Observationshändelse

Vem har mer vatten i sin hink?

Det var eftermiddag och det var dags för utevistelse. Det regnade när de var ute och lekte, en vattenpöl hade bildats på lekplatsen. Sandra frågade Linda om hon ville leka med vattnet. Linda svarade ja och båda tjejerna skuttade fram till vattenpölen. Sandra var 4 och Linda var 3 år gammal. Plötsligt fick Sandra en idé, hon föreslog att de skulle fylla sina hinkar med vatten för att mata fåglarna. Så sprang tjejerna iväg och hämtade två hinkar för att fylla dem med regnvatten och sedan ”mata fåglarna”. Tjejerna började fylla sina hinkar tills båda två var klara och nöjda. Linda tittade på Sandras hink och tyckte att hon hade lite mer vatten i sin hink än vad Sandra hade, men Sandra höll inte med. Hon tyckte att hon hade mer vatten i sin. Medan tjejerna tjafsade om vem som hade mest vatten i sin hink, passerade Hampus cyklande och fick syn på tjejerna. Hampus var 5 år gammal och han var rätt så storbyggd för sin ålder. Han gick fram till tjejerna och skulle blanda sig i situationen och bestämma vem av tjejerna hade mest vatten i sin hink, han tog båda hinkarna från tjejerna och vägde dem med sina händer. Hampus började jämföra tjejernas hinkar med varandra genom att lyfta upp den ena och sänka den andra. Till slut kände han att Sandras hink var tyngre, så sa han att Sandras innehöll mer vatten än Lindas och cyklade iväg.

34

Sandra tittade funderande på Hampus medan han cyklade iväg, samtidigt fortsatte Linda tjafsa om att hon hade mer vatten i sin hink. Detta gjorde att tjejerna glömde varför de skulle hämta vatten från första början, efter allt tjafs och bråk om vem som hade mer vatten i sin hink.

sammanfattning

För att få en djupare inblick i pedagogernas arbetssätt som har visat sig under intervjuerna, valde jag att observera både barnen och pedagogerna i förskolans utemiljö. Under

observationerna upplevde jag att matematik finns överallt i utomhusmiljön. Barnen upplevde matematik omedvetet på alla platser och i olika sammanhang. Det har blivit många små och avbrutna anteckningar om händelser, där barnen upplevde och

kommunicerade matematik. Observationshändelsen ovan är mycket bra och tydligt exempel på detta. Den visar att matematik i förskola inte handlar bara om räkning och

taluppfattning. Den visar också att vissa barn redan har mycket erfarenheter och kunskaper i bagaget, som måste utvecklas genom möte mellan den som lär sig och de som lär ut (skolverket, 2003).

Den lille Hampus har redan upptäckt att det finns ett samband mellan volym och vikt, den hink som innehåller mer vatten är tyngre. Men hur kom Hampus på att när man lyfter upp den ena hinken och samtidigt sänker den andra så får man reda på vilken av hinkarna väger mest? Den frågan dykte upp under analysen av observationshändelsen. Det hade varit mycket intressant att fråga hur Hampus tänkte och sen låta han berätta om sina tankar. Kan han ha sett en gammaldags våg, i så fall på riktigt eller på tv? Hampus var mycket självsäker och betedde sig naturligt. Han tänkte inte stanna kvar på stället och lyssna på tjejernas kommentar till hans lösning. Men en av tjejerna trodde inte på Hampus lösning eftersom Linda fotsatte med sitt påstående, att hon har mer vatten i sin hink. Medan Sandra tittade på Hampus och såg funderande ut. Hon försökte lista ut hur Hampus kom fram till

35

sin slutsats. Samtidigt funderade hur hon kan förklara att hon har mer vatten i sin hink till Linda.

