V
id en omorganisation av socialkontoret i Bi-skopsgården 1999 bildades Utredningsgruppen som en av flera arbetsgrupper inom försörjnings-stödet. Avsikten var att på ett mera sammanhållet sätt arbeta med personer vilka bedömdes ha ett konstaterat utrednings - och rehabiliteringsbehov och som av det skälet fick ekonomiskt bistånd. Dessa personer har vanligtvis ett långvarigt soci-albidragsberoende bakom sig och ett syfte var att bryta detta.Målgruppen definierades som ”Personer som på grund av fysiska, psykiska och/eller sociala hinder ej kan ta ett arbete, och därför är i behov av fördjupad utredning”. Med utredning avsågs tiden från det man blev aktuell i Utredningsgruppen och till dess man blev självförsörjande
Dessa personer/klienters hälsa och arbetsförmåga är oftast svårbedömd och socialsekreterarna behö-ver ha en stor kunskap om vilka utrednings- och rehabiliteringsresurser som finns att tillgå. De be-höver också ha ett stort mått av flexibilitet liksom en vid förståelse för individens situation samt en medvetenhet om att för att nå ett lyckat resultat krävs det samarbete med flera aktörer.
Redan när Utredningsgruppen startade 1999 påbörjades ett målarbete, där målen diskuterades och kvantifierades för att därefter gemensamt föl-jas upp och diskuteras. Målen skulle vara tydliga, realistiska och mätbara.
Det första målet kom att bli det så kallade läkarintygsmålet. Det innebar att det skulle finnas ett aktuellt läkarintyg i minst 75 procent av de fall där klienten fick ekonomiskt bistånd på grund av sjukdom.. Innan kravet på aktuellt läkarintyg tillkom kunde det finnas intyg som var mer än ett år gamla, eller inget läkarintyg alls. Sådana gamla intyg gav ingen som helst vägledning i hur perso-nens aktuella hälsotillstånd var. För att kunna sätta in rätt insatser i form av rehabilitering måste först hälsotillstånd och arbetsförmågan utredas.
Det andra målet var utredningstidens längd. Målet fastställdes till att utredningstiden skulle löpa under högst 4 månader. Målet reviderades vid flera tillfällen, eftersom det visade sig vara svårt att styra utredningstidens längd. Målet slopades därför i sin helhet år 2002.
Utredningsgruppens arbete präglas av att soci-alsekreterarna ska kunna ägna mer tid än vad som är normalt åt varje enskild klient, vilket innebär mindre ärendemängd per handläggare. Syftet är att socialsekreterarna ska kunna utveckla samverkan med aktörer inom utrednings- och rehabiliterings-området.
För att legitimera arbetet med fördjupade utredningar av socialbidragstagare med hälsopro-blem var man tvungen att utveckla och förfina sina statistiska mätverktyg. Det blev då tydligt att arbetsgruppen uppnått oväntat goda resultat.
Vi hade inom Utredningsgruppen ett utmärkt tillfälle att presentera oss själva och testa våra idéer och visa våra resultat vid ett erfarenhetsutbyte över ämnet ”Socialt arbete med ekonomi, organi-sation, metoder och roller” i Kalmar i april 2001. Arrangör var FOKUS (Forskning och Kunskaps-utveckling socialtjänst Regionförbundet i Kalmar län) Här fanns ett forum där vi kunde dela med oss av våra resultat med fördjupade utredningar. Tre medlemmar ur arbetsgruppen beskrev arbets-sättet under rubriken Fördjupad utredning – en
väg tillbaka till socialt arbete.
