. ..... ··
·- ·--.: .-.. ·-··
.. ·'
Fig. 20. De undersökta myrarnas nummer. - Location of the numbered m ires described in the text, chapter VII I .
Fig. 2 1 . Läkmyrarna (nr l ) består av excentriskt välvda mossepartier åtskilda av soligena dråg, vilka dock är mycket flacka. Kärrväxtgränsen är i en sådan myr vanligen mycket d iffus. På b ilden ett dråg med fattigkärrmj ukmattor (Meny
antho-dusenietum ) och fastmattor (Trichophoro-papillose
tum ) . 24.7 . 1 9 6 3 . - An upland m ire complex in the northem
most part of the area, w ith eccentrically developed bogs separated by slightly soligenous soaks. In the foreground poor fen, in a soak, w ith Menyantho-dusenietum and Trichophoro
papillosetum.
Områden med soligen markblöta
Det norra drågområdet
l . Låkmyrama. Gräsmark . Torsby SO , UG 57-5 8/
7 1 -72. 250-265 m ö .h . 1 1 3 ha .
Denna myr, en av de största inom undersöknings
området , består huvudsakligen av soligena partier.
Mindre mossepartier finns kring vattendelarna mellan drågen och i myrens randpartier (kantskog). Å tmins
tone i de norra partierna (sydväst om Metbäckshöj
den) är myren en typisk "skålmosse" , lägst kring ett centralt dråg och med stigande höj d mot kanterna.
Ett dråg i denna del av myren har en kort slukbäck ; friskt rinnande vatten försvinner i e t t slukhål (fig. 7 ) och kommer upp igen 50 m längre mot väster. På stukbäckens tak ett mindre bestånd av Carex rostrata, men mestadels ombrotrofa ristuvsamhällen.
Den östra myrkanten är delvis förstörd av det nya vägbygget . Dels går vägen över en del myrmark , och dels har på ett par ställen vegetationen skadats genom att finkorniga fraktioner från vägbanken transporte
rats med bäckvatten ut i drågen . Myrkanten är här eljest ofta relativt starkt sluttande med flera b äckut
flöden , som rinner ut på myren.
Myrens mossepartier är som nämnts små. Av hölje
samhällena är Rubello-tenelletum med Sphagnum bal
ticum, S. rubellum och S. tenellum dominerande . Kantskogspartierna har ej heller någon betydande om
fattning. I vissa delar har de k ärrinslag ( Carex globu
laris, C. nigra).
Fig. 2 2 . Stonnyren (nr 2) är ett exempel på en e xcentriskt byggd mosse, som ingår i ett myrkomplex utan dråg. Av de undersökta myrar
na h ar denna de flesta (ca 5 5 ) mos
segölarna. B ildens vågräta sida drygt l km . Publicerad med t illstånd av Rikets allmänna kartverk . - An eccentrically built bog w ith about 5 5 bog-poo ls, by far the largest number in the area investigated . This m ire complex has no soaks.
The harizontal side of the photo is slight ly over l km .
Större delen av myren upptas av soligena kärrpar
tier. De vanligaste samhällena är Trichophoro-papillo
setum och Menyantho-dusenietum, det senare med bl.a. Sphagnum lindbergii och S. pulchrum. I ett dråg från den nordöstra myrkanten finns ett mellankärr (fig. 1 6) med komplex av Stygietum (analys i tab . XX) och Subfulvetum (tab . XXII). Söder om den fast
marksudde , som framträder på generalstabskartan, finns ytterligare ett dråg med rikare vegetation (Erio
phorum latifolium, Trichophorum alpinum, Drepano
cladus badius, D. purpurascens, Sphagnum sub fulvum och S. wamstorfianum ). Eriophorum gracile har antecknats från en västlig del av myren.
Paucifloro-parvifolietum är vanligt i myrkanten . Caricetum globularis finns på flera ställen mellan kantskog och fastmark, och har analyserats från den nordvästra myrkanten (tab . XVIII). Carex globularis finns sparsamt även i kantskog (se ovan) och i en zon mellan blötare laggpartier och fastmarken.
I en myrbäck växer Nymphaea candida och Pata
mageton alpinus.
2. Stonnyren. Gräsmark . Torsby SV , UG 5 5 /69 . 205-2 1 0 m ö .h. 38 ha.
Denna närmast excentriskt byggda mosse har ett stort antal (ca 5 5 ) höljegölar (fig. 22), av vilka åtminstone en har kärrvatten (Nymphaea candida, Carex rostrata).