Under denna händelse såg jag inte någon vuxen som kunde vägleda diskussionen, det jag såg var bara att leken förstördes. Olofsson(1987,1993) anser att genom att vuxna är närvarande i barnens lek kan de få kunskap om barnen och deras utvecklingsnivå. Det kan vara ett bra tillfälle för pedagoger att framkalla något gemensamt, stimulera och leda det vidare. Detta anser Vygotskij också i sin ”närmaste utvecklingszonen” som betecknar de uppgifterna som barnen har svårt för att klara ensamma, utan behöver hjälp och råd från andra. I detta sammanhang blir det en viktig pedagogisk uppgift: att stimulera barnen till ett aktivt samarbete med andra, samt ge de stöd och hjälp till att klara av och behärska nya uppgifter (Evenshaug & Hallen, 2001).

Under observationstiden har jag upplevt många tillfällen där man kan samtala om matematik med barn. När de samlar pinnar, stenar, kottar etc. Samuelsson & Mårdsjö (1997) anser att det inte räcker med att vi säger att matematik finns överallt i barnens vardag. Vi måste hjälpa barnen att utveckla sin matematiska förståelse genom

kommunikation och reflektion utifrån deras förutsättningar.

6. Diskussion

Syftet med undersökningen var att få kunskaper om hur förskolepedagoger använder utomhusmiljö för att utveckla barnens matematiska lärande och begrepp förståelse. Jag tycker att det är mycket viktigt och spännande att studera matematiklärande i utomhusmiljö och förmedla den till andra. Genom min undersökning skulle jag vilja presentera förskolans utemiljö som en lämplig miljö till matematiklärande, där kan pedagogerna involvera

36

fantasi . Utifrån vad det står i litteraturen och Lpfö 98 är matematiklärande genom lek ett viktigt inslag i förskolan. Hur man använder barnens lek för att arbeta med

matematiklärande är en utmaning. Fagerli m.fl. (2000) betraktar leken som inlärning, där vuxna är ansvariga och har en roll för att leda leken och utveckla den vid behov. En växling mellan lek och lärande kan leda till att barnen skapar sina egna utmaningar samt vågar mer i lärandesituationen.

Som utgångspunkt har jag valt att få kunskap om pedagogernas föreställningar till matematiklärande i förskola och sedan undersöka matematiklärandet i utemiljö. Genom intervjustudie och observationer ville jag få en inblick i pedagogernas syn på ämnet samt deras arbetssätt. I resultatdelen har det visat sig att när pedagogerna ville berätta om matematiklärande i förskola fokuserade de mycket på den vardagliga matematiken. De ansåg att matematiklärande är något som kommer omedvetet och den ingår i alla vardagssituationer. De flesta av mina respondenter ansåg att de ofta arbetade omedvetet med matematik. Detta synsätt på matematiklärande gjorde att pedagogerna ansåg att det inte var nödvändigt att planera några särskilda aktiviteter i syftet till matematiklärande. Enligt Ahlberg m.fl.(1994) bör förskolepedagoger målmedvetet tematisera, problematisera vardagssituationer och ställa frågor inom temaarbetets ram. Ahlberg anser att i detta arbetssätt får barnen rika tillfällen att träna matematiska begrepp, och lösa problem som får plats inom det dagliga arbetet i förskolan. Ahlberg hävdar att när pedagogerna i förskola synliggör matematiken i planmässiga sammanhang, ges alla barn goda möjligheter att vara med och lära sig.

Enlig min uppfattning bör lärande vara lustfyllt och intressant för att kunna påverka barnen på ett positivt sätt. Att varje barn skall utveckla sin förmåga att upptäcka och använda matematik i meningsfulla sammanhang är ett av de grundläggande målen i förskolans läroplan (Lpfö 98) som förskolan skall sträva efter. Förskolans uppgift är att skapa möjligheter som gör att varje barn utvecklar sin förståelse för grundläggande egenskaper i begreppen tal, mätning och form samt sin förmåga att orientera sig i tid och rum (Utbildningsdepartementet, 1998).