Resultaten talade sitt tydliga språk med att bryta ett mångårigt socialbidragsberoende genom samverkan, okonventionella lösningar och ett gediget socialt arbete där färre ärenden, tid och engagemang var några viktiga faktorer. Resultaten uppmärksammades bland annat av Socialstyrel-sen som väckte frågan om det fanns möjlighet att dokumentera arbetssättet så att detta kunde spridas. I samarbete med FoU i Väst/GR inleddes en studiecirkel för att dokumentera kunskaperna
runt Framgångsfaktorer i Biskopsgårdens arbete
med personer som har varit långvarigt beroende av socialbidrag. Under arbetet kom det att framstå allt
mer tydligt att många personer med hälsoproblem hade svårigheter att hävda sina rättigheter mot olika myndigheter. Det framkom att det trots att dessa människor var sjuka, skrevs det från sjuk-vårdens sida många gånger inte läkarutlåtanden för ansökan om sjukersättning. Detta motiverades med att han/hon har ju ändå socialbidrag och då behövs inget intyg. Detta är påståenden som vi i studiecirkeln inte på något sätt ansåg gynna per-sonerna. De fick inte heller rehabilitering genom försäkringskassan. De kommer inte ut i arbete på grund av nedsatt arbetsförmåga som är relaterad till sjukdom och de har rätt att söka sjukersättning. Dessa personer blev under studiecirkelns gång synliggjorda för oss. Resultatet av arbetet i studie-cirkeln utmynnade i en FoU rapport, Det möjligas
konst. Om ekonomiskt bistånd, utredning och re-habilitering. Vårt arbetssätt blev uppmärksammat
vilket fick till följd att representanter från gruppen vid ett flertal tillfällen och i olika sammanhang föreläst om arbetsmetoderna.
Socialsekreterare i Utredningsgruppen har träffat socialsekreterare från andra stadsdelar i ett informellt nätverk. Syftet med dessa träffar är att utbyta erfarenheter och kunskaper om arbetet med personer som uppbär ekonomiskt bistånd på grund av sjukdom. Dessa nätverksträffar har utgjort en inspirationskälla och ett sätt att skapa kunskap kring nyheter inom rehabiliteringsområdet.
En ytterligare källa till inspiration utgjordes av Socialstyrelsens kartläggning av målgruppen hösten 2003 där man tittade på ”i vilken omfatt-ning ekonomiskt bistånd/socialbidrag ges på grund av att personer är sjuka, saknar arbete och inte
har rätt till vare sig arbetslöshetsersättning eller ersättning från sjukförsäkringen.” Kartläggningen presenteras i Rehabilitering eller utanförskap? Om
sjuka, nollplacerade med ekonomiskt bistånd; Ing-rid Jonasson, 2004. Man pekar på ”en sannolik
orsak till långvarigt bidragsmottagande. Syftet med rapporten är att uppmärksamma regeringen och ansvariga myndigheter på problemet och få till stånd en diskussion om hur samhällets stöd till denna grupp kan förbättras.” Av rapporten, framgår att 35 000 hushåll mottar försörjnings-stöd på grund av att minst en person i hushållet är sjuk. Men det saknas mätmetoder att kartlägga denna grupp i många kommuner varför man kan spekulera om hur stor gruppen egentligen är.
Med de rön socialsekreterarna i Utrednings-gruppen gjort i sitt eget arbete, diskussioner med nätverk från andra stadsdelar samt den ovan cite-rade rapporten ”Rehabilitering eller utanförskap?” väcktes en vilja att lyfta upp och ge röst åt män-niskor som kommer till socialtjänsten på grund av ett som vi ser det, systemfel i välfärdssystemet då de inte omfattas av de befintliga satsningarna inom arbets- och rehabiliteringsområdet. Vi har tidigare i Utredningsgruppen arbetat med att dokumentera vår verksamhet i rapportform, därför låg det nära till hands att ansöka om medel till en ny rapport, denna gång om målgruppen personer med sjuk-domsproblematik men utan sjukpenninggrundande inkomst. Samtliga i arbetsgruppen hade möjlighet att delta och efter en viss betänketid anmälde fyra personer sitt intresse. Av olika skäl kom vi att bli tre personer som arbetat med rapporten. Vi ansökte om medel som beviljades och rapporten påbörjades under handledning av professor Peter Dellgran, Institutionen för Socialt arbete, Göteborgs universitet. N
Urval
Som ett led i skrivandet av denna rapport gjordes i september 2006 en kartläggning av personer aktu-ella i Utredningsgruppen som uppbar ekonomiskt bistånd på grund av ohälsa och saknade SGI place-ring. Varje socialsekreterare lämnade uppgifter om de klienter som själva bedömde sig vara sjuka samt om de där socialsekreteraren gjort bedömningen att klienten var berättigad till ekonomiskt bistånd på grund av ohälsa. Vid undersökningstillfället fram-kom att 120 klienter föll inom denna målgrupp. Kartläggningen innehöll bakgrundsinformation så som kön, familjesituation, bakgrund, utbildning med mera. Den innehöll även en bedömning av socialsekreteraren om vilka hinder som fanns för självförsörjning samt vilka myndigheter klienten varit i kontakt med det senaste året. Delar av dessa data presenteras under rubriken
Målgrup-pen i siffror.
