Observationer

Under våra observationer på de båda förskolorna tittade vi på miljön och vilka aktiviteter barnen tog sig för och viss mån hur pedagogerna agerade. Vi har valt att redovisa våra observationer avdelning för avdelning.

På Humlans förskola, avdelning X, finns det sex rum barnen (24 barn) kan utnyttja. I tamburen där barnen klär av/på sig finns en stor matta med mönster av vägar och spår där bilar och tåg kan köra. I mitten av den mattan fanns massor av tåg och bilar som barnen kunde använda. Efter att ha passerat tamburen finns ett rum som är uppdelat i två små rum. I ena

delen av rummet finns två datorer med spel och övningar som barnen kan använda sig av. På den andra delen finns en bred trappa som barnen använder bland annat till att klättra på, men som kan användas för publik då barnen har uppvisning för varandra. Under trappan finns det även möjligheter till att krypa och gömma sig. I det stora rummet där barnen äter finns tre stora bord. På hyllorna och i lådorna finns en hel del material att pyssla med i det rummet. I det andra stora rummet är rummet uppdelat i flera små rum. I en del av rummet finns en ned- och uppfällbar scen där barnen kan uppträda. Det finns även möjlighet att ta fram bänkar som barnen kan gå balansgång på till exempel. I övriga två rum finns ett dockrum med alla

möjliga tillbehör och ett målarrum/snickarrum. Alla saker som finns är anpassade efter barnen och sakerna finns lättillgängliga. På humlans förskola är gårdarna relativt stora. Gårdarna är uppdelade i två delar. Den ena gården är också till för de minsta barnen (1-3 år), den andra gården nyttjas bara av avdelning X och Y. På en av gårdarna finns det möjligheter för barnen att cykla, leka i lekstugan och leka med sand. På den andra gården finns inga leksaker utan tanken med den gården är att barnen skall använda sig av sin fantasi och kreativitet. Det finns dock redskap att använda sig av. Det finns en klätterställning av trä som barnen kan klättra i, rep som de kan gunga med, bildäck att springa på och hoppa i, gungor och trästockar att balansera på. Precis utanför deras förskola finns en stor grön park med lekplats.

När vi började vår observation var klockan nio och det var fri lek som gällde. Några barn lekte med pappersflygplan men de flesta sprang bara runt och lekte. En av pedagog satte på musik och fällde ner en scen och tände discolamporna. Flera flickor sjöng och dansade på scenen. Någon hade tagit på sig utklädningskläder. Någon ritade och en pojke och flicka byggde med lego tillsammans. Några pojkar sprang till musiken. En pedagog tog fram en bänk som pojkarna började hoppa över. De hoppade på olika sätt och de började sedan leka friidrottare (de gick ner i startställning och sprang iväg). Sen var det dags för samling, där sjöng de två sånger, hade lite matte med kulor, räknade baklänges med mera. Alla klädde på sig själv eller bad om hjälp när det behövdes. De gick ut till gården utan ”leksaker”. Barnen uttryckte glädje över detta. Barnen använde alla redskap på gården och börjar sedan spontant leka ”Kom alla mina kycklingar”.

På Bamses förskola finns fem olika rum på avdelning Z. I ett av rummen finns ett dockrum med bland annat bord, stolar, spis, arbetsredskap, dockor och dockvagnar. I ett av rummen finns ett målarrum och rummet bredvid finns ett bord och några stolar. Barnen har tillgång till

ett kuddrum. I det största rummet finns det tillgång till olika spel och leksaker, där fanns även ett bord som användes till måltiderna.

Gården består av en stor yta med gräs och kullar. Det finns små vägar där man kan cykla. Det finns en stor rutschbana med klättermöjligheter och en stor sandlåda. Det finns även en gungplatta. Bord och bänkar finns också på gården. Bandymål och klubbor finns tillgängliga. Vi observerar när några barn leker fri lek i kuddrummet. Några leker att de är katter och några bygger till dem med kuddar. En pojke brottas med sig själv. Efter ett tag börjar även en flicka bygga. Pedagog kikar in. En pojke frågar de andra barnen om de ska leka sjörövare. De bygger ett sjörövarskepp. Det är full fart på barnen i kuddrummet. En pedagog går in och sätter sig på golvet. Barnen rullar, ålar, klättrar och simmar på golvet. Två pojkar berättar för pedagogen om leken som nu handlar om krokodiler. Pedagogen tillåter leken även om det går lite vilt till och säger bara till när någon slår sig eller det blir bråk. Pedagogen ingår alltmer i leken.

Sedan dags för de ansvariga barnen att duka. Barnen tar det på allvar och koncentrerar sig så att dukningen ska bli bra. De ansvariga barnen går med pedagogen för att hämta maten. Under middagen tar barnen upp själv och får hälla upp mjölk själv. De skickar sakerna till varandra. Pedagog hjälper till att dela maten. Efter en lugn matstund dukar barnen av själv och går på toaletten. Alla tar på sig själv eller ber om hjälp för nu är det dags att gå ut. Vi ser att barnen cyklar, spelar bandy, springer omkring och bygger med hopprep.

I observationerna kunde vi se att båda förskolorna hade en tillfredsställande utemiljö enligt de kriterier som Holle (1983) tar upp. Dock anser vi att Humlans förskola har en mer utmanande utemiljö som lockar barnen till fler och mer varierande motoriska upplevelser. Även

innemiljöerna på de båda förskolorna är anpassade efter barnen, anser vi. Vi kunde tydligt se inslag av Reggio Emilia pedagogiken på Humlans förskola där det fanns ”rum i rummen” vilket gör att barnen har fler ”miljöer” att vistas i, trots liten yta. Vi har sett att en stor del av dagen består av fri lek, detta är gemensamt för de båda förskolorna. Fri lek stimulerar motoriken både enligt Evenshaug och Hallen (2001) och Holle (1983).

Vi såg att barn lär av andra och motiveras av andra barn (leken med sjörövarna och

krokodilerna), något som Holle (1983) beskriver. Att barn upplever det som positivt att vuxna deltar i leken tar Ericsson (2005) upp och hänvisar till myndigheten för skolutveckling. Ett

tydligt exempel på detta återfinns i våra resultat i sjörövarö/krokodilleken där pedagogen finns till hands och är lyhörd och därmed i allt större grad dras in i leken. Annars har vi sett att pedagogerna till exempel kan locka till aktiviteter (musiken, scenen och barnen som började sjunga och dansa), men de är inte delaktiga.