37

Genom medvetet arbete och aktiviteter som stimulerar barnens matematiska tänkande,

går det att underlätta matematiklärande i förskola. Att göra barnen medvetna om att det är matematik ökar deras kunskap, intresse och självtillit. Att göra barnen medvetna menar jag är att sätta ord på begrepp samt fenomen till exempel cirkel, kvadrat, vikt, volym osv. Enligt Sterner (1998) bör pedagogerna medvetet lyfta fram matematiska ord och begrepp som är användbara under vardagskommunikation och låta barnen fördjupa sin förståelse för ordens innebörd. De yngre barnen lär sig genom att först undersöka, sedan veta och slutligen förstå vad och hur de har lärt sig (skolverket, 2003).

Pedagogerna bör utgå från barnens erfarenheter, intresse och kunskapsnivå, för att kunna utveckla barnens förståelse för matematik på bästa möjliga sätt.Fagerli m.fl. (2000) anser att ett av barnens viktigaste behov är att bestämma själva vad de vill undersöka och vad de vill lära sig. Han hävdar att förskolan måste ha barninriktade vuxna som ser barnen och deras behov. För att kunna skapa en barncentrerad förskola bör barnen vara de som syns mest.

Som pedagog är det viktigt att fundera över miljön man erbjuder barnen. Är miljön tillfredställande som berikar barnens matematiska kunskaper och erfarenheter?

Pedagogerna i förskola bör diskutera med varandra och se över vad de kan ändra i miljön för att utveckla matematiska kunskaper hos barn. Enligt Magne (2002) kan pedagogerna i förskolan ge barnen lust och intresse för matematik genom att erbjuda dem utrustning och material som gör att de upptäcker och jämför former, sedan sorterar saker och utvecklar en tankegång om likheter och olikheter. Det är viktigt att varje pedagog stannar upp då och då och funderar över sin egen roll som pedagog och sin egen syn på barnens utveckling och lärande. På det sättet kan man formulera om sina tankar och sina kunskaper vid behov (Pramling Samuelsson & Mårdsjö, 1997).

I mina intervjuer framkommer att pedagogerna tycks vara överens om att i utemiljö finns det många möjligheter som stimulerar barnens matematiska lärande. De anser att matematiklärande kommer omedvetet under barnens fria lek i utomhusmiljö. Detta stämmer överens med Heiberg(2004) som anser att utomhus vistelse ger barnet fler

38

möjligheter att utveckla sin rumsförståelse när de klättrar, springer fortare och

långsammare, gräver djupa hål och bygger slott i sandlådan. Utomhusmiljö ger barnen geometriska erfarenheter, genom att till exempel undersöka träd, blad, blommor, svampar och frön. Heiberg påstår att utomhusmiljö ger barnen fler möjligheter att använda hela sin kropp för att utforska sin omgivning. Hon anser att rumsförståelse är ett exempel på matematik som inte kan utvecklas med papper och penna utan hela kroppen måste användas.

Under praktikdelen av min utbildning och den empiriska delen av min studie har jag mött förskolepedagoger som anser att matematik handlar om att räkna, de tränar barnen att räkna vid samling, borddukning, fruktutdelning osv. Samtidigt har jag mött barn som är mycket duktiga på att upptäcka sambandet mellan olika matematiska begrepp. Hampus är ett levande exempel på detta. Han vet redan att det finns samband mellan volym och vikt (den hink som innehåller mest vatten är tyngre). Jag tror att förskolepedagoger bör vara mer medvetna om matematiklärande i förskola och tro mer på barnens förmåga inom detta område. Det är viktigt att utveckla matematiklärande i förskola. För att göra ämnet mer intressant och meningsfullt bör man tillfoga utomhusmatematik. På det sättet kan man lägga grund för barnens fortsatta matematiska lärande. Enligt skolverket (2003) handlar matematiken i förskola om mycket mer än tal och siffror och matematiska begreppens lärande ingår som en röd tråd i förskolans vardagsverksamhet. Den tar upp räkning, klassificering, mätning, etc.

Det är många som anser att matematik är något som är svårt samt handlar om räkning och tal. För mig och vissa av respondenterna är matematik så mycket annat. Matematik är att jämföra, sortera, se skillnader, klassificera, logiskt tänkande, att se samband och sammanhang, rums- och tid uppfattning.

39