Olika strategier – olika förutsättningar

Resonemangen som vi placerat i kategorin Kännaren har givit prov på

erfarenhetsmässiga och intuitiva grundanden för bedömningar. Lärarna har haft svårt att svara på direkta frågor om vad man haft för underlag i bedömningen samt hur dom har samlat in detta. Vi antar att svårigheten i att konkret beskriva vad som bedöms gör det näst intill omöjligt för någon annan att ta till sig, och bedöma en elev likvärdigt med en kännare. Detta innebär att Kännarens strategi påverkar likvärdigheten i dennes bedömningar på ett ofördelaktigt sätt och därmed finns heller inga förutsättningar för en likvärdig betygssättning.

Arbetsbeskrivningarna som placerats i kategorin Samlaren anser vi har visat att ej heller denna kategori av lärare egentligen riktigt vet, eller har bestämt sig för vad man söker i ett bedömningsunderlag. Skillnaden mot kännaren är att dessa lärare, istället för

mot eventuell kritik. Även i dessa resonemang anser vi att man kan skönja att likvärdighet i bedömningen blir svår att nå, då läraren har problem att på ett konkret sätt förmedla sin bedömningsstrategi. Vi anser därför att Samlarens arbetssätt ger, i likhet med Kännarens strategi, brister kring likvärdigheten i bedömning och betygssättning.

Tankegångarna i kategorin Kirurgen har, enligt vår mening, varit de som givit bäst prov på en genomtänkt strategi för den egna bedömningen. De har även visat den största öppenheten för samarbete med andra kollegor. Dock har svaren i kategorin, enligt vår mening, samtidigt varit de som givit minst prov på konkreta arbetsbeskrivningar. Istället har de legat mer på ett förståelseplan och lärarna har snarare givit uttryck för en vilja att arbeta i denna kategori mer än att kunna påvisa det i beskrivningarna av det egna arbetssättet. Dock menar vi att den lärare som kunnat tillgodogöra sig kirurgens strategi för bedömning, i kombination med öppenhet om hur man arbetar, skulle ge den bästa grunden för jämförelse och likvärdighet mot andra lärares bedömning och

betygssättning.

Det är vår uppfattning att alla arbetssätt vi stött på i undersökningen, ur

rättvisesynpunkt, potentiellt kan åstadkomma en bedömning överrensstämmande med de lokala kursmålen. Skillnaden i likvärdighet bygger där emot på medvetenheten kring vad man faktiskt bedömer, och därigenom också i möjligheten till öppenhet. I detta sammanhang betyder det lika lite att svara allt eller inget, på frågan: vad ingår i din bedömning? Slutsatsen blir för oss att endast den lärare som verkligen har en klar bild av vad han/hon söker efter i sitt bedömningsunderlag, också kan redogöra för vad det resulterande betyget baserats på. Häri, i den rättvisa överrensstämmelsen mellan betyg och kriterier, ligger förutsättningen för en jämförbar och likvärdig bedömning. Men utöver detta bygger likvärdigheten på samarbete, samarbete bygger i sin tur på

öppenhet och öppenhet bygger på medvetenhet om vad man sysslar med i den dagliga verksamheten! (Riksrevisionen, 2004)

Det har alltså varit en stor spridning i resonemangen från de intervjuade lärarna. Såväl förståelsen av betygssystemet som det konkreta förfarandet med bedömningar i verksamheten har givit prov på stora olikheter. Det är därför vår uppfattning att

Betyg satta efter provresultat kan aldrig spegla samma sak som betyg satta utifrån en nyanserad helhetsbild av elevers prestationer under en hel kurs. Lika lite kan man jämföra de betyg som är satta utifrån ohanterligt många uppgifter med dem som baseras på intuition och relation (lärare och elev).

Vårt resultat stärks av att Skolverket (2005) når en liknande slutsats i sin undersökning som var riktad mot ämnen med nationella prov. I sin undersökningen finner Skolverket (a.a.) att resonemang kopplade till det relativa betygssystemet fortfarande är i bruk och förklarar det med att lärarnas kunskaper i att sätta mål och kunskapsrelaterade betyg är varierande. Vidare framkommer att samverkan mellan lärare så väl som skolor är väldigt skiftande. Vi fann i vår undersökning liksom Skolverket (a.a.) att de två skolorna som ingick visade stora olikheter i samarbetet med andra skolor, såväl som i samarbetet mellan lärare inom den egna skolan.

Vi anser att om betyg ska kunna jämföras från en skola till en annan måste lärarna och rektorerna vara beredda att utbyta information samt avsätta tid för ett sådant utbyte (jfr Skolverket, 2004b). Det är vår mening att, man inte kan förvänta sig att det endast utifrån dagens betygskriterier spontant ska kunna uppstå en likvärdig förståelse för vad som ska bedömas. Lika lite ska man tro att målen kan göras så precisa att de innebär en direkt uppräkning av vilka kunskaper och insikter eleverna ska ha (Skolverket, 2002). I praktiken kommer därför målen, i avsaknad av samarbete, alltid att tolkas individuellt och för dessa tolkningars likvärdighet kan ingen garanti ges.

Men det skulle inte behöva vara så! Det skulle kunna finnas ett större samarbete mellan lärare och skolor i Sverige. Då skulle inte varje lärare behöva stå ensam i sin tolkning av betygskriterierna, utan skulle tillsammans med andra diskutera fram en samsyn på vad som borde bedömas och hur detta skulle ske. Den skolan skulle ha samarbetet som ledstjärna och i den skolan skulle öppenheten premieras, både emot elever, kolleger och övriga samhället.