tilltal men utan att lägga in egna värderingar. Inga anteckningar fördes under observationen, eftersom detta kunde ha haft en negativ inverkan på situationen och dess deltagare (Fangen, 2013; Bryman, 2015).
Mitt personliga engagemang och deltagande under fikapausen gentemot individerna i min studie visade sig vara en framgångsfaktor vars syfte var att få fram trovärdiga data (Fangen, 2013). Det fanns alltid en möjlighet att min närvaro kunde tänkas påverka fikapausen. Min sociala kompetens att lyckas ta mig in i den sociala kontexten, var avgörande, för att personerna inte skulle känna ett obehag av min närvaro, även om de visste att min naturliga plats inte var med dem. Det viktigaste med observationen var att kunna beskriva vad individerna i studien sa och gjorde i de situationer som inte var
skapade och konstruerade av mig (Bryman, 2015). Mitt fokus i den deltagande
observation låg på att studera de aktiviteter under fikapausen som de själva konstruerat, samt titta på vilka deltagarna var (Fangen, 2013).
Vid det första intervjutillfället gjordes även min första deltagande observation. Inledningsvis var stämningen aningen spänd, det var rimligt att anta att svarspersonerna var lite oroliga och/eller förväntansfulla över min närvaro. Efter en kort och grov redogörelse av min närvaro till deltagarna minskade oroligheterna i gruppen avsevärt. Dag två intervjuades ytterligare tre stycken individer och den deltagande observationen fortsatte som vanligt. Denna gång var det betydligt mer avslappnat i gruppen. Efter ett helguppehåll var det dags för det sista observationstillfället, då kom det två andra personer på besök från en annan avdelning. Stämningen var avslappnad och besökarna hade fått förhandsinformation om min närvaro från en av svarspersonerna. Etiskt förhållningssätt Vetenskapsrådets (2016) forskningsetiska principer som gäller individskyddskravet har konkretiserats i fyra krav; 1. Informationskravet – Forskaren ska informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte 2. Samtyckeskravet – Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma sin medverkan 3. Konfidentialitetskravet – Uppgifter om alla i en undersökning personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras så att ingen obehöriga inte kan ta del av detta 4. Nyttjandekravet – Uppgifter insamlade om enskilda personer får endast användas för forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2016) Vid det inledande mötet med samtliga svarspersoner informerades de väldigt noggrant om att de skulle förbli anonyma genom hela studien (Vetenskapsrådet, 2016). Dessutom informerades de även om att allt de sa till mig inte skulle spridas till tredje part för att någon skulle kunna ta reda på deras identitet. Syftet med studien presenterads för samtliga svarspersoner och de hade möjlighet att ställa frågor till mig. De kunde
närsomhelst välja att avsluta intervjun utan några personliga konsekvenser. Samt att det som framkommer under intervjuerna bara ska användas till min studie och ingenting annat. För att försäkra mig om deras förståelse kunde de ställa frågor om det var något som de ville skulle förtydligas. Det finns ett skriftligt intyg från samtliga svarspersoner där de har gett mig tillåtelse att använda resultatet från intervjuerna till min uppsats.
Dataanalys
Intervjuerna spelades in på min mobiltelefon, där en inspelningsapplikation användes för ändamålet. Beslutet att spela in är främst av arbetstekniska skäl för att lättare kunna transkribera intervjuerna. Transkriberingarna skrevs sedan ut i pappersform som lästes igenom, för att därefter läsas igen för att lättare kunna upptäcka koder. Koder började framträdda och intressanta iakttagelser noterades i marginalen (Starrin m.fl., 2006). När transkriberingarna lästs flera gånger upptäcktes det att vissa koder var mer frekvent återkommande än andra, som en typ av kluster. Då gjordes en notering om detta i en annan del av marginalen. Processen upprepades med varje transkriberad intervju, därefter gjordes sammanfattningar av intervjuerna med stöd av koderna. Under hela bearbetningsprocessen gjordes personliga ansträngningar att hålla borta mina personliga åsikter och värderingar, uppgiften är att återge materialet genom mina tolkningar utan att vara kontaminerade av förutfattade meningar från min sida. Intervjuerna utgick från mitt syfte och problemformulering och intervjuguiden har utformats efter mitt uppsatsens syfte och frågeställningar. Målet är att återge svarspersonernas subjektiva åsikter och värderingar och betrakta dem som fakta (Bryman, 2015).
