I detta kapitel ska jag ge en kort överblick av den forskning om tillit som jag i min studie förhåller mig till. Det innebär också att jag inte gör anspråk på att ge en heltäckande bild av tillitsforskningen eftersom fältet är mycket stort, utan begränsar mig till några centrala texter.
Jag börjar med en kort karakterisering av den samhällsvetenskapliga till-litsforskningen. Särskild uppmärksamhet ägnar jag sedan åt distinktioner av olika typer eller dimensioner av tillit. Detta kapitel handlar mest om hur tidigare forskning har karakteriserat olika dimensioner av tillit, medan nästa kapitel (3) handlar om vad som enligt tidigare studier bestämmer tillit.
Ett mångfasetterat område
Forskning med tillit som föremål sträcker sig över många olika discipliner;
statsvetenskap, sociologi, ekonomi och psykologi är de vanligaste där tillit behandlas empiriskt. Därför är intresset för tillitens relevans för många olika livsområden heller inte särskilt överraskande. Utöver de studier som talar om mellanmänsklig tillit i största allmänhet och som ofta empiriskt baserar sig på befolkningsstudier har det ägnats uppmärksamhet åt tillit på de mest skil-da arenor; familj, vänskap (Dufwenberg 2002; Weber & Carter 2003), ar-betsliv (Crow 2002; Isaksson 2001), näringsliv (B. Larsson 2007), sjukvård (Mohseni & Lindström 2007; Piippo & Aaltonen 2008; Wendt, Fridlund &
Lidell 2004), samspel mellan individer och organisationer (Bessant, Hill &
Watts 2005; Dallos & Comley-Ross 2005), förtroende för politiska institu-tioner (Bjørnskov 2005; Denters 2002; Rothstein 2001), mellanstatliga rela-tioner (Kim 2007; Ruzicka & Wheeler 2010), internet (Radin 2006; Whitty
& Joinson 2009), konsumtion (Berg m.fl. 2005; Kjærnes 2006; Sellerberg 1982), vetenskap (Jensen 2001; Wenneberg 2001), civilsamhälle (Hanifi 2006; Putnam 2000; Tonkiss, Passey & Fenton 2000) med mera.
Detta är troligen också en bidragande orsak till att det inte finns någon övergripande konsensus när det gäller tillitsbegreppets innebörder eller sättet att mäta tillit (se t.ex. J. Roberts 2004). Delvis, men säkert inte enbart, till följd av denna ämnesmässiga spretighet talas det också om olika sorters tillit.
Olika specificeringar av tillit har utvecklats utifrån tillitens objekt, riktning, (J. Roberts 2004) ursprung, funktion och kontext. Några av de befintliga specificeringarna är personlig tillit, partikularistisk, partikulär tillit, specifik
tillit, allmän tillit, generaliserad tillit, universalistisk tillit, tvåpartstillit versus nätverk, organisationstillit, rutintillit, systemtillit, institutionstillit, situations-tillit, tillitsklimat, vertikal versus lateral situations-tillit, olika styrkor i tillit och tillit på olika nivåer (Blomqvist 1997, s. 280ff.; Stevrin 1998). En del av dessa be-grepp tycks dock vara identiska, andra överlappar varandra. Somliga, menar jag, kan betraktas som olika dimensioner av tillit.
Både det faktum att det inte finns någon given tillitsdefinition och att det är vanligt med en indelning i olika tillitsdimensioner får också omedelbara konsekvenser för mätprocedurer och förklaringansatser. När det gäller den empiriskt grundade forskningen är det värt att notera att det inte är ovanligt att forskare väljer tidigare forsknings operationalisering av tillitsbegreppet (framför allt i form av enkätfrågor) som grund för sin egen begreppsbestäm-ning (se t.ex. Delhey & Newton 2003, s. 104; Freitag 2003, s. 221).17
De kanske vanligaste sätten att empiriskt mäta tillit är olika former av ex-periment samt surveyundersökningar. Exex-perimenten har oftast spelupplägg där studiedeltagarna får en viss summa pengar eller poäng som de förväntas satsa genom att på olika sätt interagera med sina medspelare. Informationen om dessa medspelares egenskaper liksom personernas egna egenskaper vari-eras ofta också. Reglerna är typiskt sett utformade så att alla gynnas av att alla samarbetar. Man kan öka eller minska sin eventuella vinst genom att samarbeta eller låta bli att samarbeta med andra och därmed ta risker.
