Obligatorisk

Införandet av IAS-standarden innebär att byggkoncerner i Sverige måste från den 1 januari 2005 upprätta sin redovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna. Detta gäller dock inte de juridiska personerna inom varje koncern. En av frågeställningarna i det inledande skedet av denna uppsats var att försöka få svar på om metoden successiv vinstavräkning även bör tillämpas på bolagsnivå. Respondenterna från både revisionsbyråerna och byggkoncernerna som var med i denna studie är överens om att metoden inte bör vara obligatorisk på juridisk nivå.

Samtliga respondenter är eniga om att det är svårt för många mindre bolag att kunna få den erfarenhet som krävs, samt att det skulle vara svårt och kostsamt att skapa den kontroll som IAS 11 föreskriver. Att skapa den tillförlitlighet som krävs är en lång och kostsam procedur där erfarenhet är en viktig hörnsten. För de tre koncerner som har medverkat i denna uppsats har

under lång tid och externt sedan RR 10 trädde ikraft. Dessa rutiner har skapat den nödvändiga säkerhet som små bolag ännu inte har.

Ett annat argument för att metoden inte bör vara obligatorisk är kopplingen mellan redovisning och beskattning som finns i Sverige. Det kan uppstå en problematik om skatt skall betalas på vinster som egentligen inte har realiserats fullt ut. Problematiken är inte lika stor vid byggnation av brf-projekt, där resultatredovisningen sker enligt tillägget till Sveriges Byggindustriers branschrekommendation. Eftersom försäljningsgraden är med vid beräkningen av resultatet är vinsten faktiskt realiserad. Vid rena entreprenaduppdrag menar dock framförallt Bäckström att vinsterna ännu inte har inkasserats.

Det som talar för att successiv vinstavräkning bör vara obligatorisk är framförallt den rättvisande bilden som metoden ger av företagets ekonomiska situation. Samtliga respondenter är överens om att redovisning enligt slutavräkningsmetoden inte ger en tillräcklig ekonomisk översikt av företagen. Slutavräkningsmetoden kan leda till insiderproblem för de noterade bolagen i form av att information om företagens pågående arbeten endast är känd för personer med insyn i den interna rapporteringen. För intressenter på marknaden som vill ha insyn i företagen för att kunna göra de bedömningar som behövs är slutavräkningsmetoden otillräcklig. Slutligen kan det sägas att alla respondenter är överens om att successiv vinstavräkning är den optimala metoden för extern rapportering på koncernnivå.

6. SLUTDISSKUSSION

Successiv vinstavräkning enligt IAS 11 är ett väl fungerande sätt att redovisa pågående entreprenaduppdrag. Det är ett sätt som ger en rättvisande bild av företagens situation men det är inte helt oproblematiskt.

De koncerner i Sverige som använder sig av denna redovisningsmetod har ett stort inflytande att själva bestämma hur de väljer att bland annat fastställa färdigställandegraden. Användandet av nerlagda kostnader som bas för beräkningen av färdigställandegraden är helt logiskt, då det är den enklaste mätmetoden. Det går samtidigt snabbt att få fram de siffror som skall användas vilket ger en effektiv rapportering. Det kan dock påpekas att koncernerna inte till fullo följer standarden, utan det existerar en form av rådande praxis där det bäst fungerande sättet också är det som är gällande. En av avvikelserna som författarna har upptäckt är användningen av kostnadsreserver. Dessa kostnadsreserver kan ses som en försiktighetsåtgärd som bidrar till att minska risken för framtida resultatsvängningar. Författarna anser att sådana kostnadsreserver minskar exaktheten i prognoserna. Att koncernerna upprättar reserver fast det inte är medtaget i IAS 11 behöver inte tolkas som något större problem. Om reserverna skall ses som ett problem menar författarna att felet inte nödvändigtvis ligger hos koncernerna utan snarare sagt att standarden inte är komplett.

Problemet som är mest signifikant, och som författarna har stött på, är graden av subjektivitet. I dessa byggkoncerner är verksamheten decentraliserad och de personer som är viktiga är projektledarna för respektive projekt. Det är dessa personers bedömningar som ligger till grund för de prognoser som tas fram gällande pågående projekt. Det går inte att helt undgå att dessa människor kan vara olika av naturen, somliga är pessimistiska och andra är optimistiska. Detta kan påverka deras bedömningar av hur stora de totala kostnaderna kommer att bli. De koncerner som har medverkat i denna uppsats har alla vidtagit åtgärder för att motverka detta, men de är medvetna om att det fortfarande kan förekomma.

aktuellt. Att den traditionella metoden, slutavräkningsmetoden, inte är något bra alternativ står helt klart. Ett alternativ vore att alla företagen måste lämna upplysningar i sina externa rapporter om sina pågående projekt, där det skulle framgå hur det skulle se ut enligt successiv vinstavräkning. Detta skulle även kunna motverka den insiderproblematik som idag kan finnas i noterade bolag som redovisar enligt slutavräkningsmetoden. Att en övergång ändå inte sker beror till stor del på att det är ett svårt och kostsamt arbete med successiv vinstavräkning.