I detta parti av mossen förekommer stora höljor med Carex limosa, Rhynchospora alba (sparsamt), Scheuchzeria palustris, Sphagnum balticum, S. cuspi
datum och S. magellanicum ( Cuspidatetum dusenie
tosum ) . Ä ven Trichophorum caespitosum - Sphagnum tenellum -facies av Rubello-tenelletum (med bl .a.
Cetraria delisei) förekommer rikligt i höljorna. Betula
nana kunde inte iakttas. Norra laggen är i ett parti
Myrvegetation i sydvästra Värmland 71
tämligen rik med bl . a. Carex chordorrhiza, Tricho
phorum alpinum, Drepanocladus procerus, Sphagnum centrale och S. inundatum.
*3. Fethöjdsmyren. Gräsmark. Torsby SO , UG 55/73 . 245 -250 m ö .h . 7 ha.
Mosse och soligen t fattigkärr.
*4. Långemyren. Gräsmark . Torsby SO , UG 54 - 55/
76. 260-265 m ö.h. 2+2+6 ha.
Mest soligena fattigkärr.
*5 . Stentjärnsmyren. Gunnarskog. Torsby SV , UG 5 1 -5 2/69-70. 275-280 m ö .h. 14 ha.
Stort kärrdråg (tab . XII) och ett par smärre , excent
riskt byggda mossepartier.
6. Häljeboda Stonnyr. Eda. Torsby SV , UG 49-50/53-54 . 1 50-1 60 m ö .h. 72 ha.
Denna myr består till större delen av flacka dråg åt
skiljande excentriska mossepartier. Den är således övervägande soligen. Längst i öster finns några stora, parallella , från varandra väl avgränsade sänkor som är
flarkliknande , ehuru bevuxna med mj ukmattor (av fattigkärrnatur ). De åtskiljs av extremfattigkärr -fast
mat tor. Mossevegetationen är bäst utbildad i nordöst och efter den sydvästra kanten av de t långsträckta mellersta partiet.
I mossekantskogen påträffades varken Betula nana eller Ledum palustre. I myrviddens tuvvegetation förekommer Oxycoccus microcarpus rikligt . I höljor
na förekommer både fastmatt- och mjukmattsam
hällen. Fastmattorna saknar Trichophorum caespi
tosum i stora delar (arten finns dock rikligt i vissa partier av myren) . Dominerande bottenskiktsarter är
A cta Phytogeogr. Suec. 5 7
72 Sven Fransson
Sphagnum balticum, S. rubellum och S. tenellum.
Cetraria delisei påträffades. I mjukmattorna domine
rar Carex limosa, Scheuchzeria palustris, Sphagnum cuspidatum, S. dusenli och S. lindbergli. På grund av diffusa övergångar är det svårt att avgöra om vissa partier är ombrotrofa eller minerotrofa.
I myrvidd-kärrvegetationen är Menyantho-dusenie
tum med Menyanthes trifoliata, Carex limosa, C.
rostrata, Scheuchzeria palustris, Sphagnum apicula
tum, S. dusenli och S. lindbergli det dominerande samhället (tab . VIII). Ett par vattenrika dråg har en något rikare vegetation med bl.a . Potentilla palustris, Carex canescens, C. chordorrhiza, Equisetum jluvia
tile, E. palustre, Eriophorum angustifolium, Drepano
cladus cfr procenls, Sphagnum obtusum och S.
subsecundum. I vissa delar finns smärre ytor lösbot
tenvegetation , dels en extremt fattig typ , dels en något rikare med Utricularia intermedia, Tricho
phorum alpinum och Sphagnum subsecundum.
Extremt fattiga kärrfastmattor, ofta med Carex pauci
flora som enda kärrväxt , förekommer flerstädes. Lik
som i mossefastmattorna saknas Trichophorum caespitosum ofta i dessa. Dominerande bottenskikts
arter är Sphagnum balticum, S. magellanicum, S.
papillasurn och S. rubellum. Ä ven övergångstypen Rhynchosporo-papillosetum förekommer allmänt .
Av myrkantens samhällen iakttogs dels Riparietum med Carex canescens och C. magellanica, dels Cari
cetum globularis med Carex globularis rikligt före
trädd .
