Sofia är utbildad lågstadielärare och har även arbetat som detta under större delen av sin verk-samma tid. Hennes lågstadielärartjänst övergick i en så kallad lärarbibliotekarietjänst vilket innebar att hon arbetade i skolans bibliotek fyra timmar per vecka. Denna tjänst utökades se-dan och idag är hon bibliotekarie på heltid. Hon har även fortbildning i biblioteksverksamhet.
Sofias skolbibliotek är beläget i en skola där det går elever från förskola, låg-, mellan-, och högstadiet. Några av Sofias arbetsuppgifter idag är att sköta bibliotekets administration,
an-svara för inköp och organisation av biblioteket, sköta utlåningen, ge eleverna kunskap om biblioteket och tillsammans med lärare genomföra läsprojekt. Hon ska också inspirera till läsintresse bland annat genom bokprat, högläsning och genom att läsa in ny litteratur, hand-leda elever i biblioteket och skapa en god atmosfär i biblioteket. Sofia har alltid haft ett in-tresse av böcker och bibliotek. Själv läser Sofia helst ungdomsböcker och ofta faller valet omedvetet på kvinnliga författare. Hon läser gärna relationsböcker och inte gärna action.
Begreppet läsfrämjande innebär för Sofia att ge rätt bok vid rätt tid i rätt svårighetsgrad i rätt läsutvecklingsperiod och att genom detta hjälpa dem att hitta glädjen i att läsa: ”Själen i läs-främjande de är å plocka dem med virkenål en efter en så att en känner dem och deras intres-sen.” Hon tycker också att det är viktigt att kunna följa upp en bra utläst bok med en annan.
För att kunna bedriva läsfrämjande tycker Sofia att hon behöver kunskaper om eleverna och även ha en relation till dem. På Sofias skola går 540 elever och något som är läsfrämjande är att Sofia kan namnen på nästan alla av dem. Hon vet också på ett ungefär hur bra varje elev läser och vad de tycker är roligt. Även att kunna litteraturen är viktigt, menar hon. Sofia anser att det är viktigt för alla att läsa men att det kanske är något viktigare för ungdomar eftersom:
De ska forma sitt liv, å de ska bygga upp en identitet, de ska skaffa sig sina värderingar och de ska skaffa sig ett språk som de kan använda i sitt liv för att kunna delta i den demokratiska pro-cessen. Missar de läsandet så missar de ju alldeles för mycket av det som skulle göra dem till hela människor.
Får man dem att läsa som unga fortsätter de säkert att läsa som vuxna, menar Sofia. Sofia anser att hon har fått utbildning i läsfrämjande genom hela livet, genom studiedagar och på olika kurser. Under sin vidareutbildning till bibliotekarie gick hon en speciell kurs som ge-mensamt anordnades av pedagoger och av bibliotekshögskolan som hette ”Biblioteket som lärmiljö”. Det hon då framförallt lärde sig var mycket utbyte av tips och idéer mellan delta-garna. Hon lärde sig också att argumentera för biblioteket. Med sitt tidigare arbete som låg-stadielärare har hon också lärt sig läsfrämjande genom erfarenhet. Sofia har ett önskemål om en speciell skolbibliotekarieutbildning med pedagogiska inslag vilket saknas idag i den svenska akademiska världen.
Det bibliotek Sofia arbetar i är alldeles nytt. Den skola det ligger i har tidigare inte haft en högstadieutbildning utan det är också nytt. Sofia lade märkte till att läsintresset sjönk avsevärt mellan sexan och sjuan, detta kunde de även verifiera genom en enkät där elevernas läsvanor undersöktes. Med anledning av detta berättar Sofia att de har ett läsprojekt på gång där hela skolan under en viss tid på dagen ska läsa. Detta ska ske oavsett vilket ämne de läser eftersom Sofia anser att alla ämnen har nytta av att elevernas läsförmåga förbättras. Till detta projekt får hon även extrapengar från kulturnämnden för inköp av böcker. På grund av att det tidigare inte har funnits något högstadium på skolan så saknas det böcker för den åldersgruppen och extrapengarna ska framförallt gå till inköp av ungdomslitteratur vilket kommer att behövas eftersom projektet förhoppningsvis ska ge upphov till ett ökat läsande bland högstadieele-verna, berättar hon. Parallellt med detta pågår även det dagliga läsfrämjande arbetet med att hitta rätt böcker till rätt elev, fortsätter Sofia, då är det av stor vikt att upprätthålla ett samar-bete med lärarna eftersom de oftast känner eleverna bättre.
Sofia ordnar en del läsprojekt där eleverna får läsa samma bok för att sedan diskutera den.