Reliabilitet
För att öka reliabiliteten i denna uppsats är min förförståelse om fikapausen med, mest för att göra processen mer medveten hos både mig som student men även hos läsaren (Fangen, 2013). Det är inte möjligt att helt skilja sig från min förförståelse, men det gör arbetet med uppsatsen mer transparant. Det bör i vetenskapliga studier finnas en öppenhet och ärlighet som dels kan påvisa vad jag som student har för inledande antaganden och dels visa vad studien senare kan komma fram till. Anledningen till att min förförståelse om fikapausen finns med i uppsatsen handlar främst om att bli medveten om mina förutfattade meningar, för att som student försöka skapa en öppen inställning till vad som framträder under arbetet. Annars kan mina förutfattade meningar göra mig både blind och döv för det som fenomenet kan ha att visa mig (ibid). Genom att försöka bli medveten om mina fördomar och förutfattade meningar kan dessa placeras i bakgrunden och därmed minimera risken att de påverkar arbetet med uppsatsen alltför mycket. Att känna till mina fördomar och förutfattade meningar kan snarare användas till min fördel i arbetet med uppsatsen, om de är kända för mig kan de inte göra lika stor skada som om dem var dolda för mig (ibid).
Den externa reliabiliteten i denna uppsats bygger på studien går att göra om med samma resultat (Bryman, 2015). I de flesta fall kan det vara svårt att replikera en kvalitativ studie eftersom deltagarna redan har, åtminstone i någon mening, blivit påverkade av intervjufrågorna och observationen (Fangen, 2013). Däremot är det sannolikt att anta att en ny studie på en annan arbetsplats med samma frågor och liknande upplägg kommer att ge liknande resultat med mindre variationer. Under förutsättning att forskaren intar en liknande roll och genomför studien på samma vis. En
social miljö och en kontext är svår, om inte omöjlig, att ”förpacka” och ”frysa” till ett senare tillfälle (ibid).
Validitet
Den inre validiteten i denna uppsats innebär att resultatet från den kvalitativa studien verkligen överensstämmer med den verklighet som den försöker skildra (Ejvegård, 2009). Det innebar att min uppgift var att undersöka det som avsågs med uppsatsen, nämligen vilka upplevelser och erfarenheter individerna har av fikapausen. Uppsatsen bygger på mina resultat från både intervjuer och deltagande observationer (Bryman, 2015). Svarspersonerna har fått möjlighet att besvara frågor som rör fikapausen och vilken inverkan den kan ha på människor och hur individer formas i sociala interaktioner under fikapausen. Den deltagande observationen i kombination med intervjuer ger ytterligare stöd till den här uppsatsen (Fangen, 2013). Dessa vetenskapliga instrument är väl anpassade till uppsatsens syfte. Det är ändå människor själva som kan berätta om sina upplevelser, erfarenheter och tankar om vad som händer under fikat och vad konsekvenserna kan bli (ibid). Min uppgift som forskare är att återge detta med stöd från bl.a. teoretiska begrepp och analysarbete.
Kombinationen av deltagande observation och semistrukturerade intervjuer bedömdes som de lämpligaste instrumenten för just denna uppsats (ibid). Att använda två metoder kan bidra till att få en bredare uppfattning och en mindre risk för bortfall av relevant data (Starrin, 2006). Fikapausen innehåller en dynamik som är mångfacetterad och komplex, det är inte säkert att individer alltid är medveten om sociala händelser eller om bakgrunden till sina handlingar. Ett sätt att öka den interna validiteten är att använda flera insamlingsmetoder (Bryman, 2015).
