Observationstillfälle hos specialläraren 2010-04-27

Klassrummet är litet. Det har tre sektioner med bord och stolar. Totalt finns det tio sittplatser för barn. De två borden som finns mitt i klassrummet tas ut till korridoren varje gång barnen ska utföra aktiviteter som kräver mer plats. Alla elever som går hos specialläraren har ett eget fack som finns i en hylla på den vänstra sidan av klassrummet. Där har eleverna alla sina arbeten och böcker. Rummet omringas av stora förvaringshyllor där allt material finns tillgängligt och placerat efter undervisningsämnena för enkelhetens skull. Det finns en dator i hörnet som elever kan använda sig av vid behov och en stor krittavla som läraren använder sig av vid genomgångar av ämnen. Det finns ett fönster med utsikt mot skolgården.

Dagen börjar med att årskurs ett kommer in och har matematik, det är en grupp på fyra barn. Alla kommer in i klassrummet med sina egna böcker och specialläraren hjälper eleverna att lösa de uppgifter de inte hunnit med att göra i takt med sina andra klasskamrater samt om det är några oklarheter med vissa uppgifter, d.v.s. rättar deras felräkningar. Specialläraren har ett lugn i sitt bemötande av eleverna som gör att eleverna

(på 10 barn) från årskurs 3 in och har något som kallas för EQ. De etiska regler som EQ står för är att man uppmuntrar och säger snälla saker till varandra, lyssnar på varandra, pratar en i taget, respekterar varandra och att det som sägs på EQ-stunden stannar där. Specialläraren lägger upp lektionen på följande sätt; först sitter alla i en cirkel och barnen får en i taget säga en färg och sedan associera färgen till något till exempel röd och då säger eleven i fråga vad den tänker på. Pedagogen är mån om att hela tiden säga att det inte finns några ”fel svar” utan att det är helt okej att säga det som först dyker upp i huvudet. Barnen börjar lite blygt men efter en stund släpper det och de vågar bjuda mer på sig själv samt använda sin fantasi. Lektionen fortsätter med att barnen ställer sig upp i en cirkel och en av dem går ut i korridoren medan de andra barnen med hjälp av pedagogen bestämmer sig för att en ska leda dem i rörelsen. Det barnet som blivit vald får därefter hitta på en rörelse och alla andra får härma den. När eleven som varit ute i korridoren kommer in i salen, ställer den sig i mitten av cirkeln. Elevens uppgift blir att knäcka koden och se vem ledaren i gruppen är, d.v.s. den som bestämmer rörelserna. När eleven gissat rätt får nästa elev gå ut i korridoren och leken börjar igen. I denna lek var eleverna hela tiden måna om att den som inte varit ledare skulle vara det. Efter den övningen tog specialläraren fram ett långt vitt rep som hon placerade på golvet som ett streck. Alla barnen visste vad detta innebar och reaktionerna var positiva. De ställde sig på repet och därefter introducerade läraren ett tema som i detta fall blev husdjur. Alla barnen hade något husdjur och om fallet inte varit så fick de tänka på en bekants husdjur eller någon bekants. När alla husdjurens namn stod på tavlan var det dags att placera namnen efter bokstavsordning. Här sattes begreppet teamwork på prov när alla barnen skulle förflytta sig till sin rätta plats enligt ordningen på namnen. Då gällde det att flytta sig utan att röra på golvet, man fick enbart gå på repet. Här hjälptes alla åt och såg till att de tillsammans skulle klara uppdraget. Lektionen slutade efter den sista övningen. Efter lunch var det läxhjälp för de eleverna i behov av specialpedagogisk hjälp i svenska för årskurs 2. Eleverna tog med sig sina böcker från klassrummet och specialläraren hjälpte dem att komma igång och hinna ikapp. När barnet hunnit göra det, fick de ta fram läseboken som enbart barnen som går till specialläraren har. Den är mer lättläst för barnen än den de läser i den ursprungliga klassen. Den boken får de ta hem och får till läxa att läsa några sidor ur. När lektionen var slut kom fem barn från årskurs 3 och hade nationella prov. Efter samtal med specialläraren fick vi reda på att dessa elever har koncentrationssvårigheter och presterar bättre i mindre grupper. Efter det var det slut för