Vi beslutade på ett tidigt stadium att inte ge-nomföra intervjuerna själva då det är våra klienter. Risken att intervjupersonerna skulle känna sig hindrade i sina svar sågs som allt för stor. Vi fick kontakt med Manuela Sjöström, doktorand vid Göteborgs Universitet som visade sig vara intres-serad av att genomföra intervjuerna.
Till de 120 personer som bedömdes få eko-nomiskt bistånd på grund av ohälsa skickades ett brev med en förfrågan om de var intresserade att berätta om sin situation för en forskare vid Göte-borgs universitet. (Brevet presenteras i sin helhet efter avsnittet Bearbetning av intervjumaterialet.) I brevet framgår att intervjuerna kommer att utgöra material till en rapport om hur människor som är beroende av ekonomiskt bistånd på grund av häl-soproblem uppfattar sin situation. Vi skrev även att vår tanke var att rapporten ”ska ge oss ökad kunskap och göra politiker och andra maktha-vare uppmärksamma på den situation som du och många andra befinner sig i.” Vi påpekar i brevet
Bilaga 3
att deltagandet är frivilligt och inte påverkar rätten till ekonomiskt bistånd. 37 personer var intresse-rade och de skickade sina svar direkt till Manuela Sjöström. Då det på svarstalongerna endast fanns namn och telefonnummer sorterade Manuela efter bästa förmåga intresseanmälningarna enligt kategorierna svensk man, svensk kvinna, utländsk man och utländsk kvinna. Manuela valde därefter slumpmässigt ut intervjupersoner utifrån dessa kategorier.
Det visade sig att få kvinnor med utländsk bakgrund önskade bli intervjuade. En av dessa kvinnor drog dessutom tillbaks sin intresseanmälan då hon blev kontaktad. Ytterligare två personer drog tillbaks sin anmälan då de inte ansåg sig ha möjlighet att delta på grund av psykisk ohälsa. Det ligger nära till hands att tro att ytterligare personer med stark psykisk ohälsa har valt att inte anmäla sitt intresse att bli intervjuade. Det är därför möjligt att de som valt att delta i intervjuerna faktiskt är de som är mest resursstarka bland de inbjudna.
Fördelningen av de femton intervjuade blev i slutändan två kvinnor med utländsk bakgrund, fyra män med utländsk bakgrund, fem kvinnor med svensk bakgrund och fyra män med svensk bak-grund. Innan Manuela började med intervjuerna träffades vi vid ett antal tillfällen och diskuterade vad det var vi önskade få svar på i intervjuerna. Det var hur intervjupersonerna upplevde sin livssitua-tion, hur de hade hamnat i denna situalivssitua-tion, vilka förväntningar på framtiden de hade och hur de upplevde kontakten med de olika myndigheterna. Manuela genomförde i november 2006 en prov-intervju med en person som tidigare varit aktuell för ekonomiskt bistånd. Vi bedömde att denna provintervju utföll på ett bra sätt och i december samma år inledde Manuela intervjuandet.
De 15 intervjuerna genomfördes mellan decem-ber 2006 och februari 2007. I mitten av februari var samtliga intervjuer utskrivna. En av
intervju-erna utfördes med hjälp av tolk, i ett fall tolkade en nära anhörig och i ett fall tackade den intervjuade nej till tolk men sade efter intervjun att det hade varit bra om tolk medverkat. Samtliga intervjuer spelades in på band. De flesta tog cirka en timma vardera att genomföra och utfördes på Göteborgs Universitet av Manuela Sjöström. Manuela skrev ut intervjuerna som varierade i längd. Några var på sju A4-sidor medan någon kom att omfatta hela sjutton sidor.