Masteruppsats
Allt annat lika – ett faktoriellt
vinjettexperiment av
försörjnings-formens betydelse för den
arbetsmarknadspolitiska
bedömningen
Abstract
Author: Marie Thegerström
Title: Ceteris paribus – a factorial vignette experiment of the impact of different income support systems on the assessment of labour market interventions [Translated title] Supervisor: Rickard Ulmestig
Assessor: Torbjörn Forkby
Background: In Sweden the national labour market policies are administered by the Public Employment Service which is in charge of assessing job-seekers’ need for support in the process of reaching employment. Equality is a fundamental principle for the administration. Neither ethnicity nor the person’s economical situation should influence the assessment. At the same time job-seekers are entitled to an individual assessment. Although the state has a national responsibility for labour market policy since the 1990s different municipal labour market interventions have also developed.
Aim: To investigate the impact of different income support systems (unemployment benefit/activity support or social assistance) and ethnicity on the assessments made by public employment officers.
Method: The study used a quantitative method with a questionnaire in the form of a factorial vignette experiment with fictitious cases in which only one factor/variable changed. 118 respondents at eight employment offices completed the survey between 20 January and 1 April 2020. Correlation analyses were performed using crosstabs (Cramers V) and Chi2-tests. Wilcoxon signed-rank tests were used to compare data at two different times (first and second phase of the survey).
Results: Employment officers advocated support at the employment service/external operator as their first choice in 86 per cent of cases, against municipal labour market interventions as first choice in 14 per cent of cases. There were statistically significant differences in the assessments based on the form of income support in all three vignettes. Unemployment benefit/activity support and social assistance resulted in statistically significant different assessments. Employment officers want to refer job-seekers with social assistance to municipal labour market interventions more often than they do with those with unemployment benefit or activity income. No significant differences in the assessments were observed regarding the ethnicity of job-seekers.
interventions. These are sometimes designed to be a demand for activity in return for receiving social assistance and do not always have as their primary purpose to strengthen working capacity. Based on the results of the study, Sweden thereby does not live up to being a universal welfare state with social citizenship, since social rights do not apply equally to all job seekers.
Keywords: Street-level bureaucrat, Discretion, Categorisation, Vignette-experiment, Unemployment.
FÖRORD
Först och främst vill jag tacka alla arbetsförmedlare som tagit sig tid att delta i studien och som därigenom gjort studien möjlig att genomföra.
Ett stort tack till min handledare Rickard Ulmestig som från allra första dagen, för rätt så länge sen nu, har visat ett mycket stort engagemang. Din uppmuntran och tydlighet i respons och feedback har bidragit till att uppsatsarbetet har varit en utveckling på det vetenskapliga, språkliga och personliga planet.
Jag vill även tacka Arbetsförmedlingen för deras stöd under forskningsprocessen: analysdirektör Annika Sundén och verksamhetscontroller Maja Sjödin på myndighetens analysavdelning för all hjälp med att hitta arbetsförmedlingskontor som ville vara med i studien, samt de verksamhetssamordnare som hjälpt till med smidiga kontakter med arbetsförmedlingschefer. Ett stort tack riktas också till de två arbetsförmedlare som ställt upp och svarat på alla mina frågor så att jag kunnat uppdatera mig på arbetsförmedlarnas arbetssituation. Deras kommentarer har också bidragit till att vinjetterna har kunnat bli trovärdiga och realistiska utifrån arbetsförmedlingens verksamhet.
Jag vill också tacka Lisa Wallander, universitetslektor och docent i socialt arbete vid Lunds universitet, för hennes generösa synpunkter på enkäten och råd avseende den kvantitativa metoden. Ett varmt tack till Miralem Helmefalk för att även han så generöst tagit sig tid att bolla statistiska analyser. Ett varmt tack även till Lena Lernå för hennes noggranna korrekturläsning och peppning när det behövdes som bäst. Jag vill också rikta ett tack till min opponent Felicia Olofsson Sandin för återkoppling och konstruktiva råd som har bidragit till att förbättra uppsatsen.
Avslutningsvis ett kärleksfullt tack till min fru som stöttat och kommit med många goda råd i otaliga diskussionsstunder under hela uppsatsprocessen, och som sannolikt (numera) är väl insatt i försörjningens betydelse för den arbetsmarknadspolitiska bedömningen.
Tack!
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. Inledning 5
1.1 Uppsatsens disposition: artikel och kappa 5
1.2 Problemformulering 5
2. Bakgrund 7
2.1 Det sociala medborgarskapet 7
2.2 Den universella välfärdsstaten 8
2.3 Statlig och kommunal arbetsmarknadspolitik 10
3. Utveckling av teoretiska utgångspunkter 12
3.1 Lipskys teori om gräsrotsbyråkraten 12
3.2 Teorins sammanhang i tid och rum 13
3.3 Definition av begrepp 14
3.3.1 Handlingsutrymme 14
3.3.2 Creaming 15
3.3.3 Kategorisering 16
4. Utveckling av metodologiska utgångspunkter 17
4.1 Urval 17
4.2 ”Laboratoriet” – val av lokal för det faktoriella vinjettexperimentet 17
4.3 Enkätens konstruktion – reliabilitet och validitet 19
4.4 Konstruktion av enkät och enkätfrågor 21
4.5 Utveckling av statistiska analyser – Wilcoxon signed-rank test 22
5. Fördjupning av etiska överväganden 24
6. Sammanfattning av artikel 26
7. Slutdiskussion 30
7.1 Den universella välfärdsstaten och det sociala medborgarskapet 30
7.2 Handlingsutrymmets betydelse för resultatet 32
7.3 Etiska överväganden – betydelse för resultatet 33
7.4 Metodval – konsekvenser för resultatet 34
7.5 Nulägesobservation och framtidsanalys 35
8. Referenser 38
Appendix A: Artikel A-1
Appendix B: Informationsbrev B-1
Appendix C: Instruktioner inför genomförande av studien C-1
1. INLEDNING
Är arbetsförmedlingen en ointaglig borg för vissa grupper av arbetssökande? Det som är åtråvärt på arbetsförmedlingen är dock inte guld, som på Fort Knox (Wood & Kasper 1994), utan jobb, eller stöd för att få eller komma närmare ett jobb. För många kan det dock upplevas som lika värdefullt. Arbetssökande med försörjningsstöd har ofta en svag position på arbetsmarknaden (Mörk & Liljeberg 2011), och kan vara en grupp som utifrån sin utsatta situation skulle ha nytta av stöd i att stärka arbetsförmågan för att kunna få ett arbete. I Sverige ska alla medborgare ha samma möjligheter till stöd från myndigheter (SFS 2017:900) och arbetsförmedlingen är den myndighet i Sverige som har det nationella ansvaret för arbetsmarknadspolitiken och stödinsatser till arbetssökande. Forskning antyder att det görs olika bedömningar av arbetssökande utifrån vilken försörjning de har, att olika arbetsmarknadsinsatser erbjuds arbetssökande beroende på om deras ersättning är i form av försörjningsstöd respektive a-kassa (Ulmestig 2007, Mörk 2011). Betyder det att arbetssökande som uppbär försörjningsstöd respektive a-kassa i så fall inte har samma möjligheter till arbetsmarknadsinsatser? Det finns utifrån detta skäl att studera hur arbetsförmedlares bedömningar av arbetsmarknadspolitiska insatser påverkas av arbetssökandes försörjning. Eftersom en stor andel av de som har försörjningsstöd är utrikes födda (Socialstyrelsen 2019), finns det också skäl att studera hur etnicitet påverkar arbetsförmedlares bedömningar.
1.1 Uppsatsens disposition: artikel och kappa
Denna uppsats består av en vetenskaplig artikel med en tillhörande kappa. En kappa används vanligtvis för att sammanfatta och integrera de artiklar som ingår i en avhandling (Abrahamsson 2007). Den här kappan avser endast en artikel som ingår i en masteruppsats. Avsikten med kappan är densamma som vid en sammanläggningsavhandling, det vill säga att placera studiens resultat i ett större sammanhang. Kappan består av kapitel 1 till 8, där en sammanfattning av artikeln finns i kapitel 6. Artikeln ses i sin helhet i appendix A.
