutsättning för liberal nationalism. Det starka sambandet mellan människors tillit och
anknytning till nationen finns kvar vid kontroll för andra dimensioner, och det finns inget som tyder på att sambandet sker genom exkludering av minoriteter (Gustavsson och Stendahl 2019, 21).
Begreppets andra dimension består av nationell stolthet. Till skillnad från nationell anknytning innefattar nationell stolthet en positiv värdering av vad det innebär att tillhöra nationen. Sett till tidigare forskning är det oklart vad nationell stolthet har för konsekvenser, resultaten från olika studier är motsägelsefulla. Huddy och Del Ponte (2019) menar att ökad grad nationell stolthet är att förknippa med minskad grad främlingsfientlighet och
etnocentrism, vilket är positivt för liberal nationalism. Shayo (2009) visar i en multinationell studie att det finns en negativ korrelation mellan stöd för ekonomisk omfördelning och nationell stolthet. Gustavsson (2019b, 73) hittar liknande resultat i Nederländerna, där en ökad grad av stolthet leder till negativa attityder kring omfördelning, vilket är negativt för liberal nationalism. En förklaring till oenigheten kring tidigare forskning kan vara avsaknaden av konsensus kring vilket mått som bör användas för att mäta nationell stolthet (under rubrik 4.2.2 diskuteras detta mer utförligt). Hjerm (2003, 416) skiljer mellan politisk stolthet och kulturell stolthet och menar att den sistnämna relaterar till ”the civic side of society”. Medan politisk stolthet visar attityder kring landets institutioner visar kulturell stolthet attityder kring
landets historia och kultur. Gustavsson och Stendahl (2019, 21) visar hur stolthet relaterar positivt till politisk tillit både i USA och Nederländerna. Nationell stolthet kan därmed ses som en viktig komponent för liberal nationalism, då det kan öka förtroendet för politiska institutioner och därmed motverka populistiska rörelser.
Denna uppsats följer Gustavssons (2019b) uppdelning av nationell identitet, där nationell stolthet utgör en av dimensionerna. Värt att nämna är att det finns fler sätt att dela upp begreppet på, och således olika tolkningar av nationell stolthet. Miller och Ali (2013, 237) skiljer på kritisk patriotism och okritisk patriotism, där skillnaden ligger i huruvida personen i fråga är beredd att kritisera sitt land eller inte. Gustavsson och Stendahl (2019) argumenterar för att detta bör separeras från begreppet nationell identitet. Attityder som speglar kritik mot nationen visar snarare människors generella inställning mot myndigheter och institutioner i allmänhet, och har mindre att göra med deras nationella identiteter. Bonikowski och DiMaggio (2016, 956) slår ihop okritisk patriotism med chauvinism och kallar det hubris.
Att känna nationell stolthet är inte detsamma som att tycka ens land är överlägset andra länder. Denna aspekt av nationell identitet mäts av en tredje dimension och kallas för
nationell chauvinism. Definitionen lyder: ”en känsla av nationell överlägsenhet och dominans, som innefattar nationell anknytning (precis som stolthet) men med en fientlighet mot
utomstående” (Huddy, Del Ponte 2019, 41, egen översättning). Medan nationell anknytning är viktigt för liberal nationalism, och stolthet kan minska populism (i alla fall enligt vissa
forskare), utgör chauvinism ”den mörka sidan av nationell identitet” (Gustavsson, Stendahl 2019, 22). Medan nationell anknytning genererar en känsla av tillit till andra människor, leder chauvinism till det motsatta. Huddy och Del Ponte (2019, 48) fastslår efter en analys av 10 europeiska länder, däribland Sverige, att chauvinism leder till etnocentrism och är att förknippa med motstånd till globalisering och främlingsfientlighet.
3.2 Den nationella identitetens normativa innehåll
Nationell anknytning, stolthet och chauvinism säger inget om den nationella identitetens normativa innehåll. När någon anser sig känna närhet till Sverige, eller stolthet över Sverige - vad menar personen utmärker Sverige? Eller annorlunda uttryck, vad innebär det att vara svensk? Den fjärde dimension av begreppet söker svaret på denna fråga.