Denna myr är av utpräglat humid typ så till vida som den till större delen är soligen och stora vegeta
tionspartier är diffusa övergångar mellan mosse och kärr. Ett nordligt drag är de mycket ymniga före
komsterna av Sphagnum lindbergli (på myr med och utan kärrväxtinslag). Mot denna bakgrund är det märkligt , att Betula nana inte påträffades.
*7. Orrtorpsmyrarna. Gunnarskog. Torsby SV , UG 5 1 /65-66 . 305-3 1 5 m ö .h. En myr (7a) 1 1 ha samt 3 mindre (fig. 1 8 från Seppeltjärn).
Fattigkärr och små mossepartier.
8 . B ruksmyren. Gunnarskog. Torsby SO , UG 46-47/70. 200-205 m ö .h . 34 ha.
Mellan landsvägen och Brukstjärnet ett rikkärr med omväxlande lösbottnar, mjukmattor (båda tillhörande Scorpidietum ) och fastmattor (rik typ av Subful
vetum ). Från detta rikkärr antecknades följande arter : Drasera anglica, Menyanthes trifoliata, Nymphaea candida, Peucedanum palustre, U tricularia intermedia,
U. minor, Carex dioeca, C. livida, Phragmites com
munis, Rhynchospora alba, Trichophorum alpinum,
Acta P hy togeogr. Suec. 5 7
Campylium stellatum, Calliergon sarmentosum, C stramineum, Dicranum cfr angustum, Scorpidium scorpioides, Sphagnum imbricatum, S. obtusum, S.
papillosum, S. platyphyllum, S. plumulosum, S. sub
fulvum, S. cfr subtile, S. teres, Riccardia pinguis.
Vid bäcken från öster Salix lapponum och S.
repens. Något längre mot söder nära tjärnet Sphag
num lindbergli och Cetraria delisei.
Från öster kommer ett dråg mot tjärnets södra del . I detta finns dels lösbottnar med Carex livida och U tricularia intermedia (Stygietum ), dels Malinia
fastmattor som står mellan Molinio-papillosetum och Subfulvetum. Nätformig lösbottenstruktur, på några ställen antydningar till flarkar.
Den närmast koncentriskt byggda mossen kring Finntjärnet är huvudsakligen bevuxen med Calluno
fuscetum i vilket bl .a . Betula nana uppträder. I de sm å höljorna Rubello-tenelletum. I kantskogen är Betula nana allmän . I laggen Carex globularis och C. magel
lanica.
* 9 . S k år m o s sen. Gräsmark. Torsby SO, UG 48/75-76. 300 m ö .h . l ,6 ha.
Fattigkärr kring en göl (fig. 23).
* 1 0. Höjdetjämet. Gräsmark . Arvika NO, UG 46/76.
247 m ö .h . 1 ,5 ha.
Mest fattigkärr, dock Trichophorum alpinum.
* 1 1 . Stormossen. Gräsmark. Torsby SO , UG 48/80 . 3 1 0-3 1 5 m ö .h . 1 4 ha.
Se även J. Lundqvist ( 1 958 s. 1 64 , stratigrafisk profil s. 1 62 , Bråtenmossen). Kantskogsvegetation och dråg , delvis med Sphagnetum compacti.
* 1 2. Myren norr om Sandbergstjämet. Gräsmark.
Torsby SO, UG 47/80 . 325-330 m ö .h . 6 ha.
Mosse (med Ledum ) och fattigkärr.
* 1 3A . Svulltjäm. Gräsmark. Arvika NO , UG 44/76.
245 m ö .h .
Liten myr vid tjärnets östra kant. Rikkärrarter . 1 3B . Kalvhöjdskärret . Gräsmark. Arvika NO , UG 43/76. 280 m ö .h . Ca 0,5 ha.
Området är känt främst genom förekomsten av Cypri
pedium calceolus (Larsson 1 868 s . 278, Hård 1 948 s. 1 09-1 1 0 , 1 9 5 2 s. 1 94). Vad kärlväxterna beträffar har lokalen tidigare blivit undersökt av bl.a. Eric Kjell
gren (H ård l .c.), och j ag har endast kunnat lägga till Selaginella selaginaides (Almquist 1 963 s. 1 66), vilken växer vid en b äck, som avvattnar en liten källmyr 50- 1 00 m nordväst om Cypripedium-lokalen . En
art-Fig. 2 3 . Den lilla Skårmossen (nr 9 ) är en a v d e högst belägna a v de un
dersökta myrarna ( 300 m ö .h . ) . Det lilla tjärnet igenväxs av fattigkärr
mj u k m attor (Menyantho-dusenie
tum ) , i vilka bl.a. Sphagnum lind
bergii ingår mycket rikligt. 2 2 .7 . 1 964. - A high-leve! poor fen around a tarn, w ith S. lindbergii growing profusely in Menyantho
dusenietum.
inventering har senare gjorts av Karlsson och Olsson ( 1 968). Kärrvegetationen finns beskriven i kap . V
"myrkant-rikkärrsamhällen" .