1.2 Problemformulering
2. BAKGRUND
För att människor ska ha förtroende för välfärdsstaten är det viktigt att principen om människors lika värde gäller och att medborgare behandlas lika, bland annat utifrån att samhällets resurser kommer alla till del (Marshall 1950). Alla ska därmed ges samma möjligheter i samhället och inte behandlas olika utifrån exempelvis sin ekonomiska situation.
2.1 Det sociala medborgarskapet
För Marshall (1950) handlar det sociala medborgarskapet om förhållandet mellan medborgarna och välfärdsstaten, där varje medborgare ses som en fullvärdig medlem med samma tillgång till sociala rättigheter i samhället som alla andra. Det är utvecklingen av välfärdsstaten som bidrar till att medborgarskapet även kan ses som ett socialt medborgarskap med sociala rättigheter, bland annat genom att socialförsäkringssystemen byggs ut utifrån universella principer under 1900-talet. Det sociala medborgarskapet innebär dock inte enbart rättigheter utan också skyldigheter, som exempelvis att arbeta och betala skatt samt att det förväntas att alla tar ett ansvar för samhället så att välfärden kan fortsätta att utvecklas (Marshall 1950).
Den främsta förtjänsten, som Marshall ser det, är att det sociala medborgarskapet bidrar till att alla medborgare får samma status i samhället (Johansson 2001). Statusen gör nämligen att skillnader mellan människor jämnas ut. Marshall är medveten om att tjänstemän inom offentliga verksamheter har ett handlingsutrymme för att kunna ta ha hänsyn till individuella behov, men ser i detta inte någon risk att medborgare behandlas olika. För Marshall är ett väl utvecklat välfärdssamhälle snarare en försäkran att alla medborgare behandlades väl, bland annat utifrån att bedömningar är generösa och till varje enskild medborgares fördel (Johansson 2001).
arbetslöshetsförsäkringen till exempel 90 procent av medborgarens lön (Bengtsson & Berglund 2012).
Marshall formulerade teorin om det sociala medborgarskapet under efterkrigstidens England, när det var låg arbetslöshet och goda tider. Han utgår från att det sociala medborgarskapet är något positivt för alla medborgare, men det saknas en kritisk reflektion bland annat utifrån att samhället även utövar kontroll över medborgarna och att vissa villkor ibland behöver vara uppfyllda för att medborgaren ska kunna vara berättigad till förmåner (Panican 2007). Panican (2007) menar att Marshalls teori om det sociala medborgarskapet i första hand ska ses som möjligheter för medborgarna, eftersom medborgarskapet innebär rättigheter som kan användas i olika situationer, som exempelvis sociala rättigheter. Medborgarskapet ska exempelvis medföra en lägsta nivå av ekonomisk välfärd för alla medborgare som en social rättighet, något som skulle medföra att fattigdom inte skulle finnas i samhället.
Fattigvården under 1900-talets Sverige är dock ett område inom socialpolitiken som behållit flera av sina principer och som inte präglas av att vara en social rättighet, bland annat utifrån att det inte finns någon rättighet till ekonomiskt stöd för fattiga och sociala förmåner i den svenska välfärdsstaten (Johansson 2001).
2.2 Den universella välfärdsstaten
Avsikten med att forma välfärdsstaten utifrån universella principer är att få en känsla av gemenskap i samhället samt för att skapa ett förtroende för samhället och välfärdsstaten, något som bland annat kan skapas utifrån att välfärdstjänsterna finansieras tillsammans och är till för alla medborgare (Johansson 2001).
andra, som inte jobbat alls eller jobbat för lite, ställs utanför (Broström 2015, s.16). Den universella välfärdsstaten skulle i Sverige kunna sägas gälla främst för de som har etablerat sig på arbetsmarknaden, en modell som passade väl under 1980-talet när arbetslösheten var låg och de flesta hade ett arbete (Broström 2015, s.81). Under 1980-talet riktades dock kritik mot välfärdsstaten, bland annat utifrån att välfärdstjänster kunde upplevas som byråkratiska av medborgarna och att offentliga verksamheter beskrevs som ineffektiva. För att komma tillrätta med detta genomfördes reformer med grund i new public management (NPM) (Blomquist 2016). Enligt Blomquist (2016) har universalismen försvagats inom vissa delar av den svenska välfärdsstaten efter att NPM-reformer genomförts under de senaste decennierna men att principen kvarstår, det vill säga att välfärdstjänsterna fortsatt finansieras av medborgarna tillsammans och att dessa ska vara till för alla grupper i samhället.
Vad är det för ersättningar som träder in vid arbetslöshet? I Sverige finns två olika ersättningssystem vid arbetslöshet, dels kan arbetssökande ha en statlig ersättning från arbetslöshetsförsäkringen (a-kassa), dels kan det vara ersättning i form av kommunens behovsprövade försörjningsstöd. Ersättning kan också ges i form av aktivitetsstöd när arbetssökande är med i ett arbetsmarknadspolitiskt program, men då är beloppet detsamma som från a-kassan, eller ett grundbelopp för de som inte har a-kassa (Försäkringskassan 2020). För att vara kvalificerad för a-kassa och kunna få ut full ersättning behöver de arbetssökande uppfylla vissa krav. Förutom arbete under en längre tid, som nämns ovan, krävs även medlemskap i en a-kassa (SFS 1997:238). Ersättningen från a-kassan beskrivs därför som arbetsbaserad ersättning.
Utifrån beskrivningen ovan avviker ersättningarna till arbetssökande från att vara universella och en social förmån för alla. Å ena sidan måste arbetssökande kvalificera sig för a-kassa, å andra sidan ter sig försörjningsstödets behovsprövning som en direkt motpol till universella principer och lika rättigheter (Johansson 2001). Enligt Panican (2007) kan ersättningar som a-kassa och försörjningsstöd ses som så kallade villkorade rättigheter, eftersom medborgarna kan ha rätt till ersättningen först när vissa villkor eller kriterier är uppfyllda.
Det har skett förändringar i arbetslöshetsförsäkringen sedan 1990-talet, såsom sänkta ersättningsnivåer och ökade krav för att kvalificera sig för ersättningen (Bengtsson & Berglund 2012). Under perioden 1998–2006 kunde till exempel 40-50 procent av de som hade a-kassa få utbetalt 80 procent av sin lön, medan andelen som kunde få 80 procent av lönen år 2010 hade sjunkit till endast 12 procent. Forskning visar på en ökad ekonomisk utsatthet och risk för fattigdom vid en försämring av arbetslöshetsersättningen (Alm, Nelson & Nieuwenhuis 2019). I kristider kan dock förutsättningarna för a-kassa snabbt ändras, något som aktualiseras när arbetslösheten ökar i samband med viruspandemin i början av 2020. Regeringen föreslår då både sänkta krav för kvalificering för a-kassa och ökning av den övre gränsen för arbetslöshetsersättningen (Regeringskansliet 2020), något som innebär att medborgarna dels får lättare att få a-kassa, dels ökar möjligheten att få ersättning upp till 80 procent av lönen.
2.3 Statlig och kommunal arbetsmarknadspolitik
Under krisåren på 1990-talet börjar arbetssökande delas upp mellan statliga och kommunala arbetsmarknadsinsatser. Det växer fram två olika riktningar för arbetssökande som baseras på vilket försörjningssystem de tillhör. En riktning för dem som är etablerade på arbetsmarknaden, och kvalificerad för a-kassa, och en för dem som är exkluderade från arbetsmarknaden och som har sin försörjning från kommunens försörjningsstöd. Det som skiljer grupperna åt är att arbetssökande med a-kassa, ”insiders”, i huvudsak får arbetsmarknadsinsatser på arbetsförmedlingen, medan de som har försörjningsstöd, ”outsiders”, istället får lokala kommunala insatser (Salonen 2000, s.171-172; Hedblom 2004, s.18).
ersättningen i form av försörjningsstöd framförallt skillnader avseende arbetsmarknadsinsatser. De kommunala arbetsmarknadsinsatserna kan ofta vara kontroll- och aktiveringsåtgärder och ett krav för att få försörjningsstöd istället för att ha fokus på att stärka arbetsförmågan (Junestav 2004; Thorén 2008).