Fältexperiment utspelar sig ofta utan att studiedeltagarna vet om att de deltar i en undersökning. Syftet är ofta att se hur hederligt eller hjälpsamt en person agerar när hon inte känner sig iakttagen. Vidare förekommer kvasi-experimentella metoder där försökspersoner ska svara på frågor om hur de skulle agera vid olika påhittade scenarier eller ta ställning till en berättelse för att forskaren ska kunna avslöja dolda värderingar.
Enkätstudier bygger ofta på stora representativa underlag och i olika stu-dier används ofta en del identiska eller liknande frågor. Detta gör det bland annat möjligt att jämföra människors attityder och värderingar mellan olika geografiska områden och över tid (för en utförlig diskussion se t.ex.
Lundåsen & Pettersson 2009). Tillitsmätningarna kan bygga på en enda frå-ga. Andra gånger rör det sig om flera frågor som ibland också slås samman till index. De kanske mest kända är sociologen Rosenbergs (1956) så kallade misantropiindex och psykologen Rotters (1967) Interpersonal Trust Scale.
Mer sällan ser man kvalitativa upplägg, i synnerhet om man försöker hitta studier som explicit undersöker tillit. Det finns dock exempel på studier där tillit framstår som ett centralt tema för människors interagerande. Ostroms (1990, 2003) fältstudier om hur samhället utvecklar system för att skydda gemensamma resurser är ett sådant mycket känt exempel där olika fall har studerats under en längre tid. Men även kvalitativa intervjustudier med tillit som huvudämne förekommer (se t.ex. Sztompka 1999; Weber & Carter
17 För en kritisk diskussion av detta förfarande se Johansson (2009, s. 15).
1998; Weber & Carter 2003). Kanske ännu ovanligare är kombinationer av kvalitativa och kvantitativa data, även om de existerar, exempelvis i form av intervjuer och enkäter (Kullberg m.fl. 2010; Stolle & Nishikawa 2011;
Weber & Carter 2003).
Tillitens dimensioner
Tillit tillskrivs alltså många gånger olika vad jag vill kalla för dimensioner.
Med den benämningen menar jag att det är olika sidor av tillit som inte är helt väsenskilda, men ändå tillräckligt olika för att ge dem egna beteckning-ar. Eller som Newton (2001, s. 5) mot bakgrund av sina empiriska analyser av material från World Values Survey från tolv länder uttrycker det:
[I]t makes little sense to use the term trust as a generic analytical concept, for there seems to be no such thing. We must stop talking about trust as if [it]
were a single, indivisible entity, or part of a basic personality syndrome, and remember to qualify the term with a context-specific prefix – ‘family trust’,
‘social trust’, ‘political trust’, ‘neighbourhood trust’.
Därför vill jag ge en kort introduktion till utifrån vilka utgångspunkter dessa distinktioner görs i litteraturen.
Tillit som något riktat
Tillit betraktas allt som oftast som ett socialt fenomen i och med att den sägs vara direkt relaterad till samspel mellan människor. Weber och Carter (1998, 2003, s. 2) definierar till och med tillit som en orientering mellan självet och andra. Därmed kan det också sägas strukturera mellanmänskliga relationer.
Tilliten är då alltså riktad mot personer. Det utesluter dock inte att tillit också kan gälla opersonliga objekt eller till och med abstrakta företeelser.