1 3C. Stora och Lilla Koltjäm. Gräsmark . Arvika NO, UG 42/77. 2 5 7 m ö .h . 1 7 ha inkl . vattenytor.
Myren består av gungflyn runt de båda tjärnarna. Mot Lilla Koltjärn kommer från N ett dråg med rikkärr
vegetation . Följ ande arter har noterats från myren i dess helhet : Salix lapponum, S. pentandra, Betula nana, Drasera anglica, Hammarbya paludosa, Meny
anthes trifoliata, Utricularia intermedia, Carex chordorrhiza, C. dioeca, C flava, C flava x oederi, C.
lasiocarpa, C. livida, C oederi, C panicea, C. rostrata, C. vaginata, Equisetum fluviatile, Malinia coerulea, Rhynchospora alba, R. fusca, Trichophorum alpinum, T. caespitosum, Campylium stellatum, Drepanocladus badius, Scorpidium scorpioides, Sphagnum compac
tum , S. dusenii, S. imbricatum, S. lindbergii, S. mol/e, S. palustre, S. platyphyllum, S. plumulosum, S. pulch
rum, S. subfulvum, S. subsecundum, S. teres, S.
warnstorfianum, Riccardia pinguis.
* 1 30. Myrdammen. Gräsmark . Arvika NO , UG 43/80. 1 9 5 m ö .h . 1 2 ha inkl . vattenytor.
Myrpartier kring Myrdammen . Ett par små soligena tillflöden . Mellan- och rikkärrarter.
14. Myren söder om Märrhålan. Gräsmark. A rvika NO, UG 4 1 /75 . 325 m ö .h . 5 ha.
Myren består av e n liten, excentriskt välvd mosse med omgivande lagg. M ärrhålan är en myrgöl , som ligger i en myr norr ut, skild från och lägre liggande än den här beskrivna myre n .
M ossen h a r i sydöst varit utsatt för torvtäkt. Den
Myrvegetation i sydvästra Värmland 73
är bevuxen med tuvsamhällen , omväxlande med små höljor, dominerade av Trichophorum caespitosum.
Från myrkanten i söder kommer ett kärrdråg , vilket förtonar i mossen . I detta dråg mellankärrvege
tation med bl .a. Phragmites communis, Calliergon sarmentosum, Drepanocladus badius, D. revolvens, Sphagnum rubellum, S. plumulosum och S. pulchrum.
Sphagnum plumulosum -dominerade ytor finns ana
lyserade i tab . XXII .
E n del av detta kärrvatten avrinner mot nordväst genom en vattenrik lagg , vars vegetation finns analyse
rad i tab . XV. Längst ned i laggen förekommer Calla palustris. Sydväst ut och ovanför nämnda dråg är laggen torrare . Här förekommer en Carex rostrata -Sphagnum parvifolium -dominerad vegetation med följ ande artsammansättning :
Betula alba Picea abies Pinus silvestris Betula nana Oxycoccus quadrip.
P o tentilla palustris Menyanthes trifoliata Carex canescens C magellanica C. nigra
Carex rostrata Eriophorum angust.
E. vaginatum
Sphagnum apiculatum S. lindbergii
S. magellanicum S. robustum S. parvifolium Calliergon stramineum Polytrichum commune 1 5 . stormyren vid Vianstjärn. Gräsmark. Arvika NO , UG 4 1 /76. 330-335 m ö .h . 20 ha.
Myren består av en närmast excentriskt välvd mosse med laggkärr. I nordvästra myrkanten finns ett starkt översilat kärr, ute på mossevidde n två gölar.
Mosseplanet har i sydöst stora höljor med Scheuch
zeria palustris, Carex limosa, Rhynchospora alba och Sphagnum cuspidatum ( Cuspidatetum ). I några höljor även små partier med Carex limosa -lösbottnar.