I slutet av 1990-talet införs dessutom en rättspraxis som gör att kommunen kan kräva att arbetssökande med försörjningsstöd ska delta i en aktivitet för att ha rätt till ersättningen (Davidsson 2015). Det kan i detta sammanhang konstateras att det i Sverige ända sedan 1800-talet funnits en föreställning om och rädsla för att människor som försörjs på bidrag från samhället, utan motkrav, ska passiveras och förlora motivationen att arbeta. Syftet med en motprestation är därmed ur historisk synvinkel dels ett sätt att visa att försörjningsstöd inte ska uppfattas som en rättighet, och dels att den som uppbär försörjningsstöd genom motprestationen ständigt ska påminnas om att målet är självförsörjning genom arbete (Davidsson 2015).
3. UTVECKLING AV TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I denna studie används Michael Lipskys teori om ”the street-level bureaucrat” (2010), som på svenska kan översättas till bland annat gräsrotsbyråkrat, gatunivåbyråkrat och frontlinjebyråkrat. Jag har valt att använda begreppet gräsrotsbyråkrat, som introducerades av Hans Esping 1984 (Esping 1984). Orden gatunivå-(byråkrat) och frontlinje-(byråkrat) kan delvis ses som försök till direktöversättningar av det engelska uttrycket ”street-level”. Även om dessa ord till viss del används i vetenskapliga sammanhang är orden inte vanligt förekommande i det svenska språket (se Svenska akademiens ordlista 2009). Ordet gräsrot-(sbyråkrat) är däremot mer förankrat i det svenska språket och förklaras i Svenska akademiens ordbok (2009) som ”en vanlig människa i förhållande till makthavare”. Gräsrotsbyråkrat, i jämförelse med gatunivåbyråkrat och frontlinjebyråkrat, blir således ur en språklig synvinkel en mer träffsäker beskrivning av en tjänsteman inom offentlig verksamhet som dagligen möter medborgarna i sitt arbete. Eller som Esping beskriver gräsrotsbyråkraten: ”den offentliga byråkratins yttersta kapillärer” (Esping 1984, s.72).
3.1 Lipskys teori om gräsrotsbyråkraten
3.2 Teorins sammanhang i tid och rum
Teorin om gräsrotsbyråkraten formades i USA under 1960- och 1970-talet, som är en tid med decentralisering samtidigt som landet har en pågående befolkningsökning. Anställda inom de offentliga myndigheterna i USA, såsom lärare, poliser och socialarbetare, ökar därför kraftigt under denna tidsperiod. Lipsky, som är statsvetare, vill undersöka hur politiska beslut som fattas centralt genomförs i praktiken av denna ständigt växande skara av gräsrotsbyråkrater (Lipsky 2010). Det är också en tid då USA försöker ta itu med landets fattigdom med olika reformer, något som bidrar till en frustration bland ansvariga eftersom dessa inte verkar fungera fullt ut. När Lipskys teori om gräsrotsbyråkraten kommer bidrar den till en viss lättnad, eftersom den ger en förklaring till och förståelse för hur gräsrotsbyråkratens arbete kan fungera (Brodkin 2016). Lipsky påpekar också att rörelsen för lika rättigheter, både socialt och politiskt, pågår i USA under denna period som bland annat uppmärksammar konflikter i möten mellan medborgare och myndigheter, exempelvis gällande anklagelser om rasism. En viktig del i arbetet för en gräsrotsbyråkrat är att behandla alla lika, samtidigt som varje individ ska behandlas utifrån dennes unika situation. Lipsky medger att detta är en paradox, men samtidigt ett faktum i arbetet för en gräsrotsbyråkrat. Han framhåller dock att i hans studier och intervjuer med gräsrotsbyråkrater har han inte kunnat finna attityder och förhållningssätt som skulle vara typiska för en gräsrotsbyråkrat, och som skulle kunna förklara händelser som exempelvis rasism (Lipsky 2010).
Keulemans & Van de Walle (2018) anser dock att det har varit för lite fokus på gräsrotsbyråkratens attityder eftersom forskningen mest kretsar kring de kategoriseringar som kan göras inför beslut. Lipsky framhåller dock att det som är typiskt för en gräsrotsbyråkrat, och som också är en anledning till att människor väljer att jobba inom myndigheter med att hjälpa medborgare på olika sätt, är en hängivenhet att försöka göra det bästa för den enskilde individen, även i en situation med hög arbetsbelastning eller bristande resurser. För att lyckas med detta arbete, trots de svårigheter och utmaningar som finns, menar Lipsky att gräsrotsbyråkraten behöver använda sig av olika strategier, som dock kan bidra till att det görs kategoriseringar (Lipsky 2010).
gräsrotsbyråkrater, har Lipskys teori om gräsrotbyråkraten ett förklaringsvärde som bidrar till att teorin är välanvänd även bland forskare i Norden (se Thorén 2008; Blomberg et al. 2013, Ulmestig 2020).
3.3 Definition av begrepp
I denna studie har jag valt att använda begreppen ”creaming” och kategorisering eftersom dessa utifrån Lipskys teori kan appliceras väl på en arbetsförmedlares arbete (Lipsky 2010, s.107). Innan dessa begrepp beskrivs mer i detalj kommer först begreppet handlingsutrymme beskrivas eftersom det är ett centralt begrepp (Lipsky 2010).
3.3.1 Handlingsutrymme
Ett grundantagande för Lipsky (2010) är att en gräsrotsbyråkrat behöver ett handlingsutrymme för att kunna utföra sitt arbete. Handlingsutrymmet bidrar till en nödvändig flexibilitet i bedömningarna, vilket krävs för att kunna ta hänsyn till individuella behov (Lipsky 2010). Samtidigt kan detta handlingsutrymme även leda till att alla inte behandlas lika och inte får samma rättigheter i möten med myndigheter (Handler 2005; Lipsky 2010). Handlingsutrymmet kan därmed få till följd att det som var avsikten med politiska beslut från centralt håll inte genomförs på tjänstemannanivå (Lipsky 2010).
Ett sätt att undvika godtycklighet är att beslut och bedömningar motiveras och förklaras, menar Molander (2011), och påpekar att handlingsutrymmet kan innebära att två personer som båda noggrant överväger ett ärende inför beslut, kan komma fram till två olika bedömningar. Det viktiga enligt Molander (2011) är att det finns en medvetenhet om vad det är som påverkar bedömningarna och de beslut som tas. Johannessens (2019) kritik mot Lipskys teori blir i detta sammanhang intressant, eftersom han menar att Lipsky i sin teori inte har tagit någon hänsyn till den interaktion som sker mellan gatunivåbyråkraten och medborgaren, utan enbart fokuserat på att det är gräsrotsbyråkraten som har ett handlingsutrymme som den kan hantera och utnyttja på olika sätt. Johannessen (2019) menar istället att det i mötet sker en förhandling mellan gräsrotsbyråkraten och medborgaren, där båda deltar, och som är möjlig i och med att detta handlingsutrymme finns. Arbetssökande skulle utifrån detta, under möten med arbetsförmedlare, inte ses som passiva åskådare av hur arbetsförmedlare använder sitt handlingsutrymme. Istället kan arbetssökande aktivt argumentera för sin sak, för att exempelvis beviljas en särskild arbetsmarknadsinsats.
3.3.2 Creaming
Arbetsförmedlare kan också använda ”parking” som strategi för att underlätta arbetet (se Kaufman 2020). I jämförelse med ”creaming”, där de enklaste ärendena prioriteras, fungerar ”parking” istället som ett sätt att undvika eller sortera bort de arbetssökande som behöver mycket stöd för att få ett arbete. Arbetssökande med försörjningsstöd kan exempelvis även ha en social problematik (Mörk & Liljeberg 2011) som kan kräva flera olika insatser och stödåtgärder för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden, kanske även under en längre tidsperiod. Ett tänkbart sätt att undvika arbetssökande som upplevs som krävande skulle exempelvis kunna vara genom att hänvisa till insatser utanför arbetsförmedlingen, såsom kommunala arbetsmarknadsinsatser.