Under intervjuer är det inte ovanligt att svarspersoner anpassar sig efter vad dem tror en forskare eller student vill veta, de kan känna att de vill ”hjälpa till” för att intervjuaren ska få mitt material (Krag Jacobsen, 2011). För att undvika detta fenomen har vissa frågor ställts om på ett annat sätt, återvänt till vissa frågor eller bett dem utveckla sina svar. En annan metod har varit att jämföra mina intervjusvar med det som framkommit under den deltagande observationen för att undersöka om det fanns några motstridiga uppgifter. Även beteendet under intervjun kan vara tillrättalagt av svarspersonerna av olika anledningar, det kan vara stressfyllt att svara på frågor som ibland kan ta sig fysiska uttryck (Fangen, 2013). Den deltagande observationen gjorde det möjligt för mig som student att i större utsträckning även titta på hur de betedde sig och pratade under fikapausen när de befann sig i sin naturliga miljö.
Deltagande observation var av den anledningen bra att kombinera med intervjuer (Fangen, 2013). Ingen av dessa metoder, var för sig, ger inte garanterad validitet men den kan bli större när flera metoder används. För just denna uppsats är det det mindre lämpligt att till exempel använda enkäter. Det skulle vara problematiskt att ställa relevanta följdfrågor på en enkät, vilket är lättare vid intervjuer (Krag Jacobsen, 2011). Följdfrågorna som användes efterfrågade både positiv och negativ information vilket var viktig för att undvika en snedvriden bild. Genom att använda båda metoderna finns det ett bättre utgångsläge att bedöma om den information som gavs till mig under intervjuerna stämde mot den som erhölls under mina observationer (Fangen, 2013). Det gav mig en möjlighet att se saker från ett större perspektiv.
Extern validitet innebär huruvida resultaten kan tillämpas på andra sociala miljöer, ofta framhärdas detta som ett problem i kvalitativa studier, eftersom de ofta begränsas till fallstudier och begränsade urval (Bryman, 2015). Denna uppsats fokuserade på fikapausen som övergripande socialt fenomen, den är vanligt förekommande på nästan alla arbetsplatser. Rent konkret innebär det naturligtvis inte att alla fikapauser är likadana, men att det finns likheter är rimligt att anta. För att säkra den externa validiteten kan det vara på sin plats att fråga sig själv; var någonstans och för vem är
resultatet användbara? Svaret på det kan vara att det inte går att tillämpa resultatet
överallt men det kan gå att tillämpa resultatet där man har fikapauser och för de individer som deltar i den här typen av social aktivitet (ibid). Men att det kan vara olämpligt att dra förhastade slutsatser att alla fikapauser har en viss karaktär. Metodval Vid valet av vetenskaplig metod finns det flera faktorer att betänka. Kritiken som riktats mot kvalitativa studier är att det kan vara svårt att kvantifiera resultaten, dvs. göra dem mätbara (Bryman, 2015). Enbart detta skäl är inte en tillräcklig anledning att undvika dessa kvalitativa studier, eftersom kvalitativa studier ofta kan ge intressant information om ett mänskligt fenomen som annars riskerar att falla mellan stolarna. Fikapausen är ett sådant område där det kan finnas mycket intressant information om sociala interaktioner på arbetsplatser som annars riskerar att inte uppmärksammas. Det kan vara svårt att fånga upp dessa variationer i ett socialt fenomen på ett tillfredställande sätt i en kvantitativ studie och därmed göra det mätbart. Inom mer samhällsvetenskapliga ämnen ligger fokus på människor och deras villkor, förutsättningar och sociala värld (ibid). Den naturvetenskapliga forskningens huvudsakliga analysobjekt är ofta ting som atomer, metaller kemikalier osv. En av skillnaderna mellan kvantitativa och kvalitativa studier är att den förstnämnda ofta inte tar hänsyn till sin omgivning. Den sociala aspekten är ofta något som tas för givet eller inte visas någon större hänsyn. Fikapausen kan således bli ett svårt socialt fenomen att väga och mäta, men det betyder inte att den är av ointresse för individerna som deltar i den.
