Såsom tidigare beskrivits är redan i dag en del av den verksamhet Transportstyrelsen tagit över finansierad med avgifter och följaktligen finns det inom transportområdet redan ett regelverk med bemyndiganden från riksdagen avseende avgifter. När det gäller ansökningar och tillstånd och dylikt tas regelmässigt avgifter ut vid prövningarna av dessa. En genomgång av befintliga bemyndiganden ger dock vid handen att det dels förefaller finnas brister i form av uttryckligt stöd för vissa avgifter, dels är vissa bemyndiganden annorlunda utformade än vissa andra trots att de avser reglera likadana situationer. Det förstnämnda har huvudsakligen historiska förklaringar, men bör, inte desto mindre, åtgärdas. Bristen på uttryckliga avgiftsbemyndiganden har nämligen föranlett förhållandevis extensiva tolkningar som numera lämpligen bör undvikas. Det sistnämnda kan, å sin sida, innebära en osäkerhet om bemyndigandenas omfattning. Dessutom finns det exempel på stöd i lag för att ta ut avgifter i vissa situationer, men där regeringen inte utnyttjat bemyndigandet.
När det gäller tillsyn finns i dag bestämmelser om avgifter endast i ett fåtal fall. Mot bakgrund av att regeringen i denna remiss föreslår att även tillsynen ska avgiftsfinansieras krävs således nya bemyndiganden inom en rad områden.
Prop. 2010/11:30
54 5.4.2 Särskilt om expeditions- och ansökningsavgifter
Riksdagen har i två generella bemyndiganden överlåtit åt regeringen att meddela föreskrifter om ansöknings- och expeditionsavgifter, dels för domstolar och inskrivningsmyndigheter, dels för statliga förvaltnings-myndigheter.
För de statliga förvaltningsmyndigheterna beslutade riksdagen ett bemyndigande med riktlinjer i anslutning till att expeditionskungörelsen 1992 ersattes av avgiftsförordningen (1992:191). Regeringen har således med stöd av detta riksdagsbeslut möjlighet att bestämma ansöknings-avgifter inom ramen för riktlinjerna. Samtidigt gjordes vissa undantag i fråga om myndigheter med reglerad verksamhet enligt s.k. uppdrags-modell. Riksrevisionsverket har pekat på oklarheter kring räckvidden av detta riksdagsbemyndigande och frågat sig om det avser enbart sådana avgifter som reglerades i expeditionskungörelsen eller om det avser samtliga ansöknings- och expeditionsavgifter (RiR 2004:7 s. 23 f.). Det är vidare oklart om bemyndigandet ska tolkas så att regeringen har rätt att införa nya ansöknings- eller expeditionsavgifter.
Avgiftsutredningen har i betänkandet Avgifter (SOU 2007:96), rekommenderat att alla riksdagens avgiftsbemyndiganden beslutas genom lag, bland annat på grund av de oklarheter som kan uppstå vid beslut i annan form.
5.4.3 Översiktligt om bemyndiganden och ändringsbehov inom vägområdet
Inom vägområdet är en stor del av de ärenden som avser ansökningar om tillstånd, godkännanden och dispenser avgiftsbelagda. Detta gäller exempelvis körkort (körkortstillstånd, godkännande som handledare, utbyte av körkort, provverksamhet), yrkestrafik (tillstånd till yrkesmässig trafik, transporttillstånd, taxiförarlegitimation, färdskrivarkort, prov-verksamhet), fordon (typgodkännande och ursprungskontroll) samt trafik (tävlingar och diverse undantag). I fråga om fordon, och till viss del även inom ansökningar, finns dessutom avgifter med anknytning till registre-ring (vägtrafikregisteravgift, skyltavgifter och påställningsavgift). Inom yrkestrafikområdet finns dessutom bemyndigande att meddela före-skrifter om avgifter för tillsyn; en bestämmelse som nyligen förtydligats, men som hittills inte utnyttjats (prop. 2009/10:20).
Flertalet avgifter regleras samlat i förordningen (2001:652) om avgifter inom vägtrafikområdet. Därutöver finns bestämmelser om avgifter i förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening, förordningen (1998:1709) om avgaskrav för vissa förbränningsmotordrivna mobila maskiner och förordningen (2004:1169) om vägtransportledare.