Det finns ingen objektiv förståelse av vad det innebär att vara medborgare eller vad som utgör ett lands kultur. När människor beskriver en närhet till ett land, eller till ett folk, refererar det till en subjektiv och underliggande förståelse av begreppet. Eller som Perhson skriver:
”En given uppsättning människor kan alltid kategoriseras på otaliga sätt – som en grupp, som flera konkurrerande grupper, som individer - det beror på hur vi kategoriserar: där vi
bestämmer oss för att dra gränserna, vilka egenskaper vi beslutar att göra centrala och vilka som blir sekundära. Kort sagt handlar identitet om att aktivt göra specifika delade egenskaper mer relevanta än andra” (Perhson 2019, 134, egen översättning).
För att närma sig svaret på frågan om hur människor formar sin bild av vilka som ingår i en befolkning har forskningen länge dominerats av Hans Kohn (1944) och hans skiljelinje mellan en etnisk respektive ’civic’ förståelse av nationalism. Enligt Kohn finns två huvudsakliga idéer bakom vad som utgör en nation. Den första utgår från ett nationellt perspektiv där skapandet av en nation kommer utifrån människors gemensamma vilja att tillhöra en viss stat, där fokus läggs på den procedur som i sig legitimerar statens existens.
Detta synsätt menar Kohn dominerar i västra Europa, och kan liknas via principen om jord (Fernandez 2019, 678) Viktigt för medborgarskap är att respektera nationens konstitution och lagar. Denna typ av nationalism har även kallats ”state-led nationalism” (Tilly 1994, 133, Larsen 2019, 971). I kontrast finns den etniska förståelsen av nationalism, som kan liknas via principen om blod (Fernandez 2019, 678). Enligt Kohn är detta ett synsätt som dominerat östra Europa. Då nationell tillhörighet förstås utifrån etniska aspekter, såsom att vara född i landet eller att tillhöra en viss släkt, dras nationens gränser först efter att människor definierat sig som ett folk med gemensam kultur. Detta har även kallats ”state-seeking nationalism”
(Tilly 1994, 133, Larsen 2019, 971). Med ett sådant synsätt blir det i princip omöjligt för en nyanländ att bli betraktad som riktigt svensk.
Uppdelningen blir något missvisande i termer av liberal nationalism, som kan placeras ungefär mitt emellan en ’civic’ och etnisk förståelse av nationell identitet. En gemensam kultur är en förutsättning för liberal nationalism, och det krävs något mer än att endast respektera en nations lagar och regler. Utmaningen är att erhålla en kultur tillräckligt omfattande för att skapa sammanhållning bland befolkningen, men utan att exkludera minoriteter och nyanlända med andra kulturella ursprung.
Gustavsson (2019a, 702) skiljer i sin text Liberal national identity: Thinner than conservative, thicker than civic? mellan konservativ nationalism, liberal nationalism och konstitutionell patriotism. Utmärkande för liberal nationalism är att nationens historia och kulturella drag respekteras, men att den delade offentliga kulturen anses som föränderlig. Viktigt är att kulturen upprätthålls i det offentliga, medan människans privata sfär lämnas till den enskilde individen. Liberal nationalism värnar känslor av lojalitet till nationen, men utan att innefatta ett okritiskt förhållningsätt. Konservativ nationalism kan istället beskrivas som en vördnad inför nationens och dess auktoritet, där den delade verksamheten för vilken den nationella identiteten upprätthålls även innefattar människors privatliv. Konstitutionell patriotism, å andra sidan, betonar endast vikten av att människor respekterar ett lands konstitution och dess politiska spelregler.
Ett sätt att nyansera ’civic’-etnisk spektrat är att likt Shulman (2002) tillföra kategorin Cultural, som på ett bättre sätt fångar innebörden av liberal nationalism, se tabell 1 nedan.