4. 6.3 Observationstillfälle hos specialläraren 2010-04-28

Dagen börjar med svenska för tre barn i åk 1-2. Här får barnen olika uppgifter så att läraren hinner gå runt och ge dem all den uppmärksamhet och hjälp de behöver. Den ena pojken får göra övningar i stenciler, flickan får läsa tyst i sin bok och den andre pojken läser högt ett par sidor ur en bok som han hade läxa i. Specialläraren sitter bredvid pojken och när han läst klart får han börja med ordstencilen som de andra också gör. Då går läraren och har högläsning med nästa barn. På så sätt hinner hon gå runt till var och en och ge dem det stöd de behöver. När den lektionen tagit slut är det mattebarnen som kommer in i klassrummet. De går i åk 3. Här sitter eleverna med samma böcker de har i klassrummet men deras uppgift här blir att rätta alla felen samt hinna ikapp den resterande klassen. Här ges det mer tid och rum för eleverna att hinna ikapp men även att förstå de olika regler som finns i de matematiska uppgifterna. Läraren går runt till eleverna och använder sig mycket av det material som finns i hyllorna för att visualisera siffrorna för eleverna och visa mer konkreta exempel på vad t.ex. siffran 100 kan se ut som i sedlar, ploppar eller tabeller.

4.6.4 Specialpedagogiska övningar

Just nu håller barnen på med något som kallas för lilla plus, lilla minus. Det är ett matematiktest som tas på tid och görs flera gånger om för att se om tiden blir kortare. Detta görs av alla barnen i skolan och ser ut på olika sätt beroende på vilken nivå man är på. Inne hos specialläraren sitter barnen från åk 2 och gör lilla minus och lilla plus. Det är två stenciler med addition och subtraktionsövningar. Barnen viker sidan diagonalt och börjar räkna. När de är färdiga får de säga sitt namn och då skriver läraren ner tiden. Därefter får eleven själv rätta genom att vika tillbaka pappret och se facit som finns där. I svenskan har barnen skrivit ett gemensamt arbete, en saga som de ritat och ställt ut på väggen. Det finns ett datorprogram som heter Mini som är mycket populärt bland både elever och pedagoger i skolan. Det är en form av spel som handlar om den lille karaktären Mini som är ute på äventyr. Under resans gång stöter han på olika hinder och för att gå vidare måste han lösa olika problem. Detta är ett spel som fokuserar sig på att lära barn det svenska alfabetet, ordbildningar och uttal och den används ofta under den specialpedagogiska undervisningen. Mini finns också i form av berättelser och sagor som barnen läser när de inte har tillgång till en dator. Alla barn som går i den

specialpedagogiska verksamheten har en mapp för varje ämne de går i och där står det vad de har gjort, vad de ska göra och vad de har till läxa inför nästa lektion. Specialläraren fyller kontinuerligt in information i mappen för att upplysa både elev samt förälder vad det är som gäller just nu för barnet i frågan. Denna mapp får eleverna ta hem och tillsammans med föräldrar fylla i när barnet gjort sin läxa. Det krävs förälderns underskrift när detta ska göras.

4.6.5 Observationstillfälle hos specialpedagogen - 2010-04-27

Här kommer ett detaljerat utdrag ur en dags observation hos specialpedagogen. Annledning till valet av den dagen var att den representerar hur en vanlig dag hos en specialpedagog kan se ut. Observationen utfördes i en mindre grundskola i Kävlinge kommun där elever från årskurs 5 närvarade.

