Nulägesobservation och framtidsanalys

Det skulle också vara angeläget med fortsatt forskning, avseende betydelsen av arbetssökandes försörjningsform vid arbetsmarknadspolitiska bedömningar, i den omtumlade tid vi befinner oss i just nu. Under studiens gång har en viruspandemi spritt sig över världen. Krisen i kölvattnet av viruspandemin har vissa likheter med 1990-talskrisen med framförallt en snabbt stigande arbetslöshet från relativt goda förhållanden. Det finns dock betydande skillnader i hur kriserna har hanterats politiskt och ekonomiskt, särskilt avseende den ekonomiska ersättningen till arbetssökande. Utifrån resultaten i denna studie, att arbetssökande får olika bedömningar beroende på försörjningsform, är regeringens krishantering just nu av särskilt intresse. Kan den innebära ett steg mot en ökad jämlikhet och lika rättigheter för arbetssökande avseende arbetsmarknadsinsatser?

Under 1990-talskrisen gjordes inga försök politiskt att underlätta eller sänka kraven för a-kassa, för att fler skulle kunna omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, utan istället skärptes arbetsvillkoren och ersättningen sänktes (Bengtsson & Berglund 2012). I den nuvarande krisen föreslår regeringen tidigt både en sänkning av kraven för a-kassan och en höjning av ersättningsnivån (se Regeringskansliet 2020).

utan också utifrån att det medför stora ekonomiska skillnader för de arbetssökande (Ulmestig 2007; Thorén 2008; Mörk 2011; Panican & Ulmestig 2017; Forslund et al. 2019).

Det kan finnas flera orsaker till att förändringen av villkoren för a-kassa har prioriterats av regeringen just vid denna kris. Det kan finnas en omsorg för det stora antalet som antas bli arbetslösa på grund av viruspandemin, och en vilja att se till att fler ges möjlighet att få a-kassa och dessutom kunna få 80 procent av sin lön i ersättning (se Alm, Nelson & Nieuwenhuis 2019). År 2012 var det exempelvis endast 12 procent som kunde få 80 procent av lönen i a-kassa (se Bengtsson & Berglund 2012). Tanken från regeringens sida skulle därmed kunna vara ett försök att återskapa den universella välfärdsstaten, det vill säga genom generösa försäkringssystem som omfattar många försöka skapa en känsla av gemenskap i samhället och öka förtroendet för välfärdsstaten (se Johansson 2001).

Regeringen skulle med villkorsförändringarna för a-kassan också tänkas vilja skydda kommuner och socialtjänst från att översvämmas av arbetslösa som inte har a-kassa, på samma sätt som man vill skydda intensivvården från att i en alltför snabb takt översvämmas av virussmittade patienter. Syftet med regeringens insatser skulle därmed kunna vara att förhindra så många som möjligt från att bli potentiella försörjningsstödsmottagare genom att de istället får a-kassa, och därmed minska belastningen på kommunerna. Regeringens agerande tycks således kunna vara ett kvitto på att systemet med två olika försörjningssystem för arbetssökande är problematiskt.

Villkorsändringen för a-kassan må vara en tillfällig lösning, men vad händer om den permanentas? När alltfler får samma försörjningsform som arbetssökande riskerar färre individer att utsättas för kategoriseringar utifrån sin försörjning. Ett så enkelt grepp som att ändra arbetssökandes försörjning från försörjningsstöd till a-kassa skulle därmed kunna bidra till att själva försörjningen inte i lika hög grad ges möjlighet att styra den arbetsmarknadspolitiska bedömningen. Till syvende och sist kan en kategorisering sannolikt inte undvikas så länge det finns olika försörjningssystem för de arbetssökande (se SOU 2011:11).

Det verkar som det krävdes en världsomfattande viruspandemi för att ändra på regler och ekonomiska villkor för arbetslösa i Sverige. Det visar på hur starka invanda mönster är och hur ogärna vi förändrar vår syn och stereotypa föreställningar avseende fattiga och arbetslösa.

Det återstår att se om dessa förändringar kan bidra till att sociala rättigheter, avseende ekonomisk ersättning och arbetsmarknadsinsatser, blir lika för alla arbetssökande.

8. REFERENSER

Abrahamsson, L. (2007). Några skrivtips. Institutionen för arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet.

