Nuvarande avgiftsmodell styr inte mot

en samhällsekonomiskt effektiv resurshushållning I nuvarande modell får inte avgifterna på radiotillstånd överstiga naderna för spektrumförvaltningen. Avgifterna ska enbart täcka kost-naderna för tillsynsmyndighetens verksamhet, upp till ett takbelopp.

Den verksamhet som främst ska finansieras genom avgifter utgörs primärt av tillståndsgivning och tillsynsverksamhet samt föreskri-vande verksamhet.⁷ Ett undantag från denna modell är de tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme (blocktillstånd) som auktioneras ut. Dessa tillstånd marknadsprissätts genom auk-tion och aukauk-tionslikviden ingår inte i avgiftstaket. Utöver det betalar alla tillståndshavare även en årlig avgift till Post- och telestyrelsen (PTS) för att finansiera radiospektrumförvaltningen. Nedanstående resonemang gäller därför inte frekvensanvändning där tillstånd har fördelats med hjälp av auktion.

Nuvarande avgiftsmodell medför flera konsekvenser som inte gynnar samhällsekonomin eller utvecklingen inom radioområdet.

Det faktum att radiospektrum är underprissatt jämfört med andra produktionsresurser (vilka är prissatta utifrån utbud och efterfrågan på resursen) leder till följande effekter.

• Användarna exponeras inte för det samhällsekonomiska värdet av resursen och kan därmed inte fatta samhällsekonomiskt eller före-tagsekonomiskt effektiva beslut.

• Efterfrågan på radiospektrum blir större än tillgången till frekven-ser eftersom det alltid är billigare att använda mer radiospektrum än att vidta andra åtgärder, som till exempel att minska spektrum-behovet genom effektivare utrustning eller uppfylla spektrum-behovet på annat sätt.

• Efterfrågan begränsas till de frekvensband som i dagsläget ger billigast utbyggnad och utrustning, vilket ger en överefterfrågan i vissa frekvensområden medan andra frekvensområden är under-utnyttjade eller tomma.

• De användare som redan förfogar över radiospektrumresurser saknar incitament att effektivisera sin användning eller dela med andra användare även när det är samhällsekonomiskt lönsamt. De

7 Prop. 1992/93:200, om en telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m., s. 253.

saknar även incitament att återlämna tillstånd eller delar av till-stånd att använda radiosändare till tilltill-ståndsmyndigheten även om frekvenserna inte används.

• Den tekniska spektrumeffektiviteten, exempelvis mätt i bitar per hertz, riskerar att bli låg. De mobila telefoni- och bredbands-teknikerna som nyttjar radiofrekvenser som tilldelats via allmänt inbjudningsförfarande har haft en hög utvecklingstakt.

• Det är svårare för nya användare och ny teknik att få tillgång till lämpliga radiotillstånd vilket riskerar att hämma innovation samt teknisk och samhällelig utveckling.

Detta medför sammantaget att nuvarande avgiftsmodell inte styr mot en samhällsekonomiskt effektiv resurshushållning.

Nuvarande avgifter ska täcka förvaltningens kostnader upp till ett takbelopp

Rätten att ta ut avgifter på radioområdet regleras i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Avgifterna ska täcka kostna-derna för tillståndsmyndighetens verksamhet. Den verksamhet som främst ska finansieras genom avgifter utgörs primärt av tillstånds-givning och tillsynsverksamhet samt föreskrivande verksamhet.⁸

I 6 § förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och tele-styrelsens verksamhet regleras det årliga avgiftsuttaget, det så kallade avgiftstaket, för bland annat användning av radiosändare, vilka är de avgifter som är relevanta att diskutera här. För närvarande får det totala avgiftsuttaget för de årliga avgifterna för användning av radio-sändare, utöver avgifter för anmäld verksamhet, uppgå till högst 120 000 000 kronor. För Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk får avgiftsuttaget sammanlagt uppgå till högst 1 500 000 kronor och för Polismyndigheten och Säkerhetspolisen får avgiftsuttaget sammanlagt uppgå till högst 1 500 000 kronor.