6.1 Förslag till vidare studier

I denna uppsats har det analyserats hur byggkoncerner tillämpar redovisningsmetoden successiv vinstavräkning. Genomgång av de problem som kan uppstå i samband med tillämpandet av successiv vinstavräkning samt en analys om det bör vara obligatorisk gör att författarna anser att det finns möjligheter till vidare forskning. Det som enligt författarna är intresseväckande för fortsatta studier är en eventuell framtida tillämpning på bolagsnivå och främst hur denna övergång skall ske från slutavräkningsmetoden till den successiva metoden. Det kan även vara aktuellt att analysera sambandet mellan prognoser i enskilda projekt och eventuella incitamentsprogram som är kopplade till dessa.

7. KÄLLFÖRTECKNING

Böcker och skrifter

Smith, D. 2006, 3:e uppl Redovisningens språk, Studentlitteratur, Lund

Bryman, A. 2002 1:a uppl, Samhällsvetenskapliga metoder, Liber Ekonomi, Malmö

FARs Samlingsvolym 2006- del 1, Far Förlag, Stockholm

Internationell redovisningsstandard i Sverige IFRS/IAS 2005, Far Förlag, Stockholm

Sveriges Byggindustri, 2000 2:a uppl, Successiv vinstavräkning av entreprenaduppdrag + tillägg, Printgraf AB, Stockholm

www.ne.se

Intervjuer

Carl-Gustav Burén, Redovisningsexpert Svenskt Näringsliv, Stockholm 2006-04-19

Peter Kindstrand, Ekonomichef JM AB, Stockholm 2006-04-19

Gunnar Bäckström, Group controller NCC AB, Stockholm 2006-04-21

Jan Ragnebäck, Affärs controller Skanska AB, Stockholm 2006-05-16

Jan Åke Magnuson, Auktoriserad Revisor Deloitte, Stockholm 2006-04-28

7.1 Bilaga

Frågor:

Namn?

Ålder?

Position inom koncernen/företaget?

Använder ni olika metoder för fastställandet av färdigställandegraden vid olika typer av entreprenader? (vägar, tunnlar, broar, hus, BRF)

Finns det skillnader i riskbedömningen av dessa? (osäkerhetsfaktorer) Hur går den grundläggande processen till? Vilka olika moment finns? Osäkerhet vid de olika momenten?

Ser ni några problem med vilka kostnader som skall/får aktiveras vid fastställandet av färdigställandegraden?

Leder detta till några problem gällande den rättvisande bilden?

Använder ni färdiga kalkylmodeller?

Hur ser uppföljningsarbetet ut? Anser ni det vara viktigt?

Hur ofta gör ni revideringar av olika projekt?

Skiljer det sig åt vid olika typer av projekt?

Anser ni att det är många projekt som är osäkra vid fastställandet av färdigställandegraden?

Vad, i så fall, beror detta på?

Hur utbrett är användandet av denna metod i er koncern? (dotterbolag etc.)

Vilka personer är med (viktiga) vid arbetet med fastställandet av färdigställandegraden?

Upplever ni att det finns en grad av subjektivitet vid arbetet med fastställandet av färdigställandegraden?

I så fall, vad vidtar ni för åtgärder för att motverka detta?

Hur länge har ni använt er av denna metod?

Har ni samma krav i den interna rapporteringen som det krävs för den externa?

I så fall, vad skiljer sig?

Hur skulle ni definiera tillförlitlighet , se § 24 IAS 11?

Anser ni att det bör finnas någon annan metod för fastställandet?

Finns det någon typ av projekt som du anser vara vanligare att det förekommer svårigheter med?

Vad tror du ni att det beror på?

Är det någon av de tre mätmetoderna som du anser vara mer tillförlitlig än de andra?

Varför?

Anser du att det finns en möjlighet att påverka resultatet genom bedömningen av färdigställandegraden?

Tror du/ har du upptäckt att sådant kan förekomma?

Anser ni att det bör vara obligatoriskt med successiv vinstavräkning?

Anser du att det finns något vi har förbisett som är viktigt att belysa inom successiv vinstavräkning?