På grund av krigets längd och växling i karaktär till en mer irreguljär karaktär kommer endast den första delen, invasionen, att behandlas.
Koalitionsstyrkornas sida
Sidan innefattades av Australien, Italien, Polen, Spanien, Storbritannien och USA.179 Grunden i försörjningen var Distrubution Bases Logistics (DBL), vilket innebär ett kontinuerligt flöde av förnödenheter i mindre kvantiteter.180 Till skillnad från Gulfkriget, ett decennium tidigare, som baserades på större upplag nära gränsen. Koalitionen lyckades i stort att försörja operationen genom DBL.181 Den strategiska försörjningen till Kuwait skedde med flyg eller fartyg.182 Nedan presenteras flertalet brister, det ska dock belysas att de inte påverkade operationens utfall.
Miljöns påverkan
Bara några dagar in i markoperationen drabbades förbanden av en sandstorm som isolerade förbanden från underhållet i två till tre dagar.183 På grund av DBL, och den låga underhållssäkerheten, kunde detta avbrott knappt hanteras.
Underrättelseläget om infrastrukturen visade sig felaktig.184 Utifrån flygbilder hade antaganden gjorts om vägarnas bärighet, men huvudunderhållslinjen visade sig vara i dåligt skick. Det dåliga vägnätet medförde att ledtiderna blev längre, och därmed minskade mängden förnödenheter som kunde transporteras fram.
179 Holden 2012:301
180 Peltz, Halliday, Robbins & Girardini 2005:xif 181 Peltz et al. 2015:344f
182 Ibid.:365
183 Peltz, Halliday, et al. 2005:xiii 184 Ibid.:24f
34
Figur 3: Karta över anfallsområde.185
Betraktas det irakiska vägnätet syns att de största vägarna var gynnsamt dragna i offensivens riktning.
Livsmedel
Förbanden levde på Meal Ready to Eat (MRE), det vill säga rationer som i stort sett bara behöver värmas eller tillföras vatten.186 Dessa skickades till Kuwait, där upp till tre dygn lagerhölls. De stridande förbanden hade en planerad underhållsäkerhet av mat och vatten på fem dygn, och de bakre logistikförbanden höll ytterligare upp till två dygn per instans.187
Vatten skeppades in, alternativt köptes lokalt, och i Kuwait lagerhölls fyra till femton dygn.188 I viss utsträckning kom även vattenrening genom osmos att nyttjas för att återfylla
185 Pirnie et al. 2015:62
186 Peltz, Halliday, et al. 2005:xvii, 35 187 Ibid.:30, 33
35 vattenflaskor.189 Omkring 60 procent av livsmedelstransporterna utgjordes av flaskvatten.190 Vattenflaskorna var inte anpassade för krigets miljö och gick sönder under lastning, omlastning eller lastsäkring.191
I det inledande skedet fyllde förband upp en överkapacitet med ett par extra dygn av livsmedel, utöver deras fem dygn underhållssäkerhet.192 Det kom att rädda deras uthållighet under sandstormen, vilket försköt leveransen från den tredje dagen till den sjunde. De förband som inte plockat på sig extra var då nere på ett dygn eller mindre i förnödenheter. Där några enheter rapporterade att de fick halvera sin ransonering mellan den sjunde till den elfte dagen av operationen. På grund av den låga transportkapaciteten hade koalitionen svårt att nå upp till sin grundläggande underhållssäkerhet igen.193 Vissa förband lyckades till del med MRE men vatten förblev bristande, trots att förbanden halverade sin vattenförbrukning från sex till tre flaskor.
Utrustning
Det fanns ingen med det sammanhållande ansvaret för planering av försörjning till brigaderna.194 Vilket kan vara orsak till att transportresurser uteblev i planeringsprocessen. Förbanden tilldelades bristande mängd transport- och hanteringsresurser i form av lastbilar, hjullastare, trailers och tankbilar. Det framstår som att de som planerade operationen saknade förståelse för de logistiska behoven. Därtill splittrades logistikförbanden upp under mobiliseringsskedet mellan olika fartyg, och i tid, vilket ledde till oordning och fördröjning. En bidragande faktor till förlorat helhetsgrepp om logistiken var att militären inte kontrollerade hela försörjningskedjan då delar var outsourcade till civila aktörer.195 De civila aktörerna hade inte specificerad beredskap, vilket medförde att de hade en lång inställelsetid.196 Därtill fanns begränsade möjligheter att använda dem i konfliktzonen kopplat till hotbild. Det resulterade i att militära enheter fick överta deras uppgifter.