Det som tilliten riktar sig mot kallar Sztompka (1999, s. 41) för targets of trust. I avhandlingen lånar jag Blennbergers (2009, s. 28) svenska term till-litsobjekt. Som vi kommer att se i nästa avsnitt är en uppdelning av tilliten utifrån vad den riktas mot vanlig, framför allt när det gäller den forskning som baserar sig på enkäter. Vilket objekt tilliten riktas mot får i sin tur kon-sekvenser för tillitens egenskaper, eftersom den utgår från förväntningar på den andras agerande och därmed innebär ett risktagande (Sztompka 1999, s.
25). Vilka förväntningar man har gentemot olika tillitsobjekt kan i sin tur bestämmas av en rad faktorer såsom graden av förtrogenhet, det vill säga hur väl man känner någon, men också rollförväntningar.
Luhmann (1988, s. 95ff.) gör en distinktion mellan förtrogenhet (orig. fa-miliarity), förtroende (orig. confidence) och tillit (orig. trust), vilka varierar med tillitens objekt. Med förtrogenhet avser han att kunna skilja det kända
från det okända, som i sin tur är en förutsättning för att utveckla tillit i mänskliga relationer. För att finna sig tillrätta i världen använder sig männi-skan av symboler, alltså information som lagrar det okända i det kända. Det-ta för att undvika att lämna den kända världen, det som han också kallar för livsvärld. På så sätt förflyttar sig också hela tiden horisonten av kända före-teelser i takt med att vi som människor utvecklar vår livsvärld, med andra ord förvandlar det hittills okända till det kända (för en liknande distinktion se Yamagishi & Yamagishi 1994, s. 131).
Luhmann (1988, s. 97f.) menar att både förtroende och tillit härbärgerar förväntningar som har potential att bli besvikelser. Det normala är då förtro-ende, med andra ord att man är övertygad om att ens förväntningar infrias.
Andemeningen är då att människor och ting så att säga fungerar som de(t) ska. Vi förväntar oss helt enkelt att människor, institutioner, ting eller ab-strakta företeelser lever upp till sina roller. Ser man i stället till det som Luh-mann kallar för tillit rymmer det en faktisk risk att bli besviken, till skillnad från förtroende där det finns en mer obestämd fara i bakgrunden. Att det helt oväntade händer utan att man själv kan påverka det. Skillnaden mellan för-troende och tillit är inte absolut, utan beror dels på hur betraktaren uppfattar något, dels vilken mening eller vilket innehåll hon tillskriver det. När man litar på någon föredrar man alltså något trots att man kan bli sviken av andra. När det gäller relationer kan en relation som är präglad av förtroende följaktligen förvandlas till en av tillit när det blir möjligt att undvika denna relation (Luhmann 1988, s. 99; se även A.B. Seligman 1997, s. 16f.).
Också Annette Baier och Adam Seligman betraktar rollförväntningar som centrala när det gäller tillit. Men medan tillit hos Baier (1986, s. 245) handlar just om vår tro på att människor lever upp till de roller vi applicerar på andra runt omkring oss, kännetecknar tillit hos Seligman (1997, s. 25f.), likt Luh-manns resonemang, de tillfällen då man har tilltro trots att några självklara roller inte är giltiga.
Generaliserad och partikulär tillit
Ett mycket utbrett sätt att skilja mellan olika dimensioner av tillit görs ge-nom att tala om allmän eller generaliserad tillit å ena sidan, och om partiku-lär tillit å andra. Dessa epitet syftar i sin tur på lite olika spörsmål. En aspekt är att de markerar att tillit kan ha olika riktningar. Med det menas att tilliten gäller olika typer av tillitsobjekt som i sin tur skiljer sig åt i sin grad av ab-straktion samt grad av förtrogenhet. En annan aspekt är tillitens innebörd, bland annat huruvida tillit för den som litar är något som har med rationella kalkyler att göra eller om det rör sig om mer omedvetna processer.