Alexander, C.S. & Becker, H.J. (1978). The use of vignettes in survey research. Public

Opinion Quarterly, 42, s.93-104.

Alm, S., Nelson, K. & Nieuwenhuis, R. (2019). The Diminishing Power of One? Welfare State Retrenchment and Rising Poverty of Single-Adult Households in Sweden 1988–2011.

European Sociological Review, 2020, 36(2), s.198–217.

Arbetsförmedlingen (2019a). Arbetsförmedlingen varslar 4500 anställda. Internet 2020-01-28. www.arbetsformedlingen.se

Arbetsförmedlingen (2019b). Budgetpropositionen 2020: Arbetsförmedlingens reformarbete

fortsätter. Internet 2019-11-25. www.arbetsformedlingen.se

Arbetsförmedlingen (2020). Statistik gällande arbetsförmedlare. Personlig kontakt med HR-avdelningen på Arbetsförmedlingen. E-post: 2020-06-19.

Auspurg, K. & Hinz, T. (2015). Factorial survey experiments. California: Sage Publications Bengtsson, M. & Berglund, T. (2012). Den stora omvandlingen – Svensk

arbetsmarknadspolitik under tre decennier. Arbetsmarknad & Arbetsliv, 18(3), s.21-33. Blomberg, H., Kroll, C., Kallio, J. & Erola, J. (2013). Social workers’ perceptions of the causes of the poverty in the Nordic Countries. Journal of European Social Policy, 23(1), s.68-82.

Blomquist, P. (2016). NPM i välfärdsstaten: hotas universalismen? Statsvetenskaplig tidskrift, 1, s.31-67

Brodkin E. Z. (2016). Street-level organisations, inequality, and the future of human services.

Human Service Organizations: Management, Leadership & Governance, 40(5), s.444-450,

Broström, L. (2015). En industriell reservarmé i välfärdsstaten. Arbetslösa socialhjälpstagare 1913-2012. Doktorsavhandling. Götebort: Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet.

Bryman, A. (2016). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber

Bullock, H.E. (1999). Attributions for Poverty: A Comparison of Middle-class and Welfare Recipient Attitudes'. Journal of Applied Social Psychology, 29(10), s.2059-2082.

Davidsson T. (2015). Understödets rationalitet. En genealogisk studie av arbetslinjen under

kapitalismen. Malmö: Égalité

Datainspektionen (2020). Känsliga personuppgifter. Internet 2020-05-16.

Ejrenaes, M. & Monrad, M. (2012). Vignetmetoden. Sociologisk metode og redskab till faglig

udvikling. Köpenhamn: Akademisk Forlag.

Esping H. (1984). Uppgift för en gräsrotsbyråkrat. Tiden, 2, s.72-78.

Evans, T. (2010). Professionals, Managers and Discretion: Critiquing Street-Level Bureaucracy. British Journal of Social Work, 41, s.368–386.

Evans, T. & Harris, J. (2004). Street-level bureaucracy, social work and the (exaggerated) death of discretion. British Journal of Social Work, 34, s.871-895.

Faia, M.A. (1980). The vagaries of the vignettee world: a comment on Alves and Rossi.

American Journal of Sociology, 85(4), s.951-954.

Finch, J. (1987). The vignette technique in survey research. Sociology, 21(1), s.105-114. Forslund, A., Wasah, P-E., Ulmestig, R., Vikman U., Waernbaum I., Westerberg, A. & Zetterqvist, J. (2019). Kommunal arbetsmarknadspolitik. Vad och för vem? IFAU Rapport 2019:5, Uppsala.

Försäkringskassan (2020). Om du deltar i ett program på Arbetsförmedlingen. Internet: 2020-02-13. www.forsakringskassan.se

Ganong, L.H. & Coleman, M. (2006). Multiple segment factorial vignette designs. Journal of

marriage and family, 68(2), s.455-468.

Gould, D. (1996). Using vignettes to collect data for nursing research studies: how valid are the findings? Journal of clinical nursing, 5, s.207-212.

Handler, J.F. (2005). Myth and ceremony in workfare: rights, contracts, and client satisfaction. The Journal of Socio-Economics, 34, s.101–112.