189 Peltz, Halliday, et al. 2005:33 190 Ibid.:24
191 Ibid.:34 192 Ibid.:28f 193 Ibid.:30ff 194 Ibid.:20–23
195 Perry, Darilek, Rohn & Sollinger 2015:393 196 Peltz, Halliday, et al. 2005:25
36 Utrustningen bars i huvudsak av förbanden själva. Utrustningen var begränsad i främst två avseenden, reservdelar samt transportkapacitet och hanteringsutrustning. Det går att utläsa att logistikförband mottog mer utrustning under tidens gång, där exempelvis 3. Corps Support Command hade endast 20 procent av utrustningen 19 mars 2003, och var uppfylld först 29 april.197
Under offensiven gjordes en prioritering att endast reservdelsbehov som påverkade enheters förmåga att förflytta sig, verka och kommunicera skulle omhändertas.198 Alla andra behov skulle skjutas på framtiden. Det innebar att exempelvis ett sexhjuligt fordon som fortfarande kunde framrycka på fyra hjul inte behövde åtgärdas, eller att endast ett vapensystem behövde kunna verka. Reservdelar prioriterades efter livsmedel och ammunition, vilket innebär att de påverkades av den låga transportkapaciteten.199 Reservdelar som var tillgängliga under operationen kom från tidigare lagda beställningar eller från det som de lämnat efter sig i Kuwait.200 Reservdelsförsörjningen hade ett paketeringsproblem, där delarna var paketerade i multipack, och behövde delas mellan olika divisioner inom operationen.201 Det medförde att reservdelarna inte nådde de stridande enheterna i tid. Förpackningarna importerades från hemlandet och de paketerades och lastades inte med hänsyn till hur de skulle nyttjas i operationsområdet.202 Bristen på reservdelar byggde upp ett restberg av tekniskt underhåll som inte hade försvunnit förrän i februari 2004.203
Soldaten upplevde brist i försörjning i allt från toalettpapper till kylning av vatten, och uniformspersedlar.204
197 Peltz, Halliday, et al. 2005:21f 198 Ibid.:51
199 Ibid.:48 200 Ibid.:43ff
201 Peltz, Robbins, et al. 2005:65ff 202 Peltz et al. 2015:365
203 Peltz, Halliday, et al. 2005:49 204 Edgerton & Palmer 2005:54
37 Drivmedel
Till skillnad från övriga förnödenheter var drivmedelsförsörjningen tillräckligt dimensionerad.205 En förklaring till det kan vara att de redan i planeringen insåg betydelsen av drivmedel för den mekaniserade striden. Redan under 2002 påbörjades en utbyggnad av infrastruktur i Kuwait för att kunna omhänderta försörjningen. Fem av sju drivmedelsförband mobiliserades redan i september 2002. Förberedelserna innebar bland annat upprättande av depåer i norra Kuwait och av att sammanlänka dessa med de kuwaitiska raffinaderierna genom pipelines. Allt eftersom offensiven framskred upprättades nya främre logistikbaser som kunde förse förbanden med drivmedel och därigenom minska ledtider.206
Två dagar innan offensivens inledning var 64 av 77 klass-IIIP-förnödenheter (oljor och smörjmedel) helt slut.207 Det skulle innebära ett högt slitage på fordon och utrustning. Det omhändertogs till del genom beställningar från hemlandet och lokal anskaffning. Bristen på dessa förnödenheter åtgärdades till del av förbanden genom att fylla över mellan fordon. Ammunition
Ammunitionen skickades via basen i Kuwait.208 Det uppstod inte någon ammunitionsbrist för operationen i sin helhet. 209 Även om enheter lokalt rapporterat brister. Det kunde ge sig uttryck i att vissa vapensystem eller ammunitionstyper inte gick att nyttja, men enheterna hade fortfarande ammunition. Ammunitionen delade samma lastyta som livsmedel och reservdelar.210 Det innebar att det förelåg samma transportkapacitetsproblem för ammunition som för de övriga förnödenheterna. Ammunitionsflödet blev inte kontinuerligt och förbanden fick taktisera utifrån en osäker ammunitionsförsörjning.