3.3.3 Kategorisering
4. UTVECKLING AV METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER
Studien har genomförts med ett faktoriellt vinjettexperiment för att kunna mäta och analysera arbetsförmedlares bedömningar. Vetenskapsteoretiskt utgår därmed studien med denna kvantitativa metod från positivismen, i den betydelsen att den samlar in fakta för att kunna dra slutsatser om orsak och verkan (se Bryman 2016, s.51-52). Anledningen till att vinjettexperimentet valdes som metod var för att den gör det möjligt att studera bedömningar i komplexa sammanhang (Rossi & Nock 1982, s.9-10; Finch 1987), något som stämmer väl in på den arbetsmarknadspolitiska bedömningen. I och med att det endast är en faktor som varieras i studiens experiment, medför det således enligt positivismen att en logisk slutsats kan dras utifrån resultatet. I studien varieras exempelvis endast arbetssökandes försörjningsform, och om arbetsförmedlares bedömningar förändras när denna enda faktor varieras, så medför det möjligheten att hävda att försörjningsformen påverkar den arbetsmarknadspolitiska bedömningen. När studier genomförs på detta systematiserade sätt medför det också en replikerbarhet, något som ses som en styrka (se Bryman 2016, s.72, 217-218). Det är nämligen en viktig del inom positivistisk forskning, att genomförda studier och
experiment kan upprepas för att kunna bekräfta att vetenskapliga resultat är korrekta.
4.1 Urval
Studien riktas till de arbetsförmedlare som har funktionen att möta arbetssökande samt som har till uppgift att göra en arbetsmarknadspolitisk bedömning och planering av arbetsmarknadsinsatser. I arbetsförmedlingens nuvarande organisation avser detta arbetsförmedlare inom verksamhetsområde ”Arbetssökande”, där 2858 stycken av arbetsförmedlingens totala antal arbetsförmedlare (5449 stycken) finns. Arbetsförmedlare kan även arbeta inom verksamhetsområde som är inriktade mot ”Arbetsgivare” och ”Af Direkt” (arbetsförmedlingens kundtjänst). I studien har således 4,1 procent (n=118) av arbetsförmedlarna inom verksamhetsområde ”Arbetssökande” deltagit (Arbetsförmedlingen 2020). Urvalet av arbetsförmedlare, avseende funktion, är därmed relevant för studien.
4.2 ”Laboratoriet” – val av lokal för det faktoriella vinjettexperimentet
vinjettexperiment? Inledningsvis undersöktes om arbetsförmedlingen hade planer på att samla stora delar av personalen för exempelvis internt utvecklingsarbete. Studien skulle då ha kunnat genomföras vid ett eller ett par tillfällen och jag som forskare skulle ha haft kontroll över både information och instruktioner inför studiens genomförande. Arbetsförmedlingen hade dock inte några sådana planer på att samla personalen på grund av organisationsförändringar och personalneddragningar (Arbetsförmedlingen 2019b).
I detta läge övervägdes istället om studien kunde genomföras med en postenkät eller om enkäten kunde fyllas i på ett personalmöte. Fördelen med en postenkät är att respondenterna har möjlighet att själva välja tidpunkt för att fylla i enkäten. Detta är samtidigt en nackdel då det inte finns några möjligheter att kontrollera hur detta går till, om de är ensamma eller diskuterar frågorna med någon (se Ejrenaes & Monrad 2012). Risken vid postenkäter är också att respondenten kan bläddra i enkäten och jämföra vinjetterna med varandra och också läsa vinjetternas andra fas innan de har fyllt i första fasen (se Ejrenaes & Monrad 2012). Med anledning av detta undersöktes istället möjligheten att kunna genomföra studien på ett personalmöte. Eftersom personalmöten ofta förväntas ha hög närvaro, skulle detta sätt också kunna bidra till att minimera ett bortfall som annars ofta kan vara högt vid enkätstudier (se Bryman 2016, s.291). Fördelen med att respondenterna fyller i enkäten på ett personalmöte är att det är där och då som de ger sina svar, och det finns inte så stort utrymme att diskutera frågorna med varandra eller tid att bläddra i enkäten (se Ejrenaes & Monrad 2012).
samma vinjetter, förutom att endast en faktor skiljer dem åt, det vill säga att enbart försörjning respektive etnicitet har ändrats i vinjetterna.
4.3 Enkätens konstruktion – reliabilitet och validitet
Vinjetterna är studiens kärna. Det är nämligen vinjetterna som inför respondenten avslöjar studiens trovärdighet utifrån hur pass realistiska de är i förhållande till vad de möter i sitt dagliga arbete (Alexander & Becker 1978). En vinjett som inte är realistisk kan bidra till att respondenterna svarar på ett annat sätt än de skulle ha gjort om vinjetten stämmer väl med den arbetssituation de har, och i sådana fall kan resultatet också ifrågasättas utifrån det faktum huruvida enkäten verkligen mäter det som den avser att mäta (se Faia 1980). För att kunna skapa realistiska vinjetter behöver sammanhang och språkbruk därmed vara korrekt utifrån den kontext som finns på arbetsförmedlingen (se Auspurg & Hins 2015). Dessutom behöver de faktorer som studeras, vinjettdimensioner och vinjettnivåer, operationaliseras på ett sådant sätt att de formuleringar som används också innebär det som faktorerna avser (Tornberg & Wallander 2018). Ju mer realistiskt en vinjett kan skapas desto mer kan således dess reliabilitet öka (Jergeby 1999), och samtidigt kan den inre validiteten öka eftersom en realistisk enkät har bättre förutsättningar att mäta det som experimentet avser att mäta (se Gould 1996).
Under processen när vinjetterna skapades konsulterades därför två arbetsförmedlare på olika arbetsförmedlingskontor som inte omfattades av studien i övrigt. De uppmanades att läsa igenom vinjetterna och svara på de frågor som följde i enkäten, och därefter ge synpunkter på hur både vinjetter och frågor uppfattades. Utifrån deras påpekanden gjordes därefter språkliga justeringar och vissa frågor togs bort medan andra lades till för att passa den arbetssituation som i nuläget är aktuell på arbetsförmedlingen. Dessutom konsulterades en forskare med erfarenhet av vinjettstudier som gav feedback på själva konstruktionen av enkäten.
vana att hantera de ärenden som vinjetterna handlar om (Ludwick, Zeller, & Lauder 2004). En förutsättning är dock att vinjetterna i dessa fall är realistiska. Trots att det finns begränsningar med den externa validiteten är det ändå berättigat att genomföra vinjettstudier. Även i de fall respondenterna, arbetsförmedlarna i denna studie, skulle handla annorlunda än de uppger i vinjettexperimentet, så är det ändå värdefullt att få en kunskap om hur de resonerar och vilka bedömningar de gör utifrån de olika förutsättningar som vinjetterna ger (se Ejrnaes & Monrad 2012). I det här fallet gällande hur arbetssökandes försörjning och etnicitet påverkar arbetsförmedlares bedömning av arbetsmarknadsinsatser.
Reliabiliteten är också beroende av hur vinjetterna placeras i enkäten (Auspurg & Hins 2015), bland annat med anledning av en så kallad inlärningseffekt där respondenten efterhand lär sig hur enkäten är uppbyggd med vinjetter och frågor. Även förutsättningarna vid själva genomförandet av studien påverkar reliabiliteten (Jergeby 1999). För att öka reliabiliteten har vinjetterna därför, som anges ovan, systematiskt varierats i enkäten och genomförandet har skett på ett systematiskt sätt. Genom att detaljerat beskriva hur studien har genomförts så medför det, förutom att den är replikbar, att det också stärker validiteten av experimentets resultat (se Bryman 2016, s.217).
Det finns inte någon avsikt att jämföra de tre vinjetterna med varandra, eftersom respektive vinjett består av ett flertal faktorer som inte varieras på ett systematiskt sätt mellan vinjetterna och att det därför inte är möjligt att med säkerhet säga vilken faktor som har påverkat respondenten (se Ejrenaes & Monrad 2012).
4.4 Konstruktion av enkät och enkätfrågor
Eftersom studien undersöker bedömningar har frågorna konstruerats med en Likert-skala (Bryman 2016, s.204), där svaren graderats från 1 till 4, från ”Instämmer inte alls” till ”Instämmer helt och hållet”. Orsaken till att inte ha ett mittenalternativ, som vid exempelvis en femgradig skala som ger möjlighet för respondenten att inte ta ställning, är för att kunna skapa dikotoma variabler och därigenom få en tydlig bild vid de statistiska analyserna. Utifrån informationen som ges i vinjetten uppmanas respondenterna att ge sin bedömning av i vilken grad de anser att insatser på arbetsförmedlingen eller kommunens arbetsmarknadsenhet är lämpliga, samt var arbetsmarknadsinsatsen ska äga rum i första hand.