Hasenfeld, Y. (2010). Human services as complex organisations. California: Sage Hedblom, A. (2004). Aktiveringspolitikens janusansikte. En studie av differentiering,

inklusion och marginalisering. Lund: Socialhögskolan, Lunds universitet

Howe, D. (1991). Knowledge, power and the shape of social work practice, in Davies M. (ed): The sociology of social work. London: Routledge.

Jergeby, U. (1999). Att bedöma en social situation. Tillämpning av vinjettmetoden. Stockholm: Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. Socialstyrelsen.

Johannessen, E.F. (2019). Negotiated Discretion: Redressing the Neglect of Negotiation in “Street-Level Bureaucracy”. Symbolic Interaction, 42(4), s.513–538

Junestav, M. (2004). Arbetslinjer i svensk socialpolitisk debatt och lagstiftning 1930-2001. Uppsala: Uppsala University Library

Kaufman, J. (2020). Intensity, moderation, and the pressures of expectation: Calculation and coercion in the street-level practice of welfare conditionality. Soc Policy Admin, 54, s.205-218.

Keulemans S. & Van de Walle, S. (2018). Understanding street-level bureaucrats’ attitude towards clients: Torward a measurement instrument. Public, Policy and Administration. 2020, 35(1) s.84-113.

Lindqvist & Björklund (2018). How predictions of economic behavior are affected by the socio-economic status of the target person. The journal of social psychology, 158(3), s.361-378.

Lipsky, M. (2010). Street-Level bureaucrazy – dilemmas of the individual in public services. New York: Russel Sage foundation

Ludwick, R., Zeller, R.A. & Lauder, W. (2004). An improved methodlogy för advancing nursing research. Factorial surveys. Advancec in Nursing science, 27(3), s.224-228.

Marshall, T.H. (1950). Citizenship and social class and other essays. Cambridge: University press

Molander, A. (2011). Efter eget skön: om beslutsfattande i professionellt arbete.

Socialvetenskaplig tidskrift, 4, s.320-335.

Möller Östergaard, M. & Stensöta Olofsdotter, H. (2019). Welfare state regimes and caseworkers problem explanation. Administration & Society, 51(9), s.1425-1454. Mörk, E. (2011). Från Försörjningsstöd till arbete – Hur kan vägen underlättas? IFAU Rapport 2011:6, Uppsala.

Mörk, E. & Liljeberg, L. (2011). Fattig, sjuk och arbetslös – en beskrivning av personer i

kläm mellan stat och kommun. IFAU Rapport 2011:17, Uppsala.

Oliveira, A. (2012). Street-level bureaucrats: implementers and makers of public policies.

Revista de Administração Pública, Nov/Dec 2012, 46(6), s.1551-1573

Pallant J. (2016). SPSS Survival manual. New York: Open University Press

Panican, A. (2007). Rättighet och rättvisa. Användbarhet av rättighet och rättvisa i sociala

projekt. Lund: Lunds universitet, socialhögskolan.

Panican, A. & Ulmestig, R. (2017). Lokal arbetsmarknadspolitik - vem gör vad, hur och för

vem?, Rapportserie i socialt arbete 1/2017, Växjö: Linnéuniversitetet.

Panican, A. & Ulmestig, R. (2019). Vad är nytt? kunskapssammanställning av kommunal arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknad & Arbetsliv, 25(3-4), s.108-128.

Regeringskansliet (2020). Förstärkt arbetslöshetsersättning (a-kassa) för fler. Pressmeddelande 2020-03-30. Internet: 2020-04-25: www.regeringen.se

Robinson, D.T., Smith, L. & Tsoudis, O. (1994). Heinous crime or unfortunate accident? The effect of remorse on responses to mock criminal confessions. Social Forces, 73(1), s.175-190. Rossi, P.H. & Nock, S.L. (1982). Measuring social judgements. California: Sage Publications, Inc.

Salonen, T. (2000). Om outsiders och aktivering i svensk arbetsmarknadspolitik. I Agoras årsbok 2000: Om ett Sverige som går isär. Stockholm: Agora.