205 Peltz, Halliday, et al. 2005:11ff 206 Ibid.:14
207 Ibid.:51 208 Ibid.:27 209 Ibid.:36 210 Ibid.:37
38 Sammanfattning
Vägnätet var i dåligt skick och begränsade försörjningskapaciteten.
Koalitionen baserade sitt underhåll på att kontinuerligt skicka fram förnödenheter. Förbanden blev avskurna från sina underhållskällor på grund av sandstorm och kunde endast livnära sig på de burna förnödenheterna. Efter sandstormen försökte underhållsäkerheten återställas men transportresurserna var för små för att kunna skicka fram tillräcklig mängd livsmedel. Förbanden fick i huvudsak förlita sig på buren utrustning, då det skickades för liten mängd utrustning och reservdelar. Drivmedel producerades i Kuwait och skickades kontinuerligt fram till förbanden. Det framstår som att inga brister upplevdes kopplat till drivmedel. Det rådde ingen fullständig ammunitionsbrist, men det rådde lokal brist på vissa ammunitionstyper. Det osäkra flödet av ammunition som skickades fram medförde att förbanden inte kunde förlita sig på sina underhållskällor och taktiserade därefter.
39
Resultat
Försvarande sidorna
Förlorar resurser
Allteftersom territorium förlorades, förlorades även resurser, delar av dessa resurser kom motståndaren till handa. Resurserna kunde vara av alla dess lag, från livsmedel, militär utrustning till platsbunden industri eller naturtillgångar.
Ej förberedd
Ingen av de försvarande sidorna trodde att de skulle bli invaderade av den anfallande parten och genomförde inte tillräckliga förberedelser. Om det beror på en sinsemellan oberoende naivitet, felbedömningar eller på att låg grad av förberedelser varit en bidragande faktor till krigsutbrottet, har inte kunnat identifierats inom ramen för studien.
Besitter territoriet
Det är den försvarande parten som besuttit territoriet och utformat dess infrastruktur och resursfördelning. Som ovanstående resultat visar, har denna möjlighet inte tillvaratagits fullt ut. Anfallande sidorna
Väljer tid och plats
Alla de anfallande sidorna hade initiativet att välja tillfälle och krigsskådeplats. Det går att utläsa att de genomförde logistiska förberedelser utifrån deras val.
Förband avskurna på grund av miljöfaktorer
Trots att krigen utspelades under olika århundraden, på olika geografiska platser med olika terräng och klimat, blev anfallande förband avskurna från sina underhållskällor på grund av miljöfaktorer i alla tre fallen.
Övertar resurser
I de två första fallen valde anfallaren att nyttja de resurser som försvararen lämnade efter sig. Det framgår inte om koalitionen valde att ta resurser från den irakiska sidan, eller hur mycket resurser irakierna lämnade kvar.
Ökande avstånd till bakre underhållskällor
Avståndet till den anfallandes egna bakre underhållskällor ökade allt eftersom offensiven framskred. Det innebar längre ledtider och osäkrare förbindelser.
40
4. Avslutning
Slutsats
Vilka förutsättningar är unika, oberoende av tid och rum, för; försörjning av förband vid försvar av eget territorium, respektive försörjning av förband vid invasion av annan nations territorium?
Nedan dragna slutsatser är dragna utifrån korrelationer av tre olika krig. De kan således inte ses som absoluta sanningar.