Sphag-A cta Phytogeogr. Suec. 5 7
74 Sven Fransson
num magellanicum finns rikligt i denna del av mossen och täcker helt ett par stora höljor. Sphagnum rubel
lum förekommer också rikligt . På tuvorna uppträder Betula nana sparsamt . Trichophorum caespitosum förekommer ymnigt, och höljor med denna art som fältskiktsdominant och Sphagnum tenellum som bottenskiktsdominant (Rubello-tenelletum tenelle
tosum) förekommer allmänt och syntes öka i betydel
se mot mossens västra kant. I en hölja iakttogs Sphag
num lindbergii täckande några m 2 vid gränsen mellan fastmatta och mj ukmatta. På grund av myrens hydro
morfologi och frånvaron av kärrväxter i hela myr
vidden får dessa Sphagnum lindbergii -förekomster anses som säkert ombrotrofa. I en annan hölja påträf
fades Cetraria delisei.
I sydöst har mossen en ca 25 m bred kantskogszon med Betula nana rikligt . Laggen är här smal och bevuxen med Carex nigra - Sphagnum parvifolium -sociation . Här finns ingen kantskog mellan mosse
vidden och laggen. Myrviddarter (Scheuchzeria palust
ris, Trichophorum caespitosum ) blandas här med myr
kan tarter ( Carex magellanica, Sphagnum parvifolium ) . Den västra kanten har en smal Carex nigra - Sphag·
num parvifolium -dominerad lagg (tab . XV, Riparie
tum ), och ovanför denna närmast fastmarken en smal Carex globularis -zon med så krävande arter som Sdlix penlandra och Listera cordata.
N
r
O 100 200 m
Fig. 24 . Skiss över Långmyren (nr 20) med läget av sektorer
na a-d inlagd a. -Sketch of mire no . 20 w ith sectors a-d.
Sicktjärnet bildar med omgivande myrvegetation ett från den större myren skilt parti. I gungflyet kring tjärnet bl.a. Sphagnum lindbergii, S. pulchrum och S.
wamstorfianum, den senare sparsamt. Kring tjärn
kanten Peucedanum palustre. N ärmare fastmarken vacker kantskog med Betula nana rikligt .
* 1 6 . Lomtjärnet. Gunnarskog och Mangskog . Arvika NO, UG 38/7 1 . 223 m ö .h. 2 ha myr och l ha tjärn . Kärr och tallmosse .
1 7 . Grindkärret. Gräsmark . A rvika NO , UG 35/78 (efter vägen mellan Karlstorp och S . Gräshöjden) . 3 1 5 -320 m ö .h . 0,1 ha .
Detta soligena källkärr har beskrivits i kap . V "myr
kant-rikkärrsamhällen" (tab . XXI :A och B, XXXII).
* 1 8 . Nordmyren. M angskog. Arvika NO , UG 34/77 (400 m NO Långmyren). 2 5 5 m ö .h . 4 ha.
Dråg (tab . XVII) och liten mosse .
* 1 9 . Övre Flytjärn. M angskog. Arvika NO, UG 33-34/78. 234 m ö .h . 13 ha, varav 3 ,4 ha tjärn . Gungflykärr, soligent kärr (tab . XXI) och tallmosse . Molinio-papillosetum, källkärr m .m .
20. Långmyren. M angskog. Arvika NO , U G 34/77.
260-265 m ö .h . 21 ha.
Läget av sektorerna a-d fmns angivet på fig . 24 . a) Kring H amplamp fattigkärrgungflyn med bl .a.
Carex limosa, C. rostrata och Sphagnum dusenii. Norr om tjärnet väl utbildad kantskog med Betula nana och Vaccinium uliginosum som dominerande ris . Mellan fastmarken och kantskogen ett vackert utbildat Caricetum globularis (tab . XVIII). Carex globularis är allmän på lämpliga ståndorter inom hela myrområdet söder om Bjurb äcken.
b) Det smala kärrstråket är bevuxet med Riparie
tum.
c) Denna del av myren har en intressant och inte helt klarlagd hydrologi. Från "viken" i söder kommer fastmarksvatten, vilket går ned under en liten mosse.
Detta underjordiska dräneringssystem visar sig i form av fyra slukhål (fig. 8). Troligen fortsätter detta underjordiska dräneringssystem till tjärnet väster därom (se fig. 24), vilket i sin tur torde awattnas under mossen (d) i norr. Vid mitt besök den 3 1 .5 .62 var sänkan vid (c) vattenfylld och uppfattades av mig som ett av kartritarna förbisett tjärn . Den 8.7 s.å. var sänkan torrlagd , så när som på en liten göl norr om det nedersta slukhålet . Sådana kraftiga översväm
ningar torde vara normala företeelser; på det tyder även vegetationen närmast slukhålet (se nedan).