SFS 1997:238 Lagen om arbetslöshetsförsäkring. Internet 2020-05-20. www.riksdagen.se SFS 2001:453 Socialtjänstlagen. Internet 2020-05-17. www.riksdagen.se

SFS 2017:900 Förvaltningslagen. Internet 2020-05-17. www.riksdagen.se

SFS 2019:1144 Lag om etikprövning av forskning som avser människor. Internet 2020-05-17. www.riksdagen.se

SOU 2011:11 Långtidsutredningen 2011. Huvudbetänkande. Internet 2020-05-17. www.riksdagen.se

SOU 2017:82 Vägledning för framtidens arbetsmarknad. Internet 2020-05-17. www.riksdagen.se

Socialstyrelsen (2019). Statistik om ekonomiskt bistånd 2018. 19-09-26, artikelnummer 2019-9-6309. Internet 2020-03-12. www.socialstyrelsen.se

Socialstyrelsen (2020). Ekonomiskt bistånd till privatpersoner. Internet 2020-05-13.

https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/ekonomiskt-bistand/ekonomiskt-bistand-for-privatpersoner/ Svenska akademiens ordbok (2009). Gräsrot. Gatunivå. Frontlinje. Internet 20-05-29.

www.svenska.se

Taylor, B.J. (2006). Factorial Surveys: Using Vignettes to Study Professional Judgement.

British Journal of Social Work, 36, s.1187-1207

Thorén, K.H. (2008). ”Activating Policy in Action”: A street-level study of social assistance

in the Swedish welfare State. Växjö: Växjö university press.

Tilly, C. (2000). Beständig olikhet. Lund: Arkiv förlag.

Tornberg, J. & Wallander, L. (2018). Who is poor, who is rich? A factorial survey of students’ beliefs about poverty. Socialvetenskaplig tidskrift, 1, s.23-46.

Ulmestig, R. (2007). På gränsen till fattigvård? En studie om arbetsmarknadspolitik och

socialbidrag. Lund: Lunds universitet, socialhögskolan.

Ulmestig, R. (2020). Two sides of the coin – Domestic violence survivors’ expectations of financial support and social workers’ expectations of survivors within the social assistance system. Nordic Social Work Research, 10(2), s.144-157.

Vetenskapsrådet (2009). Codex – regler och riktlinjer för forskning. Forskningetiska

principer inom humanistisk – samhällsvetenskaplig forskning. Internet 2020-03-30.

http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

Wittenhauer, J., Ludwick, R., Baughman, K. & Fishbein, R. (2015). Survying the hidden attitudes of hospital nurses’ towards poverty. Journal of Clinical Nursing, 24, s.2184–2191. Wood, W.C. & Kasper, H. (1994). The gold at Fort Knox. Journal of Economic Education, 25(4), s.343-348.

Åström, T., Jergeby, U., Andershed, A-K. & Tengström A. (2012). Social workers' assessments of needs and interventions for adolescents with substance misuse problems, criminal behaviour and mental health difficulties: a vignette study. European Journal of

Appendix A - Artikel

Titel: ”Försörjningsformen har betydelse vid den arbetsmarknadspolitiska bedömningen. Ett faktoriellt vinjettexperiment.”

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Den arbetsmarknadspolitiska bedömningen på arbetsförmedlingen är betydelsefull för arbetssökande, eftersom den avgör vilka arbetsmarknadsinsatser som erbjuds. Trots att staten har det nationella ansvaret för arbetsmarknadspolitiken finns det sedan 1990-talet även kommunala arbetsmarknadsinsatser. Studien undersöker hur arbetssökandes försörjningsform (a-kassa/aktivitetsstöd respektive försörjningsstöd) och etnicitet påverkar arbetsförmedlares bedömningar av arbetsmarknadsinsatser.

Metod: Ett faktoriellt vinjettexperiment genomfördes under perioden 20 januari – 1 april 2020 med arbetsförmedlare på åtta olika arbetsförmedlingskontor i Sverige (n = 118, svarsfrekvens 58%). Sambandsanalyser har utförts med korstabell (Cramer’s V) och Chi2-test. Wilcoxon signed-rank test har använts för jämförelse av data vid två olika tidpunkter (enkätens första och andra fas).

Resultat: Samtliga tre vinjetter visar statistisk signifikanta skillnader mellan försörjningsformerna a-kassa/aktivitetsstöd och försörjningsstöd avseende bedömningar av arbetsmarknadsinsatser. Arbetsförmedlare bedömer att arbetssökande med försörjningsstöd i högre grad behöver kommunala arbetsmarknadsinsatser i jämförelse med de som har a-kassa/aktivitetsstöd. Inga signifikanta skillnader kunde observeras avseende arbetssökandes etnicitet.