Skillnaden mellan den försvarande och den anfallande parten vid en invasion är att den försvarande besitter territoriet från början. Det innebär att den försvarande kan påverka dess infrastruktur, resurstäthet samt genomföra egna förberedelser. Den försvarande förlorar resurser i samband med förlust av territorium. Det bör noteras att ingen av de undersökta fallen trodde att de skulle bli invaderade och valde att inte genomföra tillräckliga förberedelser. Tiden för förberedelser bör vara större före än efter invasionens inledning. Resurstäthet kan påverkas genom att tillföra eller dra ifrån resurser i området, exempelvis genom civila satsningar eller upplag. Svårigheten ligger i att försvararen inte väljer krigsskådeplats. Försvararen kan försvåra eller förenkla för motståndaren beroende på hur den planerat sin infrastruktur, i synnerhet lands- och järnvägsnät. Det har visat sig gynnsamt för försvararen att ha en, med motståndaren, ickekompatibel järnvägsstandard.
Den anfallande parten har möjlighet att välja tidpunkt för invasion och krigsskådeplats. Allteftersom anfallet fortskrider tenderar avståndet till egna underhållskällor att öka. Anfallaren tenderar att kunna tillförskaffa sig mer resurser allteftersom territorium ockuperas. Således bör det vara gynnsamt för anfallaren om dessa resurser är kompatibla med anfallaren. I samtliga analyserade fall blev anfallande förband helt eller till del temporärt avskurna från sina underhållskällor på grund av väder eller klimat. Väder och klimat bör även påverka försvararen, att de anfallande förbanden tycks ha drabbats hårdare kan bero på att försvararen har en erfarenhet av, och kunskap om, det specifika klimatet. Anfallaren kan behöva ta höjd för oförutsägbara miljöfriktioner i sin underhållssäkerhet.
41
Diskussion
Syftet med studien var att öka förståelsen för skillnader i logistiska förutsättningar för strategisk försörjning, samt att bidra till det relativt glest utforskade forskningsfältet militär logistik. Studien har bidragit med en grund för teoriutveckling om logistiska skillnader för anfall respektive försvar.
Logistisk diskussion
Gemensamt för både den anfallande och den försvarande parten var att de var beroende av landtransporter. Andra transporter nyttjades under delar av sträckan, men fram till förbanden har det i huvudsak nyttjats landtransporter oberoende av tid och rum. Landtransporterna har varit begränsade i sin storlek och begränsats av deras egen förmåga till framkomlighet. Det framstår som att transportförmåga varit en av de mest gränssättande faktorerna för försörjningen. Att moderna arméer idag i stor utsträckning förlitar sig på hjulgående landtransporter kan ur detta perspektiv ses som att insikten om framkomlighetens betydelse fortfarande är bristande. Att behärska svårframkomliga underlag kan innebära en logistisk fördel, och i förlängningen bidra till manöverförbandens förmåga att bibehålla initiativet. Antingen genom förmågan att åtgärda underlaget eller genom att öka fordonens egen framkomlighet. Ingenjörsförband kan laga eller lägga ny väg, tidsåtgången kommer däremot inverka på transportkapaciteten, i synnerhet på operativ och taktisk nivå.
Genom att betrakta de egna och fiendens behov utifrån erhålla-bära-skicka bör förmågan att påverka fienden öka. Exempelvis om fienden skärs av från dess underhållskällor kommer bära och erhålla att framtvingas. När enheternas underhållssäkerhet är slut, kommer endast erhålla att återstå. Om resurstätheten är låg eller om fienden förvägras lokala underhållskällor bör dess stridsvärde snabbt reduceras. Om de inte kan förvägras underhållskällor bör det vara gynnsamt om dessa är för små för att tillfredsställa motståndarens behov. Omvänt bör gälla när resurstätheten är hög, då bör konsekvenserna av att bli avskuren från underhållskällor vara relativt låga. Vid försörjning genom erhålla bör det vara gynnsamt att vara en mindre enhet, eftersom behovet minskar. Om försörjning baseras på erhålla bör underhållsäkerheten vara hög innan förbanden förflyttas till ett resurssvagt område, alternativt att resurser temporärt skickas fram. Med hjälp av detta perspektiv kan logistiska aspekter ha en direkt påverkan på striders utfall, där eget och fiendens stridsvärde kan påverkas när underhållssäkerheten är slut. Att prioritera påverkan på en specifik förnödenhetstyp kan innebära en effektivare begränsning av motståndaren. Drivmedelsförsörjning tenderar att sticka ut med cylinderformade tankar på lastbilar och järnväg vilket gör dem möjliga att prioritera.