Orsaken kan vara antingen att dräneringstunnlarna ej är dimensionerade för kraftig vårflod , eller att (ytlig) isproppsbildning i slukhålen förekommer, och täpper till avloppen.
Vegetationen visar en egenartad blandning av myr
kant- och myrviddarter och en kraftig reaktion på olikheterna i vattenstånd mellan olika delar av myren.
Vegetationens gruppering med hänsyn till uppskattad relativ nivå över det nordligaste slukhålet och till iakt
tagna vattenståndsväxlingar framgår av tab . nedan . Analyserna är gjorda i grupper om vardera två analy
ser .
A B
Sphagnum fimbriatum l l · · Scapania irrigua l ·
Juncus filiformis 5 3 l · Gymnocolea inflata 5 • • 4 •
c D
Sphagnum compactum l 2 6 · · l · · S. cfr nemoreum • 5 ·
S. centrale · • 2 l
E F
Drasera anglica • • 2 3 l l · · · · · ·
Carex limosa · l 3
Sphagnum dusenii · • · • 6 5
Scheuchzeria paZ. • 2 2 l · · · · · Sphagnum subsec. • 2 l · l
Carex rostrata · • · · · · 3 4 Sphagnum apic. • l l · · · 6 6 ·
Carex magellanica · · · · · · • · 4 4 · Sphagnum magell. · • · · · · · 6 5
Oxycoccus quadrip. • · 2 l
Sphagnum haiticum • • • · · · • l l
S. tenellum · · · · · l l
Eriophorum vagin. · · • · l ·
Rhynchospora alba · • • · · · • 3
Vaccinium ulig. • · • • · 2
A ndromeda polifolia · · • · · • • · · • • l Cladopodiella fluit. 2 · l · l · l · l
Carex nigra l 3 3 l l l 2
Sphagnum papillasurn • 2 2 · l l l l · 4 Drepanocladus fluit. l 2 3 l · · · l · Polytrichum cfr grac. l · · · • · l •
A rtantal 8 7 8 8 8 10 5 5 4 2 8 9
En sammanfattning av ståndortsegenskaper och vegetation i analysgrupperna ger följande :
A . Längst ned vid slukhålet . Ä r länge översvämmat , men var den 29 .7 .62 ej översilat utan ordentligt torrt.
Karaktäristiska arter : Sphagnum fimbriatum, Scapania irrigua, Juncus filiformis (dominant), Gymnocolea inflata och Sphagnum compactum.
B . Nära slukhålet men något högre upp än A och således ej så länge översvämmat . Var den 29 .7 .62 översilat av svagt rinnande vatten . Av arter i A för
svinner här Sphagnum fimbriatum och Scapania irrigua; Juncus filiformis förekommer blott glest.
Drasera anglica, Sphagnum centrale och S. cfr nemo
reum tillkommer.
Myrvegetation i sydvästra Värmland 75 C. Rätt högt upp , nära en hela sommaren 1 962 vattenfylld göl med magnocariceta. Jäm fört med A och B torde vattenståndet här liksom i D vara rätt konstan t . Karaktäristiska arter är Drasera anglica, Carex limcsa, Sphagnum dusenii, Scheuchzeria palust
ris och Sphagnum subsecundum, således i huvudsak ett Menyantho-dusenietum.
D. Strax nedanför C. Ä nnu blötare och gränsar till öppet vatten i Carex rostrata -gölen . Karaktäristiska arter Carex rostrata och Sphagnum apiculatum.
E . Dessa analyser är liksom F från ett längre norrut och högre upp i kärret beläget "pelarkärr" (fig. 25) med Eriophorum vaginatum och Trichophorum caespitosum. Analyserna gjorda mellan dessa tuvor.
Den 29 .7.62 förekom här översilning .