Enkäten har också konstruerats i form av två faser (Ganong & Coleman 2006), där samma frågor ställs i den första fasen och i den andra fasen. Det som tillkommer inför den andra fasen är ytterligare information i ärendet, för en vinjett tillkommer faktorn tidigare alkoholmissbruk och i en vinjett tillkommer intellektuell funktionsnedsättning. I en av vinjetterna, som varierar etnicitet, där tillkommer istället information om försörjningsstöd i vinjettens andra fas, se figur 1.
Figur 1. Beskrivning av enkätens konstruktion med modererande faktor i vinjettens andra fas.
-Vinjett med försörjningsform som oberoende variabel:
Oberoende variabel Beroende variabel
-Vinjett med etnicitet som oberoende variabel:
Oberoende variabel Beroende variabel
4.5 Utveckling av statistiska analyser – Wilcoxon signed-rank test
Eftersom resultaten i samtliga vinjetter ger signifikanta skillnader i arbetsförmedlares bedömningar efter information i vinjetternas andra fas, finns det anledning att utveckla valet av Wilcoxon signed-rank test som statistisk analysmetod mer än det var möjligt att göra i artikeln.
Wilcoxon signed-rank test används för variabler på ordinalskala när data inte är
normalfördelade, det vill säga när kraven för parametriska test inte är uppfyllda. Testet jämför data vid två olika tidpunkter. Mätningen upprepas således med samma grupp respondenter men vid olika tillfällen och med olika förutsättningar. Det är därför lämpligt att använda testet vid experiment, som i denna studie som har en enkät med två faser och där ytterligare
information tillkommer i andra fasen. Testet mäter om det finns statistiskt signifikanta skillnader i respondenternas bedömningar mellan första och andra fasen (se Pallant 2016, s.234-236), se figur 2.
Modererande faktor i vinjettens fas 2: - tidigare alkoholmissbruk, respektive - intellektuell funktionsnedsättning Arbetssökande behöver insatser från: arbetsförmedlingen/ kommunen Försörjningsform: a-kassa/ försörjningsstöd Arbetssökande behöver insatser från: arbetsförmedlingen/ kommunen Etnicitet: namn från Sverige/ Mellanöstern
Ska skillnader undersökas? Antal oberoende variabler? Antal mät-tillfällen? Respondenter vid varje mät-tillfälle? Icke-parametriskt test: Wilcoxon signed-rank test ja en två tidpunkter samma respondenter
flera tre eller flera
olika respondenter Data är normalfördelade nej ja Parametriska t-test
5. FÖRDJUPNING AV ETISKA ÖVERVÄGANDEN
När det stod klart att forskningsstudien skulle genomföras med en kvantitativ metod i form av ett enkätformulär, behövde inledningsvis enkäten utformas med hänsyn till forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet 2009). Det är exempelvis viktigt att kunna säkerställa att ett deltagande är anonymt, särskilt utifrån att en del av de arbetsförmedlingskontor som deltar i studien har få medarbetare. Därför behövde enkätfrågor som avsåg arbetsförmedlares bakgrund konstrueras på ett sådant vis att det inte skulle kunna vara möjligt att känna igen enskilda respondenter. Frågor om ålder utformades exempelvis av den anledningen med åldersintervall, istället för att den exakta åldern skulle anges, och detaljerade frågor om respondenternas arbetsuppgifter valdes bort. Enkäten utformades också på så sätt att det inte skulle finnas några känsliga personuppgifter, det vill säga frågor som bland annat rörde respondenternas etniska ursprung, politiska åsikter, religion, hälsa, sexualliv eller sexuella läggning (se Datainspektionen 2020). Det fanns heller inga frågor som kunde avslöja vilket kontor respondenterna jobbade på. Respondenterna informerades också om att deras deltagande var anonymt och att varken enskilda arbetsförmedlingskontor eller arbetsförmedlare skulle kunna identifieras när resultatet av studien redovisades. Enkäten fylldes i på ett personalmöte under arbetstid och efter att enkäten hade fyllts i uppmanades respondenterna att lägga sin enkät i ett kuvert som de själva klistrade igen. Detta för att inte obehöriga, som exempelvis kollegor eller chefer, skulle kunna ta del av enskilda respondenters svar. Dessa kuvert lades därefter i en gemensam svarsförsändelse som skickades till Linnéuniversitetet.
Inför deltagande i studien har respondenterna fått skriftlig information om studien, se appendix B. Informationsbrevet bifogades också som första sida tillsammans med enkäten, se appendix D. I enlighet med informationskravet i de forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet 2009, SFS 2019:1144) har informationsbrevet formulerats så att den övergripande planen och syftet med studien framgår samt att ett deltagande är frivilligt och kan avbrytas i vilket skede man själv önskar. Samtycke uppnås dels genom att arbetsgivaren efter information om studien har godkänt ett deltagande för hela arbetsgruppen, dels genom att deltagaren har fyllt i och lämnat in enkäten (Vetenskapsrådet 2009).
6. SAMMANFATTNING AV ARTIKEL
I detta avsnitt sammanfattas uppsatsens artikel, ”Försörjningsformen har betydelse vid den arbetsmarknadspolitiska bedömningen. Ett faktoriellt vinjettexperiment.”, se appendix A.
För att undvika långtidsarbetslöshet behöver arbetssökande erbjudas stöd och insatser utifrån deras behov och avstånd från arbetsmarknaden. I Sverige har staten det nationella ansvaret för arbetsmarknadspolitiken och stödinsatser till arbetssökande. Arbetsförmedlare har en viktig roll då de i den arbetsmarknadspolitiska bedömningen ska avgöra vilka arbetsmarknadsinsatser som är lämpliga för att arbetssökande ska komma i arbete. I den bedömningen ska alla behandlas lika och inga skillnader får göras utifrån exempelvis etnicitet eller ekonomisk situation. Dessutom ska varje arbetssökande få möjlighet att få en bedömning utifrån sina individuella behov (SFS 2017:900). Några studier pekar på att arbetssökande får olika bedömningar beroende på vilken försörjning de har, det vill säga att olika arbetsmarknadsinsatser erbjuds utifrån att ersättningen är i form av försörjningsstöd respektive a-kassa (Ulmestig 2007, Mörk 2011). Sedan 1990-talet erbjuder även kommuner arbetsmarknadsinsatser men forskning tyder på att statliga insatser fungerar bättre att få arbetssökande i arbete jämfört med kommunala (Mörk 2011). Kommunala arbetsmarknadsinsatser kan ofta påminna om gamla tiders fattigvård, på så sätt att dessa även fungerar som kontroll och krav på motprestation för arbetssökande som får försörjningsstöd (Junestav 2004).
En kvantitativ metod används i studien, i form av ett faktoriellt vinjettexperiment (se Rossi & Nock 1982, s.9-17). I en enkät med fiktiva ärenden varieras endast en faktor/variabel. 118 arbetsförmedlare på åtta arbetsförmedlingskontor i södra och mellersta Sverige har svarat på enkäten under perioden 20 januari – 1 april 2020. För att analysera resultatet har sambandsanalyser gjorts med korstabell och Chi2-test, och för att jämföra data vid två olika tidpunkter (enkätens första och andra fas) har Wilcoxon signed-rank test använts. Studiens resultat har analyserats i dataprogrammet IBM SPPS statistics version 26.
Resultatet visar att arbetsförmedlare sammantaget föreslår insatser på arbetsförmedlingen/extern aktör som förstahandsval i 86 procent av fallen, mot kommunala arbetsmarknadsinsatser som förstahandsval i 14 procent av fallen. Statistisk analys av resultaten visar skillnader i arbetsförmedlares bedömningar utifrån försörjningsform i samtliga tre vinjetter, på så sätt att statistiskt signifikanta skillnader kan ses mellan a-kassa/aktivitetsstöd och försörjningsstöd avseende bedömningar av arbetsmarknadsinsatser. Arbetssökande med försörjningsstöd bedöms i högre grad behöva kommunala arbetsmarknadsinsatser i jämförelse med de som har a-kassa/aktivitetsstöd, se tabell 1 (Wilcoxon signed-rank test för vinjett ”Hanna/Fatima”) och tabell 2 (korstabell för vinjett ”Magnus” och ”Tahira”).
Tabell 1: Korstabell (procent) och Wilcoxon signed-rank test för studiens tre vinjetter i enkätens första och andra fas.