Samtliga nu aktuella avgifter är vad som vanligtvis benämns belastande och måste därför ha stöd i bemyndigande från riksdagen. En genomgång av de bemyndiganden som finns i dag visar att det saknas uttryckligt lagstöd för körkortsavgifter, skyltavgifter, avgifter med anknytning till ärenden enligt trafikförordningen (1998:1276) och i viss mån inom yrkestrafiken. Däremot finns stöd i lag för att ta ut avgifter i vissa avseenden men där regeringen inte föreskrivit om sådana avgifter.
Prop. 2010/11:30
55 Detta gäller bland annat inom fordonsområdet och i fråga om kontroll av
yrkesmässig trafik.
5.4.4 Översiktligt om bemyndiganden och ändringsbehov inom sjöfartsområdet
Inom sjöfartsområdet finns avgiftsbemyndiganden i flertalet av de lagar som reglerar aktuell verksamhet. Detta gäller fartygssäkerhetslagen (2003:364), lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, lagen (2003:367) om lastning och lossning av bulkfartyg, lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar, lagen (2004:487) om sjöfartsskydd, lagen (2006:1209) om hamnskydd samt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott i fråga om registrering. Vissa av dessa behöver dock förstärkas eller förtydligas.
Däremot saknas bemyndigande i containerlagen (1980:152) och i mönstringslagen (1983:929). Bemyndigandet i sjölagen (1994:1009) beträffande fartygsregistret avser enbart expeditionsavgifter och även sjömanslagen (1973:282) kan behöva justeras. Även i övrigt finns svagheter i vissa bemyndiganden.
Genom bemyndiganden i förordningar har regeringen i stor utsträckning överlämnat till Transportstyrelsen att meddela föreskrifter om avgifter.
Ytterligare avgiftsbemyndiganden finns i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer. Det gäller skeppsmätning, granskning och kontroll beträffande tillstånd att bruka svävare och tillstånd att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg. Även i dessa fall har regeringen överlämnat till Transportstyrelsen att meddela föreskrifter om avgifter.
Transportstyrelsens verksamhet inom sjöfartsområdet finansieras i övrigt genom den så kallade farledsavgiften. Avgiften regleras dels genom lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer, dels genom förordningen (1997:1121) om farledsavgifter. Bemyndigandet infördes i lagen efter förslag i prop. 1977/78:13 och prop. 1980/81:119.
Liksom inom vägområdet finns kontrollverksamhet där avgift inte tas ut direkt av tillsynsobjektet. Det gäller vad i Sjöfartsverkets föreskrifter benämns inspektion. Detsamma gäller s.k. hamnstatskontroll i enlighet med den s.k. Parisöverenskommelsen (Paris MOU) och Europa-parlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG om hamnstatskontroll1. I fråga om utländska fartyg tas avgift ut endast i de fall tillsynen resulterar i ett kvarhållande. Till skillnad mot vägområdet finansieras verksamheten således inte via anslag utan genom överföring av viss del av den farleds-avgift som Sjöfartsverket tar ut.
1 EUT L 131, 28.5.2009, s. 57 (Celex 32009L0016).
Prop. 2010/11:30
56 5.4.5 Översiktligt om bemyndiganden och ändringsbehov inom
luftfartsområdet
Enligt 20 § förordningen (2008:1300) med instruktion för Transport-styrelsen får Transport-styrelsen ta ut avgifter för sin verksamhet inom luftfarts-området, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna.
Bakom detta bemyndigande finns riksdagens uttalande i frågan i samband med att Luftfartsstyrelsen inrättades (och vars verksamhet oförändrad överfördes till Transportstyrelsen den 1 januari 2009); se prop. 2004/05:1 och bet. 2004/05:TU1. I övrigt finns avgiftsbe-myndiganden i luftfartslagen (2010:500). Regeringen har i luftfarts-förordningen (2010:770) överlämnat till Transportstyrelsen att meddela föreskrifter om avgifterna. Vidare finns avgiftsbemyndigande i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg, dock med delegation enbart till regeringen och endast i fråga om expeditionsavgifter.
Transportstyrelsens kostnader för förvaltningen av avgiftsutjämnings-systemet för luftfartsskyddet täcks av avgiften för säkerhetskontroll samt lagen (2004:1100) och förordningen (2004:1101) om luftfartsskydd.
5.4.6 Bemyndiganden och ändringsbehov inom järnvägsområdet
Transportstyrelsens verksamhet inom järnvägsområdet är för närvarande helt anslagsfinansierad. Järnvägslagen (2004:519) innehåller inga bestämmelser om avgifter för tillsyn, prövningar eller registerhantering.
Däremot finns ett avgiftsbemyndigande i lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. I den anslutande förordningen finns dock inga bestämmelser om avgifter.