Dagen började med en mattelektion som specialpedagogen höll med fyra elever. Eleverna gick i årskurs fem och tillhörde samma klass. Direkt när vi kom in i specialpedagogens rum så inföll sig ett lugn över mig. Det var ett litet rum, men det var gediget inrett med ordning och reda och allt var fint sorterat. Rummet gav känslan av att den som brukade hålla till där var en ordningsam person och det kan jag tänka mig ger en positiv inverkan på eleverna som vistas där. Rummet var lite avskilt från resten av klassrummen, så man kunde inte höra andra elever runtomkring, vilket var förträffligt för arbetsron. Jag utforskade vad rummet hade att erbjuda i form av material och jag hittade mängder av spel, tärningar, stenciler och böcker. Materialet var i färgglada toner och såg inbjudande ut, det gav ett väldigt positivt intryck på mig och därför är jag övertygad om att det gjorde på eleverna med. På väggarna hängde stora planscher med flera färgglada alfabet och siffror, även dessa estetiskt tilltalande. Specialpedagogen började med att låta eleverna arbeta med sina matteböcker och så gick hon runt och hjälpte dem i mån dem behövde. Hon förklarade att det ibland räcker med att eleverna får komma till henne för att de ska få bättre arbetsro och följaktligen arbeta bättre. När koncentrationen efter ungefär tjugo minuter började avta hos majoriteten av eleverna ansåg hon att det var dags att bryta arbetet med matteböckerna och spela ett spel. Spelet gick ut på att de slog med två tärningar och skulle multiplicera de två siffror som kom fram på vardera tärning med varandra. Detta var ett ämne aktuellt i förhållande till deras ordinarie lektioner då de för

tillfället arbetade med multiplikationstabellen. Eleverna fick spela i par och den som först kom på svaret, skulle ropa ut det högt och så skrev specialpedagogen poängen på tavlan. De som hade flest poäng när spelet var slut vann. Det var tydligt att eleverna tyckte detta var roligt och verkade glömma bort att de faktiskt övade på tabellerna medan de lekte.

5. Analys

Detta kapitel handlar om att knyta samman uppsatsens alla delar till vårt empiriska material. Vi analyserar och jämför resultat från forskningslitteratur och det empiriska materialet för att i slutändan presentera våra slutsatser gällande frågeställningen Vad gör

en specialpedagog/speciallärare? För enkelheten skull har vi valt att dela upp analysen i olika delar så att det på så sätt tydliggör för läsaren om vilka delar som belyses och jämförs. Vi har valt att dela upp alla under ämnesorienterade rubriker.

5.1 Hur har den specialpedagogiska verksamheten

förändrats?

Genom samlad empiri och teori har vi fått större inblick i specialpedagogiken och dess verksamhet. En bärande del av dagens specialpedagogik är dess historia då den format yrket till vad, den är idag. Vi har här sammanfattat delar från specialpedagogikens förflutna och jämfört med vårt empiriska material. Läsaren bör vara medveten om att man kan koppla deras arbetsmetoder till andra teorier och perspektiv, men vi har valt att fokusera oss på dem vi forskat kring d.v.s. de kategoriska och relationella perspektiven. Utvecklingen inom specialpedagogiken har gått i positiv riktning ur vissa aspekter. Elever som idag behöver specialpedagogiskt stöd inkluderas mer i skolorna än de gjorde för ca 70 år sedan då Vernersson menar att det på den tiden i stor grad ansågs vara ofördelaktigt om elever med behov av extra stöd var i samma klassrum som de andra eleverna. Det ansågs påverka alla de andra barnen negativt (Vernersson, 2007:13). Det vi i vår undersökning sett är att det i alla klasser vi kommit i kontakt med funnits några elever som är i behov av att gå till skolans specialpedagog och speciallärare. Efter våra undersökningar kan vi konstatera att pedagogerna från våra undersökningsskolor visar på medvetenhet om att det finns många elever som behöver extra stöd. Vi har även funnit att specialpedagogen och specialläraren tillsammans med övrig skolpersonal ser till att elever inkluderas i klasserna så mycket som möjligt. De har dock i majoriteten av mötena