Kvalitativa studier lägger stort fokus på hur omgivningen kan eller blir påverkade av andra människor och sin omgivning (Bryman, 2015). Det är inte ovanligt att kvalitativa forskare ger mening till händelser och förändringar i samhället eller gruppen och därför anser att det krävs andra vetenskapliga metoder än enbart mätbara. Det finns dessutom ofta en vilja bland kvantitativa forskare att förstå andra vetenskapliga synsätt vilket berör mer abstrakta fenomen som exempelvis sociala fenomen mellan individer. Det förutsätter att kvalitativa forskare bör ha en förmåga att reflektera och analysera över den sociala verkligheten, denna egenskap är inte något som är självklart hos alla individer. Eller alltid särskilt eftersträvansvärt bland alla kvantitativa forskare, eftersom de olika metoderna värderas olika (ibid). Vid en kvalitativ ansats är det lämpligt att värdera begreppen reliabilitet och validitet på ett annorlunda sätt än vid kvantitativ forskning (Bryman, 2015). För att min kvalitativa uppsats ska anses ha en hög validitet och reliabilitet, krävs det av mig som student att insamlingen av data är korrekt utförd och återgiven på ett sanningsenligt vis. Eftersom denna studie är av kvalitativ karaktär, där en fördjupad förståelse om det sociala
fenomenet fikapaus eftersträvas, lämpar sig den kvalitativa ansatsen med instrumenten intervjuer samt deltagande observation väl. I den här studien finns det uppenbara svårigheter att mäta tillförlitligheten i siffror, eftersom studiens syfte inte är att kvantifiera resultatet. Syftet är snarare det motsatta att tolka information från två kvalitativa vetenskapliga metoder och därmed få en djupare förståelse om det sociala fenomenet fikapaus (Starrin, 2006).
Sammanfattningsvis
Uppsatsens resultat är hämtad från nio stycken intervjuer och tre deltagande observationer men även från tidigare forskning. Meningen har hela tiden varit att finna en djupare förståelse genom att samla in svarspersonernas kunskaper och erfarenheter av fikapauser på arbetsplatsen. Fortfarande känns intervjuer och deltagande observation som det mest relevanta metodvalet för denna uppsats. Det hade funnits uppenbara svårigheter att mäta ett resultat med enkäter om vad fikapausens funktion som region kan vara? Men det behöver inte betyda att en mer kvantitativ metod med enkäter hade varit olämplig. Ett sätt att angripa detta hade kunnat vara att studera fenomenet under en längre tid och därmed ha möjligheten att variera mellan kvalitativa och kvantitativa metoder.
Det finns säkert aspekter på fenomenet som hade kunnat komma fram och tillämpas på en större population. Men denna uppsats gör inte anspråk på att finna en evig sanning som går att applicera på alla fikapauser. Denna uppsats utgår istället från att försöka finna en djupare förståelse vad fikapausen kan ha för funktion och hur detta kan skilja sig mellan olika organisationer. Det finns små möjligheter att dra för stora generella slutsatser med dessa metodval men det som går att ta med sig och det som gett mig en större förståelse för fenomenet är; det verkar vara många aspekter och faktorer som spelar in i hur fikapausen upplevs och används av de deltagande aktörerna.
Resultat
Nedanför presenteras resultatet från intervjuerna och den deltagande observationen. Strukturen som använts för att sortera resultatet var att använda mig av de teoretiska begrepp som hämtats från mina teoretiska utgångspunkter. Intervjuerna och den deltagande observationen redovisas inte i sin fulla storlek utan har sammanfattats och sammanslagits. Resultatet från dessa har sedan blivit jämförda med det övriga materialet från den deltagande observationen.