Beroende variabel är: ”Plats för förstahandsval av arbetsmarknadsinsats”. Oberoende variabler är försörjning respektive etnicitet. Fas 2 – information tillkommer enligt följande:
”Magnus” = tidigare alkoholmissbruk, ”Tahira” = intellektuell funktionsnedsättning, ”Hanna/Fatima”= försörjningsstöd. Beroende variabel: ”Plats för förstahandsval av arbetsmarknadsinsats”:
Vinjett: ”Magnus” ”Tahira” ”Hanna/Fatima”
fas1 = a-kassa/försörjningsstöd fas1 = a-kassa/försörjningsstöd fas1: etnicitet fas2 = tidigare alkoholmissbruk fas2 =intellektuell funktionsnedsättning fas2 = försörjningsstöd
Korstabell: a-kassa fas1 – fas2 försörjningsstöd fas1 – fas2 a-kassa fas1 – fas2 Försörjningsstöd fas1 – fas2 Sverige fas1 – fas2 Mellanöstern fas1 – fas2 ”Arbetsförmedlingen/ n=51 n=45 n=53 n=39 n=48 n=46 n=48 n=48 n=46 n=32 n=48 n=38 extern aktör” 96 — 89 87 — 74 90 — 98 77 — 83 94 — 81 88 — 76 ”Kommunens arbets- marknadsenhet” 4 — 11 13 — 26 10 — 2 23 — 17 6 — 19 12 — 24 Totalt: 100 % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %
Tabell 2: Korstabell (procent) och Wilcoxon signed-rank test för studiens tre vinjetter i enkätens första och andra fas.
Beroende variabel är: ”Den arbetssökande behöver kommunala arbetsmarknadsinsatser”. Oberoende variabler är försörjning respektive etnicitet. Fas 2 – information tillkommer enligt följande:
”Magnus” = tidigare alkoholmissbruk, ”Tahira” = intellektuell funktionsnedsättning, ”Hanna/Fatima”= försörjningsstöd. Beroende variabel: ”Den arbetssökande behöver kommunala arbetsmarknadsinsatser”:
Vinjett: ”Magnus” ”Tahira” ”Hanna/Fatima”
fas1 = a-kassa/försörjningsstöd fas1 = a-kassa/försörjningsstöd fas1 = etnicitet fas2 = tidigare alkoholmissbruk fas2 =intellektuell funktionsnedsättning fas2 = försörjningsstöd
Korstabell: a-kassa fas1 – fas2 försörjningsstöd fas1 – fas2 a-kassa fas1 – fas2 försörjningsstöd fas1 – fas2 Sverige fas1 – fas2 Mellanöstern fas1 – fas2 n=54 n=48 n=55 n=52 n=54 n=51 n=53 n=55 n=54 n=45 n=53 n=49 ”Stämmer bra” 26 — 56 56 — 73 61 — 57 81 — 82 65 — 82 76 — 90 ”Stämmer dåligt” 74 — 44 44 — 27 39 — 43 19 — 18 35 — 18 24 — 10 Totalt: 100 % 100 % 100 % 100 % 100 % 100 %
fas1: Chi2=0,001 Cramer’s V=0,309 Chi2=0,022 Cramer’s V=0,221 Chi2=0,229 Cramer’s V=0,116 fas2: Chi2=0,076 Cramer’s V=0,176 Chi2=0,005 Cramer’s V=0,272 Chi2=0,288 Cramer’s V=0,110
Wilcoxon signed-rank test: a-kassa försörjningsstöd a-kassa Försörjningsstöd Totalt för vinjetten ”Hanna/Fatima”:
fas 1 → fas 2 z= -3,50 -2,31 z= - 0,30 - 0,30 z: - 2,84
p= 0,001 0,021 p= 0,763 0,763 p: 0,005 r= 0,35 0,22 r= 0,03 0,03 r: 0,20
Resultatet visar även att när information om intellektuell funktionsnedsättning tillkommer blir reaktionen hos arbetsförmedlare att de i högre grad håller med om att arbetssökande behöver insatser på arbetsförmedlingen/extern aktör, för både de med a-kassa och försörjningsstöd, se tabell 1 (korstabell för vinjett ”Tahira”). När information tillkommer om att det finns ett tidigare alkoholmissbruk föreslår arbetsförmedlare att arbetssökande i högre grad behöver kommunala arbetsmarknadsinsatser, oavsett försörjningsform, se tabell 2 (Wilcoxon signed-rank test för vinjett ”Magnus”). Inga signifikanta skillnader kunde ses gällande arbetssökandes etnicitet.
7. SLUTDISKUSSION
Avsikten med kappan är att placera studiens resultat i ett större sammanhang. Ambitionen i den kommande slutdiskussionen är därmed att höja analysnivån på resultatet utifrån Marshalls perspektiv på det sociala medborgarskapet och välfärdsstatens utveckling. Därutöver kommer även en analys att göras över handlingsutrymmets och metodvalets betydelse för resultatet, samt avslutningsvis etiska överväganden och en nulägesobservation med en framtidsanalys.
7.1 Den universella välfärdsstaten och det sociala medborgarskapet
Det konstateras i inledningen att Sverige länge har haft ambitionen att vara en universell välfärdsstat, där medborgarna tillsammans bidrar till välfärdstjänster som ska vara till för alla i samhället, och att denna princip fortfarande kvarstår trots att välfärdsstaten har fått genomgå ett flertal reformer under de senaste decennierna. Det finns dock vissa delar som inte är universella, bland annat några av socialförsäkringarna eftersom dessa inte omfattar alla medborgare utan endast de medborgarna som kan uppfylla vissa villkor. Därför kan den svenska välfärdsstaten snarare ses som tudelad i den bemärkelsen att de medborgare som inte lyckas uppfylla kraven för att omfattas av socialförsäkringar helt enkelt ställs utanför. För exempelvis arbetssökande kan konsekvensen då bli en institutionell ojämlikhet, där de som har arbetat och uppfyller kraven för a-kassa blir ”insiders” som tillhör socialförsäkringen och får statliga arbetsmarknadsinsatser, och de som inte kan få a-kassa istället ofta blir hänvisade till kommunens försörjningsstöd som ”outsiders” som får kommunala insatser (Salonen 2000, s.167). På detta sätt skapar försörjningsformerna a-kassa och försörjningsstöd ett kategoriellt par som kan bidra till att en ojämlikhet mellan arbetssökande blir beständig (se Tilly 2000). Ett exempel på institutionell ojämlikhet kan vara de resultat som denna studie visar, att arbetssökande kategoriseras utifrån försörjningsform på så sätt att de med försörjningsstöd i högre grad bedöms behöva kommunala arbetsmarknadsinsatser jämfört med när försörjningen är i form av a-kassa. Studiens resultat bekräftar därmed forskning inom området som uppmärksammat att arbetssökande med försörjningsstöd ända sedan 1990-talskrisen omfattas av kommunala arbetsmarknadsinsatser mer än vad arbetssökande med a-kassa gör (Mörk 2011; Panican & Ulmestig 2017; Forslund et al. 2019).
behandla alla lika. Kan det vara så att arbetssökande i Sverige har olika status och att det är detta som kan ses i resultatet när arbetssökande med försörjningsstöd får en annan bedömning är de som har a-kassa? Det kan finnas föreställningar om de som varit arbetssökande länge såsom att det skulle bero på ointresse av att arbeta (Lipsky 2010, s.153-156), eller att vara fattig skulle bero på lathet (Lindqvist & Björklund 2018), som skulle kunna förknippas med de arbetssökande med försörjningsstöd. Det kan i så fall vara tänkbart att det påverkar statusen på så sätt att de med försörjningsstöd inte behandlas på samma sätt som arbetssökande som har a-kassa, som enbart genom sin ersättning visar att de har arbetat en längre tid och att det därmed inte skulle finnas något tvivel om deras arbetsförmåga på samma sätt som för de som har försörjningsstöd.
fokus på arbetssökande från den egna kommunen och som har sin försörjning i form försörjningsstöd.
Arbetsförmedlaren har som gräsrotsbyråkrat en nyckelroll för arbetssökande i och med den arbetsmarknadspolitiska bedömningen. Genom att se till människors lika värde kan även arbetssökande med försörjningsstöd ges en möjlighet till stöd och insatser som kan leda till arbete i lika hög grad som de som har a-kassa. Det intressanta är att detta verkar ske när det tillkommer information om intellektuell funktionsnedsättning, eftersom bedömningarna blir mer likartade oavsett försörjning. En möjlig förklaring är att det finns tydliga direktiv i och med att arbetsförmedlingen har ett sektorsansvar för arbetssökande med funktionsnedsättning. Det sociala medborgarskapet och sociala rättigheter verkar således fungera i högre grad när det finns riktlinjer som bidrar till ett mindre handlingsutrymme, som får till följd att försörjningsformen ges mindre utrymme att styra bedömningarna och kategoriseringar.