Om vi ska börja med det som på engelska kallas för general eller genera-lized trust utgår den i regel från ett positivt svar på en fråga som i originalet lyder ”Generally speaking, do you believe that most people can be trusted or
can’t you be too careful in dealing with people?”18. Även tillit till abstrakta grupper som förutsätts vara olik en själv såsom utlänningar eller människor med annan religion brukar omfattas av detta begrepp (Stolle 2001, s. 123f.).
Talar man om allmän tillit syftar man främst på tillit till människor i all-mänhet, en något diffus grupp människor alltså. Talar man däremot om ge-neraliserad tillit omfattas också ens förhållningssätt i nya situationer med nya, ännu okända, personer där tillit, till skillnad från misstro, alltså är ut-gångspunkten (Blennberger 2009, s. 22). Vidare framhäver också termen generaliserad tillit att tillit betraktas som en värdering som i förlängningen blir till ett personlighetsdrag, vilket Yamagishi med flera (1999) och Uslaner (2002) föreslår.
Partikulär tillit å sin sida försöker i regel fångas in med hjälp av enkät-frågor som avser ens relation till mindre och mer konkreta grupper. Ännu vanligare är det att man avser människor som man redan är bekant med, som ens familj eller ens grannar.
Men även här är det inte enbart tillitsobjekten som står i fokus utan begreppet bär på ytterligare implikationer. Hardin (2002), för att ta ett exem-pel, skiljer visserligen inte på olika sorters tillit, men baserar sin ansats på föreställningen att människan är helt målrationell. Följaktligen menar han att man enbart har tillit till sådana personer som har anledning att leva upp till ens förväntningar just därför att ens eget intresse är inkapslat (orig. encapsu-lated) i deras intresse. Tilliten är därmed inte enbart en förväntan om den andras beteende, utan denna förväntan är grundad i att man förstår den andras intresse i förhållande till sig själv (Hardin 2002, s. 3).
Begreppen partikulär och generaliserad tillit uppvisar också paralleller till sammanbindande (orig. bonding) och överbryggande (orig. bridging) socialt kapital (Gittell & Vidal 1998, s. 8).19 Fokus i detta begreppspar ligger dock på de konsekvenser det kan ha för ett samhälle. Med sammanbindande avses då att människor håller ihop med dem de redan känner och som liknar dem själva, vilket bäddar för ett agerande som enbart gynnar familjen eller klanen och därmed nepotism. Omvänt betecknar överbryggande att människor sna-rare agerar utåtriktat och skapar nya kontakter med hittills okända, vilket främjar transparenta offentliga institutioner och låga transaktionskostnader.
Förtroende för system och institutioner
En annan vanligt förekommande distinktion mellan olika tillitsdimensioner görs beroende på om det är fråga om personer eller andra tillitsobjekt.
18 Frågan har använts sedan 1950-talet (Rosenberg 1956) och anses ha hög validitet i den bemärkelsen att den ger liknande resultat när man jämför olika undersökningar länder emellan (Rothstein 2003, s. 148f.). Men frågan har också fått mycket kritik för att det är osäkert vilka människor de som får frågan tänker på, och om att ha tillit och att vara försiktig verkligen är varandras motsatser (Lundåsen & Pettersson 2009, s. 128ff.).
19 Ursprungligen användes bonding and bridging-dikotomin just om socialt kapital, men det verkar som om det blivit nästan lika vanligt i behandlingen av tillitsbegreppet.
mann (1968, s. 37, 1988, s. 99) och Giddens (1999, s. 29) skiljer till exempel mellan förtroende för ett system och för en mänsklig motpart.20 Norén Bret-zer talar om horisontellt och vertikalt förtroende där det första gäller perso-ner och det andra institutioperso-ner (Norén Bretzer 2005, s. 19).