”Det stora problemet med civic/etnisk-dikotomin är att den misslyckas för mycket i den etniska kategorin (…) Överlägsen den nuvarande dikotomin är en tretypologi med vad som kan kallas den nationella identitetens innehåll – faktorer som människor i en nation tror är, eller borde vara, för att förena och skilja dem från andra” (s.559, egen översättning).
Tabell 1. Schulmans tretypologi för normativ förståelse av nationell identitet (Shulman 2002, 559)
4. Metod
Denna uppsats utgår från en deskriptiv frågeställning och vill kartlägga Sveriges befolknings attityder kring nationell identitet. Data hämtas från EVS och ISSP (se under avsnitt 4.1) och nationell identitet analyseras som ett paraplybegrepp med fyra särskiljande dimensioner.
För att skilja mellan metodologiska val föreslår Teorell och Svensson (2007, 266) att skilja mellan extensiva och intensiva upplägg. Det första avser analyser av många fall, medan det andra istället analyserar varje undersökningsenhet på djupet, ofta utifrån respondentens perspektiv. Detta gör det möjligt att hitta och analysera nyansskillnader från respondenternas svar, vilket standardiserade svarsalternativ förbiser. Idealt för denna uppsats vore att
kombinera ett extensivt upplägg med ett intensivt. För att kartlägga Sveriges befolknings attityder, vilket är målet för denna uppsats, krävs ett extensivt upplägg. Men för att förstå varför människor svarat som dem gjort skulle undersökningen kunna kompletteras med djupintervjuer med ett antal svenska respondenter som var med i undersökningen. På grund av uppsatsens tidsbegränsning lämnas detta som förslag till framtida forskning. En som utfört djupintervjuer på liknande tema är Sandelind (2018, 212) som hittar skillnader i hur svenskar och britter uppfattar nationell identitet i termer av inkludering och exkludering.
Samtliga dimensioner av nationell identitet kommer att redovisas utifrån åldersfördelning, där gränsen mellan yngre och äldre respondenter dras vid 65 år. Motiveringen till detta är att många i Sverige tar ut sin pension kring 65 år (SCB 2016), och därmed anses det som en naturlig gräns för att säga att en person är äldre. För att ta reda på om det finns en statistisk signifikant skillnad i svarsfördelningen mellan yngre och äldre görs Chi2-test. Statistiska signifikansnivåerna sätts till *p <0,05, **p <0,01, ***p <0,001. P-värde kan förklaras som ett mått för sannolikheten att det föreligger ett nollsamband (Statistiska konsultgruppen, 2016). I denna uppsats avser p-värdet skillnader i attityder utifrån om respondenterna är äldre eller yngre, och om p-värdet är högre än 0,05 antas ett sådan skillnad kunna bero på slumpen.
4.1 Data
För att kunna särskilja dimensionerna till begreppet nationell identitet krävs speciellt utformade frågor, vilket finns i den omfattande undersökning som the International Social
Survey Programme (ISSP) gjorde 1995, 2003 och 2013. Utifrån denna uppsats
utomvetenskapliga relevans (som tar avstamp i nutida politiska förändringar) bör så nya data som möjligt användas. Detta hämtas därför främst från European Values Study (EVS), som 2017 undersökte attityder kring nationell identitet, men kommer i vissa fall kompletteras med data från ISSP.
ISSP är ett program som varje år genomför studier i olika samhällsvetenskapliga ämnen, och för närvarande är 42 länder medlemmar. Ett specifikt ämne undersöks varje år på samma sätt i alla medlemsländer och 1995, 2003 och 2013 genomfördes studier om nationell identitet. En forskargrupp från den sociologiska institutionen vid Umeå Universitet ansvarar för den svenska delen av studierna. Undersökningen utförs i form av postenkäter till ett slumpmässigt urval av av Sveriges befolkning i 18–79 år (Rohdén 2018). Antal respondenter är 1091
personer.