7.2 Handlingsutrymmets betydelse för resultatet
För Marshall är tjänstemäns handlingsutrymme i ett välfärdssamhälle inte något hinder för att medborgarna ska kunna behandlas lika och ha samma rättigheter, utan snarare tvärtom bidrar det till att medborgare kan bli väl omhändertagna av samhället (Johansson 2001). Lipsky menar istället att det är just handlingsutrymmet som möjliggör att arbetsförmedlare som gräsrotsbyråkrater kan göra kategoriseringar och olika bedömningar (se Lipsky 2010). Å ena sidan krävs det ett handlingsutrymme för att arbetsförmedlare som gräsrotsbyråkrat ska kunna klara av den komplexitet som arbetet innebär, samtidigt som handlingsutrymmet å andra sidan innebär att bedömningar kan göras utifrån eget omdöme. Omdömet kan dock påverkas av stereotypa föreställningar om andra människor som kan färga bedömningar (se Bullock 1999). Studiens resultat, att arbetssökande ges olika bedömningar utifrån vilket försörjningssystem de tillhör, kan således förstås utifrån det handlingsutrymme en arbetsförmedlare har tillgång till.
arbetssökande som inte har en förhandlingsförmåga inte har samma möjligheter att påverka den arbetsmarknadsinsats som de anvisas.
7.3 Etiska överväganden – betydelse för resultatet
Är det lämpligt att genomföra en forskningsstudie på en myndighet som uppenbart befinner sig i en pressad situation (Arbetsförmedlingen 2019a), och är det etiskt försvarbart att begära tid till forskning av arbetsförmedlare som knappt har tid att hinna med sina egna arbetsuppgifter? En rent praktisk svårighet med att genomföra en studie på en myndighet som befinner sig under press, är svårigheten att hitta respondenter som är beredda att delta. De chefer som ändå tagit ställning till att prioritera tid för forskning även i tider med hög stressnivå inom organisationen, har motiverat ställningstagandet med att det är viktigt att verksamheten granskas, och då inte endast under optimala förhållanden. Svårigheten att hitta respondenter för denna studie har dock inneburit den fördelen att dessa nu är utspridda inom ett stort geografiskt område samt att kontoren som deltar är i olika storlek och finns i olika stora kommuner, från småstad till storstad.
Eftersom studiens resultat förklaras utifrån en kategorisering av de arbetssökande som har sin grund i stereotypa föreställningar, behöver etiska överväganden även göras utifrån hur mycket information om studien som ska ges till respondenterna inför ett deltagande. Faktorer som kan ha sin grund i just stereotypa föreställningar och kategoriseringar kan vara svåra att fånga, särskilt i de fall när det är tydligt att det är just detta som studeras. Det kan finnas en risk att arbetsförmedlare kan svara det som förväntas istället för vad man faktiskt gör i sitt dagliga arbete (se Ejrnaes & Monrad 2012). Det kan dessutom vara en känslig fråga för organisationen om det skulle visa sig att det görs bedömningar utifrån kategoriseringar. Myndighetens riktlinjer är att alla ska bemötas utifrån individuella behov (SFS 2017:900), och det kan därför även finnas risk för att de som deltar i studien kan känna en press att svara utifrån det som förväntas av arbetsgivaren. Därför fick arbetsförmedlare en övergripande beskrivning av planen och syftet med studien.
att arbetssökande erbjuds insatser inom den egna verksamheten, det vill säga på arbetsförmedlingen/extern aktör, i högre grad än de egentligen gör för att visa på ett ansvarstagande. Detta skulle i så fall kunna vara en förklaring till att frågan ”Den arbetssökande behöver insatser från Arbetsförmedlingen/extern aktör” får en hög andel svar i form av ”Stämmer bra” i samtliga vinjetter i enkäten. Resultaten för den frågan visar nämligen inte några signifikanta skillnader mellan försörjning eller etnicitet.
7.4 Metodval – konsekvenser för resultatet
En betydande skillnad mellan kvantitativ metod, i form av denna studies faktoriella vinjettexperiment, och en kvalitativ studie är att med den kvantitativa metoden går det att dra slutsatser utifrån hur olika faktorer påverkar arbetsförmedlares bedömningar. Med statistiska analyser går det att påvisa om de skillnader som ses i resultaten är statistiskt signifikanta, eller beror på slumpen. Dessutom möjliggör den kvantitativa metoden genom vinjetterna att arbetsförmedlarnas komplexa arbetssituation kan efterliknas. Studiens design med en enkät med två faser, gör det nämligen möjligt att komplicera det fiktiva ärendet genom att lägga till ytterligare informationen i vinjettens andra fas, något som sannolikt kan påminna om den komplexitet som arbetsförmedlare möter i sitt dagliga arbete med arbetssökande.
Den kvantitativa metoden kan dock inte säga något om varför arbetsförmedlare svarar som de gör, förutom utifrån teoretiska antaganden. Utifrån studiens resultat finns det därför anledning att med fortsatt forskning förstå vad som ligger bakom dessa skillnader utifrån försörjningsform, och med till exempel observationer av möten på arbetsförmedlingen och djupintervjuer med arbetsförmedlare få en förståelse för fenomenet på ett djupare plan. En sådan forskningsansats är angelägen också utifrån att det finns en otydlighet på vilka grunder den arbetsmarknadspolitiska bedömningen egentligen görs (SOU 2017:82). Kan fynden i studiens resultat förklaras enbart i formen av kategoriseringar och utifrån stereotypa föreställningar, eller finns det rationella förklaringar till skillnaderna som inte kommer fram i en kvantitativ studie (se Kaufman 2020)?
7.5 Nulägesobservation och framtidsanalys
Det skulle också vara angeläget med fortsatt forskning, avseende betydelsen av arbetssökandes försörjningsform vid arbetsmarknadspolitiska bedömningar, i den omtumlade tid vi befinner oss i just nu. Under studiens gång har en viruspandemi spritt sig över världen. Krisen i kölvattnet av viruspandemin har vissa likheter med 1990-talskrisen med framförallt en snabbt stigande arbetslöshet från relativt goda förhållanden. Det finns dock betydande skillnader i hur kriserna har hanterats politiskt och ekonomiskt, särskilt avseende den ekonomiska ersättningen till arbetssökande. Utifrån resultaten i denna studie, att arbetssökande får olika bedömningar beroende på försörjningsform, är regeringens krishantering just nu av särskilt intresse. Kan den innebära ett steg mot en ökad jämlikhet och lika rättigheter för arbetssökande avseende arbetsmarknadsinsatser?
Under 1990-talskrisen gjordes inga försök politiskt att underlätta eller sänka kraven för a-kassa, för att fler skulle kunna omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, utan istället skärptes arbetsvillkoren och ersättningen sänktes (Bengtsson & Berglund 2012). I den nuvarande krisen föreslår regeringen tidigt både en sänkning av kraven för a-kassan och en höjning av ersättningsnivån (se Regeringskansliet 2020).
utan också utifrån att det medför stora ekonomiska skillnader för de arbetssökande (Ulmestig 2007; Thorén 2008; Mörk 2011; Panican & Ulmestig 2017; Forslund et al. 2019).
Det kan finnas flera orsaker till att förändringen av villkoren för a-kassa har prioriterats av regeringen just vid denna kris. Det kan finnas en omsorg för det stora antalet som antas bli arbetslösa på grund av viruspandemin, och en vilja att se till att fler ges möjlighet att få a-kassa och dessutom kunna få 80 procent av sin lön i ersättning (se Alm, Nelson & Nieuwenhuis 2019). År 2012 var det exempelvis endast 12 procent som kunde få 80 procent av lönen i a-kassa (se Bengtsson & Berglund 2012). Tanken från regeringens sida skulle därmed kunna vara ett försök att återskapa den universella välfärdsstaten, det vill säga genom generösa försäkringssystem som omfattar många försöka skapa en känsla av gemenskap i samhället och öka förtroendet för välfärdsstaten (se Johansson 2001).