med speciallärare och specialpedagog separerats från ordinarie undervisningen, något som enligt forskning anses vara negativt för elevens utveckling och sociala kompetens. Det verkar dock inte som om någon elev tycker att det är negativt med specialpedagogisk undervisning när vi genom observationer sett barnens positiva reaktioner till mötet med specialpedagogen respektive specialläraren. Efter observationer har vi funnit att elever som går till specialpedagogen och specialläraren mestadels fungerat bra när de har varit i sina ordinarie klasser. Det har dock tydligt framgått att de har problem i specifika ämnen som skolans behöriga personal i samråd med föräldrar valt att åtgärda genom introduktion av specialpedagogiska insatser. De slutsatser vi kommit fram till är baserade på våra erfarenheter och observationer. Viktigt är att pointera detta då man bör vara medveten att det inte behöver se likadant ut i alla verksamheter. Vi har valt att inte intervjua involverade elever eftersom vi ansåg att arbetet då skulle bli alldeles för omfattande och komplext med tanke på vår givna tidsram.

5.2 Specialpedagogens och speciallärarens arbetsmetoder

Vi har sammanfattat det vi genom intervju och observationer funnit och det presenteras under kategorin; specialpedagogens fundamentala uppgift. Resultatet kommer kontinuerligt att följas av forskningslitteratur med syfte att stärka textens innehåll.

Vi har läst i litteratur att specialpedagogen skall vara medhjälpare för hela klassen och vara ett stöd för alla elever och lärare med målet att de ska få en optimal undervisning. Specialpedagogen som vi intervjuat har ett bra samarbete med de olika lärarna och är ett stort stöd för en ansenlig mängd elever på skolan. Olsson & Olsson hävdar att det bästa för elever i behov av specialpedagogiskt stöd är att inte föra bort dem utan att själv som specialpedagog medverka i lektioner (Olsson & Olsson, 2007:115). På detta sätt arbetar dock inte specialpedagogen vi har intervjuat utan eleverna håller alltid till i hennes rum, något som vi anser tyder på att hon till viss del arbetar utifrån ett kategoriskt perspektiv. Olsson & Olsson påpekar att det fortfarande finns många som bedriver sin verksamhet på detta vis och att det är ett svårt mönster att bryta (Olsson & Olsson, 2007:115). Efter observationer kan vi tydligt se att denna undervisningsmetod är något Kajsa till stor del utövar men att hon däremot har en positiv inställning till barns svårigheter. Hon ser inte svårigheterna som ett hinder, utan lärt sig se bortom det och funnit att man genom motivation kan åstadkomma mycket. Detta kan man se då hon ofta ses motivera eleverna

i behov av stöd. Kjellström och Nordberg menar att specialpedagoger istället för att fokusera på elevers tillkortakommanden ska belysa elevens starka sidor så att de inte får dåligt självförtroende (Kjellström och Nordberg, 2001:24). Något som vi funnit att Kajsa arbetar utifrån. Hon har även visat stort tålamod när hon i situationer då hon sett att en elev behövt vägledning, tålmodigt provat sig fram med olika metoder till dess att eleven klarat uppgiften. Kajsa är mån om att under intervjumomentet lägga vikt i hur betydelsefull kommunikationen mellan henne och den ordinarie klassläraren samt elevernas föräldrar är för henne. Hon betonar att alla parter måste inkluderas i elevens specialundervisning för att den ska vara så bra som möjlig. Detta visar på att hon lägger stor vikt på kvalitén av den specialpedagogiska verksamhet hon bedriver när hon genom att ta ansvar och inkludera alla viktiga element onekligen bidrar till att elevens behov i slutändan kan uppfyllas. Detta faller inom termen det relationella perspektivet då några av dess centrala punkter är att granska och analysera miljön, lärarens ansvar och föräldrakontakten. Detta tankesätt stöds av bland annat skolverket där vi kan finna att det står att en specialpedagogs roll inte bara är att hjälpa elever utan att denne också noggrant måste utforska problemet, hitta kopplingen mellan skolan och hemmet och se vad som kan göras för att hjälpa eleven i fråga (Skolverket 2006:64). Kjellström & Nordberg poängterar också vikten av samarbete med hemmet och de menar att det är en trygghet för eleverna att se skola och hem samarbeta. (Kjellström & Nordberg, 1997:98) Teveborg hävdar att man måste arbeta utifrån miljön runtomkring eleverna, lärare och kontakten mellan skola och hemmet (Teveborg, 2001:36). Vi har under arbetets gång ifrågasatt litteratur då det till exempel beskrivits hur viktigt det är att alla föräldrar har en djup förståelse för vad specialpedagogik innebär. Vi ställer oss kritiska till detta på så sätt att vi undrar om det överhuvudtaget är rimligt att kräva detta av föräldrar. Vi har även reagerat då vi i litteratur funnit delar som beskrivit föräldrar som förebilder då vi vet att detta inte alltid stämmer.