EVS är likt ISSP ett program med data för internationell jämförelse av attityder, men fokuserar endast på Europa. Undersökningar har gjorts från 1981 till 2017. Varje
medlemsland behöver följa samma metodologiska krav och undersökningarna genomförs i form av intervjuer av slumpmässigt valda röstberättigade medborgare (EVS 2017). Antal respondenter i Sverige är 1090 personer.
Eftersom intentionen bakom undersökningarna från ISSP och EVS är att kunna jämföra attityder länder emellan formuleras frågorna för att kunna tillämpas i olika kontexter.
Frågornas karaktär tar alltså inte hänsyn till svenska förhållanden, något som är viktigt att komma ihåg vid tolkningen av resultatet av detta fördjupningsarbete.
4.2 Operationaliseringar
Nedan följer en förklaring och diskussion kring val av operationalisering av varje dimension.
För att underlätta läsning används hädanefter begreppet Sveriges befolkning vid referens till undersökningens resultat. Detta trots att resultatet bygger på ett stickprov, representativt för Sveriges befolkning, och inte är en totalundersökning av befolkningen.
4.2.1 Dimension 1 - Nationell anknytning
För att testa huruvida människor känner stark anknytning till sin nation finns en fråga bland ISSP frågebatteri som lyder: Hur stor samhörighet känner du med Sverige? där
respondenterna kunde gradera sitt svar från 1 (väldigt nära) till 4 (inte alls nära). Denna fråga har använts flitigt bland tidigare forskare (se till exempel Miller, Ali 2014 s.244, Huddy och Del Ponte 2019, s.44, Ariely 2012, s.467: Staerklé et al. 2010).
Kvartal och Inizio (2018) mätte nationell anknytning genom att respondenterna fick välja mellan påståendena Jag har mest gemensamt med andra på min hemort eller Jag har mest gemensamt med andra som är som jag oavsett var de bor i världen. Respondenter som valde det första alternativet kategoriserades till att känna nationell anknytning, medan respondenter som valde det andra påståendet ansågs tycka att nationsgränser inte har någon betydelse.
Utifrån detta bör undersökningens validitet ifrågasättas. Även om man inte anser sig ha mest gemensamt med andra personer än på sin hemort torde man kunna känna nationell
tillhörighet. Således antas i det befintliga fördjupningsarbetet att frågan Hur stor samhörighet känner du med Sverige? mäter dimensionen på ett bättre sätt.
I en undersökning från European Values Study som är gjord 2017 ställdes liknande frågor till svenska respondenter. En av dem lyder följande:
Folk har olika syn på sig själva och hur de förhåller sig till världen. Om Du tittar på detta kort kan Du säga mig hur nära samhörighet du känner med…?
1. Din ort eller stad 2. Ditt län
3. Sverige 4. Europa
Varje svarsalternativ graderas från 1 (mycket nära) till 4 (inte alls nära).
Tidigare forskning har främst talat om vikten av nationell anknytning som en förutsättning för liberal nationalism (Gustavsson, Stendahl 2019, 20), varför det är den nivå av anknytning som står i fokus för analys. Det förefaller dock rimligt att en respondent kan känna anknytning till fler nivåer samtidigt, och för att få en tydlig bild av Sveriges befolkning kommer samtliga svarsalternativ att redovisas.
4.2.2 Dimension 2 - Nationell stolthet
För att mäta nationell stolthet i Sverige används frågan Hur stolt är Du över att vara svensk medborgare? som är ställd av European Values Study 2017. Respondenterna kunde gradera sina svar mellan 1 (Mycket stolt) till 4 (Inte alls stolt).
En liknande fråga finns att finna i ISSP:s modul för nationell identitet: Hur stolt är du över att vara svensk?Metinger (2018) riktar kritik till den utbredda användningen av frågan i
multinationell forskning kring nationell identitet. Då frågan är av generell karaktär blir det oklart vad respondenterna faktiskt svarar på. För att utvärdera måttets användbarhet genomför Metinger en studie som kombinerar extensiv och intensiv metod. Förutom att ställa samma fråga till respondenter i Tyskland, Spanien, Storbritannien, USA och Mexico, ställdes även följdfrågor för att ta reda på hur respondenterna resonerade innan de valde svarsalternativ.
