Nuvarande sysselsättning och tankar kring framtiden

I detta avsnitt redogörs följderna av informanternas skolavhopp samt hur de resonerar kring sin framtid.

I tidigare avsnitt har studien beskrivit fördelningen mellan informanterna där tre av intervjupersonerna omfattas av KAA. Deras nuvarande sysselsättning består av praktik och för två av dem i kombination med studier. Samtliga av undersökningen informanter har gjort ett skolavhopp och besitter därmed ingen gymnasieexamen. Trots detta finner majoriteten inte detta som ett hinder för inträdet på arbetsmarknaden, där en vidareutvecklar att ”sen har det ju inte varit några avancerade jobb där man har behövt utbildning.” (Informant 6). Flertalet menar att mjuka värden så som personliga egenskaper och viljan över att jobba kan göra att exempelvis praktikplatser leder till en anställning: ”genom att vara här på xx och gör det jag ska göra, desto snabbare kan jag bli anställd här.” (Informant 2). Vidare redogör han för sina planer:

Eftersom jag är 20 år idag så blir det mer att när jag är 22 år så börjar jag psykologutbildningen som är på sex år och då är jag färdig när jag är 28 år. Så vi säger när jag är runt 30 år så har jag ett jobb en framtid och en familj. (Informant 2)

Ovanstående citat visar på en utstakad framtidsplan, något som inte stämmer in på övriga informanter då de ger en mer diffus framtidsbild: ”jag vill ha ett fast jobb sen vet jag inte exakt vart, jag tycker det är svårt att veta än idag.” (Informant 5).

Denna studies resultat visar i enlighet med Bäckman och Nilssons (2011,163) studie att realiteten för flertalet av informanterna idag är att de befinner sig både utanför skola och arbete. Mer än hälften av informanterna berättar att de efter sitt skolavhopp har gått ut i praktik, något som de har fått hjälp med utifrån samhälleliga insatser och när denna praktikperiod har upphört så har intervjupersonerna betraktats som arbetslösa. Somliga av informanterna delger att de har varit arbetslösa i långa perioder för att sedan inta säsongsbetonade anställningar, därefter har de återgått till arbetssökandet. Denna ostadiga tillvaro kan associeras med vad Lovén (2015, 272-273) beskriver som en ”jojo-tillvaro” där även de informanter tillhörande KAA kan inkluderas, då ingen av dessa informanter har en tillsvidareanställning eller bedriver heltidsstudier.

Vidare visar uppsatsens empiri att samtliga av informanterna strävar efter ett arbete med målsättning om att bli självförsörjande ”målet är att man ska få en anställning, antingen här eller någon annanstans där de kan garantera en anställning. Just nu får jag

33

aktivitetsstöd.” (Informant 3). Gemensamt för informanterna är att deras inkomst idag grundar sig på olika former av ekonomiska stöd och bidrag:

Jag levde på A-kassa under en väldigt lång tid samtidigt som jag gick till en terapeut för att återhämta mig. Till slut tog pengarna slut och jag var tyvärr tvungen att be socialen om hjälp. (Informant 6)

På frågan om hur informanterna resonerar kring sitt avhopp idag är hälften av intervjupersonerna som omfattas av KAA svar positivt karaktäriserat då de sätter deras nuvarande sysselsättning inom verksamheten mot skolorganisationen, där informant 2 uttrycker: ”det var här allt det seriösa började.” Informant 1 menar att KAA´s insatser borde ses som ett alternativ till gymnasieskolan: ”Det tycker jag kan förbättras att liksom förklara det i 9:an att man inte måste gå gymnasiet om det inte är något för dig att sitta och råplugga hela dagarna.” De övriga tre intervjupersonerna som har fått distans till sin skolgång och har arbetslivserfarenhet är eniga om att en gymnasieexamen hade underlättat inträdet på arbetsmarknaden:

Istället för att hoppa av så hade jag fortsatt då jag verkligen trivdes med själva arbetet som utbildningen grundade sig på. Karriären hade varit säkrad samt en stabil framtid, istället för den krokiga och brokiga som blev. (Informant 4)

Careershipsteorin (Hodkinson och Sparkes 1997, 40) belyser att individens brytpunkter leds av efterföljande rutiner, vilka är minst lika viktiga för den ungas hantering av den nya situationen som förändringen i sig. Informant 5 resonerar likasinnat som föregående: ”man vill ju ha betygen då alla jobb kräver det idag. Så det är ju det jag ångrar att jag inte var envis och fortsatte.” Utifrån vad de bägge personerna delger så går det att koppla deras nuvarande situation till störande rutiner då ingen är tillfreds med sitt beslut om att hoppa av sin skolgång (ibid.).

Att kunna hantera svåra livssituationer innebär bland annat att individen har tillgängliga resurser till hands för att inte bli ett offer för omständigheterna. Detta tillsammans med en begränsad handlingshorisont kan utifrån informant 6 resonemang: ”man vet ju inte så mycket, när man har bott såhär så har man ingen koll” stå i kontrast till hög KASAM (Antonovsky 2005, 45). Tillskillnad från informant 3: ”jag känner mig nöjd med så det blev. Jag har fått mycket erfarenhet” kopplat till begreppet bekräftande rutiner (Hodkinson och Sparkes 1997, 40), som visar att hennes identitet är samspelt med sitt beslut om skolavhoppet vilket gör hennes framtidsbild begriplig (Antonovsky 1997, 44).

34

Majoriteten av informanterna pratar om en framtid som inkluderar studier som kompensation för deras skolavhopp:

Det som ligger närmast i tiden är att ansöka om att få utbilda mig till hemvärnssoldat och möjligen göra en officerskarriär i Försvarsmakten som mina fäder. Försvarsmakten har alltid legat nära hjärtat, men på grund av min historia valde jag att aldrig fullfölja den vägen. Nu är läget annorlunda, och har därmed ett val jag inte hade innan. (Informant 4)

Careershipteorin framhäver att en individs handlingshorisont möjliggörs och begränsas utifrån individens kunskaper, värderingar och verksamma personer inom det enskilda fältet som påverkar den enskilda i ens val och handling, vilket har exemplifierats i ovanstående citat (Hodkinson och Sparkes 1997, 34-36).