Organisationsteoretiskt perspektiv
Organisationer och institutioner
Intervjupersonerna berättade att deras upplevelser av fikapausen har varierat beroende på vilken chef de har haft och beroende var de har arbetat. Chefen beskrivs som en representant av organisationen och en av nyckelpersonerna under fikapausen. Fikapausen är inte ett självändamål med organisationens verksamhet, men likväl är fikapausen en naturlig del av arbetet menar alla svarspersoner där de kan träffa varandra under mer avslappnade former (Stroebaek, 2013). Något som även märks under observationen. Uppfattningen av vad fikapausen har för syfte varierade mellan svarspersonerna. Det kunde vara alltifrån att träffa arbetskamrater men även en möjlighet att få diskutera dagsaktuella händelser osv. Men det finns även likheter mellan svarspersonerna och det var bl.a. möjligheten att få slippa arbeta och släppa allt. Dock visade det sig under intervjuerna att fikapausen har mer dimensioner än vad det framkom inledningsvis. Fikapausen beskrivs både som en buffert men även en som social aktivitet där det finns ett informellt krav att närvara (Goffman, 1959; Ahrne, 2012). Det var inte accepterat att fika ensam utan detta ska ske tillsammans, något som flera av svarspersonerna uppgav. Om aktörer valde att inte närvara betraktades det med skepsis av de andra, då var det något som var fel. På mitt påstående att det kunde finnas individer som kanske föredrog att fika ensam, finns det nästan ingen förståelse för. Det var endast en svarsperson som menar att det kan finnas tillfällen när det är mer accepterat att inte vara med. Det är när arbetssituationen och den allmänna stämningen på fikapausen upplevs som destruktiv. Ansvaret för att detta inte skulle fortgå låg enligt henne på chefen. Att arbetsgruppen som enhet skulle vara delaktiga i en process där konformitet i åsikter och värderingar konstruerades tillsammans verkade det inte finnas någon större tro på (Gray, Purdy och Ansari, 2015). Det kan bero på mindre förståelse för hur individer och grupper kan inverka på varandra, ansvaret läggs istället på chefen eller någon annan. Det kan vara ett sätt att skjuta över ansvaret på någon annan, istället för att ta itu med den uppkomna situationen eller inte förmå att se konsekvenserna från andra deltagare än chefen. Fikapausens struktur kan tänkas bli påverkat av att deltagarna rör sig inom samma fält och att den genomfördes regelbundet samt att det kunde finnas inslag av känslomässig intensifiering (ibid).
Fikapausen inom organisationen verkar ha ett inslag av kollektivt tvång (Gray, Purdy och Ansari, 2015). Under observationen var det uppenbart att svarspersonerna inte kunde sitta kvar på sina kontor under fikapausen. Det behöver dock inte vara ett uttryck för illvilja från andra individer, men likväl finns det ett informellt krav på att samtliga ska delta. En individs frånvaro under fikapausen kan mycket väl vara ett tecken på att en
medarbetare inte mår bra eller har en onaturligt hög arbetsbelastning. Däremot kan det även föreligga andra skäl som inte innebär en personlig problematik, ibland kan individer känna ett behov att vara ensam eller göra ett ärende på banken eller i någon butik. Frånvaro från fikapausen kan ha många anledningar men det behöver inte vara förknippat med något negativt. Dessa åsikter kan visa hur individens handlingsmöjligheter kan begränsas pga. hennes perceptionsförmåga, organisationskultur och maktrelationer inom organisationer (ibid).
Vid observationen noterades att aktörerna har kontroll på vem som ännu inte hunnit komma till fikapausen (Goffman, 1959). Då påminde aktörerna varandra att komma och fika, särskilt av de som redan satt i fikarummet. Fikapausen har i detta fall ett inslag av organisering över sig, den är bestämd till en tid och plats, någon större känsla av spontanitet verkade inte finnas.
Fikapausen som socialt fenomen verkade således utöva ett inflytande på både organisationen och aktörerna. Sett ur ett juridiskt perspektiv har en anställd enligt ATL (SFS 2014:660) 15§ ingen skyldighet att stanna kvar på arbetsplatsen under sin rast, vad aktören väljer att göra är således upp till individen själv. Förväntningarna på rollen som fikadeltagare och en upplevd skyldighet hos aktören att samtliga ska närvara vid fikapausen är alltså inget som har laga stöd utan verkar vara konstruerade av aktörerna själva inom organisationen (Goffman, 1959; Ahrne, 2012).
Tillhörighet, organisationskultur och kontroll
Samtliga svarspersoner känner varandra till utseendet och har på detta sätt kontroll över vilka andra som har tillhörighet till deras fikapaus (Goffman, 1959; Ahrne, 2012). En av svarspersonerna är chef över dem andra och har därmed en annan typ av tillhörighet till organisationen, vilket hon även var medveten om (Ahrne, 2012). Hennes position ger en annan typ av tillhörighet till organisationen. Den formella makten hon vanligtvis har i den främre regionen finns närvarande även under fikapausens mer