Genom intervju och observationer har vi fått en tydligare bild över vad en speciallärare gör i sin verksamhet. Den samlade empirin kommer att analyseras och jämföras med delar tagna ur teoriavsnittet i arbetet som berör speciallärarens uppgifter och mål. Speciallärarens uppgifter kan i många avseenden vara lik specialpedagogens. Det finns dock en skillnad som tydligt framkommer i litteratur och det är deras sätt att utföra sin undervisning på. Dock har vi genom empiri insett att det inte alltid är så stor skillnad.

Utifrån vår intervju och observation av specialläraren kom vi fram till att hon arbetar ur ett kategoriskt perspektiv i den omfattningen att hon separerar elever från sina ursprungliga klasser för att ha undervisning med dem i sin sal. Hon tillämpar även precis som i det kategoriska perspektivet undervisningsmetoder efter barnens nivå, då hon emellanåt har gemensamma genomgångar där undervisningen skiljer sig från den som elevernas klasskamrater genomgår. Hon betonar dock vikten av att eleverna främst måste klara av och göra färdigt stoffen från de aktuella ämnena i det ursprungliga klassrummet, då det på hennes lektioner alltid är det som står först på listan. För att elever ska uppnå detta använder hon sig av diversa material för att visualisera och konkretisera det som för barnet är svårt att förstå. Under intervjumomentet kom det fram att hon arbetar mycket med material i form av bl.a. banken och andra typer av specialpedagogiska läromedel för att förklara och förenkla vissa situationer för eleverna. ”Här får eleverna verkligen ha pengarna framför sig, röra vid dem och se dem. Det gör en sådan stor skillnad när eleven ser det på detta viset, det blir så mycket mer än bara siffror”, så här uttryckte sig specialpedagogen i den frågan vilket tyder på att hon starkt tror på en individanpassad pedagogik. Hon planerar även sina lektioner väl då hon distribuerar sin tid på så sätt att alla elever hinner få en ensam stund med henne. Till skillnad från det vi funnit i litteraturen under det kategoriska perspektivet, är hon mer flexibel där hon under bl.a. intervjumomentet berättat att hon gärna går till elevens ursprungliga klassrum och undervisar den där.” I vissa situationer blir det ju så att får jag röra mig runt i klassrummen och hjälpa eleven där, då elevens lärare och jag kommit överens om att det är den bästa lösningen för just den eleven. Detta påminner oss skribenter till stor del av förväntningar som ställs på specialpedagogen då vi i litteratur funnit delar som stödjer detta tänk. ”I vanliga fall går eleven som har särskilda stödbehov kvar i sin ursprungliga klass där specialpedagogens uppgift blir att finnas nära till hands så att elevens behov kan uppfyllas och leda till större förståelse för det som undervisas i klassrummet” (Olsson & Olsson, 2007:128). Det är intressant att se att specialläraren som enligt litteratur sägs vara den som mer går efter den traditionella strukturen måste modernisera sig för att hänga med i den ständigt föränderliga skolverksamheten. Vid observationsmomenten såg Laura att Lisa under upprepade tillfällen befann sig i dialog med olika pedagoger angående deras elever. Hon såg att pedagogerna sinsemellan ventilerat och pratat om hur det hade gått för eleverna under sina lektioner samt om något oväntat skett. Hon berättade även på intervjun om hur viktigt hon anser det är att kommunikationen med sina elevers

eller om det dyker upp nya problem. Det är genom att prata med varandra man på bästa