42 Om försörjningen bedöms osäker i eget territorium kan exempelvis upplag upprättas. Dessa bör vara utformade så att de i minsta mån kommer fienden till del. Antingen genom möjlighet till avtransport, förstöring eller vara av obetydlig storlek för motståndaren. Exempelvis kan strid föras med mindre förband som klarar sig på mindre resurser.
Lärdomar för professionen
Perspektivet erhålla-bära-skicka som nyttjats i studien kan i sig vara gynnsamt vid planering av militärlogistik för både mindre och större verksamhet. Perspektivet möjliggör ett helhetsgrepp och ett stöd vid identifiering av handlingsalternativ för försörjning. Det kan ta sig uttryck i att i planeringsskedet identifiera var förnödenheter kan erhållas lokalt i händelser av att de bakre förbindelserna bryts.
Utifrån aktuellt säkerhetsläge framstår det troligast att Sverige kommer utkämpa nästa krig som försvarare. Nedan kommer några slutsatser från studien behandlas.
Under krig har Sverige möjlighet att nyttja erhålla genom förfogandelag (1978:262). Rimligt antagande är att en fiende skulle gå in med fler förband än vad Sverige kan sätta emot. Således hade det varit gynnsamt för Sverige om resurstätheten på militärt viktiga resurser var tillräckligt stor för att försörja egna förband, men för liten för att försörja motståndarens förband. Det kan exempelvis vara en fråga om hur mycket drivmedel som finns på civila bensinstationer och militära upplag. Militära upplag kan utgöras av markställda containrar, rullflak, pallar eller permanenta byggnader. Upplag av försumbar storlek och med tillräcklig spridning kan medföra en längre uthållighet vid fördröjningsstrid, även då förbindelser till bakre underhållskällor är osäkra.
Om avsikten är att förneka fienden resurser bör möjligheten till att flytta större mängd resurser utvecklas och exploateras. Hänsyn bör då även tas till civilbefolkning, hur vida resurser ska lämnas så att de kan klara sig, med risk att de tillfaller fienden. Alternativt att evakuera civila i samband med avtransport av resurser.
I synnerhet reservdelar har visat sig svårt att tillhandhålla i de studerade fallen. Professionen kan överväga hur komplexa system den har råd att ha ur ett försörjningsperspektiv. Under Finska kriget hade armén förmåga att laga materiel och tillverka egen ammunition. I modern tid har exempelvis terroristgrupper förmåga att tillverka egen ammunition i form av hemmagjorda sprängladdningar. En kombination mellan enklare och kvalificerade vapensystem skulle kunna innebära högre driftsäkerhet vid bristande underhåll. För att göra reservdelsförsörjningen mer driftsäker skulle professionen kunna beakta fältproduktion genom exempelvis 3D-skrivarteknik.
43 I studien har det visat sig att landtransporter har haft en betydande roll och att de begränsas av sin egen framkomlighet. Idag utgörs Försvarsmaktens försörjning i stort av lastbilstransporter. Professionen bör överväga en ökad förmåga till framkomlighet, där terränggående alternativ som exempelvis bandgående fordon bör beaktas. I synnerhet i norra Sverige är vägnätet glest och transporterna blir lättare för motståndaren att påverka.
Avslutningsvis bör Sveriges storlek och dess förmåga till operativa och strategiska transporter behandlas. Dagens järnvägsnät i nord-sydlig riktning består av två till tre leder, från Gävle och uppåt.211 Sveriges förmåga till sjötransporter är beroende av ett sjöherravälde, vilket kan antas vara begränsad vid en invasion. För flygtransport krävs luftherravälde, därtill är flygtransports kapacitet relativt låg. Ur ett försörjningsperspektiv, där hotet bedöms komma från öst, skulle ett flerspårigt järnvägsnät i nordsydlig riktning längs norska gränsen kunna vara gynnsamt. Därtill kan ett djupare samarbete med Norge medföra en ökad förmåga till försörjning, via Norges västkust och längs norsk landsväg.