Resultatet av studien indikerar att respondenterna i de olika länderna associerar en mängd nationellt relaterade begrepp med frågan om nationell stolthet. Ett exempel är att Tysklands låga grad av nationell stolthet kan förklaras med en så kallad ”war guilt effect” (Metinger 2018: Smith, Jarkko 2001). I Tyskland är nationell stolthet inte en del av en rådande samhällsnorm, som i till exempel Mexico (Metinger 2018, 433).
Metinger (2018) kritiserar främst måttet för att vara opassande i syfte att jämföra olika länder.
Denna uppsats fokuserar enbart på Sverige, men det krävs ändå en diskussion kring undersökningens validitet. Det är inte självklart vad svenska respondenter är stolta över.
Tidigare forskning visar att Sverige i ett internationellt perspektiv visat låg nivå av nationell stolthet (plats 31 av 33 länder) eftersom begreppet associerats med högerextremism (Smith, Kim 2006, 129). I sammanhanget blir begreppet social desirability effect relevant. Den korrekta svenska översättningen vore partisk social önskvärdhet, vilket är en typ av intervjuareffekt där respondenter tar hänsyn till rådande sociala normer i sina svar. Socialt önskvärt beteende överdrivs och socialt oönskat beteende underdrivs (Metinger 2018, 433).
Utifrån tidigare studier kring Sveriges nationella identitet (se rubrik 2.2) är det därför sannolikt att svenska medborgare visar en låg grad av nationell stolthet om frågan inte specificeras närmare.
Ett sätt att ta reda på vad respondenter associerar med stolthet är att använda mer
specificerade frågor kring vad respondenterna känner stolthet över. Hjerm (2003, 416, 421, 427) skiljer på två olika typer av nationell stolthet: politisk och kulturell. Politisk stolthet är
sammanlänkat med ”the civic side of society” och refererar till en stolthet över politiska institutioner, välfärdssystemet och landets ekonomi. Kulturell stolthet speglar å andra sidan en stolthet över landets kultur och framgångar i till exempel sportevenemang. Medan kulturell stolthet korrelerar positivt med främlingsfientlighet i Australien, Storbritannien,
Nederländerna och Norge, är politiskt stolthet negativt korrelerat. Sverige är intressant nog det enda land (jämfört med ovanstående) där kulturell stolthet inte verkar leda till
främlingsfientlighet. Huddy och Del Ponte (2019, 44) slår ihop måtten till ett index som sträcker sig 0 till 1, där 1 tyder på maximal stolthet och 0 på minimal. Stolthet mäts då som ett begrepp innehållandes 10 aspekter: hur demokratin fungerar, landets politiska inflytande i världen, dess ekonomi, kultur, framgångar i sportevenemang etc.
Uppsatsens ambition är att använda så nya data som möjligt, och tyvärr ställde EVS från 2017 endast den övergripande frågan Hur stolt är Du över att vara svensk medborgare? För god validitet verkar det utifrån tidigare forskning viktigt att specificera stolthetsfrågan närmare.
För att få en indikation på vilken typ av stolthet svenskar känner ska därför resultaten från EVS 2017 jämföras med resultaten från ISSP 2013, där förutom den övergripande frågan om nationell stolthet (Hur stolt är du över att vara svensk?) även finns en fråga som anger olika typer av stolthet:
Hur stolt känner du dig över Sverige när det gäller följande? Svarsalternativen graderas från en skala som går från 1 till 4. Det var även möjligt att välja ett femte alternativ: Vet ej.
a) Det sätt på vilket demokratin fungerar b) Landets politiska inflytande i världen c) Sveriges ekonomiska utvecklingsnivå d) Landets sociala välfärdssystem
e) Landets vetenskapliga och tekniska landvinningar f) Landets idrottsliga framgångar
g) Landets konst och litteratur h) Sveriges militära försvar i) Landets historia
j) Den rättvisa och likvärdiga behandlingen av alla grupper i samhället
I enlighet med Hjerm (2003) kodas svarsalternativ a), b), c), d) j) till ett additivt index som speglar politisk stolthet och resterande till ett index som speglar kulturell stolthet.4
4.2.3 Dimension 3 - Nationell chauvinism
Nationell chauvinism definieras i enlighet med Huddy och Del Ponte som ”en känsla av nationell överlägsenhet och dominans, som innefattar nationell anknytning (precis som stolthet) men med en fientlighet mot utomstående” (2019, 41, egen översättning).