Högläsning och bokprat är också något som Sofia arbetar med. Hon försöker också tillgodose elevernas önskemål om böcker i den mån det går. Biblioteket har många utställningar och oftast knyter de an till eleverna själva och deras arbeten i till exempel slöjden, berättar hon.
Resurserna för att anordna författarbesök är mycket knappa, anser Sofia. Det senaste
förfat-tarbesöket skedde för tre år sedan då Pia Hagmar kom på besök. Sofia är amatörskådespelare och tillsammans med en kompis åker hon runt och har teaterföreställningar. Då spelar de upp små bitar ur olika böcker för att väcka publikens läsintresse. Även i det vardagliga arbetet brukar Sofia arbeta dramatiserande för att locka. Det är viktigt att man själv tycker att det är roligt, menar hon, eftersom detta kan smitta av sig på omgivningen. Inspiration till det läs-främjande arbetet hämtar Sofia framförallt från barnen och ungdomarna och den feedback hon får av dem. Men även hennes egna intresse och samarbetet med lärarna fungerar inspirerande.
Ett bra sätt att ta sig an läsovana ungdomar är att läsa för dem, menar Sofia. Ungdomarna måste få tid och möjlighet att få lyssna till en bok så att de kan få känslan av att ha läst en bok även om detta har skett genom örat, anser hon. Att ta hand om dem en i taget är viktigt och att berätta lite om böckerna för dem innan, tror hon. Hon menar att även föräldrarnas stöd är vik-tigt och att de får lätta böcker så att de kommer in i läsningen. I ungdomarnas läsande tycker Sofia att hon har en central roll. Hon anser även att hon har en bortskämmande roll eftersom många av eleverna har slutat att gå till hyllorna för att själva leta böcker, istället kommer de direkt till henne och vill ha en bok. Sofia tror inte att läsfrämjande arbete är ett bra sätt att inspirera till nya läsare – hon vet att det är det. Det har hon märkt genom erfarenhet: ”Om jag bokpratar i en klass så vet jag att den klassen får ju suget efter de böckerna i åtminstone några veckor framöver och alltid hittar vi nån som börjar läsa.”
Sofia anser att det har betydelse vad ungdomar läser. Men hon har en egen bestämd uppfatt-ning om den så kallade skräplitteraturen. Hon menar att ”det finns en period i en läsutveckling när man ska, när en behöver det här upprepningsgrejset […] det är en nödvändig period för att man ska kunna gå vidare i sin läsutveckling sen”. Sofia menar till och med att de som inte gick igenom denna period av läsandet av skräplitteratur sannolikt inte är läsare idag. Däremot, fortsätter hon, kan det handla om en period av varierande omfattning och att stanna i denna period är inte bra, därför behövs någon som kan hjälpa dem vidare. Sofias bibliotek har även ett visst bestånd av skräplitteratur till de ungdomar som befinner sig i denna period. Det är ungdomarna själva som ska avgöra vad de vill läsa men Sofia menar också att vi kan påverka dem. Hon ger ett exempel på boken Kort kjol som är en otäck bok som handlar om en våldtäkt och som egentligen köptes in till niorna. Det finns en viss risk med att ge en sådan otäck bok till barn och ungdomar i lägre ålder men när Sofia sa att det här är nog ingenting för er blev de mer och mer nyfikna på boken. Därför lät hon även sjundeklassare läsa denna men Sofia bad om tid av svensklärarna så att hon kunde gå ut och prata igenom boken med ungdomarna som hade läst den. Sofia tror inte på censur av böcker utan menar att man ska läsa det man vill läsa. Sofia tycker också att man ska läsa för nöje och att man då får nyttan ”på köpet”.
Kamraterna är en viktig faktor som påverkar ungdomarnas läsande liksom reklam och föräld-rar, tror Sofia. Även själva utbudet är en viktig faktor, menar Sofia, det ska vara fräscha böcker med snygga framsidor och en bra layout. Sofia berättar att det är av betydelse att tex-ten är luftig och inte alltför maffig. Även den läsfrämjande verksamhetex-ten hoppas hon påver-kar ungdomarnas läsande. Sofia menar att läsfrämjande verksamhet inte är läsfrämjande om det uppfattas som ett tvång. Det gäller att hitta det som lockar så att det inte känns som ett tvång, menar hon. Hon ger ett exempel på boken Gummitarzan som passade en elev så pass bra att han nu älskar böcker. Men lite tvång måste det ändå vara om man ska kunna komma över den tröskel när läsandet uppfattas som svårt, fortsätter hon. Då är föräldrarna av extra stor betydelse, menar Sofia. De ska se till att läsläxan upplevs som en njutning genom att ex-empelvis bjuda på kakor och sitta med så att barnet kan uppleva en närhet, anser Sofia.