Regeringen skulle med villkorsförändringarna för a-kassan också tänkas vilja skydda kommuner och socialtjänst från att översvämmas av arbetslösa som inte har a-kassa, på samma sätt som man vill skydda intensivvården från att i en alltför snabb takt översvämmas av virussmittade patienter. Syftet med regeringens insatser skulle därmed kunna vara att förhindra så många som möjligt från att bli potentiella försörjningsstödsmottagare genom att de istället får a-kassa, och därmed minska belastningen på kommunerna. Regeringens agerande tycks således kunna vara ett kvitto på att systemet med två olika försörjningssystem för arbetssökande är problematiskt.
Villkorsändringen för a-kassan må vara en tillfällig lösning, men vad händer om den permanentas? När alltfler får samma försörjningsform som arbetssökande riskerar färre individer att utsättas för kategoriseringar utifrån sin försörjning. Ett så enkelt grepp som att ändra arbetssökandes försörjning från försörjningsstöd till a-kassa skulle därmed kunna bidra till att själva försörjningen inte i lika hög grad ges möjlighet att styra den arbetsmarknadspolitiska bedömningen. Till syvende och sist kan en kategorisering sannolikt inte undvikas så länge det finns olika försörjningssystem för de arbetssökande (se SOU 2011:11).
8. REFERENSER
Abrahamsson, L. (2007). Några skrivtips. Institutionen för arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet.
Alexander, C.S. & Becker, H.J. (1978). The use of vignettes in survey research. Public
Opinion Quarterly, 42, s.93-104.
Alm, S., Nelson, K. & Nieuwenhuis, R. (2019). The Diminishing Power of One? Welfare State Retrenchment and Rising Poverty of Single-Adult Households in Sweden 1988–2011.
European Sociological Review, 2020, 36(2), s.198–217.
Arbetsförmedlingen (2019a). Arbetsförmedlingen varslar 4500 anställda. Internet 2020-01-28. www.arbetsformedlingen.se
Arbetsförmedlingen (2019b). Budgetpropositionen 2020: Arbetsförmedlingens reformarbete
fortsätter. Internet 2019-11-25. www.arbetsformedlingen.se
Arbetsförmedlingen (2020). Statistik gällande arbetsförmedlare. Personlig kontakt med HR-avdelningen på Arbetsförmedlingen. E-post: 2020-06-19.
Auspurg, K. & Hinz, T. (2015). Factorial survey experiments. California: Sage Publications Bengtsson, M. & Berglund, T. (2012). Den stora omvandlingen – Svensk
arbetsmarknadspolitik under tre decennier. Arbetsmarknad & Arbetsliv, 18(3), s.21-33. Blomberg, H., Kroll, C., Kallio, J. & Erola, J. (2013). Social workers’ perceptions of the causes of the poverty in the Nordic Countries. Journal of European Social Policy, 23(1), s.68-82.
Blomquist, P. (2016). NPM i välfärdsstaten: hotas universalismen? Statsvetenskaplig tidskrift, 1, s.31-67
Brodkin E. Z. (2016). Street-level organisations, inequality, and the future of human services.
Human Service Organizations: Management, Leadership & Governance, 40(5), s.444-450,
Broström, L. (2015). En industriell reservarmé i välfärdsstaten. Arbetslösa socialhjälpstagare 1913-2012. Doktorsavhandling. Götebort: Ekonomisk-historiska institutionen, Göteborgs universitet.
Bryman, A. (2016). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber
Bullock, H.E. (1999). Attributions for Poverty: A Comparison of Middle-class and Welfare Recipient Attitudes'. Journal of Applied Social Psychology, 29(10), s.2059-2082.
Davidsson T. (2015). Understödets rationalitet. En genealogisk studie av arbetslinjen under
kapitalismen. Malmö: Égalité
Datainspektionen (2020). Känsliga personuppgifter. Internet 2020-05-16.
Ejrenaes, M. & Monrad, M. (2012). Vignetmetoden. Sociologisk metode og redskab till faglig
udvikling. Köpenhamn: Akademisk Forlag.
Esping H. (1984). Uppgift för en gräsrotsbyråkrat. Tiden, 2, s.72-78.
Evans, T. (2010). Professionals, Managers and Discretion: Critiquing Street-Level Bureaucracy. British Journal of Social Work, 41, s.368–386.
Evans, T. & Harris, J. (2004). Street-level bureaucracy, social work and the (exaggerated) death of discretion. British Journal of Social Work, 34, s.871-895.
Faia, M.A. (1980). The vagaries of the vignettee world: a comment on Alves and Rossi.
American Journal of Sociology, 85(4), s.951-954.
Finch, J. (1987). The vignette technique in survey research. Sociology, 21(1), s.105-114. Forslund, A., Wasah, P-E., Ulmestig, R., Vikman U., Waernbaum I., Westerberg, A. & Zetterqvist, J. (2019). Kommunal arbetsmarknadspolitik. Vad och för vem? IFAU Rapport 2019:5, Uppsala.
Försäkringskassan (2020). Om du deltar i ett program på Arbetsförmedlingen. Internet: 2020-02-13. www.forsakringskassan.se
Ganong, L.H. & Coleman, M. (2006). Multiple segment factorial vignette designs. Journal of
marriage and family, 68(2), s.455-468.
Gould, D. (1996). Using vignettes to collect data for nursing research studies: how valid are the findings? Journal of clinical nursing, 5, s.207-212.
Handler, J.F. (2005). Myth and ceremony in workfare: rights, contracts, and client satisfaction. The Journal of Socio-Economics, 34, s.101–112.
Hasenfeld, Y. (2010). Human services as complex organisations. California: Sage Hedblom, A. (2004). Aktiveringspolitikens janusansikte. En studie av differentiering,
inklusion och marginalisering. Lund: Socialhögskolan, Lunds universitet
Howe, D. (1991). Knowledge, power and the shape of social work practice, in Davies M. (ed): The sociology of social work. London: Routledge.
Jergeby, U. (1999). Att bedöma en social situation. Tillämpning av vinjettmetoden. Stockholm: Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete. Socialstyrelsen.
Junestav, M. (2004). Arbetslinjer i svensk socialpolitisk debatt och lagstiftning 1930-2001. Uppsala: Uppsala University Library
Kaufman, J. (2020). Intensity, moderation, and the pressures of expectation: Calculation and coercion in the street-level practice of welfare conditionality. Soc Policy Admin, 54, s.205-218.
Keulemans S. & Van de Walle, S. (2018). Understanding street-level bureaucrats’ attitude towards clients: Torward a measurement instrument. Public, Policy and Administration. 2020, 35(1) s.84-113.
Lindqvist & Björklund (2018). How predictions of economic behavior are affected by the socio-economic status of the target person. The journal of social psychology, 158(3), s.361-378.
Lipsky, M. (2010). Street-Level bureaucrazy – dilemmas of the individual in public services. New York: Russel Sage foundation
Ludwick, R., Zeller, R.A. & Lauder, W. (2004). An improved methodlogy för advancing nursing research. Factorial surveys. Advancec in Nursing science, 27(3), s.224-228.
Marshall, T.H. (1950). Citizenship and social class and other essays. Cambridge: University press
Molander, A. (2011). Efter eget skön: om beslutsfattande i professionellt arbete.
Socialvetenskaplig tidskrift, 4, s.320-335.
Möller Östergaard, M. & Stensöta Olofsdotter, H. (2019). Welfare state regimes and caseworkers problem explanation. Administration & Society, 51(9), s.1425-1454. Mörk, E. (2011). Från Försörjningsstöd till arbete – Hur kan vägen underlättas? IFAU Rapport 2011:6, Uppsala.
Mörk, E. & Liljeberg, L. (2011). Fattig, sjuk och arbetslös – en beskrivning av personer i
kläm mellan stat och kommun. IFAU Rapport 2011:17, Uppsala.
Oliveira, A. (2012). Street-level bureaucrats: implementers and makers of public policies.
Revista de Administração Pública, Nov/Dec 2012, 46(6), s.1551-1573
Pallant J. (2016). SPSS Survival manual. New York: Open University Press
Panican, A. (2007). Rättighet och rättvisa. Användbarhet av rättighet och rättvisa i sociala
projekt. Lund: Lunds universitet, socialhögskolan.
Panican, A. & Ulmestig, R. (2017). Lokal arbetsmarknadspolitik - vem gör vad, hur och för
vem?, Rapportserie i socialt arbete 1/2017, Växjö: Linnéuniversitetet.
