pump
fördelningsventi
Bild 2/118 Reglering av flöde i ett direkt system för pumpcirkulation
sådan reglering kan det hända att värme kan avges i
solfångaren om värmemagasinet är laddat med varmvatten
som har en temperatur som överstiger temperaturen som givaren känner. Vid tillräckligt stort vattenmagasin
torde risken för att detta skall hända vara minimal. Ett annat sätt att reglera pumpens till- och frånslag är
med en givare placerad så, att den känneritempe- turen på utgående vattnet från solfångaren samt en
givare som känner temperaturen på vattnet i vattencis
ternens nedre del. Då temperaturen på vattnet från sol
fångaren överstiger temperaturen som cisterngivaren
registrerar med ett visst antal grader startar pumpen och stoppar då det understiger detta inställda värde.
De beskrivna reglersätten kan tillämpas även då man har ett indirekt system.
2.7.3 Korrosion
Som framhållits i tidigare avsnitt om absorbator och vattencistern måste de delar av systemet som kommer i
kontakt med tappvattnet utföras på ett sätt som, då det
gäller korrosion, är likvärdigt med ett konventionellt
tappvattensystem. Detta medför förutom att delar
av
systemet skall utföras av korrosionsbeständiga material att ihopkopplingen av dessa delar skall ske med ledningar .som motstår korrosion, vilket i allmänhet innebär, att
kopparrör eller rostfria rör måste användas. En gyllene regel då det gäller att motverka uppkomsten av
korrosion i ett system är att ej blanda olika material.
'Risk för galvanisk korrosion uppstår då så fort.
syrehaltigt vatten finns, vilket ju i allra högsta
grad är fallet vid tappvattensystem. Armatur måste också vara korrosionsbeständigt. Även krav på att rörledningar och armatur skall hålla för högsta tänkbara tryck som kan uppstå i installationen ställs, men torde ej vara
något problem att uppfylla om armatur och rör som normalt
förekommer i konventionella tappvatteninstallationer an
vänds. Om indirekt system används för solfångardelen av installationen kan denna som regel utföras för lägre tryck
och även med annat material eftersom ej någon kontakt med tappvattnet uppstår. Möjlighet att tillsätta korro-
sionshämmande ämnen till det värmetransporterande mediet finns vid detta utförande.
3. VARMVATTEN
3.1 Varmvattenanvändning
Varmvattenanvändningen inom hushåll varierar starkt.
Något statistiskt material i stil med det som finns för
kallvattenanvändning föreligger ej. Mätning av kall- vattenanvändningen sker för de flesta hus (tomt) eller
grupper av hus medan mätning av vattenanvändningen per lägenhet endast sker i ett fåtal fall. Undersökningar
där individuell mätning av både varm- och kallvatten
skett har givit vid handen, att varmvattenmängden som an
vänds för hushålIsändamål är ca 30% av den totala vatten
mängden. Även undersökningar; där central mätning av varmvattnet har utförts genom att en vattenmätare in
stallerats i kallvattenledningen som förser varmvatten*- beredaren vatten;har gjorts. Vid dessa undersökningar
har temperaturen på det utgående varmvattnet varit ca 55-60°C.
I bild (3/1) visas hur användningen av hushållsvatten (kall
vatten) ökat under tiden 1944 till 1970. Värdena^ är
hämtade från SOU 1975:61. Om man antar att varmvattenan
vändningen är 30% av den totala mängden vatten för hus-
hållsändamål får man en ökning i användning för åren 1944-1970 enligt bild(3/2). Från 1966 har som synes ej
någon ökning skett.
I tätorter är den totala mängden vatten som används högre än vad den är i mindre orter p.g.a. att vatten för kontor, butiker mm medräknas. Exempelvis är vär
dena i Stockholm, Göteborg och Malmö större än för mindre orter.
I tabell3-1 anges värden för den totala mängden använt vatten för hushållsändamål samt även den beräknade varm
vattenmängden utgörande 30% av totala vattenmängden.
Förutom den skillnad i vattenanvändning,som finns mellan
olika typer av orter,råder också en skillnad mellan flerfamiljshus och småhus beträffande vattenåtgång.
1) Värdena avser ej endast vatten som används i hushåll utan även använt vatten i butiker, affärslokaler, kontor, skolor, offentliga byggnader m m.
l/pers. dygn
50,10
Bild 2/1 Vattenanvändning i hushåll Källa: SOU 1975:61.
Bild
l/(pers.dygn) Varmvattenanvändning
Bild 3/2 Varmvattenanvändningen för hushållsvatten
12-R83
3:2
För hushåll i flerfamiljshus antas det, att användningen
av vatten är ca 20% högre än i småhus. Orsaken torde vara att man i småhus är uppmärksamma på vattenkostna
den i och med att man har individuell mätning av vattnet.
Till följd av kollektivmätningar i flerfamiljshus kan
konsumenter i mindre grad påverka sin egen kostnad.
Vattenanvändningen för hushållsändamål i framtiden har
bedömts av VAV-föreningen i en förstudie (1975) och man anger som sannolikt medelvärde för rikets tätorter ca
220 l.p.d. Fördelningen av denna totala vattenmängd för olika ändamål anges i tabell 3-2 och gäller för ett
hushåll med hög sanitär standard.