Slutsatser: Studien visar att den arbetsmarknadspolitiska bedömningen inte enbart ser till den arbetssökandes arbetsförmåga och behov av stöd för att få ett arbete, utan även påverkas av vilken försörjning den arbetssökandes har. Detta kan få betydande konsekvenser för arbetssökande med försörjningsstöd, som förutom lägre ersättning även riskerar att hänvisas till kommunala arbetsmarknadsåtgärder som inte alltid har som främsta syfte att stärka arbetsförmågan.

Nyckelord: Gräsrotsbyråkrat, Handlingsutrymme, Kategorisering, Vinjettexperiment, Arbetslöshet

INTRODUKTION

Arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitiska insatser kan vara helt avgörande för många arbetssökande att få ett arbete (se Engdahl & Forslund 2019). Har då alla arbetssökande samma möjlighet att ta del av arbetsförmedlingens insatser, eller görs det olika bedömningar som bidrar till att vissa arbetssökande anvisas arbetsmarknadspolitiska insatser i högre grad än andra?

En viktig princip i en välfärdsstat är att alla medborgare behandlas lika, oavsett om man skulle vara fattig eller rik (Marshall 1950). I Sverige ska till exempel myndigheter hjälpa sina medborgare utifrån deras individuella behov (SFS 2017:900). Det är således viktigt att det finns en trygghet i att myndigheter gör opartiska bedömningar, när medborgare befinner sig i en situation som kräver samhällets stöd (Rothstein & Teorell 2008).

Vid arbetslöshet har den svenska välfärdsstaten två olika försörjningssystem som varken är universella eller likvärdiga, dels den statliga ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, a-kassa (SFS 1997:238), dels ersättningen från det kommunala försörjningsstödet (SFS 2001:453). Forskning antyder att arbetssökande kan anvisas olika arbetsmarknadspolitiska insatser beroende på om de har a-kassa eller försörjningsstöd (se Ulmestig 2007; Mörk 2011). Bidrar dessa två försörjningssystem således till att upprätthålla en ojämlikhet mellan arbetssökande?

Eftersom arbetsförmedlingen, som regleras nationellt, ska ge likvärdig service till alla arbetssökande så finns det anledning att undersöka om arbetssökande med försörjningsstöd respektive a-kassa anvisas arbetsmarknadspolitiska insatser i lika hög grad. Den enskilde arbetsförmedlaren har här en nyckelroll. I möten med de arbetssökande fungerar arbetsförmedlaren som en ”grindvakt” (Tilly 2000), eftersom det är den personen som utifrån sin bedömning har mandatet att avgöra vilka arbetssökande som ska och vilka som inte ska få del av arbetsförmedlingens insatser. Arbetsförmedlare har, enligt Lipskys definition av en gräsrotsbyråkrat, dessutom ett handlingsutrymme i sin myndighetsutövning (Lipsky 2010), som innebär att de har möjlighet att fatta beslut utifrån sina egna bedömningar (Lipsky 2010; SOU 2019:3).

Syftet med studien är att förstå arbetsförmedlares bedömningar av arbetsmarknadspolitiska insatser och studera hur arbetssökandes försörjning påverkar vilken insats de anvisas.

Eftersom utrikes födda är en överrepresenterad grupp bland de som uppbär försörjningsstöd (Socialstyrelsen 2019), kommer studien även att undersöka hur etnicitet påverkar bedömningarna. Tidigare forskning om arbetsförmedlaren som gräsrotsbyråkrat visar att föreställningar om etnicitet kan ha betydelse vid bedömningar och leda till diskriminering (Hertzberg 2003; Carlsson & Rooth 2007; Arai et al. 2016).

Med hjälp av en enkät med fiktiva ärenden studeras hur variationen ser ut för arbetsförmedlares bedömningar, samt om det finns någon tendens till kategoriseringar av arbetssökande som kan bidra till att en ojämlikhet blir bestående mellan grupper av arbetssökande (se Tilly 2000). Studien kan därmed ses som ett ”lackmus-test” (se Hasenfeld 2010, s.29) av arbetsförmedlingen, som visar vad myndigheten i realiteten kan erbjuda den enskilda medborgaren. Är arbetsförmedlingens resurser till för alla, eller bara för vissa?