Som operationalisering av denna dimension har tidigare forskning använt frågor om huruvida respondenterna tycker det är okej att kritisera sitt land eller inte. Detta är ett bra sätt att mäta det Miller och Ali (2013) kallar för okritisk patriotism, men i enlighet med Gustavsson och Stendahl (2019) anses okritisk patriotism utgöra ytterligare en dimension av nationell identitet, och är därför inget som denna uppsats tänker undersöka.
European Values Study ställde ingen fråga som mäter attityder kring nationell chauvinism, därför används istället data från ISSP 2013. Huddy och Del Ponte (2019, 45) kommer fram till att chauvinism är den dimension av nationell identitet som är mest stabil över tid. Från perioden 1995–2013 fanns ingen märkbar förändring av denna dimension, till skillnad från nationell stolthet som ökade. Detta stärker validiteten för användning av äldre data även för analys av nutid.
Följande fråga finns med från ISSP dataset 2013: Instämmer du i eller tar du avstånd från följande påståenden?
a) Jag skulle hellre bo i Sverige än i något annat land i världen b) Det finns vissa företeelser i dagens Sverige som jag skäms över
c) Världen skulle vara bättre om människor i andra länder var mer lika svenskar d) På det hela taget är Sverige ett bättre land än de flesta andra länder
e) Människor bör stödja sitt land även om landet handlar felaktigt
f) När Sverige gör bra ifrån sig i internationella sportsammanhang känner jag mig stolt över att vara svensk
g) Jag är ofta mindre stolt över Sverige än jag skulle vilja vara
4Motivering till att kategorisera militär försvar till att spegla en kulturell stolthet: ”the armed forces are more often perceived as a defender of the people living in a certain country and not of the state. It seems to be justifiable to see the last five
h) Världen skulle vara bättre om svenskar erkände felen och bristerna med Sverige
Att använda endast ett påstående för att mäta nationell chauvinism kontra att använda ett index utifrån flera påståenden utgör en målkonflikt mellan reliabilitet och validitet. Att slå ihop flera påståenden kan göra att mätfel jämnar ut sig (reliabilitet), medan det blir tydligare vad som mäts i användandet av ett påstående (validitet). Egen analys av påstående a) till h) resulterar i bedömningen att c) världen skulle vara bättre om fler var lik svenskar fångar innebörden av nationell chauvinism på ett bra sätt, varför den väljs för att mäta dimensionen.
Påstående b) skam f) sportsammanhang g) stolthet h) Sveriges fel och brister har lite med chauvinism att göra, och mäter snarare nationell stolthet. Vidare bedöms det möjligt att svara ja på alternativ a) vill bo i Sverige och d) Sverige är bättre än andra länder utan att det speglar en chauvinistisk attityd. En person kan anse att Sverige är den bästa plats att bo på utan att känna fientlighet mot utomstående. Vad gäller påstående e) bör stödja sitt land även om felaktigt så indikerar det snarare okritisk patriotism än chauvinism.
4.2.4 Dimension 4 - Normativ förståelse av nationell identitet
Uppdelningen av Kohns distinktion mellan en ’civic’ och etnisk förståelse av nationell tillhörighet är både hyllad och omdiskuterad. På grund av dess kvalitativa karaktär blir begreppen svåra att mäta på ett standardiserat sätt, vilket denna uppsats ämnar göra. Larsen (2019, 970) menar att distinktionen är konceptuellt diffus och för enkel för att fånga ”den komplexa karaktären av nationell identitet” (egen översättning). För hur mäter man egentligen uttryck för etnisk förståelse av nationell identitet? Mycket av tidigare empirisk forskning har använt data från ISSP, där följande fråga finns med:
Vissa människor anser att följande saker är viktiga för att någon ska vara riktigt svensk.