För de olika aktiviteterna i tabell 3-2 gäller att endast
kallvatten användes för toalett medan i övrigt både kall- och varmvatten används. Antar man att ca 40% av de i tabell 3-2 redovisade mängderna enbart är kallvatten
och att i övrigt en blandning av kall- och varmvatten
sker i relationen 40 och 60% erhålls de i tabell 3-3 angivna överslagsmässiga mängderna för användningen av
varmvatten. Varmvattenmängd blir ca 30% av den totala vattenmängden enligt tabell 3-2.
I många hushåll finns tvätt- och diskmaskiner. Använd
ningen av dessa torde i de flesta fall medföra en lägre vattenåtgång än tidigare. Tvättmaskiner ansluts till
kallvatten varför någon direkt använding av varmvatten
ej sker. Vattnet värms i maskinen med hjälp av el-energi.
Diskmaskiner däremot ansluts oftast till tappvarmvatten-
ledningen och i de fall varmvattnet ej har tillräcklig temperatur sker eftervärmning med el-energi till ca 70°C.
Vid diskning i maskin åtgår ca 50 liter vatten per disk
ning, Vattenåtgången vid handdisk kan variera mellan 30-
150 liter vatten för en middag med 4 kuvert. Handdiskning
i låda och sköljning under rinnande vatten beräknas ge en åtgång av 60-90 liter vatten för motsvarande disk och slutligen ger diskning och sköljning under rinnande
vatten en åtgång av ca 150 liter.
En jämförelse mellan vattenåtgången vid maskindiskning
och handdiskning har gjorts och återges i tabell 3-4
varvid som grund för beräkningen antagits att en disk
maskin rymmer disk motsvarande 8 kuvert. I tabell 3-4
Tabell 3-1 Vattenförbrukning (1975) i liter per person och dygn (l.p.d,) för olika ortstyper
Totalt KV. Varmvatten (30% av KV ) Större tätorter med
mer än 10.000 pers. 217 65
Tätorter 210 63
Mindre orter 190 57
Tabell 3-2 Prognos för hushållens vattenanvändning 1975
Funktion l.p.d. Beräkningsgrund
Bad och dusch 50 1 bad/vecka à 175 1, 3 dusch/vecka à 60 1
Toalett 40 4,5 spolningar/dag à 9 l/gång Disk 50 120 1/(2,47 boende och dag) Textiltvätt 30 3 kg maskintvätt/vecka à 40 1 tvätt
samt 100 1 per vecka till småtvätt Övrigt 50 Mat, dryck, personlig hygien, städ
ning, bevattning, biltvätt m m 10 l.p.d, för droppande kranar Totalt 220
Källa: S0U 1975:61
Tabell 3-3 Uppskattad varmvattenförbrukning 1975
Funktion l.p.d.
Bad och dusch 30
Disk 20
Tvätt 10
övrigt 10
Totalt 70
Tabell 3-4
Totalt l.p.d. Varmvatten l.p.d
Diskmaskin 50 50
Handdisk med 2 lådor 60 36
Handdisk med sköljning
under rinnande vatten 120 - 180 72 - 108 Handdisk med både disk
ning och sköljning under
rinnande vatten 300 180
har även varmvattenåtgången angetts under antagandet att 40% kall- och 60% varmvatten används vid handdisk-
ning. Vid maskindiskning används enbart varmvatten.
Som framgår av tabell 3-4 är handdisk i låda och skölj-
ning i låda det mest vattenbesparande sättet att diska på, men även maskindiskning har en låg vattenanvändning
i förhållande till övriga diskningsförhållanden.
3.2 Varmvattnets temperatur
Tappventiler och blandare skall enligt VA-byggnorraen vara konstruerade så, att de ger normflöde vid ett tryck
i ledningen omedelbart före biandaren av 50 kPa. Vid
ett högre tryck ger biandaren ett större flöde, vilket
vid t ex tvättning av händer under rinnande vatten, ger en större vattenåtgång. Då tvättningen ej sker under
rinnande vatten har trycket i ledningen vid blandare ej någon inverkan på vattenåtgången. I bilderna^(3/3-3/6)
visas prov med blandare med olika normflöde och hur flödet vid dessa prov varierade med trycket» Ay bilder^
na framgår att blandare med luftinbiandare har ett lägre flöde vid ökande tryck än blandare utan luftinblandare.
Varmvattentemperaturen får, enligt föreskrift i VA-bygg'"
norm (SBN-S kap 51) ej överstiga 65°C för varmvatten
som kan beräknas bli använt till personligt hygien.
Vidare anges i VA-byggnormen att "med hänsyn till tem
peraturfall i ledningar o d godtas att termostater o d ställs in för att ge en temperatur av 70°C efter vat-
tenvärmare".
En vanlig inställning av vattenblandningsventiler är att de ger en temperatur av ca 55-60°C efter blandningen.
Då WC-cirkulation anordnas är temperaturfallet i ej alltför stora ledningssystem ca 5°C. Högre temperatur än 50-55°C vid tappställen torde ej behövas i bostads
lägenheter. I tabell 3-5 anges vilka temperaturer som
erfordras vid olika aktiviteter.
1) Bild (3/3—3/6) , se VVS-12 (1974) sid 24-25.
Flöde l/sek
■150% av normflöde blandare 2 Ried luftblandare
blandare. blandare V utan luft—.