Sztompka (1999, s. 19ff.) har emellertid en viktig och intressant invänd-ning mot en alltför strikt uppdelinvänd-ning mellan tillit till personer och system.
Han påpekar nämligen att människor i allmänhet litar på system som i slut-änden är skapade av människor, i stället för på systemen i sig.
I stället för förtroende för system är det också vanligt att tala om att män-niskor kan ha förtroende för institutioner. De tillitsobjekt som brukar vara aktuella när forskare diskuterar politiskt förtroende eller institutionsförtroen-de är institutionsförtroen-den lagstiftaninstitutionsförtroen-de och exekutiva offentliga makten, partier, politiker, offentliga organisationer av kontroll- eller servicekaraktär, militären, kyrkan, företag och frivilligorganisationer (Norén Bretzer 2005, s. 30ff.;
Rönnerstrand & Johansson 2008, s. 5ff.). Den typen av forskning baserar sig många gånger på enkätfrågor och handlar då oftast om hur stort eller litet förtroende människor har för olika institutioner, många gånger också med ett syfte att jämföra dessa förtroendenivåer med varandra. Förtroendebegreppet är relativt brett; det kan rymma allt från att politiker inte missbrukar skatte-medel och fattar rätt beslut via demokrati som idé till nöjdhet med policy-skapande institutioner (Norén Bretzer 2005, s. 30ff.).
En övergripande definition erbjuds av Devos, Spini och Schwartz (2002, s. 484):
If someone trusts an institution, it implies that he or she believes that this col-lective entity, on the whole, is competent, fulfils its obligations, and acts in responsible ways. Trusting an institution entails having confidence that the institution is reliable, observes rules and regulations, works well, and serves the general interest. Thus, the notion of trust goes beyond whether individu-als have a positive or negative attitude toward an institution or whether they approve or disapprove of it. Trust refers to a set of beliefs or expectations rather than to a purely affective reaction.
En vanlig distinktion är den mellan representativa och implementerande institutioner. Av de förra förväntar sig medborgarna att de i viss mån är par-tiska och trogna sin ideologiska agenda, medan det förhåller sig tvärtom när det gäller de senare. Av implementerande institutioner förväntas att de följer ideal som universalism, jämlikhet och opartiskhet (Rothstein & Kumlin 2001, s. 54f.; Rothstein & Stolle 2003b, s. 193f.).
20 System i deras bemärkelse tycks dock omfatta både institutioner som är skapade av männi-skor, och även rymma en bredare betydelse där system betecknar människans livsvärld i största allmänhet.
Normativa tillitsföreställningar
Tillit förknippas i litteraturen också mer eller mindre uttalat med olika typer av normativa föreställningar. Uslaner är exempelvis kritisk till idén om tillit som något strategiskt och baserat på kunskap och information om risker som det gäller att undvika, då han anser att tillit i detta fall snarare används som ersättning för moraliskt tänkande (Uslaner 2002, s. 16f.).21 Som tidigare nämnts lanserar han termen moralistic trust (sv: moralisk tillit, min översätt-ning22) för att beteckna när människor agerar tillitsfullt utan att förvänta sig något tillbaka av en okänd. Utöver det menar han att det helt enkelt är nöd-vändigt, eftersom vi inte kan veta andra människors avsikter (a.a., s. 15).
Skillnaden mellan strategisk och moralisk tillit är att den första reflekterar våra förväntningar om hur människor ska bete sig. Moralisk tillit betecknar i stället hur vi tycker att människor bör bete sig. Uslaner utgår då från att individen själv börjar med att ha tillit, att det är utgångsläget (Uslaner 2002, s. 23). Sztompka (1999, s. 32) i sin tur, innan han går in i olika dimensioner av tillit, presenterar en mer reaktiv syn, som dock liknar Uslaners tankar; det uppstår helt enkelt en form av moralisk skyldighet som man ska leva upp till när motparten visar tillit.