SOU 2018:92 Spektrum som ekonomisk tillgång

Den praktiska tillämpningen av finansieringsförordningen regleras av Post- och telestyrelsens avgiftsföreskrifter

PTS reglerar fördelningen av avgifter under avgiftstaket i föreskrifter om avgifter (PTSFS 2016:7) som uppdateras årligen.⁹

De årliga avgifterna för tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme (blocktillstånd) sätts utifrån tilldelad band-bredd i MHz, hur stor befolkningstäckning tillståndet omfattar samt vilket frekvensintervall tillståndet avser, där de mer attraktiva frekvens-intervallen (0–1 GHz och 1–3 GHz) är dyrare. Avgiften per MHz är för närvarande 101 567 kronor. Blocktillstånden tilldelas normalt genom allmänt inbjudningsförfarande, och är således marknadspris-satta vid tilldelningen. Avgiftsmodellen för dessa tillstånd står i pro-portion till resursanvändningen relativt andra blocktillstånd genom att en tillståndshavare som förfogar över större frekvensmängder, över befolkningsmässigt större yta, i mer attraktiva frekvensintervall betalar en högre årlig avgift. Nivån på den årliga avgiften återspeglar inte frekvensernas samhällsekonomiska värde eller jämviktspris, men en marknadsvärdering av frekvenserna har som regel skett redan vid till-delningen av tillstånden, om tillstånden har tilldelats efter en auktion.

De årliga avgifterna för tillstånd att använda vissa radiosändare (sändartillstånd) bestäms utifrån radioanvändningen. Avgiften för tillstånd för fast radio, jordstationer och rundradiosändare påverkas även av vilket frekvensintervall tillståndet inryms i, så att tillstånd i mer attraktiva frekvensområden är dyrare relativt andra tillstånd.

Avgifterna ligger mellan 129 kronor för en mobil sändare i ett mobil-stationsnät, och 16 127 kronor för en jordstationssändare i frekvens-band under 10 GHz. En timbaserad avgift baserat på myndighetens handläggningsarbete för det specifika tillståndet tillkommer. Dessa avgifter är baserade på kostnaderna för myndighetens verksamhet och är inte relaterade till det samhällsekonomiska värde av frekven-serna som tas i anspråk.

9 Senast uppdaterade genom PTS föreskrifter om ändring av föreskrifter (PTSFS 2016:7) om avgifter (PTSFS 2017:3).

Reglering av auktionslikvider

Av 1 § förordningen (2016:602) om finansiering av Post- och tele-styrelsens verksamhet (finansieringsförordningen) framgår att av-gifterna ska betalas till PTS som får disponera avgiftsinkomsterna i verksamheten. Av finansieringsförordningen följer därmed att PTS inte får nyttja eventuella medel som har överskridit takbeloppet.

Auktionslikvider för blocktillstånd som tilldelas genom allmän inbjudan med anbudsförfarande där pris är utslagsgivande kan bli mycket höga. Som exempel kan nämnas tillstånd för att under 21 år använda 2×10 MHz i 700 MHz-bandet kostade mellan 1,38 miljar-der och 1,44 miljarmiljar-der kronor vid auktionen som genomfördes i december 2018. Vid auktionen av 800 MHz-bandet år 2011 kostade ett tillstånd att under 24 år använda 2×10 MHz i 800 MHz-bandet mellan 431 miljoner och 854 miljoner kronor. Dessa belopp överstiger det avgiftstak som gäller för myndigheten.

Auktionslikviden tillfaller staten.¹⁰ 3 kap. 7 § budgetlagen (2011:203) anger att regeringen får förfoga över avgiftsinkomster från frivilligt efterfrågade varor och tjänster som staten tillhandahåller och besluta om inkomsterna ska budgeteras och redovisas mot inkomsttitel eller specialdestineras till en viss verksamhet.

4.3.4 Vid pris under jämviktspris blir efterfrågan