Andra anser att de inte alls är viktiga. Hur viktigt tycker du att vart och ett av följande är för att någon ska vara riktigt svensk? Respondenterna fick sedan välja mellan flera olika
svarsalternativ. Indikatorer för etnisk förståelse av nationell identitet är till exempel svaret att vara född i landet, medan en indikator för ’civic’ förståelse istället är att respektera landets lagar (Gustavsson, Miller 2019, 10).
Betydelsen av att kunna tala landets språk har ofta tillskrivits att spegla etnisk förståelse (Larsen 2019). Det verkar dock som att språk har en bredare betydelse för nationell identitet, och inte går att härleda till endast en etnisk förståelse (Stokes 2017, s.9). Detta är i enlighet
med kritik från bland annat Kymlicka (2000) och Larsen (2019) som menar att skiljelinjen mellan etnisk och ’civic’ förståelse för nationell identitet är svår att dra. Det är inte ovanligt att indikatorer som är tänkt att mäta olika ståndpunkter egentligen samvarierar. Med brist på uttömmande idealtyper blir det svårt att både definiera och mäta de två olika förståelserna för nationell identitet. Miller och Ali (2013, 241) ”lämnar det till öppen debatt” (egen
översättning) huruvida distinktionen mellan ’civic’ och etnisk förståelse för nationell identitet går att använda för att klassificera nationer, men menar att det fortfarande utgör ett viktigt redskap för analys på individnivå, vilket denna uppsats vill göra.
Ett sätt att närmare sig idealtyper, och för att tydliggöra innebörden av liberal nationalism, är att tillföra ytterligare ett kriterium som positioneras i mitten av det spektra som utgörs av
’civic’ – etnisk. I enlighet med Shulman (2002) skiljer denna uppsats därför mellan ’civic’, kulturell och etnisk förståelse av nationell identitet. Den kulturella förståelsen relaterar till liberal nationalism som förutsätter en mer omfattande gemensam kultur än vad ’civic’ gör, men utan att vara baserad på exkluderande element (såsom etnisk förståelse). EVS 2017 ställde frågan:
Vissa säger att följande saker är viktiga för att betraktas som riktigt svensk. Andra säger att de inte är viktiga. Hur viktigt tycker Du att var och en av följande saker är?
a) Att ha fötts i Sverige
b) Att respektera Sveriges politiska institutioner och lagar c) Att vara av svensk härkomst, att ha svensk släkt d) Att kunna tala svenska
e) Att dela svensk kultur
Respondenterna kunde välja svarsalternativ från 1 (mycket viktigt) till 4 (inte alls viktigt).
Tabell 2 visar hur a) – e) kategoriseras i enlighet med ’civic’ – kulturell – etnisk förståelse av nationell identitet.
Tabell 2. Tre typer av den nationella identitetens innehåll
Civic Kulturell Etnisk
• Att respektera Sveriges politiska
• Att kunna tala svenska
• Att ha fötts i Sverige
institutioner och lagar
• Att dela svensk kultur
• Att vara av svensk härkomst, att ha svensk släkt
För att göra svaren överskådliga kategoriseras svarsalternativen 1–4 till en dikotomvariabel med kategorierna ’Ja’ och ’Nej’. Mycket viktigt och ganska viktigt kodas om till ’Ja’, och inte viktigt samt inte alls viktigt kodas om till ’Nej’. De respondenter som svarade vet ej
exkluderas. Som tabell 2 visar har ’civic’ enbart en indikator, medan ’kulturell’ och ’etnisk’
har två. För att skapa en jämförbar skala dubblas därför betydelsen av att respektera Sveriges politiska institutioner och lagar.