F . Något högre upp i pelarkärret . Ej översilat den 29 .7 .62. Gränsar till mossevegetationen högre upp . Karaktäristiska arter : Sphagnum magellanicum, S.
balticum, S. tenellum, Oxycoccus quadripetalus, Rhynchospora alba, Vaccinium uliginosum och Andromeda polifolia.
d) Norr om Långtj ärnet en 9 ha stor, excentriskt välvd mosse , långsträckt i nord-sydlig riktning. Längst i norr blöt lagg med Carex nigra, Sphagnum parvi
folium och S. riparium. Mossens krön befinner sig nära den norra kanten . Från krönet och ned till tjärnet i söder, vilket utgör mossens begränsning häråt , vackert tvärorienterade och djupa höljor, av vilka de tre nedersta är gölar. Höljorna blir allt djupa
re mot mossens södra kan t . De flesta höljorna med
Fig. 25 . Långmyren (nr 20) vid c på fig. 24. Norr om slukhåls
systemet bär m yren spår av stark erosion. Lösbottnar med tuvrester av Eriophorum vaginatum och Trichophorum caes
pitosum. 8 .7 . 1 962 . - Strongly eroded mud-bottom where the tussocks are almost undermined by "corrosive oxidation" .
Acta Phytogeogr. Suec. 5 7
76 Sven Fransson
Carex limosa, Scheuchzeria palustris, och Sphagnum cuspidatum (t ab . III :A). De grundare höljorna har som viktigaste bottenskiktsdominant Sphagnum tenel
lum. Ä ven S. rubellum är vanlig, medan S. magellani
cum förekommer sparsam t .
e) Bastfallsmossen, c a l k m väster o m Långmyren,
är en l O ha stor myr, bestående av kärrdråg ( Carex livida) med omgivande , excentriskt uppbyggda mosse
partier.
* 2 1 . Ko rsmyren. M angskog. Arvika NO , UG 3 1 -32/76. 290 m öh. 3 ha.
Mosse och fattigkärr. Något dikningspåverkad .
22. Knaggekärret. Mangskog. A rvika NO , UG 29/78 . 1 95 m ö h . l ha.
Soligent skogskärr, vars vegetation hör till Riparietum och Paucifloro-parvifolietum (tab . XVII).
23. Humsjömossen. M angskog. Arvika NO , UG 3 1 /79-80. 299-3 1 0 m öh. Sektorerna b-e sammanlagt 1 8 ha.
Läget av sektorerna a-g framgår av fig. 26.
O 1 00 200 m
N
Fig. 26. Skiss över Humsj ömossen (nr 2 3 ) med läget av sek
torerna a-g inlagda. -Sketch of m ire no . 2 3 w ith sectors a-g.
a ) Kring de båda tjärnen i norr limnogent fattigkärr med bl .a. Sphagnum lindbergii och S. pulchrum mellan tj ärnen.
b) Den största sammanhängande myrytan finns vid (b) , som är en på en platå belägen, excentriskt välvd mosse , vars krön är beläget nära NÖ kanten . Myren avvattnas åt sex olika håll (se fig. 26). På mossevidden växer omväxlande Calluno-fuscetum (tab . V), Rubel
lo-tene/letum (tab . N) och Cuspidatetum (tab . III). I tuvvegetationen förekommer Betula nana , som dock är betydligt allmännare i kantskogs- och drågvegeta
tionen. I regenerationsförloppet ingår ej Sphagnum magellanicum. S. rubellum finns däremot , men fler
städes stöter S. Juscum direkt ihop med S. tenellum eller S. balticum. Rubel/o-tene/letum täcker större ytor än Cuspidatetum. I laggen i öster ingår Juncus stygius i ett något myrkantbetonat samhälle (ta b . XX). I den sydöstra laggen har analyser utförts i myr
kant-lösbottenvegetation (tab . XV), som har den egenheten att b åde Carex limosa och C. magellanica ingår. I den nordvästra myrkanten har en lagg med Paucifloro-parvifolietum analyserats (tab . XVII).
c) D råget vid (c) är relativt rikt och innehåller bl . a.
Juncus stygius, Drepanocladus procerus och D. revol
vens. Längst ned i dråget har Sphagnum mol/e insam
lats tillsammans med S. compactum (ymniga före
komster) och S. tenellum (Sphagnetum compacti, tab . X). I några delar av detta dråg förekommer järnockra
utfällningar. Härifrån har analyserats lösbottnar och Sphagnum dusen ii -mjukmattor (tab . VIII). Ovanför S. dusenii -mjukmattorna växer en smal b ård av S.
apiculatum.
d) Dråget vid (d) är rikt på Sphagnum pulchrum
d) Dråget vid (d) är rikt på Sphagnum pulchrum