Upprinnelsen till att betrakta tillit som moralisk är i Uslaners fall en kvali-tativ analys av ett så kallat tänka högt-inslag i en enkätundersökning.23 Re-spondenterna ombads att fritt berätta vad de tänkte på när de fyllde i tillits-frågorna från Rosenbergs (1956) misantropiindex. Uslaner drar då slutsatsen att människor generellt, även personer som inte har särskilt stor tillit, resone-rar om tillit i normativa eller moraliska termer. Detta till skillnad från att betrakta tillit som ett resultat av tidigare erfarenheter (Uslaner 2002, s. 72ff.).
Följaktligen borde moralisk tillit också kunna beskrivas som en form av värdering. Paralleller finns också till Sztompkas (1999, s. 65) förståelse av tillit som personlighetsdrag som en av tre tillitsdimensioner.
Att tillit inte omedelbart baseras på tidigare erfarenheter innebär dock inte automatiskt att människor som har moralisk tillit litar på alla under alla om-ständigheter. I stället betraktar Uslaner (2000, s. 573, 2002, s. 27) den mora-liska tilliten som ett mått på vem man inkluderar i sin moramora-liska umgänges-krets eller gemenskap (orig. moral community) (jfr. även Baiers (1968) och Seligmans (1997) resonemang om rollförväntningar som jag nämnt tidigare).
21 Men jag menar att han är inkonsekvent i sitt resonemang, eftersom han å ena sidan menar att tilliten (i bestämd form när det gäller det svenska ordet) är moralisk, å andra sidan i sina analyser genomgående skiljer mellan generaliserad och partikulär respektive moralisk och strategisk tillit.
22 Kanske skulle ”moralistisk” vara en bättre översättning, eftersom termen tydligt indikerar den normativa dimension som avses. Men eftersom termen i svenskan också bär på en negativ konnotation som inte är aktuell i detta sammanhang väljer jag att översätta moralistic trust till
”moralisk tillit”.
23 ANES (American National Election Study) Pilot Survey
Uslaner menar att generaliserad tillit baseras just på moralisk tillit. Rent mättekniskt sätter Uslaner, som jag ser det, likhetstecken mellan generalise-rad tillit och moralisk tillit samt partikulär och strategisk tillit.
Adam Seligman (1997) använder termen generalized exchange i liknande bemärkelse som Uslaner i fallet med moralisk tillit just för att betona att det rör sig om underförstådda principer av interaktionen mellan människor. Han utgår också från liknande kontraster:
Generalized exchange, we recall, is to be distinguished from ‘specific’ or market exchange in that, as opposed to the latter, it provides the ‘conditions [!] of solidarity, the ‘precontractual’ elements of social interaction which in-clude the obligation to engage in social interaction and to uphold one's obli-gations; or in other words, generalized exchange, if successful, helps to estab-lish the conditions of basic trust and solidarity in society, to uphold what Durkheim has called the precontractual elements of social life. (A.B.
Seligman 1997, s. 81)
Genom att tala om ett utbyte antyds visserligen ett vinstintresse, men Selig-man betonar också just att det rör sig om något som ligger utanför formella kontrakt. Genom att hänvisa till grundläggande tillit och solidaritet markerar han också den värderingsmässiga dimensionen. Baier (1986, s. 243) för ett liknande resonemang, men betonar då att det finns en kollektiv överens-kommelse om vad som är gott och eftersträvansvärt, varför den enskilde kan
Genom att tala om ett utbyte antyds visserligen ett vinstintresse, men Selig-man betonar också just att det rör sig om något som ligger utanför formella kontrakt. Genom att hänvisa till grundläggande tillit och solidaritet markerar han också den värderingsmässiga dimensionen. Baier (1986, s. 243) för ett liknande resonemang, men betonar då att det finns en kollektiv överens-kommelse om vad som är gott och eftersträvansvärt, varför den enskilde kan