För ett mer begränsat kriterium av ’civic’ skulle man behöva exkludera de som svarar så att både ’civic’ och etnisk uppfylls. Det är rimligt att anta att en person med etnisk förståelse även tycker det är viktigt att respektera Sveriges politiska institutioner och lagar. Denna undersökning använder en definition av ’civic’ som innebär att även personer med etnisk förståelse kan inkluderas. Därmed är det förväntat att ’civic’ får ett relativt högt antal, i jämförelse om ett mer begränsat kriterium skulle tillämpas.
5. Resultat och analys
5.1 Nationell anknytning
Figur 1 visar svaren på frågan: Folk har olika syn på sig själva och hur de förhåller sig till världen. Om Du tittar på detta kort kan Du säga mig hur nära samhörighet du känner med…?
Figur 1. Frågor från European Values Study 2017 som mäter platsanknytning till ort/län/Sverige/Europa och Världen
n: 1194, n yngre: 836, n äldre:358
*** p <0,001, ** p <0,01, * p <0,05
De flesta svenskar känner mycket nära eller nära anknytning till sin stad, sitt län, Sverige och Europa. Svarsfördelningen skiljer sig något mellan yngre och äldre respondenter, där äldre visar på en närmare anknytning för samtliga nivåer. Men det är endast för nationell
anknytning skillnaden är statistisk signifikant (p <0,001), där äldre personer i högre grad känner sig nära Sverige jämfört med personer under 65 år. Detta är i enlighet med tidigare forskning som hittat att äldre personer känner en starkare nationell tillhörighet (Huddy, Del Ponte 2019, 47). Denna undersökning visar att 53% av de äldre anser sig mycket nära och 42% nära (38% respektive 54% för de yngre).
Övervägande del av Sveriges befolkning känner sig nära Sverige, med 42% som känner sig mycket nära och 50,46% känner sig nära. Detta överensstämmer med Gustavsson och Miller (2019) som mätte anknytning till Sverige med hjälp av data från ISSP 2013, med motsäger Kvartal och Inizios undersökning från 2018 där hela 70% av Sveriges befolkning ansågs
känna större anknytning med världen än med sin lokala hemort. Resultatet från denna undersökning visar tvärtemot att övervägande del av Sveriges befolkning känner stark anknytning både till sin lokala hemort, län, Sverige och Europa.
5.2 Nationell stolthet
Figur 2 visar svaren på frågan Hur stolt är Du över att vara svensk medborgare?
Figur 2. Stolthet över medborgarskap i Sverige, frågor ställda av European Values Study 2017
n: 1137
Resultatet tyder på att de flesta svenskar känner sig stolta över sitt medborgarskap, med 56%
som svarade mycket stolt och 36% ganska stolt. Cirka 7% svarade inte särskilt stolt och endast 1% svarade inte alls stolt. Vid kontroll för ålder verkar äldre personer vara något mer stolta över sitt medborgarskap jämfört med yngre personer, men skillnaden var inte statistisk signifikant (p>0,05).
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Samtliga Yngre Äldre
Mycket stolt Ganska stolt Inte särskilt stolt Inte alls stolt
För att utreda vad respondenterna känner stolthet över redovisas, i tabell 3, två typer av stolthet: politisk och kulturell.
Tabell 3. Attityder kring nationell stolthet i Sverige uppdelat i politisk och kulturell stolthet, frågor ställda av the International Social Survey Programme 2013
Cirka 55% känner politisk stolthet, och ca 45% kulturell stolthet. En nackdel med
indexberäkning visar sig i ett stort bortfall (se tabell 3). Endast de respondenter som svarade på samtliga frågor inkluderas i indexberäkningen, och för respondenter över 65 år var det inte mer än 178 personer. Om en istället beräknar politisk stolthet utifrån hur demokratin fungerar som enda indikator och låter stolthet över konst och litteratur representera kulturell stolthet, erhålls ett annat resultat (se tabell 3).
Tabell 4. Attityder kring stolthet över Sveriges demokrati och Sveriges konst och litteratur, frågor ställda av the International Social Survey Programme 2013
*** p <0,001, ** p <0,01, * p <0,05
